52005PC0548

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 10.11.2005

KOM(2005)548 slutlig

2005/0221(COD)

.

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS REKOMMENDATION

om nyckelkompetenser för livslångt lärande

.

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

- Motiv och syfte

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 konstaterades det att Europa står inför utmaningar när det gäller anpassning till globaliseringen och övergång till en kunskapsbaserad ekonomi. Det betonades att ”varje medborgare måste utrustas med de färdigheter som krävs för att leva och arbeta i det nya informationssamhället” och att man ”inom en europeisk ram måste fastställa de nya grundläggande färdigheter[1] som skall ges genom livslångt lärande: IT-färdigheter, främmande språk, teknisk kultur, entreprenörskap och sociala färdigheter.” Redan 2000 insåg man klart att människor är Europas viktigaste tillgång för tillväxt och sysselsättning. Insikten har framhävts upprepade gånger, allra senast i den nylanserade Lissabonsstrategin och vid Europeiska rådets möte i mars 2005, där man efterlyste större investeringar i utbildning och kompetensutveckling.

Mandatet framfördes på nytt och utarbetades i arbetsprogrammet Utbildning 2010 som antogs av Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002, där man även ville lyfta fram ytterligare insatser ”för att förbättra de grundläggande färdigheterna” och förstärka den europeiska dimensionen inom utbildning. Syftet med arbetet var att kartlägga de grundläggande färdigheterna och förstå hur dessa färdigheter tillsammans med de traditionella grundläggande färdigheterna bättre kan integreras i läroplanerna, läras in och upprätthållas livet ut. Alla bör ha verklig tillgång till grundläggande färdigheter, även de som har särskilda behov, de som hoppar av skolan och vuxna inlärare. Utvärdering av grundläggande färdigheter bör främjas så att det förbättrar vidare lärande och anställbarhet. Kommissionens meddelande om livslångt lärande (2001) och rådets resolution (juni 2002) betonade ytterligare behovet av att tillhandahålla alla möjlighet till livslångt lärande, särskilt att förvärva och upprätthålla grundläggande färdigheter.

På grundval av detta mandat utformade en arbetsgrupp för grundläggande färdigheter, som inrättades 2001 inom ramen för arbetsprogrammet Utbildning 2010, en ram nyckelkompetenser[2] som behövs i ett kunskapsbaserat samhälle och tog fram en rad rekommendationer för att alla medborgare får möjlighet att förvärva dessa färdigheter[3].

Rådets och kommissionens gemensamma delrapport 2004 om genomförandet av arbetsprogrammet Utbildning 2010[4] talade för gemensamma europeiska referenser och principer för att stödja nationella strategier, underlätta och uppmuntra reformer och prioritera referensramen för nyckelkompetenser.

I rekommendationen presenterar man därför ett europeiskt referensredskap för nyckelkompetenser och redogör för hur dessa färdigheter kan erbjudas alla medborgare genom livslångt lärande.

Mera konkret uttryckt är målen följande:

1) Kartlägga och fastställa de centrala kompetensområdena som är nödvändiga för personlig utveckling, social sammanhållning och anställbarhet i ett kunskapsbaserat samhälle.

2) Stödja medlemsstaternas arbete för att ungdomar erbjuds utbildning som hjälper dem att utveckla nyckelkompetenser till en nivå som gör dem utrustade för vuxenlivet, och för att vuxna ska kunna utveckla och upprätthålla dessa färdigheter genom hela livet.

3) Tillhandahålla ett europeiskt referensredskap (det bifogade dokumentet Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram[5] ) för beslutsfattare, utbildningsanordnare och de studerande själva för att underlätta satsningar på nationell och europeisk nivå mot gemensamt överenskomna mål.

4) Tillhandahålla ett ramverk för ytterligare åtgärder på gemenskapsnivå både inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 och gemenskapens utbildningsprogram.

- Efterfrågan på kompetens i ett kunskapsbaserat samhälle

I enlighet med internationella studier definieras kompetens i detta sammanhang som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till en given situation. Nyckelkompetenser är sådana som främjar personlig utveckling, social integration, aktivt medborgarskap och sysselsättning.

I det kunskapsbaserade samhället ökar efterfrågan på nyckelkompetenser i privatlivet, det offentliga livet och arbetslivet. Det sätt på vilket människor får tillgång till information och tjänster ändras, likaså samhällets struktur och sammansättning. Man vill förbättra social sammanhållning och utveckla demokratiskt medborgarskap, vilket förutsätter att människor är kunniga, engagerade och aktiva. Detta innebär att de kunskaper, färdigheter och kunnande som behövs förändras.

Den ekonomiska ordningen blir allt mer internationell, vilket påverkar arbetslivet där tempot blir allt snabbare med täta växlingar, samtidigt som ny teknik och nya metoder leder till att företagens organisationsmodeller ändras. Arbetstagarna måste både upprätthålla särskilda arbetsplatsrelaterade färdigheter och förvärva sig ämnesövergripande kunskaper för att kunna anpassa sig till förändringarna. Arbetskraftens kunskaper, färdigheter och attityder är en väsentlig beståndsdel i innovation, produktivitet och konkurrenskraft, och dessa bidrar till arbetstagarnas motivation, trivsel i arbetet och kvaliteten på det arbete de utför.

Men högnivågruppen för Lissabonsstrategin gjorde det helt klart i sin rapport från november 2004 att ”insatserna i EU hittills dock inte varit tillräckliga för att ge människor de verktyg de behöver för att anpassa sig på en arbetsmarknad i förändring, vilket gäller både högkvalificerade och lågkvalificerade arbeten.” Uppskattningsvis en tredjedel av arbetskraften i Europa (80 miljoner personer) är lågutbildad. Enligt en rapport från Cedefop 2004 kommer 2010 endast 15 % av nytillkomna arbetstillfällen att erbjudas personer med grundläggande utbildning, medan 50 % av de nytillkomna arbetstillfällena kommer att kräva välutbildade arbetstagare.

