27.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 198/1

1.

1.1.

1.2.

1.3.

2.

2.1.

2.1.1.

2.1.2.

2.2.

2.2.1.

2.2.2.

2.3.

3.

4.

4.1.

4.1.1.

4.1.2.

4.2.

4.2.1.

4.2.2.

4.3.

4.3.1.

4.3.2.

4.4.

4.4.1.

4.4.2.

4.5.

4.5.1.

4.5.1.1.

4.5.1.2.

4.5.1.3.

4.5.1.4.

4.5.2.

4.6.

4.6.1.

4.6.1.1.

4.6.1.2.

4.6.1.3.

4.6.2.

4.6.3.

4.6.3.1.

4.6.3.2.

4.7.

5.

6.

7.

8.

1.

För att förhindra att statligt stöd snedvrider konkurrensen på den inre marknaden och påverkar handeln mellan medlemsstaterna på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset fastställs i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) principen att statligt stöd är förbjudet. Enligt artikel 107.2 och 107.3 i fördraget kan sådant stöd emellertid i vissa fall vara förenligt med den inre marknaden.

2.

Att främja forskning, utveckling och innovation (nedan kallat FoUI) är ett viktigt unionsmål som fastställs i artikel i 179 fördraget, som anger följande: ”Unionen ska ha som mål att stärka unionens vetenskapliga och tekniska grund genom att åstadkomma ett europeiskt forskningsområde med fri rörlighet för forskare, vetenskapliga rön och teknik, att främja utvecklingen av unionens konkurrensförmåga, inbegripet inom unionens industri, och att underlätta alla forskningsinsatser som anses nödvändiga (…)”. I artiklarna 180–190 i fördraget fastställs dels vilka verksamheter som ska bedrivas i det avseendet, dels målen för och genomförandet av det fleråriga ramprogrammet.

3.

Europa 2020-strategin (1) lyfter fram forskning och utveckling (nedan kallat FoU) som en viktig drivkraft för att nå målen om en smart och hållbar tillväxt för alla. I detta syfte har kommissionen fastställt ett överordnat mål enligt vilket 3 % av unionens bruttonationalprodukt (BNP) ska investeras i FoU senast 2020. För att främja framsteg på området forskning, utveckling och innovation omfattar Europa 2020-strategin särskilt det nya flaggskeppsinitiativet ”Innovationsunionen” (2), som ska förbättra de grundläggande villkoren och tillgången till finansiering för forskning och innovation så att innovativa idéer kan omvandlas till produkter och tjänster som skapar tillväxt och arbetstillfällen (3). I meddelandet om Europa 2020-strategin konstaterades det att politiken för statligt stöd aktivt och på ett positivt sätt kan medverka till att målen uppnås genom snabba och stödjande initiativ för mer innovativ, effektivare och grönare teknik samtidigt som den underlättar tillgången till offentligt stöd för investeringar, riskkapital och finansiering för forskning och utveckling.

4.

Det är allmänt accepterat att konkurrensutsatta marknader tenderar att åstadkomma effektiva resultat i fråga om priser, resultat och resursanvändning, om marknadsmisslyckanden (4) föreligger. Statliga ingripanden kan dock förbättra marknadernas funktion och därmed bidra till smart och hållbar tillväxt för alla. I samband med FoUI kan marknadsmisslyckanden uppstå till exempel därför att marknadsaktörer vanligtvis inte tar hänsyn till de (positiva) externa effekterna för andra ekonomiska aktörer och därför bedriver FoUI-verksamhet på en alltför låg nivå ur samhällets synpunkt. På samma sätt kan FoUI-projekt lida av otillräcklig tillgång till finansiering (till följd av asymmetrisk information) eller av samordningsproblem mellan företag. Därför kan statligt stöd till FoUI vara förenligt med den inre marknaden om det kan förväntas lindra ett marknadsmisslyckande genom att främja genomförandet av ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse eller underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter, och den snedvridning av handel och konkurrens som följer strider inte mot det gemensamma intresset.

5.

Stöd till FoUI berättigas främst på grundval av artikel 107.3 b och 107.3 c i fördraget, enligt vilken kommissionen som förenligt med den inre marknaden kan betrakta statligt stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter inom unionen, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

6.

I sitt meddelande om modernisering av det statliga stödet (5) tillkännagav kommissionen tre syften som ska eftersträvas med moderniseringen av kontrollen av det statliga stödet:

7.

I meddelandet efterlystes framför allt ett gemensamt tillvägagångssätt för översynen av de olika riktlinjerna och rambestämmelserna; ett synsätt baserat på att stärka den inre marknaden, öka effektiviteten i de offentliga utgifterna genom att se till att det statliga stödet bidrar mer till uppfyllandet av mål av gemensamt intresse samt att noggrannare kontrollera om stödet har en stimulanseffekt, är begränsat till ett minimum och eventuellt har en negativ effekt på handel och konkurrens. De villkor för förenlighet med den inre marknaden som anges i dessa rambestämmelser är baserade på denna gemensamma strategi.

8.

De principer som anges i dessa rambestämmelser gäller statligt stöd till forskning, utveckling och innovation inom samtliga sektorer som omfattas av fördraget. Därför gäller de inom de sektorer som omfattas av särskilda unionsregler om statligt stöd, om inte dessa särskilda regler föreskriver något annat.

9.

Unionsfinansiering som förvaltas centralt av unionens institutioner, byråer, gemensamma företag eller andra organ och som inte direkt eller indirekt kontrolleras av medlemsstaterna (6) utgör inte statligt stöd. Om sådan unionsfinansiering kombineras med statligt stöd beaktas endast det senare för att fastställa om tröskelvärdena för anmälan och de högsta tillåtna stödnivåerna iakttas eller om den ska underkastas en förenlighetsbedömning enligt dessa rambestämmelser.

10.

Stöd för FoUI till företag i svårigheter, definierade i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (7) jämte senare ändringar, omfattas inte av tillämpningsområdet för dessa rambestämmelser.

11.

När kommissionen bedömer FoUI som beviljats en stödmottagare som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden beaktar den det stödbelopp som återstår att återvinna (8).

12.

Kommissionen har identifierat ett antal FoUI-åtgärder där statligt stöd på vissa villkor kan anses vara förenligt med den inre marknaden.

13.

Medlemsstaterna måste anmäla FoUI-stöd i enlighet med artikel 108.3 fördraget, med undantag för åtgärder som uppfyller villkoren i en gruppundantagsförordning som kommissionen har antagit i enlighet med artikel 1 rådets förordning (EG) nr 994/98 (11).

14.

Dessa rambestämmelser anger förenlighetskriterierna för FoUI-stödordningar och individuellt stöd som omfattas av anmälningsskyldigheten och som ska bedömas på grundval av artikel 107.3 c i fördraget (12).

15.

I dessa rambestämmelser gäller följande definitioner:

16.

Varje åtgärd som uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget utgör generellt statligt stöd. Ett separat tillkännagivande från kommissionen om begreppet statligt stöd klargör hur kommissionen uppfattar begreppet statligt stöd i allmänhet, medan situationer som är typiska för FoUI-området behandlas i detta avsnitt utan att det påverkar den tolkning som görs av Europeiska unionens domstol.

17.

Forskningsinstitut och organisationer för kunskapsspridning (”forskningsorganisationer”) och forskningsinfrastrukturer är mottagare av statligt stöd om deras offentliga finansiering uppfyller samtliga villkor i artikel 107.1 i fördraget. Såsom förklaras i tillkännagivandet om begreppet statligt stöd och i enlighet med domstolens rättspraxis måste stödmottagaren kunna klassificeras som företag, men denna klassificering är inte beroende av stödmottagarens rättsliga status, det vill säga om den omfattas av offentligrättslig eller privaträttslig lagstiftning, eller dess ekonomiska karaktär, det vill säga om syftet är att gå med vinst eller inte. Den avgörande faktorn för denna klassificering är i stället om stödmottagaren bedriver ekonomisk verksamhet som består av att erbjuda produkter eller tjänster på en given marknad (16).

