52000PC0349(02)

Förslag RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg

(framlagda av Komissionen)

MOTIVERING

1. Bakgrund

1.1. Inledning

Ett informationsbaserat samhälle håller på att utvecklas i Europeiska unionen. Sättet att bedriva näringsverksamhet förändras snabbt och e-handeln kan skapa ett betydande välstånd i Europa. Den globala karaktär som kännetecknar den konkurrenskraftiga elektroniska marknadsplatsen gör att den inte begränsas av traditionella geografiska eller ekonomiska gränser och därför kommer att utnyttjas av dem som har störst möjlighet att dra fördel av den. Att säkerställa att Europa maximerar dessa möjligheter att skapa sysselsättning och välstånd är en av de betydande ekonomiska utmaningar som gemenskapen står inför idag. För att hantera denna utmaning måste både europeiska företag och offentliga institutioner ansluta sig till en kreativ förändringsprocess för att säkerställa att dessa möjligheter identifieras, eftersträvas och förverkligas.

En tydlig och säker regelmiljö anses av både företag och regeringar vara en nödvändig förutsättning för att skapa ett förtroendeingivande klimat i vilket företagen är villiga att göra investeringar och bedriva verksamhet. Även om betungande bestämmelser kan hämma den kreativa process som är drivkraften bakom ekonomisk verksamhet kan också obeslutsamhet på regelområdet ha en negativ inverkan.

Effekterna av beslut som fattas om skattesystemet kommer att inverka på huruvida e-handeln kan förverkliga sitt potentiella bidrag. Det är viktigt att beskattningen inte hindrar dess tillväxt, utan i stället främjar ett klimat inom vilket tillväxten kan äga rum under det att alla aktörers intressen skyddas. Detta är kanske den viktigaste frågan som skatteförvaltningarna står inför idag. Denna insikt har föranlett kommissionen att inom ramen för sin nya mervärdesskattestrategi identifiera behovet av att modernisera de befintliga bestämmelserna på mervärdesskatteområdet [1]. I denna process bör inbegripas åtgärder för att förenkla och förstärka mervärdesskattesystemet vilka gynnar legitima kommersiella transaktioner på den inre marknaden. Avsikten är att förbättra den inre marknadens funktion, utan att ifrågasätta det långfristiga rättsliga och politiska engagemanget för ett definitivt skattesystem och den harmoniseringsgrad detta kommer att förutsätta. Det förslag som nu läggs fram angående beskattning av vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg är ett första steg för att genomföra denna strategi.

[1] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om en strategi för förbättring av mervärdesskattesystemets funktion inom ramen för den inre marknaden, KOM(2000) 349.

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars 2000 uttalades att reglerna för e-handeln, som ingår i de åtgärder som krävs för att e-handeln skall kunna nå sin fulla potential i EU, måste vara förutsägbara och inge förtroende hos näringsliv och konsumenter. Förslaget läggs fram med detta i åtanke.

1.2. Frågans utveckling

Insikten om att den framväxande elektroniska handeln - och inte minst den ökade användningen av Internet som ett medel för internationell handel - ger upphov till en rad frågor om framtiden för EU:s mervärdesskattesystem föranledde Europeiska kommissionens avdelningar att 1997 undersöka konsekvenserna på skatteområdet. I nära samarbete med företrädare för de 15 nationella skatteförvaltningarna gjordes en ingående granskning av de sannolika effekterna av den framväxande e-handeln på gemenskapens skatter. Syftet med granskningen var att identifiera potentiella problem och möjliga sätt att lösa dem.

I interimsrapporten om konsekvenserna av elektronisk handel för mervärdesskatt och tullar [2] slogs det fast att nuvarande mekanismer och rättsliga grund i många fall skulle vara tillräckliga för att säkerställa uppbörden av skatt, även om skatteförvaltningarna skulle behöva vara vaksamma på sannolika effekter av förändringar när det gäller transaktionernas mönster och volymer. Detta gäller särskilt när enskilda konsumenter köper fysiska varor över elektroniska nät som sedan levereras på traditionellt sätt. Från mervärdesskattesynpunkt behandlas dessa köp på samma sätt som andra former av distansförsäljning (t.ex. genom kataloger, per telefon, post etc.). Det finns väletablerade kanaler för beskattning av dessa transaktioner - varor som köps från tredje land beskattas vid importen, exporterade varor är kvalificerat undantagna från beskattning och försäljning av varor inom gemenskapen beskattas enligt en särskild ordning för distansförsäljning i antingen säljarens eller köparens medlemsstat (vilket främst beror på säljarens handelsvolym). Kommissionen föreslår inte någon ändring av dessa bestämmelser i nuläget. Den ökning av volymen av sådan försäljning som redan börjar märkas har emellertid gjort det nödvändigt att företa en förenkling av tullklareringsförfarandena för import av små försändelser, och i lämpliga fall en uppdatering av bestämmelserna för intern distansförsäljning. Kommissionen har redan inlett arbetet med den första av dessa punkter och har för avsikt att behandla frågan om distansförsäljning inom gemenskapen inom ramen för sin nya mervärdesskattestrategi.

[2] Dokument XXI/98/0359 av den 3 april 1998, som är tillgängligt på http://europa.eu.int/comm/dgs/taxation_customs/.

I detta förslag behandlas frågan om digitala leveranser online, särskilt leveranser till slutkonsumenter som identifierades som ett potentiellt skatteproblem i interimsrapporten. Det här är en ny typ av affärstransaktion som inte förutsågs när den befintliga rättsliga grunden utarbetades. Det är dessutom sannolikt att de modeller för efterlevnad, kontroll och tillämpning som för närvarande finns tillgängliga för skatteförvaltningarna i vissa avseenden är otillräckliga.

Även om de eventuella riskerna för skatteintäkterna i nuläget uppfattas som mycket små medför e-handelns tillväxt potentiella långsiktiga problem för skatteförvaltningarna. De system och protokoll inom ramen för vilka denna handel bedrivs var, och är, under ständig utveckling. Risken finns att denna utveckling går i en riktning som är ogynnsam från beskattningssynpunkt, om inte skattemyndigheterna intar en aktiv hållning.

En grundläggande rekommendation i interimsrapporten var att de befintliga skatterna kan och kommer att fungera och att det därför inte fanns något behov av att överväga nya eller särskilda skatter för e-handeln. För att åstadkomma detta skulle det krävas ändringar av den befintliga lagstiftningsstrukturen, men det stod också klart att en strategi för beskattning av e-handel som enbart var inriktad på lagstiftning inte skulle vara hela lösningen. E-handel är till sin karaktär verkligt global och ingen skattemyndighet kan ensam vidta åtgärder som löser alla de problem som denna handel ger upphov till. Det måste därför finnas ett internationellt samarbete. En god administration och tillämpning av skatterna kommer i hög grad att vara avhängig av att det bl.a. uppnås ett internationellt samförstånd för att undvika dubbelbeskattning eller oavsiktlig utebliven beskattning, samtidigt som företagen får en trygg miljö och är säkra på sina skyldigheter. Kommissionen antog därför en rad riktlinjer [3] i juni 1998 som skulle ligga till grund för det vidare arbetet och inte minst för att skapa en fastlagd ram inom vilken debatten kunde föras vidare inom gemenskapen. Avsikten var att de också skulle tjäna som ett gemensamt underlag för EU:s och medlemsstaternas hållning beträffande indirekt beskattning vid OECD:s ministerkonferens som skulle hållas i Ottawa i oktober det året.

[3] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om elektronisk handel och indirekt beskattning, KOM(98) 374 slutlig, som är tillgängligt på http://europa.eu.int/comm/dgs/taxation_customs/.

Även om de i första hand utformades med hänsyn till EU:s eget mervärdesskattesystem, erkänns i riktlinjerna att det behövs internationella överenskommelser. Kontaktytan mellan gemenskapens system för indirekt beskattning och systemen i dess handelspartner bör vara neutral - i själva verket är all omsättning av varor och tjänster för konsumtion inom EU momspliktig inom EU, medan omsättning av varor och tjänster till andra beskattningsområden inte är det. Detta avspeglar att gemenskapens mervärdesskatt har karaktären av en allmän och övergripande skatt på konsumtion.

Kommissionens meddelande behandlades av Ekofin-rådet vid dess möte den 6 juli 1998, då medlemsstaterna på grundval av de riktlinjer som förespråkades av kommissionen enades om "de principer som skall ligga till grund för gemenskapens bidrag vid nästa OECD-konferens i Ottawa". I riktlinjerna fastställdes också den politiska ram inom vilken de ändringar av det gemensamma mervärdesskattesystemet som krävs för e-handelstransaktioner online nu måste göras. Det främsta syftet med detta förslag är att omsätta dessa klara politiska beslut i handling.

Rådet antog tre huvudprinciper. Den första är att inga nya eller extra skatter behöver övervägas för e-handel, utan att gällande skatter - och i synnerhet mervärdeskatten - bör anpassas så att de kan tillämpas på e-handel.