Internationella undersökningar om vuxnas läs- och skrivkunnighet, såsom IALS ( International Adult Literacy Survey ) pekar på att en betydande andel av den vuxna befolkningen i många europeiska länder inte har den läs- och skrivkunnighet som krävs för att klara sig i samhället, vilket gäller särskilt den som hoppat av skolan. Även om analfabetism förefaller vara relativt låg i Europa är inget samhälle immunt mot detta fenomen och det finns många minoriteter bland vilka analfabetism är ett stort problem. Uppgifter för 2005 om europeiska referensnivåer (riktmärken) som antogs av rådet i maj 2003[6] tyder inte på några framsteg jämfört med situationen 2000 när det gäller att minska andelen lågpresterande i läsförmåga bland 15-åringar eller höja andelen personer med avslutad gymnasieutbildning. Framsteg mot referensnivåer görs också för långsamt. Om denna utveckling fortsätter i nuvarande takt sjunker andelen ungdomar som slutar skolan för tidigt till 14 % år 2010, vilket kan jämföras med en referensnivå på 10 %. Andelen vuxna som deltar i utbildning ökar endast med 0,1–0,2 % per år, vilket innebär att den önskade refensnivån på 12,5 % år 2010 inte kan uppnås. Lågutbildade deltar med mindre sannolikhet i vidareutbilding, vilket gör det svårare att stödja dem som behöver det mest.

- Nuvarande bestämmelser om nyckelkompetenser

På europeisk nivå stödjer gemenskapsprogram såsom Leonardo da Vinci och Grundtvig inom Sokratesprogrammet projekt som försöker tackla bristen på grundläggande färdigheter.

Sedan arbetsprogrammet Utbildning 2010 antogs har flera arbetsgrupper inriktat sig på särskilda ämnesområden såsom IKT eller bredare teman (t.ex. social integration och aktivt medborgarskap), för vilket arbetet med nyckelkompetenser gett ett sammanhang genom att alla väsentliga kompetenser samlats inom en och samma ram. Arbetet har även omfattat insamling och spridning av goda lösningar, bl.a. utveckling av övergripande färdigheter inom den obligatoriska skolan, säkerställande av tillgång till nyckelkompetenser för mindre gynnade inlärare och målinriktad utbildning i nyckelkompetenser för vuxna.

Arbetet med nyckelkompetenser är nära knutet till annan förbättring av de europeiska utbildningssystemen, såsom den pågående utformningen av en europeisk ram för kvalifikationer och initiativ för att stärka öppenhet och erkännande av kvalifikationer och kompetenser (såsom principer för validering av icke-formellt och informellt lärande och system för överföring av studiemeriter). Arbetet med gemensamma europeiska principer för lärarnas kompetens och kvalifikationer hör också hit, då man med det försöker möta skolans nya roll som utvecklare av ungdomars kompetens.

I medlemsstaterna är man mycket aktiv med att förnya grundskolans läroplan, vilket återspeglar en övergång från att förmedla kunskaper till att utveckla överförbara kompetenser som rustar ungdomar för vuxenlivet och fortbildning. Det förutsätter att lärarna tillgriper olika tillvägagångssätt för att organisera lärandet och att de själva har nya färdigheter. Debatt pågår om vilka kompetenser alla ungdomar borde utveckla och hur skolorna bäst kan stödjas, t.ex. genom utveckling av styrelseformer och utvärdering. Lärandets sociala aspekter har också lyfts fram: brister i utbildningen beror ofta på en kombination av personliga, sociala, kulturella och ekonomiska faktorer, och dessa bör åtgärdas i samarbete med andra sektorer. Skolorna försöker finna sätt att engagera familjer och närsamhällen till att både stödja de ungas lärande och främja livslångt lärande i hela närsamhället.

Flera länder har inlett program för grundläggande färdigheter, t.ex. läsning och skrivning, enkel matematik och IKT-färdigheter för vuxna, ofta via icke-statliga organisationer. Men i flera länder är situationen fortfarande sådan att alla medborgare inte har möjlighet att lära sig grundläggande kunskaper eller uppdatera dem. Även om många inser att det är viktigt att erbjuda vuxna inlärare bredare kompetens har man inte kunnat enas om läroinnehållet, och tillhandahållandet är fortfarande ojämnt.

Goda lösningar i medlemsstaterna visar att man inom vuxenutbildning borde fokusera på klart definierade nationella, regionala och/eller lokala prioriteringar. Det borde leda till infrastrukturer som ser och uppfyller vuxnas skiftande behov tack vare kvalificerade lärare, åtgärder för att säkra tillgång med hjälp av incitament, vägledning och rådgivande stöd. Hänsyn bör tas till inlärarnas särskilda situation, dvs. tidigare erfarenheter, inlärningsbehov och –mål och även till bredare frågor med anknytning till socialpolitik och sysselsättning, vilket kräver engagemang från alla parters sida.

Trots många goda exempel på god praxis anpassas utbudet av nyckelkompetenser sällan till inlärningsbehoven för medborgare i alla åldrar. I detta sammanhang medför detta förslag ett betydande mervärde genom införandet av ett referensredskap som fastställer de centrala kompetenser som anses nödvändiga för alla, och genom stöd till medlemsstaterna i deras försök att se till att resurser för nyckelkompetenser integreras fullt ut i strategier för livslångt lärande och infrastruktur.

- Överensstämmelse med unionens övriga politik och målsättningar

Förslaget bidrar till att uppnå Lissabonmålen tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning:

- I de integrerade riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik[7] bekräftas betydelsen av kompetens för sysselsättningen (särskilt för sårbara grupper) och för anpassning till förändringar. Detta bör utgöra en viktig del av medlemsstaternas nationella reformprogram för genomförande av de integrerade riktlinjerna.

- Inom socialpolitik betonas betydelsen av utbildning som en väg ut ur fattigdom och/eller som en avgörande faktor för social sammanhållning.

- Enligt ungdomspakten[8] skall kunskaperna motsvara kunskapsekonomins behov och därför bidra till utvecklingen av en gemensam kompetensbas.

- Handlingsplanen för entreprenörskap[9] erkänner utbildningens centrala roll, och entreprenörskap är en av de fyra nyckelkompetenserna.

- I Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram ingår kunskap, färdigheter och attityder som hjälper människor att bli mer engagerade både i hållbar utveckling och demokratiskt medborgarskap.

