52009PC0366

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 15.7.2009

KOM(2009) 366 slutlig

2009/0104 (CNS)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav

MOTIVERING

1. Bakgrund

Kommissionen föreslår en ändring av förordning (EG) nr 539/2001[1], senast ändrad genom förordning (EG) nr 1932/2006[2], för att uppnå följande målsättningar:

- Anpassa de två bilagorna i förordningen, för att helt spegla den nya situationen i länderna på västra Balkan, med beaktande av dels EU:s politiska åtagande om viseringsliberalisering för kortare vistelser för medborgare från alla länderna på västra Balkan som ett led i Thessaloniki-agendan och dels framstegen i dialogerna om liberalisering av viseringsbestämmelserna, som inleddes under 2008 med Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien.

- Garantera att denna anpassning för länderna på västra Balkan överensstämmer med behovet av en regelbundet återkommande översyn av förordning (EG) nr 539/2001 och att de aktuella bilagorna - som innehåller förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna (bilaga I) samt förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (bilaga II) – uppfyller kriterierna i skäl 5 i förordningen, särkilt vad gäller olaglig invandring och allmän ordning vid överföring av länder mellan förordningens båda bilagor.

- Överföra f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien från bilaga I till bilaga II i förordningen, införa Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244 i bilaga I i förordning (EG) nr 539/2001 under ”Territoriella enheter och myndigheter som inte erkänns som stater av samtliga medlemsstater”, utan att detta påverkar ställningen för Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

° Bakgrund och gällande bestämmelser

I enlighet med artikel 62.2 b i) i EG-födraget har rådet antagit förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna (den så kallade negativa förteckningen) och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (den så kallade positiva förteckningen)[3]. Enligt artikel 61 i EG-fördraget ingår fastställandet av dessa förteckningar bland de stödåtgärder som är direkt relaterade till den fria rörligheten för personer i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Fastställandet av vilka tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering och vilka tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav görs genom en väl avvägd bedömning i varje enskilt fall av olika kriterier kopplade till bland annat olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet samt Europeiska unionens yttre förbindelser med tredje land, samtidigt som hänsyn också tas till konsekvenserna för den regionala sammanhållningen och ömsesidigheten (se skäl 5 i ingressen till förordning nr 539/2001). Eftersom dessa kriterier kan utvecklas över tiden i förhållande till tredjeländer bör de negativa och positiva förteckningarna regelbundet ses över. Sedan förordning nr 539/2001 antogs har den ändrats fem gånger[4]. Med hänsyn till utvecklingen av den situation som nämns ovan avseende vissa länder i västra Balkan vore det lämpligt att se över förteckningen igen när det gäller det sistnämnda.

° Kortfristig viseringspolitik for länderna på västra Balkan – Uppföljning av Thessaloniki-agendan

När rådet antog förordning nr 2317/95[5] fastställde den för första gången en sådan negativ förteckning: i förteckningen ingick Albanien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro). Bosnien och Hercegovina ingick inte i förteckningen, medlemsstaterna fick därmed själva fatta beslut om viseringskraven för medborgare från detta land: alla medlemsstaterna utom en införde en viseringsskyldighet[6].

Efter ikraftträdandet av Amsterdamfördraget antog rådet förordning nr 539/2001 och fastställde därmed för första gången en negativ och en positiv förteckning, där alla länderna på västra Balkan utom Kroatien ingick i den negativa förteckningen: Albanien, Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) samt f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Efter Montenegros självständighetsförklaring, infördes både Serbien och Montenegro i den negativa förteckningen[7].

Stats- och regeringscheferna bekräftade vikten av en dialog om viseringar för kortare vistelser i slutsatserna från toppmötet mellan EU och västra Balkan som hölls i Thessaloniki den 21 juni 2003. Vid mötet bekräftdes också det europeiska perspektivet för länderna på västra Balkan. I Thessaloniki-agendan bekräftades att perspektivet för en viseringsliberalisering är ett mål som är kopplat till de berörda ländernas framsteg vid genomförandet av genomgripande reformer bland annat vad gäller att stärka rättstatsprincipen, bekämpa organiserad brottslighet, korruption och olaglig invandring samt förstärka sin administrativa kapacitet i fråga om gränskontroll och dokumentsäkerhet.