18.

Om en och samma enhet bedriver verksamheter av såväl ekonomisk som icke-ekonomisk art ska den offentliga finansieringen av de icke-ekonomiska verksamheterna inte omfattas av artikel 107.1 i fördraget, under förutsättning att de två typerna av verksamheter och kostnader, finansiering och intäkter från dessa klart kan skiljas från varandra så att korssubventionering av den ekonomiska verksamheten faktiskt kan undvikas. Bevis på korrekt kostnadsfördelning, finansiering och intäkter kan läggas fram i den berörda enhetens årsredovisning.

19.

Kommissionen anser att följande verksamheter i regel är av icke-ekonomisk art:

20.

Om en forskningsorganisation eller forskningsinfrastruktur används för både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet omfattas offentlig finansiering av regler om statligt stöd endast i den mån den täcker kostnader som hänger samman med den ekonomiska verksamheten (22). Om forskningsorganisationen eller forskningsinfrastrukturen nästan enbart används för icke-ekonomisk verksamhet kan dess finansiering helt och hållet falla utanför tillämpningsområdet för reglerna om statligt stöd, förutsatt att den ekonomiska verksamheten är rent underordnad, det vill säga motsvarar en verksamhet som är direkt relaterad till och nödvändig för forskningsorganisationens eller forskningsinfrastrukturens drift eller har ett naturligt samband med dess viktigaste icke-ekonomiska användning, samt om den har ett begränsat omfång. Vid tillämpningen av dessa rambestämmelser kommer kommissionen att anse att detta är fallet om den ekonomiska verksamheten konsumerar exakt samma insatsvaror (såsom material, utrustning, arbetskraft och anläggningstillgångar) som den icke-ekonomiska verksamheten och den kapacitet som varje år anslås för sådan ekonomisk verksamhet inte överstiger 20 % av den berörda enhetens totala årskapacitet

21.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 20 gäller att om forskningsorganisationer eller forskningsinfrastruktur används för att bedriva ekonomisk verksamhet, till exempel uthyrning av utrustning eller laboratorier till företag, tillhandahållande av tjänster till företag eller bedrivande av kontraktsforskning, betraktas offentlig finansiering av denna ekonomiska verksamhet i allmänhet som statligt stöd.

22.

Kommissionen anser dock inte att forskningsorganisationen eller forskningsinfrastrukturen är mottagare av statligt stöd om den endast agerar som mellanhand som till de slutliga mottagarna vidarebefordrar hela den offentliga finansieringen och eventuella fördelar som förvärvats genom sådan finansiering. Detta är vanligtvis fallet om

23.

Om villkoren i punkt 22 är uppfyllda gäller reglerna för statligt stöd på slutmottagarnivå.

24.

Frågan om och på vilka villkor företag får en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget när det rör sig om kontraktsforskning eller forskningstjänster som tillhandahålls av en forskningsorganisation eller forskningsinfrastruktur, samt i fall av samarbete med en forskningsorganisation eller forskningsinfrastruktur, måste besvaras utifrån de allmänna principerna för statligt stöd. I detta syfte, såsom förklaras i tillkännagivandet om begreppet statligt stöd, kan det framför allt bli nödvändigt att fastställa om forskningsorganisationens eller forskningsinfrastrukturens agerande kan tillskrivas staten (23).

25.

Om en forskningsorganisation eller forskningsinfrastruktur används för att bedriva kontraktsforskning eller tillhandahålla ett företag en forskningstjänst, varvid företaget i regel fastställer villkoren i kontraktet, äger resultaten av forskningsverksamheten och bär risken för ett misslyckande, förs vanligtvis inget statligt stöd över på det berörda företaget om forskningsorganisationen eller forskningsinfrastrukturen får en tillräcklig ersättning för sina tjänster, särskilt om ett av följande villkor är uppfyllt:

26.

Om äganderätten eller tillträdet till immateriella rättigheter förblir hos forskningsorganisationen eller forskningsinfrastrukturen får deras marknadsvärde dras av från det pris som ska betalas för de berörda tjänsterna.

27.

Ett projekt anses genomföras genom ett effektivt samarbete om minst två oberoende parter strävar mot ett gemensamt mål baserat på arbetsfördelning och gemensamt fastställer dess tillämpningsområde, deltar i dess utformning, bidrar till dess genomförande och delar de finansiella, tekniska, vetenskapliga och andra riskerna samt resultaten av projektet. En eller flera parter kan stå för hela kostnaden för projektet och på så sätt befria andra parter från de ekonomiska riskerna med projektet. Villkoren för ett samarbetsprojekt, särskilt när det gäller bidrag till dess kostnader, delning av risker och resultat, spridning av resultat samt tillgång till och regler för fördelning av immateriella rättigheter, måste fastställas innan projektet inleds (25). Kontraktsforskning och tillhandahållande av forskningstjänster betraktas inte som samarbetsformer.

28.

Om samarbetsprojekt utförs gemensamt av företag, forskningsorganisationer eller forskningsinfrastrukturer anser kommissionen att inget indirekt statligt stöd ges till de deltagande företagen via dessa enheter till följd av gynnsamma samarbetsvillkor, om ett av följande villkor är uppfyllt:

29.

Vid tillämpningen av punkt 28 d kommer kommissionen att ta hänsyn till att ersättningen motsvarar marknadspriset om den gör det möjligt för de berörda forskningsorganisationerna eller forskningsinfrastrukturerna att dra full ekonomisk nytta av dessa rättigheter, om ett av följande villkor är uppfyllt:

30.

Om inget av villkoren i punkt 28 är uppfyllt kommer det fullständiga värdet på forskningsorganisationernas eller forskningsinfrastrukturernas bidrag till projektet att betraktas som en fördel för de samarbetande företagen, vilken omfattas av reglerna för statligt stöd.

31.

Offentliga upphandlare kan upphandla forsknings- och utvecklingstjänster från företag både genom exklusiv utveckling och förkommersiell upphandling (26).

32.

Så länge som ett öppet anbudsförfarande för upphandling genomförs i enlighet med de tillämpliga direktiven (27) anser kommissionen i allmänhet att inget statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget beviljas de företag som levererar de relevanta tjänsterna (28).

33.

I övriga fall, även när det gäller förkommersiell upphandling, kommer kommissionen att anse att inget statligt stöd ges till företag om det pris som betalas för de berörda tjänsterna till fullo återspeglar marknadsvärdet på de fördelar som den offentliga upphandlaren får och de risker som tas av de deltagande företagen, särskilt om samtliga följande villkor är uppfyllda:

34.

Om villkoren i punkt 33 inte är uppfyllda får medlemsstaterna använda sig av en individuell bedömning av villkoren i kontraktet mellan den offentliga upphandlaren och företaget, utan att det påverkar den allmänna skyldigheten att anmäla FoUI-stöd i enlighet med artikel 108.3 i fördraget.

35.

När kommissionen bedömer om en anmäld stödåtgärd kan anses vara förenlig med den inre marknaden analyserar den vanligtvis om stödåtgärdens utformning garanterar att stödets positiva effekt när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse är större än dess negativa effekter på handel och konkurrens.

36.

I meddelandet av den 8 maj 2012 om modernisering av det statliga stödet efterlystes gemensamma principer för kommissionens bedömning av stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden. Mot den bakgrunden anser kommissionen att en stödåtgärd är förenlig med fördraget endast om den uppfyller vart och ett av följande kriterier:

37.

Resultatet totalt sett för vissa kategorier av stödordningar kan dessutom bli föremål för ett krav på efterhandsutvärdering enligt avsnitt 5. I sådana fall kan kommissionen begränsa stödordningarnas giltighetstid (vanligtvis till fyra år eller mindre) med möjlighet att förlänga dem senare genom en ny anmälan.

38.

Om en statlig stödåtgärd eller de villkor som är förbundna med den (inbegripet finansieringsmetoden när denna utgör en integrerad del av stödåtgärden) medför en icke särskiljbar överträdelse av unionslagstiftningen kan stödet inte förklaras förenligt med den inre marknaden (30).