2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS

Grunden för detta förslag har varit den europeiska ramen för nyckelkompetenser som utarbetats av en arbetsgrupp bestående av experter från medlemsstaterna, Efta/EES-länder, kandidatländer (sedan januari 2003) och europeiska sammanslutningar. Expertisen i gruppen omfattar beslutsfattare, utbildare och akademiska forskare både inom vuxenutbildning och obligatorisk utbildning och europeiska berörda parter.

Arbetet har diskuterats på en rad konferenser och seminarier som organiserats av berörda parter eller internationella organisationer. Utbildningsministrarna diskuterade nyckelkompetensernas europeiska dimension vid ett informellt möte i Rotterdam i juli 2004 och uppmanade kommissionen att fortsätta arbetet med detta initiativ.

En fokusgrupp bestående av fem experter (från universitet och statliga organ för utveckling av skolväsendet) sammankallades våren 2005 för att utforma ramen utifrån gruppens samlade expertis, feedback från diskussioner vid konferenser och andra källor samt för att diskutera tillämpningen av ramen.

Rådgivande kommittén för yrkesutbildning konsulterades i september/oktober 2005.

- Extern experthjälp

En konsult anlitades för att kartlägga internationellt arbete på området. Särskilda teman, såsom ramverkets europeiska dimension, resurser för mindre gynnade inlärare och entreprenörskap förbereddes i små grupper och godkändes av den större arbetsgruppen[10].

Samråd och samlad expertis bekräftade att ett initiativ på europeisk nivå behövs och visade att det föreslagna tillvägagångssättet var i linje med nuvarande trender och att det skulle vara välkommet.

- Konsekvensanalys

Detta förslag kommer att stödja utvecklingen av medlemsstaternas strategier för livslångt lärande och utbildningssystem. Det kommer att underlätta läroplansreformer och diskussioner om dessa reformer och stimulera tillkomsten av ett enhetligt system för tillhandahållande av utbildning. Det kommer att ha en positiv effekt på enskilda personers privatliv, sociala liv och arbetsliv och – i vidare mening – på Lissabonmålen för social sammanhållning, ekonomisk konkurrenskraft och tillväxt. Mest påverkas missgynnade grupper som i dagens läge ofta inte tillägnar sig nyckelkompetenser.

3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

I den föreslagna rekommendationen fastställs de nyckelkompetenser som alla medborgare behöver i en kunskapsekonomi och ett kunskapsbaserat samhälle. Man medger att genomförandebeslut bäst tas på nationell, regional och/eller lokal nivå. Man uppmanar medlemsstaterna att se till att alla kan tillägna sig nyckelkompetenser under grundutbildningen, och uppmuntrar medlemsstaterna att med hänsyn till europeiska referensnivåer arbeta för avlägsnande av ojämlikhet inom utbildningssystemen. När det gäller vuxna uppmanas alla relevanta parter att tillsammans skapa omfattande infrastrukturer.

I förslaget uppmanas kommissionen att stödja nationella reformer genom följande åtgärder:

- Ömsesidigt lärande, utbyte av goda lösningar och rapportering av framsteg i rapporter vartannat år inom Utbildning 2010.

- Stöd till relevanta projekt via gemenskapens program för allmän och yrkesinriktad utbildning.

- Främjande av en gemensam syn på nyckelkompetenser och deras koppling till sysselsättning och socialpolitik.

- Främjande av partnerskap med arbetsmarknadens parter och andra relevanta organisationer.

- Rättslig grund

Enligt artikel 149 i EG-fördraget skall gemenskapen bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och, vid behov, stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald. Den föreslagna rekommendationen syftar till att stödja medlemsstaternas ansträngningar för att utveckla såväl system för grundutbildning och yrkesutbildning som tillhandahållande av vuxenutbildning och yrkesutbildning genom utarbetande av ett referensredskap för nyckelkompetenser, och uppmuntra medlemsstaterna att fortsätta samarbetet inom arbetsprogrammet Utbildning 2010. I enlighet med punkt 2 i artikeln syftar den föreslagna rekommendationen till att utveckla informations- och erfarenhetsutbyte i gemensamma frågor som gäller tillhandahållande av nyckelkompetenser genom livslångt lärande.

Enligt artikel 150 i fördraget skall gemenskapen understödja och komplettera medlemsstaternas insatser, och enligt punkt 2 i den artikeln särskilt förbättra den grundläggande och fortsatta yrkesutbildningen, underlätta inträde och återinträde på arbetsmarknaden samt utveckla informations- och erfarenhetsutbyte i gemensamma frågor. Syftet med den föreslagna rekommendationen är att förbättra alla dessa aspekter av yrkesutbildning genom att erbjuda ett referensverktyg för nyckelkompetenser som underlättar medlemsstaternas ansträngningar att anpassa yrkesutbildningssystemen till ändringar på arbetsmarknaden och samhället i allmänhet.

- Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Den föreslagna rekommendationen bidrar till kvaliteten på allmän och yrkesinriktad utbildning genom att underlätta det arbete som medlemsstaterna har åtagit sig inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 och genom antagandet av europeiska referensnivåer i rådet i maj 2003. Den uppmuntrar och stödjer nationella reformer och utbyte av lärdomar från goda lösningar i andra länder, vilket hjälper medlemsstaterna att skapa ett omfattande och enhetligt system för tillhandahållande av nyckelkompetenser som en del av strategierna för livslångt lärande. Förslaget är således förenligt med subsidiaritetsprincipen. Genom rekommendationen inrättas en europeisk referensram för nyckelkompetenser som alla medborgare kan förvärva sig, och politiska åtaganden för reformer införs och förstärks som inte kan genomföras enbart genom gemenskapens program för allmän och yrkesinriktad utbildning. Tillämpningen överlåts dock helt åt medlemsstaterna, och rekommendationen är därför förenlig med proportionalitetsprincipen.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte gemenskapens budget.

