32001Y0115(01)

Utkast till åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område

(2001/C 12/01)

INLEDNING

Genom Amsterdamfördraget har det i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen införts en ny avdelning IV med tydliga bestämmelser om civilrättsligt samarbete.

För att stimulera till detta samarbete och fastställa klara riktlinjer för det, ansåg Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 att "ett ökat ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden och domar samt en nödvändig tillnärmning av lagstiftningen skulle underlätta samarbetet mellan myndigheter och det rättsliga skyddet av enskildas rättigheter". Europeiska rådet godkände principen om ömsesidigt erkännande, som bör bli "en hörnsten i det rättsliga samarbetet både på det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom unionen".

När det gäller civilrättsliga ärenden förordade Europeiska rådet i Tammerfors "en minskning av de mellanliggande åtgärder som fortfarande krävs för att möjliggöra erkännande och verkställighet av avgöranden och domar i den anmodade staten. Som ett första steg bör dessa mellanliggande förfaranden avskaffas när det gäller beslut i mindre konsument- och handelstvister och vissa domar i familjerättsliga processer (t.ex. underhållstvister och umgängesrätt). Sådana beslut skulle automatiskt erkännas i hela unionen utan några mellanliggande förfaranden eller grunder för att vägra verkställighet. Detta kunde ske i samband med att miniminormer fastställs för vissa aspekter av den civilprocessrättsliga lagstiftningen."

Europeiska rådet anmodade rådet och kommissionen att före utgången av år 2000 anta ett åtgärdsprogram för att genomföra principen om ömsesidigt erkännande och tillade att "inom ramen för detta program bör också arbetet påbörjas med en europeisk exekutionstitel och med de delar av processrätten för vilka gemensamma miniminormer är nödvändiga för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande, samtidigt som medlemsstaternas grundläggande rättsprinciper respekteras".

Mellan medlemsstaterna fastställs i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 bestämmelser om domstols behörighet, erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Denna konvention, ändrad flera gånger vid nya staters anslutning till gemenskapen(1), håller för närvarande på att omarbetas till förordning(2).

Andra viktiga resultat har uppnåtts av gemenskapen: den så kallade Bryssel II-förordningen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn samt förordningen om insolvensförfaranden(3).

Principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område är således inte ny mellan medlemsstaterna. Den har emellertid hittills endast genomförts i begränsad omfattning och detta av två viktiga skäl. Det första är att många områden inom privaträtten är undantagna från de gällande rättsakterna. Det är t.ex. förhållandet i fråga om familjebildningar som uppkommit genom andra relationer än äktenskap, samt bestämmelser om makars förmögenhet och arvsrätt.

Det andra skälet är att de befintliga texterna låter vissa hinder kvarstå mot en fri rörlighet för domar. De mellanliggande förfaranden som gör det möjligt för en dom som har avkunnats i en medlemsstat att verkställas i en annan medlemsstat anses fortfarande alltför omständliga. Trots de förändringar och förenklingar som den framtida Bryssel I-förordningen medför beträffande erkännande och verkställighet av domar undanröjs inte alla hinder för domars rörlighet utan hinder inom Europeiska unionen.

En debatt om denna fråga anordnades vid det informella mötet mellan ministrarna för rättsliga och inrikes frågor i Marseille den 28-29 juli 2000.

Åtgärdsprogrammet innehåller målsättningar och etapper för de arbeten som kommer att påbörjas i unionen under de närmaste åren för att genomföra principen om ömsesidigt erkännande samt rekommendationer om att anta sådana åtgärder som kan underlätta både de ekonomiska aktörernas verksamhet och medborgarnas vardagsliv.

Programmet innehåller åtgärder som berör erkännande och verkställighet i en medlemsstat av domar som meddelats i en annan medlemsstat, vilket innebär att harmoniserade bestämmelser om domstols behörighet skall antas i likhet med vad som redan har gjorts i Brysselkonventionen och i Bryssel II-förordningen. Det påverkar inte de arbeten som kommer att inledas på andra områden som omfattas av det civilrättsliga samarbetet, särskilt när det gäller lagkonflikter. Åtgärder för att harmonisera bestämmelserna om lagkonflikter kan ibland föras in i samma instrument som de som gäller domstols behörighet och erkännande av verkställighet av domar och bidrar förvisso till att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar.

