Back to EUR-Lex homepage

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search
You are here

Document 52018AE0201

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om — a) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén — Varupaketet: stärkt förtroende för den inre marknaden [COM(2017) 787 final] — b) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 305/2011, (EU) nr 528/2012, (EU) 2016/424, (EU) 2016/425, (EU) 2016/426 och (EU) 2017/1369 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG, 2009/48/EG, 2010/35/EU, 2013/29/EU, 2013/53/EU, 2014/28/EU, 2014/29/EU, 2014/30/EU, 2014/31/EU, 2014/32/EU, 2014/33/EU, 2014/34/EU, 2014/35/EU, 2014/53/EU, 2014/68/EU och 2014/90/EU [COM(2017) 795 final — 2017/0353 (COD)] — c) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat [COM(2017) 796 final — 2017/0354 (COD)]

EESC 2018/00201

EUT C 283, 10.8.2018, p. 19–27 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

10.8.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 283/19

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

a) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén — Varupaketet: stärkt förtroende för den inre marknaden

[COM(2017) 787 final]

b) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 305/2011, (EU) nr 528/2012, (EU) 2016/424, (EU) 2016/425, (EU) 2016/426 och (EU) 2017/1369 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG, 2009/48/EG, 2010/35/EU, 2013/29/EU, 2013/53/EU, 2014/28/EU, 2014/29/EU, 2014/30/EU, 2014/31/EU, 2014/32/EU, 2014/33/EU, 2014/34/EU, 2014/35/EU, 2014/53/EU, 2014/68/EU och 2014/90/EU

[COM(2017) 795 final — 2017/0353 (COD)]

c) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat

[COM(2017) 796 final — 2017/0354 (COD)]

(2018/C 283/03)

Föredragande:

Jorge PEGADO LIZ

Remiss

a)

Europeiska kommissionen, 12.2.2018

b)

Rådet, 31.1.2018

Europaparlamentet, 5.2.2018

c)

Europaparlamentet, 5.2.2018

Rådet, 6.2.2018

Rättslig grund

a)

Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

b)

Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

c)

Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

 

 

Ansvarig facksektion

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion

Antagande av facksektionen

27.4.2018

Antagande vid plenarsessionen

23.5.2018

Plenarsession nr

535

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

184/2/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

 EESK tackar kommissionen för det imponerande, viktiga, komplexa och lovvärda arbete som den har genomfört i form av det åtgärdspaket som här granskas, och beklagar endast att vissa av bestämmelserna är alltför flexibla, vilket ger medlemsstaterna ett överdrivet stort handlingsutrymme och gör att möjligheterna till en mer omfattande övervakning går förlorade.

1.2

 EESK anser att den rättsliga grund som valts för förslagen är giltig, liksom bedömningen av subsidiariteten och proportionaliteten, och att de rättsliga instrumenten är de lämpligaste i förhållande till de avsedda målen.

1.3

 Kommittén förstår dock inte varför kommissionen inte ger en tydlig förklaring till vad som har skett med dess förslag till förordning om produktkontroll från 2013: Det är uppenbarligen inte på väg att antas, och vissa bestämmelser i det förslaget och det förslag som här granskas överlappar varandra.

1.4

 Kommissionen går inte heller närmare in på varför dess förslag inte åtföljs av nya bestämmelser om allmän produktsäkerhet, vilket skulle säkerställa att alla produkter, oavsett särdrag, omfattas av uppdaterade och mer verkningsfulla bestämmelser.

1.5

 EESK anser också att det nuvarande förslaget bör innehålla en regel som förstärker medlemsstaternas skyldighet att kontrollera marknaden, i synnerhet skyldigheten att lämna in rapporter (var tredje månad) till kommissionen om vilka åtgärder och kontroller som genomförts.

