31.12.2002

SV

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

L 358/59

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2371/2002

av den 20 december 2002

om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)	Genom rådets förordning (EEG) nr 3760/92 (3) infördes ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk. I enlighet med den förordningen skall rådet, före den 31 december 2002, besluta om vilka anpassningar som måste göras.

(2)

Räckvidden för den gemensamma fiskeripolitiken är bevarande, förvaltning och utnyttjande av levande akvatiska resurser och vattenbruk samt beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, när sådana verksamheter bedrivs inom medlemsstaternas territorier eller i gemenskapens fiskevatten eller av gemenskapens fiskefartyg eller medborgare i medlemsstaterna, med beaktande av bestämmelserna i artikel 117 i Förenta nationernas havsrättskonvention och utan att det påverkar flaggstatens primära ansvar.

(3)

Eftersom många fiskbestånd fortsätter att minska bör den gemensamma fiskeripolitiken förstärkas för att säkerställa fiskerinäringens livskraft på lång sikt genom hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser baserat på välgrundade vetenskapliga rön och på den försiktighetsmetod som grundar sig på samma överväganden som den försiktighetsprincip som avses i artikel 174 i fördraget.

(4)	Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken bör därför vara att ge förutsättningar för ett hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser och vattenbruk i samband med en hållbar utveckling, med beaktande av miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter på ett väl avvägt sätt.

(5)	Det är viktigt att förvaltningen av den gemensamma fiskeripolitiken genomsyras av principen om gott styre och att de åtgärder som vidtas sinsemellan är förenliga och överensstämmer med annan gemenskapspolitik.

(6)

Målet hållbart utnyttjande uppnås mest effektivt genom en flerårig strategi för fiskeriförvaltningen, med fleråriga förvaltningsplaner för bestånd som befinner sig vid eller innanför säkra biologiska gränser. För bestånd som befinner sig utanför säkra biologiska gränser är antagandet av fleråriga återhämtningsplaner en absolut prioritet. I enlighet med vetenskapliga rön kan avsevärda minskningar av fiskeansträngningen komma att krävas för dessa bestånd.

(7)

I de fleråriga planerna bör det fastställas mål för hållbart utnyttjande av de berörda bestånden och planerna bör innehålla fångstbestämmelser om hur den årliga fångsten och/eller gränserna för fiskeansträngningen skall beräknas samt andra särskilda förvaltningsåtgärder, med beaktande även av inverkan på andra arter.

(8)	Innehållet i de fleråriga planerna bör överensstämma med beståndens bevarandestatus, det trängande återhämtningsbehovet och vad som kännetecknar dessa bestånd och de fiskevatten där de fångas.

(9)	Ett hållbart utnyttjande av de bestånd för vilka det inte har fastställts några fleråriga planer bör garanteras genom begränsningar av fångst och/eller ansträngning.

(10)	Det bör föreskrivas hur medlemsstaterna eller kommissionen skall vidta nödåtgärder vid allvarlig fara för bevarandet av resurserna eller för det marina ekosystemet som orsakats av fiskeverksamheten och som kräver omedelbara åtgärder.

(11)

Medlemsstaterna bör inom sin tolvmilsgräns ha rätt att anta bevarande- och förvaltningsåtgärder som gäller för alla fiskefartyg, förutsatt att dessa åtgärder – när de gäller fiskefartyg från andra medlemsstater – inte är diskriminerande och har föregåtts av samråd, och att gemenskapen inte har antagit åtgärder som särskilt avser bevarandet och förvaltningen i detta område.

(12)

Gemenskapsflottan bör minska så att den motsvarar tillgängliga resurser, och särskilda åtgärder bör vidtas för att uppnå det målet, inbegripet fastställande av referensnivåer för fiskekapacitet som inte får överskridas, en särskild gemenskapsbestämmelse som främjar skrotning av fiskefartyg och nationella system för in- och utträde.

(13)	Varje medlemsstat bör föra ett nationellt register över fiskefartyg vars uppgifter bör vara tillgängliga för kommissionen för kontroll av storleken på medlemsstaternas flottor.

(14)

De bestämmelser om ett begränsat tillträde till resurserna inom medlemsstaternas tolvmilsgränser har fungerat tillfredsställande och gynnat bevarandet genom att inskränka fiskeansträngningen i den känsligaste delen av gemenskapens vatten och bevara den traditionella fiskeverksamhet som den sociala och ekonomiska utvecklingen av vissa kustsamhällen är starkt beroende av. De bör därför fortsätta att gälla till och med den 31 december 2012.

(15)	Även om andra tillträdesrestriktioner i gemenskapslagstiftningen bör behållas för tillfället bör de ses över för en utvärdering av om de behövs för att trygga hållbart fiske.

(16)

Mot bakgrund av att fiskerinäringen befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge och att vissa kustområden är beroende av fisket bör man se till att fiskeverksamheten förblir relativt stabil, genom att fiskemöjligheterna fördelas mellan medlemsstaterna på grundval av en förutsebar andel av bestånden för varje medlemsstat.

(17)

I andra avseenden bör denna stabilitet med tanke på den tillfälliga biologiska situationen för bestånden tillvarata de särskilda behoven i regioner där lokalbefolkningen är särskilt beroende av fiske och närliggande verksamheter enligt rådets resolution av den 3 november 1976 (4), och särskilt i bilaga VII till denna.

(18)	På detta sätt skall därför den relativa stabilitet som eftersträvas uppfattas.

(19)

För att den gemensamma fiskeripolitiken skall kunna genomföras effektivt bör gemenskapens kontroll- och tillsynssystem för fisket förstärkas och ansvarsfördelningen mellan medlemsstaternas myndigheter och kommissionen ytterligare förtydligas. I detta syfte är det lämpligt att i den här förordningen införa de viktigaste bestämmelserna om kontroll, inspektion och tillsyn av den gemensamma fiskeripolitiken, vilka delvis redan ingår i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken. (5) Den förordningen måste fortsätta att gälla tills alla nödvändiga genomförandebestämmelser har antagits.

(20)	Bestämmelserna om kontroll, inspektion och tillsyn omfattar dels skyldigheterna för fiskefartygens befälhavare och aktörerna i försäljningskedjan, dels de olika ansvarsområdena för medlemsstaterna och kommissionen.

(21)

Gemenskapen bör ha möjlighet att göra fiskemöjlighetsavdrag från en medlemsstat när en medlemsstat har överskridit sina fiskemöjligheter. Om fiskemöjlighetsavdrag inte är möjligt, kan kompensationen utgöras av ett motsvarande värde. Om det kan fastställas att en annan medlemsstat har lidit skada på grund av att en medlemsstat har överskridit sina fiskemöjligheter, skall avdraget helt eller delvis tilldelas den medlemsstaten.

(22)

Medlemsstaterna bör vara skyldiga att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra fortsatta allvarliga överträdelser av den typ som definieras i rådets förordning (EG) nr 1447/1999 av den 24 juni 1999 om att upprätta en förteckning över sådana beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser (6).