Den andra principen var att elektroniska leveranser från konsumtionsskattesynpunkt inte bör betraktas som varor. I EU:s mervärdesskattesystem bör de behandlas som tjänster.

Den tredje principen var att endast tillhandahållande av sådana tjänster som konsumeras i Europa bör beskattas i Europa (dvs. beskattningen bör ske i det beskattningsområde där konsumtionen äger rum).

Genom detta förslag åtgärdas bristerna i det sjätte mervärdesskattedirektivet [4] när det gäller beskattningen av sådana tjänster i enlighet med ovannämnda principer. Den allmänna bakgrunden till förslaget beskrivs i avsnitt 2 i detta dokument och en beskrivning och förklaring av den föreslagna lagstiftningen finns i avsnitt 5.

[4] Direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977, senast ändrat genom rådets direktiv 1999/85/EG. Direktivet är tillgängligt via EUR-Lex på http://europa.eu.int/eur-lex under referensnr. 90.30.10.

Rådet uppmärksammade också följande frågor:

* Frågan om kontroll och tillämpning av mervärdesskatt på e-handel. Detta behandlas i avsnitt 4 i denna motivering.

* Behovet av bestämmelser för godkännande av papperslös elektronisk fakturering. Kommissionen har genomfört en omfattande samrådsprocess med företag och med medlemsstaterna om denna fråga. Ett förslag till en gemensam uppsättning standarder för fakturering i allmänhet, inbegripet ett allmänt godkännande av elektronisk fakturering vid handel inom gemenskapen, kommer att läggas fram inom kort. Kommissionen ser detta som en modell som kan ligga till grund för en internationell överenskommelse i denna fråga.

* Det faktum att det med beaktande av internationella överenskommelser bör göras så enkelt som möjligt för e-handelsaktörer utanför EU att följa bestämmelserna. Kommissionen föreslår därför att e-handelsaktörer utanför EU bara skall behöva registrera sig för mervärdesskatt i en enda medlemsstat och ha möjlighet att fullgöra alla sina skyldigheter hos en enda skatteförvaltning.

* Behovet av att göra det möjligt att fullgöra skattemässiga skyldigheter på elektronisk väg. Kommissionen föreslår att näringsidkare skall kunna fullgöra alla sedvanliga skattemässiga skyldigheter genom elektroniska momsdeklarationer och momsredovisningar. Detta bör betraktas som en allmän moderniserings- och förenklingsåtgärd och det finns ingen anledning att inskränka den till att bara gälla e-handelsaktörer.

På det internationella planet fastställdes i ramvillkoren för beskattning (Taxation Framework Conditions [5]), som senare godkändes av regerings- och näringslivsföreträdare i Ottawa, att genomförandet av ett system för konsumtionsskatter som följer traditionella allmänna beskattningsprinciper som neutralitet, effektivitet, säkerhet och enkelhet var en särskild prioritet. När det gäller konsumtionsskatter som mervärdesskatt bör ett sådant system uppfylla fastställda kriterier som verkligen överensstämmer med de principer som antagits av kommissionen [6].

[5] "Electronic Commerce: Taxation Framework Conditions" - Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, dokumentref. DAFFE/CFA(98)38/REV3., http://www.oecd.org/daf/fa/e_com/Ottawa.htm.

[6] Även om det finns vissa skillnader i ordalydelse och utformning mellan Ottawa-konferensens slutsatser och Ekofin-rådets principer är dessa inte betydande och avspeglar helt enkelt OECD:s bredare inriktning.

1.3. Samförstånd om de grundläggande principerna för beskattning av e-handel

Sedan Ottawa-konferensen har de principer som beskrivs ovan fått brett stöd från länder utanför OECD och regionala grupperingar av nationella skatteförvaltningar. De godtas också av företagen som det rätta sättet att gå vidare (se avsnitt 1.4 nedan). Utmaningen efter konferensen i Ottawa har varit att omsätta de allmänna principerna i praktiska och rättsliga åtgärder som möjliggör en tydlig tillämpning. Kommissionen och EU:s nationella skatteförvaltningar deltar aktivt i denna process inom OECD och är fortfarande av samma uppfattning som i början, nämligen att det bästa bidraget till att driva processen vidare är att tydligt slå fast konsekvenserna för gemenskapens inhemska skattesystem och att fastställa och vidta de åtgärder som krävs. Det är i detta sammanhang som förslaget läggs fram.

Eftersom de principer som godkändes av medlemsstaterna i Ekofin-rådet i juli 1998 var så tydliga har kommissionen ett klart politiskt mandat att föreslå de rättsliga åtgärder som krävs för att genomföra dem. Riktigheten i detta tillvägagångssätt har bara bekräftats av den internationella överenskommelse som ingicks i Ottawa.

1.4. Samråd med företagen

Kommissionen har som ett centralt inslag i sitt åtagande att främja e-handeln slagit fast att det är nödvändigt att företrädare för både företagen och den offentliga sektorn deltar i en kreativ förändringsprocess. Det samstämmiga budskapet från näringslivet, som bl.a. har framförts genom organ som Global Business Dialogue, var att e-handeln för att kunna förverkliga sin potential behöver en säker, öppen och förutsägbar struktur som alla parter gemensamt bör arbeta för att få till stånd. Bland de brådskande utmaningar som måste hanteras togs beskattningen upp som en särskild prioritet - kravet på klarhet och säkerhet fortsätter att vara en viktig angelägenhet.

Kommissionen är å sin sida fast besluten att på grundval av ramvillkoren från Ottawa och Ekofin-rådets slutsatser försöka finna praktiska lösningar som skall utarbetas i nära förbindelse med det europeiska näringslivet.

Som ett steg i en omfattande samrådsprocess deltog mer än 100 företrädare för det europeiska näringslivet (däribland företrädare för små och medelstora företag) i en rundabordskonferens i Bryssel i januari 1999 om alternativen för EU:s mervärdesskattesystem och e-handeln. Kommissionen tog detta tillfälle i akt att föra fram en del tankar om hur de ovannämnda principerna kan utvecklas när det gäller mervärdesskattesystemet och uppmanade näringslivet att inkomma med synpunkter. Ett direkt resultat av rundabordskonferensen var också att det inrättades en informell kontaktgrupp för att kanalisera synpunkterna från de aktörer som deltar i utvecklingen av den europeiska e-handeln. Flera andra informella grupper har självmant inkommit med råd och synpunkter till kommissionens avdelningar i denna fråga.

Det samstämmiga budskap som företagen uttryckte var att tydliga skattebestämmelser för e-handeln måste prioriteras och att det behövs visshet om vilka bestämmelser som finns och hur de kommer att tillämpas. Kommissionen inser till fullo vikten av att undanröja ovisshet och snedvridningar i det nuvarande skattesystemet och även om det nuvarande förslaget inte avhjälper alla bekymmer som uttrycktes under samrådsprocessen är det ett viktigt steg i rätt riktning.

2. Bakgrund till förslaget

Kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar utfärdade i juni 1999 ett arbetsdokument [7], i vilket man fastställde vissa specifika alternativ för genomförandet av dessa principer inom ramen för mervärdesskattesystemet och beskrev hur lagändringarna skulle kunna hanteras.

[7] Dokument XXI/1201/99 - Indirekt beskattning och elektronisk handel, som är tillgängligt på http://europa.eu.int/comm/dgs/taxation_customs/.

I detta dokument behandlades också skälen till varför mervärdesskattesystemet måste ändras. Enligt de nuvarande bestämmelserna behöver, om inte annat uttryckligen föreskrivs, mervärdesskatt på tjänster som tillhandahålls kunder i EU inte betalas om tjänsteleverantören är etablerad utanför EU. Även om det genom bestämmelsen om att "mottagaren betalar" (som är en form av självtaxering som görs av företag som köper tjänster) säkerställs att de flesta transaktionerna mellan företag beskattas korrekt, tas i de befintliga bestämmelserna inte full hänsyn till alla de tjänster som idag kan tillhandahållas på elektronisk väg. Eftersom tjänster och immateriella produkter utgör en allt större del av den internationella handeln bör detta rättas till. Dessutom säkerställs inte genom de befintliga bestämmelserna att tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg i samtliga fall kan exporteras avgiftsfritt eller att det finns en tillräcklig rättslig grund för att ta ut mervärdesskatt på tjänster som tillhandahålls enskilda konsumenter i EU av utländska näringsidkare. Detta kan potentiellt utgöra en allvarlig snedvridning av konkurrensen och medföra en konkurrensnackdel för tjänsteleverantörer i EU i förhållande till leverantörer utanför EU.

Detta är naturligtvis en ohållbar situation och att rätta till den är ett av de omedelbara målen med detta förslag. De omfattande samråd som kommissionen har hållit har bekräftat uppfattningen att de ändringar som krävs i möjligaste mån bör utgå från det nuvarande mervärdesskattesystemet. Det som föreslås bygger därför på att systemet med att mottagaren betalar skall fortsätta att tillämpas på transaktioner mellan företag i kombination med en registreringsskyldighet för näringsidkare som levererar till icke skattskyldiga i EU.