39.

När det gäller att bedöma förenligheten av individuellt stöd med den inre marknaden kommer kommissionen att ta hänsyn till förfaranden rörande överträdelse av artikel 101 eller 102 i fördraget som kan gälla stödmottagaren och som kan vara relevanta för kommissionens bedömning enligt artikel 107.3 i fördraget (31).

40.

Statligt stöd för FoUI kan förklaras förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 c i fördraget, om det på grundval av de gemensamma bedömningsprinciperna i avsnitt 3 leder till ökad FoUI-verksamhet utan att handelsvillkoren påverkas negativt på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset.

41.

I detta avsnitt klargör kommissionen hur den kommer att tillämpa dessa gemensamma bedömningsprinciper och fastställer, i förekommande fall, särskilda villkor för stödordningar och nya villkor för individuellt stöd som omfattas av anmälningsskyldigheten (32).

42.

Det övergripande syftet med stöd till FoUI är att främja forskning, utveckling och innovation i unionen. I det sammanhanget bör stöd till FoUI bidra till genomförandet av Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

43.

Medlemsstater som överväger att bevilja statligt stöd för FoUI ska exakt ange det mål som eftersträvas och särskilt redogöra för hur åtgärden är avsedd att främja FoUI. För åtgärder som medfinansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna kan medlemsstaterna utgå från motiveringarna i de relevanta operativa programmen.

44.

När det gäller stödordningar som omfattas av anmälningsskyldigheten ser kommissionen positivt på stödåtgärder som utgör en oskiljaktig del av ett program eller en handlingsplan som på ett mångsidigt sätt ska främja FoUI eller smarta specialiseringsstrategier, och som underbyggs av rigorösa utvärderingar av tidigare liknande stödåtgärder som visar deras effektivitet.

45.

När det gäller statligt stöd som beviljas för projekt eller verksamheter som antingen direkt eller indirekt också finansieras av unionen (dvs. av kommissionen genom dess genomförandeorgan, gemensamma företag som inrättats på grundval av artiklarna 185 och 187 i fördraget eller av eventuella andra verkställande organ om unionsfinansieringen inte direkt eller indirekt står under medlemsstaternas kontroll), kommer kommissionen att anse att bidraget till ett väl avgränsat mål av gemensamt intresse har kunnat fastställas.

46.

För att visa att individuellt stöd som omfattas av anmälningsskyldigheten (anmälningsskyldigt individuellt stöd) bidrar till att öka FoUI-verksamheten får medlemsstaterna använda följande indikatorer tillsammans med andra relevanta kvantitativa eller kvalitativa faktorer:

47.

För att kunna fastställa att ett stöd ökar FoUI-verksamheten i unionen beaktar kommissionen inte endast nettoökningen av den FoUI som företaget bedriver, utan också stödets bidrag till ökningen av utgifterna för FoUI totalt sett inom den berörda sektorn samt förbättringen av unionens position när det gäller FoUI i ett internationellt sammanhang. Kommissionen ställer sig positiv till stödåtgärder för vilka en offentligt tillgänglig efterhandsutvärdering av åtgärdernas bidrag till det gemensamma intresset är planerad.

48.

Såsom förklaras i avsnitt 3 kan statligt stöd bli nödvändigt för att öka FoUI-verksamheten i unionen i en situation där marknaden inte på egen hand klarar av att nå ett optimalt resultat. För att bedöma om statligt stöd är ett effektivt sätt att nå målet av gemensamt intresse måste man först ringa in det problem som behöver åtgärdas. Statligt stöd bör inriktas på situationer där det kan medföra en väsentlig förbättring i fall där marknaden inte klarar av uppgiften. Medlemsstaterna bör redogöra för hur stödåtgärden effektivt kan lindra det marknadsmisslyckande som kan förväntas i samband med uppnåendet av målet av gemensamt intresse om inget stöd beviljas.

49.

FoUI bedrivs genom en serie verksamheter, vanligtvis i ett tidigare led i förhållande till ett antal produktmarknader. Syftet är att exploatera tillgängliga möjligheter att utveckla nya eller förbättrade produkter, tjänster och processer på dessa produktmarknader eller på helt nya marknader och därmed främja tillväxt i ekonomin, territoriell och social sammanhållning eller det allmänna konsumentintresset. Med tanke på de tillgängliga FoUI-möjligheterna kan emellertid marknadsmisslyckanden hindra uppnåendet av optimala resultat och leda till ett ineffektivt utfall. Skälen till detta är följande:

—    Positiva externa effekter/spridningseffekter i form av kunskap : FoUI ger ofta vinster för samhället i form av positiva spridningseffekter, t.ex. kunskap som ”spiller över” eller förbättrade möjligheter för andra ekonomiska aktörer att utveckla kompletterande produkter och tjänster. Om marknaden får sköta sig själv kan dock vissa projekt ge en avkastning som i ett privat perspektiv ter sig mindre lockande, trots att de skulle vara till nytta för samhället. Företag som drivs i vinstsyfte kan inte i tillräcklig utsträckning bedöma nyttan av sina åtgärder när de fattar beslut om hur mycket FoUI de borde bedriva. Statligt stöd kan därför bidra till genomförandet av projekt som totalt sett är till nytta för samhället och ekonomin och som annars inte skulle genomföras.

Varken fördelarna med de externa effekterna av FoUI eller enbart förekomsten av externa effekter innebär dock inte automatiskt att statligt stöd är förenligt med den inre marknaden. Konsumenterna är i allmänhet villiga att betala för den direkta nyttan av nya produkter och tjänster medan företagen kan tillägna sig nyttan av sin investering genom andra befintliga instrument, t.ex. immateriella rättigheter. I vissa fall är dock dessa metoder otillräckliga och det återstår ett marknadsmisslyckande som kan avhjälpas med statligt stöd. Det kan exempelvis, vilket ofta görs gällande när det gäller grundforskning, vara svårt att hindra andra från att få tillgång till resultaten av vissa verksamheter, som därför kan få karaktär av kollektiv nyttighet. Å andra sidan kan mer specifik kunskap som avser produktion ofta vara väl skyddad, till exempel genom patent som ger en uppfinnare en högre avkastning på uppfinningen.

—    Bristfällig och asymmetrisk information : FoUI kännetecknas av en hög grad av osäkerhet. Under vissa omständigheter kan privata investerare, på grund av bristfällig och asymmetrisk information, vara ovilliga att finansiera värdefulla projekt, och högt kvalificerade anställda kan vara omedvetna om sysselsättningsmöjligheterna i innovativa företag. Detta kan leda till att mänskliga och ekonomiska resurser fördelas på ett oändamålsenligt sätt och att projekt som kan vara värdefulla för samhället eller ekonomin kanske inte genomförs.

I vissa fall kan ofullständig och asymmetrisk information också hindra tillgång till finansiering. Bristfällig information och förekomsten av risk motiverar dock inte automatiskt behovet av statligt stöd. Om projekt med lägre privat avkastning på investeringarna inte finansieras kan det mycket väl vara ett tecken på marknadseffektivitet. Dessutom är risk en komponent i all affärsverksamhet och inte ett marknadsmisslyckande i sig. I en situation med asymmetrisk information kan riskelementet emellertid förvärra finansieringsproblemen.

—    Samordnings- och nätverksproblem : företagens förmåga att samordna sin verksamhet eller samverka för att bedriva FoUI kan vara nedsatt av flera skäl; det kan till exempel vara svårt för ett stort antal samarbetspartner att samordna sin verksamhet om en del av dem har olika intressen, problem vid utformningen av kontrakt, och svårigheter med att samordna samarbetet till exempel på grund av att känslig information delas.

50.

Medan vissa marknadsmisslyckanden kan hämma FoUI-verksamheten totalt sett i unionen påverkas inte alla företag och sektorer inom ekonomin av dem i samma utsträckning. När det gäller individuellt stöd som omfattas av anmälningsskyldigheten bör medlemsstaterna därför tillhandahålla tillräcklig information om huruvida stödet lindrar ett allmänt marknadsmisslyckande i fråga om FoUI i unionen eller ett specifikt marknadsmisslyckande exempelvis när det gäller en viss sektor eller bransch.