(23)	Kommissionen bör omedelbart kunna vidta preventiva åtgärder om det finns tecken på att det föreligger en risk för att fisket medför ett allvarligt hot mot bevarandet av levande akvatiska resurser.

(24)	Kommissionen bör få tillräckliga befogenheter för att kunna kontrollera och utvärdera hur medlemsstaterna genomför den gemensamma fiskeripolitiken.

(25)

Samarbetet och samordningen mellan alla berörda myndigheter måste intensifieras så att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, vilket särskilt bör ske genom utbyte av nationella inspektörer, genom att det krävs att medlemsstaterna skall behandla inspektionsrapporter från gemenskapsinspektörer, inspektörer från en annan medlemsstat eller kommissionens inspektörer på samma sätt som de behandlar sina egna inspektionsrapporter när de fastställer fakta.

(26)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(27)

För att den gemensamma fiskeripolitikens mål lättare skall kunna uppnås bör regionala rådgivande nämnder inrättas så att den gemensamma fiskeripolitiken kan dra nytta av berörda fiskares och andra aktörers kunskap och erfarenhet och ta hänsyn till de olika förhållanden som råder i gemenskapens vatten.

(28)	För att säkerställa att den gemensamma fiskeripolitiken får nytta av de främsta vetenskapliga, tekniska och ekonomiska rönen bör kommissionen bistås av en lämplig kommitté.

(29)

För att det grundläggande målet med en hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser skall kunna uppnås är det nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser om bevarande och utnyttjande av dessa resurser. I enlighet med artikel 5 i fördraget går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(30)

På grund av ändringarnas antal och omfattning bör förordning (EEG) nr 3760/92 upphöra att gälla. Rådets förordning (EEG) nr 101/76 av den 19 januari 1976 om fastställande av en gemensam strukturpolitik för fiskerinäringen (8) bör också upphöra att gälla, eftersom den uttöms på alla viktigare bestämmelser.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Räckvidd och mål

Artikel 1

Räckvidd

1.   Den gemensamma fiskeripolitiken skall omfatta bevarande, förvaltning och utnyttjande av levande akvatiska resurser, vattenbruk samt beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, när sådana verksamheter bedrivs inom medlemsstaternas territorier eller i gemenskapens fiskevatten eller av gemenskapens fiskefartyg eller medborgare i medlemsstaterna, utan att det påverkar flaggstatens primära ansvar.

2.   Den gemensamma fiskeripolitiken skall tillhandahålla samordnade åtgärder för

a)	bevarande, förvaltning och utnyttjande av de levande akvatiska resurserna,

b)	begränsning av fiskets inverkan på miljön,

c)	villkor för tillträde till fiskevatten och resurser,

d)	strukturpolitik och förvaltning av flottkapacitet,

e)	kontroll och tillsyn,

f)	vattenbruk,

g)	den gemensamma organisationen av marknaderna och

h)	internationella förbindelser.

Artikel 2

Mål

1.   Den gemensamma fiskeripolitiken skall säkerställa att levande akvatiska resurser utnyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende.

I detta syfte skall gemenskapen tillämpa försiktighetsmetoden genom att vidta åtgärder för att skydda och bevara levande akvatiska resurser, arbeta för ett hållbart utnyttjande av dem samt minimera fiskeverksamhetens påverkan på de marina ekosystemen. Den skall sträva efter att gradvis genomföra ett synsätt i fiskeriförvaltningen som grundar sig på ekosystemen. Den skall bidra till en effektiv fiskeverksamhet inom ramen för en ekonomiskt lönsam och konkurrenskraftig fiske- och vattenbruksnäring som ger en rimlig levnadsstandard till dem som är beroende av fisket samt ta hänsyn till konsumenternas intressen.

2.   Ledstjärnan för den gemensamma fiskeripolitiken skall vara följande principer om gott styre:

a)	En tydlig definition av ansvaret på gemenskapsnivå samt på nationell och lokal nivå.

b)	En beslutsprocess som bygger på välgrundade vetenskapliga rön som ger snabba resultat.

c)	Ett brett deltagande av aktörer i alla stadier av politiken från begreppsbildningen till genomförandet.

d)	Överensstämmelse med annan gemenskapspolitik, särskilt miljö-, social-, regional-, utvecklings-, hälso- och konsumentskyddspolitiken.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)	gemenskapens vatten: de vatten som omfattas av medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion, med undantag för vatten som gränsar till de territorier som anges i bilaga II till fördraget.

b)	levande akvatiska resurser: tillgängliga och åtkomliga levande marina akvatiska arter, inklusive anadroma och katadroma arter under deras marina liv.

c)	fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för att yrkesmässigt utnyttja levande akvatiska resurser.

d)	gemenskapens fiskefartyg: varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i gemenskapen.

e)	hållbart utnyttjande: utnyttjande av ett bestånd på ett sådant sätt att det framtida utnyttjandet av beståndet inte kommer att hotas och inte får en negativ inverkan på de marina ekosystemen.

f)	fiskedödlighet: fångsterna av ett bestånd under en given period i förhållande till det genomsnittliga bestånd som är tillgängligt för fiske under den perioden.

g)	bestånd: levande akvatisk resurs i ett visst förvaltningsområde.

h)	fiskeansträngning: produkten av ett fiskefartygs kapacitet och aktivitet. För en grupp av fartyg är fiskeansträngningen summan av fiskeansträngningen för alla fartyg i gruppen.

i)	försiktighetsmetoden i fiskeriförvaltningen: avsaknaden av tillförlitliga vetenskapliga rön får inte tas som intäkt till att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, därmed förbundna arter eller arter som är beroende av dessa samt deras livsmiljö.

j)	gränsreferenspunkter: sådana värden på parametrar för fiskbeståndspopulationer (t.ex. biomassa eller fiskedödlighet) som bör undvikas eftersom de är förenade med okänd beståndsdynamik, med utfiskning eller med försvårad rekrytering.

k)	referenspunkter för bevarande: sådana värden på parametrar för fiskbeståndspopulationer (t.ex. biomassa eller fiskedödlighet) som används i fiskeriförvaltningen, t.ex. med avseende på en godtagbar biologisk risknivå eller en önskvärd avkastningsnivå.

l)	säkra biologiska gränser: indikatorer för situationen för ett bestånd eller dess utnyttjande, inom vilka risken för att vissa gränsreferenspunkter överskrids är låg.

m)	fångstbegränsning: en kvantitativ begränsning av landningarna av ett bestånd eller en grupp av bestånd under en viss tid, såvida inget annat föreskrivs i gemenskapsrätten.

n)

fiskekapacitet: ett fartygs dräktighet i bruttoton och dess maskinstyrka i kW i enlighet med artiklarna 4 och 5 i rådets förordning (EEG) nr 2930/86 (9). För vissa typer av fiskeverksamhet får kapaciteten definieras av rådet, t.ex. med hjälp av omfattningen av och/eller storleken på fartygets fiskeredskap.

o)	utträde ur flottan: borttagande av ett fiskefartyg från en medlemsstats register över fiskefartyg, under förutsättning att artikel 15.1 följs.

p)	inträde i flottan: registrering av ett fiskefartyg i en medlemsstats register över fiskefartyg.

q)	fiskemöjlighet: en kvantifierad laglig rätt att fiska.

r)	gemenskapens fiskemöjligheter: de fiskemöjligheter som står gemenskapen till buds i gemenskapens vatten plus gemenskapens totala fiskemöjligheter utanför gemenskapens vatten, minus de totala fiskemöjligheter som tilldelats tredje land.