Transaktioner mellan företag kommer att beskattas enligt förfarandet att mottagaren betalar. Leverantörer kommer därför att behöva skilja mellan företagskunder (skattskyldiga) och slutkonsumenter (icke skattskyldiga). För att kunna fatta ett beslut avseende beskattningen måste de alltså veta om kunden är registrerad för mervärdesskatt. Detta är naturligtvis redan en viktig aspekt vid beskattningen av traditionell handel och bekräftelse av momsregistreringsnummer ges av leverantörens egen nationella skatteförvaltning. För e-handel måste denna information vara tillgänglig där en transaktion skall äga rum och kommissionen kommer därför att vidta nödvändiga åtgärder för att göra den tillgänglig online. De rättsliga åtgärder som krävs för att förverkliga detta ingår i det nuvarande förslaget och kommissionens avdelningar har redan inlett arbetet med de verktyg och tekniska åtgärder som behövs.

När det gäller omsättning till icke skattskyldiga personer inom gemenskapen föreslås ingen förändring. Företag inom EU kommer därför även i fortsättningen att påföra mervärdesskatt i den medlemsstat där leverantören är etablerad i enlighet med artikel 9.1 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. När det gäller omsättning till kunder utanför EU innehåller emellertid förslaget en tydlig rättslig grund som innebär att sådan elektronisk omsättning skall kunna undantas från mervärdesskatt.

Leverantörer utanför EU som säljer till kunder inom gemenskapen kommer nu att bli tvungna att påföra skatter på samma grundval som en näringsidkare inom EU i samband med transaktioner till gemenskapen. Detta innebär att de måste påföra och redovisa mervärdesskatt på försäljning till slutkonsumenter i EU. De administrativa bördorna för sådana leverantörer skall emellertid vara så lätta och okomplicerade som möjligt. Det planeras att det bara skall behövas en enda momsregistrering och föreskrivs ett tröskelvärde för momsregistrering i syfte att undanta mycket små näringsidkare utanför gemenskapen eller näringsidkare som bara gör enstaka leveranser till gemenskapen.

En mer ingående beskrivning av de rättsliga åtgärder som föreslås finns i avsnitt 5 och de administrativa frågorna behandlas i avsnitt 3.

Vidare behandlas i detta förslag beskattningen av radio- och TV-sändningstjänster som tillhandahålls genom abonnemang eller i form av beställ-TV. Detta är i enlighet med den begäran som rådet framförde till kommissionen i samband med antagandet av bestämmelser om beskattningen av telekommunikationstjänster [8]. Det faktum att olika tekniker närmar sig varandra skulle under alla omständigheter göra det nödvändigt att behandla sändningstjänster i ett förslag om beskattning av elektroniska leveranser. Sändningstjänsterna utgör en alltmer betydande kommersiell verksamhet som främst är inriktad på konsumenter, där europeiska företag med de nuvarande skattebestämmelserna diskrimineras medan näringsidkare utanför EU får en avsevärd skatterelaterad prisfördel.

[8] Rådets direktiv 1999/59/EG av den 17 juni 1999 om ändring av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för telekommunikationstjänster.

3. Administration och uppbörd av mervärdesskatt i en elektronisk värld

3.1. Skyldigheter för företag

Kommissionens avsikt är att genom detta förslag förse e-handelsaktörerna med en tydlig ram för påförande, uppbörd och betalning av mervärdesskatt på elektroniska leveranser.

För att kunna fatta ett korrekt beslut om beskattningen vid tidpunkten för en sådan transaktion måste leverantören förfoga över följande grundläggande uppgifter:

- Kundens skattestatus. Denna uppgift behövs för att fastställa om mottagaren är registrerad för mervärdesskatt eller är en enskild konsument. Genom de åtgärder som kommissionen redan har inlett för att modernisera VIES [9] kommer det att säkerställas att denna information finns tillgänglig för näringsidkare vid den tidpunkt och på den plats där den behövs. Omsättning till ett företag som är registrerat för mervärdesskatt i samma medlemsstat bör påföras skatt (som mottagaren därefter kan redovisa på sedvanligt sätt), medan leverantören inte påför någon skatt om företaget är registrerat för mervärdesskatt i en annan medlemsstat och mottagaren redovisar skatten enligt systemet att mottagaren betalar.

[9] "VAT Information Exchange Scheme" (system för utbyte av information om mervärdesskatt).

- Om mottagaren är en enskild konsument eller är etablerad utanför gemenskapen krävs ett beslut om beskattningsområde. Om det på grundval av tillgänglig information rimligen kan fastställas att den plats där mottagaren är etablerad ligger utanför gemenskapen skall ingen skatt påföras. Med tanke på hur e-handel online fungerar idag har det uttryckts vissa farhågor om näringsidkarnas möjligheter att få tillgång till denna information, eftersom de dataprofiler som utbyts inte utformades för detta ändamål. Standarder och normer för äkthetsbevisning håller fortfarande på att utarbetas och uppnåendet av en högre grad av visshet i skattehänseende, liksom rationalisering av transaktioner, måste prioriteras. Målet är att det skall finnas en kontrollerbar indikator som kan fungera som ett godtagbart substitut för platsen för konsumtion (vilket enligt direktivets terminologi beskrivs som platsen för tillhandahållande). Med den information som finns tillgänglig idag i samband med omsättning online till icke skattskyldiga personer kan det bästa alternativet i nuläget vara den normala kommersiella praxisen att begära uppgift om en kontrollerbar adress för debitering av kreditkort (i syfte att öka säkerheten och bekämpa bedrägeri). Vad gäller adressuppgifterna skulle endast uppgiften om land krävas för skatteändamål och inga andra uppgifter om kunden skulle vare sig behövas eller vara relevanta. Det kan dock förväntas att kreditkortens dominans som betalningsmedel vid transaktioner online kommer att förändras i takt med att andra betalningssystem mognar. Kommissionen kommer att fortsätta, särskilt inom ramen för OECD, arbetet med att identifiera lämpliga och tillgängliga sätt att fastställa platsen för tillhandahållande. I likhet med vad som gäller för kreditkort är allt som behövs en uppgift om hemvistland eller liknande anknytning och detta borde inte utgöra ett hinder för användningen av anonyma betalningssystem.

- Den skattesats som skall tillämpas på transaktionen. Enligt de nuvarande bestämmelserna skall skattesatsen vid försäljning till konsumenter inom gemenskapen vara grundskattesatsen för mervärdesskatt i den medlemsstat där leverantören är registrerad. I detta sammanhang finns det potentiellt ett problem som måste hanteras, nämligen möjligheten att det finns olika skattesatser för till synes likartade varor och tjänster. Kommissionen har för avsikt att behandla denna fråga i en kommande översyn av bilaga H till det sjätte mervärdesskattedirektivet, i vilken det finns en förteckning över varor och tjänster på vilka reducerade mervärdesskattesatser kan tillämpas.

Förutom påförandet och uppbörden av skatt finns det en skyldighet att betala in den till skatteförvaltningen och att lämna erforderlig redovisning och deklarationer. Skatteförvaltningarna bör särskilt i fråga om e-handel vidta alla nödvändiga åtgärder för att denna process skall kunna ske elektroniskt och online. Denna möjlighet har i allt större utsträckning blivit ett inslag i kontakterna mellan skattebetalare och skatteförvaltningar i vissa medlemsstater, men bör godtas som norm.

3.2. Självtaxering och företagens frivilliga efterlevnad

Mervärdesskatt är i första hand en skatt vars effektivitet bygger på självtaxering och på att företagen i hög grad självmant följer bestämmelserna. Det är näringsidkarens ansvar att som skattebetalare göra sin näringsverksamhet känd för skatteförvaltningen och att ta ut, redovisa och betala in mervärdesskatten.

För skatteförvaltningarna kan effektiviteten i detta tillvägagångssätt bara garanteras om det finns en rimlig och realistisk förväntan på att underlåtenhet att följa bestämmelserna kommer att upptäckas och åtgärdas, samt lämpliga straffåtgärder vidtas. Förutom det direkta incitamentet att vilja undvika böter behöver näringsidkare som följer bestämmelserna vara förvissade om att de inte kommer att möta hänsynslös eller illojal konkurrens från näringsidkare som inte fullgör samma skattemässiga skyldigheter och som drar fördel av detta. E-handeln skiljer sig inte i detta avseende och näringsidkarna kommer här att ha samma förväntningar.

När det gäller näringsidkare som är registrerade för mervärdesskatt kommer etablerade redovisningskrav fortsätta att gälla. Eftersom transaktioner via Internet blir alltmer automatiserade kommer det att bli nödvändigt att se till att den programvara som används säkerställer en tillräcklig standard på dokumentation och verifieringskedja för att skatterevisorer skall kunna kontrollera att bestämmelserna följs. När det gäller fjärrleverantörer kommer tillgång till dokumentation sannolikt att vara viktigare än var de är belägna rent fysiskt. Redovisningskraven bör vidareutvecklas på ett sätt som är förenligt med e-handeln och de problem som uppstår för traditionella tillgångs- och revisionsförfaranden på grund av den geografiska omflyttningen måste lösas.

