31.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 350/1

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1580/2007

av den 21 december 2007

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 1.3,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 1.3,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker och om ändring av direktiven 2001/112/EG och 2001/113/EG och förordningarna (EEG) nr 827/68, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000, (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 318/2006 och om upphävande av förordning (EG) nr 2202/96 (3), särskilt artikel 42, och

av följande skäl:

(1)

Genom förordning (EG) nr 1182/2007 ändrades det tidigare systemet för sektorn för frukt och grönsaker enligt förordning (EG) nr 2200/96, förordning (EG) nr 2201/96 och rådets förordning (EG) nr 2202/96 av den 28 oktober 1996 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter (4).

(2)

De befintliga tillämpningsföreskrifterna för sektorn för frukt och grönsaker återfinns i ett stort antal förordningar, varav flera har ändrats många gånger. Det är nödvändigt att ändra dessa tillämpningsföreskrifter till följd av de ändringar som gjorts av systemet för frukt och grönsaker genom förordning (EG) nr 1182/2007 och mot bakgrund av vunna erfarenheter. Med tanke på ändringarnas omfattning är det av tydlighetsskäl nödvändigt att införliva alla dessa tillämpningsbestämmelser i en ny, särskild förordning.

(3)

Följande kommissionsförordningar bör därför upphävas: — Förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter till importsystemet för frukt och grönsaker (5). — Förordning (EG) nr 1555/96 av den 30 juli 1996 om tillämpningsföreskrifter för systemet med tilläggstull vid import inom sektorn för frukt och grönsaker (6). — Förordning (EG) nr 961/1999 av den 6 maj 1999 om tillämpningsföreskrifter avseende vidgad giltighet för regler utfärdade av producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn (7). — Förordning (EG) nr 544/2001 av den 20 mars 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 när det gäller tilläggsstöd till driftsfonder (8). — Förordning (EG) nr 1148/2001 av den 12 juni 2001 om kontroll av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker (9). — Förordning (EG) nr 2590/2001 av den 21 december 2001 om godkännande av de kontroller som görs i Schweiz av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker före import till Europeiska gemenskapen (10). — Förordning (EG) nr 1791/2002 av den 9 oktober 2002 om godkännande av de kontroller som görs i Marocko av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker före import till Europeiska gemenskapen (11). — Förordning (EG) nr 2103/2002 av den 28 november 2002 om godkännande av de kontroller som görs i Sydafrika av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker före import till gemenskapen (12). — Förordning (EG) nr 48/2003 av den 10 januari 2003 om fastställande av bestämmelser för blandningar av olika arter av färsk frukt och färska grönsaker i samma förpackning (13). — Förordning (EG) nr 606/2003 av den 2 april 2003 om godkännande av de kontroller som görs i Israel av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker före import till gemenskapen (14). — Förordning (EG) nr 761/2003 av den 30 april 2003 om godkännande av de kontroller som görs i Indien av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker före import till gemenskapen (15). — Kommissionens förordning (EG) nr 1432/2003 av den 11 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på erkännande av producentorganisationer och förhandserkännande av producentgrupper (16). — Förordning (EG) nr 1433/2003 av den 11 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på driftsfonder, verksamhetsprogram och ekonomiskt stöd (17). — Förordning (EG) nr 1943/2003 av den 3 november 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 när det gäller stöd till förhandserkända producentgrupper (18). — Förordning (EG) nr 103/2004 av den 21 januari 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 när det gäller ordningen för intervention och återtag från marknaden för frukt och grönsaker (19). — Förordning (EG) nr 1557/2004 av den 1 september 2004 om godkännande av de kontroller som görs i Nya Zeeland av överensstämmelse med handelsnormerna för viss färsk frukt före import till gemenskapen (20). — Förordning (EG) nr 179/2006 av den 1 februari 2006 om införande av ett system med importlicenser för äpplen som importerats från tredjeländer (21). — Förordning (EG) nr 430/2006 av 15 mars 2006 om godkännande av de kontroller som görs i Senegal av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker före import till gemenskapen (22). — Förordning (EG) nr 431/2006 av 15 mars 2006 om godkännande av de kontroller som görs i Kenya av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker före import till gemenskapen (23). — Förordning (EG) nr 1790/2006 av 5 december 2006 om godkännande av de kontroller som görs i Turkiet av överensstämmelse med handelsnormerna för färsk frukt och färska grönsaker före import till gemenskapen (24).

(4)	Närmare bestämmelser bör antas för genomförandet av förordning (EG) nr 1182/2007.

(5)	Regleringsåren för frukt- och grönsaksprodukter bör fastställas. Eftersom det inom sektorn inte längre finns några stödsystem som följer skördetiden för de berörda produkterna kan regleringsåren harmoniseras så att de sammanfaller med kalenderåret.

(6)	Genom förordning (EG) nr 1182/2007 ges kommissionen befogenhet att besluta om handelsnormer för frukt- och grönsaksprodukter och enligt artikel 2.7 i samma förordning ska normerna i de enskilda gällande förordningarna fortsätta att tillämpas tills nya handelsnormer har antagits.

(7)	Undantag och befrielser från handelsnormerna bör medges för viss verksamhet som antingen är mycket marginell och/eller specifik eller som äger rum i början av handelsledet eller för produkter som är avsedda för industriell bearbetning.

(8)	De uppgifter som krävs enligt handelsnormerna bör framträda tydligt på förpackningen eller etiketten.

(9)

Detaljhandelsförpackningar som innehåller flera olika sorters frukt och grönsaker blir allt vanligare på marknaden, vilket är en följd av att vissa konsumenter efterfrågar den typen av produkter. God affärssed innebär att färsk frukt och färska grönsaker som säljs i samma förpackning ska vara av samma kvalitet. För produkter som inte omfattas av gemenskapsnormer kan denna enhetlighet säkerställas genom hänvisning till allmänna bestämmelser. Märkningskrav bör fastställas för blandningar av olika arter av frukt och grönsaker i samma förpackning. Dessa bör vara mindre strikta än vad som fastställs i handelsnormerna, bland annat med hänsyn till det tillgängliga utrymmet på etiketten

(10)	Varje medlemsstat bör utse kontrollorgan som ska ansvara för att kontroller av överensstämmelsen sker i alla handelsled. Ett av dessa organ bör ansvara för kontakter och samordning mellan alla övriga utsedda organ.

(11)	Mot bakgrund av att kännedom om aktörerna och om grundläggande drag i deras verksamhet är nödvändig för medlemsstaternas analyser bör varje medlemsstat upprätta en databas med uppgifter om aktörerna inom sektorn för färsk frukt och färska grönsaker.

(12)

Kontrollerna av överensstämmelsen bör ske genom stickprov och koncentreras till de aktörer hos vilka risken att påträffa varor som inte överensstämmer med normerna är som störst. Medlemsstaterna bör med beaktande av den nationella marknadens särdrag fastställa regler som gör det möjligt för dem att prioritera kontroller av vissa kategorier av aktörer. För att säkerställa överblickbarhet bör dessa regler meddelas kommissionen.

(13)

Medlemsstaterna bör säkerställa att exporten av frukt och grönsaker till tredjeländer överensstämmer med handelsnormerna och intyga detta i enlighet med bestämmelserna i Genèveprotokollet om fastställande av normer för färska frukter och grönsaker samt torra och torkade produkter, som ingicks inom ramen för Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa, samt OECD-ordningen för tillämpningen av internationella normer för frukt och grönsaker.

(14)

Import av färsk frukt och färska grönsaker från tredje land bör överensstämma med handelsnormerna eller med likvärdiga normer. En kontroll av överensstämmelsen bör alltså genomföras innan dessa varor förs in på gemenskapens tullområde, utom när det gäller mindre partier där risken för att de inte överensstämmer med normerna har bedömts som liten av kontrollmyndigheterna eller -organen. När det gäller vissa tredjeländer som kan lämna tillfredsställande garantier för att normerna efterlevs, får kontroll före export utföras av dessa tredjeländers egna kontrollorgan. När denna möjlighet utnyttjas bör medlemsstaterna regelbundet granska effektiviteten och kvaliteten hos de kontroller före export som utförts av tredjeländernas kontrollorgan samt informera kommissionen om resultaten av dessa granskningar.

(15)

Det bör säkerställas att produkter som är avsedda för industriell bearbetning och som därför inte behöver överensstämma med handelsnormerna inte saluförs på färskvarumarknaden. Sådana produkter är bör märkas på lämpligt sätt och i vissa fall eller när så är möjligt åtföljas av ett bearbetningsintyg med angivande av den slutgiltiga användningen, vilket bör möjliggöra kontroller.

(16)

När överensstämmelsen med handelsnormerna kontrolleras för frukt och grönsaker bör samma slag av kontroll tillämpas i alla handelsled. Därvid bör man tillämpa de riktlinjer som rekommenderas av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa och som överensstämmer med OECD:s rekommendationer i denna fråga. Särskilda ordningar bör dock fastställas för kontrollen i detaljhandelsledet.

(17)	Åtgärder bör vidtas för att erkänna producentorganisationer med avseende på produkter för vilka de ansöker om sådant erkännande. Om ansökan avser produkter som endast är avsedda för industriell bearbetning bör det säkerställas att produkterna verkligen levereras för det ändamålet.

(18)

För att bidra till att uppnå målen med systemet för frukt och grönsaker och för att säkerställa att producentorganisationerna utför sitt arbete på ett hållbart och effektivt sätt är det nödvändigt att producentorganisationerna präglas av största möjliga stabilitet. Det bör därför föreskrivas en minimitid för medlemskap i en producentorganisation. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att fastställa inom vilka tidsramar ansökan om utträde ska lämnas in och datum för när utträdet ska träda i kraft.

(19)

En producentorganisations viktigaste och huvudsakliga verksamhet bör gälla gemensam förvaltning av utbud och marknadsföring. Producentorganisationen bör dock få tillåtelse att ägna sig åt annan verksamhet – kommersiell eller ej. Samarbete mellan producentorganisationer bör främjas genom att låta sådan saluföring av frukt och grönsaker som enbart köpts från en annan erkänd producentorganisation undantas från beräkningen, både avseende den huvudsakliga verksamheten och övrig verksamhet. När det gäller tillhandahållande av tekniska hjälpmedel är det lämpligt att även låta en producentorganisations medlemmar tillhandahålla dessa.

(20)

Producentorganisationer får ha ägarintressen i dotterbolag som bidrar till att höja förädlingsvärdet för medlemmarnas produktion. Det bör fastställas regler för beräkningen av värdet av sådan marknadsförd produktionsverksamhet. Dessa dotterbolag bör efter en övergångsperiod för anpassning bedriva samma huvudsakliga verksamhet som producentorganisationen.

(21)

Närmare bestämmelser bör fastställas om erkännande och drift av sammanslutningar av producentorganisationer, gränsöverskridande producentorganisationer och gränsöverskridande sammanslutningar av producentorganisationer enligt förordning (EG) nr 1182/2007. I konsekvensens intresse bör de i största möjliga mån återspegla reglerna för producentorganisationer.

(22)	För att underlätta en koncentration av utbudet bör samgående av befintliga producentorganisationer för att skapa nya organisationer främjas genom att regler fastställs för kombinationen av sammanslagna organisationers verksamhetsprogram.

(23)

Utan att åsidosätta principerna om att en producentorganisation ska inrättas på producenternas eget initiativ och kontrolleras av dessa bör medlemsstaterna ha möjlighet att fastställa villkor som andra fysiska eller juridiska personer ska uppfylla för att bli medlemmar i en producentorganisation och/eller en sammanslutning av producentorganisationer.

(24)

För att säkerställa att producentorganisationerna faktiskt representerar ett lägsta antal producenter bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att undvika att en minoritet av medlemmarna, som eventuellt svarar för den största delen av en organisations produktion, på ett otillbörligt sätt dominerar förvaltningen och driften av organisationen.

(25)	För att ta hänsyn till de olika produktions- och saluföringsförhållandena inom gemenskapen bör medlemsstaterna fastställa villkor för beviljande av förhandserkännande av producentgrupper som lämnar in en erkännandeplan.

(26)

För att gynna skapandet av stabila producentorganisationer som kan bidra till att målen för frukt- och grönsaksordningen förverkligas på ett hållbart sätt, är det lämpligt att förhandserkännande endast beviljas producentgrupper som kan bevisa att de kan uppfylla samtliga villkor inom en bestämd tidsperiod.

(27)

Det bör fastställas vilka uppgifter som producentgrupperna måste lämna i erkännandeplanen. För att göra det möjligt för producentgrupperna att bättre uppfylla villkoren för erkännande är det nödvändigt att tillåta ändringar i erkännandeplanerna. Av samma orsak är det lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna ska ges befogenhet att begära korrigerande åtgärder av producentgrupperna för att säkerställa att deras planer genomförs.

(28)

Producentgrupper kan uppfylla villkoren för erkännande innan planen för erkännande avslutas. Det bör föreskrivas att sådana grupper ska ha möjlighet att inlämna en ansökan om erkännande tillsammans med förslaget till verksamhetsprogram. I konsekvensens namn bör beviljandet av ett sådant erkännande av producentgruppen innebära att både dess erkännandeplan och stödet upphör. Eftersom finansieringen av investeringarna löper över flera år bör dock de investeringar som berättigar till investeringsstöd kunna föras över till verksamhetsprogrammen.

(29)

För att underlätta en riktig tillämpning av stödsystemet för att täcka kostnaderna för bildande och administration av producentgrupper är det lämpligt att bevilja detta stöd i form av ett schablonbelopp. För att budgetramarna ska respekteras bör det införas ett tak för detta schablonmässigt beräknade stöd. Av hänsyn till de skiftande ekonomiska behoven hos producentgrupper av olika storlek bör detta tak anpassas i relation till värdet av producentgruppens avsättningsbara produktion.

(30)	I konsekvensens namn och för att få en smidig övergång till ställningen som erkänd producentgrupp bör samma regler gälla för producentgrupper när det gäller producentgruppernas huvudsakliga verksamhet och värdet av deras avsättningsbara produktion.

(31)	Vid ett samgående bör det finnas möjlighet att fortsätta att bevilja stöd till de producentgrupper som har uppstått genom samgåendet för att ta hänsyn till de nya producentgruppernas ekonomiska behov samt för att garantera en korrekt tillämpning av stödsystemet.

(32)

För att systemet med stöd till verksamhetsprogrammen ska bli lättare att använda bör den produktion som saluförs av producentorganisationer vara tydligt definierad, vilket också omfattar en specifikation av vilka produkter som kan komma i fråga samt av det saluföringsled i vilket produktionens värde beräknas. Det bör också finnas kompletterande metoder för beräkning av den avsättningsbara produktionen i händelse av årliga fluktuationer eller otillräckliga uppgifter. För att förhindra att systemet missbrukas bör producentorganisationerna i regel inte tillåtas ändra referensperioderna under pågående program.

(33)

För att garantera att stödet används på rätt sätt bör det fastställas bestämmelser för förvaltningen av driftsfonderna samt för medlemmarnas ekonomiska bidrag som möjliggör största möjliga flexibilitet, på villkor att samtliga producenter får utnyttja driftsfonden och demokratiskt delta i beslut som rör användningen av denna.

(34)	Bestämmelser bör fastställas för att ange tillämpningsområde och struktur för den nationella strategin för hållbara verksamhetsprogram och de nationella villkoren för miljöinsatser. Syftet ska vara att optimera användningen av de ekonomiska resurserna och förbättra strategins kvalitet.

(35)

För att främja en sund förvaltning bör det fastställas förfaranden för presentation och godkännande av verksamhetsprogram (däribland tidsfrister) så att de behöriga myndigheterna kan utvärdera informationen korrekt och åtgärder och verksamheter kan införas i eller uteslutas från programmen. Eftersom programmen förvaltas på årsbasis bör det anges att program som inte godkänts före ett visst datum ska skjutas upp ett år.

(36)

Det bör finnas ett förfarande för att varje år ändra programmen inför det påföljande året, så att de kan justeras med hänsyn till nya villkor som inte kunde förutses vid den tidpunkt då de först lades fram. Dessutom bör det vara möjligt att ändra åtgärder och storlek på driftsfonden varje år under genomförandet av programmen. Alla sådana ändringar bör omfattas av vissa begränsningar och villkor som ska fastställas av medlemsstaterna och i vilka det föreskrivs obligatorisk anmälan av ändringar till de behöriga myndigheterna för att säkerställa att de mål som fastställts för godkända program upprätthålls.

(37)	För att trygga ekonomin och skapa rättslig förutsebarhet bör det upprättas en förteckning över insatser och utgifter, som inte får omfattas av verksamhetsprogrammen.

(38)

I fråga om investeringar i enskilda företag bör det, för att förhindra att en enskild part som har lämnat organisationen under investeringens livslängd gör otillbörliga vinster, fastställas bestämmelser som möjliggör för organisationen att återvinna det resterande värdet av investeringen, oavsett om investeringen tillhör medlemmen eller organisationen.

(39)

För att garantera att systemet tillämpas på ett korrekt sätt bör den information som ska ingå i stödansökningarna specificeras och förfaranden för betalningen av stödet fastställas. För att förhindra likviditetssvårigheter bör ett system med förskottsbetalningar tillsammans med lämpliga säkerheter stå till producentorganisationernas förfogande. Av liknande skäl bör det finnas tillgång till ett alternativt system för ersättning för redan betalda utgifter.

(40)

Närmare bestämmelser bör fastställas om omfattningen och tillämpningen av åtgärder som avser krishantering och krisförebyggande. Dessa bestämmelser bör i största möjliga mån ge utrymme för flexibilitet och kunna tillämpas snabbt i händelse av kris, och medlemsstaterna och producentorganisationerna själva bör därför ges beslutsbefogenheter. Det bör dock finnas bestämmelser för att förhindra missbruk, och det bör anges begränsningar, även i ekonomiskt avseende, för tillämpningen av vissa åtgärder. Bestämmelserna bör även säkerställa att fytosanitära krav och miljökrav vederbörligen iakttas.

(41)

När det gäller återtag från marknaden bör närmare bestämmelser antas med beaktande av den omfattning som sådana åtgärder kan få. Bestämmelser bör särskilt fastställas för systemet för utökat stöd för frukt och grönsaker som återtagits från marknaden och som delas ut gratis som humanitärt bistånd genom välgörenhetsorganisationer och vissa andra institutioner. Maximinivåer bör dessutom fastställas för återtag från marknaden för att säkerställa att sådana åtgärder inte används som ett permanent alternativ till utsläppande på marknaden för att få avsättning av produkterna. Beträffande de produkter för vilka sådana maximinivåer för gemenskapens ersättning vid återtag har fastställts genom bilaga V till förordning (EG) nr 2200/96 är det därvid lämpligt att fortsätta att tillämpa dessa maximinivåer, dock med förbehåll för en viss grad av ökning för att ta hänsyn till att sådana återtag numera samfinansieras. När det gäller andra produkter, för vilka erfarenheterna hittills inte har givit anledning att befara alltför stora återtag, är det lämpligt att överlåta åt medlemsstaterna att fastställa maximinivåer för ersättningen. I samtliga fall är det dock av liknande skäl lämpligt att ange kvantitativa begränsningar för återtagen per produkt och producentorganisation.

(42)

Närmare bestämmelser bör antas beträffande det nationella ekonomiska stöd som medlemsstaterna får bevilja i regioner i gemenskapen där producenternas organisationsgrad är särskilt låg, och begreppet låg organisationsgrad bör definieras. Förfaranden bör fastställas för godkännande av sådant nationellt stöd och av gemenskapsersättningen (inbegripet dess belopp) för stödet samt för ersättningarnas andel som bör återspegla de nivåer som gäller för närvarande.

(43)

Närmare bestämmelser, särskilt förfaranderegler, bör antas när det gäller villkoren för att utvidga tillämpningsområdet för regler som producentorganisationer eller sammanslutningar av sådana inom frukt- och grönsakssektorn har utfärdat till att omfatta samtliga producenter i ett visst ekonomiskt område. När det gäller försäljningen av oskördade produkter bör det även klargöras vilka regler som ska utvidgas till att även omfatta producenterna respektive köparna.

(44)

Äppelproducenterna i gemenskapen befinner sig sedan en tid tillbaka i en svår situation, bland annat till följd av en tydlig ökning av importen av äpplen från vissa tredjeländer på södra halvklotet. Övervakningen av äppelimporten bör därför förbättras. Det sker lämpligast med hjälp av en mekanism för utfärdande av importlicenser mot tillhandahållande av säkerheter för att de transaktioner som licensansökan gäller verkligen genomförs. Kommissionens förordningar (EG) nr 1291/2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (25) och (EEG) nr 2220/85 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (26) bör tillämpas.

(45)

Närmare bestämmelser bör antas för systemet med ingångspriser för frukt och grönsaker. De flesta av de berörda ömtåliga frukterna och grönsakerna levereras i konsignation, vilket skapar särskilda problem i samband med fastställandet av värdet. Det bör fastställas alternativa beräkningsmetoder för det ingångspris som utgör grunden för importerade produkters klassificering i Gemensamma tulltaxan. Särskilt bör schablonimportvärden fastställas på grundval av det viktade genomsnittet av genomsnittspriserna på produkterna, och det är nödvändigt att fastställa särskilda bestämmelser avseende fall där inga prisuppgifter finns för produkter med ett visst ursprung. I vissa fall är det lämpligt att föreskriva att en säkerhet ska ställas för att säkerställa en riktig tillämpning av systemet.

(46)

Närmare bestämmelser bör antas för de importtullar som får införas för vissa produkter, utöver den importtull som anges i Gemensamma tulltaxan. Tilläggstull får debiteras om de berörda produkternas importkvantitet överskrider en viss fastställd tröskelvolym per produkt och tillämpningsperiod. Varor under transport till gemenskapen är befriade från tilläggstull, och särskilda bestämmelser bör därför antas för sådana varor.

(47)	Det bör antas bestämmelser om lämplig övervakning och utvärdering av pågående program och system för att såväl producentorganisationerna som medlemsstaterna ska kunna bedöma deras måluppfyllelse och effektivitet.

(48)

Åtgärder och bestämmelser bör fastställas beträffande typ, format och medium för de meddelanden som, är nödvändiga för att genomföra denna förordning. Dessa bör även omfatta meddelanden från producenter och producentorganisationer till medlemsstaterna och från medlemsstaterna till kommissionen samt åtgärder som ska vidtas om meddelanden inkommer för sent eller är felaktiga.

(49)

Det bör fastställas bestämmelser för de kontroller som är nödvändiga för att säkerställa en riktig tillämpning av den här förordningen och av förordning (EG) nr 1182/2007 samt avseende lämpliga påföljder för konstaterade oegentligheter. Dessa bestämmelser bör omfatta såväl särskilda kontroller och påföljder som fastställs på EU-nivå som ytterligare kontroller och påföljder som tillämpas på nationell nivå. Åtgärderna och påföljderna bör vara avskräckande, effektiva och proportionerliga. Bestämmelser bör finnas avseende behandlingen i händelse av uppenbara fel, ”force majeure” och andra exceptionella omständigheter för att säkerställa att producenterna behandlas rättvist. Bestämmelser om konstruerade situationer bör föreskrivas för att förhindra att sådana kan utnyttjas för att skapa fördelar.

(50)	Bestämmelser bör föreskrivas i syfte att skapa en smidig övergång från det föregående systemet till det nya system som fastställs genom denna förordning och för genomförandet av övergångsbestämmelserna i artikel 55 i förordning (EG) nr 1182/2007.

(51)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde och termanvändning

1.   Genom denna förordning fastställs tillämpningsföreskrifter för förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007.

2.   De termer som används i de förordningar som avses i punkt 1 ska ha samma betydelse när de används i denna förordning, om inte annat föreskrivs i denna förordning.

Artikel 2

Regleringsår

Regleringsåren för de produkter som anges i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96 ska löpa från den 1 januari till den 31 december.