Kapitel II

Bevarande och hållbarhet

Artikel 4

Typer av åtgärder

1.   För att uppnå de mål som nämns i artikel 2.1 skall rådet införa gemenskapsbestämmelser för tillträde till vatten och resurser och för hållbar fiskeverksamhet.

2.   De bestämmelser som avses i punkt 1 skall fastställas med beaktande av tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska rön, särskilt de rapporter som utarbetats av den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerinäringen (STECF) som inrättas genom artikel 33.1, och på grundval av råd från de regionala rådgivande nämnderna som inrättas genom artikel 31. Dessa bestämmelser kan för varje bestånd eller grupper av bestånd omfatta åtgärder för att begränsa fiskedödligheten och fiskeriverksamhetens miljöpåverkan, särskilt för att

a)	anta återhämtningsplaner enligt artikel 5,

b)	anta förvaltningsplaner enligt artikel 6,

c)	upprätta mål för ett hållbart utnyttjande av bestånden,

d)	begränsa fångsterna,

e)	fastställa antal och slag av fiskefartyg som har rätt att fiska,

f)	begränsa fiskeansträngningen,

g)

anta tekniska bestämmelser, bl.a. följande: i) Bestämmelser om fiskeredskapens struktur, antal och storlek för fiskeredskapen ombord, fångstmetoder och den sammansättning av fångster som får behållas ombord vid fiske med sådana redskap. ii) Zoner eller perioder inom vilka fiskeaktiviteter är förbjudna eller begränsade, inklusive för att skydda för lek- och uppväxtområden. iii) Minsta fiskstorlek som får behållas ombord eller landas. iv) Särskilda åtgärder för att minska fiskeverksamhetens inverkan på de marina ekosystemen och icke-målarter.

h)	införa incitament, även ekonomiska, för att främja ett mer selektivt eller skonsamt fiske,

i)	bedriva pilotprojekt om alternativa typer av fiskeriförvaltningsmetoder.

Artikel 5

Återhämtningsplaner

1.   Rådet skall som en prioritet anta återhämtningsplaner för fiske som utnyttjar bestånd som ligger utanför säkra biologiska gränser.

2.   Syftet med återhämtningsplanerna skall vara att trygga beståndens återhämtning till att ligga inom säkra biologiska gränser.

De skall omfatta referenspunkter för bevarande, t.ex. mål mot vilka beståndens återhämtning till att ligga inom säkra biologiska gränser skall bedömas.

Målen skall uttryckas i

a)	populationsstorlek, och/eller

b)	avkastning på lång sikt, och/eller

c)	fiskedödlighet, och/eller

d)	stabila fångster.

I återhämtningsplanerna kan ingå mål avseende andra levande akvatiska resurser och bibehållande eller förbättring av bevarandestatus för marina ekosystem.

Om mer än ett mål fastställs skall prioritetsordningen för dessa mål anges i återhämtningsplanerna.

3.   Återhämtningsplanerna skall utarbetas på grundval av försiktighetsmetoden i fiskeriförvaltningen och med hänsyn till de gränsreferenspunkter som rekommenderas av relevanta vetenskapliga organ. De skall trygga ett hållbart utnyttjande av bestånden och att fiskeverksamhetens påverkan på de marina ekosystemen hålls på hållbara nivåer.

De kan omfatta antingen fiske av enstaka bestånd eller fiske som utnyttjar en blandning av bestånd, och i dessa bör vederbörlig hänsyn tas till växelverkan mellan bestånd och fisket.

Återhämtningsplanerna skall vara fleråriga och ange en förväntad tidsram för att nå de uppställda målen.

4.   Återhämtningsplanerna kan omfatta alla åtgärder som avses i artikel 4.2 c-h samt fångstbestämmelser som består av en förutbestämd uppsättning biologiska parametrar för att reglera fångstbegränsningar.

Begränsningar av fiskeansträngningen skall ingå i återhämtningsplanerna om detta är nödvändigt för att uppnå planens syfte. De åtgärder som ingår i återhämtningsplanerna skall vara proportionella mot syftena, målen och den förväntade tidsramen samt skall beslutas av rådet med hänsyn till

a)	beståndets eller beståndens bevarandestatus,

b)	beståndets eller beståndens biologiska egenskaper,

c)	kännetecknen för de fiskevatten där bestånden fångas,

d)	åtgärdernas ekonomiska konsekvenser för det berörda fisket.

5.   Kommissionen skall avlägga rapport om hur effektiva återhämtningsplanerna är när det gäller att uppnå målen.

Artikel 6

Förvaltningsplaner

1.   Rådet skall anta förvaltningsplaner i den utsträckning som krävs för att bevara bestånden inom säkra biologiska gränser för fiske som utnyttjar bestånd vid eller inom säkra biologiska gränser.

2.   Förvaltningsplanerna skall omfatta referenspunkter för bevarande, t.ex. mål mot vilka beståndens bevarande inom säkra biologiska gränser skall bedömas. Artikel 5.2 a–d skall tillämpas.

I förvaltningsplanerna kan ingå mål avseende andra levande akvatiska resurser och bibehållande eller förbättring av bevarandestatus för marina ekosystem.

Om mer än ett mål fastställs skall prioriteringsordningen för dessa mål anges i förvaltningsplanerna.

3.   Förvaltningsplanerna skall utarbetas på grundval av försiktighetsmetoden i fiskeriförvaltningen och med hänsyn till de gränsreferenspunkter som rekommenderas av relevanta vetenskapliga organ. De skall trygga ett hållbart utnyttjande av bestånden och att fiskeverksamhetens påverkan på de marina ekosystemen hålls på hållbara nivåer.

De kan omfatta antingen fiske av enstaka bestånd eller fiske som utnyttjar en blandning av bestånd, och i dessa bör vederbörlig hänsyn tas till växelverkan mellan bestånd och fiske.

De skall vara fleråriga, och den förväntade tidsramen för att uppnå de fastställda målen skall anges.

4.   Förvaltningsplanerna kan omfatta alla åtgärder som avses i artikel 4.2 d–i samt fångstbestämmelser som består av en förutbestämd uppsättning biologiska parametrar för att reglera fångstbegränsningar.

De åtgärder som ingår i förvaltningsplanerna skall vara proportionella mot syftena, målen och den förväntade tidsramen samt skall beslutas av rådet med hänsyn till

a)	beståndets eller beståndens bevarandestatus,

b)	beståndets eller beståndens biologiska egenskaper,

c)	kännetecknen för de fiskevatten där bestånden fångas,

d)	åtgärdernas ekonomiska konsekvenser för det berörda fisket.