2005/0221(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS REKOMMENDATION

om nyckelkompetenser för livslångt lärande

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 149.4 och 150.4,

med beaktande av kommissionens förslag[11],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,[12],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[13],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[14], och

av följande skäl:

1. Europeiska rådet i Lissabon 2000 kom fram till att man i ett europeiskt ramverk bör definiera de nya grundläggande färdigheterna som en väsentlig beståndsdel av Europeiska unionens svar på globalisering och övergången till kunskapsbaserade ekonomier, och underströk att människorna är Europas största tillgång. Dessa slutsatser har därefter regelbundet upprepats, bland annat vid Europeiska rådets möten i mars 2003 och mars 2005 och i den återupplivade Lissabonstrategin som godkändes 2005.

2. Europeiska rådet i Stockholm 2001 och Barcelona 2002 ställde sig bakom de konkreta framtida målen för de europeiska utbildningssystemen och ett arbetsprogram (Utbildning 2010) för att uppnå dessa mål före 2010. Till dessa mål hör utveckling av färdigheter för kunskapssamhället och särskilda mål för främjande av språkinlärning, främjande av företagaranda och ett övergripande behov av att främja den europeiska dimensionen inom utbildning.

3. Kommissionens meddelande ”Att förverkliga det Europeiska området för livslångt lärande”[15] och rådets resolution av den 27 juni 2002 om livslångt lärande[16] identifierar ”de nya grundläggande färdigheterna” som en prioritet och betonar att livslångt lärande måste omfatta alla åldrar från förskola till pensionering. I ungdomspakten som bifogades slutsatserna från Europeiska rådet i Bryssel i mars 2005 betonades behovet av att uppmuntra utvecklingen av en gemensam kompetensbas.

4. För att förbättra gemenskapens sysselsättningssiffror betonade Europeiska rådet i mars 2003 och december 2003 behovet av att utveckla livslångt lärande med särskild fokus på aktiva och förebyggande åtgärder för arbetslösa och personer som inte deltar i arbetslivet. Detta byggde på en rapport från specialgruppen för sysselsättningsfrågor som betonade att människor måste kunna anpassa sig till förändringar och integreras på arbetsmarknaden och att livslångt lärande här intar en central roll.

5. I rådets rapport om utbildningen i ett brett perspektiv, som antogs i november 2004, betonades att utbildning bidrar till att bevara och förnya den gemensamma kulturbakgrunden i samhället, vilket är särskilt viktigt vid en tidpunkt då alla medlemsstater står inför frågan hur man bör hantera ökad social och kulturell mångfald. Att göra det möjligt för människor att få arbete och stanna kvar på arbetsmarknaden är en viktig del av utbildningens roll för att stärka social sammanhållning.

6. Fem europeiska referensnivåer (riktmärken) antogs av rådet i maj 2003, vilket är tecken på ett starkt engagemang för mätbara förbättringar av genomsnittliga resultat i Europeiska unionen. Referensnivåer för läsförmåga, skolavhopp, antalet elever som avslutar gymnasieutbildning och vuxnas deltagande i livslångt lärande är nära knutna till utvecklingen av nyckelkompetenser.

7. Av den rapport om framstegen mot Lissabonmålen inom utbildning[17] som antogs av kommissionen 2005 framgick att inga framsteg gjorts när det gäller att minska andelen lågpresterande i läsförmåga bland 15-åringar eller höja andelen personer med avslutad gymnasieutbildning. Vissa framsteg hade gjorts när det gäller att minska antalet ungdomar som slutar skolan för tidigt, men i denna takt kommer de europeiska referensnivåer för 2010 som antogs av rådet i maj 2003 inte att uppnås. Vuxnas deltagande i inlärning ökar inte tillräckligt snabbt för att referensnivåerna för 2010 skall kunna nås och uppgifter visar att lågutbildade personer är mindre benägna att delta i vidareutbildning.

8. I den åtgärdsram för livslång utveckling av kompetens och kvalifikationer som antogs av arbetsmarknadens parter i mars 2002 betonas att företag i högre grad och snabbare takt måste anpassa sina strukturer för att bibehålla sin konkurrenskraft. Lagarbete, avskaffande av hierarkier, delegerande av ansvarsuppgifter och större behov av multiuppdrag leder till att lärande organisationer tilltar. Organisationers förmåga att kartlägga kompetenser, mobilisera och erkänna dem och uppmuntra utvecklingen av dem för alla arbetstagare är grunden för nya konkurrenskraftiga strategier.

9. Maastrichtstudien om yrkesutbildning visar att det finns ett betydligt gap mellan den utbildningsnivå som krävs för nya arbetstillfällen och den europeiska arbetskraftens utbildningsnivå. Mer än en tredjedel av arbetskraften inom Europeiska unionen (80 miljoner personer) är lågutbildade, och det har uppskattats att det fram till 2010 krävs högre utbildning för närmare 50 % av de nya arbetsillfällena och gymnasieutbildning för närmare 40 %.

10. Ungdomar bör få nödvändiga nyckelkompetenser och bättre utbildningsnivå, vilket är en del av de integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) som godkändes av Europeiska rådet i juni 2005. Sysselsättningsriktlinjerna efterlyser man anpassning av utbildningssystemen till de nya kompetenskraven genom bättre kartläggning av behoven i yrkeslivet och nyckelkompetenser som en del av medlemsstaternas reformprogram.

11. Av rapporten angående Lissabonstrategin från högnivågruppen 2004 framgick det klart att alldeles för litet görs inom Europeiska unionen för att utrusta människor med de redskap de behöver för att anpassa sig till förändringarna på arbetsmarknaden, och att detta gäller både högutbildade och lågutbildade såväl inom tillverkningsindustrin som i tjänstesektorn.

12. I rådets och kommissionens gemensamma rapport om arbetsprogrammet Utbildning 2010 som antogs 2004 betonades behovet av att se till att alla medborgare får de kompetenser de behöver som en del av medlemsstaternas strategier för livslångt lärande. För att främja och underlätta reformer föreslås i rapporten att Europeiska unionen utarbetar gemensamma referenser och principer och prioriterar ramen för nyckelkompetenser.