AVDELNING II

KLASSIFICERING AV PRODUKTER

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 3

Undantag och befrielse från tillämpningen av handelsnormerna

1.   Genom undantag från artikel 2.5 i förordning (EG) nr 1182/2007 behöver följande produkter inte uppfylla handelsnormerna:

a)	Produkter som transporteras till bearbetningsanläggningar, såvida det i denna förordning inte särskilt fastställs några lägsta kvalitetskrav för produkter avsedda för industriell bearbetning.

b)	Produkter som överlåts till konsumenter för personligt bruk av producenter på deras egna anläggningar.

c)	Produkter från en viss region som säljs i detaljhandeln i denna region för väl etablerad, traditionell lokal konsumtion efter ett av kommissionen fattat beslut på begäran av en medlemsstat enligt förfarandet i artikel 46 i förordning (EG) nr 2200/96.

2.   Genom undantag från artikel 2.5 i förordning (EG) nr 1182/2007 behöver följande produkter inte uppfylla handelsnormerna inom produktionsområdet:

a)	Produkter som säljs eller levereras av odlaren till berednings- eller förpackningscentraler eller lagercentraler eller som transporteras från odlarens företag till sådana centraler.

b)	Produkter som transporteras från lagercentraler till berednings- eller förpackningscentraler.

3.   Genom undantag från artikel 2.5 i förordning (EG) nr 1182/2007 får medlemsstaterna befria följande produkter från kravet att uppfylla samtliga eller vissa föreskrifter i handelsnormerna:

a)	Produkter som ställs ut eller utbjuds till försäljning eller på annat sätt saluförs av odlaren på partimarknader, särskilt producentmarknader som är belägna i produktionsområdet.

b)	Produkter som transporteras från dessa partimarknader till berednings- eller förpackningscentraler eller lagercentraler belägna i samma produktionsområde.

Om punkt a är tillämplig, ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om de åtgärder som har vidtagits.

4.   Det ska styrkas för den behöriga myndigheten i medlemsstaten att de produkter som avses i punkterna 1 a och 2 uppfyller de fastställda villkoren, särskilt vad gäller avsedda användning.

Artikel 4

Uppgifter som ska ingå i märkningen

1.   De uppgifter i märkningen som krävs enligt de handelsnormer som fastställts enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska anges tydligt på framträdande plats på någon av förpackningens sidor, tryckta antingen direkt på förpackningen med outplånlig skrift eller på en etikett som utgör en integrerad del av förpackningen eller är fäst vid den.

2.   I fråga om bulktransporter av varor, som lastas direkt ombord på ett transportmedel, ska de uppgifter som avses i punkt 1 anges i ett dokument som åtföljer varorna eller på ett anslag som placeras på framträdande plats inuti transportmedlet.

Artikel 5

Uppgifter som ska ingå i märkningen i detaljhandelsledet

När förpackade produkter erbjuds till försäljning i detaljhandelsledet ska de uppgifter som föreskrivs i de handelsnormer som fastställts i enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 1182/2007 anges tydligt och framträdande i märkningen.

När det gäller de färdigpackade produkter som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG (27) ska, utöver samtliga uppgifter som föreskrivs i handelsnormerna, även nettovikten anges. För produkter som normalt säljs styckevis ska skyldigheten att ange nettovikten dock inte tillämpas om man tydligt kan se hur många produkterna är och räkna dem utan att öppna förpackningen eller om antalet anges på etiketten.

Produkterna får presenteras oförpackade under förutsättning att detaljhandlaren i anslutning till de saluförda varorna genom tydlig och framträdande skyltning anger de uppgifter som föreskrivs i handelsnormerna och i artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 1182/2007 om sort, ursprungsland för produkten och klassificering.

Artikel 6

Detaljhandelsförpackningar

1.   Detaljhandelsförpackningar för färsk frukt och färska grönsaker med en nettovikt på högst tre kilo får innehålla blandningar av färsk frukt och färska grönsaker av olika sorter, under följande förutsättningar:

a)	Produkterna ska vara av enhetlig kvalitet och varje sort som ingår ska uppfylla handelsnormerna i enlighet med punkt 2.

b)	Förpackningarna ska vara korrekt märkta i enlighet med punkt 3.

c)	Blandningen får inte vara utformad så att konsumenten vilseleds.

2.   Alla produkter som ingår i sådana förpackningar som avses i punkt 1 ska vara av samma kvalitetsklass i enlighet med bilaga I.

Om blandningarna innehåller frukt och grönsaker som inte omfattas av gemenskapens handelsnormer ska frukterna och grönsakerna kunna klassificeras i samma klass enligt bestämmelserna i bilaga I.

3.   Märkningen av de detaljhandelsförpackningar som avses i punkt 1 och/eller de förpackningar som dessa är förpackade i ska innehålla minst av följande uppgifter:

a)

Förpackarens och/eller avsändarens namn och adress. Denna uppgift får ersättas med följande: i) På alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar förpackaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en offentlig myndighet och som föregås av uppgiften ”förpackare och/eller avsändare” (eller motsvarande förkortning). ii) Enbart på färdigförpackningar: Namn- och adressuppgifter om säljaren som ska vara etablerad i gemenskapen. I nära anslutning till dessa uppgifter texten ”Förpackad för:” eller motsvarande. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar förpackaren och/eller avsändaren. Säljaren ska lämna all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganet anser vara nödvändig.

b)	Benämning för var och en av de produkter/sorter som ingår i förpackningen.

c)	Sortnamn eller handelstyp för varje produkt som ingår i blandningen och för vilken denna uppgift krävs enligt gemenskapens handelsnormer också när produkten i fråga inte ingår i en blandning.

d)	Ursprungsland för var och en av de berörda produkterna, intill namnet på respektive produkt.

e)	Klassificering.

För frukt och grönsaker som omfattas av gemenskapens handelsnormer ska dessa uppgifter ersätta de uppgifter som föreskrivs i normerna.

KAPITEL II

Kontroll av överensstämmelsen med handelsnormerna

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 7

Tillämpningsområde

I detta kapitel anges regler för de kontroller som medlemsstaterna ska utföra i alla handelsled i fråga om överensstämmelsen med de handelsnormer som fastställts enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 1182/2007.

Artikel 8

Behöriga organ

1.   Varje medlemsstat ska utse

a)	en enda behörig myndighet (nedan kallad den samordnande myndigheten) som ska ansvara för samordning och kontakt på de områden som omfattas av detta kapitel, och

b)	ett eller flera kontrollorgan (nedan kallade kontrollorganen) som ska ansvara för tillämpningen av artikel 2.6 i förordning (EG) nr 1182/2007.

2.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen

a)	namn, postadress och e-postadress för den samordnande myndighet som de har utsett enligt punkt 1,

b)	namn, postadress och e-postadress för de kontrollorgan som de har utsett enligt punkt 1, och

c)	en fullständig beskrivning av de utsedda kontrollorganens verksamhetsområden.

3.   Den samordnande myndigheten kan vara kontrollorganet (eller ett av kontrollorganen) eller ett annat organ som utsetts i enlighet med punkt 1.

4.   Kommissionen ska, på det sätt som den finner lämpligt, offentliggöra en förteckning över de samordnande myndigheter som utsetts av medlemsstaterna.

Artikel 9

Databas över aktörer

1.   Medlemsstaterna ska inrätta en databas över aktörer inom sektorn för frukt och grönsaker som, på de villkor som anges i den här artikeln, omfattar uppgifter om de aktörer som handlar med färsk frukt och färska grönsaker för vilka normer har fastställts enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 1182/2007.

Med aktör avses i detta kapitel alla fysiska eller juridiska personer som innehar färsk frukt eller färska grönsaker som omfattas av handelsnormer i syfte att, för sin egen eller annan persons räkning, exponera dem i försäljningssyfte, bjuda ut dem till försäljning, sälja dem eller på annat sätt saluföra dem inom gemenskapen eller i syfte att exportera dem till tredjeländer.

2.   Medlemsstaterna ska avgöra enligt vilka villkor följande aktörer ska föras in respektive inte föras in i databasen:

a)	Aktörer vars verksamhet är av ett sådant slag att de, i enlighet med artikel 3, inte behöver uppfylla kraven på överensstämmelse med handelsnormerna.

b)	Fysiska eller juridiska personer vars verksamhet inom frukt- och grönsakssektorn begränsar sig till varutransport eller detaljhandelsförsäljning av små mängder frukt och grönsaker.

3.   Om databasen består av flera olika delar ska den samordnande myndigheten svara för att databasen och dess olika delar är enhetligt uppbyggda och att de uppdateras. Denna uppdatering ska främst genomföras av kontrollorganen på grundval av de uppgifter som de samlar in vid kontroller i samtliga handelsled.

4.   Databasen ska för varje aktör innehålla registreringsnummer, namn, adress, de uppgifter som krävs för klassificering av aktören i en av de kategorier som anges i artikel 10, särskilt aktörens placering i handelskedjan, en indikation på omfattningen av aktörens verksamhet, resultaten av tidigare kontroller hos aktören samt all övrig information som bedöms som nödvändig för kontrollen.

5.   Aktörerna ska lämna den information som medlemsstaterna anser vara nödvändig för inrättande och uppdatering av databasen. Medlemsstaterna ska själva avgöra under vilka förutsättningar aktörer som inte är etablerade inom deras territorier men som bedriver verksamhet där ska tas med i databasen.

Avsnitt 2

Kontroller som ska utföras på den inre marknaden

Artikel 10

Kontroller av överensstämmelse på den inre marknaden

1.   Medlemsstaterna ska införa ett system för stickprovskontroller i samtliga handelsled av att de produkter som innehas av aktörerna överensstämmer med handelsnormerna.

Som ett led i detta kontrollsystem ska medlemsstaterna, på grundval av en analys av riskerna för att aktörer saluför produkter som inte överensstämmelse med handelsnormerna, fastställa hur ofta kontrollorganen måste genomföra kontroller. Kontrollerna ska genomföras med tillräcklig frekvens för att garantera efterlevnad av gemenskapsbestämmelserna för varje på förhand definierad kategori av aktörer.

Riskanalysen ska särskilt beakta aktörernas storlek, deras placering i handelskedjan, resultaten av tidigare kontroller samt eventuella övriga parametrar som fastställs av medlemsstaterna.

Aktörer som utför beredning och förpackning av frukt och grönsaker, särskilt i produktionsregionen, ska omfattas av fler kontroller inom ramen för dessa system än andra kategorier av aktörer. Kontroller får också genomföras under transport.

Om det vid kontrollerna upptäcks betydande oegentligheter, ska kontrollorganen öka antalet kontroller hos de berörda aktörerna.

2.   Aktörerna ska till kontrollorganen meddela alla uppgifter som dessa anser sig ha behov av för att organisera och genomföra kontrollerna.

3.   Medlemsstaterna får tillåta aktörer, som kan garantera en kontinuerlig hög grad av överensstämmelse med handelsnormerna för frukt och grönsaker som omfattas av sådana normer, att vid avsändandet märka varje förpackning med en etikett enligt förlagan i bilaga II. Sådana tillstånd ska meddelas för en tid av tre år och kunna förlängas.

För att få använda denna etikett ska aktörerna dessutom

a)	ha egen kontrollpersonal som genomgått utbildning godkänd av medlemsstaten,

b)	ha lämplig utrustning för att bereda och förpacka produkterna, och

c)	förbinda sig att kontrollera att de varor som de sänder iväg är i överensstämmelse med handelsnormerna och föra register över alla kontroller som de har genomfört.

Om aktörer inte längre kan garantera en kontinuerlig hög grad av överensstämmelse med handelsnormerna, eller om något av villkoren i andra stycket inte längre är uppfyllt, ska medlemsstaten återkalla aktörens tillstånd att använda förlagan i bilaga II för märkningen av varje förpackning.

4.   Den samordnande myndigheten ska till kommissionen meddela de bestämmelser som ingår i det kontrollsystem som avses i punkt 1. Meddelandet ska innehålla upplysningar om de olika kategorier av aktörer som har identifierats och om hur ofta var och en av dessa ska kontrolleras samt, i förekommande fall, om tillämpningsföreskrifterna för punkt 3 i denna artikel och artikel 11.1, däribland också minsta andel kontroller för de olika aktörer som berörs. Varje efterföljande ändring av kontrollsystemet ska utan dröjsmål meddelas till kommissionen.

5.   Kontrollorganen i en medlemsstat, på vars territorium det konstateras att ett parti varor från en annan medlemsstat inte överensstämmer med normerna till följd av fel eller kvalitetsförsämring som skulle ha kunnat upptäckas när varorna packades, ska omedelbart anmäla sådana fall av bristande överensstämmelse som upptäcks fram till och med partihandelsledet, inklusive på distributionscentraler, till myndigheterna i de andra medlemsstater som kan komma att beröras.

Artikel 11

Kontroll av överensstämmelse i samband med export

1.   Vid export ska det behöriga kontrollorganet genomföra kontroller för att försäkra sig om att inga produkter som är avsedda för export till tredjeländer lämnar gemenskapens tullområde om de inte överensstämmer med handelsnormerna.

Exportörerna ska till kontrollorganen meddela alla uppgifter som dessa anser sig ha behov av för att organisera och genomföra kontrollerna.

2.   Medlemsstaterna får, för varje berörd kategori av aktörer och på grundval av en riskanalys, fastställa en minsta andel försändelser och kvantiteter som vid export ska kontrolleras med avseende på överensstämmelsen med handelsnormerna. Denna andel ska vara tillräckligt stor för att garantera att gemenskapslagstiftningen följs. Om det vid kontrollerna upptäcks betydande oegentligheter, ska kontrollorganen öka den andel försändelser som kontrolleras hos de berörda aktörerna.

Medlemsstaterna får tillämpa den ordning som föreskrivs i första stycket för aktörer som uppfyller följande villkor:

a)	De kan lämna tillräckliga garantier om en kontinuerligt hög grad av överensstämmelse för den frukt och de grönsaker som de saluför.

b)	De har egen kontrollpersonal som genomgått utbildning godkänd av medlemsstaten.

c)	De förbinder sig att kontrollera överensstämmelsen med handelsnormerna hos de varor som de saluför.

d)	De förbinder sig att föra register över alla kontroller som de har utfört.

3.   Efter att ha genomfört de kontroller som avses i punkt 1 ska kontrollorganet ska utfärda intyg om överensstämmelse enligt bilaga III för varje parti avsett för export som det bedömer vara i överensstämmelse med normerna. Om exporten består av flera partier får dessa partiers överensstämmelse med normerna intygas på ett och samma intyg, under förutsättning att de olika partier som ingår i exporten anges tydligt var för sig.

Om de partier som berörs av intyget om överensstämmelse enligt punkt 2 inte har genomgått kontroll av överensstämmelse utförd i exportledet av det behöriga kontrollorganet, ska ”självkontroll (artikel 11.2 i kommissionens förordning (EG) nr 0000/2007” anges i fält 13 (Anmärkningar) i intyget.

4.   Den behöriga tullmyndigheten ska endast godta tulldeklarationen för export

a)	om varorna åtföljs antingen av det intyg som avses i punkt 3 eller det intyg som avses i artikel 19.2, eller

b)	om det behöriga kontrollorganet på lämpligt sätt har underrättat tullmyndigheten om att ett av dessa båda intyg har utfärdats för de berörda partierna.

Artikel 12

Kontroll av överensstämmelse i samband med import

1.   Produkter från tredjeländer ska, innan de övergår till fri omsättning, genomgå en kontroll av överensstämmelse med handelsnormerna.

Importörerna ska till kontrollorganen meddela alla uppgifter som dessa anser sig ha behov av för att organisera och genomföra de kontroller som anges i punkt 2 och i artikel 16.1.

2.   Utan att det påverkar bestämmelserna i avsnitt 3 ska det behöriga kontrollorganet i samband med import göra en överensstämmelsekontroll för varje parti samt utfärda ett intyg om överensstämmelse enligt bilaga III, om produkterna överensstämmer med normerna. Om importen består av flera partier får partiernas överensstämmelse med normerna intygas på ett och samma intyg, under förutsättning att de olika partier som ingår i importen anges tydligt var för sig.

3.   Tullmyndigheten får endast godkänna övergång till fri omsättning

a)	om varorna åtföljs av något av de intyg som avses i punkt 2, artikel 14.1 eller artikel 19.2, eller

b)	om det behöriga kontrollorganet på lämpligt sätt har underrättat tullmyndigheten om att ett av dessa intyg har utfärdats för de berörda partierna.

4.   Med avvikelse från punkterna 1, 2 och 3 får det behöriga kontrollorganet i importledet, om det bedömer att risken för att normerna inte uppfylls är liten i fråga om vissa partier, besluta att inte genomföra kontroll av dessa partier. Kontrollorganet ska anmäla detta till tullmyndigheten genom en förklaring försedd med organets stämpel eller på annat sätt informera denna myndighet, som därmed kan inleda tullbehandlingen.

Vid tillämpning av första stycket ska kontrollorganet på förhand fastställa kriterier för en bedömning av risken för att normerna inte uppfylls samt, på grundval av en riskanalys och för varje av organet definierad importtyp, den minsta andelen försändelser och kvantiteter som vid import ska omfattas av en kontroll av överensstämmelsen utförd av det behöriga organet. Andelar som fastställs med stöd av denna punkt måste under alla omständigheter vara väsentligt högre än de som tillämpas enligt artikel 16.1.

5.   I syfte att se till att medlemsstaterna tillämpar punkt 4 mer enhetligt ska kommissionen anta gemensamma riktlinjer för dess tillämpning. Den samordnande myndigheten ska omedelbart meddela kommissionen villkoren för tillämpningen av denna punkt, inklusive sådana kriterier och minsta andelar om avses i punkt 4 andra stycket, samt alla ändringar av villkoren som görs efter detta.

6.   Om det konstateras att ett parti som importeras från ett tredjeland inte överensstämmer med normerna, ska den samordnande myndigheten i den berörda medlemsstaten omedelbart underrätta kommissionen och de samordnande myndigheterna i de andra medlemsstater som kan komma att beröras, och dessa ska i sin tur i den utsträckning som är nödvändig sprida dessa upplysningar inom sitt territorium. Anmälan till kommissionen ska ske via det elektroniska system som kommissionen angett.

Avsnitt 3

Kontroller utförda av tredjeländer

Artikel 13

Godkännande av kontroller som utförts av tredjeländerföre importen till gemenskapen

1.   På begäran av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 46 i förordning (EG) nr 2200/96, godkänna överensstämmelsekontroller som genomförts av detta tredjeland före importen till gemenskapen.

2.   Det godkännande som avses i punkt 1 får beviljas för de tredjeländer som ansöker därom på villkor att gemenskapens handelsnormer eller minst likvärdiga normer tillämpas inom dessa länders territorier på produkter som exporteras till gemenskapen.

I godkännandet ska det anges vilken offentlig myndighet i tredjelandet som ska vara ansvarigt för de kontroller som avses i punkt 1. Denna myndighet ska ansvara för kontakterna med gemenskapen. Genom godkännandet ska det också fastställas vilka organ, nedan kallade kontrollorgan i tredjeländer, som ska ha till uppgift att utföra själva kontrollerna.

Godkännandet får endast gälla produkter med ursprung i det berörda tredjelandet och får begränsas till vissa produkter.

3.   Kontrollorgan i tredjeländer ska vara officiella organ eller organ som är officiellt erkända av den myndighet som avses i punkt 2, och de ska kunna ge tillräckliga garantier och förfoga över den personal, den utrustning och de anordningar som krävs för att genomföra kontroller enligt de metoder som anges i artikel 20.1 eller likvärdiga metoder.

4.   En förteckning över länder vilkas överensstämmelsekontroller har godkänts i enlighet med denna artikel och de produkter godkännandena avser återfinns i del A av bilaga IV. Närmare uppgifter om deras officiella myndigheter och kontrollorgan ges i del B av samma bilaga, medan förlagor för de intyg som avses i artikel 14 redovisas i del C av bilagan.

Artikel 14

Intyg

1.   Kontrollorganen ska för varje parti som kontrolleras innan det förs in på gemenskapens tullområde upprätta antingen ett intyg om överensstämmelse enligt bilaga III eller ett annat formulär som avtalats mellan kommissionen och det berörda tredje landet. Om importen består av flera partier får partiernas överensstämmelse med normerna intygas på ett och samma intyg, under förutsättning att de olika partier som ingår i importen anges tydligt var för sig.

Standardformulären för de intyg som föreskrivs i första stycket ska fastställas inom ramen för det godkännande som avses i artikel 13.1.

2.   Intyget ska förses med texten ”original”. Om det krävs ytterligare exemplar ska dessa förses med texten ”kopia”. De behöriga myndigheterna i gemenskapen ska bara godkänna originalintyget som giltigt.

Blanketten ska ha formatet 210 × 297 mm. En avvikelse på mellan minus 5 mm och plus 8 mm i längd kan tillåtas. Papperet ska vara vitt, träfritt skrivpapper och väga minst 40 gram per kvadratmeter.

Blanketten ska tryckas och fyllas i på något av gemenskapens officiella språk.

Blankettens uppgifter ska fyllas i med ett mekanografiskt eller liknande förfarande.

Uppgifter får inte raderas eller skrivas över. Alla ändringar ska ske genom överstrykning av de felaktiga uppgifterna och, vid behov, tillägg av korrekta uppgifter. Dessa ändringar ska paraferas av den person som utför dem och attesteras av de utfärdande myndigheterna.

Varje intyg ska ha ett löpnummer genom vilket det kan identifieras, samt vara stämplat av den utfärdande myndigheten och undertecknat av en eller flera behöriga personer.

Den utfärdande myndigheten ska bevara en kopia av varje intyg den utfärdar.

Artikel 15

Upphävande av godkännanden

Kommissionen får tillfälligt dra in sitt godkännande om det för ett stort antal partier eller en stor kvantitet konstateras att varorna inte överensstämmer med de uppgifter som anges i de intyg som utfärdats av kontrollorgan i tredjeländer, eller om dessa organ inte på ett tillfredsställande sätt uppfyllt de krav på efterhandskontroller som avses i artikel 16.2.

Artikel 16

Ytterligare kontroller i medlemsstaterna

1.   Medlemsstaterna ska i samband med import och för varje berört tredje land kontrollera att produkter som importeras på de villkor som anges i detta avsnitt överensstämmer med normerna, vilket ska ske genom fysiska kontroller av en betydande andel av de försändelser och de kvantiteter som importeras på dessa villkor. Denna andel ska vara av sådan omfattning att det kan fastställas att kontrollorgan i tredjeländer iakttar gemenskapslagstiftningen. Medlemsstaterna ska se till att åtgärderna i artikel 20.3 vidtas i fråga om de partier som kontrollerats på detta sätt och som befunnits strida mot handelsnormerna.

Om det vid kontrollerna upptäcks betydande oegentligheter, ska medlemsstaterna utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta och kontrollorganen ska öka den andel försändelser och kvantiteter som kontrolleras i enlighet med denna artikel.

Om medlemsstaterna tar ut en avgift för att täcka utgifter i samband med sådana kontroller som avses i denna punkt, ska denna avgift fastställas på en sådan nivå att den återspeglar att andelen kontrollerade försändelser och kvantiteter vid dessa kontroller är mindre än vid kontroller enligt artikel 12.

2.   Varje gång det uppstår tvivel om att ett sådant intyg som avses i artikel 14.1 första stycket är äkta, eller om att de uppgifter som förekommer i intyget är korrekta, ska en efterhandskontroll göras.

Den behöriga myndigheten i gemenskapen ska skicka tillbaka intyget eller en kopia av detta till sin officiella motpart i tredjelandet enligt punkt 13.2 andra stycket och i tillämpliga fall ange motiven till utredningen och samtliga tillgängliga uppgifter som gör det troligt att intyget inte är äkta eller att uppgifterna i det inte är korrekta. Varje begäran om efterhandskontroll ska snarast möjligt meddelas kommissionen liksom resultatet av denna.

När en begäran om efterhandskontroll har gjorts får importören av de berörda varorna hos de behöriga kontrollorganen ansöka om att de gör en sådan kontroll av överensstämmelsen som avses i artikel 12.

