31990R2934

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2934/90 av den 9 oktober 1990 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kullager med yttre diameter av högst 30 mm med ursprung i Thailand samt om slutgiltigt uttag av den preliminära tullen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen(1), särskilt artikel 12 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd i rådgivande kommittén enligt ovannämnda förordning, och

med beaktande av följande:

A. Provisoriska åtgärder

1. Kommissionen införde genom förordning (EEG) nr 1613/90(2) en preliminär antidumpningstull på import av kullager med en yttre diameter av högst 30 mm enligt KN-nummer 8482 10 10 med ursprung i Thailand.

B. Efterföljande förfarande

2. Efter det att den preliminära tullen införts begärde och beviljades de två producenter/exportörer (nedan kallade "exportörerna") som namnges i förordning (EEG) nr 1613/90 och den klagande en möjlighet att få yttra sig angående de slutsatser som anges i den förordningen. De tillkännagav också skriftligen sina synpunkter på dessa slutsatser.

C. Dumpning

i) Normalvärde

3. Vad gäller normalvärdet ifrågasatte exportörerna den vinstmarginal som kommissionen tillämpat i sina preliminära beräkningar.

4. De påpekade att denna vinstmarginal representerar en mycket avsevärd ökning jämfört med de vinstmarginaler som tillämpades i det förra förfarandet angående samma produkt med ursprung i samma land, och att dumpning inte hade konstaterats utan tillämpning av denna höga vinstmarginal. De hävdade vidare att den försäljning som kommissionen utgick från för att fastställa vinstmarginalen (som det beskrivs i punkt 15 fjärde stycket i förordning (EEG) nr 1613/90) skedde till exceptionellt höga priser till en enda kund, och därför inte borde beaktas vid fastställandet av den vinstmarginal som skall inkluderas i det konstruerade normalvärdet. Som ett underordnat argument, i den mån den metod som användes i förordning (EEG) nr 1613/90 skulle bekräftas, begärde exportörerna att justeringar skulle göras för de kostnader som åsamkats deras moderbolags försäljningsföretag i Singapore, Minebea Singapore Ltd, från vilket varorna fraktades till den första oberoende kunden.

5. Rådet godtar inte exportörernas argument.

6. Det faktum att en lägre vinstmarginal ansågs rimlig i ett tidigare förfarande, i ljuset av den situation som rådde då, medför inte att den vinstmarginal som på grundval av den nya faktiska situationen fastställs i det nuvarande förfarandet blir oskälig. Dessutom kan utredningens slutsatser inte påverkas av synpunkten att användningen av en lägre vinstmarginal i det nuvarande fallet skulle ha medfört en lägre eller obefintlig dumpningsmarginal.

7. Vad gäller typen av den försäljning som kommissionen utgick från vid fastställandet av vinstmarginal för normalvärdet (punkt 15 fjärde stycket i förordning (EEG) nr 1613/90), godtar rådet att denna försäljning gjordes till en enda kund, men noterar att flera olika typer av kullager förekom och att kvantiteterna var mycket stora. Dessutom finns det inget underlag för påståendet att försäljningspriserna var exceptionellt höga, och exportörerna har inte företett några konkreta bevis till stöd för detta påstående.

8. Vidare kan de justeringar som begärts för de kostnader som exportörerna haft för försäljning enligt ovannämnda punkt 15 fjärde stycket inte beviljas. Den vinstmarginal som används i det aktuella fallet är inte en vinst i ett tredje land som sådant, utan har beräknats enligt bestämmelserna i slutet av artikel 2.3 b ii i förordning (EEG) nr 2423/88, det vill säga på "skälig grundval", som utgörs av förhållandet mellan försäljningspris och enhetskostnad enligt inledningen i punkt 15 femte stycket i förordning (EEG) nr 1613/90. Detta tal har justerats nedåt avsevärt men rådet anser att det inte finns några skäl att dra av de berörda kostnaderna eftersom dessa inte hade uppkommit om transaktionen hade ägt rum i Thailand.

ii) Exportpris

9. Några anmärkningar lades inte fram angående exportpriset som det fastställs i förordning (EEG) nr 1613/90.

iii) Jämförelse

10. Exportörerna hävdade att normalvärdet med tanke på jämförelsen borde minskas med de tullar och skatter som tas ut vid import. Kullager som exporteras från Thailand är befriade från sådana tullar och skatter, medan tullar och skatter normalt tas ut för produkter som säljs på hemmamarknaden, och exportörerna hävdade att en justering för dessa belopp borde göras enligt artikel 2.10 b i förordning (EEG) nr 2423/88.