1.6

 EESK upprepar att försiktighetsprincipen ska ingå bland de allmänna principerna för marknadskontroll, dvs. att den ska vara en av grundstenarna när beslut fattas i dessa frågor, i alla fall där det finns tydliga belägg för att konsumenterna eller miljön bör skyddas även om det inte finns tydliga vetenskapliga bevis på att en produkt skulle kunna utgöra en fara för dem.

1.7

 Då det inte finns någon hänvisning till försiktighetsprincipen betonar EESK att det tydligt måste fastställas att bevisbördan alltid faller på de ekonomiska aktörerna, vilket innebär att de inte ska kunna hävda att det är myndigheternas sak att påvisa att en produkt inte är säker eller att den utgör en risk av något slag.

1.8

 EESK anser att det är viktigt att inte bara föreskriva att Europeiska kommissionen har en skyldighet att lägga fram regelbundna rapporter om Rapex-mekanismen (systemet för snabbt informationsutbyte) utan även att konsumenter och företagen samt deras intresseorganisationer ska ha tillgång till mer information än den som är offentligt tillgänglig.

1.9

 EESK anser även att denna förordning bör vara den rättsakt som samlar alla bestämmelser om EU:s system för snabbt informationsutbyte, i synnerhet definitionen, kontaktpunkterna, villkoren och förfarandena avseende informationsutbytet, vilka yttre enheter som får delta, bl.a. konsumentorganisationerna, samt anmälningsreglerna.

1.10

 Vidare framhåller EESK att den gemensamma europeiska tullstrategin måste stärkas i syfte att säkerställa att mänskliga och materiella resurser utnyttjas på bästa sätt för genomförandet av de åtgärder som föreskrivs i förslaget, och rekommenderar i detta hänseende också att avtalen om ömsesidigt bistånd med alla handelspartner förstärks, särskilt de med WTO och de inom ramen för de nyligen förhandlade partnerskapsavtalen med Japan och Kanada.

1.11

 Kommittén understryker också att det krävs en ambitiös politik som möjliggör ett samarbete mellan medlemsstaterna för utbyte av information så att åtgärder kan vidtas så snabbt som möjligt i händelse av allvarliga oönskade effekter vid användningen av en produkt.

1.12

 När det gäller EU:s utvärdering av produkter som har kontrollerats på dess territorium och som omfattas av harmoniseringslagstiftningen är det enligt EESK av yttersta vikt att Europeiska kommissionen har rätt att, utan att det påverkar de nationella myndigheternas särskilda behörigheter, utvärdera de åtgärder som medlemsstaterna har genomfört avseende denna harmoniseringspolitik.

1.13

 Vidare anser EESK att frågan om marknadskontroll avseende försäljning via internetplattformar och bedömning av nya risker för konsumenter som använder internetanslutna enheter borde beaktas i detta förslag.

1.14

 EESK vill även se att bestämmelser införlivas för skapandet av en Europaomfattande databas över personskador, som ska innehålla alla typer av skador, och rekommenderar därför att en rättslig grund inrättas för skapandet av en sådan databas på EU-nivå som föreskriver att kommissionen ska ge stöd till samordningen av insamlingen av data i medlemsstaterna samt för att denna databas ska fungera smidigt och effektivt.

1.15

 Slutligen rekommenderar EESK att kommissionen tar hänsyn till dess ändringsförslag avseende några av artiklarna i förslagen, i enlighet med vad som står i de särskilda kommentarerna.

2.   Målen för varupaketet

2.1    Allmänna mål

2.1.1

 Det huvudsakliga och övergripande målet för varupaketet fastställs av kommissionen i meddelandet (1), som utgör den första delen av detta initiativ. Det handlar om att ”[a]lla berörda parter – allmänheten, arbetstagarna, konsumenterna, företagen och myndigheterna – måste känna sig säkra på att de kan agera och köpa säkra produkter i ett öppet och rättvist klimat där reglerna är lika för alla”.

2.1.2

 Kommissionen anser därför att två kvarstående strukturella svagheter på den inre marknaden för varor snabbt behöver åtgärdas för att den ska kunna uppnå sin fulla potential och få konsumenternas, företagens och myndigheternas förtroende.

