51998IP1086

B4-1086, 1088, 1102, 1119, 1139, 1152 och 1159/98

Resolution om brådskande åtgärder att vidta mot dopning inom idrott

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av Europarådets antidopningskonvention av den 16 november 1989, vars mål är att eliminera dopning inom idrotten på alla nivåer genom fastställande av bindande standarder för harmonisering av de nationella bestämmelserna mot dopning, och de åtgärder som föreslogs av uppföljningsgruppen för nämnda konvention i Strasbourg den 5 november 1998,

- med beaktande av Europarådets idrottsstadga av den 24 september 1992 och dess rekommendation R(92)14 om den idrottsetikkodexen som syftar till att i stor skala säkerställa en idrottsmoral, som är säker och sund samt tillgänglig för alla,

- med beaktande av de europeiska idrottsministrarnas möte i Nicoslo den 14-15 maj 1998, då man betonade nödvändigheten av att anta nya lagar och finna etiska lösningar till de särskilda problem som uppstår i samband med modern idrott, särskilt våld, dopning, den ständigt ökande kommersialiseringen och effekterna av de nya informationsteknologierna,

- med beaktande av rådets och medlemsstaternas företrädares resolution om en uppförandekodex mot dopning inom idrott ((EGT C 44, 19.2.1992, s. 1.)),

- med beaktande av sin resolution om idrott inom Europeiska gemenskapen av den 6 maj 1994 ((EGT C 205, 25.7.1994, s. 486.)),

- med beaktande av sin resolution om idrotten inom Europeiska unionen ((EGT C 200, 30.6.1997, s. 252.)) av den 13 juni 1997,

- med beaktande av artikel 129.1 i EG-fördraget,

- med beaktande av förklaringen nr 29 om idrott som bifogats Amsterdamfördraget och som särskilt betonar idrottens «sociala betydelse», särskilt för att skapa identitet och gemenskap människor emellan och genom att uppmana «Europeiska unionens organ att beakta synpunkter från idrottssammanslutningar när det gäller viktiga frågor som rör idrott»,

- med beaktande av kommissionens meddelande av den 25.11.1998 om utveckling av och utsikten för gemenskapsåtgärder inom idrotten, och av följande skäl:

A. Parlamentet erinrar om de ovannämnda resolutioner som antogs av parlamentet och om slutsatserna från Europeiska rådet i Wien om idrotten inom Europeiska unionen, vilka betonar att idrottens roll för den sociala och kulturella integrationen bör beaktas vid definitionen av gemenskapspolitiken på områdena för utbildning, ungdomsfrågor och folkhälsa.

B. Dopningen inom idrotten har, som de senaste händelserna påvisat, fått en högst oroande utbredning inom alla idrottsområden och på alla tävlings- eller amatörnivåer, och skadar den bild som idrotten förmedlar, särskilt bland ungdomar, samt är till förfång för den etiska dimensionen av idrotten.

C. Denna försämring av situationen förstärks av en dålig samordning av insatserna i syfte att bekämpa dopningen inom de olika medlemsstaterna i det internationella idrottssamfundet och särskilt mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen.

D. Det är därför viktigt att säkerställa en bättre samordning och se till att åtgärderna kompletterar varandra för att uppnå en enhetlig inriktning av de åtgärder och insatser som genomförs på nationell lagstifntingsnivå, inom de europeiska institutionerna, Europarådet och de europeiska och internationella idrottsorganisationerna.

E. Under årtiondenas lopp har idrott på hög nivå underställts en ekonomisk logik som leder till att målet med idrotten samt dess trovärdighet ifrågasätts.

1. Parlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med det uppdrag som den tilldelades av Europeiska rådet i Wien lägga fram förslag om en harmoniserad folkhälsopolitik på området för bekämpning av dopning och genomföra en samordning på området för forskning, förebyggande åtgärder, information, medicinsk övervakning av idrottsmän, kontroll av distribution och spridning av dopningspreparat, bestraffning av de som framställer och sprider förbjudna dopningspreparat,

2. är förvånat över att kommissionen i sitt meddelande om utvecklingen och framtidsutsikterna för gemenskapens insatser inom idrotten inte tar hänsyn till dopningsproblemets verkliga omfattning,

3. beklagar att kommissionen därmed kan få medlemsstaterna att införa icke-harmoniserade bestämmelser och beklagar djupt avsaknaden av förslag inför den internationella olympiska kommitténs världskonferens i Lausanne i februari 1999,

4. stöder det förslag om att upprätta ett internationellt antidopningsorgan som kommer att läggas fram vid den internationella olympiska kommitténs världskonferens i Lausanne i februari 1999, och hoppas att kommissionen kommer att delta i denna,

5. anser att detta internationella organ, som skall ha en oberoende styrelse och som skall vara öppet och inte ha något vinstsyfte, skall ha som uppgift att öka effektiviteten i kampen mot dopning genom att samordna de åtgärder som vidtagits av de internationella idrottsfederationerna och -organisationerna,

6. uppmanar den internationella olympiska kommittén att tillsammans med internationella experter och i samarbete med kommissionen, Europarådet och företrädare för berörda idrottssammanslutningar

- regelbundet uppdatera förteckningen över förbjudna preparat och metoder, och upprätta ett övergripande system för kvalitet och standarder för laboratorier som är godkända för kontroll av dopningspreparat,

- utfärda bestämmelser för kampen mot dopning, som skall ta hänsyn till eventuella särdrag inom varje idrottsgren och få samtliga internationella idrottsfederationer att acceptera dem,

7. uppmanar kommissionen att föra en aktiv politik för förebyggande genom kampanjer för att öka medvetenhet och utbildning där man betonar dopningens fara för hälsan och hur dopning skadar de etiska värdena; kampanjer som skall föras i skolorna, bland ungdomar, i idrottsföreningar och -organisationer och bland amatörer och professionella; uppmuntrar kommissionen att fullfölja initiativ såsom handboken om «ren idrott» som utarbetats i samråd med Europarådet,

8. uppmanar unionens instanser att utveckla ett nära samarbete mellan rättsväsendet, polisen, tullen och andra berörda myndigheter i syfte att kontrollera och minska tillgången till förbjudna dopningspreparat idrottssammanhang,

9. uppmanar även medlemsstaterna att vidta samordnade åtgärder för att öka antalet kontroller utanför tävlingssammanhang, och för att få de nationella federationerna att ta sitt ansvar vad gäller sanktioner mot idrottsmän som vid kontroll haft positiva prover,

10. stöder även alla förslag om bindande lagstiftning gällande tillämpningen av sanktioner vid överträdelser, övervakning av idrottsmännens och idrottslagens läkare och skydd av idrottsmännens rättigheter,

11. anser att professionella idrottsmän har rätt till en arbetsmiljö där de elementära reglerna om skydd för deras hälsa och fysiska integritet respekteras,

12. kräver att ett möte snarast anordnas mellan de europeiska ministrar som har ansvar för idrottsfrågor så att dessa kan fastställa en gemensam hållningslinje inför mötet i Lausanne och därmed ge en politisk stimulans till de ansträngningar som gjorts av de internationella institutioner och organisationer som är inblandade i kampen mot detta gissel för idrotten,

13. kräver att rådet efter Amsterdamfördragets ikraftträdande lägger fram en rekommendation på detta område,

14. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaterna, Europarådet, de nationella och internationella idrottsfederationerna och den internationella olympiska kommittén.