13. Syftet med denna rekommendation är att bidra till utvecklingen av utbildning av god kvalitet genom kompletterande insatser och stöd till medlemsstaternas åtgärder för att garantera att de grundläggande utbildningssystemen erbjuder alla ungdomar möjligheter att utveckla nyckelkompetenser till en nivå som utrustar dem för vidareutbildning och vuxenlivet, och att vuxna kan utveckla och uppdatera sina nyckelkompetenser med stöd av enhetliga och omfattande resurser för livslångt lärande. Rekommendationen ger beslutsfattare, utbildningsanordnare, arbetsgivare och inlärarna själva en gemensam europeisk ram för nyckelkompetenser för att underlätta nationella reformer och informationsutbyte mellan medlemsstater och kommissionen inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 som syftar till att de överenskomna europeiska referensnivåerna uppnås. Vidare stöder rekommendationen andra relaterade politiska strategier, såsom sysselsättning och socialpolitik och annan ungdomspolitik.

14. Denna rekommendation är förenlig med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget, eftersom syftet är att stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder genom inrättande av en gemensam referenspunkt som uppmuntrar och underlättar nationella reformer och fortsatt samarbete med medlemsstaterna. Denna rekommendation är förenlig med proportionalitetsprincipen i den artikeln, eftersom den, genom att överlåta tillämpningen av rekommendationen åt medlemsstaterna, inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA:

1. att se till att grundläggande utbildning och yrkesutbildning erbjuder alla ungdomar möjligheter att utveckla nyckelkompetenser till en nivå som utrustar dem för vuxenlivet och som utgör en grund för vidareutbildning och arbetslivet,

2. att se till att lämpliga åtgärder vidtas för de ungdomar som på grund av brister i utbildningen till följd av personliga, sociala, kulturella och ekonomiska omständigheter behöver särskilt stöd för att kunna att utnyttja sin fulla utbildningspotential,

3. att se till att vuxna kan utveckla och uppdatera nyckelkompetenser genom hela livet, och att särskild fokus läggs på målgrupper som fastställts som prioriterade grupper i nationella, regionala och/eller lokala sammanhang,

4. att se till att lämplig infrastruktur finns för vidareutbildning och yrkesutbildning för vuxna, däribland lärare och utbildare, åtgärder för att säkerställa tillgång, stöd för inlärare som erkänner vuxnas olika behov,

5. att se till att vuxenutbildning och tillhandahållande av yrkesutbildning för enskilda medborgare är enhetlig genom en nära koppling till sysselsättning och socialpolitik och annan ungdomspolitik samt samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter,

6. att använda bilagan Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram som ett referensverktyg för utveckling av tillhandahållande av nyckelkompetenser för alla som en del av strategierna för livslångt lärande.

HÄRIGENOM UPPMANAS KOMMISSIONEN:

1. att bidra till medlemsstaternas ansträngningar att utveckla sina utbildningssystem och tillämpa denna rekommendation, bland annat genom att använda ”Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram” som referens för att underlätta ömsesidigt lärande och utbyte av goda lösningar, och följa upp utvecklingen och vartannat år i en lägesrapport om arbetsprogrammet Utbildning 2010 rapportera om vilka framsteg som gjorts,

2. att använda ”Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram” som referens vid tillämpningen av gemenskapens utbildningsprogram och se till att de främjar förvärvandet av nyckelkompetenser,

3. att främja vidare användning av ”Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram” i annan gemenskapspolitik, särskilt vid tillämpningen av sysselsättnings-, ungdoms- och socialpolitik och utveckla ytterligare förbindelser med arbetsmarknadens parter och andra organisationer som arbetar på detta område,

4. att överväga om Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 fungerar effektivt, och fyra år efter antagandet av denna rekommendation från rådet och Europaparlamentet, rapportera om erfarenheter som gjorts och dra slutsater för framtida arbete.

Utfärdad i Bryssel

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Nyckelkompetenser för livslångt lärande

- en europeisk referensram

Inledning

Denna referensram omfattar åtta nyckelkompetenser:

1. Kommunikation på modersmålet.

2. Kommunikation på främmande språk.

3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.

4. Digital kompetens.

5. ”Lära att lära”.

6. Interpersonell, interkulturell och social kompetens samt medborgerlig kompetens.

7. Företagaranda.

8. Kulturella uttrycksformer.

Kompetens definieras här som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till det aktuella området. Nyckelkompetens är den kompetens som alla individer behöver för personlig utveckling och utveckling, aktivt medborgarskap, social integration och sysselsättning. Efter grundläggande utbildning bör alla ungdomar ha utvecklat dessa kunskaper och färdigheter till en nivå som innebär att de är förberedda för vuxenlivet. Denna kompetens bör sedan vidareutvecklas, upprätthållas och uppdateras som en del av livslångt lärande.

Många av dessa kunskaper och färdigheter överlappar och kompletterar varandra, och aspekter som är väsentliga på ett område stöder kompetensen på ett annat. Grundläggande kunskaper i språk, läs- och skrivkunnighet, matematiska färdigheter och IKT-färdigheter är en viktig grund för lärande, och att ”lära att lära” stöder allt lärande. Det finns en rad teman som ständigt återkommer i referensramen: kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och hantering av känslor har alla en central roll när det gäller de åtta nyckelkompetenserna.

Nyckelkompetenser

1. Kommunikation på modersmålet[18]

Definition: Kommunikation på modersmålet är förmågan att i både tal och skrift uttrycka och tolka tankar, känslor och fakta (dvs. att lyssna, tala, läsa och skriva) samt språklig interaktion i lämplig form i en rad olika samhälleliga och kulturella sammanhang – utbildning, arbete, hem och fritid.

… Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens

Kommunikation på modersmålet innebär att personen besitter vissa kunskaper när det gäller grundläggande ordförråd, funktionell grammatik och språkets funktioner. Man är också medveten om de olika formerna av verbal interaktion, olika litterära och icke-litterära texter, vad som kännetecknar olika stilnivåer, språkets föränderlighet samt kommunikation i olika sammanhang.

Man ska också ha de färdigheter som behövs för att kommunicera i tal och skrift i en rad olika kommunikationssituationer och följa och anpassa sin egen kommunikation till de krav som situationen ställer. Kompetens på detta område omfattar också förmågan att läsa och skriva texter av olika slag, att söka, samla in och bearbeta information, att använda hjälpmedel, att formulera och uttrycka sina argument på ett sätt som är övertygande och lämpligt för sammanhanget.