2.1.3

 Den första strukturella svagheten gäller genomförandet av EU:s harmoniserade produktsäkerhetsregler.

2.1.4

 Den andra rör produkter som helt eller delvis inte täcks av EU:s harmoniserade produktregler. Sådana produkter kan anses vara säkra och förenliga med allmänintresset i ett EU-land men ha svårt att få tillträde till marknaden i ett annat.

2.1.5

 För att åtgärda båda dessa så kallade svagheter har kommissionen lagt fram ett förslag bestående av två lagstiftningsinitiativ som åtföljs av flera kompletterande åtgärder.

2.1.5.1

 Det första syftar till bättre överensstämmelse med och genomförande av EU:s produktregler, och det andra syftar till en modernare och enklare tillämpning av ömsesidigt erkännande på den inre marknaden.

2.1.5.2

 Bland de kompletterande åtgärderna återfinns

a)

en rapport om tillämpningen av direktiv (EU) 2015/1535 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster under perioden 2014–2015 (2), och

b)

en rapport om genomförandet av förordning (EG) nr 765/2008 (3).

2.2    Särskilda mål

2.2.1

 De särskilda målen för dessa initiativ kan sammanfattas som följer:

a)

Överensstämmelseförslaget

2.2.2

 Målet för det första lagstiftningsinitiativet, dvs. förslaget till förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter (4), nedan kallat överensstämmelseförslaget, är att skapa förtroende för genomdrivandet av EU:s bestämmelser för produkter, vilket ska åstadkommas genom

a)

ett smart genomdrivande på en gränslös inre marknad och

b)

tillsyn vid de yttre gränserna.

2.2.3

 De specifika huvudmålen är att

a)

konsolidera den befintliga ramen för marknadskontroll,

b)

uppmuntra till gemensamma åtgärder mellan flera medlemsstaters marknadskontrollmyndigheter,

c)

förbättra informationsutbytet och främja koordinering av marknadskontrollprogram samt

d)

skapa en starkare ram för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden och för ett förbättrat samarbete mellan tullmyndigheter och marknadskontrollmyndigheter.

b)

Erkännandeförslaget

2.2.4

 Det andra lagstiftningsinitiativet, dvs. förslaget till förordning om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat (5), nedan kallat erkännandeförslaget, syftar till att säkerställa att principen om ömsesidigt erkännande tillämpas på ett effektivt och fungerande sätt med hjälp av åtgärder för att

a)

se till att principen om ömsesidigt erkännande fungerar smidigt,

b)

fördjupa samarbetet och öka förtroendet samt

c)

säkerställa att den inre marknaden fungerar smidigt när det gäller icke-harmoniserade produkter.

2.2.5

 Det specifika huvudmålet med detta förslag är ett bättre fungerande ömsesidigt erkännande genom framläggande av förslag till flera ambitiösa åtgärder som syftar till att säkerställa att de befintliga rättigheterna och skyldigheterna som härrör från principen om ömsesidigt erkännande följs, genom följande åtgärder för

a)

ett förtydligande av det ömsesidiga erkännandets omfattning genom ett tydligt fastställande av när det är tillämpligt,

b)

införandet av en egen försäkran som gör det enklare att visa att en vara redan saluförs lagligen samt ett problemlösningssystem för överklagande av beslut om nekat eller begränsat marknadstillträde samt

c)

införandet av administrativt samarbete och ett it-verktyg för att förbättra kommunikationen, samarbetet och förtroendet mellan nationella myndigheter, och därmed göra att det ömsesidiga erkännandet fungerar bättre.

c)

Kompletterande texter

2.2.6

 Kommissionen lägger som komplement fram följande två rapporter som den bygger sina lagstiftningsförslag på:

2.2.7

 Rapport från kommissionen om tillämpningen av direktiv (EU) 2015/1535 (direktivet om insyn) under perioden 2014–2015 (6), som innehåller följande huvudsakliga slutsatser:

a)

