5.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 170/113

1.1

Förslaget till ändring av förordningen, som till innehållet är helt berättigat, bör göra det möjligt att bättre bekämpa olagliga avfallstransporter och inkorrekt behandling av avfall. Genom att fastställa en tydlig och enhetlig ram för genomförandet av kontroller erbjuder den nya lagstiftningen medlemsstaterna ett metodstöd, och den bör också uppmuntra dem att genomföra effektivare kontroller eftersom planerna kommer att ses över årligen och anpassas efter behoven.

1.2

När det gäller exporter bör det faktum att den behöriga myndigheten ska få rätt att begära bevis på att transporten uppfyller de rättsliga kraven vad gäller metoder, teknik och normer för avfallsbehandling som tillämpas av återvinningsanläggningen i mottagarlandet göra det möjligt att effektivare bekämpa olagliga transporter, som tyvärr är en verksamhet som man vet att maffian ägnar sig åt.

1.3

Införandet av effektiva och enhetliga kontroller bör också göra det möjligt att bekämpa illojal konkurrens, där det i slutändan är de företag som respekterar reglerna och agerar på ett ärligt och öppet sätt som missgynnas i förhållande till dem som inte respekterar de rättsliga skyldigheterna, kringgår dem eller avsiktligen överträder dem.

1.4

En bättre organisation av kontrollplanerna är önskvärd, såväl med tanke på skyddet av folkhälsan och miljön som på bevarandet av en sund konkurrens i sektorn samt även för att man ska kunna bekämpa maffians verksamhet. Man måste ändå komma ihåg att införandet av ytterligare praktiska åtgärder nödvändigtvis innebär kostnader och kräver att medlemsstaterna gör prioriteringar i de offentliga utgifterna.

2.1

Kommissionen vill nu, åtta år efter det att förordningen genomfördes, dra vissa slutsatser av de erfarenheter som gjorts i syfte att förbättra texten i förordning (EG) nr 1013/2006 genom ändringar som syftar till att å ena sidan förenkla förfarandena och å andra sidan göra kontrollerna effektivare i syfte att bland annat förhindra olagliga transporter av farligt avfall.

2.2

Målet med den aktuella förordningen var att införliva OECD:s bestämmelser och Baselkonventionen om transporter av avfall i EU-lagstiftningen, lösa problem beträffande tillämpningen av förordningen från 1993, främja harmoniseringen av bestämmelserna om gränsöverskridande transporter av farligt avfall på internationell nivå, samt att förenkla och förtydliga texten.

2.3

Frågan om EU-lagstiftningens överensstämmelse med de internationella konventionerna är visserligen reglerad, men det återstår att förbättra kontrollerna med särskilt fokus på farligt avfall och olagliga transporter av farligt avfall som skickas för dumpning eller som behandlas på ett sätt som inte uppfyller normerna. I praktiken måste man i högre grad inrikta kontrollerna på det mest problematiska avfallet.

2.4

Vi vill erinra om att inom EU har alla transporter av avfall för återvinning rätt till fri rörlighet. Transporter av icke-farligt avfall behöver inte förhandsanmälas utan det är tillräckligt att de uppfyller de allmänna kraven på information. Både transporter av farligt avfall för återvinning och transporter av avfall för bortskaffande omfattas av krav på skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande.

2.5

Då denna lagstiftning genomförs måste tillämpningen kontrolleras. Man har följaktligen beslutat att medlemsstaterna ska genomföra kontroller av företagen i enlighet med ramdirektivet om avfall, liksom kontroller av transporter, såväl vägtransporter och transporter i hamnar som alla andra typer av transporter. Kontrollerna kan också genomföras vid slutdestinationen eller på en anläggning för återvinning eller bortskaffande.

2.6

Medlemsstaterna ska genomföra kontroller på det sätt de anser lämpligast. Förordningen om transport av avfall innehåller inte några specifika bestämmelser om hur kontrollerna ska genomföras. Medlemsstaternas handlingsfrihet har inneburit att det i praktiken är stora skillnader mellan dem. Vissa länder har infört effektiva mekanismer, medan andra vidtagit få åtgärder, bland annat därför att de saknar tillräckliga medel. Denna situation leder till att exportörer av olagligt avfall väljer att skicka sitt avfall via de medlemsstater som har minst kontroller.