En positiv attityd till kommunikation på modersmålet innebär en fallenhet för kritisk och konstruktiv dialog, en förmåga att bedöma estetiska kvaliteter och en vilja att sträva efter att uppnå dem samt ett intresse för samverkan med andra.

2. Kommunikation på främmande språk

Definition: Kommunikation på främmande språk inbegriper ungefär samma kunskaper och färdigheter som kommunikation på modersmålet. Den grundar sig på förmågan att i både tal och skrift förstå, uttrycka och tolka tankar, känslor och fakta (dvs. att lyssna, tala, läsa och skriva) i en rad olika samhälleliga sammanhang – arbete, hem och fritid samt utbildning – beroende på individens egna behov och preferenser. Kommunikation på främmande språk kräver också kompetens i fråga om t.ex. förhandlingsteknik och interkulturell förståelse. På individplanet varierar kunskapsnivån alltid mellan de fyra aspekterna, mellan olika språk och beroende på personens bakgrund, miljö, behov och intressen.

Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens

Kompetens i flera språk eller främmande språk innebär att personen besitter vissa kunskaper när det gäller ordförråd och funktionell grammatik och att han eller hon är medveten om de olika formerna av verbal interaktion och vad som kännetecknar olika stilnivåer. Kunskaper om sociala konventioner, kulturella aspekter och språkets föränderlighet är också viktiga.

Väsentliga färdigheter omfattar förmågan att förstå talade budskap, att inleda, upprätthålla och avsluta samtal samt att läsa och förstå texter anpassade efter individens behov. Man ska också kunna använda hjälpmedel och lära språk informellt som en del av livslångt lärande.

En positiv attityd innebär en förståelse för kulturella skillnader och mångfald samt ett intresse för språk och interkulturell kommunikation.

3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens

Definition:

A. Matematiskt kunnande är förmågan att med hjälp av de fyra räknesätten och bråktal lösa en rad problem i vardagssituationer genom huvudräkning och skriftlig uträkning. Tonvikten är lagd både vid processer och praktisk tillämpning och vid teoretiska kunskaper. Matematiskt kunnande är förmågan och beredvilligheten att i olika utsträckning använda matematiskt tänkande (logiskt och spatialt tänkande) och matematisk framställning (t.ex. formler, modeller, konstruktioner och diagram).

B. Vetenskaplig kompetens är förmågan och beredvilligheten att använda den vetenskapliga kunskapsbasen och vetenskapliga metoder för att förklara naturens värld i syfte att identifiera frågor och dra slutsatser på vetenskaplig grund. Teknisk kompetens betraktas som tillämpningen av dessa kunskaper och metoder i syfte att tillgodose människors behov eller önskemål. Båda kompetensområdena innebär dels kunskaper om de förändringar som människan gett upphov till, dels ett ansvar som enskild medborgare.

Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens

A. Bland väsentliga kunskaper i matematik ingår goda kunskaper om tal, måttenheter och strukturer, grundläggande beräkningar och grundläggande matematiska framställningssätt samt kunskaper om matematiska termer och begrepp och de frågor som matematiken kan besvara.

Man bör ha de färdigheter som behövs för att tillämpa grundläggande matematiska principer och processer i vardagssituationer, både hemma och på arbetet, och för att följa och bedöma matematisk argumentation. Man bör kunna föra ett matematiskt resonemang, förstå matematiska bevis och kommunicera på ett matematiskt språk samt använda lämpliga hjälpmedel.

En positiv attityd när det gäller matematik grundar sig på respekt för sanningen och en beredvillighet att undersöka orsakssamband och bedöma deras validitet.

B. När det gäller vetenskap och teknik inbegriper de väsentliga kunskaperna grundläggande principer för naturens värld, grundläggande vetenskapliga begrepp, principer och metoder samt teknik och tekniska produkter och processer. Man bör ha kunskaper om vetenskapliga framsteg, de begränsningar och risker som är förknippade med vetenskapliga teorier, tillämpningar och teknik i samhället i stort (t.ex. när det gäller beslutsfattande, värderingar och frågor som rör moral och kultur), både inom särskilda vetenskapliga områden som medicin och när det gäller hur vetenskap och teknik påverkar naturen.

Bland färdigheterna kan nämnas förmågan att använda tekniska verktyg och maskiner och vetenskapliga uppgifter för att uppnå ett mål, fatta ett beslut eller dra en slutsats på grundval av vetenskapliga belägg. Man bör också ha kännedom om väsentliga inslag i vetenskapliga undersökningsmetoder och kunna förmedla de slutsatser som dragits och de resonemang som förts.

Kompetens på detta område innefattar också en attityd som präglas av kritisk bedömning och nyfikenhet, ett intresse för etiska frågor och respekt för säkerhet och hållbarhet, särskilt när det gäller vetenskapliga och tekniska framsteg i förhållande till individen, familjen, samhället och globala frågor.

4. Digital kompetens

Definition: Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet.

Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens

Digital kompetens kräver goda kunskaper om hur informationssamhällets teknik fungerar och om den roll tekniken spelar och de möjligheter den ger i vardagslivet, både hemma och på arbetet. Här ingår centrala datortillämpningar som ordbehandling, kalkylprogram, databaser, lagring och hantering av information samt kunskaper om de möjligheter som skapas genom användningen av Internet och kommunikation via elektroniska medier (e-post, nätverksverktyg) för rekreation, informationsdelning och samarbetsnätverk, lärande och forskning. Man bör också känna till hur informationssamhällets teknik kan stödja kreativitet och innovation samt vara medveten om frågor som rör den tillgängliga informationens validitet och tillförlitighet och etiska principer för interaktiv användning av denna teknik.

De färdigheter som behövs är förmågan att söka fram, samla in och bearbeta information och använda den på ett kritiskt och systematiskt sätt och att kunna bedöma dess relevans och skilja mellan den fysiska och virtuella verkligheten, samtidigt som man är medveten om de samband som finns mellan dem. Man bör ha de färdigheter som behövs för att producera, redovisa och förstå komplex information och förmågan att skaffa sig tillgång till, söka fram och använda Internetbaserade tjänster. Man bör också kunna använda informationssamhällets teknik som stöd för kritiskt tänkande, kreativitet och innovation.