Nyttan av förfarandet när det gäller öppenhet, administrativt samarbete och förebyggande av tekniska hinder på den inre marknaden bekräftades, vilket framgår av det stora intresse från berörda parter för anmälningsförfarandet som visat sig vara användbart när det gäller att identifiera områden där harmonisering på EU-nivå skulle kunna vara ett alternativ.

b)

Det finns fortfarande utrymme för förbättringar i tillämpningen av förfarandet, dvs. när det gäller antalet anmälningar från vissa medlemsstater och deras efterlevnad av anmälningsskyldigheten.

c)

Ett större antal anmälningar och ett mer aktivt deltagande från medlemsstaterna i förfarandet skulle bidra till att förhindra nya tekniska hinder och till att identifiera systemrelaterade problem i varje medlemsstat och i hela EU.

d)

För att målen med direktivet om insyn på den inre marknaden till fullo ska kunna uppnås är det av avgörande betydelse att direktivet fortsätter att främjas, liksom att kopplingen mellan uppföljning och lagstiftningsåtgärder stärks.

2.2.8

 Rapport från kommissionen om genomförandet av förordning (EG) nr 765/2008 (7) om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter, nedan kallad överensstämmelseförordningen (COM(2017) 789 final), där man framför allt konstaterade följande:

a)

Det behövs så kallade organ för bedömning av överensstämmelse, som är pålitliga och kompetenta och som utför sitt arbete korrekt när de kontrollerar att produkter uppfyller vissa standarder innan de säljs.

b)

Detta är skälet till att EU har inrättat ett ackrediteringssystem för sådana organ för bedömning av överensstämmelse.

c)

Kommissionen anser att den europeiska ackrediteringsinfrastruktur som skapades genom förordning (EG) nr 765/2008 (8) har gett ett mervärde, inte bara för den inre marknaden utan också för den internationella handeln.

d)

Ackrediteringen har ett brett stöd hos Europas näringsliv och de organ som ansvarar för bedömningen av överensstämmelse.

e)

Utmaningen är dock att se till att hela ackrediteringssystemet håller jämna steg med den tekniska utvecklingen och tillämpas lika strängt överallt

f)

I denna rapport bekräftas att företagen är mer medvetna om vikten av den CE-märkning av produkter på den inre marknaden som infördes mellan 2013 och 2017.

d)

Icke-bindande åtgärder

2.2.9

 Kommissionen medger, utan att gå närmare in på varför, att det fortfarande finns utrymme för icke-bindande lagstiftning som skulle syfta till att stärka förtroendet för den inre marknaden och som läggs fram i grundmeddelandet, såsom exempelvis användningen av befintliga Solvit-mekanismer, antagandet av klara och otvetydiga inremarknadsklausuler, utarbetandet av program för utbildning av utbildare i ömsesidigt erkännande, utbyten av tjänstemän m.m. (bilagan till ovan nämnda meddelande).

3.   Allmänna kommentarer

3.1

 Vi kan bara konstatera att kommissionen har utfört ett imponerande arbete som är viktigt, komplext och lovvärt och som förtjänar erkännande.

3.2

 Kommissionen redogör dock inte på ett tillfredsställande sätt för vad som hänt med dess förslag till förordning om produktkontroll från 2013, som såvitt vi vet inte har offentliggjorts. Det förslag som här granskas tycks dock överlappa med det förslaget, med vissa ändrade bestämmelser, utan att kommissionen har bekräftat att det har skrinlagts.

3.2.1

 EESK anser också att det måste finnas en tydlig koppling mellan direktivet om allmän produktsäkerhet och det förslag som här granskas så att tillämpningsområdet omfattar alla produkter och inte bara de som anges i bilagan.

3.2.2

 EESK anser att det hade varit oerhört viktigt att förslaget åtföljdes av nya bestämmelser om allmän produktsäkerhet för att säkerställa att alla produkter, oavsett deras art, omfattas av uppdaterade och mer verkningsfulla bestämmelser.