Artikel 17

Meddelandeplikt

1.   Den samordnande myndigheten ska per tredje land och per berörd produkt samt för varje kvartal, senast i slutet av det kvartal som följer på det aktuella kvartalet, till kommissionen meddela det antal partier och de kvantiteter som importerats enligt artikel 13, det antal partier och de kvantiteter som omfattats av en kontroll av överensstämmelse enligt artikel 16.1, samt i vilka av dessa partier som varorna enligt kontrollmyndigheterna inte överensstämde med uppgifterna i de intyg om överensstämmelse som utfärdats av kontrollmyndigheten i det tredje landet, tillsammans med uppgifter för varje parti om hur stor kvantitet som berörs och vilken typ av brister som konstaterats.

2.   Tullmyndigheterna ska samarbeta nära med den samordnande myndigheten och/eller kontrollorganen, särskilt i fråga om tillämpningen av artikel 16.1–2, och till dem överlämna alla nödvändiga uppgifter.

Artikel 18

Administrativt samarbete

1.   Tillämpningen av bestämmelserna i detta avsnitt förutsätter att det införs ett förfarande för administrativt samarbete mellan gemenskapen och varje berört tredje land.

För att kunna omfattas av detta förfarande ska de berörda tredjeländerna till kommissionen lämna alla relevanta uppgifter om kontrollverksamheten, bland annat prov på avtryck av de stämplar som används av kontrollorganen i de respektive tredjeländerna samt i förekommande fall utan dröjsmål meddela om dessa uppgifter ändrats. Dessa uppgifter, liksom eventuella ändringar, ska av kommissionen vidarebefordras till medlemsstaternas samordnande myndigheter, som i sin tur ska informera tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter.

När det administrativa samarbetet har etablerats, liksom när någon väsentlig ändring krävs i de uppgifter som meddelas av ett berört tredjeland, både inom ramen för detta samarbete och när det gäller namn på och adresser till den offentliga myndigheten eller kontrollorganet, ska kommissionen offentliggöra detta på det sätt som den finner lämpligt.

2.   Godkännandet av de tredjeländer som avses i artikel 13.4 ska gälla från och med den dag då kommissionen offentliggjorde de uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel om etablerandet av ett administrativt samarbete mellan gemenskapen och tredje land.

Avsnitt 4

Produkter avsedda för industriell bearbetning.

Artikel 19

Produkter avsedda för industriell bearbetning

1.   I denna förordning avses med ”produkter avsedda för industriell bearbetning” frukter och grönsaker som omfattas av handelsnormer och som transporteras till bearbetningsanläggningar för att där bearbetas till produkter som omfattas av ett annat KN-nummer än den ursprungliga färska produkten.

2.   De behöriga kontrollorganen skall utfärda intyg om industriell användning enligt bilaga V för produkter som skall exporteras till tredjeländer och för produkter som importeras till gemenskapen, om dessa produkter är avsedda att användas för industriell bearbetning och därför i enlighet med artikel 3.1 a inte omfattas av kravet på överensstämmelse med handelsnormerna. De skall försäkra sig om att de särskilda märkningsbestämmelser som anges i punkt 4 i denna artikel tillämpas.

3.   I samband med import ska det behöriga kontrollorganet, efter att ha utfärdat det intyg som avses i punkt 2, till den samordnande myndigheten i den medlemsstat där den industriella bearbetningen kommer att genomföras utan dröjsmål översända en kopia av ovan nämnda intyg samt alla uppgifter som krävs för en eventuell kontroll av bearbetningsprocessen. Bearbetningsföretaget ska efter genomförd bearbetning skicka tillbaka intyget till det behöriga kontrollorganet, vilket ska kontrollera att produkterna faktiskt har genomgått industriell bearbetning.

4.   Förpackningarna för de produkter som är avsedda för industriell bearbetning ska tydligt märkas med uppgiften ”industriell användning” eller någon annan liktydig benämning. I fråga om bulktransporter av varor som lastas direkt ombord på ett transportmedel ska denna uppgift anges i ett dokument som åtföljer varorna eller på ett anslag som placeras på framträdande plats på insidan av transportfordonet.

5.   Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, särskilt när det gäller samarbete med andra berörda medlemsstater, för att undvika att varor avsedda för färskvarumarknaden transporteras utanför produktionsområdet som varor avsedda för industriell bearbetning.

Avsnitt 5

Kontrollmetoder

Artikel 20

Kontrollmetoder

1.   Med undantag för de kontroller som utförs i samband med detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenter, ska de överensstämmelsekontroller som föreskrivs i detta kapitel, ske enligt de metoder som anges i bilaga VI, om inte annat föreskrivs i denna förordning.

Medlemsstaterna ska fastställa särskilda bestämmelser för kontroll av överensstämmelse i samband med detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenter.

2.   Om det efter kontroll konstateras att varorna överensstämmer med handelsnormerna får kontrollorganet utfärda ett intyg om överensstämmelse enligt bilaga III. Detta intyg ska under alla omständigheter utfärdas vid import- och exporttillfället.

3.   Om bristande överensstämmelse konstateras ska kontrollorganet utfärda en förklaring om bristande överensstämmelse som är ställd till aktören eller till dennes representant. De varor för vilka en förklaring om bristande överensstämmelse utfärdats får inte förflyttas utan medgivande av det kontrollorgan som utfärdat förklaringen. Detta medgivande får underställas kravet att de villkor som fastställts av kontrollorganet ska vara uppfyllda.

Aktörerna får besluta att vidta åtgärder för att anpassa alla eller en del av varorna så att de överensstämmer med normerna. Varor som anpassats så att de överensstämmer med normerna får inte saluföras förrän det behöriga kontrollorganet på lämpligt sätt har försäkrat sig om att produkterna faktiskt överensstämmer med normerna. I tillämpliga fall ska kontrollorganet utfärda ett intyg om överensstämmelse enligt bilaga III för partiet eller för en del av det, men först efter det att varorna har anpassats så att de överensstämmer med normerna.

Om ett kontrollorgan bifaller en aktörs begäran att anpassa sina varor så att de överensstämmer med handelsnormerna i en annan medlemsstat än den där kontrollen visat att de inte överensstämmer med normerna, ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som de bedömer lämpliga, särskilt i fråga om samarbete medlemsstaterna emellan, för att kontrollera att varorna har anpassats så att de överensstämmer med normerna.

Om varorna varken kan anpassas så att de överensstämmer med handelsnormerna, användas som foder eller användas inom bearbetningsindustrin eller som någon annan form av icke-livsmedel får kontrollorganet, om så visar sig vara nödvändigt, kräva att aktörerna vidtar lämpliga åtgärder för att se till att de berörda varorna inte saluförs.

Aktörerna ska tillhandahålla alla uppgifter som medlemsstaterna anser vara nödvändiga för tillämpningen av denna punkt.

4.   Vid tillämpning av detta kapitel ska det i de fakturor och andra handlingar som åtföljer produkter anges kvalitetsklass och ursprungsland samt, i tillämpliga fall, uppgift om att produkten är avsedd för industriell användning. Detta krav ska inte gälla för detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenter.

AVDELNING III

PRODUCENTORGANISATIONER

KAPITEL I

Krav och erkännande

Avsnitt 1

Definitioner

Artikel 21

Definitioner

1.   I denna avdelning gäller följande definitioner:

a)   producent: en jordbrukare enligt artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 1182/2007.

b)   dotterbolag: ett företag i vilket en eller flera producentorganisationer eller sammanslutningar av sådana har ägarintressen, och som bidrar till uppnåendet av producentorganisationens eller sammanslutningens mål.

c)   gränsöverskridande producentorganisation: en producentorganisation med minst en produktionsanläggning i en annan medlemsstat än den medlemsstat där producentorganisationen har sitt säte.

d)   gränsöverskridande sammanslutning av producentorganisationer: en sammanslutning av producentorganisationer där minst en ansluten organisation har sitt säte i en annan medlemsstat än den medlemsstat där sammanslutningen har sitt säte.

e)   konvergensmål: målet för verksamheten till förmån för de minst utvecklade medlemsstaterna och regionerna enligt den gemenskapslagstiftning som reglerar Europeiska regionala utvecklingsfonden (”ERUF”), Europeiska socialfonden (”ESF”) och Sammanhållningsfonden under perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

f)   åtgärd: ett av följande alternativ:

g)   insats: en särskild verksamhet eller åtgärd för att uppnå ett särskilt verksamhetsmål som bidrar till ett eller flera av de syften som avses i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1182/2007.

h)   biprodukt: en produkt som uppstår till följd av beredning och/eller industriell bearbetning av en frukt- eller grönsaksprodukt och som har ett positivt ekonomiskt värde men som inte är den avsedda huvudprodukten.

i)   första bearbetningsledet: industriell bearbetning av en frukt- eller grönsaksprodukt till en annan produkt som anges i bilaga I till EG-fördraget. Rengöring, skärning, rensning, torkning och förpackning av färskvaror som därefter ska saluföras ska inte betraktas som verksamheter i första bearbetningsledet.

j)   verksamhet över branschgränserna: enligt artikel 10.3 b i förordning (EG) nr 1182/2007 en eller flera av de aktiviteter som anges i artikel 20 c i förordning (EG) nr 1182/2007 och som godkänts av medlemsstaten och förvaltas gemensamt av en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer samt minst en annan aktör i bearbetnings- eller distributionskedjan för livsmedel.

k)   utgångsindikator: en indikator som visar på ett tillstånd eller en trend vid programperiodens början som kan ge värdefull information

2.   Vid tillämpning av artiklarna 3.1 och 7.1 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska medlemsstaterna mot bakgrund av sina nationella juridiska och administrativa system definiera de juridiska personer som berörs inom deras territorier. Om så är lämpligt ska de även fastställa bestämmelser om en klar definition av delar av juridiska personer för tillämpningen av dessa artiklar.

Avsnitt 2

Krav på producentorganisationer

Artikel 22

Produkttäckning

1.   Medlemsstaterna ska erkänna producentorganisationer enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1182/2007 när det gäller den produkt eller grupp av produkter som angetts i ansökan om erkännande, med förbehåll för avgöranden som fattas enligt artikel 4.1 c i den förordningen.

2.   Medlemsstaterna ska endast erkänna producentorganisationer för produkter som uteslutande är avsedda för industriell bearbetning om dessa organisationer kan garantera att produkterna levereras för detta ändamål, antingen genom ett system med leveransavtal eller på annat sätt.

Artikel 23

Lägsta antal medlemmar

Vid fastställandet av det lägsta antalet medlemmar i en producentorganisation enligt artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1182/2007 får medlemsstaterna föreskriva att, om en producentorganisation som ansöker om erkännande helt eller delvis utgörs av medlemmar som i sin tur är juridiska personer eller klart definierade delar av juridiska personer som uteslutande består av producenter, får det lägsta antalet producenter beräknas på grundval av det antal producenter som är anslutna till var och en av de juridiska personerna eller de klart definierade delarna av de juridiska personerna.

Artikel 24

Minsta tid för medlemskap

1.   Varje enskild producent ska vara ansluten till organisationen under minst ett år.

2.   Uppsägning av medlemskapet ska meddelas skriftligen till producentorganisationen. Medlemsstaterna ska fastställa uppsägningstidernas längd, som dock inte får överstiga sex månader, och datum för ikraftträdandet av uppsägningarna.

Artikel 25

Producentorganisationernas struktur och verksamhet

Medlemsstaterna ska säkerställa att producentorganisationerna förfogar över den personal, infrastruktur och utrustning som krävs för att uppfylla kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1182/2007 och att de har förutsättningar att fullgöra sina väsentliga funktioner, särskilt med avseende på följande:

a)	Kännedom om medlemmarnas produktion.

b)	Insamling, sortering, lagring och förpackning av medlemmarnas produktion.

c)	Kommersiell och budgetmässig förvaltning.

d)	Centraliserad bokföring och faktureringssystem.

Artikel 26

Den avsättningsbara produktionens värde eller volym

Vid tillämpning av artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1182/2007 ska den avsättningsbara produktionens värde eller volym beräknas på samma grundval som värdet av den saluförda produktionen enligt artiklarna 52 och 53 i denna förordning.

Artikel 27

Tillhandahållande av tekniska hjälpmedel

Vid tillämpning av artikel 4.1 e i förordning (EG) nr 1182/2007 ska en producentorganisation som är erkänd för en produkt för vilken det krävs tekniska hjälpmedel anses uppfylla sina skyldigheter om den själv, via sina medlemmar, genom dotterbolag eller genom utläggande på entreprenad tillhandahåller tillräckligt med tekniska hjälpmedel.

Artikel 28

Producentorganisationernas huvudsakliga verksamhet

1.   En producentorganisations huvudsakliga verksamhet ska bestå i att koncentrera utbudet och saluföringen av de av medlemmarnas produkter som den är erkänd för.

2.   Värdet av den saluförda produktion som kommer från producentorganisationens egna medlemmar och från medlemmar av andra producentorganisationer, för vilkas räkning de sköter saluföringen, ska överstiga värdet av hela den övriga saluförda produktionen.

Beräkningen ska endast baseras på produkter som producentorganisationen är erkänd för.

3.   Om artikel 52.7 är tillämplig ska punkt 2 i denna artikel gälla i tillämpliga delar för de berörda dotterbolagen från och med den 1 januari 2012.

Artikel 29

Utläggande på entreprenad

Med utläggande av en producentorganisations verksamhet på entreprenad avses att producentorganisationen ingår ett handelsavtal med en annan juridisk person, som även kan vara en av dess medlemmar eller ett dotterbolag, om utförande av den berörda verksamheten. Producentorganisationen ska dock behålla ansvaret för att verksamheten utförs och för övergripande ekonomistyrning och tillsyn när det gäller genomförandet av entreprenadavtalet.

Första stycket ska även gälla i tillämpliga delar när en sammanslutning av producentorganisationer lägger ut en verksamhet på entreprenad.

Artikel 30

Gränsöverskridande producentorganisationer

1.   En gränsöverskridande producentorganisations säte ska ligga i en medlemsstat där denna organisation förfogar över betydande anläggningar, har ett betydande antal medlemmar och/eller omsätter en betydande del av värdet av den saluförda produktionen.

2.   Den medlemsstat där den gränsöverskridande producentorganisationen har sitt säte ska ansvara för följande:

a)	Erkännande av den gränsöverskridande producentorganisationen.

b)	Godkännande av den gränsöverskridande producentorganisationens verksamhetsprogram.

c)

Upprättande av nödvändigt administrativt samarbete med de andra medlemsstater där medlemmarna är verksamma med avseende på iakttagande av villkoren för erkännande och systemet för kontroll och påföljder. Dessa andra medlemsstater är skyldiga att ge medlemsstaten där producentorganisationen har sitt säte allt nödvändigt bistånd.

d)	Tillhandahållande på andra medlemsstaters begäran av all tillgänglig relevant dokumentation, däribland tillämplig lagstiftning, till andra medlemsstater där organisationen har medlemmar, översatt till ett officiellt språk i respektive medlemsstat.

Artikel 31

Sammanslagningar av producentorganisationer

1.   Om de producentorganisationer som ingår i en sammanslagen producentorganisation före sammanslagningen hade egna verksamhetsprogram får de genomföra sina program parallellt och separat fram till den 1 januari året efter sammanslagningen. I sådana fall ska de berörda producentorganisationerna begära en sammanslagning av verksamhetsprogrammen i form av en ändring i enlighet med artikel 66. I annat fall ska de berörda producentorganisationerna utan dröjsmål begära en sammanslagning av verksamhetsprogrammen i form av en ändring i enlighet med artikel 67.

2.   Genom undantag från punkt 1 ska medlemsstaterna emellertid ha rätt att på begäran av producentorganisationerna i vederbörligen motiverade fall tillåta att de separata verksamhetsprogrammen genomförs parallellt fram tills att deras giltighetstid löper ut.

Artikel 32

Icke-producerande medlemmar

1.   Medlemsstaterna kan besluta om och på vilka villkor en fysisk eller juridisk person, som inte är producent, kan godtas som medlem i en producentorganisation.

2.   Vid fastställandet av villkoren enligt punkt 1 ska medlemsstaterna särskilt se till att det sker i överensstämmelse med artiklarna 3.1 a och 3.4 c i förordning (EG) nr 1182/2007.

3.   De fysiska och juridiska personer som avses i punkt 1 får inte

a)	beaktas när det gäller kriterierna för erkännande, eller

b)	gynnas direkt av åtgärder som finansieras av gemenskapen.

Medlemsstaterna får inskränka deras rösträtt i beslut om driftsfonden helt eller delvis på de villkor som anges i punkt 2.

Artikel 33

Producentorganisationernas demokratiska ansvar

Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder, bland annat med avseende på rösträtten, som de finner nödvändiga för att motverka alla former av missbruk av makt och inflytande från en eller flera medlemmar när det gäller förvaltning och drift av producentorganisationen.

Avsnitt 3

Sammanslutningar av producentorganisationer

Artikel 34

Erkännande av sammanslutningar av producentorganisationer

1.   Medlemsstaterna får endast erkänna sammanslutningar av producentorganisationer enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1182/2007 för verksamheter som rör den eller de produkter som anges i ansökan om erkännande.

2.   En sammanslutning av producentorganisationer får erkännas enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1182/2007 och bedriva varje form av producentorganisationsverksamhet, även när de berörda produkterna fortsätter att saluföras av dess medlemmar.

Artikel 35

Sammanslutningar av producentorganisationers huvudsakliga verksamheter

Artikel 28.2–3 ska i tillämpliga delar gälla för sammanslutningar av producentorganisationer.

Artikel 36

Medlemmar av sammanslutningar av producentorganisationer som inte är producentorganisationer

1.   Medlemsstaterna kan besluta om och på vilka villkor en fysisk eller juridisk person, som inte är en erkänd producentorganisation, kan godtas som medlem i en sammanslutning av producentorganisationer.

2.   Medlemmar av en erkänd sammanslutning av producentorganisationer som inte är erkända producentorganisationer får inte

a)	beaktas när det gäller kriterierna för erkännande,

b)	rösta i beslut som rör driftsfonden, eller

c)	gynnas direkt av åtgärder som finansieras av gemenskapen.

Artikel 37

Gränsöverskridande sammanslutningar av producentorganisationer

1.   Den gränsöverskridande sammanslutningen av producentorganisationer ska ha sitt säte i en medlemsstat där sammanslutningen har ett betydande antal anslutna organisationer och/eller där de anslutna producentorganisationerna omsätter en betydande del av värdet av den saluförda produktionen.

2.   Den medlemsstat där den gränsöverskridande sammanslutningen av producentorganisationer har sitt säte ska ansvara för följande:

a)	Erkännande av sammanslutningen.

b)	I förekommande fall, godkännande av sammanslutningens verksamhetsprogram.

c)

Upprättande av nödvändigt administrativt samarbete med de andra medlemsstater där de anslutna producentorganisationerna är verksamma med avseende på iakttagandet av villkoren för erkännande och ordningen för kontroll och påföljder. Dessa andra medlemsstater är skyldiga att ge medlemsstaten där producentorganisationen har sitt säte allt nödvändigt bistånd.

d)	Tillhandahållande på andra medlemsstaters begäran av all tillgänglig relevant dokumentation, däribland tillämplig lagstiftning, till andra medlemsstater där organisationen har medlemmar, översatt till ett officiellt språk i respektive medlemsstat.

Avsnitt 4

Producentgrupper

Artikel 38

Inlämnande av erkännandeplaner

1.   En juridisk person eller en klart definierad del av en juridisk person ska lämna in en sådan plan för erkännande som avses i artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1182/2007 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den juridiska personen har sitt säte.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa följande:

a)	Minimikriterier som den juridiska personen eller en klart definierad del av en juridisk person ska uppfylla för att kunna lämna in en erkännandeplan.

b)	Regler för utarbetande, innehåll och genomförande av erkännandeplanerna.

c)	Den period efter det att en medlem av en producentorganisation lämnat producentorganisationen då det ska vara förbjudet för den tidigare medlemmen att ansluta sig till en producentgrupp när det gäller de produkter som producentorganisationen erkänts för.

d)	Administrativa förfaranden för godkännande, övervakning och genomförande av erkännandeplanerna.

Artikel 39

Erkännandeplanernas innehåll

Förslag till erkännandeplaner ska minst innehålla följande:

a)

En beskrivning av utgångsläget, särskilt i fråga om antalet producerande medlemmar, med fullständig information om medlemmarna, produktionen, däribland värdet av den saluförda produktionen, saluföring och infrastruktur, däribland infrastruktur som ägs av enskilda medlemmar i producentgruppen om den ska användas av producentgruppen.

b)	Förslag till första dag för genomförandet av planen och planens varaktighet, som inte får överstiga fem år.

c)	De åtgärder som ska vidtas för att tilldelas erkännande.

Artikel 40

Godkännande av erkännandeplanerna

1.   De behöriga nationella myndigheterna ska fatta beslut om förslag till erkännandeplan inom tre månader efter det att förslaget och samtliga styrkande handlingar mottagits.

2.   Efter de kontroller som avses i artikel 113 ska den behöriga nationella myndigheten antingen

a)	godkänna planen och bevilja förhandserkännande,

b)	begära ändringar av planen, eller

c)	avslå planen.

Om ändringar begärts enligt b får godkännande ges först när dessa ändringar har införlivats med planen.

Den nationella myndigheten ska underrätta den juridiska personen eller en klart definierad del av en juridisk person om sitt beslut.

Artikel 41

Genomförande av erkännandeplanerna

1.   Erkännandeplaner ska genomföras under perioder på ett år från och med den 1 januari. Medlemsstaterna får tillåta producentgrupper att dela upp dessa perioder i halvårsperioder.

Erkännandeplanen ska börja genomföras i enlighet med det datum som föreslagits enligt artikel 39 b

a)	den 1 januari som infaller efter det att den behöriga nationella myndigheten godkänt den, eller

b)	omedelbart efter det att den godkänts.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa på vilka villkor producentgrupperna får begära ändringar av planerna under genomförandet. En sådan begäran ska åtföljas av samtliga nödvändiga styrkande handlingar.

3.   Den behöriga nationella myndigheten ska fatta beslut om varje ändring av planen inom tre månader efter det att en begäran om ändring tagits emot och efter att ha granskat de handlingar som lämnats in. Varje begäran om ändring för vilken beslut inte fattats inom denna tidsfrist ska anses som avslagen.

Artikel 42

Ansökningar om erkännande som producentorganisation

Producentgrupper som genomför en erkännandeplan får när som helst lämna in en ansökan om erkännande enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1182/2007. Dessa ansökningar ska under alla omständigheter lämnas in innan den övergångsperiod som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 1182/2007 löper ut.

Från och med dagen för inlämnandet av ansökan får den berörda gruppen överlämna ett förslag till verksamhetsprogram enligt artikel 64.

Artikel 43

Producentgruppernas huvudsakliga verksamheter

Artikel 28 ska i tillämpliga delar gälla för producentgrupper.

Artikel 44

Värdet av saluförd produktion

1.   Artikel 52 ska i tillämpliga delar gälla för producentgrupper.

2.   Om värdet av den saluförda produktionen har sjunkit på grund av faktorer som vederbörligen redovisats för medlemsstaten sätt och som ligger utanför producentgruppens kontroll och ansvarsområde, ska värdet av den saluförda produktion anses vara minst 65 % av det värde som angavs i den eller de tidigare ansökningar om stöd för den senaste årsperioden som kontrollerats av medlemsstaten och, i avsaknad av detta, av det värde som ursprungligen angavs i den godkända erkännandeplanen.

Artikel 45

Finansiering av erkännandeplaner

1.   Det stöd som avses i artikel 7.5 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska minskas med hälften när det gäller saluförd produktion som överstiger 1 000 000 euro.

2.   Det stöd som avses i artikel 7.3 a i förordning (EG) nr 1182/2007 får per producentgrupp högst uppgå till 100 000 euro per årsperiod.

3.   Om en genomförandeperiod inte varar ett helt kalenderår ska det högsta stöd som avses i punkt 2 minskas i proportion därtill.