11. Rådet godtar inte exportörernas begäran. Normalvärdet beräknades på grundval av den faktiska produktionskostnaden, som inte omfattar de aktuella tullarna och skatterna. Det finns följaktligen inga skäl att minska normalvärdet, eftersom det beräknats utan att innefatta de importtullar och skatter som senare tas ut på försäljning på hemmamarknaden.

iv) Slutsats

12. Med hänsyn till ovanstående överväganden bekräftar rådet de slutsatser om dumpning som anges i förordning (EEG) nr 1613/90.

D. Skada

13. Vad gäller frågan om skada, begränsade exportörerna sina argument till att endast omfatta kommissionens slutsatser angående den avsaknad av vinst som konstaterats vid fastställandet av skadan och den riktvinst på 15 % som använts för att beräkna skadetröskeln (punkterna 34 och 54 i förordning (EEG) nr 1613/90).

14. Exportörerna ansåg att denna vinstnivå var för hög och hävdade i synnerhet att kullagerindustrin inte kräver en så hög nivå på kostnader för forskning och utveckling som krävs för många andra sektorer och produkter. Vidare hävdade de att det hade varit svårare för kommissionen att bevisa förekomst av skada om ett lägre vinsttal hade tillämpats för gemenskapsindustrin.

15. Rådet godtar inte exportörernas argument att riktvinsten för gemenskapsindustrin är för högt. Rådet konstaterar att kommissionen kom fram till talet på 15 % efter att ha beaktat den historiska utvecklingen och de nödvändiga investeringarna i anläggningstillgångar, forskning och utveckling, utbildning och saluföring. Rådet drar därför slutsatsen att en vinst på 15 % utgör en skälig avkastning på försäljningen för industrin i gemenskapen, och att med hänsyn till detta exportörernas andra argument om att skada inte skulle ha konstaterats om en lägre riktvinst hade tillämpats är irrelevant.

16. Rådet bekräftar därför de slutsatser om skada som kommissionen kommit fram till i förordningen om den preliminära tullen.

E. Vållande av skada

17. Exportörerna anförde inte några invändningar rörande kommissionens slutsatser om vållande av skada. Rådet bekräftar därför dessa slutsatser.

F. Gemenskapens intresse

18. Ingen av de berörda parterna framlade några argument angående kommissionens överväganden om gemenskapens intresse enligt punkterna 45 och 46 i förordning (EEG) nr 1613/90. Rådet bekräftar därför att det ligger i gemenskapens intresse att åtgärder vidtas mot den illojala konkurrens som orsakas av import till dumpade priser av kullager med ursprung i Thailand.

G. Tull

19. Eftersom de aktuella kullagren omfattas av en exportavgift som tas ut av den thailändska staten i syfte att undvika utjämningstullar (kommissionens beslut 90/266/EEG(3)), hävdade exportörerna att införandet av en antidumpningstull på samma kullager skulle innebära att ett och samma förhållande straffades två gånger, i strid mot artikel 13.9 i förordning (EEG) nr 2423/88. Deras huvudargument gällde effekten av den andra typen av subvention, det vill säga befrielsen från skatt på företagsinkomst, på normalvärdet och på exportpriset (punkt 53 i förordning (EEG) nr 1613/90). Exportörerna anförde att kommissionen agerade godtyckligt när den antog att denna subvention har samma effekt på exportpriset till gemenskapen som den har på priset till den förste oberoende kunden i Singapore, vilket pris användes för att fastställa den vinstmarginal som tillämpades vid beräkningen av normalvärdet.

20. Rådet finner dock att kommissionen gör rätt i att anta att en exportsubvention, som beviljas på samma sätt för all export, medför samma proportionerliga minskning av exportpriserna för alla destinationer. Rådet avvisar därför exportörernas argument och bekräftar kommissionens slutsatser angående kombinationen av antidumpnings- och utjämningstullar.

H. Uttag av preliminär tull

21. Med hänsyn till storleken på de fastställda dumpningsmarginalerna och den allvarliga skada som vållats gemenskapsindustrin anser rådet att det är nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av en preliminär antidumpningstull slutgiltigt bör tas ut i sin helhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull på 6,7 % av nettopriset fritt gemenskapens gräns, oförtullat, införs härmed på import av kullager med en yttre diameter av högst 30 mm enligt KN-nummer 8482 10 10 med ursprung i Thailand.

2. Gällande bestämmelser om tullar skall tillämpas.

Artikel 2

De belopp för vilka säkerhet enligt förordning (EEG) nr 1613/90 ställts i form av en preliminär antidumpningstull skall slutgiltigt tas ut i sin helhet.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 9 oktober 1990.

På rådets vägnar

P. ROMITA

Ordförande

(1) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1.

(2) EGT nr L 152, 16.6.1990, s. 24.

(3) EGT nr L 152, 16.6.1990, s. 59.