Som ett första konkret steg mot att införa ett viseringsfritt system och med beaktande av att främjandet av direkta personkontakter var ett viktigt villkor för en stabil utveckling av ekonomiska, humanitära, kulturella, vetenskapliga och andra kopplingar, ingick Europeiska gemenskaperna under 2007 avtal om viseringslättnader med Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien[8] (parallellt med återtagandeavtal).

Syftet med avtalen var att göra det lättare för medborgare från länderna på västra Balkan, särskilt för dem som regelbundet reser till EU, att få viseringar för kortare vistelser, samtidigt som klara regler införs för att bekämpa olaglig invandring genom gemenskapens återtagandeavtal. Avtalen trädde i kraft den 1 januari 2008. Under 2008 och 2009 följde kommissionen uppmärksamt genomförandet av avtalen om viseringslättnader i de fem länderna på västra Balkan. På grundval av resultaten från den första övervakningsperioden ansåg kommissionen att detta nya rättsliga instrument hade lett till ett förbättrat utfärdande av visumhandlingar i länderna på västra Balkan.

° Dialoger med Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien om viseringsliberalisering – framsteg som gjorts inom ramen för förfarandet.

Inledning av dialogerna om viseringsliberalisering

Under dessa dynamiska förhållanden och parallellt med genomförandet av avtalen om viseringslättnader framförde Europeiska kommissionen sin avsikt att inleda dialoger om viseringsliberalisering med Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien. I detta sammanhang tillkännagav kommissionen i sitt meddelande om utvidgningsstrategi av den 6 november 2007[9] sin avsikt att gradvis få till stånd en viseringsliberalisering med länderna på västra Balkan genom ytterligare konkreta åtgärder. Kommissionen föreslog därför att en dialog skulle inledas med vart och ett av de berörda länderna i syfte att upprätta en färdplan om de villkor som ska uppfyllas.

I slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 28 januari 2008 ” välkomnade rådet även Europeiska kommissionens avsikt att inom kort inleda en dialog om viseringar med alla länder i regionen samt uttryckte sin beredskap att ytterligare diskutera denna fråga …. i syfte att fastställa detaljerade färdplaner med tydliga kriterier som alla länderna i regionen ska uppfylla för att en viseringsliberalisering gradvis ska uppnås. Detta skulle göra det möjligt för rådet och kommissionen att närmare följa framstegen med de reformer som krävs ” .

När man införde metoden med ett strukturerat förfarande för viseringsliberalisering med ett tydligt engagemang för en resultatinriktad dialog beaktade EU det europeiska perspektivet för länderna på västra Balkan, det politiska åtagandet om viseringsliberalisering för kortare vistelser och ingåendet av ett avtal om återtagande mellan gemenskapen och samtliga fem länder samt viseringsfriheten för alla EU-medborgare osm getts av de berörda länderna.

I sitt meddelande om Västra Balkan: ökade utsikter till EU-medlemskap av den 5 mars 2008[10], föreslog kommissionen vilken väg som skulle följas för att gradvis nå en viseringsliberalisering i västra Balkan. Kommissionen underströk hur viktigt det var för medborgarna i västra Balkan att kunna resa utan viseringstvång till EU, den noterade att övergången till ett viseringsfritt system ingår som en del av ländernas förberedelser för EU-medlemskap och betonade sin avsikt att uppmärksamt följa genomförandet av de reformer som krävs för att uppnå denna målsättning.

Kommisionen inledde formellt dialogen om viseringsliberalisering i början av 2008 med följande länder: Serbien (den 30 januari 2008[11]), f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (20 februari 2008), Montenegro (den 21 februari 2008), Albanien (3 mars 2008), Bosnien och Hercegovina (den 26 maj 2009).

Färdplaner fastställdes av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och i samråd med respektive land för vart och ett av de fem berörda länderna. Färdplanerna syftade till att identifiera alla de åtgärder som ska antas och genomföras av vart och ett av länderna på västra Balkan och införa tydliga kriterier som dessa ska uppnå. Tanken är att bistå berörda länder att uppfylla de kriterier som anges i skäl 5 i ingressen till förordning nr 539/2001. Färdplanerna delades in i fyra tematiska delar: dokumentsäkerhet, olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet samt ett antal punkter som rör yttre förbindelser kopplade till personers rörlighet. Dialogerna och färdplanerna skräddarsyddes för att ge varje land möjlighet att fokusera sig på sina reforminsatser och uppfylla EU:s krav. Hur snabbt viseringsliberaliseringen kan genomföras beror på vilka framsteg vart och ett av länderna gör för att uppfylla da fastställda villkoren.