5.   Kommissionen skall avlägga rapport om hur effektiva förvaltningsplanerna är när det gäller att uppnå målen.

Artikel 7

Kommissionens nödåtgärder

1.   Om det finns tecken på ett allvarligt hot mot bevarandet av levande akvatiska resurser eller det marina ekosystemet på grund av fiskeverksamhet och detta kräver omedelbara åtgärder får kommissionen, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om nödåtgärder som får tillämpas under högst 6 månader. Kommissionen får fatta ett nytt beslut för att förlänga nödåtgärderna i högst 6 månader.

2.   Medlemsstaten skall översända begäran samtidigt till kommissionen, till de övriga medlemsstaterna och till de berörda regionala rådgivande nämnderna. De får översända sina skriftliga kommentarer till kommissionen inom fem arbetsdagar efter mottagandet av begäran.

Kommissionen skall fatta beslut inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av den begäran som avses i punkt 1.

3.   Nödåtgärderna skall ha omedelbar verkan. De skall anmälas till de berörda medlemsstaterna och offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4.   De berörda medlemsstaterna får hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom tio arbetsdagar efter mottagandet av anmälan.

5.   Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad från den dag då hänskjutandet mottogs.

Artikel 8

Medlemsstaternas nödåtgärder

1.   Om det finns tecken på ett allvarligt och oförutsett hot mot bevarandet av levande akvatiska resurser eller mot det marina ekosystemet på grund av fiskeriverksamhet i vatten under en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion, och då onödigt dröjsmål skulle leda till skador som skulle vara svåra att avhjälpa, får den medlemsstaten vidta nödåtgärder som får tillämpas under högst tre månader.

2.   Medlemsstater som avser att vidta nödåtgärder skall anmäla detta till kommissionen, de övriga medlemsstaterna och de berörda regionala rådgivande nämnderna om sin avsikt genom att översända ett utkast till åtgärderna tillsammans med en motivering, innan de vidtas.

3.   Medlemsstaterna och de berörda regionala rådgivande nämnderna får lämna in sina skriftliga kommentarer till kommissionen inom fem arbetsdagar från och med den dag de mottog anmälan om åtgärderna. Kommissionen skall godkänna, upphäva eller ändra åtgärden inom 15 arbetsdagar från den dag den meddelades åtgärden.

4.   Kommissionens beslut skall anmälas till de berörda medlemsstaterna. Det skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

5.   De berörda medlemsstaterna får hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom tio arbetsdagar från den dag de mottog anmälan om beslutet.

6.   Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad från den dag då hänskjutandet mottogs.

Artikel 9

Medlemsstaters åtgärder inom tolvmilsgränsen

1.   En medlemsstat får vidta icke-diskriminerande åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeriresurserna och för att minimera fiskets inverkan på bevarandet av de marina ekosystemen inom en gräns på 12 sjömil från dess baslinjer, förutsatt att gemenskapen inte har antagit åtgärder för bevarande och förvaltning särskilt för detta område. Medlemsstatens åtgärder skall vara förenliga med de mål som fastställs i artikel 2 och får inte vara mindre stränga än gällande gemenskapslagstiftning.

Om de åtgärder som en medlemsstat skall vidta kan påverka en annan medlemsstats fartyg får inte de vidtas förrän efter samråd med kommissionen, medlemsstaterna och de berörda regionala rådgivande nämnderna om ett utkast till åtgärderna tillsammans med en motivering.

2.   Åtgärder som gäller fiskefartyg från andra medlemsstater skall omfattas av förfarandena i artikel 8.3–6.

Artikel 10

Medlemsstaternas åtgärder som endast gäller fiskefartyg som för deras flagg

Medlemsstaterna får vidta åtgärder för bevarande och förvaltning av bestånd i vatten under deras överhöghet eller jurisdiktion under förutsättning att

a)	de endast tillämpas på fiskefartyg som för den berörda medlemsstatens flagg och är registrerade i gemenskapen eller, om det gäller fiskeverksamhet som inte bedrivs av ett fiskefartyg, på personer som är etablerade i den berörda medlemsstaten, och

b)	de är förenliga med de mål som fastställs i artikel 2.1 och inte är mindre stränga än den gällande gemenskapslagstiftning.

Kapitel III

Anpassning av fiskekapaciteten

Artikel 11

Anpassning av fiskekapaciteten

1.   Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att anpassa fiskekapaciteten för sina flottor så att en stabil och varaktig balans uppnås mellan denna fiskekapacitet och deras fiskemöjligheter.

2.   Medlemsstaterna skall se till att referensnivåerna, uttryckta i bruttoton och kW, för den fiskekapacitet som avses i artikel 12 och i punkt 4 i den här artikeln inte överskrids.

3.   Utträde ur flottan med offentligt stöd skall endast tillåtas om fiskelicensen enligt förordning (EG) nr 3690/93 (10) och, i förekommande fall, fisketillstånden enligt relevanta förordningar, har dragits in. Den kapacitet som motsvarar licensen, och om nödvändigt fisketillstånden för det berörda fisket, får inte ersättas.

4.   Om offentligt stöd beviljas för indragning av fiskekapacitet utöver den kapacitetsminskning som krävs för att uppfylla referensnivåerna i artikel 12.1, skall den indragna kapaciteten automatiskt dras av från referensnivåerna. Dessa referensnivåer som uppnås på detta sätt skall bli nya referensnivåer.

5.   På fiskefartyg som är fem år gamla eller äldre får modernisering över huvuddäcket för att förbättra säkerheten ombord, arbetsförhållanden, hygien och produktkvalitet öka fartygets tonnage under förutsättning att denna modernisering inte ökar fartygets fångstmöjligheter. Referensnivåerna enligt denna artikel och artikel 12 skall anpassas därefter. Motsvarande kapacitet behöver inte beaktas vid medlemsstaternas upprättande av jämvikt mellan in- och utträde enligt artikel 13.

Detaljerade bestämmelser och villkor för dessa åtgärder får antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

Artikel 12

Referensnivåer för fiskeflottor

1.   För varje medlemsstat skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 30.2 upprätta referensnivåer uttryckta i bruttoton och kW för den totala fiskekapaciteten för de av gemenskapens fiskefartyg som för den medlemsstatens flagg.

Referensnivåerna skall motsvara summan av målen i det fleråriga utvecklingsprogrammet för 1997-2002 för varje segment som fastställts för den 31 december 2002 i enlighet med rådets beslut 97/413/EG. (11)

2.   Genomförandebestämmelser för tillämpning av denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

Artikel 13

System för inträde/utträde och total kapacitetsminskning

1.   Medlemsstaterna skall förvalta inträden i flottan och utträden ur flottan på ett sådant sätt att från och med den 1 januari 2003

a)	inträde av ny kapacitet i flottan utan offentligt stöd kompenseras av ett tidigare tillbakadragande utan offentligt stöd av minst samma kapacitet,

b)

inträde av ny kapacitet i flottan med offentligt stöd som har beviljats efter den 1 januari 2003 kompenseras av tidigare tillbakadragande utan offentligt stöd av i) minst lika stor kapacitet för inträde av nya fartyg på mindre än eller lika med 100 GT, ii) minst 1,35 gånger denna kapacitet för inträde av nya fartyg på mer än 100 GT.

