18.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 90/9

1)

Ska artikel 11.4 i andra direktivet (1) och artikel 17.6 i sjätte direktivet (2) tolkas så, att en medlemsstat som har velat tillämpa den möjlighet till (bibehållande av) undantag från avdragssystemet som ges i nämnda artiklar när det gäller utgiftskategorier som beskrivs som

har uppfyllt kravet på att ange en kategori av tillräckligt definierbara varor och tjänster.

2)

Om den första frågan ska besvaras jakande för någon av nämnda kategorier, är då en sådan nationell bestämmelse som den omtvistade bestämmelsen, vilken antogs före direktivets ikraftträdande, enligt vilken en skattskyldig person inte får göra fullt avdrag för den mervärdesskatt som betalats vid tidpunkten för förvärvet av vissa varor och tjänster på grund av att ett mervärdesskattepliktigt vederlag har fakturerats för dessa varor och tjänster, utan avdrag enbart för ett belopp som är proportionellt i förhållande till den skatt som utgår för denna prestation, tillåten enligt artiklarna 6.2, 17.2 och 17.6 i sjätte direktivet?

3)

För det fall det krav som åvilar lagstiftaren att ange en kategori tillräckligt definierade varor och tjänster är uppfyllt för ”tillhandahållande av mat och dryck”, innebär då artikel 17.6 i sjätte direktivet ett förbud för lagstiftaren att ändra ett befintligt undantag från avdragssystemet, när ändringen i princip är avsedd att begränsa räckvidden av undantaget, men där det inte är uteslutet att den, i ett enskilt fall och för ett visst beskattningsår, utvidgar räckvidden av detta undantag på grund av den schablonmässiga karaktären på den ändrade ordningen?