1.

Ska artikel 1.2 i förordning (EG) nr 44/2001 (1) tolkas så, att mål som avser verkställighet av vite (astreinte) som fastställts i en tvist avseende vårdnad av barn och umgängesrätt för att garantera att huvudförpliktelsen uppfylls, inte omfattas av förordningens tillämpningsområde?

2.

Om ovannämnda mål omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 44/2001 ska artikel 49 i denna förordning tolkas så, att vite som fastställts per dag som i sig är verkställbart i ursprungsmedlemsstaten till det fastställda beloppet, vars slutliga belopp emellertid kan ändras till följd av en begäran eller yttranden som ingetts av den som har att betala vitesbeloppet, först kan verkställas i en medlemsstat när beloppet slutgiltigt har fastställts i separat beslut i ursprungsmedlemsstaten?

3.

Om ovannämnda mål inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 2201/2003 (2) ska artikel 47.1 i denna förordning tolkas så, att verkställighets- och säkerställandeåtgärder som avser vård av barn och umgängesrätt omfattas av verkställighetsförfarandet i den mening som avses i denna bestämmelse, som ska regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten, eller kan de utgöra en del av beslutet om vårdnad av barn och umgängesrätt som enligt förordning (EG) nr 2201/2003 ska verkställas i den andra medlemsstaten?

4.

Om verkställighet av vite yrkas i en annan medlemsstat, krävs då att storleken av det vite som ska verkställas i den medlemsstat där beslutet har fattats slutgiltigt har fastställts i separat beslut, trots att förordning (EG) nr 44/2001 inte är tillämplig på verkställigheten?

5.

Om vite (astreinte) som fastställts i en annan medlemsstat med anledning av genomförande av föräldrars umgängesrätt kan verkställas i en annan medlemsstat, utan att storleken på det vite som ska verkställas slutgiltigt har fastställts i separat beslut i ursprungsmedlemsstaten,