4.   Det stöd som avses i artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska betalas ut

a)	i årliga eller halvårsvisa delbetalningar i slutet av varje års- eller halvårsperiod för genomförande av erkännandeplanen, eller

b)	i delbetalningar som täcker en del av en årsperiod om planen påbörjas under en årsperiod eller om erkännande sker enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1182/2007 innan en årsperiod har löpt ut.

Som grundval för beräkning av delbetalningarna får medlemsstaterna använda den saluförda produktionen för en annan period än den för vilken delbetalningen betalas, om så krävs i kontrollsyfte. Skillnaden mellan perioderna ska vara mindre än den faktiska perioden för delbetalningen.

5.   Den växelkurs som ska tillämpas för de belopp som avses i punkterna 1 och 2 ska vara den senaste växelkurs som offentliggjorts av Europeiska centralbanken före den första dagen under den period för vilken stödet i fråga beviljas.

Artikel 46

Stöd för nödvändiga investeringar i samband med erkännandet

När det gäller investeringar i samband med genomförandet av den erkännandeplan som avses i artikel 39 c i denna förordning för vilka stöd kan beviljas enligt artikel 7.3 b i förordning (EG) nr 1182/2007

a)	ska investeringar som kan snedvrida konkurrensen inom annan ekonomisk verksamhet som organisationen bedriver undantas, och

b)	investeringar som direkt eller indirekt gagnar sådan verksamhet finansieras i förhållande till hur mycket de används för sektorer eller produkter som omfattas av producentgruppens förhandserkännande.

Artikel 47

Ansökan om stöd

1.   Varje producentgrupp ska lämna in en enda ansökan om sådant stöd som avses i artikel 7.3 a och b i förordning (EG) nr 1182/2007, inom tre månader efter utgången av varje årsperiod eller halvårsperiod enligt artikel 45.4 i den här förordningen. Värdet av den saluförda produktionen för den period för vilken stöd begärs ska deklareras i ansökan.

2.   Ansökningar om stöd för halvårsperioder får endast lämnas in om erkännandeplanen är indelad i halvårsperioder enligt artikel 41.1. Alla stödansökningar ska åtföljas av en skriftlig förklaring från producentgruppen om att

a)	den iakttar och kommer att iaktta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1182/2007 och denna förordning, och

b)	inte direkt eller indirekt mottar, har mottagit eller kommer att motta dubbelt gemenskapsstöd eller nationellt stöd för insatser som genomförs enligt dess erkännandeplan som beviljas finansiering från gemenskapen enligt denna förordning.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa en sista dag för utbetalning av stödet som inte i något fall får infalla senare än sex månader efter mottagandet av ansökan.

Artikel 48

Rätt till stöd

Medlemsstaterna ska utvärdera producentgruppernas rätt till stöd enligt denna förordning i syfte att fastställa att stödet är vederbörligen berättigat, med hänsyn till villkor och datum för eventuellt tidigare beviljande av offentliga stöd till de producentorganisationer eller -grupper som medlemmarna i producentgruppen i fråga kommer från, samt med hänsyn till eventuella förflyttningar av medlemmar mellan producentorganisationer och -grupper.

Artikel 49

Gemenskapens bidrag

1.   Gemenskapens finansiering av stöd enligt artikel 7.3 a i förordning (EG) nr 1182/2007 ska uppgå till

a)	75 % av stödberättigande offentliga utgifter i de områden som är stödberättigande inom ramen för konvergensmålet, och

b)	50 % av de stödberättigande offentliga utgifterna i övriga områden.

2.   Gemenskapens finansiering av det stöd som avses i artikel 7.3 b i förordning (EG) nr 1182/2007, uttryckt som kapitalbidrag eller som kapitalbidragsekvivalent, får i förhållande till de stödberättigande investeringsutgifterna uppgå till högst

a)	50 % i de områden som är stödberättigande inom ramen för konvergensmålet, och

b)	30 % i övriga områden.

Berörda medlemsstater ska förbinda sig att bidra med minst 5 % av de stödberättigande investeringsutgifterna.

Mottagare av stöd till stödberättigande investeringskostnader ska betala minst

a)	25 % i de områden som är stödberättigande inom ramen för konvergensmålet, och

b)	45 % i övriga områden.

Artikel 50

Samgåenden

1.   Stöd enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1182/2007 får ges, eller fortsätta att ges, till producentgrupper som beviljats förhandserkännande och som bildats genom samgående mellan två eller flera producentgrupper som beviljats förhandserkännande.

2.   Vid beräkningen av stödbelopp som ska betalas ut enligt punkt 1 ska den producentgrupp som uppstått genom samgåendet ersätta de samgående grupperna.

3.   Om två eller flera producentgrupper går samman ska den nya juridiska personen överta de rättigheter och skyldigheter som innehades av den producentgrupp som först beviljades förhandserkännande.

4.   Om en producentgrupp som har beviljats förhandserkännande går samman med en erkänd producentorganisation ska den bildade juridiska personen inte längre kunna komma i fråga för förhandserkännande som producentgrupp eller ha rätt till det stöd som avses i artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1182/2007. Den bildade juridiska personen ska fortsätta att behandlas som en erkänd producentorganisation om den respekterar gällande villkor. Om så krävs ska producentorganisationen begära en ändring av sitt verksamhetsprogram, varvid artikel 31 ska gälla i tillämpliga delar.

Insatser som producentgrupper genomför före ett sådant samgående ska dock fortsätta att vara stödberättigande enligt villkoren i erkännandeplanen.

Artikel 51

Konsekvenser av erkännande

1.   Ett beviljande av erkännande medför att beviljandet av sådant stöd som avses i artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1182/2007 upphör.

2.   Om ett verksamhetsprogram lämnas in enligt denna förordning ska den berörda medlemsstaten försäkra sig om att det inte föreligger någon dubbel finansiering av de åtgärder som anges i erkännandeplanen.

3.   Investeringar som berättigar till stöd för de kostnader som avses i artikel 7.3 b i förordning (EG) nr 1182/2007 får föras över till verksamhetsprogrammen om de uppfyller villkoren i den här förordningen.

4.   Medlemsstaterna ska fastställa den period räknat från genomförandet av erkännandeplanen, inom vilken producentgruppen måste erkännas som producentorganisation. Denna period får uppgå till högst fyra månader.

KAPITEL II

Driftsfonder och verksamhetsprogram

Avsnitt 1

Värdet av saluförd produktion

Artikel 52

Beräkningsgrund

1.   Vid tillämpningen av detta kapitel ska värdet av en producentorganisations saluförda produktion beräknas på grundval av vad som producerats av de medlemmar i producentorganisationer för vilka producentorganisationen i fråga är erkänd.

2.   Värdet av den saluförda produktionen ska omfatta de produkter som produceras av medlemmar som utträder ur eller ansluter sig till producentorganisationen. Medlemsstaterna ska fastställa villkor för att undvika dubbelräkning.

3.   Medlemsstaterna får tillåta producentorganisationerna att ta med värdet av biprodukterna i värdet av den saluförda produktionen.

4.   Värdet av återtag från marknaden som avyttras enligt artikel 10.4 a och b i förordning (EG) nr 1182/2007, beräknat med det genomsnittliga pris för vilket dessa produkter salufördes av producentorganisationen det föregående året, ska ingå i värdet av den saluförda produktionen.

5.   Det som producerats av medlemmar i producentföreningen ska endast tas med i värdet av den saluförda produktionen i den utsträckning som det saluförts av producentorganisationen, själv eller i enlighet med artikel 3.3 b och c i förordning (EG) nr 1182/2007.

6.   Den saluförda produktionen ska faktureras ”fritt producentorganisation”

a)	i tillämpliga fall som produkter som är förpackade, beredda eller har genomgått första bearbetningsledet,

b)	exklusive mervärdesskatt, och

c)

exklusive interna transportkostnader när avståndet är stort mellan producentorganisationens centraliserade insamlings- eller förpackningsställen och dess distributionsställe. Medlemsstaterna ska fastställa avdrag som ska göras från det fakturerade värdet för produkter som fakturerats under olika stadier av bearbetning, leverans eller transport.

7.   Värdet av den saluförda produktionen får även beräknas ”fritt dotterbolag” på de villkor som anges i punkt 6, förutsatt att minst 90 % av kapitalet i dotterbolaget innehas

a)	av producentorganisationen eller sammanslutningen av producentorganisationer i fråga, eller,

b)	med förbehåll för medlemsstatens godkännande, av medlemmar som är kooperativ i producentorganisationen eller sammanslutningen av producentorganisationer i fråga, om detta bidrar till att nå de mål som anges i artikel 3.1 b och c i förordning (EG) nr 1182/2007.

8.   Om produktionen minskar på grund av väderförhållanden, växt- eller djursjukdomar eller skadedjursangrepp får värdet av den saluförda produktionen även omfatta ersättning som, till följd av dessa händelser, erhållits från en skördeförsäkring som omfattas av kapitel III avsnitt 6 eller genom någon likvärdig ordning som förvaltas av producentorganisationen.

Artikel 53

Referensperiod

1.   Det årliga stödtak som avses i artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska varje år beräknas utifrån värdet av den saluförda produktionen under en referensperiod på tolv månader som ska fastställas av medlemsstaterna.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa referensperioder för varje producentorganisation i form av

a)	tolvmånadersperioder, som börjar tidigast den 1 januari tre år före det år då verksamhetsprogrammet genomförs och senast avslutas den 1 augusti samma år, eller

b)	det genomsnittliga värdet av tre på varandra följande tolvmånadersperioder som tidigast börjar den 1 januari fem år före det år då verksamhetsprogrammet genomförs och senast avslutas den 1 augusti samma år.

3.   Denna tolvmånadersperiod ska vara den berörda producentorganisationens räkenskapsår.

Referensperiodens längd ska inte variera under ett verksamhetsprogram, utom i fall då detta kan motiveras.

4.   Om en produkt har sjunkit i värde på grund av vederbörligen redovisade faktorer utanför producentorganisationens kontroll och ansvarsområde, ska värdet av den saluförda produktion som avses i punkt 1 anses vara minst 65 % av värdet av den berörda produkten under den föregående referensperioden.

De faktorer som avses i första stycket ska vederbörligen motiveras.

5.   När nyligen erkända producentorganisationer har otillräckliga historiska uppgifter om den saluförda produktionen för att punkt 2 ska kunna tillämpas får värdet av den saluförda produktionen betraktas som värdet av den produktion som kan saluföras och som producentorganisationen tillhandahåller för att bli erkänd. Detta ska beräknas som det genomsnittliga värdet av de tre föregående årens saluförda produktion för alla producenter som är medlemmar av producentorganisationen när ansökan om erkännande inlämnas.

6.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att samla in uppgifter om värdet av den saluförda produktionen från de producentorganisationer som inte har lagt fram något verksamhetsprogram.

7.   Med avvikelse från punkterna 1–6 ska värdet av den saluförda produktionen under referensperioden vara lika med det värde som beräknats enligt den lagstiftning som gällde under samma referensperiod.

Avsnitt 2

Driftsfonder

Artikel 54

Förvaltning

Medlemsstaterna ska säkerställa att driftsfonder förvaltas på ett sådant sätt att det är möjligt för externa revisorer att årligen identifiera, kontrollera och certifiera fondernas kostnader och intäkter.

Artikel 55

Finansiering av driftsfonder

De ekonomiska bidragen till den driftsfond som avses i artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska fastställas av producentorganisationen.

Samtliga producenter ska ha möjlighet att utnyttja driftsfonden och samtliga producenter ska ha möjlighet att demokratiskt delta i beslut som rör användningen av producentorganisationens medel och de ekonomiska bidragen till driftsfonderna.

Artikel 56

Meddelande om preliminärt belopp

Producentorganisationerna ska senast den 15 september meddela de preliminära beloppen för gemenskapens, producentorganisationens och dess medlemmars bidrag till driftsfonden för det påföljande året tillsammans med verksamhetsprogrammen eller begäran om godkännande av deras ändringar.

Medlemsstaterna får fastställa ett senare datum än den 15 september.

Beräkningen av storleken på driftsfonden ska baseras på verksamhetsprogrammen och värdet av den saluförda produktionen. Beräkningen ska delas upp i kostnader för åtgärder inom krisförebyggande och krishantering samt för övriga åtgärder.

Avsnitt 3

Verksamhetsprogram

Artikel 57

Nationell strategi

1.   Den nationella strategins övergripande struktur och innehåll, som avses i artikel 12.2 i förordning (EG) nr 1182/2007, ska från och med den 1 januari 2009 upprättas i enlighet med riktlinjerna i bilaga VII. Före den dagen ska medlemsstaterna fastställa dess övergripande struktur och innehåll. Den kan bestå av regionala delar.

Alla beslut som fattats och bestämmelser som antagits av medlemsstaterna i enlighet med avdelning III i förordning (EG) nr 1182/2007 och denna avdelning ska införlivas med den nationella strategin.

2.   Den nationella strategin, inklusive införlivandet av de nationella villkor som avses i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 1182/2007, ska fastställas innan förslagen till verksamhetsprogram lämnas in ett visst år. De nationella villkoren ska införlivas efter att ha förelagts kommissionen och, i tillämpliga fall, ändrats i enlighet med artikel 12.1 i förordning (EG) nr 1182/2007.

3.   En analys av utgångsläget ska ingå i förfarandet för att upprätta den nationella strategin och utföras på medlemsstatens ansvar. Denna analys ska kartlägga och bedöma de behov som ska tillgodoses, rangordna prioriterade behov, definiera de mål som ska uppnås genom verksamhetsprogrammen för att tillgodose dessa prioriterade behov, uppnå förväntade resultat och kvantifierade mål i förhållande till utgångsläget samt fastställa de mest lämpade instrumenten för att uppnå dessa mål.

4.   Medlemsstaterna ska genom verksamhetsprogrammen även övervaka och utvärdera den nationella strategin och dess genomförande.

Den nationella strategin får ändras, särskilt med hänsyn till vad som framkommit under övervakningen och utvärderingen. Sådana ändringar ska göras innan förslagen till verksamhetsprogram lämnas in ett visst år.

5.   Medlemsstaterna ska i den nationella strategin fastställa en övre gräns för hur stor procentuell andel av fonden som får spenderas på en enskild åtgärd och/eller insats och/eller kostnad för att garantera att det råder lämplig balans mellan olika åtgärder.

Artikel 58

Nationella villkor för miljöinsatser

1.   Utöver det förslag som ska lämnas in enligt artikel 12.1 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska medlemsstaterna även underrätta kommissionen om eventuella ändringar av de nationella villkoren som ska omfattas av förfarandet i artikel 12.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1182/2007. Kommissionen ska på det sätt som den finner lämpligt göra villkoren tillgängliga för andra medlemsstater.

2.   Vid tillämpning av artikel 9.3 i rådets förordning (EG) nr 1182/2007 ska villkoren omfatta en icke uttömmande förteckning över tillämpliga miljöinsatser och villkoren för dem i medlemsstaterna, och medlemsstaterna ska för varje utvald miljöinsats

a)	ange det eller de specifika åtaganden som insatsen innebär, och

b)	motivera insatsen på grundval av förväntad miljöpåverkan i förhållande till miljöbetingade behov och prioriteringar.

Artikel 59

Kompletterande regler i medlemsstaterna

Medlemsstaterna får anta kompletterande regler till förordning (EG) nr 1182/2007 och den här förordningen när det gäller stödberättigande åtgärder, insatser eller utgifter inom verksamhetsprogrammen.

Artikel 60

Förhållande till program för landsbygdsutveckling

1.   Stöd inom medlemsstaternas program för landsbygdsutveckling eller program som godkänts enligt förordning (EG) nr 1698/2005 får inte beviljas för insatser som omfattas av åtgärderna i denna förordning, med förbehåll för punkt 2.

2.   Om stöd enligt förordning (EG) nr 1698/2005 undantagsvis har beviljats enligt artikel 5.6 i den förordningen för åtgärder som skulle kunna vara stödberättigande enligt den här förordningen ska medlemsstaterna se till att en stödmottagare endast får stöd för en viss insats från ett system.

Medlemsstaterna ska därför, när de tar med åtgärder som innehåller sådana undantag i sina landsbygdsutvecklingsprogram, se till att det i den nationella strategi som avses i artikel 57 i den här förordningen fastställs kriterier och administrativa regler som de kommer att tillämpa i programmen för landsbygdsutveckling.

I tillämpliga fall ska, utan att det påverkar bestämmelserna i artiklarna 10.1, 10.3 och 11 i förordning (EG) nr 1182/2007, nivån på stöden för åtgärder som omfattas av den här förordningen inte överstiga den som är tillämplig på åtgärder inom landsbygdsutvecklingsprogrammet.

Stöd till miljöinsatser som inte avser förvärv av anläggningstillgångar ska begränsas till de maximibelopp som fastställs för betalningar för miljöåtgärder inom jordbruket. I undantagsfall får dessa belopp ökas med hänsyn till särskilda omständigheter, vilket ska motiveras i den nationella strategi som avses i artikel 57 i den här förordningen.

Artikel 61

Verksamhetsprogrammens innehåll och stödberättigande utgifter

1.   I ett verksamhetsprogram ska följande ingå:

a)	En beskrivning av utgångsläget, i tillämpliga fall baserad på de utgångsindikatorer som anges i bilaga XIV.

b)

Programmets mål med beaktande av möjligheterna att utveckla produktion och avsättning, en förklaring av hur programmet bidrar till den nationella strategin och en försäkran om att programmet överensstämmer med den nationella strategin, bland annat när det gäller balansen mellan olika insatser. Målbeskrivningen ska omfatta de mål som anges i den nationella strategin och målsättningar för att underlätta övervakningen av hur genomförandet av programmet fortlöper.

c)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder, inbegripet åtgärder inom krisförebyggande och krishantering samt enskilda insatser, som ska vidtas och de medel som ska användas för att uppnå dessa mål under varje år som programmet genomförs. I beskrivningen ska det anges i vilken utsträckning de olika föreslagna åtgärderna i) kompletterar och är förenliga med andra åtgärder, inklusive åtgärder som finansieras eller berättigar till stöd ur andra gemenskapsfonder, särskilt stöd för landsbygdens utveckling (i tillämpliga fall ska även åtgärder som genomförts inom tidigare verksamhetsprogram särskilt anges), ii) inte medför någon risk för dubbel finansiering från gemenskapsfonder.

d)	Programmets varaktighet.

e)	Finansiella aspekter, däribland i) beräkningssätt och nivå på ekonomiska bidrag, ii) finansieringsförfarandet för driftsfonden, iii) nödvändig information för att motivera olika avgiftsnivåer, och iv) budget och tidsplan för åtgärderna under varje år som programmet genomförs.

2.   Olika miljöinsatser får kombineras, under förutsättning att de är inbördes förenliga och kompletterar varandra.

När åtaganden kombineras ska stödet beräknas med hänsyn till inkomstbortfall och särskilda merkostnader till följd av kombinationen.

3.   Investeringar, även sådana som görs med leasingavtal, som inte ger någon avkastning förrän efter det att verksamhetsprogrammet har avslutats, särskilt i fall där avskrivningsperioden är längre än fem år, kan föras över till ett efterföljande verksamhetsprogram om detta skäligen kan motiveras ur ekonomisk synvinkel.

Om investeringarna har ersatts ska det resterande värdet av den ersatta investeringen

a)	läggas till producentorganisationens driftsfond, eller

b)	dras av från kostnaden för ersättningen.

Investeringar eller insatser kan genomföras på enskilda anläggningar som tillhör producentorganisationens medlemmar, förutsatt att de bidrar till verksamhetsprogrammets målsättningar. Om någon av dessa medlemmar lämnar producentorganisationen, ska medlemsstaterna säkerställa att investeringen eller dess restvärde återvinns, såvida inte medlemsstaten fattar avvikande beslut.

4   Verksamhetsprogrammen får inte omfatta insatser eller kostnader som avses i förteckningen i bilaga VIII.

5.   De stödberättigande utgifterna inom verksamhetsprogrammet får inte överstiga de faktiska kostnaderna. Medlemsstaterna får dock i förväg fastställa vederbörligen motiverade schablonbelopp i följande fall:

a)	Om det hänvisas till sådana schablonbelopp i bilaga VIII.

b)	För ökade externa transportkostnader per kilometer, jämfört med kostnaderna för lastbilstransport då man använder sig av järnvägs- eller fartygstransport, för att skydda miljön.

c)	För tillkommande utgifter och inkomstbortfall till följd av miljöinsatser, beräknat enligt artikel 53.2 i förordning (EG) nr 1974/2006.

Medlemsstaterna ska se över dessa belopp minst en gång vart femte år.

6.   För att en insats ska vara stödberättigande, ska över 50 % av värdet av de produkter den avser avse produkter för vilka producentorganisationen är erkänd. För att få medräknas i dessa 50 % ska produkterna komma från producentorganisationens medlemmar eller från medlemmar i en annan producentorganisation. De relevanta bestämmelserna i artikel 52 ska tillämpas vid beräkningen av värdet.

Artikel 62

Dokument som ska bifogas

Verksamhetsprogram ska särskilt åtföljas av följande:

a)	Handlingar som styrker att en driftsfond har inrättats.

b)	Ett skriftligt åtagande från producentorganisationen att iaktta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1182/2007 och i den här förordningen.

c)	En skriftlig försäkran från producentorganisationen att den inte, vare sig direkt eller indirekt, har mottagit eller kommer att motta annat stöd från gemenskapen eller nationellt stöd för de insatser som berättigar till stöd enligt denna förordning.

Artikel 63

Partiella verksamhetsprogram

1.   Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1182/2007 får en medlemsstat tillåta att en sammanslutning av producentorganisationer lämnar in ett eget partiellt verksamhetsprogram med åtgärder som minst två av de egna medlemmarna har fastställt men inte genomfört inom sina verksamhetsprogram.

2.   Samma regler ska gälla för partiella verksamhetsprogram som för andra verksamhetsprogram och de ska granskas tillsammans med de anslutna producentorganisationernas verksamhetsprogram.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att

a)	insatserna helt och hållet finansieras med bidrag som utbetalats från de anslutna producentorganisationernas driftsfonder,

b)	åtgärderna och motsvarande finansiella bidrag förtecknas i varje ansluten producentorganisations verksamhetsprogram,

c)	det inte föreligger någon risk för dubbla stöd och att artikel 60 gäller i tillämpliga delar.

Artikel 64

Tidsfrist för inlämnande

Producentorganisationen skall lämna in verksamhetsprogram för godkännande till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där producentorganisationen har sitt säte senast den 15 september året före det år då programmen skall genomföras. Medlemsstaterna får emellertid senarelägga detta datum.

När en juridisk person eller en klart definierad del av en juridisk person, däribland en producentgrupp, lämnar in en ansökan om att bli erkänd som producentorganisation får den samtidigt lämna in sitt verksamhetsprogram enligt första stycket för godkännande. Programmen får bara godkännas om gruppen har erkänts senast den dag som anges i artikel 65.2.

Artikel 65

Beslut

1.   Den behöriga nationella myndigheten ska antingen

a)	godkänna belopp för fonder och program som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1182/2007 och kraven i detta kapitel,

b)	godkänna programmen på villkor att producentorganisationen godtar vissa ändringar, eller

c)	avslå programmen eller delar av programmen.

2.   Den behöriga nationella myndigheten ska fatta beslut om program och fonder senast den 15 december det år de lämnats in.

Medlemsstaterna ska senast den 15 december informera producentorganisationerna om besluten.

I väl motiverade fall får den behöriga nationella myndigheten emellertid besluta om verksamhetsprogram och fonder senast den 20 januari det år som följer på ansökan. I beslutet om godkännande får det föreskrivas att utgifterna ska vara bidragsberättigande från och med den 1 januari det år som följer på ansökan.

Artikel 66

Ändringar av verksamhetsprogram för påföljande år

1.   Producentorganisationer får ansöka om ändringar av verksamhetsprogrammen, även, om så krävs, avseende en förlängning av deras varaktighet upp till en total varaktighet på fem år, vilket ska ske senast den 15 september för att ändringarna ska kunna tillämpas från och med den 1 januari påföljande år.