3.3. Hantering av underlåtenhet att följa bestämmelserna

När det gäller e-handel ger underlåtenhet att uppfylla skattemässiga skyldigheter upphov till nya och särskilda problem som skatteförvaltningarna måste hantera och lösa. Det är dessutom deras skyldighet gentemot skattskyldiga som följer bestämmelserna och bedriver en laglig verksamhet. Kommissionens underkommitté för bedrägeribekämpning (SCAF) har redan fastställt att underlåtenheten att följa bestämmelserna rörande mervärdesskatt i traditionell handel är stor [10]. I detta avseende kommer e-handeln troligen inte att avvika från mönstret och skatteförvaltningarna måste således ha en hög grad av vaksamhet.

[10] Rapport om administrativt samarbete och om uppbörd av mervärdesskatt och kontrollförfaranden - KOM (2000) 28 slutlig av den 28 januari 2000.

För företag som inte följer skattebestämmelserna medför underlåtenheten att fullgöra sina lagenliga skyldigheter flera direkta och allvarliga risker. En av dessa är inte minst att skyldigheten att betala mervärdesskatt inte försvinner bara för att den förtigs eller inte redovisas till rätt skatteförvaltning. Underlåtenhet att redovisa mervärdesskatten i en självdeklaration innebär på intet sätt att skatteskulden minskar eller försvinner. Företagen riskerar snarare att behöva betala extra straff- och ränteavgifter som bara gör att skulden ökar ytterligare.

Det kan knappast anses som förnuftig affärssed att en näringsidkare, även om han är etablerad utanför EU, riskerar att ådra sig betydande och oreglerade skatteskulder på världens största marknadsplats. Skulden försvinner heller inte med tiden, utan fortsätter att hänga över företaget och överförs till och med under vissa omständigheter till en senare köpare av verksamheten. Förekomsten av en sådan skuld är dessutom knappast en fördel vid anskaffning av lagligt kapital eller finansieringskällor. Lagstadgade revisioner eller grundliga undersökningar som genomförs av potentiella köpare ("due diligence") av normal godkänd standard kan förväntas leda till att underlåtenhet att uppfylla skattemässiga skyldigheter i ett stort beskattningsområde som EU upptäcks. Risken för straffbeskattning är också stor. I vissa fall kan dessutom civil- eller straffrättsliga påföljder drabba cheferna i eller ägarna till företaget. Gällande gemenskapsbestämmelser i fråga om ömsesidigt bistånd och uppbörd gör det dessutom möjligt att var som helst i gemenskapen driva in en skatteskuld som uppstått i en medlemsstat.

Ärliga näringsidkare vill vara säkra på att de har tillgång till rättsligt skydd och gottgörelse när upphovsrätt eller andra immateriella rättigheter kränks. I detta syfte vill de också vara säkra på att de själva fullgör sina rättsliga skyldigheter.

Även om allt detta talar för att man bör följa bestämmelserna är det emellertid inte i sig tillräckligt och det finns, särskilt när det gäller fjärrleverantörer, behov av att utveckla verktyg som skatteförvaltningarna kan utnyttja för att framtvinga efterlevnad. I detta avseende är förbrytelser på Internet inte något som bara rör skattemässiga skyldigheter, utan även en rad andra frågor som rör ländernas allmänna politik och skyddet av enskilda rättigheter och intressen. Mycket talar redan för att näringsidkare med fasthet kommer att driva frågan om rättsligt skydd för sina äganderättigheter och kontroll av att dessa efterlevs. Förutom att begära rättslig gottgörelse för vållad skada kan detta också omfatta att pågående förluster hejdas. Skatteförvaltningarna måste överväga liknande åtgärder för att identifiera och driva in väsentliga inkomstförluster och i yttersta fall förhindra pågående inkomstförluster.

För att skapa det klimat av tillit och förtroende som e-handeln behöver för att kunna förverkliga sin potential måste det finnas möjlighet att vidta rättsliga åtgärder mot Internet-verksamhet som är olaglig eller som kränker offentliga och enskilda rättigheter. Detta bör inbegripa en möjlighet att inom ramen för gällande rättsskipningsregler vidta omedelbara och direkta rättsliga åtgärder i fall där en part åsamkas sådana kontinuerliga och identifierbara förluster.

Utvecklingen av nödvändiga verktyg och förfaranden är ett led i e-handelns mognadsprocess och det finns tydliga tecken på att detta kommer att uppnås. Just nu är det enskilda aktörer som tar fram metoder för att skydda de egna intressena, men dessa kan sannolikt tillämpas mer allmänt för reglering och upprätthållande av bestämmelser. De synergieffekter som detta leder till kan förmodligen bli en avgörande faktor för att skapa förtroende för och säkerhet inom e-handeln. Ett sådant tillvägagångssätt är förenligt med skatteförvaltningarnas arbete när det gäller traditionell handel, där deras ingripande ofta skapar ett betydande skydd för andra aktörer mot bedrägliga näringsidkare - ett bra exempel på detta är det skydd som ges lagliga företag genom tullkontrollförfarandena mot förfalskningar och piratkopior. Kommissionen kommer att uppmuntra till samarbete och informationsutbyte mellan alla de nationella rättsliga organ som har ett intresse i att e-handeln följer reglerna.

Kommissionen kommer att fortsätta att tillsammans med EU:s nationella skatteförvaltningar arbeta med att identifiera och utforma de åtgärder som krävs för att skapa säkerhet. Detta ger upphov till frågor som sträcker sig utanför EU:s fysiska gränser. Kommissionen kommer därför att fortsätta det arbete med internationell skatteadministration som utförs inom OECD. Denna process bör föras vidare i nära samarbete med andra aktörer.

4. Vidareutveckling av ett mervärdesskattesystem för e-handel

Det bör inte råda någon grundläggande motsättning mellan beskattning och det nya informationssamhället, men däremot ger informationssamhället upphov till vissa problem. Den elektroniska marknadsplatsen kommer att fortsätta att utvecklas och skatteförvaltningarna måste precis som andra berörda parter planera och anpassa sig i enlighet med detta. Med hänsyn till Internets nuvarande utvecklingsstadium, och inte minst uppkomsten av nya företagsmodeller och nya sätt att bedriva befintlig verksamhet, vore det förhastat att företa en fullständig omprövning av det befintliga mervärdesskattesystemet, men en sådan omprövning kan inte skjutas upp hur länge som helst. De allmänna bestämmelserna för beskattning av tjänster avspeglar inte de förändringar som har ägt rum i den internationella handeln sedan bestämmelserna först utformades.

De ändringar av det sjätte mervärdesskattedirektivet som nu föreslås understryker bara att en sådan revidering så småningom kommer att bli nödvändig. I det nuvarande förslaget behandlas t.ex. bara det snäva området för beskattning av elektroniska tjänster online. Den enorma ökningen av handeln med tjänster och immateriella produkter kan inte nonchaleras hur länge som helst. Det faktum att geografiska hänsyn praktiskt taget har upphört att vara en begränsning för denna omsättning, liksom utvecklingen av innovativa produkter, framhäver bristerna i de befintliga bestämmelserna.

Skatteförvaltningarna kan emellertid inte begränsa sig till att säkerställa att lagstiftningen uppdateras som gensvar på förändringarna av sättet att bedriva ekonomisk verksamhet. När det gäller e-handel är system, protokoll och en regelmiljö fortfarande under utveckling. Hur de utvecklas kommer att påverka i vilken mån och på vilket sätt alla aktörer uppnår sina mål. Skatteförvaltningarna måste för sin del vara vaksamma för att skydda offentliga intressen. I detta ingår att säkerställa att e-handeln inte utvecklas på ett sätt som strider mot dessa intressen. Viktiga mål måste vara att säkerställa att skatter även i fortsättningen kan tillämpas rättvist och att beskattningsbar verksamhet inte kan undanhållas.

De nationella regeringarnas mål bör inte anses äventyra andra aktörers intressen eller hindra e-handelns tillväxt. I de allra flesta, om än inte alla, fall sammanfaller de faktiskt med de allmänna målen om öppenhet och att skapa förtroende och tillit som är grundläggande för en sådan tillväxt. Ett bra exempel ges i kommissionens meddelande nyligen om organisationen och förvaltningen av Internet [11], där behovet av identifiering och lokalisering av kommersiell verksamhet togs upp. På initiativ av främst WIPO [12] har föreskrifter införlivats i ICANN:s [13] policy för godkännande av registreringar, enligt vilka tillräcklig information bör samlas in och göras tillgänglig för att göra det möjligt att med säkerhet identifiera innehavare och operatörer av domännamn. WIPO har vidare rekommenderat att ett förfarande för nedmontering bör tillämpas om uppgifterna visar sig vara oriktiga. Det är naturligtvis det enda sättet att säkerställa att sådan information är riktig och följaktligen också något som är av stort intresse för skatteförvaltningarna.