Viktiga faser i genomförandet

På grundval av detaljerade rapporter från de fem berörda länderna lade kommissionen i november 2008 fram en första preliminär bedömning till rådet om de fem ländernas framsteg vid genomförandet av färdplanerna för viseringsliberalisering.

Den 25 maj 2009, efter ett flertal möten och expertuppdrag i de berörda länderna (i vilka experter från medlemsstaterna var engagerade), lade kommissionen fram en uppdaterad version av utvärderingsrapporterna för rådet. Utvärderingsrapporterna lades fram för de berörda länderna på västra Balkan den 11 och 12 juni 2009.

I den uppdaterade versionen av utvärderingsrapporterna drogs följande slutsatser:

- F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har uppfyllt alla kriterier som fastställts i färdplanen.

- Vad gäller två länder, Montenegro och Serbien, har betydande framsteg gjorts och bara ett mycket begränsat antal kriterier kvarstår att uppfylla.

- Vad gäller två länder, Albanien och Bosnien och Hercegovina, kvarstår ett antal kriterier att uppfylla, trots de betydande framsteg som gjorts.

Efter diskussioner om utvärderingsrapporterna i rådets behöriga arbetsgrupper drog rådet följande slutsatser (allmänna frågor och yttre förbindelser) vid sitt möte den 15 juni 2009:

” Rådet erinrar om sitt stöd för dialogen om viseringsliberalisering med Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien, som bygger på färdplaner i vilka man fastställer tydliga och realistiska kriterier. Rådet påminner om att de berörda länderna bör fortsätta att inrikta sig på fullständigt genomförande av dessa kriterier .

I detta avseende välkomnar rådet den uppdaterade bedömning som lagts fram av Europeiska kommissionen om framstegen i de dialoger om viseringsliberaliseringen som hålls med dessa länder. Rapporterna avspeglar de tydliga framsteg som gjorts av dessa länder för att uppfylla de kriterier som fastställts i färdplanerna för viseringsliberaliseringen. I detta sammanhang uppmanar rådet Europeiska kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av förordning nr 539/2001, såsom den gäller för medlemsstaterna, för att uppnå ett viseringsfritt system helst före 2009 års utgång med de länder som kommer att ha uppfyllt kriterierna.

Rådet, som erkänner betydelsen av viseringsliberalisering för västra Balkanregionen, betonar vikten av att alla berörda länder på egna meriter uppnår ett viseringsfritt system. Därför välkomnar rådet de framsteg som hittills har gjorts och uppmanar länderna i regionen att ytterligare påskynda och genomföra reformer för att snart uppfylla de nödvändiga kriterierna.”

Detta förslag speglar resultatet av ovan nämnda genomförande: med beaktande av, å ena sidan, att avtalen för viseringslättnader och återtagande med berörda länder genomförs på ett tillfredsställande sätt och, å andra sidan, antalet avslag av viseringsansökningar respektive antalet beslut om att neka inresor, föreslår kommissionen att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ska överföras från den negativa förteckningen till den positiva, eftersom landet redan uppfyller alla kriterierna, liksom Montenegro och Serbien, vilka nästan uppfyller alla kriterierna, vilket underförstått innebär att dessa länder vid den tidpunkt när rådet antar förslaget också bör ha uppfyllt kriterierna.

Kommande åtgärder

Samtidigt som Europaparlamentet och rådet undersöker förslaget fortsätter kommissionen att utvärdera genomförandet av de kriterier som ännu inte uppfyllts av Serbien och Montenegro och den kommer så snart som möjligt att dela sin utvärdering med Europaparlamentet och rådet.

För Montenegro avser resterande kriterier som inte uppfyllts:

- Det faktiska genomförandet av utlänningslagen, som varit i kraft sedan januari 2009.