2.   Från och med den 1 januari 2003 till och med den 31 december 2004 skall varje medlemsstat som väljer att ingå nya förpliktelser med offentligt stöd om förnyelse av flottan efter den 31 december 2002 uppnå en minskning av dess flottas totala kapacitet på 3 % för hela perioden jämfört med de referensnivåer som anges i artikel 12.

3.   Genomförandebestämmelser för tillämpning av denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

Artikel 14

Utbyte av information

1.   Kommissionen skall varje år lägga fram en sammanfattning av resultaten av medlemsstaternas ansträngningar att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. Denna sammanfattning skall bygga på en årlig rapport från varje medlemsstat som skall översändas till kommissionen senast den 30 april följande år.

Kommissionens sammanfattning, där medlemsstaternas rapporter bifogas, skall före utgången av året översändas till Europaparlamentet och rådet tillsammans med yttrandena från STECF och den kommitté för fiske och vattenbruk som inrättas genom artikel 30.1.

2.   Genomförandebestämmelser för dessa utbyten av information får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 15

Register över fiskefartyg

1.   Varje medlemsstat skall föra ett register över de av gemenskapens fiskefartyg som för dess flagg, och registret skall innehålla minst de uppgifter om fartygens egenskaper och verksamhet som krävs för förvaltningen av de åtgärder som fastställts på gemenskapsnivå.

2.   Varje medlemsstat skall göra de uppgifter som avses i punkt 1 tillgängliga för kommissionen.

3.   Kommissionen skall upprätta ett register över gemenskapens fiskeflotta som innehåller de uppgifter den erhåller enligt punkt 2 och skall göra detta register tillgängligt för medlemsstaterna. Den skall följa gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter.

4.   De uppgifter som avses i punkt 1 och förfarandena för hur de skall överföras enligt punkterna 2 och 3 får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

Artikel 16

Villkor för gemenskapens finansiella stöd i samband med en minskning av fiskeansträngningen

1.   Finansiellt stöd enligt rådets förordningar (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (12), med undantag av medel för skrotning av fartyg, kan beviljas endast om medlemsstaten har följt artiklarna 11, 13 och 15 i den här förordningen samt har lämnat de uppgifter som krävs enligt rådets förordning (EG) nr 2792/99 och kommissionens förordning (EG) nr 366/2001. (13)

I detta sammanhang skall kommissionen, efter att ha gett den berörda medlemsstaten möjlighet att yttra sig och om det står i rimligt förhållande till graden av överträdelse, tillfälligt avstänga den berörda medlemsstaten från finansiellt stöd enligt rådets förordning (EG) nr 2792/1999.

2.   Om kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter finner att fiskekapaciteten för en medlemsstats flotta överstiger den kapacitet medlemsstaten måste respektera enligt artiklarna 11, 13 och 15, skall den underrätta medlemsstaten om detta. Denna medlemsstat skall omedelbart minska sin fiskeansträngning till den nivå som skulle ha förelegat om artiklarna 11, 13 och 15 hade följts, utan att skyldigheterna enligt dessa artiklar påverkas. Den berörda medlemsstaten skall förelägga kommissionen sin minskningsplan för verifiering i enlighet med förfarandet i artikel 30.2, vare sig minskningen är lika stor som kapacitetsöverskridandet eller ej.

Kapitel IV

Bestämmelser om tillträde till farvatten och fiskeresurser

Artikel 17

Allmänna bestämmelser

1.   Gemenskapens fiskefartyg skall ha lika tillträde till vatten och resurser i alla gemenskapens vatten utom de som avses i punkt 2, med förbehåll för de åtgärder som vidtas enligt kapitel II.

2.   Medlemsstaterna skall, från och med den 1 januari 2003 till och med den 31 december 2012, ha rätt att begränsa fisket i vatten upp till 12 sjömil från baslinjerna under deras överhöghet eller jurisdiktion till fiskefartyg som traditionellt fiskar i dessa vatten från hamnar vid den angränsande kusten, utan att det påverkar tillämpningen av arrangemangen för de av gemenskapens fiskefartyg som för andra medlemsstaters flagg, enligt befintliga grannförbindelser mellan medlemsstater samt arrangemangen i bilaga I i vilka för varje medlemsstat fastställs geografiska områden inom andra medlemsstaters kustband där fiskeverksamhet bedrivs samt berörda arter.

Kommissionen skall senast den 31 december 2011 överlämna en rapport om arrangemangen enligt denna punkt till Europaparlamentet och rådet. Rådet skall före den 31 december 2012 besluta om vilka bestämmelser som skall efterfölja ovan nämnda arrangemang.

Artikel 18

Shetlandsboxen

1.   I det område som definieras i bilaga II och vad gäller arter av särskild betydelse i det området som är biologiskt känsliga beroende på deras utnyttjandeegenskaper, skall fiskeverksamhet som bedrivs av gemenskapens fiskefartyg med en längd mellan perpendiklarna på minst 26 meter som fiskar efter bottenlevande arter, med undantag av vitlinglyra och blåvitling, regleras genom ett system med förhandsgodkännande i enlighet med villkoren i denna förordning, särskilt bilaga II.

2.   Närmare föreskrifter för tillämpningen och förfaranden för genomförande av punkt 1 får antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

Artikel 19

Översyn av bestämmelser om tillträde

1.   Senast den 31 december 2003 skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen om tillträde till vatten och resurser än de som avses i artikel 17.2, med en bedömning av om dessa bestämmelser är motiverade mot bakgrund av målen för bevarande och hållbart utnyttjande.

2.   På grundval av den rapport som avses i punkt 1 och med beaktande av den princip som fastställs i artikel 17.1 skall rådet före den 31 december 2004 besluta om de anpassningar av bestämmelserna som kan behövas.

Artikel 20

Tilldelning av fiskemöjligheter

1.   Beslut om fångstbegränsningar och/eller begränsningar av fiskeansträngningen och tilldelning av fiskemöjligheter bland medlemsstaterna samt villkor i samband med dessa begränsningar skall fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. Fiskemöjligheterna skall fördelas bland medlemsstaterna på ett sådant sätt att varje medlemsstat garanteras relativ stabilitet i fiskeverksamheten för varje bestånd eller fiske.

2.   När gemenskapen fastställer nya fiskemöjligheter skall rådet, med beaktande av varje medlemsstats intresse, besluta om fördelningen av dessa möjligheter.

3.   Varje medlemsstat skall, för de fartyg som för deras flagg, i enlighet med gemenskapsrätten besluta om vilken metod som skall användas för att fördela de fiskemöjligheter som tilldelats den medlemsstaten. Den skall underrätta kommissionen om fördelningsmetoden.

4.   Rådet skall fastställa de fiskemöjligheter som finns tillgängliga för tredje land i gemenskapens vatten samt fördela möjligheterna till varje tredje land.

5.   Medlemsstaterna får, efter att ha underrättat kommissionen, sinsemellan helt eller delvis byta de fiskemöjligheter som tilldelats dem.

