Talan väckt den 28 oktober 2010 — Viktor Uspaskich mot Europaparlamentet

(Mål T-507/10)

()

2011/C 13/55

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: Viktor Uspaskich (Kėdainiai, Litauen) (ombud: advokat Vytautas Sviderskis och Stanislovas Tomas)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar fyra grunder till stöd för sin talan.

Som första grund gör sökanden gällande att svaranden åsidosatte rätten till försvar och principen om god förvaltningssed i förfarande 2009/2147 (IMM). Europaparlamentet vägrade höra sökanden under förfarandet om upphävande av hans immunitet såväl i utskottet för rättsliga frågor som under sammanträdet. Det underlät att beakta merparten av sökandens argument och bemötte inget av dem.

För det andra antog Europaparlamentet det angripna beslutet på felaktig rättslig grund och åsidosatte artikel 9 första stycket a) i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, eftersom dess tolkning av första och andra styckena i artikel 62 i Litauens konstitution är klart felaktig. Sökanden åberopar tribunalens dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, där tribunalen slog fast att Europaparlamentet hade gjort sig skyldig till ett motsvarande åsidosättande.

Som tredje grund anförs att svaranden inte iakttog principen om fumus persecutionis och gjorde en uppenbart felaktig bedömning av den, eftersom svaranden inte fäste något avseende vid dess tidigare beslut om fumus persecutionis. Vidare beaktade Europaparlamentet inte den omständigheten att en politisk ledare, vid den tidpunkt då åtal väcktes, inte kunde hållas ansvarig för åsidosättanden som hade samband med förvaltning. Dessutom hade uppgifter från förundersökningen publicerats.

I den fjärde grunden gör sökanden gällande att svaranden åsidosatte sökandens rätt att begära fastställelse av immunitet enligt artikel 6.3 i Europaparlamentets arbetsordning. Sökanden begärde fastställelse av sin immunitet med grund i att kravet att ställa en säkerhet om 436 000 euro inte står i proportion till det eventuella högsta bötesbelopp som kan utdömas för det brott för vilket han står åtalad. Svaranden vägrade att pröva denna begäran.