51.

Beroende på vilket marknadsmisslyckande som ska avhjälpas kommer kommissionen att beakta följande omständigheter:

—    Spridningseffekter i form av kunskap : den planerade kunskapsspridningens omfattning, den skapade kunskapens specifika karaktär, tillgången till skydd för immateriella rättigheter, graden av komplementaritet med andra produkter och tjänster.

—    Bristfällig och asymmetrisk information : risknivå och FoUI-verksamhetens komplexitet, behovet av extern finansiering, stödmottagarens egenskaper när det gäller tillgången till extern finansiering.

—    Bristande samordning : antal samarbetande företag, samarbetsnivå, divergerande intressen bland samarbetspartnerna, problem vid utformning av kontrakt.

52.

I sin analys av ett påstått marknadsmisslyckande kommer kommissionen särskilt att ta hänsyn till eventuella tillgängliga sektoriella jämförelser och andra undersökningar, som bör tillhandahållas av den berörda medlemsstaten.

53.

När medlemsstaterna anmäler investeringsstöd eller driftstöd för kluster ska de lämna information om den planerade eller förväntade specialiseringen inom innovationsklustret, befintlig regional potential och förekomsten av kluster i unionen för liknande ändamål.

54.

När det gäller statligt stöd som beviljas för projekt eller verksamheter som antingen direkt eller indirekt också finansieras av unionen (dvs. av kommissionen genom dess genomförandeorgan, gemensamma företag som inrättats på grundval av artiklarna 185 och 187 i fördraget eller av eventuella andra verkställande organ om unionsfinansieringen inte direkt eller indirekt står under medlemsstaternas kontroll), kommer kommissionen att anse att bidraget till ett väl avgränsat mål av gemensamt intresse har kunnat fastställas.

55.

Å andra sidan, när statligt stöd beviljas för projekt eller verksamheter som när det gäller deras tekniska innehåll, risknivå och omfattning liknar dem som redan utförts i unionen på marknadsmässiga villkor kommer kommissionen i princip att utgå från att inget marknadsmisslyckande föreligger och den kommer att kräva ytterligare bevis och motivering av behovet av statligt stöd.

56.

Statligt stöd är inte det enda instrument som medlemsstaterna har tillgång till för att främja FoUI-verksamhet. Det är viktigt att komma ihåg att det kan finnas andra och bättre instrument, t.ex. åtgärder på efterfrågesidan som omfattar lagstiftning, offentlig upphandling eller standardisering samt ökad finansiering av offentlig forskning och utbildning och allmänna skatteåtgärder. Om ett visst instrument är lämpligt eller inte i en viss situation är vanligtvis kopplat till arten av det problem som ska lösas. Om man vill komma till rätta med de svårigheter som en ny aktör har att ta del av olika FoUI-resultat kan det vara bättre att reducera marknadshindren än att bevilja statligt stöd. Om man vill åtgärda bristen på kvalificerad personal kan ökade investeringar i utbildning vara lämpligare än att bevilja statligt stöd.

57.

Stöd för FoUI kan tillåtas genom undantag från det generella förbudet mot statligt stöd när det är nödvändigt för att uppnå ett mål av gemensamt intresse. En viktig faktor i detta sammanhang är frågan om hur och i vilken utsträckning stöd till FoUI kan anses vara ett lämpligt instrument för att öka FoUI-verksamheten, om andra instrument som är mindre snedvridande kan ge samma resultat.

58.

I sin analys av förenligheten med den inre marknaden beaktar kommissionen särskilt eventuella konsekvensbedömningar av den föreslagna åtgärden som medlemsstaten i fråga har genomfört. Åtgärder för vilka medlemsstaterna har övervägt andra alternativ och för vilka fördelarna med att använda ett selektivt instrument som exempelvis statligt stöd har fastställts och lämnats till kommissionen anses vara ett lämpligt instrument.

59.

När det gäller statligt stöd som beviljas för projekt eller verksamheter som antingen direkt eller indirekt också finansieras av unionen (dvs. av kommissionen genom dess genomförandeorgan, gemensamma företag som inrättats på grundval av artiklarna 185 och 187 i fördraget eller av eventuella andra verkställande organ om unionsfinansieringen inte direkt eller indirekt står under medlemsstaternas kontroll), kommer kommissionen att anse att bidraget till ett väl avgränsat mål av gemensamt intresse har kunnat fastställas.

60.

Statligt stöd för FoUI kan beviljas i olika former. Medlemsstaterna bör därför se till att stödet beviljas i den form som sannolikt orsakar minst snedvridning av handel och konkurrens. Om stödet ges i en form som medför en direkt ekonomisk fördel (direkta bidrag, befrielser och sänkningar av skatter eller andra obligatoriska avgifter, eller tillhandahållande av mark, produkter eller tjänster till fördelaktiga priser osv.) ska den berörda medlemsstaten visa varför andra, potentiellt mindre snedvridande stödformer, såsom förskott med återbetalningsskyldighet eller stödformer som baseras på skuld- eller kapitalinstrument (t.ex. statliga garantier, förvärv av aktier eller ett alternativt tillhandahållande av krediter eller kapital på förmånliga villkor) är mindre lämpliga.

61.

Valet av stödinstrument bör göras med hänsyn till det marknadsmisslyckande som det ska avhjälpa. Om till exempel det bakomliggande marknadsmisslyckandet betingas av ett problem med tillgång till extern skuldfinansiering till följd av asymmetrisk information bör medlemsstaterna i regel tillgripa stöd i form av likviditetsstöd, t.ex. ett lån eller en garanti, hellre än ett bidrag. Om det dessutom är nödvändigt med en viss grad av riskdelning bör ett förskott med återbetalningsskyldighet normalt sett vara det stödinstrument som är att föredra. I synnerhet om stöd beviljas i någon annan form än likviditetsstöd eller ett förskott med återbetalningsskyldighet för verksamheter som ligger nära marknaden måste medlemsstaterna motivera varför just det valda instrumentet lämpar sig för att komma till rätta med det aktuella marknadsmisslyckandet. När det gäller stödordningar som genomför mål och prioriteringar i operativa program antas det finansieringsinstrument som valts i dessa program i princip vara ett lämpligt instrument.

62.

Stöd till FoUI kan anses vara förenligt med den inre marknaden endast om det har en stimulanseffekt. En stimulanseffekt uppstår om stödet ändrar ett företags beteende på ett sådant sätt att det börjar bedriva ny verksamhet som det inte skulle bedriva eller som det skulle bedriva endast i begränsad utsträckning eller på ett annat sätt utan stöd. Stödet får dock inte subventionera de kostnader som ett företag i alla händelser skulle ådra sig för en verksamhet och får inte kompensera för den normala affärsrisken vid ekonomisk verksamhet (33).

63.

Kommissionen anser att stödet inte utgör något incitament för mottagaren om arbetet med den relevanta FoUI-verksamheten (34) har inletts redan innan stödmottagaren ansöker om stöd hos de nationella myndigheterna (35). Om arbetena inleds innan stödmottagaren har lämnat in sin stödansökan till de nationella myndigheterna är projektet inte stödberättigande.

64.

Stödansökan ska åtminstone innehålla den sökandes namn och storlek, en beskrivning av projektet med uppgift om lokalisering samt start- och slutdatum, det sammanlagda belopp offentligt stöd som behövs för att genomföra projektet samt en förteckning över stödberättigande kostnader.

65.

I den mån skatteåtgärder utgör statligt stöd kan kommissionen, på grundval av utvärderingar (36) som medlemsstaterna lägger fram, anse att de har en stimulanseffekt genom att uppmuntra företagen att satsa mer på FoUI.

66.