Medlemsstaterna får emellertid senarelägga datumet för inlämnande av ansökningar.

2.   Ansökan om ändringar ska åtföljas av handlingar i vilka det anges skäl för ändringarna, vilken typ av ändringar det rör sig om och vad de har för effekter.

3.   Den behöriga myndigheten ska fatta beslut om ansökningar om ändring av verksamhetsprogram senast den 15 december.

I väl motiverade fall får medlemsstaterna emellertid fatta beslut om ändringar av verksamhetsprogram senast den 20 januari det år som följer på ansökan. I beslutet om godkännande får det föreskrivas att utgifterna ska vara bidragsberättigande från och med den 1 januari det år som följer på ansökan.

Artikel 67

Ändringar av verksamhetsprogram under innevarande år

1.   Medlemsstaterna får, på villkor som de själva ska fastställa, tillåta ändringar av verksamhetsprogram under innevarande år.

2.   Den behöriga nationella myndigheten får tillåta att producentorganisationerna under innevarande år

a)	enbart genomför verksamhetsprogrammet till viss del,

b)	ändrar innehållet i verksamhetsprogrammet, och i tillämpliga fall även förlänger programmets varaktighet, dock till totalt högst fem år, eller

c)

ökar beloppet för driftsfonden med högst 25 % eller minskar det med en procentsats som medlemsstaterna själva ska fastställa av det belopp som ursprungligen godkändes, under förutsättning att de allmänna mål som fastställts för verksamhetsprogrammet upprätthålls. Medlemsstaterna får höja denna procentsats vid sammanslagningar av producentorganisationer enligt artikel 31.1.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa villkoren för att verksamhetsprogrammen ska få ändras under innevarande år utan förhandsgodkännande från den behöriga nationella myndigheten. Sådana ändringar kan bara komma i fråga för stöd om producentorganisationerna utan dröjsmål meddelar de behöriga myndigheterna därom.

Artikel 68

Verksamhetsprogrammens varaktighet

1.   Verksamhetsprogrammen ska genomföras under ettårsperioder som löper från den 1 januari till den 31 december.

2.   Ett verksamhetsprogram som godkänns senast den 15 december ska genomföras med början den 1 januari det påföljande året.

Genomförandet av program som godkänns efter den 15 december ska skjutas upp ett år.

Genom undantag från första och andra stycket i denna punkt ska ett verksamhetsprogram som godkänns i enlighet med artikel 65.2 tredje stycket eller artikel 66.3 andra stycket genomföras med början senast den 31 januari det år som följer på godkännandet.

Avsnitt 4

Stöd

Artikel 69

Godkänt stödbelopp

Medlemsstaterna ska senast den 15 december informera producentorganisationerna och sammanslutningarna av producentorganisationer om det godkända stödbeloppet enligt artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1182/2007.

Vid tillämpning av artikel 65.2 tredje stycket eller artikel 66.3 andra stycket ska medlemsstaterna meddela det godkända stödbeloppet senast den 20 januari.

Artikel 70

Ansökningar

1.   Senast den 15 februari året efter det år för vilket stöd begärts ska producentorganisationerna lämna in en ansökan om stöd eller om utbetalning av restbeloppet till den behöriga myndigheten för varje verksamhetsprogram för vilket stöd begärts.

2.   Ansökan ska åtföljas av styrkande handlingar som visar följande:

a)	Det begärda stödet.

b)	Värdet av den saluförda produktionen.

c)	De ekonomiska bidrag som erlagts av medlemmarna och de som erlagts av producentorganisationen.

d)	De utgifter som har uppkommit med anledning av verksamhetsprogrammet.

e)	Utgifter för krisförebyggande och krishantering, uppdelade på insatser.

f)	Den andel av driftsfonden som använts för krisförebyggande och krishantering, uppdelad på insatser.

g)	Överensstämmelsen med artikel 9.2 och 9.3 a eller 9.3 b samt artikel 10 i förordning (EG) nr 1182/2007.

h)	En skriftlig försäkran från producentorganisationen att den inte har mottagit annat stöd från gemenskapen eller nationellt stöd för de åtgärder och/eller den verksamhet som berättigar till stöd enligt denna förordning.

i)	Bevis på genomförandet av den berörda insatsen vid ansökningar om utbetalning av ett schablonbelopp enligt artikel 61.4.

3.   Ansökningarna får omfatta utgifter som planerats men inte uppstått om det kan bevisas

a)	att åtgärderna, av skäl utanför den berörda producentorganisationens kontroll, inte kunnat genomföras senast den 31 december under det år då verksamhetsprogrammet genomfördes,

b)	att åtgärderna kan genomföras senast den 30 april det påföljande året, och

c)	att motsvarande belopp i form av bidrag från producentorganisationen fortfarande finns att tillgå i driftsfonden.

Stödet ska betalas ut och den säkerhet som ställts i enlighet med artikel 72.3 frisläppas endast under förutsättning att det, senast den 30 april året efter det år för vilket utgifterna hade planerats, kan bevisas att de planerade utgifter som avses i led b i första stycket har uppstått och att stödberättigandet kan styrkas.

4.   Om ansökningar lämnas in efter det datum som anges i punkt 1 ska stödet sättas ned med 1 % för varje dags försening.

I vederbörligen motiverade undantagsfall får den behöriga myndigheten godkänna ansökningar efter det datum som anges i punkt 1, om de erforderliga kontrollerna har genomförts och tidsfristen för betalning enligt artikel 71 beaktats.

Artikel 71

Utbetalning av stödet

Medlemsstaterna ska betala ut stödet senast den 15 oktober året efter det att programmet har genomförts.

Artikel 72

Förskottsbetalning

1.   Medlemsstaterna får tillåta producentorganisationer att ansöka om förskottsbetalning för den del av stödet som motsvarar de förutsedda utgifterna för verksamhetsprogrammet under den tre- eller fyramånadersperiod som börjar den månad då ansökan lämnas in.

2.   Ansökningar om förskott ska inlämnas på det sätt som medlemsstaterna beslutar, antingen var tredje månad i januari, april, juli och oktober eller var fjärde månad i januari, maj och september.

De samlade förskottsbetalningarna för ett visst år får inte överstiga 80 % av det stödbelopp som ursprungligen godkändes för verksamhetsprogrammet.

3.   Förskott skall betalas under förutsättning att det ställs en säkerhet motsvarande 110 % av förskottet i enlighet med förordning (EG) nr 2220/85.

Medlemsstaterna ska fastställa villkor för att säkerställa att ekonomiska bidrag till driftsfonderna har tagits ut i form av avgifter i enlighet med artiklarna 54 och 55 i den här förordningen och att tidigare förskottsbetalningar verkligen har använts.

4.   Ansökningar om frisläppande av säkerheter kan göras under det innevarande programåret och ska styrkas med relevanta handlingar.

Säkerheterna får frisläppas med upp till 80 % av förskottsbeloppet.

5.   Det primära kravet enligt artikel 20 i förordning (EG) nr 2220/85 är att de åtgärder som anges i verksamhetsprogrammet genomförs, med iakttagande av de åtaganden som anges i artikel 62 b och c i den här förordningen.

Om det primära kravet inte iakttas eller vid allvarlig underlåtelse att uppfylla åtagandena enligt artikel 62 b och c ska säkerheten vara förverkad utan att det påverkar andra påföljder som ska fastställas enligt kapitel V avsnitt 3.

Om andra krav inte iakttas ska säkerheten förverkas i förhållande till hur allvarlig den konstaterade oegentligheten är.

6.   Medlemsstaterna får fastställa minimibelopp och tidsfrister för förskottsbetalningar.

Artikel 73

Delbetalningar

Medlemsstaterna får tillåta producentorganisationerna att ansöka om utbetalning av den del av stödet som motsvarar utgifterna för verksamhetsprogrammet.

Ansökningar får lämnas in vid valfri tidpunkt men inte mer än tre gånger under ett och samma år. De ska åtföljas av lämpliga styrkande handlingar.

De samlade utbetalningarna till följd av ansökningar om en del av stödet får inte överstiga 80 % av det stödbelopp som ursprungligen godkändes för verksamhetsprogrammet eller av de egentliga utgifterna, beroende på vilket belopp som är lägst.

Medlemsstaterna får fastställa minimibelopp och tidsfrister för delbetalningar.

KAPITEL III

Åtgärder inom krisförebyggande och krishantering

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 74

Urval av åtgärder inom krisförebyggande och krishantering

Medlemsstaterna får föreskriva att en eller flera av de åtgärder som anges i artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1182/2007 inte ska gälla på deras territorium.

Artikel 75

Lån för att finansiera åtgärder inom krisförebyggande och krishantering

Lån som tas för att finansiera åtgärder inom krisförebyggande och krishantering enligt artikel 9.2 tredje stycket i förordning (EG) nr 1182/2007 som inte ger någon avkastning förrän efter det att verksamhetsprogrammet har avslutats kan föras över till ett efterföljande verksamhetsprogram om detta skäligen kan motiveras ur ekonomisk synvinkel.

Avsnitt 2

Återtag från marknaden

Artikel 76

Definition

I detta avsnitt fastställs regler om återtag från marknaden enligt artikel 9.2 a i förordning (EG) nr 1182/2007. I detta kapitel avses med ”produkter som återtagits från marknaden”, ”återtagna produkter” och ”produkter som inte saluförts” produkter som på detta sätt har återtagits från marknaden.

Artikel 77

Handelsnormer

1.   Om handelsnormer enligt artiklarna 2.2 och 2.7 i förordning (EG) nr 1182/2007 föreligger för en viss produkt ska denna produkt när den återtas från marknaden uppfylla dessa normer, med undantag för bestämmelser som gäller presentation och märkning av produkten. Produkterna får återtas från marknaden i bulk utan sortering efter storlek, på villkor att kraven för klass II är uppfyllda, särskilt när det gäller kvalitet och storlek eller vikt.

Miniprodukter som definieras i de berörda normerna ska dock överensstämma med gällande handelsnormer, däribland bestämmelserna om presentation och märkning av produkten.

2.   Om det inte finns några sådana handelsnormer för en viss produkt ska produkter som återtas från marknaden uppfylla minimikraven i bilaga IX. Medlemsstaterna får fastställa ytterligare bestämmelser som kompletterar dessa minimikrav.

Artikel 78

Treårigt medelvärde för återtag från marknaden avsedda för gratisutdelning

Den gräns på 5 % av volymen saluförd produktion som avses i artikel 10.4 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska beräknas på grundval av det aritmetiska medelvärdet av den sammanlagda volymen produkter som producentorganisationen erkänts för och salufört under de tre föregående åren.

För nyligen erkända producentorganisationer ska uppgifterna för regleringsåren före erkännandet

a)	om organisationen var en producentgrupp, i tillämpliga fall vara motsvarande uppgifter för den producentgruppen, eller

b)	den volym som anges i ansökan om erkännande.

Artikel 79

Förhandsmeddelande om återtag från marknaden

1.   Producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer ska, via skriftlig telekommunikation eller elektroniskt meddelande, i förväg underrätta de behöriga nationella myndigheterna om alla återtag från marknaden som de avser att genomföra. Sådana underrättelser ska bl.a. innehålla en förteckning över de produkter som omfattas av interventionen och deras främsta kännetecken enligt gällande handelsnormer, en skattning av kvantiteten för varje berörd produkt, produkternas planerade användning samt den plats där de återtagna produkterna kan kontrolleras i enlighet med artikel 110. Underrättelserna ska innehålla en förklaring om att de produkter som återtas från marknaden uppfyller gällande handelsnormer eller de minimikrav som avses i artikel 77.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa närmare bestämmelser för producentorganisationerna i fråga om de underrättelser som avses i punkt 1, särskilt i fråga om tidsfrister.

3.   Inom de tidsfrister som avses i punkt 2 ska medlemsstaterna

a)	antingen företa den kontroll som avses i artikel 110.1, och därefter, om de inte har konstaterat några oegentligheter, godkänna det kontrollerade återtaget, eller

b)	i de fall som avses i artikel 110.3, besluta att inte företa den kontroll som avses i artikel 110.1, och i så fall underrätta producentorganisationen om detta via skriftlig telekommunikation eller elektroniskt meddelande och tillåta det anmälda återtaget.

Artikel 80

Stöd

1.   Stöd till återtag från marknaden, bestående av både gemenskapens och producentorganisationens bidrag, får uppgå till högst de belopp som anges i bilaga X för de produkter som avses i den bilagan. För övriga produkter ska medlemsstaterna fastställa maximibelopp för stödet.

2.   Återtag från marknaden får omfatta högst 5 % av volymen av den saluförda produktionen av en viss produkt inom en viss producentorganisation.

Volymen av den saluförda produktionen ska beräknas som ett medelvärde av volymerna av den saluförda produktionen under de tre föregående åren. Om uppgifter om dessa inte finns tillgängliga ska man använda den volym på den saluförda produktionen för vilken producentorganisationen erkändes.

De procentsatser som avses i första stycket ska vara årsgenomsnitt under en treårsperiod med en felmarginal på 3 %.

Artikel 81

De återtagna produkternas användning

1.   Medlemsstaterna ska fastställa vad produkter som återtas från marknaden får användas till. De ska anta bestämmelser för att se till att återtaget eller användningen av de produkter som återtas inte får någon negativ miljöpåverkan eller några negativa fytosanitära konsekvenser. Kostnader som producentorganisationerna ställs inför för att följa dessa bestämmelser ska berättiga till stöd inom ramen för stöd för återtag från marknaden enligt verksamhetsprogrammet.

2.   De användningsområden som avses i punkt 1 i denna artikel ska omfatta gratis utdelning, vilket ska avse de områden som anges i artikel 10.4 a och b i förordning (EG) nr 1182/2007 och annan likvärdig användning som godkänts av medlemsstaterna.

Medlemsstaterna ska vidta alla de åtgärder som krävs för att underlätta kontakter och samarbete mellan producentorganisationerna och de mottagare som de efter begäran har godkänt för gratis utdelning.

3.   Det ska endast vara möjligt att avyttra produkter till bearbetningsindustrin om det inte leder till en snedvridning av konkurrensen för de berörda industrierna inom gemenskapen eller för importerade produkter.

Artikel 82

Transportkostnader

1.   Transportkostnader knutna till insatser för gratis utdelning av alla produkter som återtagits från marknaden ska vara stödberättigande inom verksamhetsprogrammet på grundval av schablonbelopp som fastställs utifrån avståndet mellan den plats där återtaget sker och leveransplatsen enligt bilaga XI.

Vid sjötransport ska kommissionen vid fastställandet av vilka transportkostnader som kan bekostas utgå från faktiska transportkostnader och avstånd. Den ersättning som fastställts på detta sätt får inte överstiga kostnaderna för den kortaste landtransporten mellan lastningsorten och den hypotetiska utförselpunkten. En korrektionsfaktor på 0,6 ska tillämpas på de belopp som anges i bilaga XI.

2.   Transportkostnaderna ska betalas till den part som faktiskt har burit transportkostnaderna i fråga.

Ersättningen ska endast betalas ut mot uppvisande av styrkande handlingar innehållande

a)	namnet på de mottagande organisationerna,

b)	kvantiteter för produkterna i fråga,

c)	bevis för att de mottagande organisationerna har övertagit produkterna och uppgift om vilka transportmedel som använts, och

d)	de faktiskt utbetalda transportkostnaderna.

Artikel 83

Kostnader för förpackning och sortering

1.   Kostnaderna för sortering och förpackning av färsk frukt och färska grönsaker som återtagits från marknaden och som är avsedda att delas ut gratis ska vara stödberättigande inom verksamhetsprogrammet i form av ett schablonbelopp på 132 euro per nettoton för förpackningar som väger mindre än 25 kg netto.

2.   Förpackningar med produkter avsedda att delas ut gratis ska vara försedda med en symbol för Europeiska unionen och den text som anges i bilaga XII på ett eller flera språk.

3.   Ersättningen för sortering och förpackning ska betalas ut till den producentorganisation som ansvarat för detta.

Ersättningen ska endast betalas ut mot uppvisande av styrkande handlingar innehållande

a)	namnen på de mottagande organisationerna,

b)	kvantiteter för produkterna i fråga, och

c)	bevis för att de mottagande organisationerna har övertagit produkterna och uppgift om produkternas presentation.

Artikel 84

Villkor för mottagarna av återtagna produkter

1.   Mottagare av återtagna produkter enligt artikel 10.4 a och b i förordning (EG) nr 1108/2007 ska förbinda sig att

a)	följa bestämmelserna i denna förordning,

b)	föra separat lagerredovisning och affärsredovisning för transaktionerna i fråga,

c)	underkasta sig de kontroller som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, och

d)	tillhandahålla styrkande underlag om det slutliga användningsområdet för var och en av de berörda produkterna, i form av ett övertagandeintyg (eller motsvarande dokument) som bekräftar att de återtagna produkterna övertagits av en tredje part för att användas till gratis utdelning.

Medlemsstaterna får besluta att mottagarna inte behöver föra sådan redovisning som avses i led b i första stycket om de endast mottar mindre kvantiteter och om de anser att risken är låg. Sådana beslut och deras motivering ska dokumenteras.

2.   Mottagare av återtagna produkter avsedda för andra användningsområden ska förbinda sig att

a)	följa bestämmelserna i denna förordning,

b)	föra separat lagerredovisning och affärsredovisning för transaktionerna i fråga, om medlemsstaterna anser att det är lämpligt trots att produkten har denaturerats före leverans,

c)	underkasta sig de kontroller som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, och

d)	inte begära ytterligare stöd för den alkohol som framställs av produkterna i fråga när det gäller produkter som återtagits från marknaden för att destilleras.

Avsnitt 3

Grön skörd och situationer där skörden inte bärgas

Artikel 85

Definitioner av grön skörd och situationer där skörden inte bärgas

1.   Med ”grön skörd” avses den sammanlagda skörden av produkter som inte är avsättningsbara i ett visst område och som genomförs innan den ordinarie skörden påbörjas. De berörda produkterna får inte ha skadats redan innan den gröna skörden ägde rum, vare sig på grund av väderförhållanden, sjukdom eller på annat sätt.

2.   Med ”situationer där skörden inte bärgas” avses situationer där det inte tas ut någon kommersiell produktion från det berörda området under den ordinarie produktionscykeln. Att produkter förstörs på grund av väderförhållanden eller sjukdom ska dock inte betraktas som en situation där skörden inte bärgas.

3.   Grön skörd och situationer där skörden inte bärgas ska vara ett komplement till och skilja sig från ordinarie odlingssätt.

Artikel 86

Villkor för tillämpningen av grön skörd och situationer där skörden inte bärgas

1.   När det gäller åtgärder för grön skörd och situationer där skörden inte bärgas ska medlemsstaterna

a)

anta närmare bestämmelser om genomförandet av åtgärderna, bland annat om förhandsmeddelanden om situationer där skörden inte bärgas och grön skörd, inbegripet innehållet i sådana meddelanden och tidsfristerna för dem, om nivån på de ersättningar som ska betalas ut och om tillämpningen av åtgärderna, samt en förteckning över vilka produkter som är stödberättigande inom ramen för åtgärderna,

b)	anta bestämmelser för att se till att tillämpningen av åtgärderna inte får någon negativ miljöpåverkan eller några negativa fytosanitära konsekvenser,

c)	se till att det går att kontrollera att åtgärderna genomförs på rätt sätt och inte godkänna åtgärderna om så inte är fallet, och

d)	genomföra sådana kontroller för att kontrollera att åtgärderna genomförs på rätt sätt, bland annat i förhållande till de bestämmelser som nämns i a och b.

2.   Producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer ska, via skriftlig telekommunikation eller elektroniskt meddelande, i förväg underrätta de behöriga nationella myndigheterna om varje grön skörd eller situation där skörden inte bärgas som de förutser.

De ska i sin första anmälan för ett visst år och en viss produkt redovisa en analys av den förväntade marknadssituation som motiverar att grön skörd tillämpas som krisförebyggande åtgärd.

3.   Det är inte tillåtet att både tillämpa grön skörd och inte bärga skörden för en och samma produkt inom ett och samma område under ett och samma år, eller under två på varandra följande år.

4.   Ersättningsbeloppen, inbegripet såväl gemenskapens som producentorganisationens bidrag, för grön skörd och icke bärgad skörd ska beräknas per hektar och fastställas av respektive medlemsstat enligt punkt 1 a

a)	på en nivå som endast täcker de ytterligare kostnader som åtgärden medfört, med beaktande av de miljömässiga och fytosanitära insatser som krävs för att följa de bestämmelser som antagits enligt punkt 1 b, eller

b)	på en nivå som täcker högst 90 % av maximinivån på stöd för återtag från marknaden enligt artikel 80.

Avsnitt 4

Marknadsföring och kommunikation

Artikel 87

Genomförande av marknadsförings- och kommunikationsåtgärder

1.   Medlemsstaterna ska anta närmare bestämmelser om genomförande av marknadsförings- och kommunikationsåtgärder. Dessa bestämmelser ska göra det möjligt att snabbt tillämpa åtgärderna vid behov.

2.   Insatser inom ramen för marknadsförings- och kommunikationsåtgärder ska vara komplement till de pågående marknadsförings- och kommunikationsinsatser som den berörda producentorganisationen genomför.

Avsnitt 5

Utbildning

Artikel 88

Genomförande av utbildningsåtgärder

Medlemsstaterna ska anta närmare bestämmelser om genomförande av utbildningsåtgärder.

Avsnitt 6

Skördeförsäkring

Artikel 89

Målet med åtgärder för skördeförsäkring

Producentorganisation ska hantera insatser som rör skördeförsäkringar som ska bidra till att trygga producenternas intäkter och täcka förluster på marknaden för producentorganisationer och/eller deras medlemmar när de påverkas av naturkatastrofer, väderförhållanden och, i tillämpliga fall, sjukdomar eller skadedjursangrepp.

Artikel 90

Genomförande av åtgärder för skördeförsäkring

1.   Medlemsstaterna ska anta närmare bestämmelser om genomförande av åtgärder som rör skördeförsäkring, bland annat för att se till att åtgärderna inte snedvrider konkurrensen på försäkringsmarknaden.

2.   Medlemsstaterna får bidra med ytterligare nationell finansiering av åtgärder avseende skördeförsäkring som finansieras genom driftsfonden. Det sammanlagda offentliga stödet till skördeförsäkring får dock högst uppgå till

a)	80 % av de kostnader för försäkringspremier som producenten har betalat för att försäkra sig mot förluster som uppstått till följd av ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer,

b)	50 % av de kostnader för försäkringspremier som producenten har betalat för att försäkra sig mot i) förluster enligt a och övriga förluster som uppstått till följd av ogynnsamma väderförhållanden, och ii) förluster som uppstått till följd av djur- eller växtsjukdomar eller skadedjursangrepp.

Den gräns som anges i led b i första stycket ska även gälla i fall där driftsfonden är berättigad till ett ekonomiskt gemenskapsstöd på 60 % enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 1182/2007.

3.   Åtgärder som rör skördeförsäkring får inte omfatta försäkringsbetalningar som kompenserar producenterna för mer än 100 % av deras intäktsförluster, medräknat eventuell ersättning som producenterna får från andra stödordningar i samband med den försäkrade risken.

4.   I denna artikel ska ”ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer” ha den betydelse som avses i artikel 2.8 i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 (28).

Avsnitt 7

Stöd för administrativa utgifter för bildande av aktiefonder

Artikel 91

Villkor för stöd för administrativa utgifter för bildande av aktiefonder

1.   När det gäller stöd för administrativa utgifter för bildande av aktiefonder ska medlemsstaterna anta närmare bestämmelser om genomförandet av sådana åtgärder.

2.   Stödet för administrativa utgifter för bildande av aktiefonder ska under aktiefondens första, andra respektive tredje verksamhetsår motsvara en andel av producentorganisationens bidrag till aktiefonden under dess första, andra och tredje verksamhetsår, det vill säga

a)	10 %, 8 % och 4 % i medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 eller senare,

b)	5 %, 4 % och 2 % i övriga medlemsstater.