- Fastställandet av en hållbar lösning vad gäller fördrivna personers och internt fördrivna personers ställning, inklusive tillgång till identiteshandlingar.

- Förstärkningen av kapaciteten på området för rättsskipning och ett effektivt genomförande av den rättsliga ramen för kampen mot organiserad brottslighet och korruption, inklusive fördelning av tillräckliga finansiella, mänskliga och tekniska resurser.

För Serbien avser resterande kriterier som inte har uppfyllts:

- En förbättring av gränsöverskridande övervakning eller gränsövervakning, som särskilt omfattar informationsutbyte med Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo.

- Det faktiska genomförandet av utlänningslagen som är i kraft sedan april 2009 och antagandet av en strategi för hantering av migration.

- Det effektiva genomförandet av den rättsliga ramen för kampen mot organiserad brottslighet och korruption, inklusive tilldelning av tillräckliga finansiella och mänskliga resurser.

- Integritet och säkerhet i de förfaranden som tillämpas vid utfärdandet av nya biometriska pass till personer bosatta i Kosovo.

Sedan 1999 har inte Serbien haft möjlighet att göra kontrollbesök på plats avseende personer bosatta i Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99. Beträffande Serbiens utfärdande av nya biometriska pass till personer bosatta i Kosovo kunde inte kommissionen och medlemsstaternas experter, på grund av avsaknaden av en dialog om viseringsliberalisering, kontrollera (särskilt genom expertuppdrag) utfärdandet av bakomliggande dokument samt integriteten och säkerheten i de förfaranden som de serbiska myndigheterna tillämpar vid kontrollen av korrektheten i de uppgifter som lämnats av personer bosatta i Kosovo när de ansöker om nya serbiska biometriska pass. För att förhindra missbruk av denna situation vid ansökningar om biometriska pass tillkännagav de serbiska myndigheterna att det i juli inrättats ett särskilt samordningsdirektorat ( på serbiska : Koordinaciona uprava) , som enbart ansvarar för att handlägga alla ansökningar om pass från personer bosatta i Kosovo och personer vars intyg om medborgarskap har utfärdats för Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

Mot bakgrund av säkerhetsfrågorna, särskilt risken för olaglig invandring av personer bosatta i Kosovo och personer vars intyg om medborgarskap har utfärdats för Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99, och eftersom ingen kontroll görs av de förfaranden för att utfärda pass som de serbiska myndigheterna tillämpar för denna kategori av personer som innehar serbiska pass utfärdade av det särskilda samordningsdirektoratet ( Koordinaciona uprava ), anser kommissionen att dessa personer bör uteslutas från det viseringsfria systemet för Serbien.

För Albanien och Bosnien och Hercegovina kommer dialogen om viseringsliberalisering att fortsätta och kommissionen kommer att öka sina insatser för att hjälpa dessa länder att uppfylla kriterierna. Kommissionen har för avsikt att föreslå att de ska överföras till den positiva förteckningen så snart de har uppfyllt de kriterier som krävs.

° Nya klargöranden avseende innehavare av biometriska pass och avtal om viseringsundantag

Införandet av biometriska pass i länderna på västra Balkan har varit av avgörande betydelse för att framgångsrikt avsluta dialogerna om viseringsliberaliseringen. I detta sammanhang bör, av orsaker som är relaterade till säkerhet och förhindrandet av olaglig invandring, avtal om viseringsundantag för medborgare från f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien bara tillämpas för medborgare som innehar det nya biometriska pass som utfärdats av vart och ett av dessa länder.

Med hänsyn till EU:s strävanden i länderna på västra Balkan och det faktum att de länderna redan har undantagit alla EU-medborgare från viseringskravet, finns det ingen orsak att villkora genomförandet av viseringsundantagen för dessa tre länder vid ingåendet av avtal om viseringsundantag med gemenskapen (vilket var fallet för Bahamas och de fem andra länder som överfördes från den negativa till den positiva förteckningen i december 2006).

° Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99

Vid Europeiska rådets möte den 19–20 juni 2008 betonades ”EU:s beredvillighet att bistå den ekonomiska och politiska utvecklingen i Kosovo genom ett tydligt europeiskt perspektiv, i överensstämmelse med regionens europeiska perspektiv”. Efter självständighetsförklaringen från Kosovos parlamentariska församling den 17 februari 2008 förklarade rådet Kosovo vara ett sui-generisfall och överlät åt EU-medlemsstaterna att besluta om sina förbindelser med Kosovo i enlighet med internationell lagstiftning och nationell praxis. Hittills har 22 EU-medlemsstater erkänt Kosovo som en självständig stat.

Den version av rådets förordning nr 539/2001 som för närvarande är i kraft innehåller ingen hänvisning till Kosovo. För närvarande har inte kommissionen inlett någon dialog om viseringsliberalisering med Kosovo. I enlighet med artikel 1.3 i förordning nr 539/2001 ska en hänvisning till Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 läggas till i bilaga 1 i förordningen så att personer bosatta i Kosovo blir underkastade viseringskrav. Detta förslag motiveras enbart av objektivt fastställda säkerhetsfrågor, som framförallt avser särskilt möjligheten av olaglig invandring från, eller transitering genom, Kosovo. Detta påverkar inte Kosovos nuvarande ställning enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

2. Rättsliga aspekter

° Sammanfattning av den föreslagna åtgärden :

- Förslaget syftar till att överföra f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien från den negativa till den positiva förteckningen, då det är underförstått att de två sistnämnda bör uppfylla alla kriterier i sina respektive färdplaner senast den dag när rådet antar detta förslag.

- Av de orsaker som anges tidigare ska innehavare av serbiska pass utfärdade av det serbiska direktoratet för samordning uteslutas från det viseringsfria systemet för Serbien.

- Med tanke på att införandet av nya biometriska pass i länderna på västra Balkan utgör ett väsentligt inslag vid dialogerna om viseringsliberalisering, bör viseringsundantagen för medborgarna i vart och ett av dessa länder bara gälla innehavare av sådana biometriska pass.

- För att återspegla nuvarande situation, bör Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 läggas till i den negativa förteckningen eftersom ingen dialog om viseringsbestämmelserna hittills har inletts med Kosovo.

° Rättslig grund

Förordning nr 539/2001 baseras på artikel 62.2 b i i EG-fördraget. Förslaget om ändring av denna förordning ska ha samma rättsliga grund.

° Principerna om proportionalitet och subsidiaritet:

I enlighet med artikel 62.2 b i i EG-födraget innehåller förordning (EG) nr 539/2001 en förteckning över de tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna (den så kallade negativa förteckningen) och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (den så kallade positiva förteckningen).

Beslutet om att ändra förteckningen, att överföra länder från den negativa till den positiva förteckningen eller vice versa, omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet.

° Val av instrument

Eftersom förordning nr 539/2001 ska ändras har en förordning valts som instrument.

3. Budgetkonsekvenser

Förslaget påverkar inte gemenskapens budget.

2009/0104 (CNS)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 b i,

med beaktande av kommissionens förslag[12],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[13], och

av följande skäl:

(1) Förteckningarna över tredje länder i bilagorna I och II till förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001[14] bör vara, och fortsätta att vara, förenlig med de kriterier som anges i skäl 5 i denna förordning. Vissa tredje länder, vilkas situation har förändrats vad gäller dessa kriterier, bör överföras från en bilaga till den andra.

(2) Avtal om förenklat utfärdande av viseringar har ingåtts med fem länder i västra Balkan – Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro samt Serbien – och trädde i kraft den 1 januari 2008, vilket utgjorde ett första konkret steg på den väg som fastställdes i Thessaloniki-agendan mot ett viseringsfritt system för medborgarna i länderna på västra Balkan. En dialog om viseringsliberalisering inleddes med vart och ett av dessa länder under 2008 och färdplaner för liberaliseringen har fastställts. Vid sin utvärdering av färdplanerna i maj 2009 bedömde kommissionen att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har uppfyllt alla kriterier som anges i dess färdplan. Montenegro och Serbien har uppfyllt merparten av kriterierna i sina respektive färdplaner.

(3) Ett särskilt samordningsdirektorat i Belgrad kommer att ansvara för mottagandet av passansökningar och utfärdandet av pass från personer bosatta i Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 och personer vars intyg om medborgarskap har utfärdats för Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99. Mot bakgrund av säkerhetsfrågor särskilt om en möjlig olaglig invandring, undantas innehavarna av serbiska pass utfärdade av detta samordningsdirektorat (på serbiska: Koordinaciona uprava) från det viseringsfria systemet för Serbien.