3.2.3

 EESK anser nämligen fortfarande att bestämmelserna om marknadskontroll är alltför utspridda och att de ofta överlappar varandra, vilket leder till förvirring kring vad som faktiskt är regler om kontroll och vad som är de ekonomiska aktörernas skyldigheter.

3.2.4

 EESK befarar att kommissionen, genom att lägga fram två parallella förslag som har likartat innehåll men samtidigt uppvisar vissa skillnader, inte lyckas lösa problemet på ett lämpligt sätt.

3.3

 Mot bakgrund av pågående diskussioner om förslaget till ett paket om produktsäkerhet och marknadskontroll anser EESK att det förslag som här granskas bör innehålla en bestämmelse som ökar medlemsstaternas skyldighet att kontrollera marknaden genom att ålägga dem att var tredje månad rapportera till kommissionen om vilka åtgärder och kontroller de har genomfört, i synnerhet vad gäller statistik och beslut.

3.4

 Dessutom bör myndigheternas kontrollåtgärder offentliggöras, antingen i form av verksamhetsrapporter eller på deras olika webbplatser.

3.5

 Samtidigt anser EESK att den rättsliga grund som valts för förslagen är giltig, liksom utvärderingen av subsidiariteten och proportionaliteten, och att de rättsliga instrumenten är de lämpligaste i förhållande till målen; det enda kommittén beklagar är att vissa av bestämmelserna fortfarande är alltför flexibla, trots att man valt att använda sig av förordningar, vilket ger medlemsstaterna ett överdrivet stort handlingsutrymme och gör att möjligheterna till en mer omfattande övervakning går förlorade, något som skulle gett EU vissa alternativ som nu försvinner.

3.6

 EESK kräver att försiktighetsprincipen ska ingå bland de allmänna principerna för marknadskontroll, som en av grundstenarna när beslut fattas i dessa frågor i alla fall där det finns tecken på att konsumenterna eller miljön bör skyddas, även om det inte finns uppenbara vetenskapliga bevis på att en produkt skulle kunna utgöra en fara för dem.

3.6.1

 EESK ser sig nödgad att än en gång förebrå kommissionen för att helt ha utelämnat denna försiktighetsprincip, och påpekar att medlemsstaternas myndigheter alltid använder den i sin riskhantering och att den är helt oumbärlig för alla organ vars uppgift är att fatta beslut om en produkt ska dras tillbaka från marknaden eller inte.

3.6.2

 Då det inte finns någon hänvisning till försiktighetsprincipen rekommenderar EESK att man i alla fall tydligare anger att bevisbördan alltid faller på de ekonomiska aktörerna, vilket innebär att de inte ska kunna hävda att det är myndigheternas sak att påvisa att en produkt inte är säker eller att den utgör en risk av något slag.

3.7

 EESK är medveten om att medlemsstaterna är skyldiga att fastställa en allmän strategi för marknadskontroll åtminstone vart tredje år.

3.7.1

 Men EESK anser ändå att Europeiska kommissionen regelbundet måste granska de åtgärder som myndigheterna antar.

3.8

 EESK fäster särskild vikt vid den befintliga Rapex-mekanismen (systemet för snabbt informationsutbyte) som är samordnad och fungerar bra för utbytet av information mellan medlemsstaterna. Under de senaste åren har dock varken konsumenterna eller ens deras intresseorganisationer generellt sett informerats, vare sig av myndigheterna eller av kommissionen, när en medlemsstat har informerat Europeiska kommissionen om att en produkt är farlig, förutom när erforderliga åtgärder vidtagits såsom återkallelseförfaranden som kräver konsumenternas ingripande. Detsamma gäller situationer då en medlemsstats myndigheter kommer överens med den berörda ekonomiska aktören om att en produkt ska återkallas, dock utan att underrätta andra EU-länder om denna överenskommelse, vilket till och med innebär att försiktighetsprincipen ofta sätts på spel.