Användningen av informationssamhällets teknik kräver en kritisk och reflekterande attityd när det gäller information och ansvarsfull användning av interaktiva medier. Ett intresse för att engagera sig i olika grupper och nätverk för kulturella, sociala eller yrkesrelaterade ändamål stöder också kompetensen.

5. Lära att lära

Definition: ”Lära att lära” är förmågan att ägna sig åt lärande och visa uthållighet i detta avseende. Man bör kunna organisera sitt eget lärande, bl.a. genom effektiv användning av tid och information, både individuellt och i grupp. Kompetens på detta område innebär att man är medveten om sina egna inlärningsprocesser och inlärningsbehov och kan ta reda på vilka möjligheter som finns och att man kan lösa problem i inlärningssituationen. Det betyder att man kan tillägna sig, bearbeta och ta till sig nya kunskaper och färdigheter och, när så behövs, söka och följa vägledning. ”Lära att lära” syftar till att få människor att bygga vidare på befintliga kunskaper och tidigare livserfarenheter för att utnyttja kunskaper och färdigheter i en rad olika tillämpningssituationer – hemma, på arbetet och inom utbildningen. Motivation och självförtroende har avgörande betydelse för individens kompetens på detta område.

Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens

Om lärandet är inriktat på särskilda mål som rör arbete och karriär bör man ha kunskap om den kompetens och de kunskaper, färdigheter och kvalifikationer som krävs. ”Lära att lära” innebär alltid att man är medveten om sina bästa inlärningsstrategier, starka och svaga sidor när det gäller färdigheter och kvalifikationer samt att man kan söka fram de utbildningsmöjligheter och den vägledning eller det stöd som finns att tillgå.

Färdigheter på detta område innebär att man först förvärvar grundläggande färdigheter som läs- och skrivkunnighet, matematiska färdigheter och IKT-färdigheter som krävs för vidare lärande. Med denna grund kan man sedan få tillgång till, förvärva, bearbeta och ta till sig nya kunskaper och färdigheter. Det kräver att man kan hantera sina inlärnings-, karriär- och arbetsmönster på ett effektivt sätt och i synnerhet att man visar uthållighet när det gäller lärande, klarar av att koncentrera sig längre stunder och kan göra en kritisk bedömning av lärandets syften och mål. Man bör kunna anslå tid till självständig inlärning och visa god självdisciplin och även kunna samarbeta inom inlärningsprocessen, utnyttja de fördelar som en heterogen grupp ger och dela med sig av inlärningsresultatet. Man bör kunna utvärdera sitt eget arbete och söka rådgivning, information och stöd om så behövs.

En positiv attityd inbegriper motivation och självförtroende när det gäller att ägna sig åt lärande genom hela livet och uppnå goda resultat. En attityd inriktad på problemlösning stöder både lärande och individens förmåga att hantera problem och förändringar. I en positiv attityd ingår också viljan att bygga vidare på befintliga kunskaper och tidigare livserfarenheter för att hitta möjligheter att lära och tillämpa lärande i en rad olika situationer.

6. Interpersonell, interkulturell och social kompetens samt medborgerlig kompetens

Definition: Denna kompetens omfattar alla beteendeformer som hjälper individen att delta i samhällslivet och arbetslivet på ett effektivt och konstruktivt sätt – särskilt med tanke på att samhället i allt större utsträckning präglas av mångfald – och vid behov lösa konflikter. Medborgerlig kompetens ger individen möjlighet att delta fullt ut i samhällslivet med goda kunskaper om samhälleliga och politiska begrepp och strukturer och ett engagemang för aktivt och demokratiskt deltagande.

Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens

A. Personlig och social välfärd kräver kunskaper om hur människor kan uppnå optimal fysisk och mental hälsa, även som en resurs för den egna familjen, och kunskap om hur en sund livsstil kan bidra till detta. För att kunna samarbeta med andra och delta i samhällslivet krävs att man förstår de sociala koderna och är medveten om vilka beteenden som är acceptabla i olika grupper och miljöer (t.ex. på arbetet). Man bör också vara medveten om grundläggande begrepp som rör individen, grupper, arbetsorganisationer, jämställdhet, samhälle och kultur. Det är viktigt att förstå multikulturella och socioekonomiska aspekter av det europeiska samhället och hur nationella kulturella identiteter samverkar med den europeiska identiteten.

Kärnan av denna kompetens är färdigheter när det gäller att kommunicera på ett konstruktivt sätt i olika miljöer, att uttrycka och förstå olika åsikter, förhandla med förmågan att skapa förtroende och känna empati. Man bör också kunna hantera stress och frustration och kunna uttrycka detta på ett konstruktivt sätt samt skilja mellan den privata och den yrkesrelaterade sfären.

När det gäller attityder grundar sig kompetensen på samverkan, integritet och förmågan att göra sig gällande. Det krävs ett intresse för socioekonomisk utveckling, interkulturell kommunikation och värdemångfald. Man bör dessutom kunna respektera andra och vara beredd att både släppa på fördomar och kompromissa.

B. Medborgerlig kompetens är baserad på kunskap om begreppen demokrati, medborgarskap och medborgerliga rättigheter samt medvetenhet om hur de kommer till uttryck i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och internationella deklarationer och hur de tillämpas av olika institutioner på lokal, regional, nationell, europeiska och internationell nivå. Det är viktigt att ha kunskap om viktiga händelser, utvecklingstendenser och de krafter som drivit utvecklingen i det egna landets historia, i Europas historia och i världshistorien och att känna till de sociala och politiska rörelsernas syften, värderingar och politik.

Färdigheter på det här området innefattar förmågan att på ett effektivt sätt samverka med andra på det offentliga planet, visa solidaritet och ett intresse för att lösa problem på det lokala planet och i samhället i stort. Det krävs kritiskt och kreativt tänkande och ett konstruktivt deltagande i aktiviteter på lokal nivå och beslutsfattande på alla nivåer – från lokal till nationell och europeisk nivå, särskilt genom deltagande i val.

