—

Rafet Kqiku, genom A. Heidegger, Rechtsanwalt,

—

Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Wilderspin och S. Grünheid, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets beslut nr 896/2006/EG av den 14 juni 2006 om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av ett unilateralt erkännande av medlemsstaterna av vissa uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein för genomresa via deras territorier (EUT L 167, s. 8).

2

Begäran har framställts i ett brottmål i Tyskland mot Rafet Kqiku, en medborgare i Serbien och Montenegro, som åtalats för att den 4 augusti 2006 ha inrest till Förbundsrepubliken Tyskland och för att ha vistats där till den 6 augusti 2006, utan att inneha erforderligt uppehållstillstånd i form av en visering.

3

Det framgår av artiklarna 10 och 11 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 2000, s. 19), som undertecknats i Schengen (Luxemburg) den 19 juni 1990, att det, för varje annan person än medborgare i Europeiska gemenskapernas medlemsstater, ska införas en enhetlig visering som får beviljas för kortare vistelse som omfattar högst tre månader. I konventionen görs emellertid åtskillnad mellan reseviseringar och transitviseringar. Beträffande transitviseringar får tidslängden för genomresan inte överstiga fem dagar.

4

Enligt artikel 1.1 och bilaga 1 till rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, s. 1), ska medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser.

5

Artikel 2 i nämnda förordning har följande lydelse:

”I denna förordning avses med visering ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstat eller ett beslut som fattats av en medlemsstat och som krävs i samband med

6

Skälen 2, 3, 6 och 7 i beslut nr 896/2006 har följande lydelse:

…

7

I artikel 1 i beslut nr 896/2006 föreskrivs följande:

”Genom detta beslut inrättas en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av ett unilateralt erkännande av medlemsstaterna av uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein till tredjelandsmedborgare, som är viseringspliktiga enligt förordning … nr 539/2001, som likvärdiga med deras enhetliga eller nationella viseringar för genomresor.

…”

8

I artikel 2 i beslutet anges följande:

”De medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket till fullo skall unilateralt erkänna de uppehållstillstånd som är utfärdade av Schweiz och Liechtenstein och som förtecknas i bilagan.

…”

9

I artikel 3 första stycket föreskrivs följande:

”Tredjelandsmedborgares genomresa via medlemsstaternas territorium får inte vara längre än fem dagar.”

10

Bland de uppehållstillstånd som är utfärdade av Schweiziska edsförbundet, som avses i artikel 2 i beslut nr 896/2006 och anges i förteckningen i beslutets bilaga, finns bland annat det som benämns livret pour étrangers C (identitetshandling för utlänningar C), som är förbundet med ett permanent uppehållstillstånd av typ C.

11

I de tillämpliga bestämmelserna i den tyska lagen om utlänningars vistelse, förvärvsarbete och integrering (nedan kallad utlänningslagen) (Gesetz über den Aufenthalt, die Erwerbstätigkeit und die Integration von Ausländern im Bundesgebiet, BGBl. 2004 I, s. 1950), föreskrivs att utländska medborgare är skyldiga att inneha ett uppehållstillstånd, såvida inte annat följer av Europeiska unionens rätt eller av dekret. Uppehållstillstånd beviljas bland annat i form av visering och tillstånd för vistelse.

12

Om en utländsk medborgare inte innehar ett av de uppehållstillstånd som erfordras enligt denna lag, ska, enligt den nationella domstolen, dennes inresa till Förbundsrepubliken Tyskland anses vara olovlig. Enligt 95 § i nämnda lag ska den som uppehåller sig på tyskt territorium utan att inneha erforderligt uppehållstillstånd dömas till fängelse i högst ett år eller till böter. Samma påföljd föreskrivs för det fall att utlänningen reser in på tyskt territorium utan pass eller utan att inneha ett giltigt uppehållstillstånd.

13

Oberlandesgericht Karlsruhe har i beslutet om hänskjutande förklarat att enligt den nationella tyska rätten ska prövningen av huruvida det föreligger en straffbelagd gärning i den mening som avses i 95 § endast avse huruvida det formellt sett finns ett giltigt tillstånd för inresa och vistelse.

14

Rafet Kqiku, som enligt sitt pass är medborgare i Serbien och Montenegro, bor stadigvarande i Schweiz sedan juni 1993. Sedan den 27 mars 2006 innehar han en identitetshandling för utlänningar av typ C, som är utfärdad av Schweiziska edsförbundet och förbunden med ett permanent uppehållstillstånd av typ C. Identitetshandlingens”Kontrollfrist” löper ut den 19 juni 2009. Alla familjemedlemmar har också giltiga identitetshandlingar för utlänningar eller, vad gäller barnen, motsvarande handlingar.

15

Den 4 augusti 2006 reste Rafet Kqiku med sin fru och deras tre barn från Schweiz till Tyskland. Under vistelsen i Tyskland besökte de familjemedlemmar i Köln och Stuttgart.