3.8.1

 EESK understryker också att denna mekanism behöver samordnas i situationer där produkten måste förstöras, vilket skulle främja ökad integration och information till konsumenterna om dessa situationer.

3.8.2

 Mot denna bakgrund, och utan att det påverkar värnandet av principen om konfidentialitet och skyddet av affärshemligheter, anser EESK att det är viktigt att inte bara föreskriva att Europeiska kommissionen har en skyldighet att lägga fram regelbundna rapporter om Rapex-mekanismen utan även att konsumenter och företagen samt deras intresseorganisationer ska ha tillgång till mer information än den offentligt tillgängliga, med hänsyn till att det ofta är svårt för konsumenterna att bli medvetna om att en produkt har konstaterats vara farlig och därefter agera på rätt sätt.

3.8.3

 EESK anser även att denna förordning ska vara den rättsakt som ovillkorligen för samman alla bestämmelser om EU:s system för snabbt informationsutbyte, i synnerhet definitionen, kontaktpunkterna, villkoren och förfarandena avseende informationsutbytet, vilka yttre enheter som får delta, bl.a. konsumentorganisationerna, samt anmälningsreglerna.

3.9

 Vidare framhåller EESK, liksom i tidigare yttranden, att den gemensamma europeiska tullstrategin måste stärkas i syfte att säkerställa att mänskliga och materiella resurser utnyttjas på bästa sätt för utarbetandet av de åtgärder som föreskrivs i förslaget, t.ex. genom att de möjligheter som ny teknik och innovation erbjuder undersöks, samtidigt som medborgarnas personuppgifter skyddas fullt ut och särskild hänsyn tas till små och medelstora företag och konsumenter.

3.9.1

 EESK rekommenderar därför att de avtal om ömsesidigt bistånd som EU sluter med sina handelspartner utvidgas, särskilt de med WTO och de som nyligen förhandlats med Japan och Kanada.

3.9.2

 Vidare uppmanar EESK till handling vad gäller problemet med bedrägeri, smuggling och förfalskning som har betydande konsekvenser för den allmänna produktsäkerheten, i synnerhet när det gäller produkter som importeras till EU.

3.9.3

 Mot denna bakgrund hävdar EESK eftertryckligen att det krävs en ambitiös politik som gör det möjligt för medlemsstaterna att samarbeta för utbyte av information så att de kan reagera snabbare i händelse av allvarliga oönskade effekter i samband med användningen av en produkt, eftersom det ökade antalet förfalskade eller oäkta produkter i kombination med medlemsstaternas svaga resurser för att kontrollera dem leder till ökade risker för konsumenternas hälsa och säkerhet.

3.9.4

 Slutligen anser EESK, vilket den även påpekat i ett tidigare yttrande, att ”[m]edlemmarna eller de anställda vid tillsynsorganen och tullmyndigheterna […] under alla omständigheter [måste] kunna garantera sin hederlighet och sitt oberoende och skyddas mot påtryckningar eller eventuella försök till bestickning vid fullgörandet av sina uppgifter” (9).

3.10

 Vad gäller EU:s utvärdering av produkter som har kontrollerats på dess territorium och som omfattas av harmoniseringslagstiftningen är det enligt EESK av yttersta vikt att Europeiska kommissionen har rätt att, utan att det påverkar de nationella myndigheternas särskilda behörigheter, utvärdera de åtgärder som medlemsstaterna har genomfört avseende denna harmoniseringspolitik och därigenom motverka osäkerhet om rättsläget, vilket skulle kunna äventyra den fria rörligheten för säkra produkter.

