Överklagande ingett den 27 juli 2015 av Timab Industries och Cie financière et de participations Roullier (CFPR) av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 20 maj 2015 i mål T-456/10, Timab Industries och CFPR mot kommissionen

(Mål C-411/15 P)

(2015/C 320/27)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Timab Industries och Cie financière et de participations Roullier (CFPR) (ombud: N. Lenoir, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena fem grunder.

Den första grunden: Tribunalen har tillämpat bevisbördereglerna på ett felaktigt sätt och kränkt rätten till försvar, genom att slå fast att det ålåg klagandena att under förlikningsförfarandet bevisa att de inte var delaktiga i den konkurrensbegränsande samverkan före 1993.

Den andra grunden: Klagandena klandrar tribunalen för att ha kränkt rätten att inte behöva vittna mot sig själv och rätten till försvar. Tribunalen har åsidosatt sin fulla prövningsrätt genom att inte kontrollera beviskravet för kommissionen i fråga om beaktandet av klagandenas påstådda ”bekännelser”, vilka tillmättes en avgörande betydelse vid fastställandet av böterna.

Den tredje grunden: Tribunalen har missbedömt omfattningen av sin fulla prövningsrätt genom att slå fast att kommissionens bekräftelse, efter det att klagandena hade dragit sig ur förlikningsförfarandet, att klagandena inte hade deltagit i den konkurrensbegränsande samverkan under åren 1978–1992 utgjorde ”nya omständigheter”, för att motivera påförandet av kraftigt höjda böter för en överträdelse som pågått under en i väsentlig utsträckning förkortad period.

Den fjärde grunden: Tribunalen har missbedömt sin fulla prövningsrätt, behäftat domen med motsägelsefulla domskäl, gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning under förlikningsförfarandet och åsidosatt principen om berättigade förväntningar och principen om likabehandling genom att godta återkallandet av så gott som samtliga nedsättningar till följd av samarbete under förlikningsförfarandet, vilket klagandena inte rimligen kunde förvänta sig kunna ske i sådana proportioner.

Den femte grunden: Tribunalen har missbedömt sin fulla behörighet samt åsidosatt principen om likabehandling och principen om individuell påföljd.

Slutligen har klagandena subsidiärt yrkat att domstolen ska fastställa att tribunalen, i strid med artikel 47.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har åsidosatt rätten till en rättvis på grund av domstolsförfarandets orimliga tidsutdräkt.