Kapitel V

Gemenskapens system för kontroll och tillsyn

Artikel 21

Mål

Genom gemenskapens system för kontroll och tillsyn skall tillträdet till vatten och resurser och den verksamhet som avses i artikel 1 kontrolleras och efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken säkerställas.

Artikel 22

Villkor för tillträde till vatten och resurser och för saluföring av fiskeriprodukter

1.   Verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken får endast bedrivas om följande krav är uppfyllda:

a)	Fartyget skall förvara licensen och, i förekommande fall, fisketillstånden ombord.

b)

Fartyget skall vara utrustat med ett fungerande system som gör det möjligt att spåra och identifiera det med hjälp av fjärrövervakning. Detta krav gäller från och med den 1 januari 2004 för fartyg vars största längd överstiger 18 meter och från och med den 1 januari 2005 för fartyg vars största längd överskrider 15 meter.

c)

Befälhavaren skall utan dröjsmål registrera och rapportera uppgifter om fiskeverksamhet, inbegripet landningar och omlastningar. Kopior skall finnas tillgängliga för myndigheterna. Rådet skall 2004 besluta om skyldigheten att överföra sådana uppgifter elektroniskt. För att avgöra vilken teknik som skall användas, skall medlemsstaterna i samarbete med kommissionen genomföra pilotprojekt före den 1 juni 2004.

d)	Befälhavaren skall ta emot inspektörer ombord och samarbeta med dem. När ett observatörssystem tillämpas skall befälhavaren även ta emot observatörer ombord och samarbeta med dem.

e)	Befälhavaren skall respektera villkor och begränsningar avseende landningar, omlastningar, gemensam fiskeverksamhet, fiskeredskap, nät samt märkning och identifiering av fartyg.

2.   För saluföring av fiskeriprodukter gäller följande krav:

a)	Fiskeriprodukter får endast säljas från ett fiskefartyg till registrerade köpare eller på registrerade auktioner.

b)	Köparen av fiskeriprodukter från ett fiskefartyg vid första försäljningen skall vara registrerad hos myndigheterna.

c)	Köparen av fiskeriprodukter vid första försäljningen skall lämna in fakturor eller avräkningsnotor till myndigheterna, utom i de fall försäljningen äger rum på en registrerad auktion som själv har denna skyldighet.

d)

Alla fiskeriprodukter som landas eller importeras till gemenskapen och för vilka varken fakturor eller avräkningsnotor har skickats in till myndigheterna och som transporteras till en annan plats än platsen för landning eller import skall åtföljas av ett dokument som upprättats av transportören till dess första försäljningen har ägt rum.

e)	De personer som ansvarar för lokaler eller transportfordon skall ta emot inspektörer och samarbeta med dem.

f)	Om en minimistorlek har fastställts för en viss art skall de aktörer som ansvarar för försäljning, lagring eller transport kunna bevisa produkternas geografiska ursprung.

En köpare som köper produkter som därefter inte släpps ut på marknaden utan endast används för privat konsumtion skall undantas från kraven i detta stycke.

3.   För genomförandet av punkterna 1 och 2 kan närmare föreskrifter antas enligt förfarandet i artikel 30.2.

Dessa föreskrifter kan särskilt omfatta sådana skyldigheter avseende dokumentation, registrering, rapportering och information som gäller för medlemsstater, befälhavare samt alla andra juridiska och fysiska personer som bedriver verksamhet som omfattas av artikel 1.

Föreskrifterna kan också omfatta undantag från skyldigheterna i punkterna 1 och 2 om detta kan motiveras av försumbara effekter på levande akvatiska resurser eller av att skyldigheterna skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsbörda jämfört med verksamhetens ekonomiska betydelse.

Artikel 23

Medlemsstaternas skyldigheter

1.   Om inte annat sägs i gemenskapsrätten skall medlemsstaterna sörja för effektiv kontroll, inspektion och tillsyn av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.   Medlemsstaterna skall kontrollera den verksamhet som faller under den gemensamma fiskeripolitiken på deras territorium eller i vatten som omfattas av deras överhöghet eller jurisdiktion. De skall också kontrollera tillträdet till vatten och resurser och fiskeverksamhet utanför gemenskapens vatten som bedrivs av gemenskapens fiskefartyg som för deras flagg och, utan att det påverkar flaggstatens primära ansvar, av deras medborgare. De skall ansvara för att skicka ombord observatörer på fiskefartyg och fatta lämpliga beslut, även om förbud mot fiskeverksamhet.

3.   Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder, tilldela de ekonomiska och mänskliga resurser samt fastställa den administrativa och tekniska struktur som krävs för att sörja för en effektiv kontroll, inspektion och tillsyn, inbegripet satellitövervakningssystem. Rådet skall 2004 fatta beslut om skyldigheten att inrätta ett system för fjärranalys. För att avgöra vilken teknik som skall användas, skall medlemsstaterna i samarbete med kommissionen genomföra pilotprojekt före den 1 juni 2004. I varje medlemsstat skall en enda myndighet ansvara för att samordna insamlingen och kontrollen av uppgifter om fiskeverksamhet samt för att rapportera till och samarbeta med kommissionen.

4.   Om kommissionen har konstaterat att en medlemsstat har överskridit de fiskemöjligheter som den har fått sig tilldelade, skall kommissionen göra avdrag från denna medlemsstats framtida fiskemöjligheter.

Om, som ett direkt resultat av att en medlemsstat har överskridit de fiskemöjligheter som den har fått sig tilldelade, en annan medlemsstat inte har kunnat uttömma sina fiskemöjligheter, kan fiskemöjligheter motsvarande dem som avdragits enligt punkt 1, helt eller delvis åter tilldelas denna medlemsstat. Sådan omfördelning skall beslutas med beaktande av intresset att bevara resurserna, samt intressena av kompensation i de två berörda medlemsstaterna.

Kommissionen skall fatta beslut i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

5.   Genomförandebestämmelser för denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2, inbegripet när det gäller hur medlemsstaterna skall utse den myndighet som avses i punkt 3 i denna artikel och bestämmelserna om utplacering av observatörer, deras ansvar och uppgifter samt kostnaderna för dessa.

Artikel 24

Inspektion och tillsyn

Medlemsstaterna skall vidta de inspektions- och tillsynsåtgärder som krävs för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs på deras territorium eller i de vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion. De skall också vidta tillsynsåtgärder för den fiskeverksamhet utanför gemenskapens vatten som bedrivs av gemenskapens fiskefartyg som för deras flagg och av deras medborgare.

Dessa åtgärder skall innefatta följande:

a)	Stickprovskontroller och inspektioner på fiskefartyg, hos företag och hos andra organ med verksamhet som har anknytning till den gemensamma fiskeripolitiken.

b)	Iakttagelser av fiskefartyg.

c)	Undersökning, rättslig uppföljning av överträdelser och påföljder i enlighet med artikel 25.

d)	Förebyggande åtgärder i enlighet med artikel 25.5.

e)	Åtgärder för att förhindra att deras medborgare deltar i fiskeverksamhet där gällande bevarande- och förvaltningsåtgärder inte respekteras, utan att det påverkar flaggstatens primära ansvar.