[11] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om organisationen och förvaltningen av Internet - internationella och europeiska politiska frågor 1998-2000, KOM(2000) 202.

[12] Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten.

[13] Internet Corporation for Assigned Names and Numbers. Detta är det internationella, privata, ideella, branschledda och självreglerande organ som har förvaltningsansvaret för Internets namn- och adressystem.

Kommissionen kommer för sin del att fortsätta att arbeta för att se till att eventuella aspekter av EU:s skattesystem som kan betraktas som hinder för e-handelns tillväxt undanröjs. Kommissionen kommer i detta sammanhang att inom kort lägga fram förslag till åtgärder som är nödvändiga för att undanröja restriktioner för användningen av papperslös elektronisk redovisning och bokföring av transaktioner vid handel inom gemenskapen. De tekniska förändringar som hänger samman med Internet och e-handeln gör att det nu erbjuds ett tillfälle, likaväl som ett starkt incitament, att modernisera skattesystemen. Kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete för detta.

5. Syftet med och innehållet i förslaget om ändring av direktiv 77/388/eeg

Syftet med detta förslag är att ändra det sjätte mervärdesskattedirektivet för att säkerställa att det är förenligt med Ekofin-rådets slutsatser om de allmänna principerna för uttag av mervärdesskatt på elektroniskt levererade tjänster och dess slutsatser beträffande radio- och TV-sändningstjänster för vilka mottagaren betalar.

Det tillvägagångssätt som har valts är att ändra artikel 9 i detta direktiv, så att sådana tjänster beskattas i gemenskapen om de tillhandahålls för konsumtion inom gemenskapen, men är momsfria i unionen om de tillhandahålls av en näringsidkare i gemenskapen för konsumtion utanför gemenskapen.

Vidare föreslås vissa stödåtgärder i syfte att underlätta administrationen av skatten för både företag och skatteförvaltningar i en elektronisk affärsmiljö. Dessa åtgärder kommer också att förstärka systemet för redovisning och kontroll.

5.1. Beskattningsort

Ingen ändring föreslås av artikel 9.1. Detta innebär, om inte annat föreskrivs, att den plats där leverantören befinner sig kvarstår som platsen för tillhandahållandet av tjänster.

Ingen ändring föreslås heller av de befintliga bestämmelserna i artikel 9.2 a eller 9.2 b. Även om vissa led av de transaktioner som avses i den förstnämnda artikeln mycket väl kan genomföras eller kommuniceras mellan parterna i elektronisk form eller över elektroniska nät, är principen om att platsen för tillhandahållande av dessa tjänster skall anses vara den plats där egendomen är belägen även i fortsättningen giltig. Kommunikation på elektronisk väg mellan parterna ändrar inte processens grundläggande karaktär. Liknande överväganden gäller beträffande artikel 9.2 c andra, tredje och fjärde strecksatserna.

I den mån de tjänster som nämns i artikel 9.2 c första strecksatsen levereras elektroniskt, vilket inbegriper radio- och TV-sändningar, ger detta upphov till frågor som nu måste behandlas. Om dessa tjänster även i fortsättningen utförs på traditionellt sätt och förutsatt att mottagaren och leverantören av tjänsten befinner sig i fysisk närhet av varandra, bör den befintliga rättsliga grunden för uttag av skatt vara oförändrad.

Sedan bestämmelserna först utformades har det emellertid skett en radikal förändring av det sätt på vilket dessa tjänster kan tillhandahållas kunder. Reklamansvariga kommer att vilja försäkra sig om att kretsen av potentiella köpare blir så stor som möjligt, vilket kan ske med hjälp av de möjligheter som nu öppnas genom sändningar eller spridning över nät mot betalning. Exempel som abonnemang på TV-kanaler eller beställ-TV-sändningar av sportevenemang är redan vanligt förekommande. Ökningar av nätens kapacitet, utvecklingen av digitala sändningar och av förmågan att driva in betalningar kommer att driva på denna utveckling ytterligare.

Inga förändringar föreslås när det gäller den skattemässiga behandling av telekommunikationstjänster som föreskrivs i rådets direktiv 1999/59/EG.

De åtgärder som föreslås kan sammanfattas på följande sätt:

Artikel 1 punkt 1

Tillhandahållande på elektronisk väg utgör tillhandahållande av tjänster - detta framgår redan av artikel 6 i det befintliga direktivet. Förslaget får inga effekter på avgiftsfria tjänster, t.ex. gratis tillgång till Internet eller produkter som kan laddas ned gratis. (I artikel 2 i direktivet slås det fast att mervärdesskatt bara skall betalas för tjänster som tillhandahålls mot vederlag.) Förslagets räckvidd är begränsad till följande tjänster när dessa tillhandahålls på elektronisk väg mot vederlag och omfattar även tillhandahållandet av rättigheter att använda flera tjänster:

- Kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga och liknande aktiviteter, däribland verksamhet av sådana aktiviteters organisatörer och i förekommande fall tillhandahållande av dithörande tjänster (artikel 9.2 c första strecksatsen). Detta inbegriper alla former av radio- och TV-sändningar liksom utgivning och leverans på elektronisk väg av andra ljud och bilder.

- Programvara. Detta inbegriper t.ex. datorspel.

- Databearbetning (artikel 9.2 e tredje strecksatsen), och uttryckligen inbegripet datortjänster som webbhotell, webbdesign och liknande tjänster.

- Tillhandahållande av information.

Sådana tjänster bör beskattas där de konsumeras.

I de nuvarande bestämmelserna i artikel 9, särskilt punkterna 1 och 2 c och e i det sjätte mervärdesskattedirektivet föreskrivs emellertid följande:

- Omsättning av näringsidkare baserade i tredje land till icke skattskyldiga personer i EU är undantagen från mervärdesskatt, medan näringsidkare baserade i EU måste ta ut mervärdesskatt på sådana tjänster, eftersom platsen för tillhandahållande av sådana tjänster normalt är den plats där näringsidkaren är etablerad (sådana fall omfattas inte av artikel 9.2 e och faller under den grundläggande bestämmelsen i artikel 9.1).

- Omsättning av näringsidkare baserade i EU av de tjänster som nämns i artikel 9.2 c till kunder i tredje land eller till skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen, men inte i samma land som näringsidkaren, kan behöva påföras mervärdesskatt, eftersom platsen för tillhandahållande är den plats där tjänsterna fysiskt utförs.

Detta skapar snedvridningar av konkurrensen till nackdel för EU-baserade näringsidkare. I förslaget överförs därför som en grundläggande regel tillhandahållandet av ovannämnda tjänster till den plats där kunden har etablerat sitt företag eller har ett fast driftställe till vilket tjänsten levereras eller, om ett sådant driftställe saknas, den plats där han har sin stadigvarande adress eller normalt är bosatt (artikel 9.2 f första stycket i förslaget). Om kunden är en skattskyldig person som är etablerad i ett annat land än det där leverantören är etablerad skall kunden åläggas betalningsansvar för skatten (se artikel 1 punkt 3).

Om omsättningen i stället görs av skattskyldiga personer (etablerade utanför eller inom gemenskapen) till icke skattskyldiga personer etablerade i gemenskapen införs i förslaget en särskild bestämmelse om att platsen för tillhandahållande skall vara den medlemsstat där leverantören är registrerad för mervärdesskatt (artikel 9.2 f andra stycket). Denna bestämmelse är tillämplig under följande omständigheter:

- Leverantören skall vara registrerad för mervärdesskatt i enlighet med gällande bestämmelser. För leverantörer som är fysiskt etablerade i gemenskapen är gällande bestämmelser de som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 22.1 c i direktivet. För leverantörer som är etablerade utanför gemenskapen kommer en ny artikel 22.1 f som införs genom förslaget att tillämpas (denna återfinns i artikel 1 punkt 4 b i förslaget).

- Tjänsterna måste tillhandahållas icke skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen.

Under dessa omständigheter gäller följande:

- Leverantören anses ha ett fast driftställe i den medlemsstat där han är registrerad för mervärdesskatt, dock endast för de tjänster som omfattas av den nya artikel 9.2 f och som tillhandahålls inom ramen för denna momsregistrering.

- Platsen för tillhandahållande är den plats där den skattskyldiga personen anses ha ett fast driftställe.

Uttrycket "på elektronisk väg" definieras i artikel 9.2 f tredje stycket. Det omfattar inte leveranser i konkret form (t.ex. på cd- och dvd-skivor) av elektroniskt innehåll.

Ovannämnda förslag kan sammanfattas på följande sätt:

* För tjänster som tillhandahålls en kund i EU av en näringsidkare utanför EU kommer beskattningsorten att ligga i EU och de kommer följaktligen att vara momspliktiga.

* Om dessa tjänster tillhandahålls en kund utanför EU av en näringsidkare i EU kommer beskattningsorten att vara den plats där kunden befinner sig och de kommer inte att vara momspliktiga i EU.