När det gäller individuellt stöd som omfattas av anmälningsskyldigheten måste medlemsstaterna visa att stödet har en stimulanseffekt och måste därför kunna lägga fram tydliga bevis på att stödet har en positiv inverkan på företagets beslut att bedriva FoUI-verksamhet som det annars inte skulle ha bedrivit. För att kommissionen ska kunna göra en ingående bedömning av den aktuella stödåtgärden måste den berörda medlemsstaten inte bara lämna information om det projekt för vilket stöd beviljas utan också, i mån av möjlighet, en uttömmande beskrivning av vad som skulle ha hänt eller rimligen kunde ha förväntats hända utan stöd, det vill säga det kontrafaktiska scenariot. Det kontrafaktiska scenariot kan bestå av avsaknaden av ett alternativt projekt eller av ett tydligt definierat och tillräckligt förutsägbart alternativt projekt som stödmottagaren beaktar i sin interna beslutsprocess, och kan avse ett alternativt projekt som helt eller delvis genomförs utanför unionen.

67.

I sin bedömning tar kommissionen hänsyn till följande omständigheter:

—    Specifikation av avsedd ändring : det ändrade beteende som det statliga stödet väntas ge upphov till, det vill säga huruvida ett nytt projekt, eller större eller mer vittsyftande eller påskynda ett projekt är ett förstärkt, till måste specificeras.

—    Kontrafaktisk analys : det ändrade beteendemönstret måste fastställas genom en jämförelse av det förväntade resultatet och den avsedda verksamhetens omfattning med eller utan stöd. Skillnaden mellan dessa två scenarier visar stödets inverkan och dess stimulanseffekt.

—    Lönsamhetsnivå : om ett projekt inte i sig skulle vara lönsamt att genomföra för ett företag men skulle medföra väsentliga fördelar för samhället är det mer sannolikt att stödet har en stimulanseffekt.

—    Investeringsbelopp och tidsram för kassaflöden : höga startinvesteringar, en låg nivå av tillgängliga kassaflöden och det faktum att en betydande andel av kassaflödet uppstår i en mycket avlägsen framtid eller på ett mycket osäkert sätt kommer att betraktas som positiva inslag vid bedömningen av stimulanseffekten.

—    Risknivå för forskningsprojektet : vid riskbedömningen beaktas särskilt investeringens oåterkallelighet, sannolikheten för ett kommersiellt misslyckande, risken för att projektet kommer att ge sämre avkastning än förväntat, risken för att projektet äventyrar annan verksamhet som stödmottagaren bedriver och risken för att projektkostnaderna underminerar företagets ekonomiska lönsamhet.

68.

Medlemsstaterna uppmanas särskilt att förlita sig på styrelsedokument, riskbedömningar, finansiella rapporter, interna affärsplaner, expertutlåtanden och andra studier som avser det projekt som är föremål för bedömning. Handlingar som innehåller information om efterfrågeprognoser, kostnadsprognoser, finansiella prognoser, handlingar som läggs fram för en investeringskommitté och som i detalj beskriver olika investeringsscenarier eller handlingar som är avsedda för finansinstitut, kan hjälpa medlemsstaterna att påvisa en stimulanseffekt.

69.

För att säkerställa att stimulanseffekten fastställs på objektiv grund kan kommissionen i sin bedömning jämföra företagsspecifika uppgifter med uppgifter om den bransch där stödmottagaren är verksam. Framför allt bör medlemsstaterna i mån av möjlighet lämna branschspecifika uppgifter som visar att det kontrafaktiska scenariot för stödmottagaren, dess krav på lönsamhet och dess förväntade kassaflöden är rimliga.

70.

I detta sammanhang kan lönsamhetsnivån bedömas med hänvisning till metoder som bevisligen tillämpas av det stödmottagande företaget eller är sedvanlig praxis i den berörda branschen och som kan omfatta metoder för att bedöma projektets nettonuvärde (37), internräntan (38) eller den genomsnittliga avkastningen på sysselsatt kapital.

71.

Om stödet inte ändrar stödmottagarens beteende genom att uppmuntra till ytterligare FoUI får det inga positiva verkningar när det gäller att främja FoUI i unionen. Därför kommer stöd inte att anses vara förenligt med den inre marknaden i fall där det verkar som att samma investering skulle kunna genomföras och skulle genomföras även om stödet inte hade beviljats.

72.

För att FoUI-stöd ska anses vara proportionellt måste stödbeloppet vara begränsat till det minimum som krävs för att genomföra den understödda verksamheten.

73.

För att säkerställa att stödet står i proportion till de marknadsmisslyckanden som det är avsett att avhjälpa måste stödbeloppet fastställas i förhållande till på förhand fastställda stödberättigande kostnader och begränsas till en viss andel av dessa stödberättigande kostnader (stödnivå). Stödnivån ska fastställas för varje stödmottagare, även i samarbetsprojekt.

74.

För att garantera förutsägbarhet och lika villkor tillämpar kommissionen de högsta stödnivåerna för FoUI-stöd, som fastställs på grundval av tre kriterier: i) stödets närhet till marknaden som riktmärke för stödets förväntade negativa effekter och behovet av stöd med hänsyn tagen till de potentiellt större intäkter som de understödda verksamheterna kan förväntas generera, ii) stödmottagarens storlek som riktmärke för de mer akuta svårigheter som mindre företag har när det gäller att få finansiering för riskfyllda projekt och iii) marknadsmisslyckandets svårighetsgrad, t.ex. de förväntade externa effekterna med avseende på kunskapsspridning. Därför bör stödnivåerna generellt vara lägre för verksamheter som är kopplade till utveckling och innovation än för forskningsverksamhet.

75.

De stödberättigande kostnaderna för varje stödåtgärd som omfattas av denna ram anges i bilaga I. När ett FoU-projekt omfattar olika uppgifter måste varje stödberättigande uppgift falla inom någon av kategorierna grundforskning, industriell forskning eller experimentell utveckling (39). När kommissionen klassificerar olika verksamheter enligt relevant kategori kommer den att hänvisa till sin egen praxis och till de specifika exempel och förklaringar som ges i OECD:s Frascatimanual (40).

76.

De högsta tillåtna stödnivåer som gäller generellt för alla stödberättigande FoUI-åtgärder anges i bilaga II (41).

77.

När det gäller statligt stöd för ett projekt som genomförs i samarbete mellan forskningsorganisationer och företag får stödet i form av direkt statligt stöd och bidragen – i den mån de utgör stöd – från forskningsorganisationer för samma projekt tillsammans inte överstiga de tillämpliga stödnivåerna för varje stödmottagande företag.

78.

Om en medlemsstat beviljar ett förskott med återbetalningsskyldighet som utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget gäller de regler som föreskrivs i detta avsnitt.

79.

Om en medlemsstat på grundval av en giltig metod baserad på tillräckliga verifierbara data kan visa att det är möjligt att beräkna bruttobidragsekvivalenten för ett förskott med återbetalningsskyldighet får den anmäla en stödordning och den dithörande metoden till kommissionen. Om kommissionen godkänner metoden och anser att stödordningen är förenlig med den inre marknaden får stödet beviljas på grundval av bruttobidragsekvivalenten för förskottet med återbetalningsskyldighet upp till de stödnivåer som anges i bilaga II.

80.

I övriga fall uttrycks förskottet med återbetalningsskyldighet som en procentandel av de stödberättigande kostnaderna och får då överskrida de högsta tillåtna stödnivåerna med tio procentenheter, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

81.

För att kommissionen ska kunna bedöma åtgärden måste denna innehålla detaljerade bestämmelser om återbetalning i händelse av ett lyckat resultat. Bestämmelserna ska tydligt ange vad som betraktas som ett lyckat resultat, på grundval av en rimlig och välbetänkt hypotes.

82.

I den mån en skatteåtgärd utgör statligt stöd kan stödnivån beräknas antingen på grundval av enskilda projekt eller, på företagsnivå, som förhållandet mellan den totala skattelättnaden och summan av alla stödberättigande FoUI-kostnader under en period på högst tre på varandra följande skatteår. I det senare fallet kan skatteåtgärden vara tillämplig utan åtskillnad för alla stödberättigande verksamheter, men får inte överstiga den tillämpliga stödnivån för experimentell utveckling (43).