3.   Medlemsstaterna får fastställa tak för de stödbelopp som en producentorganisation kan få för administrativa utgifter för bildande av aktiefonder.

Avsnitt 8

Statligt stöd för åtgärder inom krisförebyggande och krishantering

Artikel 92

Närmare bestämmelser i nationella strategier

De medlemsstater som betalar ut statligt stöd i enlighet med led c i artikel 43 andra stycket i förordning (EG) nr 1182/2007 ska fastställa närmare bestämmelser om genomförandet av detta led i sina nationella strategier.

KAPITEL IV

Nationellt ekonomiskt stöd

Artikel 93

Producenternas organisationsgrad

Vid tillämpningen av artikel 11.1 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska organisationsgraden hos producenterna i en region av en medlemsstat betraktas som särskilt låg om producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och producentgrupper har salufört mindre än 20 % av frukt- och grönsaksproduktionens värde under de senaste tre år som det finns uppgifter för.

Artikel 94

Tillstånd att betala ut nationellt ekonomiskt stöd

1.   Medlemsstaterna ska senast den 15 januari varje år ansöka om tillstånd hos kommissionen för att betala ut nationellt ekonomiskt stöd enligt artikel 11.1 första stycket i förordning (EG) nr 1182/2007.

En sådan begäran ska åtföljas av styrkande handlingar som visar att andelen organiserade producenter i den berörda regionen är särskilt låg, enligt definitionen i artikel 93 i denna förordning, samt uppgifter om de berörda producentorganisationerna, det aktuella stödbeloppet och andelen av de ekonomiska bidrag som lämnas enligt artikel 8.1 a i förordning (EG) nr 1182/2007.

2.   Kommissionen ska godkänna eller avslå begäran inom tre månader från inlämnandet. Om kommissionen inte svarar inom denna period ska begäran anses ha godkänts.

Artikel 95

Ansökan om och utbetalning av nationellt ekonomiskt stöd

Producentorganisationerna ska ansöka om nationellt ekonomiskt stöd och medlemsstaterna ska betala ut sådant stöd i enlighet med artiklarna 70–73.

Artikel 96

Gemenskapens maximala andel av ersättningen för nationellt ekonomiskt stöd

Gemenskapens andel av ersättningen för nationellt ekonomiskt stöd ska vara 60 % av det nationella ekonomiska stöd som producentorganisationen beviljas.

Artikel 97

Gemenskapens ersättning för det nationella ekonomiska stödet

1.   Medlemsstaterna ska begära gemenskapsersättning för nationellt ekonomiskt stöd som godkänts och betalats ut till producentorganisationer före den 1 mars året efter det årliga genomförandet av verksamhetsprogrammen.

Begäran ska åtföljas av styrkande handlingar som visar att villkoren i artikel 11.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1182/2007 har varit uppfyllda de senaste tre åren och som innehåller uppgifter om de berörda producentorganisationerna, det faktiskt utbetalda stödbeloppet och andelen av de faktiskt utbetalda ekonomiska bidragen enligt artikel 8.1 a i förordning (EG) nr 1182/2007.

2.   Kommissionen ska fatta ett beslut om att godkänna eller avslå begäran.

3.   Om gemenskapsersättningen för stödet har godkänts ska de stödberättigande utgifterna anmälas till kommissionen enligt förfarandet i artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 (29).

KAPITEL V

Allmänna bestämmelser

Avsnitt 1

Meddelanden

Artikel 98

Rapporter från producentorganisationerna

1.   Producentorganisationerna ska tillsammans med ansökningarna om stöd lämna in årsrapporter om genomförandet av verksamhetsprogrammen.

Rapporterna ska behandla följande:

a)	Verksamhetsprogrammens genomförande under det föregående året.

b)	Större ändringar av verksamhetsprogram.

c)	Skillnader mellan beräknat stöd och det stöd som det ansökts om.

2.   Årsrapporten ska omfatta följande information om varje verksamhetsprogram som genomförs:

a)	Förverkligandet och resultatet av verksamhetsprogrammet, i tillämpliga fall baserat på de gemensamma utfalls- och resultatindikatorer som anges i bilaga XIV och, i förekommande fall, ytterligare sådana indikatorer i den nationella strategin.

b)	En sammanfattning av större problem som uppstått vid förvaltningen av programmet, samt åtgärder som vidtagits för att garantera kvaliteten och effektiviteten i genomförandet av programmet.

I tillämpliga fall ska det i årsrapporten anges vilka effektiva åtgärder som har vidtagits enligt den nationella strategin och med tillämpning av artikel 9.5 i förordning (EG) nr 1182/2007 för att skydda miljön mot möjlig ökad belastning till följd av investeringar som fått stöd enligt verksamhetsprogrammet.

3.   Det sista året för verksamhetsprogrammets genomförande ska en slutrapport ersätta den årsrapport som avses i punkt 1.

Slutrapporten ska visa i vilken utsträckning programmets målsättningar har förverkligats. Den ska lyfta fram faktorer som bidragit till att genomförandet av programmet blivit en framgång eller ett misslyckande och redogöra för ändringar av insatser och/eller metoder som har beaktats eller kommer att beaktas vid utarbetandet av framtida verksamhetsprogram, eller vid ändringar av pågående verksamhetsprogram.

4.   Om en producentorganisation underlåter att meddela medlemsstaten enligt kraven i denna förordning eller i förordning (EG) nr 1182/2007 eller om meddelandet verkar felaktigt med hänsyn till de objektiva fakta som medlemsstaterna förfogar över ska medlemsstaterna, utan att det påverkar särskilda bestämmelser i denna förordning, tillfälligt dra in godkännandet av det berörda verksamhetsprogrammet för påföljande år tills producentorganisationen lämnar ett korrekt meddelande.

Medlemsstaterna ska ange uppgifter om sådana fall i den årsrapport som avses i artikel 99.3 i denna förordning.

Artikel 99

Meddelanden som ska lämnas av medlemsstaterna

1.   Medlemsstaterna ska utse en enda behörig myndighet som ska ansvara för meddelanden mellan kommissionen och medlemsstaten som rör producentorganisationer, producentgrupper och sammanslutningar av producentorganisationer. De ska meddela kommissionen vilken myndighet de utsett och kontaktuppgifter för den.

2.   Medlemsstaterna ska senast den 31 januari underrätta kommissionen om det totala beloppet för den driftsfond som godkänts under året för samtliga verksamhetsprogram. Både det totala belopp som driftsfonden uppgår till och det totala beloppet för gemenskapens finansiering av driftsfonden ska anges i meddelandet. Dessa belopp ska sedan delas upp ytterligare på åtgärder inom krisförebyggande och krishantering samt övriga åtgärder.

3.   Medlemsstaterna ska senast den 15 november varje år överlämna en årsrapport till kommissionen om producentorganisationer och producentgrupper samt de driftsfonder, verksamhetsprogram och erkännandeplaner som löpte under det föregående året. Årsrapporten ska särskilt innehålla den information som anges i bilaga XIII.

Avsnitt 2

Kontroller

Artikel 100

Unikt identifieringssystem

Medlemsstaterna ska se till att ett unikt identifieringssystem tillämpas när det gäller alla stödansökningar som lämnas in av samma producentorganisation eller producentgrupp. Denna identifiering ska vara förenlig med det system för identitetsregistrering som avses i artikel 18.1 f i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (30).

Artikel 101

Stödansökningar

Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i denna förordning ska medlemsstaterna fastställa lämpliga förfaranden för inlämnande av stödansökningar, ansökningar om erkännande eller godkännande av verksamhetsprogram samt betalningsansökningar.

Artikel 102

Stickprovskontroller

När det är lämpligt att utföra stickprovskontroller ska medlemsstaterna genom kontrollernas art och frekvens samt på grundval av en riskanalys säkerställa att dessa är avpassade för den kontrollerade åtgärden.

Artikel 103

Administrativa kontroller

Administrativa kontroller ska göras av samtliga ansökningar om stöd och om utbetalningar, och de ska omfatta alla uppgifter som det är möjligt och lämpligt att kontrollera på administrativ väg. Enligt förfarandena ska det krävas en registrering av vilka kontroller som genomförts, vilka resultat de gett och vilka åtgärder som vidtagits i de fall diskrepanser uppdagats.

Artikel 104

Kontroller på plats

1.   För varje kontroll på plats ska en kontrollrapport upprättas för att göra det möjligt att närmare granska de uppgifter som framkommit. Rapporten ska särskilt innehålla följande:

a)	Det stödsystem och den ansökning som kontrollerades.

b)	Närvarande personer.

c)	De insatser, åtgärder och dokument som kontrollerades.

d)	Resultatet av kontrollen.

2.   Stödmottagaren får ges möjlighet att underteckna rapporten, för att bekräfta sin närvaro vid kontrollen och för att lämna synpunkter på innehållet. Om oegentligheter konstateras får stödmottagaren ges en kopia av kontrollrapporten.

3.   Kontroller på plats får aviseras i förhand, förutsatt att detta inte äventyrar syftet med kontrollen. Förhandsanmälan bör göras inom den minsta tid som krävs.

4.   Om möjligt ska kontroller på plats, i enlighet med denna förordning, göras på samma gång som övriga kontroller i enlighet med gemenskapens regler om bidrag inom jordbruket. Under år 2008 får dock kontroller på plats genomföras av olika organ vid olika tidpunkter.

Artikel 105

Godkännande av ansökningar om erkännande och godkännande av verksamhetsprogram

1.   Innan medlemsstaterna erkänner en producentorganisation enligt artikel 4.2 a i förordning (EG) nr 1182/2007 ska de göra en kontroll på plats för att kontrollera att producentorganisationen uppfyller villkoren för erkännande.

2.   Innan de behöriga nationella myndigheterna godkänner ett verksamhetsprogram enligt artikel 65 ska de med alla nödvändiga medel, bl.a. kontroller på plats, granska det verksamhetsprogram som lämnats in för godkännande och, i tillämpliga fall, begärda ändringar. Följande ska särskilt kontrolleras:

a)	Att de uppgifter som lämnats enligt artikel 61.1 a, b och e är korrekta.

b)	Att programmen överensstämmer med bestämmelserna i artikel 9 i förordning (EG) nr 1182/2007 samt med den nationella lagstiftningen och strategin.

c)	Att insatserna och de preliminära kostnaderna är stödberättigande.

d)

Att programmen är konsekventa och av tekniskt tillfredsställande kvalitet, att beräkningarna och stödplanen är välgrundade, liksom planen för programmets genomförande. Vid kontrollerna ska det beaktas om det har satts mätbara mål så att det går att kontrollera i vilken grad de har uppnåtts och om dessa mål är möjliga att uppnå genom att genomföra de föreslagna åtgärderna.

e)

Att den verksamhet som stödansökan avser är förenlig med nationella regler och EU-regler, särskilt, i de fall detta är relevant, om offentlig upphandling, statligt stöd och andra tillämpliga obligatoriska normer som följer av nationell lagstiftning, nationella rambestämmelser eller nationell strategi.

Artikel 106

Kontroller av ansökningar om stöd till verksamhetsprogram

Innan medlemsstaterna beviljar stöd ska de göra administrativa kontroller av samtliga ansökningar om stöd och kontroller på plats i form av stickprovskontroller.

Artikel 107

Administrativa kontroller av ansökningar om stöd till verksamhetsprogram

1.   Syftet med de administrativa kontrollerna av ansökningar om stöd ska, i den mån så är tillämpligt på ansökan i fråga, särskilt vara att granska

a)	årsrapporten eller, i tillämpliga fall, slutrapporten som översänts tillsammans med ansökan om genomförande av verksamhetsprogrammet,

b)	värdet av den saluförda produktionen, bidragen till driftsfonden och uppkomna utgifter,

c)	huruvida produkterna eller tjänsterna levererats och huruvida de redovisade utgifterna är riktiga,

d)	huruvida de insatser som genomförts överensstämmer med de insatser som godkänts inom verksamhetsprogrammet, och

e)	att de ålagda ekonomiska och andra begränsningarna och stödtaken iakttagits.

2.   Utgifter som finansieras genom verksamhetsprogrammet ska styrkas med fakturor och dokument som visar att betalningarna gjorts. Om detta inte kan göras ska betalningarna styrkas med dokumentation av lika bevisvärde. Fakturorna ska ha upprättats under namn av producentorganisationen, sammanslutningen av producentorganisationer, producentgruppen, dotterbolaget (i enlighet med artikel 52.7) eller, med förbehåll för medlemsstatens godkännande, en eller flera av medlemmarna i sådana organ.

Artikel 108

Kontroller på plats av ansökningar om stöd inom verksamhetsprogrammen

1.   Inom ramen för granskningen av den ansökan om stöd som avses i artikel 70.1 ska medlemsstaterna genomföra kontroller på plats av producentorganisationerna för att säkerställa att villkoren för beviljande av stöd eller utbetalning av restbelopp följs för året i fråga.

Kontrollerna ska särskilt avse

a)	huruvida kriterierna för erkännande iakttas för året i fråga,

b)	hur driftsfonden används under året i fråga, inklusive de utgifter som anmälts i begäran om förhandsbetalning eller delbetalning, och

c)	kontroller på sekundär nivå av kostnaderna för återtag från marknaden samt grön skörd och situationer där skörden inte bärgas.

2.   De kontroller som avses i punkt 1 ska varje år omfatta ett betydande urval av ansökningarna. Urvalet ska omfatta minst 30 % av det totala stödbeloppet i medlemsstater som har fler än tio erkända producentorganisationer. I övriga fall ska varje producentorganisation besökas minst en gång vart tredje år.

Åtminstone en kontroll av varje producentorganisation ska göras innan stödet eller restbeloppet av detta betalas ut för verksamhetsprogrammets sista år.

3.   Resultatet av kontrollerna på plats ska utvärderas för att bedöma huruvida eventuella problem som påträffats är av systemkaraktär och därmed kan innebära en risk för andra liknande insatser, stödmottagare eller organ. Utvärderingen ska också syfta till att identifiera orsakerna till att sådana situationer uppstått, samt vilka ytterligare undersökningar och korrigerande eller förebyggande åtgärder som krävs.

Om kontrollerna visar att det förekommer betydande oegentligheter i en region, en del av en region eller en särskild producentorganisation ska medlemsstaten genomföra ytterligare kontroller under det innevarande året och öka den andel motsvarande ansökningar som ska kontrolleras under påföljande år.

4.   Medlemsstaten ska fastställa vilka producentorganisationer som ska kontrolleras på grundval av en riskanalys.

Vid denna ska särskild hänsyn tas till

a)	stödbeloppens storlek,

b)	resultaten av de kontroller som genomförts under de föregående åren,

c)	en slumpmässig faktor, och

d)	andra faktorer som medlemsstaterna ska fastställa, särskilt huruvida producentorganisationerna deltar i ett kvalitetssäkringsprogram som är officiellt erkänt av medlemsstaterna eller av oberoende certifieringsorgan.

Artikel 109

Kontroller på plats av åtgärder inom verksamhetsprogrammen

1.   Medlemsstaterna ska genom kontroller på plats av åtgärderna inom verksamhetsprogrammen särskilt granska följande:

a)	Genomförandet av insatserna inom verksamhetsprogrammet.

b)	Att det faktiska eller planerade genomförandet av insatsen överensstämmer med beskrivningen i det godkända verksamhetsprogrammet.

c)	Att typen av utgifter för ett tillräckligt antal utgiftsposter, och den period till vilken de hänför sig, uppfyller kraven i gemenskapens bestämmelser, samt att de motsvarar de godkända specifikationerna.

d)	Att de utgifter som uppkommit kan styrkas med bokföringsdokument eller andra dokument.

e)	Värdet av den saluförda produktionen.

2.   Värdet av den saluförda produktionen ska granskas på grundval av uppgifter i det bokföringssystem som krävs enligt nationell lagstiftning.

Medlemsstaterna får besluta att anmälan av värdet av den saluförda produktionen ska certifieras på samma sätt som de redovisningsuppgifter som krävs enligt nationell lagstiftning.

Kontrollen av anmälan av värdet av den saluförda produktionen får göras innan den berörda ansökan om stöd lämnas in.

3.   Utom i exceptionella fall ska vid kontrollerna på plats ska platsen där insatsen äger rum eller, om detta inte är möjligt, initiativtagaren till insatsen besökas. Det ska i synnerhet göras minst ett besök på enskilda anläggningar som ingår i det stickprov som avses i artikel 108.2 för att kontrollera genomförandet av de insatser som äger rum där.

Medlemsstaterna får dock besluta att inte genomföra sådana besök vid mindre insatser eller om de anser att risken är liten för att villkoren för att få stöd inte är uppfyllda eller för att insatsen inte har genomförts på det sätt som avsågs. Sådana beslut och deras motivering ska dokumenteras.

4.   Kontrollerna på plats ska avse producentorganisationens eller dess medlemmars alla åtaganden och skyldigheter som är möjliga att kontrollera under besöket.

5.   Endast sådana kontroller som uppfyller samtliga krav i denna artikel får tillgodoräknas i den kontrollfrekvens som anges i artikel 108.2.

Artikel 110

Kontroller på primär nivå av återtag från marknaden

1.   Medlemsstaterna ska företa kontroller på primär nivå av varje producentorganisations återtag från marknaden och dessa skall bestå av en kontroll av dokument och identitet, samt en fysisk kontroll, eventuellt genom stickprov, av de återtagna produkternas vikt och vidare en kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 77, i enlighet med förfarandet i kapitel II av avdelning II. Kontrollen ska äga rum efter mottagandet av en underrättelse enligt artikel 79.1 inom de tidsfrister som anges i artikel 79.2.

2.   Kontroller på primär nivå enligt punkt 1 ska för varje produkt omfatta 100 % av den mängd produkter som återtagits från marknaden. Efter denna kontroll ska de återtagna produkterna, med undantag av sådana som är avsedda för gratis utdelning, denatureras eller avyttras till bearbetningsindustrin, vilket ska ske i närvaro av de behöriga myndigheterna och på de villkor som medlemsstaten fastställt enligt artikel 81.

Om produkterna är avsedda för gratis utdelning får dock medlemsstaterna granska en mindre procentandel än den som anges i punkt 2 i denna artikel, förutsatt att den inte är mindre än 10 % av de berörda kvantiteterna under regleringsåret. Kontrollen får ske hos producentorganisationen och/eller mottagarna av produkterna. Om det vid kontrollerna upptäcks betydande oegentligheter ska de behöriga myndigheterna utföra ytterligare kontroller.

Artikel 111

Kontroller på sekundär nivå av återtag från marknaden

1.   Under de kontroller som avses i artikel 108 ska medlemsstaterna även göra kontroller på sekundär nivå.

De ska fastställa kriterier för analys och utvärdering av riskerna för att en viss producentorganisation gjort sig skyldig till återtag från marknaden som strider mot reglerna. Dessa kriterier ska fastställas bl.a. med utgångspunkt i resultaten av de tidigare kontrollerna på primär och sekundär nivå, samt med beaktande av huruvida producentorganisationen tillämpar ett förfarande för kvalitetssäkring. På grundval av dessa kriterier ska medlemsstaten för varje producentorganisation fastställa den lägsta kontrollfrekvensen på sekundär nivå.

2.   Kontrollerna på sekundär nivå ska bestå av kontroller på plats hos producentorganisationerna och mottagarna av återtagna produkter, för att säkerställa att villkoren för utbetalning av gemenskapsstöd för återtag är uppfyllda. Dessa kontroller ska bland annat omfatta följande:

a)	Den specifika lager- och affärsredovisning som alla producentorganisationer skall föra som gör ett eller flera återtag från marknaden under det aktuella regleringsåret.

b)

De saluförda kvantiteter som deklarerats i stödansökningarna, särskilt genom kontroll av lager- och affärsredovisning, fakturor och, vid behov, riktigheten av dessa, samt huruvida dessa upplysningar stämmer överens med de berörda producentorganisationernas redovisningsuppgifter och/eller skatteuppgifter.

c)

Redovisningens korrekthet, särskilt genom kontroll av riktigheten av de nettoinkomster som producentorganisationerna deklarerat i betalningsansökningarna, av andelen eventuella omkostnader i samband med återtagen, och av de bokförda belopp som rör producentorganisationernas uppbärande av gemenskapsstöd och eventuell överföring av detta till medlemmarna, samt överensstämmelsen mellan dessa belopp.

d)	De återtagna produkternas användning enligt betalningsansökan och kontroll av att denatureringen görs på rätt sätt för att se till att producentorganisationerna och mottagarna iakttar bestämmelserna i den här förordningen.

3.   De kontroller som avses i punkt 2 ska omfatta de berörda producentorganisationerna och de mottagare som dessa organisationer har samarbetat med. Varje kontroll ska bl.a. omfatta ett stickprov som motsvarar minst 5 % av de kvantiteter som återtagits av producentorganisationen under regleringsåret.

4.   I den lager- och affärsredovisning som avses i punkt 2 a ska det för varje produkt som omfattas av återtag från marknaden anges vilken omsättning man haft, uttryckt i kvantiteter, när det gäller följande:

a)	Den produktion som levererats av producentorganisationens medlemmar och av medlemmar i andra producentorganisationer i enlighet med artikel 3.3 b och c i förordning (EG) nr 1182/2007.

b)	Producentorganisationens försäljning, uppdelad på produkter för färskvarumarknaden och andra typer av produkter, inbegripet råvaror avsedda för industriell bearbetning.

c)	Produkter som återtagits från marknaden.

5.   De kontroller av de återtagna produkternas användning som avses i punkt 4 c ska särskilt omfatta

a)	en stickprovskontroll av den särskilda bokföring som mottagarna ska föra och, i förekommande fall, kontroll av att den överensstämmer med den bokföring som föreskrivs enligt nationell lagstiftning, och

b)	kontroll av att gällande miljöbestämmelser följs.

6.   Om det vid kontroller på sekundär nivå upptäcks betydande oegentligheter ska de behöriga myndigheterna göra grundligare kontroller på sekundär nivå för det aktuella regleringsåret och öka kontrollfrekvensen på sekundär nivå under påföljande regleringsår för berörda producentorganisationer eller sammanslutningar av sådana.

Artikel 112

Grön skörd och situationer där skörden inte bärgas

1.   Innan en grön skörd äger rum ska medlemsstaterna genom en kontroll på plats kontrollera att de berörda produkterna inte är skadade och att åkermarken är väl underhållen. Efter en grön skörd ska medlemsstaten kontrollera att hela det berörda området har skördats och att skörden har denaturerats.

Efter slutet av skördeperioden ska medlemsstaterna kontrollera tillförlitligheten hos den analys av den förväntade marknadssituationen som avses i artikel 86.2. De ska också analysera eventuella skillnader mellan den förväntade och den faktiska marknadssituationen.

2.   Innan en åtgärd vidtas som rör situationer där skörden inte bärgas ska medlemsstaterna genom en kontroll på plats kontrollera att det berörda området är väl underhållet, att delar av skörden inte redan har bärgats och att produkten är välutvecklad och till större delen skulle ha blivit sund, korrekt och av marknadsmässig kvalitet.

Medlemsstaterna ska se till att produktionen denatureras. Om detta inte är möjligt ska de genom ett eller flera besök på plats under skördesäsongen försäkra sig om att skörden inte bärgas.

3.   Punkterna 1, 2, 3 och 6 i artikel 111 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 113

Kontroller före godkännande av producentgruppers erkännandeplaner

1.   Innan medlemsstaterna godkänner en producentgrupps erkännandeplan enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska de företa en kontroll på plats av den juridiska personen eller en klart definierad del av en juridisk person.

2.   Medlemsstaterna ska med alla nödvändiga medel, bl.a. kontroller på plats, försäkra sig om

a)	att de uppgifter som lämnats i erkännandeplanen är korrekta,

b)	att planen ur ekonomisk synvinkel är konsekvent och av tekniskt tillfredsställande kvalitet, att beräkningarna i investeringsplanen är välgrundade, liksom tidsplanen för dess genomförande,

c)	att insatserna är stödberättigande och att de preliminära utgifterna är stödberättigande och skäliga, och

d)	att insatsen i fråga är förenlig med tillämpliga nationella regler och EU-regler, särskilt om offentlig upphandling, statligt stöd och andra relevanta obligatoriska normer som följer av nationell lagstiftning, nationella rambestämmelser eller nationell strategi.