* Om dessa tjänster tillhandahålls en skattskyldig person (dvs. ett annat företag) i en annan medlemsstat av en näringsidkare i EU kommer platsen för tillhandahållande att vara den plats där kunden är etablerad.

* Om dessa tjänster av samme näringsidkare tillhandahålls en enskild person i EU eller en skattskyldig person i samma medlemsstat kommer platsen för tillhandahållande att vara den plats där leverantören befinner sig.

5.2. Åtgärder för att underlätta och andra åtgärder

Artikel 1 punkt 2

En särskild bestämmelse införs för att aktörerna skall kunna vara säkra på vilken skattesats som är tillämplig på de tjänster som nämns i artikel 9.2 f.

Artikel 1 punkt 3

I den nya artikel 24.2a föreskrivs att näringsidkare i tredje land, vars enda verksamhet i gemenskapen består av tillhandahållande av tjänster på elektronisk väg som uppgår till ett värde som är lägre än ett årligt tröskelvärde på 100 000 euro, skall vara undantagna från mervärdesskatt.

Detta är i grunden en praktisk åtgärd i syfte att underlätta skattesystemets funktion och undvika en onödig belastning på den internationella e-handelns utveckling och särskilt på mycket små företag eller på företag som bara säljer till kunder i EU vid enstaka tillfällen. Den kommer förmodligen inte att ha någon betydande inverkan på intäkterna, eftersom konsumenter som gör inköp online mestadels har haft en stark tendens att vända sig till näringsidkare som har etablerat en hög profil och en viss trovärdighet och tillit.

Den kommer förmodligen inte heller att ha någon betydande inverkan på neutraliteten mellan företag i och utanför EU. I de flesta medlemsstater finns redan tröskelvärden eller likvärdiga åtgärder för mycket små företag. Detta är därför bara ett särskilt problem om en näringsidkare i EU inte har möjlighet att dra nytta av ett tröskelvärde i den medlemsstat där han är etablerad, utan är tvungen att redovisa skatt från och med den första transaktionen. Det är dessutom svårt att identifiera faktiska scenarier där små online-leverantörer baserade inom och utanför EU konkurrerar med varandra. Om e-handeln mellan företag domineras av stora näringsidkare kommer detta sannolikt att vara ett teoretiskt snarare än faktiskt problem.

Artikel 1 punkt 4

I det nya stycke som läggs till artikel 21.1 a fastställs de villkor på vilka en skattskyldig person befrias från skyldigheten att betala mervärdesskatt för tillhandahållande av tjänster på elektronisk väg som omfattas av den nya artikel 9.2 f. För att inte bli skyldig att betala skatt på en transaktion måste leverantören uppfylla följande två villkor som är kumulativa:

- Leverantören måste ha agerat med all den försiktighet som är normal kommersiell praxis i den berörda branschen.

- Leverantören måste, med hjälp av samstämmiga uppgifter från en oberoende källa, ha kontrollerat att hans kund är en skattskyldig person som är etablerad i gemenskapen. I de flesta fall kommer detta att ske genom kontroll av att det momsregistreringsnummer som uppgivits av kunden är giltigt. Som redan har nämnts bör denna kontrollprocess underlättas genom tillgång till bekräftelse online och i realtid.

Om båda dessa villkor uppfylls har leverantören ingen vidare skatteplikt för transaktionen i fråga och betalningsansvaret för skatten överförs till kunden. När det gäller transaktioner mellan företag - som förmodligen även i fortsättningen kommer att utgöra den största delen av de e-handelstransaktioner som omfattas av detta förslag - kan leverantören därför vara säker på att ingen skatteplikt uppstår under förutsättning att dessa enkla villkor är uppfyllda.

Artikel 1 punkt 4

Genom den nya text som föreslås genom artikel 1 punkt 4 i förslaget utvidgas tillämpningen av artikel 21.1 b till tillhandahållande av tjänster på elektronisk väg enligt artikel 9.2 f. Detta innebär att om sådana tjänster utförs av en skattskyldig person som är etablerad utomlands är det den skattskyldige person som tjänsterna tillhandahålls som är skyldig att betala mervärdesskatt ("mottagaren betalar"-mekanismen kommer alltså att gälla i sådana fall).

Artikel 1 punkt 5

Punkt 4 a syftar till att göra det lättare att följa bestämmelserna, särskilt för leverantörer som är fysiskt etablerade utanför gemenskapen. Genom den nya texten i artikel 22.1 a blir det möjligt för skattskyldiga personer att på elektronisk väg informera den relevanta skattemyndigheten om sin verksamhet i egenskap av skattskyldiga. Denna möjlighet är emellertid inte inskränkt till leverantörer som är fysiskt etablerade utanför gemenskapen.

I punkt 4 b åläggs genom det nya stycket f i artikel 22.1 skattskyldiga personer etablerade utanför gemenskapen som tillhandahåller icke skattskyldiga personer etablerade i gemenskapen tjänster på elektronisk väg att registrera sig för mervärdesskatt i en medlemsstat till vilken han levererar sådana tjänster. Detta gäller emellertid bara personer som tillhandahåller tjänster till ett värde som överstiger det tröskelvärde av 100 000 euro som föreskrivs i artikel 24.2a i direktivet (se artikel 1 punkt 5 i förslaget). I förening med de redan nämnda bestämmelserna i artikel 1 punkt 1 medför dessutom registreringen för mervärdesskatt i en medlemsstat att en skattskyldig person etablerad utanför gemenskapen anses ha ett fast driftställe där vid tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna. Kommissionen kommer senast vid utgången av 2003 att se över tillämpningen av denna särskilda bestämmelse och avlägga rapport till rådet. I denna rapport kommer eventuella nödvändiga ändringar att föreslås.

I punkt 4 c införs bestämmelsen om att momsdeklarationer skall kunna lämnas elektroniskt i syfte att göra det lättare för leverantörer som är fysiskt etablerade utanför gemenskapen att följa bestämmelserna. Denna möjlighet inskränker sig emellertid inte till dessa leverantörer.

I punkt 4 d införs en liknande bestämmelse om att årliga redovisningar eller deklarationer skall kunna lämnas elektroniskt. Precis som i ovannämnda fall är syftet att göra det lättare för leverantörer som är fysiskt etablerade utanför gemenskapen att följa bestämmelserna, men möjligheten inskränker sig inte till dessa leverantörer.

Artikel 1 punkt 6

För att undvika tvetydighet är det nödvändigt att anpassa beskrivningen av de sändningstjänster som nämns i bilaga H, kategori 7 till den beskrivning som görs i artikel 9.2 f.

De ovanstående tillkommande åtgärderna kan sammanfattas på följande sätt:

* Skatt på omsättning till företagskunder kommer att redovisas av kunden. Momsregistrering kommer därför bara att vara nödvändig om omsättningen sker till enskilda kunder.

* Momsregistrering kommer inte att vara nödvändig för näringsidkare etablerade utanför EU, vars årliga försäljning inom EU inte överstiger ett värde av 100 000 euro.

* Det kommer att vara möjligt att momsregistrera sig på en enda plats (som i praktiken normalt kommer att vara den medlemsstat till vilken en första momspliktig omsättning sker). Näringsidkaren kommer därmed att kunna fullgöra alla sina skyldigheter när det gäller mervärdesskatt inom EU hos en enda skatteförvaltning. Genom den sistnämnda åtgärden skapas i själva verket lika villkor för näringsidkare inom och utanför EU vid omsättning till konsumenter i EU.

* Det kommer också att bli möjligt att genomföra alla förfaranden i samband med registrering och inlämning av momsdeklarationer på elektronisk väg.

* Skatteförvaltningarna kommer att göra det möjligt för näringsidkarna att enkelt ta reda på kundernas skattestatus (dvs. om kunden är ett momsregistrerat företag eller inte) och detta kommer normalt att göra det möjligt för en leverantör som agerar med nödvändig försiktighet att avgöra om en transaktion bör påföras skatt.

6. Syftet med och innehållet i förslaget om ändring av förordning (EEG) nr 218/92

Förslaget till ett rådsdirektiv om ändring av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg gör det nödvändigt att ändra den nuvarande rättsliga grunden i fråga om bekräftelse av att ett momsregistreringsnummer är giltigt.

Genom den befintliga lydelsen i artikel 6 i förordning (EEG) nr 218/92 möjliggörs för medlemsstaterna att få bekräftelse på huruvida ett momsregistreringsnummer för en viss person är giltigt. Denna bekräftelse är dock begränsad till att gälla "personer som berörs av tillhandahållanden av varor eller tjänster inom gemenskapen".

Eftersom tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, enligt definitionen i förslaget om ändring av direktiv 77/388/EEG, inte utgör tillhandahållanden av tjänster inom gemenskapen, är det nödvändigt att ändra förordningens räckvidd så att medlemsstaterna kan bekräfta giltigheten för ett momsregistreringsnummer för en kund till någon som tillhandahåller tjänster på elektronisk väg.

