EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62017TN0357

Mål T-357/17: Talan väckt den 6 juni 2017 – Aide et Action France mot kommissionen

EUT C 269, 14.8.2017, p. 28–30 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

14.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 269/28


Talan väckt den 6 juni 2017 – Aide et Action France mot kommissionen

(Mål T-357/17)

(2017/C 269/40)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Aide et Action France (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten A. Le Mière)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 6 april 2017 och debetnota nr 3241607987, vilken erhölls den 8 augusti 2016, samt alla rättsverkningar, och

förplikta Europeiska kommissionen att betala ett belopp på 8 000 euro till Aide et Action France, enligt artikel 134 i rättegångsreglerna för Europeiska unionens tribunal.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden åberopas till stöd för att sökanden har talerätt, då beslutet av den 6 april 2017 (nedan kallat det angripna beslutet) ger upphov till rättsverkningar gentemot sökanden.

2.

Som andra grund anförs att det angripna beslutet är otillräckligt motiverat, genom att

beslutet strider mot artikel 296 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat FEUF) och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan),

beslutet innehåller inga klara och otvetydiga uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna,

kommissionen endast konstaterat att ett avtalsbrott föreligger, utan att identifiera någon avtalsbestämmelse som resulterar i ett sådant eller lämna någon uppgift om hur den åberopade skuldens storlek har beräknats,

beslutet är otillräckligt motiverat till och med mot bakgrund av det sammanhang i vilket det fattats,

de utredningar och den sammanställning av fakta som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har gjort inte gjorde det möjligt för sökanden att förstå omfattningen av den åtgärd som vidtagits mot sökanden.

3.

Tredje grunden avser vägran att låta sökanden ta del av Olaf:s slutrapport, som sändes till Europeiska kommissionen, varvid det görs gällande att

det angripna beslutet strider mot artikel 15.3 FEUF, artikel 42 i stadgan och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar,

när debetnotan hade utfärdats och beslutet att kräva in betalning genom kvittning hade fattats, borde sökanden ha fått tillgång till Olaf:s slutrapport för att kunna utöva sin rätt till försvar fullt ut,

kommissionen borde ha anpassat sig till de nationella villkoren om den enskildes rätt att ta del av handlingar som legat till grund för ett beslut som gått denne emot,

kommissionen enligt bidragsavtalet var skyldig att låta sökanden ta del av undersöknings- och granskningsrapporter,

kommissionen skulle under alla omständigheter ha kunnat låta sökanden ta del av handlingarna genom maskering av vissa partier.

4.

Som fjärde grund anförs att det angripna beslutet är ogrundat och därmed strider mot FEUF, genom att

det angripna beslutet strider mot artikel 209 FEUF och budgetförordningarna nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 och nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012,

det angripna beslutet inte grundar sig på någon fordran,

de medel sökanden har erhållit i sin helhet har använts för att det program som medlen beviljats för, i enlighet med artikel 14 i bilaga 2 till bidragsavtalet ”Grant Contract”.


Top