EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62010CN0376

Mål C-376/10 P: Överklagande ingett den 27 juli 2010 av Pye Phyo Tay Za av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 19 maj 2010 i mål T-181/08, Pye Phyo Tay Za mot Europeiska unionens råd, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Europeiska kommissionen

EUT C 260, 25.9.2010, p. 11–13 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

25.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 260/11


Överklagande ingett den 27 juli 2010 av Pye Phyo Tay Za av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 19 maj 2010 i mål T-181/08, Pye Phyo Tay Za mot Europeiska unionens råd, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Europeiska kommissionen

(Mål C-376/10 P)

()

2010/C 260/15

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Pye Phyo Tay Za (ombud: D. Anderson, QC, M. Lester, barrister och G. Martin, solicitor)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva tribunalens dom i dess helhet,

fastställa att förordningen 194/2008 (1) av den 25 februari 2008 är en nullitet i den del den berör klaganden, och

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna för detta överklagande och rättegångskostnaderna för förfarande vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

1.

Klaganden gör gällande att följande huvudsakliga fel återkommer i hela tribunalens dom. Tribunalen godtog det som rådet anförde om att frysning av klagandens penningmedel var motiverat på grund av att klaganden är en ”familjemedlem” till en ”ledande affärsman”, nämligen till sin far Tay Za. Tribunalen slog fast att klaganden därför inte är förtecknad som en enskild individ, utan som tillhörande en kategori av personer, vilket medför att klaganden förlorar allt det processuella skydd som han annars hade varit berättigad till om han hade varit förtecknad som en enskild individ. Detta skydd innefattar ett krav på att institutionerna lägger fram bevisning för att motivera att han anges i förteckningen, och en grundläggande rätt till försvar.

2.

Enligt klaganden är detta synsätt — juridiskt och utifrån de faktiska omständigheterna i målet — felaktigt. Klaganden är inte upptagen i förordningen för att han tillhör en kategori ”familjemedlemmar”, utan han är förtecknad som en namngiven enskild individ på den uttryckliga grunden att han själv presumeras dra fördel av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Burma/Myanmar. Det är därför uppenbart att klaganden är berättigad till skydd för sina rättigheter enligt gemenskapsrättens allmänna principer.

3.

Klaganden gör därutöver gällande att tribunalens dom innehåller följande rättsliga fel.

4.

För det första fann tribunalen felaktigt att artiklarna 60 och 301 EG utgjorde en tillräcklig rättslig grund för förordningen. Klaganden hävdar att det föreligger en otillräcklig anknytning mellan klaganden och militärregimen i Burma/Myanmar. Klaganden varken styr över, eller har anknytning till någon som styr över Burma/Myanmar. Han står inte heller under direkt eller indirekt kontroll av någon i en styrande position. Den omständigheten att han är son till någon som rådet anser har dragit fördel av regimen är otillräcklig. Tribunalen konstaterade felaktigt att rådet — eftersom institutionerna (enligt tribunalens egen bedömning) hade haft behörighet att införa mer långtgående handelsembargon gentemot Burma/Myanmar — a fortiori har behörighet att förordna om denna frysning av penningmedel för en enskild individ.

5.

För det andra gjorde tribunalen sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att klaganden har bevisbördan för att han inte drar fördel av regimen. Bevisbördan borde ligga på rådet att motivera att restriktiva åtgärder vidtas avseende klaganden samt lägga fram bevis till stöd för detta.

6.

För det tredje fann tribunalen felaktigt att rådet hade iakttagit sin motiveringsskyldighet avseende att klaganden hade tagits upp i förordningen. Klaganden anför att när rådet namnger en enskild person i en förordning på den uttryckliga grunden att denne drar fördel av en regims ekonomiska politik, måste rådet uppge särskilda och konkreta skäl för denna uppfattning i förhållande till klaganden personligen.

7.

För det fjärde gjorde tribunalen sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att klaganden inte omfattades av rätten till försvar. Rätten till försvar, vilken omfattar rätten till en rättvis rättegång och rätten till en effektiv domstolsprövning är grundläggande aspekter av rättsstatsbegreppet inom den Europeiska unionen, vilka är tillämpliga närhelst unionens institutioner vidtar åtgärder som direkt berör och missgynnar enskilda personer. Därutöver gjorde sig tribunalen skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att klagandens rätt till försvar (förutsatt att klaganden omfattas av rätten till försvar) inte hade blivit åsidosatt, eftersom en förhandling inte hade kunnat leda till något annat resultat. Detta på grund av att klaganden inte hade kommit in med uppgifter som hade kunnat medföra en annan bedömning.

8.

För det femte gjorde tribunalen en felaktig prövning av beslut, genom vilka en person har tagits upp i en bilaga till en förordning om frysning av tillgångar. En domstolsprövning av lagenligheten av ett sådant beslut ska omfatta såväl den bedömning av de fakta och omständigheter som har åberopats som grund för åtgärden, som den bevisningen och de uppgifter som ligger till grund för denna bedömning.

9.

Slutligen gjorde tribunalen sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den inte godtog klagandens argument att hans äganderätt hade blivit åsidosatt och att förordningen var oberättigad och oproportionerlig, i den mån den avsåg honom.


(1)  Rådets förordning (EG) nr 194/2008 av den 25 februari 2008 om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Burma/Myanmar och om upphävande av förordning (EG) nr 817/2006 (EUT L 66, s. 1).


Top