(4) Därför bör f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien [de två sistnämnda uppfyller alla kriterier den dag när denna förordning antas], överföras till bilaga II i förordningen (EG) nr 539/2001. Detta viseringsundantag bör bara tillämpas på innehavare av biometriska pass som utfärdats av vart och ett av de tre berörda länderna.

(5) Av orsaker som gäller rättslig klarhet och rättslig säkerhet, och i enlighet med artikel 1.3 i förordning (EG) nr 539/2001, bör Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 läggas till i bilaga I i den förordningen. Det påverkar inte ställningen för Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

(6) När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet[15].

(7) Vad gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG om undertecknande av nämnda avtal[16].

(8) När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/261/EG av den 28 februari 2008 om undertecknande av nämnda protokoll[17].

(9) Förordningen innebär en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilka Förenade kungariket inte deltar enligt rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[18]. Av denna anledning deltar Förenade kungariket inte i rådets beslut om antagande av denna förordning och landet är inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna.

(10) Denna förordning utgör en vidareutveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[19]. Av denna anledning deltar Irland inte i rådets beslut om antagande av denna förordning och är landet inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna.

(11) Denna förordning utgör en rättsakt som grundas på Schengenregelverket eller på annat sätt har samband med detta i enlighet med artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt och artikel 4.1 i 2005 års anslutningsakt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 539/2001 ska ändras på följande sätt:

1) Bilaga I ska ändras på följande sätt:

(a) I del 1 ska hänvisningen till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien strykas.

(b) I del 2 ska följande hänvisning införas:

”Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99”.

2) I del II ska följande hänvisningar införas:

”F.d. jugoslaviska republiken Makedonien (*)

Montenegro (*)

Serbien [med undantag av innehavare av serbiska pass som har utfärdats av det serbiska samordningsdirektoratet (på serbiska: Koordinaciona uprava ) ](*)

(*) Undantaget från viseringskravet gäller bara innehavare av biometriska pass”.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Bryssel den […]

På rådets vägnar

Ordförande

[1] EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

[2] EUT L 405, 30.12.2006, s. 23.

[3] EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

[4] Rådets förordning (EG) nr 2414/2001 av den 7 december 2001, EGT L 327, 12.12.2001, s. 1, nr 453/2003 av den 6 mars 2003, EUT L 69, 13.3.2003, s. 10, nr 851/2005 av den 2 juni 2005, EUT L 141, 4.6.2005, s. 3, nr 1791/2006 av den 20 november 2006, EUT L 363, 20.12.2006, s. 1, nr 1932/2006 av den 21 december 2006, EUT L 405, 30.12.2006, s. 23.

[5] Den 25 september 1995, EGT L 234, 3.10.1995, s. 1.

[6] Se meddelandet från kommissionen inom ramen för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 2317/95 av den 25 september 1995 om fastställande av de tredje länder vars medborgare måste ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser (EGT C 101, 3.4.1998, s. 4).

[7] Rådets förordning (EG) nr 1932/2006 av den 21 december 2006 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, EUT L 405, 30.12.2006, och dess rättelse, EUT L 29, 3.2.2007, s. 10.

[8] Se ingressen till dessa avtal: med Albanien (EUT L 334, 19.12.2007, s. 85), Bosnien och Hercegovina (EUT L 334, 19.12.2007, s. 97), f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (EUT L 334, 19.12.2007, s. 125), Montenegro (EUT L 334, 19.12.2007, s. 169) och Serbien (EUT L 334, 19.12.2007, s. 109).

[9] KOM(2007) 663, 6.11.2007.

[10] KOM(2008) 127, 5.3.2008.

[11] Dialogen om viseringsliberalisering omfattar inte Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

[12] EUT C [...], [...], s. [...].

[13] EUT C [...], [...], s. [...].

[14] EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

[15] EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

[16] EUT L 370, 17.12.2004, p. 78 .

[17] EUT L 83, 26.3.2008, p. 3 .

[18] EUT L 131, 1.6.2000, p. 43 .

[19] EUT L 64, 7.3.2002, s. 20 .