Fullständig respekt för mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet, som en grundval för demokrati, kunskaper om och förståelse för skillnaderna mellan värdesystemen bland olika religiösa och etniska grupper lägger grunden för en positiv attityd . Det innebär också att man visar samhörighet med sitt samhälle, sitt land, EU och Europa i allmänhet och (sin del av) världen och att man är beredd att delta i demokratiskt beslutsfattande på alla nivåer. Konstruktivt deltagande innefattar också medborgerlig verksamhet, stöd till mångfald i samhället, social sammanhållning och en hållbar utveckling samt en vilja att respektera andras värderingar och integritet.

7. Företagaranda

Definition : Företagaranda är individens förmåga att omvandla idéer till handling. Det innebär kreativitet, innovation och risktagande och förmågan att planera och leda projekt för att uppnå de mål som ställts upp. Detta är ett stöd för alla i vardagslivet (både hemma och ute i samhället) och gör arbetstagarna både mer medvetna om det sammanhang de verkar i och mer benägna att utnyttja de möjligheter som står till buds. Det är också en grund för mer specialinriktade färdigheter och kunskaper som företagare behöver för att etablera en social eller kommersiell verksamhet.

Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens

Det krävs kunskaper om tillgängliga möjligheter för privat, yrkesmässig och/eller affärsmässig verksamhet, inbegripet övergripande kunskaper om de sammanhang i vilka människor lever och verkar, t.ex. att i stora drag känna till hur ekonomin fungerar och vara medveten om de möjligheter och utmaningar som en arbetsgivare eller organisation står inför. Man bör också ha kännedom om företagens etiska ansvar och hur de kan agera positivt för t.ex. rättvis handel eller socialt företagande.

Färdigheter på detta område innefattar aktiv projektledning (t.ex. när det gäller att planera, organisera och leda arbetet, ledarskap och delegering, analyser, kommunikation, rapportering, utvärdering och dokumentering) samt förmågan att arbeta både självständigt och i grupp. Det krävs också ett gott omdöme när det gäller att fastställa sina egna starka och svaga sidor och att göra bedömningar och, om lämpligt, ta risker.

En attityd präglad av företagaranda kännetecknas av initiativtagande, aktivt engagemang, oberoende och innovation både i privatlivet och i samhällslivet och på arbetet. Det krävs också motivation och beslutsamhet för att uppnå de mål som fastställts, oavsett om det gäller personliga mål, syften som man strävar efter att uppnå tillsammans med andra och/eller mål som fastställts på arbetsplatsen.

8. Kulturella uttrycksformer

Definition: En god uppfattning om betydelsen av kreativa uttryck när det gäller idéer, erfarenheter och känslor i olika medier, inbegripet musik, scenkonsterna, litteratur och de visuella konsterna.

Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens

Kunskaper på kulturområdet innefattar grundläggande kunskaper om centrala verk i kulturhistorien, inbegripet samtida populärkultur som en viktig del av människans historia inom ramen för det nationella och europeiska kulturarvet, och deras plats i världen. Det är viktigt att förstå den kulturella och språkliga mångfalden i Europa (och de europeiska länderna) och behovet av att bevara denna mångfald samt att förstå utvecklingen av den allmänna smaken och estetiska aspekters betydelse i vardagslivet.

Kulturella färdigheter avser både förståelse och uttryck – att skapa egna konstnärliga uttryck genom en rad olika medier allt efter den inneboende förmågan samt att som åskådare bedöma och njuta av konstnärliga verk och föreställningar. Bland färdigheter på det här området ingår också förmågan att relatera de egna åsikterna i fråga om kreativitet och kreativa uttryck till andras och att identifiera och utnyttja ekonomiska möjligheter inom kulturell verksamhet.

En stark identitetskänsla är grunden för respekt och en öppen attityd när det gäller mångfalden av kulturella uttrycksformer. En positiv attityd sträcker sig också till kreativitet och viljan att odla sin estetiska förmåga genom konstnärliga uttryck och ett intresse för kulturlivet.

[1] Grundläggande färdigheter avser vanligtvis läs-, skriv- och räknekunskaper. Rådet i Lissabon ville lägga till nya färdigheter som krävs i ett kunskapssamhälle såsom IKT-kunskaper och företagaranda.

[2] Arbetsgruppen föredrog begreppet ”färdighet” som avser en kombination av kunskap, färdigheter och inställning och ”centrala färdigheter” för att beskriva de färdigheter som behövs för alla. Det omfattar alltså grundläggande färdigheter, men går dessutom utöver detta begrepp.

[3] Arbetsgruppen för grundläggande färdigheter, lägesrapporter 2003 och 2004: http://europa.eu.int/comm/education/policies/2010/objectives_en.html#basic

[4] Gemensam lägesrapport, rådets dokument 6905/04, mars 2004.

[5] ”Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeiskt referensram”, en bilaga till rekommendationen som är en reviderad version av ramverket för nyckelkompetenser som utarbetats av arbetsgruppen för grundläggande färdigheter.

[6] Progress Towards the Lisbon Objectives in Education and Training ; Kommissionens arbetsdokument, rapport 2005, s. 20. http://europa.eu.int/comm/education/policies/2010/doc/progressreport05.pdf

[7] Rådets beslut av den 12 juli 2005 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitikEUT L 205, 6.8.2005, s. 21.

[8] Den europeiska ungdomspakten, http://ue.eu.int/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/en/ec/84335.pdf

[9] http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/promoting_entrepreneurship/doc/com_70_en.pdf

[10] Arbetsgruppen om nyckelkompetenser, lägesrapport 2004.

[11] EUT C […], […], s. […].

[12] EUT C […], […], s. […].

[13] EUT C […], […], s. […].

[14] EUT C […], […], s. […].

[15] KOM(2001) 678 slutlig.

[16] EGT C 163, 9.7.2002, s. 1.

[17] SEK(2005) 419.

[18] Det kan konstateras att det för många människor inte är modersmålet som är det officiella språket i den medlemsstat där de bor, samtidigt som förmågan att kommunicera på ett officiellt språk är en förutsättning för individens deltagande i samhället. Det är medlemstaterna själva som beslutar om åtgärder på detta område beroende på landets särskilda behov och situation.