Dessa åtgärder skall noga dokumenteras. De skall vara effektiva, avskräckande och proportionella.

Genomförandebestämmelser, inbegripet jämförelsevärden, för denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.3.

Artikel 25

Uppföljning av överträdelser

1.   Medlemsstaterna skall se till att lämpliga åtgärder vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer, inbegripet sådana förvaltningsåtgärder eller straffrättsliga åtgärder som överensstämmer med nationell lagstiftning, när det står klart att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser inte har följts.

2.   De rättsliga åtgärder som vidtas med stöd av punkt 1 skall vara av sådan art att de i enlighet med tillämpliga bestämmelser i nationell lagstiftning effektivt berövar de ansvariga det ekonomiska utbytet av överträdelsen och framkallar effekter som står i proportion till överträdelsens allvar, i syfte att avskräcka från ytterligare överträdelser av samma slag.

3.   Påföljderna av de rättsliga åtgärder som avses i punkt 2 får beroende på brottets allvar omfatta

a)

böter,

b)	beslag av förbjudna fiskeredskap och fångster,

c)	beslag av fartyget,

d)	tillfälligt stillaliggande för fartyget,

e)	tillfällig indragning av licensen,

f)	återkallande av licensen.

4.   Utöver de skyldigheter som avses i punkterna 1, 2 och 3 skall rådet, på grundval av förteckningen i punkt 3, upprätta en katalog över åtgärder som medlemsstaterna skall vidta vid allvarliga överträdelser enligt definitioner i förordning (EG) nr 1447/1999. Katalogen skall inte påverka medlemsstaternas val av om dessa åtgärder skall vidtas genom förvaltningsåtgärder eller straffrättsliga åtgärder i enlighet med deras nationella lagstiftning, enligt punkt 1.

5.   Medlemsstaterna skall vidta omedelbara åtgärder för att förhindra att fartyg, fysiska eller juridiska personer som tagits på bar gärning med att begå en allvarlig överträdelse, enligt definitionen i förordning (EG) nr 1447/1999, fortsätter med detta.

Artikel 26

Kommissionens ansvar

1.   Utan att det påverkar kommissionens ansvar enligt fördraget skall kommissionen utvärdera och kontrollera hur medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och underlätta samordningen och samarbetet mellan dem.

2.   Om det finns bevis om att bestämmelserna om bevarande, kontroll, inspektion eller tillsyn inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken inte följs och att detta kan leda till ett allvarligt hot mot bevarandet av levande akvatiska resurser eller genomförandet av gemenskapens system för kontroll och tillsyn samt att denna situation kräver brådskande åtgärd, skall kommissionen skriftligen underrätta den berörda medlemsstaten om vad den funnit och ge den en tidsfrist på minst femton arbetsdagar för att visa att bestämmelserna efterlevs samt ge sina synpunkter. Kommissionen skall beakta medlemsstaternas synpunkter när den vidtar åtgärder enligt punkt 3.

3.   Om det finns bevis om att fiskeverksamhet i ett visst geografiskt område riskerar att leda till ett allvarligt hot mot bevarandet av levande akvatiska resurser, får kommissionen vidta förebyggande åtgärder.

Dessa åtgärder skall vara proportionerliga mot risken för ett allvarligt hot mot bevarandet av de levande akvatiska resurserna.

De får inte pågå i mer än tre veckor. De får förlängas till högst sex månader, såvitt det är nödvändigt för bevarandet av levande akvatiska resurser, genom ett beslut som skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

Åtgärderna skall hävas omedelbart när kommissionen finner att det inte längre föreligger någon risk.

4.   Om en medlemsstats kvot, tilldelning eller tillgängliga andel anses uttömd, får kommissionen omedelbart stoppa fiskeverksamheten på grundval av tillgänglig information.

5.   Utan hinder av artikel 23.2 skall kommissionen kontrollera sådan fiskeverksamhet i gemenskapens vatten som bedrivs av fiskefartyg som för tredjelands flagg, om så föreskrivs i gemenskapsrätten. I detta syfte skall kommissionen och berörda medlemsstater samarbeta och samordna sina insatser.

6.   Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

Artikel 27

Kommissionens utvärdering och kontroll

1.   För att utvärdera och kontrollera medlemsstaternas tillämpning av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken får kommissionen, på eget initiativ och med egna medel, inleda och genomföra revisioner, utfrågningar, kontroller och inspektioner rörande medlemsstaternas tillämpning av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Den får särskilt kontrollera

a)	att medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter genomför och tillämpar bestämmelserna,

b)	att nationella förvaltningsrutiner samt inspektions- och övervakningsverksamhet överensstämmer med bestämmelserna,

c)	att de handlingar som krävs finns och att de överensstämmer med tillämpliga bestämmelser,

d)	de förhållanden under vilka medlemsstaterna genomför kontroll- och tillsynsverksamheten.

I detta syfte får kommissionen genomföra inspektioner på fiskefartyg samt hos företag och andra organ med verksamhet som har anknytning till den gemensamma fiskeripolitiken och skall ha tillgång till alla uppgifter och handlingar som krävs för att utöva sitt ansvar. De av kommissionens inspektioner som utförs på dess eget initiativ och utan stöd av den berörda medlemsstatens inspektörer skall endast utföras på fartyg och platser där första landning och första försäljning äger rum och skall begränsas till områden eller bestånd som är föremål för särskilda kontrollprogram enligt artikel 34c i förordning (EEG) nr 2847/93.

Kommissionens inspektörer skall kunna styrka sin identitet och behörighet skriftligen. De skall inte ha någon behörighet som går utöver de nationella inspektörernas och de skall inte ha några polisiära eller verkställande befogenheter. I synnerhet får en kommissionsinspektion utan stöd av den berörda medlemsstatens inspektörer inte genomföras om den som skall inspekteras motsätter sig detta.

Medlemsstaterna skall vara kommissionen behjälpliga på det sätt som krävs för att dessa uppgifter skall kunna utföras.

2.   Inspektionsrapporterna skall göras tillgängliga för den berörda medlemsstaten.

Kommissionen skall ge den berörda medlemsstaten möjlighet att kommentera uppgifterna i rapporten. Den skall följa gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter.

När kommissionen utför en inspektion på eget initiativ och utan medverkan av nationella inspektörer från den berörda medlemsstaten, skall den underrätta den berörda medlemsstaten om detta dagen efter avslutad inspektion och göra en rapport över inspektionens resultat tillgänglig inom en månad.

Medlemsstaterna skall inte åläggas att vidta åtgärder mot enskilda på grundval av resultaten i den ovan nämnda rapporten.

3.   Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

4.   Vart tredje år skall kommissionen utarbeta en utvärderingsrapport, som skall läggas fram för Europaparlamentet och rådet, om sina åtgärder inom ramen för punkt 1 och om hur medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstaterna skall varje år informeras om antalet inspektioner enligt punkt 1 som kommissionen utfört i varje medlemsstat, fördelat på typer av inspektion.

Artikel 28

Samarbete och samordning

1.   Medlemsstaterna skall samarbeta med varandra och med tredje land för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs. I detta syfte skall medlemsstaterna bistå andra medlemsstater och tredje land på det sätt som krävs för att bestämmelserna skall efterlevas.

