51998IP0447(01)

A4-0447/98

Resolution om euron som parallell valuta

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av inrättandet av Europeiska centralbanken och inledningen av den tredje etappen av EMU,

- med beaktande av sin resolution av den 30 april 1998 om Europeiska monetära institutets konvergensrapport (C4-0201/98) och kommissionens dokument av den 25 mars 1998 «Euron 1999 - Rapport om konvergenssituationen samt rekommendation inför övergången till den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen» (KOM(98)1999 - C4-0200/98) ((EGT C 152, 18.5.1998, s. 33.)),

- med beaktande av artikel 148 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik (A4-0447/98), och av följande skäl:

A. När den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999 kommer tyvärr varken det brittiska pundet, den svenska kronan, den danska kronan eller den grekiska drakman att ingå.

B. Det är högst önskvärt att Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland, med tanke på att det ligger i deras eget intresse och med tanke på vad som är bäst för de andra medlemsstaterna som deltar i EMU från början och framför allt för medborgarna i Europeiska unionen som helhet, så snart som möjligt skall kunna ansluta sig till den gemensamma valutan.

C. Bortsett från de kvarstående politiska och ekonomiska inträdeshindren för Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland, räknar en ansenlig majoritet av dessa länders medborgare med att länderna kommer att ansluta sig till EMU inom de kommande sju åren (när det gäller Förenade kungariket rör det sig exempelvis om 65 procent).

D. Den allmänna uppfattningen bland företag i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland är att möjligheten att tidigt kunna utnyttja euron i sin verksamhet kommer att medföra konkurrensfördelar.

E. Den politiska osäkerheten i fråga om tidpunkten för Förenade kungarikets, Sveriges, Danmarks och Greklands EMU-inträde och den ekonomiska osäkerhet som är förbunden med deras fortsatta möjlighet att manipulera värdet på sina valutor skulle lätt kunna leda till väsentligen kraftigare kursfluktuationer gentemot euron för det engelska pundet, den svenska kronan, den danska kronan och den grekiska drakman än vad som varit fallet gentemot D-marken.

F. Dessa kraftigare kursfluktuationer skulle också kunna orsakas av att euron får större tyngd än D-marken på de internationella marknaderna och av den effekt detta skulle få på brittiska pundets, svenska kronans, danska kronans och grekiska drakmans kursfluktuationer gentemot dollarn och yenen.

G. Dessa kursfluktuationer skulle lätt kunna förstärkas ytterligare av att de mindre valutorna är sårbara för spekulativa attacker, vilket har visat sig i senare tids tendenser på den globala kapitalmarknaden.

H. Dessa kursfluktuationer kommer sannolikt att säkerställa att kapitalkostnaderna ligger på en högre nivå i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland än i euroområdet.

I. Från och med den 1 januari 1999 kommer euron att användas för samtliga EU-betalningar. I de medlemsstater som står utanför EMU skulle de sektorer som är beroende av EU-betalningar, framför allt jordbrukssektorn, därför kunna stå inför en ökad valutarisk och man skulle inom dessa sektorer kunna försöka övervältra denna valutarisk på sina inhemska underleverantörer genom att kräva att de fakturerar i euro.

J. Turisters användning av euron skulle kunna bli särskilt omfattande på de platser i de icke deltagande staterna där turismen är särskilt stor, till exempel i London och på de grekiska öarna.

K. Ett stort antal multinationella företag som är verksamma i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland har redan meddelat att det är deras avsikt att efter den 1 januari 1999 överföra valutarisken till sina inhemska underleverantörer genom att kräva att de fakturerar i euro.

L. Ett stort antal nationella företag i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland som exporterar till euroområdet kommer att försöka överföra valutarisken på sina inhemska underleverantörer genom att kräva att de fakturerar i euro.

M. Önskan att lätt kunna jämföra priser över hela EU skulle mycket väl kunna leda till att brittiska, svenska, danska och grekiska inköpsansvariga, även på företag som inte har några intäkter i euro, begär att deras inhemska underleverantörer skall ange sina priser i euro.

N. Inom vissa sektorer i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland, framför allt när det gäller finansiella tjänster och informationsteknik där arbetsgivare och arbetstagare är internationella, kommer euron de kommande tre åren att vara den valuta som används för de allra flesta lönepaket för chefer.

O. Det är också möjligt att löneavtal i sektorer där euron är vanligt förekommande i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland, som exempelvis bilindustrin, kommer att vara direkt kopplade till växelkursen för euron fastän de alltjämt är uttryckta i den nationella valutan.

P. Det är sannolikt att euron under de kommande åren blir likvärdig med dollarn i importkontrakt för viktiga handelsvaror inom euroområdet, framför allt för nordsjöolja och naturgas.

Q. Det är möjligt att euron under de kommande åren blir likvärdig med dollarn vid internationella handels- och investeringstransaktioner i kandidatländerna.

R. Euron kommer därför inte alls att efter den 1 januari 1999 vara «en utländsk valuta som alla andra» i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland, utan den kommer att utgöra en snabbt växande andel av dessa länders penningmängd (när det gäller Sverige kanske så mycket som 15 procent under de kommande tre åren).

S. Denna utveckling är välkommen eftersom den utan tvivel kommer att leda till att ett brittiskt, svenskt, danskt och grekiskt deltagande i EMU påskyndas.

T. Denna utveckling kommer emellertid att innebära ökade problem för centralbankerna i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland när de skall föra sin nationella penningpolitik.

U. Denna utveckling skulle också lätt kunna leda till att små och medelstora företag, som aldrig tidigare har varit utsatta för valutarisk, tar alltför lätt på risker de inte förstår och inte kan hantera ordentligt.

V. Denna utveckling skulle också kunna leda till att konsumenter tar på sig skulder och andra finansiella åtaganden i euro, utan att inse vilka risker detta medför.

W. En parallell användning av euron i kandidatländerna välkomnas i och med att denna stärker ländernas koppling till EU och underlättar deras framtida medlemskap.

X. Med tiden kan denna utveckling emellertid skapa risker liknande dem som Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland nu ställs inför.

Y. Den vidare internationella parallella användningen av euron är välkommen eftersom den förstärker eurons roll som en världsvaluta som är likställd med dollarn.

1. Parlamentet anser att

i. inga offentliga myndigheter i någon medlemsstat bör sätta upp någon form av hinder för en parallell användning av euron i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland,

ii. ECB bör inrätta en särskild kommitté för att övervaka den parallella användningen av euron i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland och säkerställa att utvecklingen av denna parallella användning är till hjälp snarare än till hinder för dessa länders anslutning till EMU,

iii. centralbankerna i Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland före den 1 januari 1999 offentligt bör uttala sig om hur de tänker sig att en parallell användning av euron kommer att utvecklas i deras respektive ekonomier under de kommande tre åren och hur de kommer att rekommendera att finansinstitut, företag och konsumenter skall förhålla sig under dessa omständigheter; dessa uttalanden skall läggas fram inför Europaparlamentet via underutskottet för monetära frågor,

iv. Förenade kungarikets, Sveriges, Danmarks och Greklands regeringar bör säkerställa att deras europolitik är så tydlig som möjligt för alla ekonomiska aktörer, eftersom detta är det enda sättet att minska de risker som är förbundna med en parallell användning av euron,

v. Förenade kungariket, Sverige, Danmark och Grekland bör ansluta sig till EMU så snart som möjligt, eftersom detta är det enda sättet att undanröja de risker som är förbundna med en parallell användning av euron,

2. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till kommissionen, rådet, ECB-rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.