Artikel 114

Kontroller av producentgruppers ansökningar om stöd

1.   Innan medlemsstaterna beviljar stöd ska de göra administrativa kontroller av samtliga ansökningar om stöd från producentgrupper samt kontroller på plats i form av stickprovskontroller.

2.   När producentgrupperna har lämnat in den ansökan om stöd som avses i artikel 47 ska medlemsstaterna genomföra kontroller på plats av producentgrupperna för att säkerställa att villkoren för beviljande av stöd följs för året i fråga.

Kontrollerna ska särskilt avse

a)	huruvida kriterierna för erkännande iakttas för året i fråga, och

b)	värdet av den saluförda produktionen samt genomförandet av de åtgärder som ingår i erkännandeplanen och uppkomna utgifter.

3.   De kontroller som avses i punkt 2 ska varje år omfatta ett betydande stickprov av ansökningarna. Stickprovet ska omfatta minst 30 % av det totala stödbeloppet.

Alla producentgrupper ska kontrolleras minst en gång vart femte år.

4.   Artiklarna 107 och 109 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 115

Gränsöverskridande producentorganisationer och gränsöverskridande sammanslutningarav producentorganisationer

1.   Den medlemsstat där en gränsöverskridande producentorganisation eller en gränsöverskridande sammanslutning av producentorganisationer har sitt säte har det övergripande ansvaret för att organisera kontrollerna av organisationen eller sammanslutningen och ska i förekommande fall tillämpa påföljder.

2.   De andra medlemsstater som är skyldiga att tillhandahålla det administrativa samarbete som avses i artiklarna 30.2 c och 37.2 c ska göra sådana administrativa kontroller och kontroller på plats som den medlemsstat som avses i punkt 1 i denna artikel kräver och rapportera resultaten till den. De ska iaktta alla tidsfrister som fastställs av den medlemsstat som avses i punkt 1.

3.   De regler som gäller i den medlemsstat som avses i punkt 1 ska gälla för producentorganisationen, verksamhetsprogrammet och driftsfonden. När det gäller miljöfrågor och fytosanitära frågor samt avyttring av återtagna produkter, ska dock reglerna i den medlemsstat där produktionen äger rum gälla.

Avsnitt 3

Påföljder

Artikel 116

Bristande iakttagande av erkännandekriterierna

1.   Medlemsstaterna ska återkalla erkännandet för en producentorganisation som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet väsentligen underlåter att iaktta erkännandekriterierna.

Medlemsstaterna ska särskilt återkalla erkännandet för en producentorganisation om underlåtenheten att iaktta kriterierna för erkännande avser

a)	brister i uppfyllandet av kraven i artiklarna 23, 25, 28.1–2 eller 33, eller

b)	en situation där värdet av den saluförda produktionen två år i rad sjunker under den gräns som medlemsstaten fastställt enligt artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1182/2007.

Återkallande av erkännande enligt denna punkt ska få verkan från och med den dag då villkoren för erkännandet inte längre uppfylldes med förbehåll för eventuell tillämplig horisontell nationell lagstiftning om preskriptionstider.

2.   Om punkt 1 inte är tillämplig ska medlemsstaterna tillfälligt dra in erkännandet för en producentorganisation som väsentligen men endast tillfälligt underlåtit att iaktta kriterierna för erkännande.

Inget stöd ska betalas ut medan erkännandet är indraget. Erkännandet ska dras in med verkan från och med den dag då kontrollen äger rum och vara indraget till och med den dag då en kontroll visar att de berörda kriterierna iakttas.

Erkännandet får dras in tillfälligt i högst tolv månader. Om de berörda kriterierna inte iakttas efter tolv månader ska erkännandet återkallas.

Medlemsstaterna får göra utbetalningar efter den tidsfrist som anges i artikel 71, om så är nödvändigt för tillämpningen av denna punkt.

3.   I andra fall av underlåtenhet att iaktta kriterierna för erkännande än de som avses i punkterna 1 och 2 ska medlemsstaterna skicka en varning med uppgift om de korrigerande åtgärder som ska vidtas. Medlemsstaterna får skjuta upp utbetalningar av stödet tills de korrigerande åtgärderna har vidtagits.

Underlåtenhet att vidta de korrigerande åtgärderna inom tolv månader ska betraktas som en väsentlig underlåtenhet att iaktta kriterierna varpå punkt 2 ska tillämpas.

Artikel 117

Bedrägeri

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra påföljder enligt gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen ska medlemsstaterna återkalla erkännandet för en producentorganisation, sammanslutning av producentorganisationer eller producentgrupp om det konstateras att den har gjort sig skyldig till bedrägeri i fråga om det stöd som omfattas av förordning (EG) nr 1182/2007.

2.   Medlemsstaterna får tillfälligt dra in erkännandet för en producentorganisation, sammanslutning av producentorganisationer eller producentgrupp, eller tillfälligt ställa in utbetalningarna till ett sådant organ om det misstänks ha gjort sig skyldigt till bedrägeri i fråga om det stöd som omfattas av förordning (EG) nr 1182/2007.

Artikel 118

Producentgrupper

1.   Medlemsstaterna ska med nödvändig anpassning tillämpa de påföljder som anges i artiklarna 116 och/eller 119 på erkännandeplanerna.

2.   Utöver det som fastställs i punkt 1 ska medlemsstaten, om producentgruppen efter den period som medlemsstaten fastställt enligt artikel 51 inte erkänns som producentorganisation, återkräva

a)	100 % av det stöd som betalats ut till producentgruppen om den inte erkänts på grund av uppsåtligt agerande eller grov vårdslöshet, eller

b)	50 % av det stöd som betalats ut till producentgruppen i alla andra fall.

Artikel 119

Verksamhetsprogram

1.   Utbetalningarna ska beräknas på grundval av vad som konstaterats vara stödberättigande.

2.   Medlemsstaten ska granska den ansökan om stöd som inkommer från stödmottagaren och fastställa vilka belopp som berättigar till stöd. Den ska fastställa

a)	vilket belopp som ska betalas ut till stödmottagaren i enlighet med ansökan,

b)	vilket belopp som skall betalas ut till stödmottagaren efter en undersökning av om ansökan om utbetalning är berättigad.

3.   Om beloppet i punkt a överskrider beloppet i punkt b med mer än 3 % skall ett avdrag göras från det belopp som faktiskt ska betalas till stödmottagaren. Avdragsbeloppet ska vara lika med skillnaden mellan de belopp som beräknats enligt leden a och b i punkt 2.

Dock ska inget avdrag göras om producentorganisationen eller producentgruppen kan visa att den inte är ansvarig för att det icke-stödberättigande beloppet tagits med.

4.   Punkterna 2 och 3 ska med nödvändiga anpassningar tillämpas på icke-stödberättigande kostnader som påvisats under kontroller på plats.

5.   Om värdet av den saluförda produktionen deklareras och kontrolleras före stödansökan ska ett avdrag göras på det värde för den saluförda produktionen som använts vid beräkningen av beloppen enligt punkterna 2 och 3.

6.   Om det konstateras att en stödmottagare medvetet lämnat in en felaktig deklaration ska insatsen i fråga uteslutas från stöd för verksamhetsprogrammet eller erkännandeplanen, och eventuella belopp som redan betalats ut för insatsen ska krävas tillbaka. Stödmottagaren ska dessutom under det påföljande året uteslutas från stöd för denna åtgärd inom det berörda verksamhetsprogrammet.

Artikel 120

Påföljder efter kontroller på primär nivå av återtag från marknaden

Om det vid den kontroll som avses i artikel 110 konstateras oegentligheter när det gäller de handelsnormer eller de minimikrav som avses i artikel 77 ska mottagaren som påföljd

a)

återbetala ett belopp som motsvarar ersättningen, beräknat på grundval av de kvantiteter återtagna produkter som inte överensstämmer med handelsnormerna eller minimikraven, om dessa kvantiteter är mindre än 10 % av de kvantiteter som återtagits från marknaden och som det lämnats underrättelse om enligt artikel 79,

b)	återbetala ett belopp som är dubbelt så stort som denna ersättning, om dessa kvantiteter uppgår till mellan 10 och 25 % av de kvantiteter som det lämnats underrättelse om, eller

c)	återbetala ett belopp som motsvarar ersättningen för alla de kvantiteter som det lämnats underrättelse om enligt artikel 79 om dessa kvantiteter överstiger 25 % av de kvantiteter som det lämnats underrättelse om.

Artikel 121

Övriga påföljder för producentorganisationer avseende återtag från marknaden

1.   De påföljder som avses i artikel 119 ska omfatta stöd som sökts för återtag från marknaden som integrerade delar av kostnaderna för verksamhetsprogrammet.

2.   Utgifter för återtag från marknaden ska inte betraktas som stödberättigande om de produkter som inte har saluförts inte har avyttrats enligt de bestämmelser som medlemsstaterna fastställt enligt artikel 81 eller om återtaget eller användningen av produkterna har medfört negativ miljöpåverkan eller negativa fytosanitära konsekvenser som strider mot de bestämmelser som antagits enligt artikel 81.

Artikel 122

Påföljder för mottagare av återtagna produkter

Om det vid de kontroller som avses i artiklarna 110 och 111 konstateras oegentligheter som kan tillskrivas mottagarna, ska följande påföljder gälla:

a)	Mottagarna ska inte längre vara berättigade att ta emot återtagna produkter.

b)

De som tagit emot produkter som, återtagits från marknaden ska vara skyldiga att återbetala värdet av de produkter som de tagit emot plus tillkommande sorterings-, förpacknings- och transportkostnader i enlighet med de bestämmelser som införts av respektive medlemsstat. I sådana fall ska producentorganisationen återbetala gemenskapens bidrag.

Den sanktion som föreskrivs i punkt a ska få omedelbar verkan, fortsätta att gälla under minst ett regleringsår och kunna förlängas beroende på hur allvarlig oegentligheten är.

Artikel 123

Grön skörd och situationer där skörden inte bärgas

1.   Om det, när det gäller grön skörd, konstateras att producentorganisationen inte har uppfyllt sina skyldigheter ska producentorganisationen som påföljd återbetala ett belopp som motsvarar det belopp av ersättningen som avser de områden där skyldigheten inte iakttagits. I följande fall ska skyldigheterna inte anses vara uppfyllda:

a)	Medlemsstaten finner under den kontroll som avses i artikel 112.1 andra stycket att grön skörd inte var motiverad med hänsyn till den dåvarande analysen av den förväntade situationen på marknaden.

b)	Det område som anmälts för grön skörd är inte berättigat till stöd för detta.

c)	Hela området har inte skördats, eller produktionen har inte denaturerats.

2.   Om det, när det gäller situationer då skörden inte bärgas, konstateras att producentorganisationen inte har uppfyllt sina skyldigheter ska producentorganisationen som påföljd återbetala ett belopp som motsvarar det belopp av ersättningen som avser de områden där skyldigheten inte iakttagits. I följande fall ska skyldigheterna inte anses vara uppfyllda:

a)	Det område som anmälts som ett område där skörden inte ska bärgas är inte är stödberättigat i detta avseende.

b)	Skörden har ändå bärgats, helt eller delvis.

c)	Det har uppstått en negativ miljöpåverkan eller negativa fytosanitära konsekvenser som kan tillskrivas producentorganisationen.

3.   Sanktionerna i punkterna 1 och 2 ska tillämpas utöver eventuella avdrag från betalningar som gjorts enligt artikel 119.

Artikel 124

Hindrande av en kontroll på plats

Om en producentorganisation, medlem eller berörd representant hindrar att en kontroll på plats genomförs ska stödansökan avslås när det gäller den berörda delen av utgifterna.

Artikel 125

Återvinning av stöd

Producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer eller andra berörda aktörer ska betala tillbaka felaktigt utbetalt stöd med ränta. Reglerna i artikel 73 i förordning (EG) nr 796/2004 (31) ska gälla i tillämpliga delar.

Genomförande av administrativa påföljder och återvinning av felaktigt utbetalda belopp enligt detta avsnitt ska inte påverka anmälningar om oegentligheter till kommissionen enligt kommissionens förordning (EG) nr 1848/2006 (32).

Avsnitt 4

övervakning och utvärdering av verksamhetsprogrammen och de nationella strategierna

Artikel 126

Gemensamma resultatindikatorer

1.   Både de nationella strategierna och verksamhetsprogrammen ska övervakas och utvärderas för att bedöma vilka framsteg som gjorts för att uppnå målen med verksamhetsprogrammen och effektiviteten och måluppfyllelsen i förhållande till dessa mål.

2.   Framsteg, effektivitet och måluppfyllelse ska mätas med hjälp av ett antal gemensamma resultatindikatorer kopplade till utgångsläget, det finansiella genomförandet, utfallen, resultaten och måluppfyllelsen för de genomförda verksamhetsprogrammen.

3.   De gemensamma resultatindikatorerna anges i bilaga XIV till denna förordning.

4.   Om en medlemsstat finner det lämpligt ska det även i den nationella strategin anges ett begränsat antal indikatorer som är specifika för just den strategin och som återspeglar nationella och/eller regionala behov, villkor och mål som är specifika för de verksamhetsprogram som genomförs av nationella producentorganisationer. Om det finns tillgängliga ytterligare indikatorer avseende miljömål som inte täcks av de gemensamma resultatindikatorerna ska dessa tas med.

Artikel 127

Övervaknings- och utvärderingsförfaranden för verksamhetsprogram

1.   Producentorganisationerna ska se till att deras verksamhetsprogram övervakas och utvärderas med hjälp av några av de gemensamma indikatorer som avses i artikel 126 och, i förekommande fall, de ytterligare indikatorer som anges i den nationella strategin.

Därför ska de inrätta ett system för att samla in, registrera och bevara information som är användbar för sammanställningen av dessa indikatorer.

2.   Syftet med övervakningen är att bedöma vilka framsteg som gjorts i fråga om att uppnå verksamhetsprogrammets specifika mål. Den ska utföras med hjälp av indikatorer för det finansiella genomförandet, produktionen och resultatet. Resultatet av denna övervakning ska bidra till att

a)	kontrollera kvaliteten i genomförandet av programmet,

b)	påvisa behov av justeringar eller översyn av verksamhetsprogrammet för att uppnå programmets mål eller förbättra förvaltningen av programmet, inklusive den ekonomiska förvaltningen, och

c)	bidra till att uppfylla rapporteringskraven när det gäller genomförandet av verksamhetsprogrammet.

Varje sådan årsrapport som avses i artikel 98 och som producentorganisationen är skyldig att överlämna till den nationella myndighet som ansvarar för förvaltningen av den nationella strategin ska innehålla information om resultatet av övervakningsverksamheten.

3.   Utvärderingen ska göras i form av en separat utvärderingsrapport efter halva tiden.

Syftet med halvtidsutvärderingarna, som får utföras med hjälp av en specialiserad konsultbyrå, är att granska i vilken utsträckning de ekonomiska resurserna har använts, bedöma måluppfyllelsen och effektiviteten i verksamhetsprogrammet samt att de framsteg som gjorts i fråga om att uppnå de övergripande målen med programmet. För detta ändamål ska gemensamma indikatorer användas, kopplade till utgångsläge, resultat och, när så är lämpligt, konsekvenser.

När så är relevant ska det vid halvtidsutvärderingen även göras en kvalitativ bedömning av resultat och effekter av miljöåtgärder som syftat till att

a)	förhindra jorderosion,

b)	minska användningen och/eller förbättra hanteringen av växtskyddsprodukter,

c)	skydda livsmiljöer och biologisk mångfald, eller

d)	vårda naturen.

Resultatet av denna övervakning ska användas

a)	för att höja kvaliteten i de verksamhetsprogram som förvaltas av producentorganisationen,

b)	för att påvisa behov av mer omfattande ändringar av verksamhetsprogrammet,

c)	bidra till att uppfylla rapporteringskraven när det gäller genomförandet av verksamhetsprogrammen, och

d)	för att dra lärdomar som kan användas för att förbättra kvaliteten, måluppfyllelsen och effektiviteten i framtida verksamhetsprogram som förvaltas av producentorganisationen.

Halvtidsutvärderingen ska utföras under genomförandet av verksamhetsprogrammet, i tillräckligt god tid för att resultatet av utvärderingen ska kunna beaktas vid utarbetandet av nästa verksamhetsprogram.

Utvärderingsrapporten efter halva tiden ska bifogas motsvarande årsrapport enligt artikel 98.1.

Artikel 128

Övervaknings- och utvärderingsförfaranden för den nationella strategin

1.   Övervakning och utvärdering av den nationella strategin ska genomföras med hjälp av några av de gemensamma indikatorer som avses i artikel 126 och, i förekommande fall, ytterligare indikatorer som anges i den nationella strategin.

2.   Medlemsstaterna ska inrätta ett datasystem för att samla in, registrera och bevara den information som krävs för sammanställningen av de indikatorer som avses i artikel 126. För detta ändamål ska de utgå från den information som producentorganisationen överlämnat när det gäller övervakningen och utvärderingen av verksamhetsprogrammen.

3.   Övervakningen ska ske fortlöpande och syfta till att bedöma vilka framsteg som gjorts i fråga om att uppnå verksamhetsprogrammens specifika syften och mål. Den ska utföras med hjälp av indikatorer för det finansiella genomförandet, produktionen och resultatet. För detta ändamål ska informationen i den årsrapport som producentorganisationen överlämnar och som handlar om övervakningen av verksamhetsprogrammen användas. Resultatet av denna övervakning ska användas

a)	för att kontrollera kvaliteten i genomförandet av verksamhetsprogrammen,

b)	för att påvisa behov av justeringar eller översyn av den nationella strategin för att uppnå strategins mål eller förbättra genomförandet av strategin, inklusive den ekonomiska förvaltningen av verksamhetsprogrammen, och

c)	för att bidra till att uppfylla rapporteringskraven när det gäller genomförandet av den nationella strategin.

4.   Syftet med utvärderingen ska vara att bedöma vilka framsteg som gjorts i fråga om att uppnå de övergripande målen med strategin. Den ska utföras med hjälp av indikatorer kopplade till utgångsläge, resultat och, i förekommande fall, effekter. För detta ändamål ska de resultat från övervakningen och utvärderingen efter halva tiden av verksamhetsprogrammen användas som anges i de årsrapporter och slutrapporter som producentorganisationen överlämnar. Resultaten av utvärderingen ska användas

a)	för att höja kvaliteten i strategin,

b)	för att påvisa behov av mer omfattande ändringar av strategin, och

c)	bidra till att uppfylla rapporteringskravet när det gäller genomförandet av den nationella strategin.

Utvärderingen ska även omfatta en särskild utvärdering som ska göras år 2012, men i så god tid att dess resultat kan ingå i en separat utvärderingsrapport som samma år ska bifogas den nationella årsrapport som avses i artikel 99.3. Rapporten ska innehålla en undersökning av i vilken utsträckning de ekonomiska resurserna har använts och av måluppfyllelsen och effektiviteten i de genomförda verksamhetsprogrammen samt en bedömning av vilka effekter och konsekvenser som programmen har medfört i förhållande till strategins syften och mål, och, när så är lämpligt, andra syften som anges i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1182/2007. Den ska syfta till att dra lärdomar i syfte att förbättra kvaliteten i framtida nationella strategier och särskilt att upptäcka eventuella brister i definitionen av syften, mål eller stödberättigande åtgärder eller behov av att definiera nya instrument.

KAPITEL VI

Utvidgad tillämpning av reglerna till att omfatta producenter i ett ekonomiskt område

Artikel 129

Anmälan av förteckningen över ekonomiska områden

Den anmälan av förteckningen över ekonomiska områden som ska göras enligt artikel 14.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1182/2007 ska omfatta all den information som behövs för att bedöma om de villkor som fastställs i artikel 14.2 första stycket i den förordningen har följts.

Artikel 130

Anmälan av bindande regler – representativitet

1.   När en medlemsstat anmäler de regler som den har gjort bindande för en viss produkt i ett visst ekonomiskt område enligt artikel 15 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska den samtidigt informera kommissionen om följande:

a)	Den producentorganisation eller sammanslutning av producentorganisationer som begärde att tillämpningen av reglerna skulle utvidgas.

b)	Det antal producenter som är anslutna till denna organisation eller sammanslutning samt det totala antalet producenter i det ekonomiska området i fråga. Dessa uppgifter ska återge den gällande situationen när begäran om den utvidgade tillämpningen gjordes.

c)	Det ekonomiska områdets totala produktionsvolym samt den produktionsvolym som salufördes av den berörda producentorganisationen eller sammanslutningen under det senaste regleringsår som det finns uppgifter för.

d)	Det datum från och med vilket den utvidgade tillämpningen av reglerna har gällt för producentorganisationen eller sammanslutningen i fråga.

e)	Det datum då den utvidgade tillämpningen ska få verkan samt den tidsperiod under vilken den ska gälla.

2.   Vid fastställandet av representativitet enligt artikel 14.3 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska medlemsstaterna fastställa regler för uteslutning av

a)	producenter vars produktion huvudsakligen är avsedd för direkt försäljning till konsumenten, på anläggningen eller inom produktionsområdet,

b)	direkt försäljning enligt a,

c)	sådana för bearbetning levererade produkter som avses i artikel 14.4 b i förordning (EG) nr 1182/2007, utom om de berörda reglerna helt eller delvis gäller för dessa produkter.

Artikel 131

Ekonomiska bidrag

När en medlemsstat i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1182/2007 beslutar att icke anslutna producenter ska ge ett ekonomiskt bidrag, ska den till kommissionen översända de underlag som krävs för en bedömning av att villkoren i nämnda artikel iakttas. Dessa underlag ska särskilt omfatta beräkningsgrunden, enhetsbeloppet, en eller flera stödmottagare samt arten av de olika kostnader som avses i artikel 21 a och b.

Artikel 132

Utvidgning av en period utöver ett regleringsår

När beslut fattas om utvidgande beslutas för en period som överstiger ett regleringsår ska medlemsstaterna för varje regleringsår kontrollera att de villkor rörande representativitet som fastställs genom artikel 14.3 i förordning (EG) nr 1182/2007 fortsätter att iakttas under hela tiden för tillämpningen av tvidgningen. Om de finner att villkoren inte längre är uppfyllda ska de omedelbart upphäva utvidgningen med verkan från och med början av påföljande regleringsår. De ska omedelbart underrätta kommissionen om upphävandet, och kommissionen ska offentliggöra det på det sätt den finner lämpligt.

Artikel 133

Försäljning av oskördade produkter – köpare

1.   När en producent som inte är ansluten till en producentorganisation säljer oskördade produkter ska, när det gäller överensstämmelsen med bestämmelserna i punkterna 1 e, 1 f och 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1182/2007, köparen anses ha producerat dessa produkter.

2.   Den berörda medlemsstaten får besluta att andra bestämmelser som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 1182/2007 än de som avses i punkt 1 får göras bindande för köpare när dessa är ansvariga för produktionen i fråga.

AVDELNING IV

HANDEL MED TREDJELÄNDER

KAPITEL I

Importlicenser

Artikel 134

Importlicenser för äpplen

1.   Övergången till fri omsättning av äpplen som omfattas av KN-nummer 0808 10 80 ska endast ske mot uppvisande av en importlicens.

2.   Kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 ska tillämpas på importlicenser som utfärdats enligt den här artikeln.

3.   Importörer får lämna in ansökningar om importlicenser till de behöriga myndigheterna i vilken medlemsstat som helst.

De ska ange ursprungsland i fält 8 i licensansökningarna och markera ordet ”ja” med ett kryss.

4.   Importörerna ska tillsammans med sin ansökan ställa en säkerhet i enlighet med avdelning III i förordning (EEG) nr 2220/85 för att garantera att åtagandet att importera under importlicensens giltighetstid uppfylls. Säkerheten ska uppgå till 15 euro per ton.