2.   Vid kontroll och inspektion av gränsöverskridande fiskeverksamhet skall medlemsstaterna se till att deras insatser enligt detta kapitel samordnas. I detta syfte skall medlemsstaterna utväxla inspektörer med varandra.

3.   Utan att det påverkar kustmedlemsstatens primära ansvar skall medlemsstaterna ges tillstånd att inspektera de av gemenskapens fiskefartyg som för deras flagg i alla gemenskapens vatten utanför vatten som faller under en annan medlemsstats överhöghet.

Medlemsstaterna skall även ges tillstånd att genomföra inspektioner på fiskefartyg i enlighet med de bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken som rör fiskeverksamhet i alla gemenskapens vatten utanför vatten som faller under deras överhöghet men endast

a)	efter tillstånd från den berörda kustmedlemsstaten, eller

b)	om ett särskilt kontrollprogram har antagits i enlighet med artikel 34c i förordning (EEG) nr 2847/93.

Medlemsstaterna skall ges tillstånd att på internationellt vatten inspektera gemenskapens fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg.

I andra fall än de som anges i denna punkt får medlemsstaterna ge tillstånd till varandra att genomföra inspektioner i enlighet med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

4.   På grundval av de utnämningar som medlemsstaterna meddelat kommissionen skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 30.2, upprätta en förteckning över de av gemenskapens inspektörer, inspektionsfartyg och inspektionsflygplan samt andra inspektionsmedel som har tillstånd att genomföra inspektioner inom ramen för detta kapitel i gemenskapens vatten och på gemenskapens fiskefartyg.

5.   Inspektions- och övervakningsrapporter som utarbetats av gemenskapens inspektörer eller inspektörer från en annan medlemsstat eller kommissionens inspektörer skall vara godtagbara som bevis i varje medlemsstats administrativa eller rättsliga förfaranden. För att fastställa fakta skall de behandlas på samma sätt som medlemsstaternas egna inspektions- och övervakningsrapporter.

6.   Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 30.2.

Punkterna 3 och 4 i denna artikel skall inte gälla förrän genomförandebestämmelser har utarbetats.

Kapitel VI

Beslutsfattande och samråd

Artikel 29

Beslutsförfarande

Utom i de fall annat föreskrivs i den här förordningen skall rådet handla i enlighet med förfarandet i artikel 37 i fördraget.

Artikel 30

Kommittén för fiske och vattenbruk

1.   Kommissionen skall biträdas av en kommitté för fiske och vattenbruk.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara 20 arbetsdagar.

3.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara 60 arbetsdagar.

4.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 31

Regionala rådgivande nämnder

1.   Det skall inrättas regionala rådgivande nämnder som skall bidra till att målen i artikel 2.1 uppnås och särskilt skall ge kommissionen råd i frågor om fiskeförvaltning i vissa havsområden eller fiskezoner.

2.   De regionala rådgivande nämnderna skall huvudsakligen bestå av representanter för fiskare och andra representanter för intressen som påverkas av den gemensamma fiskeripolitiken, t.ex. representanter för fiske- och vattenbrukssektorerna, för miljö- och konsumentintressen samt vetenskapliga experter från alla medlemsstater som har fiskeriintressen i havsområdet eller fiskezonen i fråga.

3.   Representanter för nationella och regionala förvaltningar som har fiskeintressen i havsområdet eller fiskezonen i fråga skall ha rätt att deltaga i de regionala rådgivande nämnderna som medlemmar eller observatörer. Kommissionen får närvara vid mötena.

4.   De regionala rådgivande nämnderna kan rådfrågas av kommissionen när det gäller förslag till åtgärder som skall antas på grundval av artikel 37 i fördraget, t.ex. fleråriga återhämtnings- eller förvaltningsplaner, och som särskilt avser fisket i området i fråga. De kan också rådfrågas av kommissionen och av medlemsstaterna när det gäller andra åtgärder. Rådfrågningarna skall inte påverka samrådet med STECF och med kommittén för fiske och vattenbruk.

5.   De regionala rådgivande nämnderna får

a)	för kommissionen eller berörd medlemsstat lägga fram rekommendationer och förslag på eget initiativ eller på kommissionens eller en medlemsstats begäran i frågor om fiskeförvaltning,

b)	underrätta kommissionen eller den berörda medlemsstaten om problem med genomförandet av gemenskapsbestämmelser samt lägga fram rekommendationer och förslag till kommissionen eller den berörda medlemsstaten om hur problemen bör lösas,

c)	bedriva annan verksamhet som krävs för att fullgöra sina uppgifter.

De regionala rådgivande nämnderna skall underrätta kommittén för fiske och vattenbruk om sin verksamhet.

Artikel 32

Förfarande för inrättande av regionala rådgivande nämnder

Rådet skall besluta om inrättandet av en regional rådgivande nämnd. En regional rådgivande nämnd skall omfatta havsområden som omfattas av minst två medlemsstaters jurisdiktion. En regional rådgivande nämnd skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 33

Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen

1.   Det ska inrättas en vetenskaplig, teknisk och ekonomisk kommitté för fiskerinäringen (STECF). Den skall med jämna mellanrum rådfrågas i frågor som gäller bevarande och förvaltning av levande akvatiska resurser, även biologiska, ekonomiska, miljömässiga, sociala och tekniska överväganden.

2.   Kommissionen skall beakta STECF:s utlåtande när den lägger fram förslag om fiskeförvaltning enligt den här förordningen.

Kapitel VII

Slutbestämmelser

Artikel 34

Upphävande

1.   Förordningarna (EEG) nr 3760/92 och (EEG) nr 101/76 upphör härmed att gälla.

2.   Hänvisningar till bestämmelser i de genom punkt 1 upphävda förordningarna skall betraktas som hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den här förordningen.

Artikel 35

Översyn

Kommissionen skall före utgången av 2012 rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur den gemensamma fiskeripolitiken fungerar med avseende på kapitlen II och III.

Artikel 36

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.

---

(1)  EGT C 203 E, 27.8.2002, s. 284.

(2)  Yttrandet avgivet den 5 december 2002 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(3)  EGT L 389, 31.12.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1181/98 (EGT L 164, 9.6.1998, s. 1).

(4)  EGT C 105, 7.5.1981, s. 1.

(5)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1965/2001 (EGT L 268, 9.10.2001, s. 23).

(6)  EGT L 167, 2.7.1999, s. 5.

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(8)  EGT L 20, 28.1.1976, s. 19.

(9)  EGT L 274, 25.9.1986, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 3259/94 (EGT L 339, 29.12.1994, s. 11).

(10)  EGT L 341, 31.12.1993, s. 93.

(11)  EGT L 175, 3.7.1997, s. 27. Beslutet ändrat genom beslut 2002/70/EG (EGT L 31, 1.2.2002, s. 77).

(12)  EGT L 337, 30.12.1999, s. 10. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 179/2002 (EGT L 31, 1.2.2002, s. 25).

(13)  EGT L 55, 24.2.2001, s. 3.

---

---

---