2.7

De allvarligaste problemen när det gäller olagliga transporter berör givetvis farligt avfall, samt avfall som skickas för dumpning eller otillräcklig behandling utan att gällande bestämmelser respekteras. Detta kan få allvarliga konsekvenser både för människors hälsa och för miljön.

2.8

Ytterligare en av de negativa konsekvenserna av de omfattande olagliga transporterna är att konkurrensen snedvrids på grund av att kontrollerna genomförs på mycket olika sätt i de olika medlemsstaterna. De företag som respekterar lagstiftningen missgynnas alltså, medan företag som kan bedriva verksamhet i de länder där man bara genomför få eller dåliga kontroller drar fördel av detta.

2.9

Det är i syfte att motarbeta sådana olagliga och farliga aktiviteter som kommissionen föreslår en översyn av förordningen. Förslaget syftar till att stödja och styra medlemsstaternas inspektioner så att dessa kan inriktas på de mest riskfyllda avfallsflödena.

3.1

Förutom att kommissionen har lagt till en definition av återanvändning av produkter som inte är avfall, och att man vill ha befogenhet att anta delegerade akter med avseende på tekniska och organisatoriska krav för informationsutbyte, är den viktigaste delen av förslaget ändringen av artikel 50 i förordningen.

3.2

Målet med ändringarna är följande:

3.2.1

Att få medlemsstaterna att organisera kontroller av företagen och genomföra stickprovskontroller, inte bara av transporterna utan också av anläggningarna för återvinning och bortskaffande.

3.2.2

Att få medlemsstaterna att upprätta planer för inspektion av avfallstransporter, till exempel inspektioner av anläggningar och företag samt av transporter (vägar, järnvägar och hamnar).

3.3

Planernas övriga innehåll har fastställts av kommissionen, som anger sju punkter som medlemsstaterna ska rätta sig efter och rapportera om.

3.4

Planerna ska omfatta följande: Information om strategin med angivande av vilka medel som används, en riskbedömning av de olagliga avfallsflödena, fastställande av prioriteringar, information om antal och typ av planerade inspektioner som avser avfallsanläggningar och transporter, arbetsfördelning mellan alla involverade myndigheter, metoder för samordning mellan olika myndigheter, samt en bedömning av behovet av utbildning för inspektörer. Planerna ska ses över minst en gång per år.

3.5

Dessutom tillkommer bestämmelser om lämpligt skydd av avfallstransporter och återvinning i enlighet med lagstiftningen.

4.1

Den situation som kommissionen beskriver, omfattningen av de olagliga transporterna och de stora skillnaderna när det gäller kontroller och genomförande av lagstiftningen innebär att det är berättigat att ingripa för att motarbeta de olagliga transporterna och minska de hälsorelaterade och miljömässiga risker som de medför, samt avhjälpa den negativa situationen för de företag som tillämpar lagstiftningen på ett korrekt sätt.

4.2

Genomförandet av den nya lagstiftningen får dock inte ta sig uttryck i formella administrativa åtgärder vars syfte är att anpassa sig efter nyligen utfärdade bestämmelser utan att det skett ett konkret genomförande, eftersom detta skulle kräva att nya ekonomiska resurser uppbådas, vilket är en svår uppgift för medellösa medlemsstater som samtidigt är tvungna att få ordning på de offentliga utgifterna.

4.3

De förfaranden som planeras bör följaktligen vara enkla för att få de medlemsstater som i dag inte utför någon verklig kontroll att införa eller förbättra de nödvändiga kontrollerna. Risken för att ställas inför domstol på grund av att skyldigheterna i fördragen inte har fullgjorts skulle eventuellt kunna göra de medlemsstater som inte fullgjort dessa skyldigheter mer ambitiösa, liksom åtgärder som vidtas av vanliga medborgare med ett legitimt intresse av att agera.