4.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/3

(1)

Den mekanism som föreskrivs i artikel 1.4 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2) har visat sig vara olämplig för situationer där ömsesidighetsprincipen har frångåtts genom att ett tredjeland som anges i bilaga II till den förordningen, det vill säga ett tredjeland vars medborgare är undantagna från viseringskrav, upprätthåller eller inför viseringsskyldighet för medborgarna i en eller flera medlemsstater. Solidariteten med de medlemsstater som utsätts för sådana avvikelser från ömsesidighetsprincipen kräver att den gällande mekanismen anpassas, så att den blir verkningsfull.

(2)

Avvikelser från ömsesidighetsprincipen är mycket allvarliga, och därför är det viktigt att de alltid anmäls av de berörda medlemsstaterna. I syfte att förmå tredjelandet att på nytt införa undantag från viseringskravet för de berörda medlemsstaternas medborgare, bör man införa en mekanism som kombinerar åtgärder på olika nivåer och med olika intensitet; åtgärderna måste kunna vidtas snabbt. Kommissionen bör därför genast vidta åtgärder i fråga om tredjelandet, rapportera till rådet samt ha möjlighet att när som helst föreslå rådet att fatta ett tillfälligt beslut om återinförande av viseringsskyldigheten för medborgare i det aktuella tredjelandet. Ett sådant tillfälligt beslut bör inte utesluta möjligheten att överföra tredjelandet till bilaga I till förordning (EG) nr 539/2001. Vidare bör den tillfälliga åtgärdens ikraftträdande och ett eventuellt förslag om överförande av tredjelandet till bilaga I vara kopplade tidsmässigt.

(3)

Ett beslut av ett tredjeland att införa eller återinföra undantag från viseringsskyldighet för medborgare i en eller flera medlemsstater bör automatiskt leda till att viseringsskyldighet som tillfälligt återinförts efter beslut av rådet upphör.

(4)

Den ändrade solidaritetsmekanismen syftar till att uppnå fullständig ömsesidighet avseende samtliga medlemsstater och att skapa en verkningsfull och ansvarsfull mekanism för att säkerställa detta.

(5)

Förordning (EG) nr 539/2001 bör ändras i enlighet med detta.

(6)

Övergångsbestämmelser bör föreskrivas för situationer där medlemsstater vid denna förordnings ikraftträdande omfattas av viseringskrav från tredjeländer som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001.

(7)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (3), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (4).

(8)

Förenade kungariket och Irland är inte bundna av förordning (EG) nr 539/2001. Förenade kungariket och Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i dessa länder.

(9)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (5), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG (6) och artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG (7).

1.

Punkt 4 skall ersättas med följande:

”4.   Om något av de tredjeländer som anges i förteckningen i bilaga II inför viseringsskyldighet för medborgare från en medlemsstat skall nedanstående bestämmelser tillämpas:

2.

Följande punkt skall läggas till:

”5.   Så länge som det inte föreligger ömsesidighet när det gäller undantag från viseringsskyldigheten med avseende på ett tredjeland enligt förteckningen i bilaga II i förhållande till någon av medlemsstaterna skall kommissionen före den 1 juli varje år med jämnt årtal lägga fram en rapport om situationen för Europaparlamentet och rådet, samt vid behov lämpliga förslag.”