83.

Stöd kan beviljas samtidigt enligt flera stödordningar eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål, förutsatt att det sammanlagda statliga stödet för en verksamhet eller ett projekt inte överskrider de stödtak som föreskrivs i dessa rambestämmelser. Såsom påpekas i punkt 9 utgör unionsfinansiering inte statligt stöd om den förvaltas centralt av unionens institutioner, byråer, gemensamma företag eller andra unionsorgan och inte direkt eller indirekt kontrolleras av medlemsstaterna. Om sådan unionsfinansiering kombineras med statligt stöd får det sammanlagda beviljade beloppet offentlig finansiering i förhållande till samma stödberättigande kostnader emellertid inte överstiga den gynnsammaste finansieringsnivå som föreskrivs i tillämplig unionslagstiftning.

84.

Om de utgifter som berättigar till FoUI-stöd helt eller delvis eventuellt också berättigar till stöd för andra syften, ska den överlappande delen omfattas av det tak som är mest fördelaktigt enligt alla tillämpliga regler.

85.

FoUI-stöd får inte kumuleras med stöd av mindre betydelse för samma stödberättigande kostnader om det skulle leda till en högre stödnivå än de stödnivåer som fastställs i dessa rambestämmelser.

86.

När det gäller anmälningsskyldigt individuellt stöd räcker det inte enbart att följa en rad på förhand fastställda högsta tillåtna stödnivåer för att garantera proportionalitet.

87.

Som allmän regel, och för att fastställa om stödet är proportionellt, ska kommissionen kontrollera att stödbeloppet inte överskrider det minimum som krävs för att projektet ska vara tillräckligt lönsamt, till exempel genom att göra det möjligt att uppnå en internränta som motsvarar det sektors- eller företagsspecifika riktmärket eller tröskelvärdet för avkastning. Den normala räntabilitet som stödmottagaren kräver i samband med andra FoUI-projekt, dess totala kapitalkostnader eller den avkastning som är vanligt förekommande i den berörda branschen kan också användas för detta ändamål. Alla relevanta förväntade kostnader och fördelar måste beaktas under projektets livstid, inklusive kostnader och intäkter som härrör från resultaten av FoUI-verksamhet.

88.

Om det visas, till exempel genom företagsinterna handlingar, att stödmottagaren har ett tydligt val mellan att antingen genomföra ett projekt för vilket stöd beviljats eller ett alternativt projekt utan stöd, kommer stödet att anses vara begränsat till ett minimum endast om det inte överstiger merkostnaderna netto för att genomföra de berörda verksamheterna, jämfört med det kontrafaktiska projekt som skulle genomföras i avsaknad av stöd. För att fastställa merkostnaderna netto kommer kommissionen att jämföra de förväntade kapitalvärdena av investeringen i det understödda projektet och det kontrafaktiska projektet, med hänsyn tagen till sannolikheten för olika affärsscenarier (44).

89.

Om stöd ges för FoU-projekt eller för uppförande eller uppgradering av forskningsinfrastruktur och om kommissionen på grundval av den metod som föreskrivs i punkterna 87 och 88 kan fastställa att stödet är strikt begränsat till det minimum som krävs kan högre maximala stödnivåer än de som anges i bilaga II tillåtas, upp till de nivåer som anges i följande tabell.

90.

För att visa att stödet är begränsat till det minsta nödvändiga måste medlemsstaterna redogöra för hur stödbeloppet har fastställts. Dokumentation och beräkningar som används för att bedöma stimulanseffekten kan också användas för att bedöma om stödet är proportionellt. I den mån det kartlagda behovet av stöd främst avser svårigheter att skaffa skuldfinansiering på marknaden snarare än bristande lönsamhet kan ett särskilt lämpligt sätt att garantera att stödet begränsas till det absolut nödvändigaste vara att tillhandahålla det i form av ett lån, en garanti eller ett förskott med återbetalningsskyldighet i stället för i icke-återbetalningsskyldig form, till exempel som ett bidrag.

91.

Om det finns flera potentiella kandidater för att genomföra det understödda projektet är chansen större att proportionalitetskravet uppfylls om stödet beviljas på grundval av öppna, objektiva och icke-diskriminerande kriterier.

92.

För att hantera faktiska eller möjliga, direkta eller indirekta störningar i den internationella handeln kan tillstånd beviljas att höja stödnivån över den nivå som generellt tillåts enligt dessa rambestämmelser, om konkurrenter utanför unionen – direkt eller indirekt – har tagit emot (under de senaste tre åren) eller kommer att ta emot stöd på en motsvarande nivå för liknande projekt. Om det med tanke på den aktuella sektorns särskilda karaktär är troligt att snedvridning av den internationella handeln uppkommer efter mer än tre år, kan referensperioden komma att förlängas i motsvarande mån. Den berörda medlemsstaten ska i mån av möjlighet ge kommissionen den information den behöver för att kunna göra en lägesbedömning, särskilt vad gäller behovet av att ta hänsyn till den konkurrensfördel som en konkurrent i ett tredje land åtnjuter. Om kommissionen inte har bevis som gäller det stöd som beviljats eller föreslagits kan den också basera sitt beslut på indicier.

93.

När kommissionen samlar in bevis kan den använda sig av sina utredningsbefogenheter (45).

94.

För att stöd till FoUI ska vara förenligt med den inre marknaden måste de negativa effekterna av stödåtgärden när det gäller snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan medlemsstater vara begränsade och uppvägas av de positiva effekterna i form av bidrag till målet av gemensamt intresse.

95.

Kommissionen anger två viktiga potentiella snedvridningar av konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna som orsakas av FoUI-stöd, nämligen produktmarknadssnedvridningar och effekter som avser lokaliseringsorten. Båda typerna kan leda till ineffektiv resursallokering som undergräver den inre marknadens ekonomiska resultat och till fördelningsproblem genom att stödet påverkar hur den ekonomiska aktiviteten fördelar sig mellan olika regioner.

96.

När det gäller snedvridning av produktmarknader kan statligt stöd för FoUI påverka konkurrensen i innovationsprocesser och på de produktmarknader där resultaten av FoUI-verksamheten utnyttjas.

97.

Statligt stöd för FoUI kan hämma konkurrensen i innovationsprocesser och på produktmarknader på tre sätt, nämligen genom att snedvrida en konkurrensutsatt marknadsinträdes- och marknadsutträdesprocess, genom att snedvrida dynamiska investeringsincitament och genom att skapa eller upprätthålla marknadsmakt.

98.

FoUI-stöd kan hindra marknadsmekanismen från att belöna de mest effektiva producenterna och från att sätta press på de minst effektiva producenterna att förbättra sitt resultat, omstrukturera sin verksamhet eller lämna marknaden. På grund av stödet kan det därför uppstå en situation där konkurrenter som annars skulle ha kunnat hålla sig kvar på marknaden tvingas ut från den, eller aldrig kommer in på den över huvud taget. På samma sätt kan statligt stöd hindra ineffektiva företag från att lämna marknaden eller till och med få dem att komma in på marknaden och vinna marknadsandelar från konkurrenter som i övrigt är mer effektiva. Felriktat FoUI-stöd kan därför stödja ineffektiva företag och leda till marknadsstrukturer där många aktörer är verksamma långt under en effektiv skala. Ingripanden i de konkurrensutsatta marknadsinträdes- och marknadsutträdesprocesserna kan på lång sikt hämma innovationen och bromsa branschomfattande produktivitetsförbättringar.

99.

FoUI-stöd kan snedvrida de dynamiska incitamenten för konkurrenter till stödmottagaren att göra investeringar. Om ett företag mottar stöd ökar det i allmänhet sannolikheten för att det ska bedriva FoUI-verksamhet på ett framgångsrikt sätt, vilket leder till ökad närvaro på de relevanta produktmarknaderna i framtiden. Denna ökade närvaro kan leda till att konkurrenter krymper ner sina ursprungliga investeringsplaner (utträngningseffekt).

