31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 252/24

—

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 19 april 2013 i de förenade målen T-99/09 och T-308/90, vilken delgavs den italienska regeringen den 24 april 2013,

—

avgöra tvisten i sak och ogiltigförklara följande rättsakter:

Första grunden: Åsidosättande av artikel 9 e, f, h, j, k, l och m, artikel 32.3 första stycket f och 32.4 och 32.5, och artikel 31.2 andra stycket i förordning nr 1260/99. (1)

För att en ansökan om betalning av stöd från en strukturfond, för verksamhet som omfattas av en åtgärd, ska kunna avslås på formella grunder, krävs att det finns ett särskilt, och inte endast ett allmänt, samband mellan överträdelsen och åtgärden. Kommissionen är dessutom skyldig att bevisa att det finns en konkret risk för att finansieringen av åtgärden leder till en finansiering av överträdelsen. Det är inte tillräckligt att det finns ett ”tillräckligt direkt samband”, utan annat stöd, till skillnad från vad tribunalen ansåg.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 32.3 f (andra typfallet) i förordning nr 1260/1999.

Under alla omständigheter saknas det ett sådant samband i förevarande fall, eftersom tribunalen konstaterade att det av handlingarna i målet framgick att den otillräckliga källsorteringen ansågs, i överträdelseförfarandet, vara en bidragande orsak till att avfallsmängden översteg deponiernas kapacitet. Enligt åtgärd 1.7 skulle stöd ges till kommunerna för utveckling av källsorteringen. Tribunalen kunde således inte slå fast huruvida sambandet mellan överträdelsen och åtgärden bestod i den omständigheten att finansieringen av åtgärden mildrade eller tvärtom förvärrade överträdelsen. För att kunna avgöra det hade den varit tvungen att först slå fast att det inte fanns något samband över huvud taget, och bifalla talan i första instans på den där åberopade första grunden.

Tredje grunden: Bristande motivering.

Den italienska regeringen hade, inom ramen för den tredje grunden för talan i första instans, på ett relevant sätt visat att det inte fanns något samband mellan överträdelsen och åtgärden. Tribunalen konstaterade emellertid motsatsen när den fann att talan inte kunde bifallas på den första grunden, dock utan att pröva vad den italienska regeringen anfört på denna punkt. Domen innehåller således en bristande motivering.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 32.3 f i förordning nr 1260/1999. Bristande motivering.

De ovannämnda åsidosättandena har även påverkat de avsnitt i domen där tribunalen fann att talan i första instans inte kunde bifallas på den andra grunden.

Femte grunden: Bristande motivering.

Domen är även bristfälligt motiverad vad gäller tribunalens slutsats att talan i första instans inte kunde bifallas på den tredje grunden. Som tredje grund hade den italienska regeringen anfört att de kritiserade förfarandena hade sin grund i en skrivelse från kommissionen av den 20 december 2008, i vilken kommissionen ifrågasatte omständigheter som inte tagits upp i överträdelseförfarandet. Detta argument beaktades över huvud taget inte av tribunalen.

Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 32.3 f (andra typfallet) i förordning nr 1260/1999.

Under alla omständigheter fann tribunalen, i samband med att den prövade den fjärde grunden, att kommissionen i skrivelsen av den 20 oktober 2008 hänvisade till omständigheter som inte omfattades av överträdelseförfarandet. Tribunalen borde därför ha bifallit talan på den tredje grunden. Eftersom den inte gjorde det, har den åsidosatt artikel 32.3 f (andra typfallet) i förordning nr 1260/1999.

Sjunde grunden: Åsidosättande av artiklarna 32.3 f (första och andra typfallet), 39.1 och 39.2 i förordning nr 1260/1999.

Tribunalens slutsats att talan i första instans inte kunde bifallas på den fjärde grunden är felaktig. Som fjärde grund ifrågasatte den italienska regeringen kommissionens beteende, då denna de facto hade ställt in betalningarna med hänvisning till att den hyste farhågor för det korrekta genomförandet av åtgärden. Kommissionen kunde emellertid göra detta endast i enlighet med förfarandet i artikel 32.3 f (första typfallet). Tribunalen kunde inte vederlägga den italienska regeringens ståndpunkt att detta var skälet till att kommissionen antog beslutet i fråga.

Åttonde grunden: Åsidosättande av artikel 296.2 FEUF.

Tribunalens bedömning att kommissionens motivering av beslutet inte var bristfällig är felaktig. Med hänsyn till vikten av denna fråga ålåg det kommissionen att förklara varför det inte var motstridigt att i överträdelseförfarandet vidta sanktionsåtgärder på grund av otillräcklig källsortering samtidigt som kommissionen nekade finansiering av en åtgärd som just syftade till att utveckla källsorteringen.