3.11

 I linje med vad som framförts i ett tidigare yttrande fortsätter EESK att förespråka införlivandet av bestämmelser om att upprätta en Europaomfattande databas över personskador, vilken bör innehålla alla skador och syfta till att

a)

hjälpa tillsynsmyndigheterna att fatta mer välgrundade beslut avseende risker,

b)

tillhandahålla en grund för förebyggande åtgärder och informationskampanjer för allmänheten och göra det möjligt för dem som utformar standarder att utveckla bättre produktstandarder,

c)

hjälpa tillverkarna att ta hänsyn till säkerhetsaspekter när de tar fram nya produkter samt

d)

göra det möjligt att bedöma hur effektiva de förebyggande åtgärderna är och att fastställa prioriteringar i politiken.

3.12

 EESK föreslår därför på nytt att en rättslig grund inrättas för upprättandet av en europeisk databas över personskador, som ger kommissionen i uppgift att hjälpa medlemsstaterna med samordningen av insamlingen av data i medlemsstaterna och se till att denna databas fungerar smidigt.

4.   Särskilda kommentarer

4.1    Förslag om överensstämmelse [COM(2017) 795 final]

4.1.1   Artikel 1

4.1.1.1

 EESK välkomnar att förslaget inte bara omfattar skydd av människors hälsa och säkerhet utan även miljöskydd och skydd av allmänna intressen.

4.1.2   Artikel 5

4.1.2.1

 För merparten av produkterna vill EESK inte se någon försäkran om överensstämmelse, eftersom sådana försäkringar generellt sett utfärdas ensidigt av producenten som däri uppger att produkten är i överensstämmelse med relevant europeisk lagstiftning om säkerhet. De leder ofta till att mottagarna missförstår budskapet och förväxlar produktens ursprung med godkännandet av den.

4.1.2.2

 När det gäller dessa överensstämmelsesystem har flera konsumentorganisationer på senare tid påpekat flera problem som överensstämmer med dem som konstaterades beträffande CE-märkningen. Därför anser EESK att en sådan förklaring om överensstämmelse måste placeras, även på webbplatsen, på samma sida som produktens fackdokumentation. Den bör således inte skapa förvirring eller vilseleda mottagarna.

4.1.3   Artiklarna 10 och 14

4.1.3.1

 EESK välkomnar syftet med det förslag som här granskas, dvs. att upprätta ett samstämmigt system för marknadskontroll i alla medlemsstater. Det inför förvisso regler om marknadskontrollmyndigheternas organisation, befogenheter och skyldigheter, men nämner inget om medlemsstaternas behörighet och utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de finansiella, mänskliga och tekniska medel som står till deras förfogande, och detta utelämnande kan leda till bristande samstämmighet för produktkontrollen i Europeiska unionen.

4.1.3.2

 Utöver de befogenheter som myndigheterna ges anser EESK att texten knappt ålägger dem några skyldigheter eftersom den i huvudsak anger vilka rättigheter de har, i synnerhet den rena valmöjligheten att vid lämplig tidpunkt utfärda en varning om produkter vars risker är kända till användare bosatta på deras territorium.

4.1.4   Artikel 18

4.1.4.1

 EESK vet inte varför kommissionen från denna artikel har tagit bort de bestämmelser som den föreslog 2013, och som i detalj angav kriterierna för ett myndighetsbeslut liksom alla efterföljande åtgärder, såsom de ekonomiska aktörernas skyldigheter och senare åtgärder från myndighetens sida. Sett ur de ekonomiska aktörernas perspektiv klargör texten faktiskt inte om anmälningarna till Rapex i praktiken följs upp och om aktörerna faktiskt drar tillbaka produkten från marknaden.

4.1.4.2

 När det gäller förfarandet för återkallande av produkter anser EESK att det är oerhört viktigt att konsumenterna informeras och kräver därför att denna information tydligt framhävs genom att myndigheterna ålägga skyldigheten att offentliggöra den. Dessutom bör förfarandet för informationen om återkallanden regleras, så att konsumenterna inte förväxlar denna information med ett kommersiellt meddelande om den berörda produkten.