Skattskyldiga personer som tillhandahåller tjänster enligt artikel 9.2 e i direktiv 77/388/EEG har ingen rättslig skyldighet att bekräfta att deras kund inom gemenskapen har ett giltigt momsregistreringsnummer. Kommissionen anser dock att även dessa leverantörer bör få möjlighet att kontrollera en kunds momsregistreringsnummer.

Vid tiden för antagandet av direktiv 95/7/EG, som innehåller bestämmelser om platsen för tillhandahållande av tjänster i fråga om värderingar av eller arbete på lösegendom, uppdaterades inte förordningen i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att bekräfta ett momsregistreringsnummers giltighet för personer som tillhandahåller sådana tjänster. I detta förslag införs denna möjlighet.

I syfte att underlätta handeln är det nödvändigt att ett momsregistreringsnummers giltighet kan bekräftas på elektronisk väg. Genom detta förslag införs denna möjlighet med hjälp av ett beslut av kommissionen inom ramen för dess genomförandebefogenheter.

Eftersom rådet har ändrat förfarandena för utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter bör den möjlighet som uppstår genom behovet av att ändra förordningen utnyttjas för att uppdatera kommittéförfarandena.

Kommissionen baserar detta förslag på artikel 95 i EG-fördraget eftersom de föreslagna åtgärderna inte utgör harmonisering i skattehänseende utan syftar till att den inre marknaden för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg skall kunna fungera på rätt sätt.

Genom att som rättslig grund välja artikel 95 i EG-fördraget använder kommissionen samma metod som i det förslag av den 19 juni som ledde fram till förordning (EEG) nr 218/92 (KOM(90) 183), där den föreslog artikel 100a i EG-fördraget (numera artikel 95) som rättslig grund.

Artikel 95 i EG-fördraget utgör den rättsliga grunden vid beslut om "åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera". Enligt punkt 2 i den artikeln gäller punkt 1 inte bestämmelser om skatter och avgifter. Den rättsliga grunden för harmonisering av lagstiftningen om indirekta skatter eller avgifter är artikel 93 i EG-fördraget.

Enligt kommissionens uppfattning utesluter undantaget i artikel 95.2 endast tillämpningen av den allmänna regel som fastställs i punkt 1 i de fall bestämmelser om skatter och avgifter utgör förslagets huvudsakliga syfte. Detta är exempelvis fallet när den föreslagna rättsakten avser definitionen av skattskyldig person eller skattesatser.

Förordning (EEG) nr 218/92 och detta förslag till ändring av denna innehåller inga sådana bestämmelser. Dessa rättsakter syftar rätt och slätt till att förbättra det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna genom att det inrättas gemensamma regler för informationsutbyte och tillgång till denna information. Det faktum att innehållet i dessa uppgifter kan användas för ett korrekt skatteuttag innebär inte att beskattningen i sig utgör det huvudsakliga syftet med förordning (EEG) nr 218/92 och detta ändringsförslag.

2000/0148 (CNS)

Förslag

RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [14],

[14] EGT C , , s. .

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [15],

[15] EGT C , , s. .

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [16], och

[16] EGT C , , s. .

av följande skäl:

1. De bestämmelser som för närvarande är tillämpliga på mervärdesskatt på vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg enligt artikel 9 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund [17] är otillräckliga när det gäller att beskatta sådana tjänster i de fall de konsumeras inom gemenskapen och för att förhindra snedvridning av konkurrensen på detta område.

[17] EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 1999/85/EG.

2. För att den inre marknaden skall fungera väl bör en sådan snedvridning undanröjas och nya harmoniserade bestämmelser införas för denna typ av verksamhet. Åtgärder bör vidtas för att särskilt sörja för att ovannämnda typ av tjänster som utförs mot ersättning och konsumeras av kunder som är etablerade i gemenskapen beskattas i gemenskapen och att de inte beskattas om de konsumeras utanför gemenskapen.

3. Vissa tjänster som på elektronisk väg tillhandahålls personer som är etablerade i gemenskapen eller mottagare som är etablerade i tredje land bör därför i princip beskattas på den plats där mottagaren av tjänsterna befinner sig. I syfte att fastställa en särskild bestämmelse för fastställandet av platsen för tillhandahållande måste det definieras när tjänsterna tillhandahålls "på elektronisk väg".

4. För att göra det lättare för ekonomiska aktörer som är etablerade utanför gemenskapen att fullgöra sina skattemässiga skyldigheter bör de ha möjlighet att registrera sig för mervärdesskatt i en enda medlemsstat och att denna registrering gäller för hela gemenskapen.

5. En sådan momsregistrering i en medlemsstat för en leverantör som är etablerad utanför gemenskapen bör endast gälla inom ramen för detta direktiv och bör inte betraktas som etablering i den mening som avses i artiklarna 43 eller 48 i EG-fördraget eller i andra gemenskapsdirektiv. En leverantör som är etablerad utanför gemenskapen bör inte heller omfattas av de friheter inom ramen för den inre marknaden som föreskrivs i EG-fördraget eller i gemenskapsdirektiv endast till följd av att han blir momsregistrerad.

6. Medlemsstaterna bör, på av dem fastställda villkor, tillåta att redovisningar och deklarationer görs på elektronisk väg.

7. För att förenkla administrationen bör tillhandahållande av tjänster på elektronisk väg som understiger ett visst tröskelvärde, som tyder på att den ekonomiska verksamheten i gemenskapen är försumbar, omfattas av en särskild ordning för små företag. Detta tröskelvärde bör vid behov ses över och ändras.

8. Förändringen av platsen för tillhandahållande innebär anpassningar av direktiv 77/388/EEG när det gäller villkoren för fastställande av den person som är betalningsansvarig för skatt och dennes skyldigheter.

9. Det framstår som lämpligt att sörja för att det inte behöver råda någon tvekan hos aktörerna om vilken skattesats som är tillämplig på de tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, och denna skattesats bör i princip utgöras av den normala mervärdesskattesatsen.

10. Direktiv 77/388/EEG bör ändras i enlighet med ovanstående.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 77/388/EEG ändras på följande sätt:

1. I artikel 9.2 skall följande led f läggas till:

"f) Platsen för tillhandahållande på elektronisk väg av de tjänster som nämns i led c första strecksatsen samt av programvara, databehandling, datortjänster inbegripet webbhotell, webbdesign eller liknande tjänster samt av information, skall vara den plats där kunden har etablerat sitt företag eller har ett fast driftställe dit tjänsten levereras eller, om en sådan plats saknas, den plats där kunden har sin stadigvarande adress eller normalt är bosatt, när dessa tjänster levereras av en skattskyldig person

- som är etablerad i gemenskapen till kunder som är etablerade utanför gemenskapen, eller

- som är etablerad i gemenskapen till skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen, men inte i samma land som leverantören, eller

- som är etablerad utanför gemenskapen till personer som är etablerade i gemenskapen.

När sådana tjänster tillhandahålls icke skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen av en skattskyldig person som är registrerad i enlighet med gällande bestämmelser skall emellertid platsen för tillhandahållande vara den plats där leverantören har etablerat sitt företag eller har ett fast driftställe från vilket tjänsten levereras. Vid tillämpningen av led f skall en skattskyldig person som är etablerad utanför gemenskapen anses ha ett fast driftställe i den medlemsstat där denne är registrerad för mervärdesskatt för de tjänster som omfattas av denna bestämmelse och som tillhandahålls inom ramen för denna registrering.

Vid tillämpningen av denna artikel skall uttrycket "tillhandahållande på elektronisk väg" avse en överföring som initialt sänds iväg och tas emot på destinationsorten med hjälp av utrustning för behandling (däribland digital kompression) och lagring av data, och som i sin helhet överförs och tas emot via tråd, radio, optiska eller andra elektroniska medel, inbegripet TV-sändningar enligt direktiv 89/552/EEG och radiosändningar."

2. I artikel 12.3 a skall följande fjärde stycke läggas till:

"Med undantag för mottagande av de sändningar som nämns i bilaga H, kategori 7 skall tredje stycket inte tillämpas på de tjänster som avses i artikel 9.2 f."

3. I artikel 24 skall följande punkt 2a läggas till:

"2a. Medlemsstaterna skall undanta från beskattning personer som tillhandahåller tjänster enligt artikel 9.2 f tredje strecksatsen, om dessa tjänster utgör deras enda omsättning i gemenskapen och dessas årsomsättning inte överskrider 100 000 euro.

Detta tröskelvärde skall beräknas i enlighet med punkt 4."

