Talan väckt den 30 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike

(Mål C-535/07)

(2008/C 51/55)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Sauer och D. Recchia)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 4.1 och 4.2 i rådets direktiv 79/409/EEG (nedan kallat fågeldirektivet) skall medlemsstaterna såsom särskilda skyddsområden klassificera de områden som vad gäller antal och storlek är mest lämpade för bevarandet av de arter som avses i bilaga 1 till direktivet och vidta liknande åtgärder för regelbundet förekommande flyttfåglar som inte anges i bilaga 1. Ett skyddsområde skall ges en rättsligt skyddad ställning som gör det möjligt att bland annat säkerställa överlevnad och fortplantning för de fågelarter som anges i bilaga 1 till direktivet samt fortplantning, ruggning och övervintring av regelbundet förekommande flyttfågelarter som inte anges i nämnda bilaga. Eftersom särskilda skyddsområden enligt artikel 7 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (nedan kallat livsmiljödirektivet) skall ersätta de skyldigheter som följer av artikel 4.4 första meningen i fågeldirektivet, måste det rättsliga skyddet av dessa områden dessutom förhindra att livsmiljöerna och habitaten för de arter för vilka områdena har utsetts försämras och att dessa arter utsätts för väsentliga störningar.

Republiken Österrike har åsidosatt sina skyldigheter som följer av dessa gemenskapsrättsliga bestämmelser, genom att inte ha klassificerat ”Hansag” som särskilt skyddsområde, genom att inte ha avgränsat skyddsområdet ”Niedere Tauern” i enlighet med kraven i fågeldirektivet och slutligen genom att inte ha gett en del av de tidigare klassificerade skyddsområdena ett sådant rättsligt skydd genom vilket kraven i de ovannämnda bestämmelserna beaktas.

Trots att Republiken Österrike har medgett det nödvändiga i att klassificera området ”Hansag” såsom särskilt skyddsområde och trots att den har förmedlat sin avsikt att göra så, har den inte efterkommit skyldigheten att klassificera före utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet.

Republiken Österrike har underlåtit att avgränsa området ”Niedere Tauern” i enlighet med kraven i fågeldirektivet genom att inte tillräcklig ha beaktat livsmiljön för fjällpipare och genom att inte i tillräcklig utsträckning ha inrymt de fastställda livsmiljöerna för vissa skogsfågelarter, till exempel gråspett (Picus canus) och järpe (Bonasa bonasia). Visserligen har medlemsstaterna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om valet av ett särskilt skyddsområde, men denna begränsas emellertid genom att klassificeringen av dessa områden skall ske med hänsyn till de ornitologiska kriterier som fastställs i direktivet. Medlemsstaterna har vid valet och avgränsningen av ett särskilt skyddsområde i synnerhet inte rätt att beakta de ekonomiska krav som anges i artikel 2 i fågeldirektivet respektive artikel 6.4 i livsmiljödirektivet.

Vad gäller den rättsliga statusen hos de redan klassificerade skyddsområdena i Österrike, skall ”särskilda åtgärder för bevarande” vidtas i ett område som uppfyller kriterierna för att få klassificeras som särskilt skyddsområde avseende den där levande fågelfaunan. Det är även nödvändigt att exakt fastställa skyddsåtgärderna och anpassa dem till de särskilda kännetecken och miljöförutsättningar som gäller för skyddsområdena och för de där levande arterna. Den specifika målsättning vad gäller bevarandet av området, i den mening som avses i artikel 4.1 och 4.2 i fågeldirektivet, i de rättsliga skyddsinstrumenten liksom skyddssyftet i artikel 6.2 i livsmiljödirektivet för de berörda fågelarterna, i kombination med de nödvändiga konkreta åtgärderna och ålägganden (för- och påbud) för området, måste också vara bindande och ges tillräcklig offentlig uppmärksamhet. Efter prövning av de i respektive delstat gällande bestämmelserna kan det konstateras att det rättsliga skyddet i dessa bestämmelser inte uppfyller de ovannämnda kraven och således är otillräckliga enligt kriterierna i bestämmelserna i fågel- och livsmiljödirektivet.

(1)  EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161.

(2)  EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114.