22.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/10

1)

För det fall att en medlemsstat efter ikraftträdandet av direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 (1), inledningsvis, inte har antagit några bestämmelser för att införa en punktskatt på elkonsumtion, utan har vidhållit en tidigare införd indirekt beskattning av denna konsumtion samt lokala skatter,

2)

Ska en avgift som tas ut på elkonsumtion och vars intäkter anslås, dels, till finansieringen av kostnader kopplade till produktion av elektricitet från förnybara källor och kraftvärme, dels till genomförandet av en geografisk avgiftsutjämning och en sänkning av elpriset för hushåll som befinner sig i en otrygg situation, anses eftersträva särskilda ändamål i den mening som avses i bestämmelserna i artikel 3.3 i direktivet av den 25 februari 1992, upprepade i artikel 1.2 i direktivet av den 16 december 2008 (3)?

3)

Kan de skattskyldiga, för det fall att endast vissa av de ändamål som eftersträvas genom avgiften ska anses vara särskilda i den mening som avses i ovannämnda bestämmelser, likväl kräva full återbetalning av den omtvistade avgiften – eller enbart återbetalning av den del av avgiften som, utav de totala kostnader som finansieras därigenom, inte svarar mot ett särskilt syfte?

4)

För det fall att det följer av svaren på ovanstående frågor att systemet för avgifter till allmänna eltjänster är, helt eller delvis, oförenligt med de unionsrättsliga reglerna om beskattning av elektricitet, ska artikel 18.10 andra stycket i direktivet av den 27 oktober 2003 tolkas så, att till och med den 1 januari 2009 var den enda skyldighet som åvilade Frankrike, bland de unionsrättsliga beskattningsreglerna för elektricitet, att respektera minimiskattesatserna i direktivet av den 27 oktober 2003?