100.

Dessutom kan stödet göra potentiella stödmottagare övermodiga eller mer riskbenägna. Effekten på lång sikt i det här fallet är sannolikt negativ för resultatet som helhet inom den berörda sektorn. Dåligt riktat stöd till FoUI kan därför stödja ineffektiva företag och leda till marknadsstrukturer där många aktörer är verksamma långt under en effektiv skala.

101.

Stöd till FoUI kan också få snedvridande effekter genom att öka eller upprätthålla graden av marknadsmakt på vissa produktmarknader. Med marknadsmakt avses makten att påverka marknadspriser, produktion, utbud av varor och tjänster, produkternas och tjänsternas kvalitet eller andra konkurrensparametrar under en längre period, till skada för konsumenterna. Även om stödet inte direkt ökar marknadsmakten kan det ske indirekt, genom att befintliga konkurrenter avskräcks från att expandera eller förmås att lämna marknaden, eller genom att nya konkurrenter avskräcks från att komma in på marknaden.

102.

Statligt stöd till FoUI kan också ge upphov till snedvridning av konkurrensen om det påverkar valet av lokaliseringsort. Denna snedvridning kan uppstå mellan medlemsstater, antingen när företag konkurrerar över gränserna eller överväger olika lokaliseringsorter. Stöd som syftar till att flytta en verksamhet till en annan region inom den inre marknaden kanske inte direkt leder till en snedvridning av produktmarknaden, men det innebär att verksamheter eller investeringar flyttas från en region till en annan.

103.

I princip måste en stödåtgärd och det sammanhang i vilket den tillämpas analyseras för att det ska gå att fastställa i vilken utsträckning den kan anses ha en snedvridande effekt. Vissa situationer kan dock identifieras där de negativa effekterna är klart större än eventuella positiva effekter, vilket innebär att stödet inte kan anses vara förenligt med den inre marknaden.

104.

Enligt fördragets allmänna principer kan ett statligt stöd framför allt inte godkännas om det inte kan anses vara förenligt med den inre marknaden, om stödåtgärden är diskriminerande i en utsträckning som inte kan anses berättigas av dess karaktär av statligt stöd. Såsom förklaras i avsnitt 3 kommer kommissionen inte att tillåta en åtgärd, om den eller de villkor som är förbundna med den medför en icke särskiljbar överträdelse av unionsrätten. Detta gäller särskilt för stödåtgärder där beviljandet av stöd omfattas av en skyldighet för stödmottagaren att ha sitt huvudsäte i den berörda medlemsstaten (eller huvudsakligen är etablerad i den medlemsstaten) eller att använda inhemska produkter eller tjänster, samt för stödåtgärder som begränsar möjligheten för stödmottagaren att utnyttja FoUI-resultaten i andra medlemsstater.

105.

På samma sätt gäller att stöd som endast leder till en omlokalisering av FoUI-verksamheter inom den inre marknaden utan att projektets art, storlek eller omfattning ändras inte kommer att anses vara förenligt med den inre marknaden.

106.

För att stödordningar som omfattas av anmälningsskyldigheten ska vara förenliga med den inre marknaden får de inte leda till en betydande snedvridning av konkurrens och handel. Framför allt gäller att även om en snedvridning kan anses vara begränsad på individuell nivå (förutsatt att stödet är nödvändigt och proportionellt för att det gemensamma målet ska uppnås) kan stödordningar ändå orsaka betydande snedvridning på grund av kumulering. Sådan snedvridning kan till exempel vara ett resultat av stöd som inverkar negativt på konkurrenters dynamiska incitament att bedriva innovation. Denna risk för snedvridning är ännu mer uttalad i fråga om stödordningar som är inriktade på vissa branscher.

107.

Utan att det påverkar punkt 122 måste medlemsstaterna därför kunna visa att eventuella negativa effekter kommer att begränsas till ett minimum till exempel med beaktande av de berörda projektens storlek, de individuella och kumulativa stödbeloppen, antalet förväntade stödmottagare samt de berörda sektorernas särdrag. Medlemsstaterna kan lämna in eventuella konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar som gjorts för liknande tidigare stödordningar för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma de sannolika negativa effekterna av stödordningar som omfattas av anmälningsskyldigheten.

108.

När det gäller anmälningsskyldiga individuella stöd ska medlemsstaterna, för att ge kommissionen möjlighet att identifiera och bedöma potentiell snedvridning av konkurrens och handel, lämna uppgifter om i) de berörda produktmarknaderna, dvs. de marknader som berörs av stödmottagarens förändrade beteende, och om ii) konkurrenter, kunder eller konsumenter som drabbats.

109.

När kommissionen bedömer de negativa effekterna av stödåtgärden inriktar den sin analys av snedvridningen av konkurrensen på FoUI-stödets förutsebara inverkan på konkurrensen mellan företag på de berörda produktmarknaderna. Kommissionen lägger större vikt vid risker för konkurrens och handel som uppkommer inom en nära framtid och med särskilt stor sannolikhet.

110.

I den mån en specifik innovativ verksamhet avser flera framtida produktmarknader kommer effekterna av ett statligt stöd att granskas med avseende på samtliga berörda marknader. I vissa fall är resultaten av FoUI-verksamhet, t.ex. i form av immateriella rättigheter, i sig föremål för handel på teknikmarknader, exempelvis genom patentlicenser eller handel. I dessa fall kan kommissionen också ta hänsyn till hur stödet påverkar konkurrensen på teknikmarknaderna.

111.

Kommissionen kommer att tillämpa olika kriterier för att bedöma potentiell snedvridning av konkurrensen, dvs. snedvridning av dynamiska incitament, skapande eller upprätthållande av marknadsmakt och bevarande av ineffektiva marknadsstrukturer.

112.

I sin analys av den potentiella snedvridningen av dynamiska incitament tar kommissionen hänsyn till följande:

—    Marknadstillväxt : ju mer marknaden förväntas växa i framtiden desto mindre troligt är det att konkurrenternas incitament kommer att påverkas negativt av stödet, med tanke på att det fortfarande finns goda möjligheter att utveckla en lönsam verksamhet.

—    Stödbelopp : stödåtgärder som omfattar stora stödbelopp orsakar med större sannolikhet betydande utträngningseffekter. Hur betydande stödbeloppet är kommer att mätas främst med hänvisning till det belopp som de största marknadsaktörerna använder för liknande projekt.

—    Närhet till marknaden/stödkategori : ju mer stödåtgärden är inriktad på verksamheter nära marknaden desto större är risken för att den orsakar utträngningseffekter.

—    Öppen urvalsprocess : om stödet beviljas på grundval av transparenta, objektiva och icke-diskriminerande kriterier intar kommissionen en mer välvillig hållning.

—    Utträdeshinder : det är mer troligt att konkurrenter håller fast vid eller rentav utökar sina investeringsplaner om hindren för utträde från innovationsprocessen är höga. Detta kan vara fallet om många av konkurrenternas tidigare investeringar är bundna till en viss FoUI-satsning.

—    Incitament att konkurrera om en framtida marknad : FoUI-stöd kan leda till en situation där konkurrenter till stödmottagaren avstår från att konkurrera om en framtida ”winner takes all”-marknad, eftersom den fördel som stödet för med sig i form av tekniskt försprång, stordriftsfördelar, näteffekter eller val av rätt tidpunkt minskar deras möjligheter att med framgång kunna komma in på denna framtida marknad.

—    Produktdifferentiering och konkurrensgrad : Om produktinnovationen är mer inriktad på att utveckla differentierade produkter och avser exempelvis olika varumärken, standarder, teknikinriktningar eller konsumentgrupper är det troligt att konkurrenterna påverkas i mindre omfattning. Samma situation uppstår om det finns många effektiva konkurrenter på marknaden.

113.