Förutom i fall av force majeure ska säkerheten vara helt eller delvis förverkad om importen inte äger rum, eller enbart delvis äger rum, under importlicensens giltighetstid.

5.   Importlicenser ska utfärdas utan dröjsmål till alla sökande, oavsett dessas etableringsort inom gemenskapen.

Ursprungslandet ska anges i fält 8 på importlicensen och ordet ”ja” markeras med ett kryss.

6.   Importlicenserna ska vara giltiga i tre månader.

De ska endast gälla för import med ursprung i det angivna landet.

7.   Medlemsstaterna ska till kommissionen på onsdagen varje vecka, senast kl. 12.00 (lokal tid i Bryssel) rapportera för vilka kvantiteter äpplen importlicenser har utfärdats under den gångna veckan, uppdelat på de olika tredjeländer där äpplena producerats.

Dessa kvantiteter ska rapporteras med hjälp av det elektroniska system som kommissionen anger.

KAPITEL II

Importtullar och ingångsprissystem

Avsnitt 1

Ingångsprissystem

Artikel 135

Tillämpningsområde och definitioner

1.   I detta avsnitt anges tillämpningsbestämmelser för artikel 34 i förordning (EG) nr 1182/2007.

2.   I detta avsnitt avses med

a)   parti: de varor som tas upp i en anmälan om övergång till fri omsättning som endast omfattar varor med samma ursprung och med en och samma KN-nummer. och

b)   importör: deklarant enligt definitionen i artikel 4.18 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (33).

Artikel 136

Prisrapportering

1.   För varje produkt och för de perioder som anges i del A i bilaga XV ska medlemsstaterna senast kl. 12.00 (lokal tid i Bryssel) påföljande arbetsdag meddela kommissionen följande uppgifter för varje marknadsdag och varje ursprung:

a)

De genomsnittliga representativa priserna på produkter som importerats från tredjeländer och sålts på de representativa importmarknader som avses i artikel 137 samt de signifikanta priser som noterats på andra marknader för stora kvantiteter importerade produkter eller, om inga priser på de representativa marknaderna är tillgängliga, signifikanta priser noterade på andra marknader. och

b)	De totala kvantiteter som de i a nämnda priserna avser.

Om de totala kvantiteter som nämns i b understiger ett ton ska motsvarande priser inte meddelas kommissionen.

2.   De priser som avses i punkt 1 a ska noteras

a)	för var och en av de produkter som anges i del A i bilaga XV,

b)	för alla tillgängliga sorter och storlekar, och

c)	i importörs-/grossistledet eller, om det inte finns några tillgängliga priser i importörs-/grossistledet, i grossist-/detaljhandelsledet.

Priserna ska minskas med följande belopp:

a)	En försäljningsmarginal på 15 % för handelscentrum i London, Milano och Rungis samt på 8 % för andra handelscentrum.

b)	Kostnaderna för transport och försäkring inom gemenskapens tullområde.

Medlemsstaterna får fastställa standardbelopp för de avdrag för kostnaderna för frakt och försäkring som avses i andra stycket. Upplysningar om dessa standardbelopp och metoderna för att beräkna dem skall rapporteras till kommissionen utan dröjsmål.

3.   Om de priser som noterats i enlighet med punkt 2 har noterats i grossist-/detaljhandelsledet, ska de först minskas med 9 % för att beakta grossistens försäljningsmarginal samt med ett belopp som motsvarar 0,7245 ecu per 100 kg för att beakta kostnaderna för hantering och skatter och avgifter i samband med saluföringen.

4.   Följande priser ska anses vara representativa:

a)	Priserna på produkter av klass I, förutsatt att kvantiteten produkter i den klassen står för minst 50 % av de totalt saluförda kvantiteterna.

b)	Priserna på produkter av klass I plus, om produkterna i den klassen står för mindre än 50 % av de totala kvantiteterna, de priser som fastställts för produkter i klass II för de kvantiteter som gör det möjligt att täcka 50 % av de totalt saluförda kvantiteterna.

c)

Priserna på produkter i klass II, i det fall att produkter av klass I inte är tillgängliga och det inte beslutas att en justeringskoefficient ska tillämpas på sådana produkter då de, till följd av produktionsvillkoren för produkterna med ifrågavarande ursprung, inte normalt och traditionellt saluförs i klass I på grund av sina kvalitativa egenskaper.

Den justeringskoefficient som avses i c ska tillämpas på priserna efter avdrag med de belopp som anges i punkt 2.

Artikel 137

Representativa marknader

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de sedvanliga marknadsdagarna för de marknader som anges i bilaga XVI och som ska betraktas som representativa marknader.

Artikel 138

Schablonimportvärden

1.   För varje produkt och för de perioder som anges i del A i bilaga XV ska kommissionen varje arbetsdag och för varje ursprung fastställa ett schablonimportvärde som motsvarar det viktade genomsnittet av de representativa priser som avses i artikel 136, minus ett standardbelopp på 5 euro/100 kg samt värdetull.

2.   Om ett schablonvärde fastställs för de produkter och för de tillämpningsperioder som anges i del A i bilaga XV i enlighet med detta avsnitt ska det enhetspris som avses i artikel 152.1 i förordning (EEG) nr 2454/93 (34) inte gälla. Det ska ersättas med det schablonimportvärde som avses i punkt 1.

3.   Om inget schablonimportvärde gäller för en produkt med ett visst ursprung ska genomsnittet av de schablonimportvärden som gäller för produkten tillämpas.

4.   Under de tillämpningsperioder som anges i del A i bilaga XV ska schablonimportvärdena gälla till dess att de ändras. De ska emellertid upphöra att gälla om inget representativt genomsnittspris för sju på varandra följande marknadsdagar har meddelats kommissionen.

Om inget schablonimportvärde gäller för en viss produkt då ovanstående stycke tillämpas, ska schablonimportvärdet för denna produkt vara detsamma som det senaste genomsnittliga schablonimportvärdet.

5.   Med avvikelse från punkt 1, ska, om ett schablonimportvärde inte har kunnat beräknas, inget schablonimportvärde tillämpas från och med den första dagen i de tillämpningsperioder som anges i del A i bilaga XIV.

6.   De representativa priserna i euro ska räknas om med användning av den representativa marknadskurs som beräknats för den aktuella dagen.

7.   Kommissionen ska offentliggöra schablonimportvärdena uttryckta i euro på det sätt den finner lämpligt.

Artikel 139

Beräkning av ingångspris

1.   Det ingångspris på grundval av vilket de i del A i bilaga XV förtecknade produkterna klassificeras i Gemensamma tulltaxan ska, efter importörens gottfinnande, motsvara ett av följande belopp:

a)

Fob-priset på produkterna i ursprungslandet plus kostnaderna för frakt och försäkring till gränsen till gemenskapens tullområde, om detta pris och dessa kostnader är kända vid den tidpunkt då anmälan om produkternas övergång till fri omsättning lämnas. Om ovan nämnda priser, vid den tidpunkt då anmälan om övergång till fri omsättning lämnas, är mer än 8 % högre än det schablonvärde som gäller för produkten i fråga ska importören ställa den säkerhet som avses i artikel 248.1 i förordning (EEG) nr 2454/93. I detta fall ska importtullen motsvara det belopp som importören skulle ha betalat om den aktuella produkten hade klassificerats på grundval av det ifrågavarande schablonvärdet.

b)

Det tullvärde som beräknats i enlighet med artikel 30.2 c i förordning (EEG) nr 2913/92 och som tillämpas endast på ifrågavarande importerade produkter. I detta fall ska tullavgiften dras av i enlighet med artikel 138.1. Importören ska också i sådana fall ställa den säkerhet som avses i artikel 248.1 i förordning (EEG) nr 2454/93 med ett belopp som motsvarar den tull som han skulle ha betalat om produkten hade klassificerats på grundval av schablonimportvärdet för partiet.

c)	Schablonimportvärdet, beräknat enligt artikel 138 i denna förordning.

2.   Det ingångspris på grundval av vilket de i del B i bilaga XV förtecknade produkterna klassificeras i Gemensamma tulltaxan ska, efter importörens gottfinnande, motsvara ett av följande belopp:

a)

Fob-priset på produkterna i ursprungslandet plus kostnaderna för frakt och försäkring till gränsen till gemenskapens tullområde, om detta pris och dessa kostnader är kända vid den tidpunkt då tulldeklarationen lämnas. Om tullmyndigheterna finner att det krävs en säkerhet, enligt bestämmelserna i artikel 248 i förordning (EEG) nr 2454/93, ska importören ställa en säkerhet motsvarande det högsta tillämpliga tullbeloppet för produkten.

b)

Det tullvärde som beräknats i enlighet med artikel 30.2 c i förordning (EEG) nr 2913/92 och som tillämpas endast på ifrågavarande importerade produkter. I detta fall ska tullavgiften dras av i enlighet med artikel 138.1. Importören ska också i sådana fall ställa den säkerhet som avses i artikel 248 i förordning (EEG) nr 2454/93 motsvarande det högsta tillämpliga tullbeloppet för produkten.

3.   När ingångspriser fastställs på grundval av produkternas fob-pris i ursprungslandet ska tullvärdet fastställas på grundval av den relevanta försäljningen till detta pris.

När ingångspriset beräknas enligt någon av de metoder som avses i punkt 1 b, 1 c och 2 b ska tullvärdet beräknas med samma underlag som ingångspriset.

4.   Importören ska inom en månad från försäljningen av de ifrågavarande produkterna, dock senast fyra månader efter dagen för godkännandet av anmälan om produkternas övergång till fri omsättning, bevisa att partiet avsatts på villkor som bekräftar riktigheten av de priser som avses i punkt 1 a andra stycket eller punkt 2 a eller bestämma det tullvärde som avses i punkt 1 b och punkt 2 a. Underlåtelse att iaktta någon av dessa tidsfrister ska medföra förlust av den ställda säkerheten, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 5.

Den ställda säkerheten ska frisläppas om bevis för att avsättningsvillkoren är uppfyllda företes på ett för tullmyndigheterna tillfredsställande sätt.

I annat fall ska säkerheten förverkas som betalning av importavgiften.

5.   De behöriga myndigheterna får efter en väl motiverad ansökan från importören förlänga den tidsfrist på fyra månader som avses i punkt 4 med högst tre månader.

6.   Om de behöriga myndigheterna vid kontroll konstaterar att kraven i denna artikel inte har uppfyllts ska de återkräva den tull som ska erläggas i enlighet med artikel 220 i förordning (EEG) nr 2913/92. Den tullavgift, eller den resterande tullavgift, som ska återkrävas ska inbegripa ränta från och med den dag då varorna övergick till fri omsättning fram till dagen för återbetalning. Den räntesats som ska tillämpas ska vara den gällande räntesatsen för återkrav enligt nationell lagstiftning.

Avsnitt 2

Tilläggsimporttullar

Artikel 140

Tillämpningsområde och definitioner

1.   Den tilläggsimporttull som avses i artikel 35.1 i förordning (EG) nr 1182/2007, nedan kallad tilläggstull, får tillämpas på de produkter och under de perioder som anges i bilaga XVII på de villkor som föreskrivs i detta avsnitt.

2.   Tröskelvolymerna för tilläggstull anges i bilaga XVII.

Artikel 141

Rapportering om produktkvantiteter

1.   Medlemsstaterna ska, för var och en av de produkter som anges i bilaga XVII och för de angivna perioderna, rapportera till kommissionen om vilka produktkvantiteter som övergått till fri omsättning, i enlighet med de förfaranden för övervakning av förmånsimport som fastställs i artikel 308 d i förordning (EEG) nr 2454/93.

Uppgifterna ska lämnas varje onsdag senast klockan 12.00 (lokal tid i Bryssel) för de kvantiteter som övergått till fri omsättning under föregående vecka.

2.   Deklarationer för övergång till fri omsättning av produkter i detta avsnitt, som tullmyndigheterna, på deklarantens begäran, får ta emot utan att de innehåller vissa av de uppgifter som avses i bilaga 37 till förordning (EEG) nr 2454/93, ska, utöver de uppgifter som avses i artikel 254 i den förordningen, innehålla uppgift om nettovikten (i kg) för de berörda produkterna.

Om det förenklade deklarationsförfarande som avses i artikel 260 i förordning (EEG) nr 2454/93 används för övergång till fri omsättning av produkter i detta avsnitt, ska de förenklade deklarationerna, utöver andra nödvändiga uppgifter, innehålla uppgift om nettovikten (i kg) för de berörda produkterna.

Om det lokala klareringsförfarande som avses i artikel 263 i förordning (EEG) nr 2454/93 används för övergång till fri omsättning av produkter som omfattas av detta avsnitt, ska den anmälan till tullmyndigheterna som avses i artikel 266.1 i denna förordning innehålla alla nödvändiga uppgifter för identifiering av varorna samt uppgift om nettovikten (i kg) för de berörda produkterna.

Artikel 266.2 b ska inte tillämpas på import av produkter som omfattas av detta avsnitt.

Artikel 142

Införande av tilläggstull

1.   Om det för någon av de produkter och perioder som anges i bilaga XVII konstateras att de kvantiteter som övergått till fri omsättning överskrider tröskelvolymen ska kommissionen införa en tilläggstull, utom i de fall då det inte är troligt att importen skulle leda till störningar på gemenskapsmarknaden eller när effekterna inte skulle stå i proportion till syftet.

2.   Tilläggstull ska tas ut för de kvantiteter som övergått till fri omsättning efter den dag då den började tillämpas, under förutsättning att

a)	produkternas tullklassificering, som fastställts enligt artikel 139, innebär att de högsta särskilda importtullarna från berört ursprungsland ska tillämpas, och

b)	importen genomförs under den period då tilläggstullen tillämpas.

Artikel 143

Tilläggstullens belopp

Tilläggstull som införs enligt artikel 142 ska vara lika med en tredjedel av den tull som tillämpas på produkten enligt Gemensamma tulltaxan.

Vid import med tullförmåner beträffande värdetull ska tilläggstullen dock vara lika med en tredjedel av den särskilda importtullen för produkten, om artikel 142.2 är tillämplig.

Artikel 144

Undantag från tilläggstull

1.   Tilläggstullar ska inte tillämpas på

a)	varor som importeras inom de tullkvoter som anges i bilaga VII till Kombinerade nomenklaturen, eller

b)	varor som är under transport till gemenskapen enligt punkt 2.

2.   Med varor under transport till gemenskapen ska avses

a)	varor som har förts ut ur ursprungslandet innan beslutet om tilläggstull fattats, och

b)	som transporteras tillsammans med en transporthandling som gäller från lastningsorten i ursprungslandet till avlastningsorten inom gemenskapen och som upprättats innan tilläggstullen infördes.

3.   Berörda parter ska styrka för tullmyndigheterna att kraven i punkt 2 är uppfyllda.

Tullmyndigheterna får dock bedöma att varorna har lämnat ursprungslandet innan tilläggstullen infördes om någon av följande handlingar uppvisas:

a)	För sjötransporter: ett konossement, av vilket ska framgå att lastning gjorts före datumet i fråga.

b)	För järnvägstransporter: en fraktsedel, som godkänts av en järnvägsmyndighet i ursprungslandet före datumet i fråga.

c)

För vägtransporter: ett fraktavtal för internationell vägtransport (CMR) eller annan transithandling som upprättats i ursprungslandet före datumet i fråga, om de villkor som fastställts i de bilaterala eller multilaterala avtal som ingåtts beträffande gemenskapstransitering eller gemensam transitering uppfylls.

d)	För lufttransporter: flygfraktsedeln, av vilken ska framgå att flygbolaget har tagit emot varorna före datumet i fråga.

AVDELNING V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER, BESTÄMMELSER OM UPPHÄVANDE SAMT ÖVERGÅNGS OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 145

Kontroller

Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i den här förordningen eller annan gemenskapslagstiftning ska medlemsstaterna införa kontroller och åtgärder i den mån som de är nödvändiga för att säkerställa en riktig tillämpning av förordning (EG) nr 1182/2007 och den här förordningen. De ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande så att de säkerställer ett adekvat skydd för gemenskapens finansiella intressen.

De ska särskilt säkerställa att

a)	alla kriterier för stödberättigande som fastställs genom gemenskapslagstiftning, nationell lagstiftning, nationella rambestämmelser eller nationella strategi kan kontrolleras,

b)	de behöriga myndigheter som ansvarar för utförandet av kontrollerna har tillräckligt många anställda med lämplig utbildning och erfarenhet för att utföra kontrollerna på ett effektivt sätt, och

c)	det föreskrivs kontroller för att undvika oriktig dubbelfinansiering av åtgärder enligt den här förordningen och andra ordningar för gemenskapsstöd eller nationellt stöd.

Artikel 146

Nationella påföljder

Utan att det påverkar tillämpningen av påföljder i enlighet med den här förordningen eller förordning (EG) nr 1182/2007 ska medlemsstaterna föreskriva påföljder på nationell nivå för oegentligheter avseende de krav som fastställs genom den här förordningen och förordning (EG) nr 1182/2007 som ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande så att de ger adekvat skydd för gemenskapens finansiella intressen.

Artikel 147

Konstruerade situationer

Utan att det påverkar tillämpningen av åtgärderna i den här förordningen eller i förordning (EG) nr 1182/2007 ska inga utbetalningar göras till stödmottagare som i syfte att få en förmån som strider mot målen med det ifrågavarande stödsystemet bevisligen har konstruerat de förhållanden som krävs för berättigande till stödet.

Artikel 148

Meddelanden

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i den här förordningen ska alla meddelanden från medlemsstaterna till kommissionen enligt den här förordningen överlämnas på det sätt och i det format som anges av kommissionen.

Meddelanden som inte överlämnas på angivet sätt och i angivet format får anses inte ha överlämnats, utan att detta påverkar punkt 3.

2.   Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i denna förordning ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de kan iaktta tidsfristerna för de meddelanden som anges i denna förordning.

3.   Om en medlemsstat inte överlämnar ett meddelande som krävs enligt den här förordningen eller förordning (EG) nr 1182/2007, eller om meddelandet förefaller inte vara korrekt med hänsyn till objektiva fakta som kommissionen förfogar över, får kommissionen, när det gäller frukt- och grönsakssektorn, tillfälligt inställa, delvis eller i sin helhet, de månadsbetalningar som avses i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 (35) fram till dess att medlemsstaten överlämnar ett korrekt meddelande.

Artikel 149

Uppenbara fel

Varje meddelande, krav eller begäran till medlemsstaten enligt den här förordningen eller förordning (EG) nr 1182/2007, däribland stödansökningar, får ändras när som helst efter det att de har lämnats in om de innehåller uppenbara fel som den behöriga myndigheten identifierat.

Artikel 150

Force majeure och exceptionella omständigheter

Beträffande påföljder som ska införas eller förmåner eller erkännanden som ska återkallas enligt den här förordningen eller förordning (EG) nr 1182/2007 ska undantag göras i sådana fall av force majeure eller exceptionella omständigheter som avses i artikel 40.4 i förordning (EG) nr 1782/2003.

Fall av force majeure ska dock anmälas, tillsammans med styrkande handlingar, till den behöriga myndigheten inom tio arbetsdagar från det att de personer som drabbats är i stånd till det.

Artikel 151

Upphävanden

Förordningarna (EG) nr 3223/94, (EG) nr 1555/96, (EG) nr 961/1999, (EG) nr 544/2001, (EG) nr 1148/2001, (EG) nr 2590/2001, (EG) nr 1791/2002, (EG) nr 2103/2002, (EG) nr 48/2003, (EG) nr 606/2003, (EG) nr 761/2003, (EG) nr 1432/2003, (EG) nr 1433/2003, (EG) nr 1943/2003, (EG) nr 103/2004, (EG) nr 1557/2004, (EG) nr 179/2006, (EG) nr 430/2006, (EG) nr 431/2006, och (EG) nr 1790/2006 ska upphöra att gälla.

De upphävda förordningarna ska dock i tillämpliga fall fortsätta att gälla vid tillämpningen av artikel 55.1 i förordning (EG) nr 1182/2007.

Artikel 152

Övergångsbestämmelser

1.   Trots artikel 2 i denna förordning ska vid tillämpningen av artikel 55.1 i förordning (EG) nr 1182/2007, men endast i detta fall, för de produkter som anges i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96 de tidsfrister som gällde före ikraftträdandet av den här förordningen fortsätta att gälla.

2.   För verksamhetsprogram som lämnats in 2007 ska bestämmelserna för godkännande vara de som gällde före den dag då den här förordningen trädde i kraft.

Verksamhetsprogram som faller inom ramen för artikel 55.3 a i förordning (EG) nr 1182/2007 får genomföras fram till dess att de har löpt ut, förutsatt att de uppfyller de bestämmelser som gällde före den dag då den här förordningen trädde i kraft.

Med avvikelse från artiklarna 66 och 67 i denna förordning får medlemsstaterna, i syfte att tillämpa artikel 55.3 b och c i förordning (EG) nr 1182/2007, anta alla bestämmelser som krävs för att producentorganisationerna ska kunna ändra sina verksamhetsprogram så snart som möjligt efter ikraftträdandet av den här förordningen.

3.   Vid tillämpningen av artikel 55.6 i förordning (EG) nr 1182/2007 ska minimikraven för råvaror som levereras för industriell bearbetning och de kvalitativa minimikraven för färdiga produkter som ska fortsätta att gälla för råvaror som skördas i de medlemsstater som utnyttjar övergångsarrangemangen enligt artikel 68b eller artikel 143bc i förordning (EG) nr 1782/2003 regleras genom de relevanta handelsnormer som avses i artikel 2 i förordning (EG) nr 1182/2007 samt bestämmelserna i de kommissionsförordningar som anges i bilaga XVIII.

Artikel 153

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

---

(1)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 6/2005 (EUT L 2, 5.1.2005, s. 3).

(2)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 29. Förordningen senast ändrad genom anslutningsakten 2003.

(3)  EUT L 273, 17.10.2007, s. 1.

(4)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 49. Förordningen senast ändrad genom anslutningsakten 2003.

(5)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 756/2007 (EUT L 172, 30.6.2007, s. 41).

(6)  EGT L 193, 3.8.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 977/2007 (EUT L 217, 22.8.2007, s. 9).

(7)  EGT L 119, 7.5.1999, s. 23.

(8)  EGT L 81, 21.3.2001, s. 20.

(9)  EGT L 156, 13.6.2001, s. 9. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 408/2003 (EUT L 62, 6.3.2003, s. 8).

(10)  EGT L 345, 29.12.2001, s. 20.

(11)  EGT L 272, 10.10.2002, s. 7.

(12)  EGT L 324, 29.11.2002, s. 11.

(13)  EGT L 7, 11.1.2003, s. 65.

(14)  EUT L 86, 3.4.2003, s. 15.

(15)  EUT L 109, 1.5.2003, s. 7.

(16)  EUT L 203, 12.8.2003, s. 18.

(17)  EUT L 203, 12.8.2003, s. 25. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 576/2006 (EGT L 100, 8.4.2006, s. 4).

(18)  EUT L 286, 4.11.2003, s. 5. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 222/2005 (EUT L 39, 11.2.2005, s. 17).

(19)  EUT L 16, 23.1.2004, s. 3.

(20)  EUT L 283, 2.9.2004, s. 3.

(21)  EUT L 29, 2.2.2006, s. 26.

(22)  EUT L 79, 16.3.2006, s. 7.

(23)  EUT L 79, 16.3.2006, s. 9.

(24)  EUT L 339, 6.12.2006, s. 8.

(25)  EGT L 152, 24.6.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2006 (EUT L 365, 21.12.2006, s. 52).

(26)  EGT L 205, 3.8.1985, s. 5. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2006 (EUT L 365, 21.12.2006, s. 52).

(27)  EGT L 109, 6.5.2000, s. 29. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/142/EG (EUT L 368, 23.12.2006, s. 110).

(28)  EUT L 358, 16.12.2006, s. 3.

(29)  EUT L 171, 23.6.2006, s. 1.

(30)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.

(31)  EUT L 141, 30.4.2004, s. 18.

(32)  EUT L 355, 15.12.2006, s. 56.

(33)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(34)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(35)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 1.

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---