16

Vid det tillfället och fram till återresan till Schweiz den 6 augusti 2006 hade Rafet Kqiku med sig ett giltigt pass, sin identitetshandling för utlänningar av typ C, samt ett körkort som också var giltigt. Samtliga handlingar var utfärdade av de schweiziska myndigheterna. Alla familjemedlemmar som följde med honom hade också med sig giltiga pass och identitetshandlingar för utlänningar eller, vad gällde barnen, motsvarande handlingar.

17

Inför sin vistelse i Tyskland ansökte Rafet Kqiku, till skillnad från vad som hade varit fallet vid hans tidigare kortbesök där, inte om någon visering, vare sig för sig själv eller för de andra familjemedlemmarna.

18

Rafet Kqiku åtalades för att ha rest in på tyskt territorium och för att ha uppehållit sig där mellan den 4 och den 6 augusti 2006, utan att inneha det uppehållstillstånd, i form av en visering, som erfordrades av honom i hans egenskap av medborgare i Serbien och Montenegro.

19

När det gäller åtalet för olovlig inresa och olovlig vistelse i den mening som avses i utlänningslagen, frikände Amtsgericht Singen (Tyskland) Rafet Kqiku genom avgörande av den 29 november 2006, med motiveringen att dennes handlande inte var brottsligt med hänsyn till beslut nr 896/2006. Åklagarmyndigheten överklagade avgörandet genom revisionstalan. Det är i detta mål om överklagande som Oberlandesgericht Karlsruhe ska döma, i sin egenskap av domstol i sista instans.

20

Oberlandesgericht Karlsruhe – som bedömde att det för prövningen av huruvida Rafet Kqiku ska ådra sig påföljd för olovlig inresa och olovlig vistelse på tyskt territorium, i den mening som avses i 95 § 1.3 och 2 i utlänningslagen, finns anledning att tolka de bestämmelser i beslut nr 896/2006 som avser unilateralt erkännande av uppehållstillstånd – beslutade att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Ska bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 i beslut nr 896/2006 … tolkas så, att sådana uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein som det hänvisas till i bilagan till nämnda beslut omedelbart får verkan av en visering för genomresa via det gemensamma området, på grund av att de medlemsstater som till fullo genomfört Schengenregelverket unilateralt har erkänt dessa uppehållstillstånd som likvärdiga med deras enhetliga eller nationella viseringar,

eller

ska bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 i beslut nr 896/2006 … tolkas så, att tredjelandsmedborgare som innehar ett sådant av Schweiz eller av Liechtenstein utfärdat uppehållstillstånd som föreskrivs i bilagan till nämnda beslut och som de medlemsstater som till fullo genomfört Schengenregelverket unilateralt har erkänt, är befriade från kravet på en sådan visering som avses i artikel 1.1 i förordning … nr 539/2001, för genomresa via det gemensamma området?”

21

Den nationella domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i vilken räckvidd som ett erkännande av sådana uppehållstillstånd som avses i beslut nr 896/2006 har, mot bakgrund av viseringsplikten enligt förordning nr 539/2001.

22

Rafet Kqiku har hävdat att beslut nr 896/2006 avser erkännande av uppehållstillstånd som är utfärdade av Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein för genomresa via Schengenområdet eller för kortare vistelse inom detta område. Rafet Kqiku har gjort gällande att hans identitetshandling för utlänningar av typ C är ett av de av Schweiziska edsförbundet utfärdade uppehållstillstånd som anges i bilagan till beslutet, att identitetshandlingen inte medför befrielse från kravet på visering enligt förordning nr 539/2001 och att denna handling är ett giltigt tillstånd för inresa och vistelse.

23

Europeiska gemenskapernas kommission har understrukit att den likvärdighet som avses i beslut nr 896/2006 endast gäller för genomresor via Schengenområdet. Den anser att det bara är för genomresor som ett sådant uppehållstillstånd som det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen kan jämställas med en ”Schengenvisering”. Kommissionen anser också att det endast är för genomresor som erkännandet av ett uppehållstillstånd som är utfärdat av Schweiziska edsförbundet eller av Furstendömet Liechtenstein gäller som undantag från den visering som föreskrivs i artikel 1.1 i förordning nr 539/2001.

24

Domstolen erinrar först om att den ordning som har införts genom beslut nr 896/2006, enligt artikel 1 i beslutet, är grundad på ett unilateralt erkännande från medlemsstaternas sida av uppehållstillstånd utfärdade av Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein till tredjelandsmedborgare – som är viseringspliktiga enligt förordning nr 539/2001 – som likvärdiga med medlemsstaternas enhetliga eller nationella viseringar för genomresor.

25

Såsom bland annat framgår av artikel 2 i förordning nr 539/2001 görs det genom Schengenregelverket en åtskillnad mellan två huvudkategorier av viseringar, nämligen viseringar för kortare vistelser och viseringar för genomresor. De förstnämnda avser vistelser som sammanlagt inte överstiger tre månader, medan de sistnämnda avser genomresor via det gemensamma området vilka inte får vara längre än fem dagar.