4. I artikel 28g skall artikel 21 punkt 1 ändras på följande sätt:

a) I led a skall följande stycke läggas till:

"Om en person som tillhandahåller de tjänster som avses i artikel 9.2 f har agerat med all den försiktighet som är normal kommersiell praxis i den berörda branschen och med hjälp av samstämmiga uppgifter från en oberoende källa, särskilt det individuella nummer som avses i artikel 22.1 c, har kontrollerat att kunden är en skattskyldig person som är etablerad i gemenskapen, skall medlemsstaterna föreskriva att leverantören skall befrias från betalningsansvaret för skatt och att skatten skall betalas av den person som tillhandahålls tjänsten."

b) Led b skall ersättas med följande:

"b) Skattskyldiga personer som tillhandahålls tjänster som omfattas av artikel 9.2 e och 9.2 f första stycket andra och tredje strecksatsen eller personer som är registrerade för mervärdesskatt inom det lands territorium till vilket tjänster som omfattas av artikel 28b C, D, E och F levereras, om tjänsterna utförs av en skattskyldig person som är etablerad utomlands. Utan att det påverkar tillämpningen av led a tredje stycket får medlemsstaterna emellertid föreskriva att den som tillhandahåller tjänsterna skall vara solidariskt ansvarig för betalning av skatten."

5. I artikel 28h skall artikel 22.1 ändras på följande sätt:

a) Led a skall ersättas med följande:

"a) Varje skattskyldig person skall uppge när hans verksamhet som skattskyldig person inleds, förändras eller upphör. Medlemsstaterna skall, på av dem fastställda villkor, tillåta att sådana uppgifter lämnas på elektronisk väg."

b) Följande led skall läggas till:

"f) En skattskyldig person som är etablerad utanför gemenskapen och som tillhandahåller icke skattskyldiga personer etablerade i gemenskapen tjänster på elektronisk väg enligt definitionen i artikel 9.2 f tredje strecksatsen till ett värde som överstiger tröskelvärdet i artikel 24.2a skall vara registrerad för mervärdesskatt i en medlemsstat till vilken han levererar tjänster.

Senast den 31 december 2003 skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen se över denna bestämmelse. På förslag av kommissionen kan rådet enhälligt besluta om eventuellt erforderliga ändringar."

c) I punkt 4 skall led a ersättas med följande:

"a) Varje skattskyldig person skall inge en deklaration inom en av medlemsstaterna fastställd tidsperiod. Denna får inte vara längre än två månader efter utgången av varje beskattningsperiod. Beskattningsperioden skall av medlemsstaterna bestämmas till en månad, två månader eller tre månader. Medlemsstaterna kan dock fastställa andra perioder, så länge dessa inte överskrider ett år. Medlemsstaterna skall, på av dem fastställda villkor, tillåta att sådana deklarationer lämnas på elektronisk väg."

d) I punkt 6 skall led a ersättas med följande:

"a) Medlemsstaterna kan kräva att en skattskyldig person inger en sammanställning, med alla de uppgifter som anges i punkt 4, rörande samtliga transaktioner som har utförts under föregående år. Denna sammanställning skall även innehålla alla uppgifter som behövs för eventuella justeringar. Medlemsstaterna skall, på av dem fastställda villkor, tillåta att sådana sammanställningar lämnas på elektronisk väg."

6. I bilaga H, kategori 7 skall frasen "Mottagande av radio- och TV-sändningar" ersättas med frasen "Mottagande av sändningar, inbegripet de TV-sändningar som avses i direktiv 89/552/EEG och radiosändningar".

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvän diga för att följa detta di rektiv senast den 1 januari 2001. De skall underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestäm mel ser skall de in nehål la en hän vis ning till detta direk tiv eller åtföljas av en sådan hänvis ning när de offent lig görs. Närmare föreskrifter om hur hän vis ning en skall göras skall varje med lems stat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

KONSEKVENSANALYS FÖRSLAGENS KONSEKVENSER FÖR NÄRINGSLIVET, SÄRSKILT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Beteckning på förslagen

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt).

Dokumentens referensnummer

Förslagen

1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område, och vilka är huvudmålen-

Det finns allvarliga problem att korrekt tillämpa mervärdesskatt på transaktioner som innebär tillhandahållande av produkter i digital form över elektroniska nät. Dessa kan endast lösas genom ändring av gemenskapens mervärdesskattelagstiftning, eftersom sådana transaktioner inte förutsågs när den nuvarande lagstiftningen utarbetades, vilket avspeglas i de befintliga bestämmelserna. Detta har lett till problem av två slag. För det första finns det en risk för intäktsförluster som, även om de inte är särskilt betydande idag, sannolikt kan komma att öka snabbt. Ett andra och mer överhängande problem är att de nuvarande bestämmelserna diskriminerar företag i EU till förmån för näringsidkare i tredje land och sannolikt hindrar utvecklingen av e-handeln i gemenskapen, eftersom de leder till att de flesta digitala produkter som säljs av en europeisk leverantör beskattas i Europa, även om de säljs till en kund i tredje land, medan samma produkter som säljs till en slutkonsument i Europa av en leverantör etablerad utanför EU inte beskattas.

Det som nu föreslås är en ändring av bestämmelserna i det sjätte mervärdesskattedirektivet rörande platsen för tillhandahållande av tjänster, så att elektroniskt levererade tjänster som tillhandahålls för konsumtion i EU skall vara momspliktiga i EU, medan tjänster som tillhandahålls för konsumtion utanför EU skall vara momsfria.

Ändringarna när det gäller beskattningsorten är kopplade till en rad åtgärder för att underlätta och förenkla i syfte att hjälpa företag att fullgöra sina skattemässiga skyldigheter. För näringsidkare är mervärdesskatt huvudsakligen en skatt som redovisas i en självdeklaration och som bygger på en hög grad av frivillig efterlevnad. Detta kräver att systemet är så okomplicerat som möjligt och de förslagna åtgärderna har utformats i enlighet med detta.

Underlåtenhet att vidta åtgärder på detta stadium skulle leda till att den diskriminering av e-handelsföretag i EU som följer av de nuvarande bestämmelserna skulle kvarstå.

Konsekvenser för näringslivet

2. Vilka påverkas av förslaget-

- Vilka näringsgrenar- E-handelsföretag online som tillhandahåller digitala produkter kommer sannolikt att påverkas.

- Företag av vilken storlek (de små och medelstora företagens andel)- Det kommer att påverka företag av alla storlekar.

- Är dessa företag belägna i vissa geografiska områden av gemenskapen- Nej.

3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget-

När det gäller transaktioner mellan företag (vilka svarar för nära 90 % av värdet av transaktionerna online) kommer dessa ändringar inte att förorsaka några särskilda problem, eftersom skattekonsekvenserna kommer att hanteras av det mottagande företaget enligt den etablerade metoden att "mottagaren betalar" (eller självtaxeringsmetoden). I fråga om försäljning till privata konsumenter bör leverantörer inom EU redan vara registrerade och kommer därför inte att åläggas några nya skyldigheter. I syfte att genomföra ändringarna inom ramen för det nuvarande skattesystemet kommer det emellertid att bli nödvändigt för leverantörer utanför EU som tillhandahåller sådana tjänster att registrera sig och att påföra och redovisa mervärdesskatt på sin försäljning till privata konsumenter i EU.

4. Vilka ekonomiska verkningar förväntas förslaget få-

- För sysselsättningen-

- Genom att skapa lika konkurrensvillkor för näringsidkarna i EU kommer det att stimulera e-handelns tillväxt inom gemenskapen och därav följande sysselsättningsmöjligheter.

- För investeringar och nyetablering av företag-

- Nettoeffekterna för investeringar och företagsetableringar förväntas vara positiva.

- För företagens konkurrenskraft-

- De nuvarande bestämmelserna innebär en betydande konkurrensnackdel för företagen i EU, särskilt de som levererar tjänster till privatkonsumenter eller till kunder utanför EU. Denna nackdel åtgärdas genom förslaget.

5. Innehåller förslaget åtgärder för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven, o.d.)-

I förslagen undantas uttryckligen små leverantörer utanför EU (med en omsättning inom gemenskapen som understiger 100 000 euro) från beskattning. Bestämmelserna om momsregistrering och inlämnande av skattedeklarationer online innebär dessutom en möjlighet till kostnadsbesparingar som kommer att ha en proportionellt sett större effekt på sådana företag.

Samråd

6. Förteckning över de organisationer som konsulterats och redogörelse för deras viktigaste synpunkter.

Vid utarbetandet av förslaget hölls omfattande samråd med näringslivet - både direkt med berörda näringsidkare och genom representativa organisationer. Den faktiska förteckningen omfattar över 100 deltagare, men några av de viktigaste organisationerna var Global Business Dialogue on Electronic Commerce, European Public Telecommunications Network Operators Association, Confédération Fiscale Européenne, Fédération des Experts Comptables Européens, International Communications Round Table, Federation of European Direct Marketing, UNICE, Eurocommerce, European Mortgage Federation, European Convergent Networks Association samt diverse särskilda grupper, däribland Electronic Commerce Tax Study Group.

Reaktionerna kan sammanfattas som att de på det hela taget tyder på ett godkännande av att kommissionens förslag är rätt tillvägagångssätt, men att tillämpningen av de planerade åtgärderna bör vara så enkel som möjligt och att de administrativa bördorna bör minimeras.