2.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 156/30

1.

Kan artikel 1.1 i insättningsdirektivet (1) och artikel 1.4 i investerardirektivet (2) tillämpas direkt för att avgöra vilket garantisystem som är tillämpligt när ett kreditinstitut agerar som ett värdepappersföretag till vilket tillgångar har överförts för förvärv av skuldebrev som har emitterats av samma kreditinstitut men emissionen inte får giltig verkan och skuldebreven inte överlåts till personen som erlagt betalning för dem, trots att betalningen – som inte är återbetalningsbar – har debiterats personens konto och överförts till ett konto som öppnats i kreditinstitutets namn, och den nationella lagstiftarens avsikt huruvida ett sådant fall ska omfattas av tillämpningsområdet för ett särskilt garantisystem inte är klar? Är det avsedda syftet med betalningen det avgörande kriteriet för att dessa bestämmelser ska vara tillämpliga? Är dessa bestämmelser tillräckligt klara, precisa och ovillkorliga samt skapar rättigheter för enskilda i sådan mån att enskilda kan åberopa bestämmelserna vid nationell domstol till stöd för en sådan talan om ersättning som förs mot det statliga organ som ansvarar för utbetalning av garantiersättning?

2.

Ska artikel 2.2 i investerardirektivet, där de krav som omfattas av systemet för ersättning till investerare definieras, tolkas så, att den även omfattar en investerares krav på återbetalning av tillgångar som en investerare har gentemot ett värdepappersföretag men dessa tillgångar innehas inte i investerarens namn?

3.

För det fall att den andra frågan besvaras jakande, är artikel 2.2 i investerardirektivet, där de krav som omfattas av systemet för ersättning till investerare definieras, tillräckligt klar, precis och ovillkorlig samt skapar rättigheter för enskilda i sådan mån att enskilda kan åberopa denna bestämmelse vid en nationell domstol till stöd för en talan om ersättning som förs mot det statliga organ som ansvarar för utbetalning av sådan garantiersättning?

4.

Ska artikel 1.1 i insättningsdirektivet tolkas så, att definitionen av insättning som anges i direktivet även omfattar tillgångar som överförts från ett personkonto, med kontoinnehavarens samtycke, till ett konto som öppnats i kreditinstitutets namn hos samma kreditinstitut och som avser betalning för skuldebrev som ska emitteras av kreditinstitutet i fråga?

5.

Ska artikel 7.1 i insättningsdirektivet, jämförd med artikel 8.3 i samma direktiv, tolkas så, att täckning för insättningar upp till det belopp som anges i artikel 7.1 ska garanteras var och en vars återbetalningskrav har fastställts innan ett sådant konstaterande eller avgörande som avses i artiklarna 1.3 i och 1.3 ii i insättningsdirektivet har gjorts?