26

Såsom framgår av rubriken till beslut nr 896/2006 och av artiklarna 1 och 2 i detsamma, är syftet med beslutet att införa en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna endast med avseende på genomresor via medlemsstaternas territorium. Följaktligen föreskrivs i nämnda artiklar endast att uppehållstillstånd som är utfärdade av Schweiziska edsförbundet eller av Furstendömet Liechtenstein till tredjelandsmedborgare ska vara likvärdiga med enhetliga eller nationella viseringar för genomresor. Enligt artikel 3 i beslutet får en genomresa inte vara längre än fem dagar.

27

Eftersom det unilaterala erkännandet, inom ramen för den förenklade ordning för kontroller som har införts genom beslut nr 896/2006, av vissa uppehållstillstånd som är utfärdade av Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein är begränsat till inresa i Schengenområdet för genomresor, konstaterar domstolen att de uppehållstillstånd som är utfärdade av dessa stater och angivna i bilagan till beslutet endast erkänns som likvärdiga med enhetliga eller nationella viseringar för genomresor.

28

Denna tolkning stöds av skälen 3 och 7 i beslut nr 896/2006, i vilka det anges att syftet med beslutet är att erbjuda medborgare från tredjeland, däribland Serbien och Montenegro, som innehar uppehållstillstånd som är utfärdade av Schweiziska edsförbundet eller av Furstendömet Liechtenstein, en möjlighet att återvända till sitt ursprungsland via det gemensamma området, utan att ansöka om en visering för genomresa. I skäl 7 i beslutet anges uttryckligen att erkännandet av nämnda uppehållstillstånd bör begränsas till genomresor och att det inte bör påverka medlemsstaternas möjligheter att utfärda viseringar för en kortare vistelse.

29

Dessutom är syftet med den förenklade ordning som har införts genom beslut nr 896/2006 varken att utvidga eller inskränka kretsen av de tredjelandsmedborgare som är undantagna från viseringsplikten enligt förordning nr 539/2001.

30

Denna tolkning bekräftas av de rättsliga grunderna för förordning nr 539/2001 och beslut nr 896/2006. Förordning nr 539/2001 är grundad på artikel 62.2 b i EG, som gäller åtgärder som avser passage av de yttre gränserna och med vilkas hjälp det ska fastställas regler om visering, inbegripet en förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering och över de länder vars medborgare är undantagna från detta krav. Beslut nr 896/2006 är däremot grundat på artikel 62.2 a EG, som gäller åtgärder som avser normer och förfaranden som medlemsstaterna ska följa när de utför personkontroller vid sådana gränser.

31

Av detta följer således att ett uppehållstillstånd som har utfärdats av Schweiziska edsförbundet eller av Furstendömet Liechtenstein till tredjelandsmedborgare som är viseringspliktiga är en handling som ska anses vara likvärdig med en visering för genomresa via medlemsstaternas territorium. De personer som berörs av beslut nr 896/2006 är, inom ramen för det förenklade förfarande som har införts genom beslutet, följaktligen inte skyldiga att inneha en visering för genomresa när de passerar de yttre gränserna för att resa genom medlemsstaternas territorium, förutsatt att genomresan inte varar längre än fem dagar.

32

Mot bakgrund av föregående överväganden, och i överensstämmelse med den åtskillnad som görs i förordning nr 539/2001 mellan viseringar för genomresa och viseringar för kortare vistelse, ska den fråga som har ställts besvaras enligt följande. Beslut nr 896/2006 ska tolkas på så sätt, att de uppehållstillstånd som anges i bilagan till beslutet, vilka är utfärdade av Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein till tredjelandsmedborgare som är viseringspliktiga, endast ska anses vara likvärdiga med en visering för genomresa. För en inresa på medlemsstaternas territorium som görs för genomresa, är det tillräckligt, för att de krav som anges i artiklarna 1.1 och 2 i förordning nr 539/2001 ska vara uppfyllda, att en person som avses i nämnda beslut innehar ett uppehållstillstånd som är utfärdat av Schweiziska edsförbundet eller av Furstendömet Liechtenstein och som anges i bilagan till samma beslut.

33

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Europaparlamentets och rådets beslut nr 896/2006/EG av den 14 juni 2006 om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av ett unilateralt erkännande av medlemsstaterna av vissa uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein för genomresa via deras territorier ska tolkas på så sätt, att de uppehållstillstånd som anges i bilagan till beslutet, vilka är utfärdade av Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein till tredjelandsmedborgare som är viseringspliktiga, endast ska anses vara likvärdiga med en visering för genomresa. För en inresa på medlemsstaternas territorium som görs för genomresa, är det tillräckligt, för att de krav som anges i artiklarna 1.1 och 2 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav ska vara uppfyllda, att en person som avses i nämnda beslut innehar ett uppehållstillstånd som är utfärdat av Schweiziska edsförbundet eller av Furstendömet Liechtenstein och som anges i bilagan till samma beslut.