Kommissionen har betänkligheter framför allt när det gäller de FoUI-åtgärder som gör det möjligt för stödmottagaren att stärka sin marknadsmakt på befintliga produktmarknader eller föra över den till framtida produktmarknader. Kommissionen kommer därför troligen inte att konstatera några konkurrensproblem som avser marknadsmakt i fall där stödmottagaren har en marknadsandel på mindre än 25 % och på marknader där marknadskoncentrationen ligger under 2 000 enligt Herfindahl-Hirschman-indexet (HHI).

114.

I sin analys av marknadsmakt kommer kommissionen att beakta följande:

—    Stödmottagarens marknadsmakt och marknadsstrukturen : Om stödmottagaren redan har en dominerande ställning på en produktmarknad kan stödåtgärden stärka denna dominans genom att ytterligare försvaga det konkurrenstryck som konkurrenterna kan utsätta det stödmottagande företaget för. På samma sätt kan statliga stödåtgärder ha en betydande effekt på oligopolmarknader där endast ett fåtal aktörer är verksamma.

—    Nivån på inträdeshinder : På FoUI-området kan det finnas betydande inträdeshinder för nya aktörer. Det kan till exempel röra sig om juridiska inträdeshinder (särskilt vad gäller immateriella rättigheter), stordriftsfördelar, hinder för åtkomst till nätverk och infrastruktur samt andra strategiska hinder för marknadsinträde eller expansion.

—    Köparmakt : Ett företags marknadsmakt kan också begränsas av köparnas marknadsställning. Närvaron av starka köpare kan göra det mindre troligt att en stark marknadsställning konstateras, om det är sannolikt att köparna strävar efter att upprätthålla tillräcklig konkurrens på marknaden.

—    Urvalsprocess : Stödåtgärder som gör det möjligt för företag med en stark marknadsställning att påverka urvalsprocessen, till exempel genom att de har rätt att rekommendera företag i urvalsprocessen eller påverka forskningsinriktningen på ett sätt som utan giltiga skäl missgynnar alternativa inriktningar, väcker lätt betänkligheter hos kommissionen.

115.

I sin analys av marknadsstrukturerna kommer kommissionen att undersöka om stödet beviljas på marknader som präglas av överkapacitet eller inom branscher på nedgång. I situationer där marknaden växer eller där statligt stöd till FoUI troligen kommer att ändra den övergripande tillväxtdynamiken inom den berörda sektorn, främst genom införandet av ny teknik, är det mindre troligt att betänkligheter uppstår.

116.

Särskilt om stöd till FoUI är nära marknaden kan det leda till att vissa områden drar fördel av gynnsammare villkor när det gäller efterföljande produktion, särskilt på grund av relativt sett lägre produktionskostnader tack vare stödet eller på grund av att mer FoUI-verksamhet bedrivs tack vare stödet. Detta kan leda till att företag omlokaliserar verksamhet till dessa områden.

117.

Lokaliseringseffekter kan också vara relevanta för forskningsinfrastruktur. Om stödet i huvudsak används till att locka en infrastruktur till en viss region på bekostnad av en annan bidrar det inte till att främja ytterligare FoUI-verksamhet i unionen.

118.

I sin analys av anmälningsskyldigt individuellt stöd kommer kommissionen också att beakta eventuella bevis för att stödmottagaren har övervägt alternativa lokaliseringsorter.

119.

Från och med den 1 juli 2016, och med undantag av individuella stöd under 500 000 euro, ska medlemsstaterna på en övergripande webbplats för statligt stöd, på nationell eller regional nivå, offentliggöra åtminstone följande information om anmälda statliga stödåtgärder: den fullständiga texten till stödordningen jämte tillämpningsföreskrifter, eller den rättsliga grunden för individuellt stöd, eller en länk till denna, namnet på den stödbeviljande myndigheten, namnet på de enskilda stödmottagarna, form och belopp av stöd som beviljats varje stödmottagare, dag då stödet beviljades, typ av stödmottagare (mikroföretag, litet eller medelstort företag, stort företag), region där stödmottagaren är belägen (på Nuts II-nivå), och den ekonomiska sektor inom vilken stödmottagaren främst är verksam (på Nace-gruppnivå) (46). Sådan information ska offentliggöras inom sex månader efter det att beslutet om att bevilja stödet har fattats eller, när det gäller skatteåtgärder, inom ett år från den dag då skattedeklarationen avges, ska bevaras i minst tio år och ska finnas tillgänglig för allmänheten utan begränsningar (47).

120.

För att ytterligare säkerställa att snedvridningen av handel och konkurrens är begränsad kan kommissionen kräva att stödordningar som omfattas av anmälningsskyldigheten ska ha en begränsad giltighetstid och att de ska omfattas av den utvärdering som avses i punkt 37. Utvärderingar ska göras i synnerhet av stödordningar där potentialen för snedvridning är särskilt stor, dvs. stödordningar som kan riskera att begränsa konkurrensen märkbart om man inte i god tid granskar hur de genomförs.

121.

Med hänsyn till syftena med utvärderingen och för att inte lägga en oproportionellt stor börda på medlemsstaterna och på mindre stödåtgärder, gäller det krav som avses i punkt 120 endast stödordningar med stor stödbudget och när dessa är av nydanande karaktär eller kan innebära betydande förändringar när det gäller marknader, teknik eller lagstiftning. Utvärderingen måste utföras av en oberoende expert från den myndighet som beviljar statligt stöd på grundval av en gemensam metod som tillhandahålls av kommissionen (48) och måste offentliggöras. Medlemsstaten måste tillsammans med den relevanta stödordningen anmäla ett förslag till utvärderingsplan, som kommer att ingå i kommissionens bedömning av stödordningen.

122.

När det gäller stödordningar som utesluts från tillämpningsområdet för en gruppundantagsförordning enbart på grund av sin stora stödbudget kommer kommissionen att bedöma deras förenlighet uteslutande på grundval av utvärderingsplanen.

123.

Utvärderingen ska lämnas till kommissionen i tillräckligt god tid för att det ska kunna bedömas om stödordningen kan förlängas och under alla omständigheter i samband med att stödordningen upphör att gälla. Den exakta omfattningen av och metoden för utvärderingen ska fastställas i beslutet om godkännande av stödåtgärden. Eventuella efterföljande stödåtgärder med ett liknande syfte, inbegripet eventuella ändringar av stödordningar som avses i punkt 122, måste vidtas med hänsyn till resultaten av utvärderingen.

124.

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 659/1999 (49) och kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (50) och deras efterföljande ändringar ska medlemsstaterna lämna in årsrapporter till kommissionen.

125.

Medlemsstaterna ska föra detaljerade register över alla stödåtgärder. Sådana register måste innehålla all den information som krävs för att fastställa att villkoren rörande stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivåer har uppfyllts. Dessa register ska bevaras i tio år från den dag då stödet beviljades och kommissionen ska ges tillgång till dem på begäran.

126.

Kommissionen kommer att tillämpa de principer som anges i dessa rambestämmelser vid förenlighetsbedömningen av allt anmält FoUI-stöd om vilket den har att fatta beslut efter den 1 juli 2014. Olagligt FoUI-stöd kommer att bedömas i enlighet med de regler som gällde vid den tidpunkt då stödet beviljades.

127.

I enlighet med artikel 108.1 i fördraget föreslår kommissionen att medlemsstaterna vid behov ändrar sina befintliga FoUI-stödordningar för att bringa dem i överensstämmelse med dessa rambestämmelser senast den 1 januari 2015.

128.

Medlemsstaterna uppmanas ge sitt uttryckliga och ovillkorliga samtycke till de lämpliga åtgärder som föreslås i punkt 127 inom två månader från offentliggörandet av dessa rambestämmelser i Europeiska unionens officiella tidning. Om någon av medlemsstaterna inte svarar kommer kommissionen att anta att den berörda medlemsstaten inte samtycker till de föreslagna åtgärderna.

129.

Kommissionen kan när som helst besluta att se över eller ändra dessa riktlinjer om det skulle vara nödvändigt av konkurrenspolitiska skäl eller av hänsyn till annan unionspolitik eller internationella åtaganden eller av något annat giltigt skäl.