4.1.5   Artikel 26

4.1.5.1

 Det är mycket viktigt, enligt EESK, att förslaget innehåller en bestämmelse som uttryckligen anger att medlemsstaternas myndigheter ska ha de befogenheter och resurser som krävs för att de ska kunna utföra sina uppdrag, i synnerhet för de fysiska kontrollerna och laboratoriekontrollerna av produkterna.

4.1.6   Artikel 27

4.1.6.1

 EESK anser, utan att det påverkar tidigare kommentarer, att förslaget bör innehålla en generalklausul som ger marknadskontrollmyndigheterna möjlighet att uppmana de myndigheter som utför kontrollen vid de yttre gränserna att inte frisläppa en produkt om det verkar som att den faktiskt skulle kunna utgöra en risk för hälsan, säkerheten, miljön eller det allmänna intresset.

4.1.7   Artikel 32

4.1.7.1

 EESK framhåller att det avsedda nätverket måste innehålla organisationer från det civila samhället, i synnerhet konsumentorganisationer, i syfte att säkerställa mer insyn i fråga om de resultat medlemsstaterna uppnått inom marknadskontrollpolitik.

4.1.8   Artikel 61

4.1.8.1

 EESK välkomnar förslaget om en särskild bestämmelse om böter för att avskräcka ekonomiska aktörer från att släppa ut farliga produkter på marknaden.

4.1.8.2

 Av samma skäl är EESK positivt inställd till artikel 61.3, som föreskriver att bötesbeloppet får höjas om det rör sig om upprepade företeelser.

4.2    Förslag om ömsesidigt erkännande (COM(2017) 796 final)

4.2.1   Artikel 4

4.2.1.1

 EESK tror inte att den avsedda principen är särskilt effektiv, i synnerhet med tanke på att artikel 4.3 föreskriver att det är upp till de ekonomiska aktörerna att utfärda den berörda försäkran, eftersom det finns en risk att denna bestämmelse har samma effekt för konsumenterna som CE-märkningen, vilken aldrig har hindrat produkter som anses vara farliga från att cirkulera på den inre marknaden trots den tillhörande förklaringen.

4.2.1.2

 EESK anser att om den ekonomiska aktören inte tillhandahåller denna förklaring bör man, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8, fastställa en lämplig tidsgräns för när myndigheterna ska granska informationen om överensstämmelse.

4.2.2   Artikel 5

4.2.2.1

 EESK framhåller än en gång att försiktighetsprincipen bör ingå bland kriterierna för produktanalysen, i synnerhet när det gäller punkt 5 i denna artikel.

4.2.3   Artikel 6

4.2.3.1

 Med hänsyn till konsumenternas rättigheter, i synnerhet sett till hälsa och säkerhet, liksom till skyddet av miljön och det allmänna intresset, kan EESK inte godta det antagande om säkerhet som fastställs genom denna bestämmelse. Kommittén anser att en produkt som genomgår den analys som avses i artikel 5 inte ska få släppas ut på marknaden förrän den berörda myndigheten i medlemsstaten fattat sitt slutliga beslut.

Bryssel den 23 maj 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1)  http://eur-lex.europa.eu/legal-content/PT/ALL/?uri=COM%3A2017%3A787%3AFIN

(2)  http://eur-lex.europa.eu/legal-content/PT/TXT/?uri=CELEX:52017DC0788(01)&qid=1519385332001

(3)  http://eur-lex.europa.eu/legal-content/PT/TXT/?qid=1519385589015&uri=CELEX:52017DC0789

(4)  http://eur-lex.europa.eu/legal-content/PT/TXT/?uri=COM%3A2017%3A0795%3AFIN

(5)  http://eur-lex.europa.eu/legal-content/PT/TXT/?uri=COM%3A2017%3A0796%3AFIN

(6)  http://eur-lex.europa.eu/legal-content/PT/TXT/?uri=CELEX:52017DC0788(01)&qid=1519385332001

(7)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 30

(8)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 30

(9)  EUT C 271, 19.9.2013 s. 86, punkt 1.6.

Top