Vid genomförandet av de rekommenderade åtgärderna kommer man att beakta de instrument som har antagits eller det arbete som pågår inom andra internationella forum.

Tillvägagångssättet för inrättandet av programmet består av följande delar:

- Att fastställa de områden där framsteg bör göras.

- Att bestämma de möjliga framstegens art, former och omfattning.

- Att fastställa de olika etapperna för de framsteg som bör göras.

I. OMRÅDEN FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

NULÄGET

Brysselkonventionen från 1968 är det grundläggande instrumentet. Den omfattar privaträttens alla områden, utom dem som uttryckligen är undantagna och som uttömmande räknas upp i denna text: fysiska personers rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden, arv och testamente, konkurser, social trygghet, skiljedomsförfarande. Den kommande Bryssel I-förordningen, som skall ersätta konventionen från 1968, kommer inte att ändra tillämpningsområdet.

Kompletterande instrument: de områden som är undantagna från Brysselkonventionens tillämpningsområde omfattas ännu inte alla av de instrument som kompletterar de bestämmelser som infördes 1968.

Bryssel II-förordningen av den 29 maj 2000 skall tillämpas på civilrättsliga förfaranden rörande äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap, samt civilrättsliga förfaranden rörande föräldraansvar för makarnas gemensamma barn vid sådana förfaranden som avses i föregående punkt.

Följande frågor omfattas således inte och förblir undantagna från alla tillämpliga instrument mellan medlemsstaterna:

- Vissa aspekter av sådana mål om äktenskapsskillnad eller separation som inte regleras i Bryssel II-förordningen (särskilt domar om föräldraansvar vilka ändrar domar avkunnade vid skilsmässa eller separation).

- Familjebildningar som uppkommit genom andra relationer än äktenskap.

- Makars förmögenhetsförhållanden.

- Arv och testamenten.

Förordningen av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden skall tillämpas på kollektiva insolvensförfaranden som innebär att gäldenären helt eller delvis berövas rådigheten över sina tillgångar och att en förvaltare utses(4).

FÖRSLAG

A. OMRÅDEN SOM ÄNNU INTE OMFATTAS AV BEFINTLIGA INSTRUMENT

Det är främst inom familjerätten som framsteg behövs. Rättsliga instrument kommer att utarbetas inom följande två områden:

1. Internationell behörighet, erkännande och verkställighet av domar om upplösning av makars förmögenhetsförhållanden, förmögenhetsrättsliga konsekvenser av separation mellan par som inte är gifta samt arvsrätt

De system som reglerar makars förmögenhetsförhållanden och de som reglerar arvsrätten stod redan på prioriteringslistan i handlingsplanen från Wien (december 1998). De ekonomiska effekterna av de beslut som fattas när de äktenskapliga banden blir lösare eller helt upplöses under makarnas livstid, eller när en av dem avlider, är uppenbarligen av stor vikt för genomförandet av det europeiska rättsliga området. Inom denna ram är det möjligt att en distinktion måste göras mellan de system som reglerar makars förmögenhetsförhållanden och de som reglerar arvsrätten vid utarbetandet av instrument. I detta avseende kommer man att granska förhållandet i medlemsstaternas lagstiftning mellan de system som reglerar makars förmögenhetsförhållanden och de som reglerar arvsrätten.

Frågan om förmögenhetsrättsliga konsekvenser av separation mellan par som inte är gifta kommer också att behandlas, så att alla de delar av familjelagstiftningen som rör förmögenhet blir granskade.

2. Internationell behörighet, erkännande och verkställighet av domar om föräldraansvar och andra icke-förmögenhetsrättsliga aspekter på separation mellan par

a) Familjebildningar som uppkommit genom andra relationer än äktenskap

Det är frågan om att komplettera Bryssel II-förordningens område med beaktande av en sociologisk verklighet: par bildas allt oftare utan äktenskapliga band, och antalet barn som föds utom äktenskapet ökar märkbart.

För att ta hänsyn till denna nya sociala verklighet bör tillämpningsområdet för Bryssel II-förordningen utvidgas, eventuellt genom ett separat instrument, särskilt till domar som rör föräldraansvaret för barn till ogifta par.

b) Andra domar om föräldraansvar än vid äktenskapsskillnad eller separation

Bestämmelserna i Bryssel II-förordningen gäller endast domar vid förfaranden inom äktenskap. Med beaktande av hur många betydelsefulla beslut som fattas i ett senare skede, genom vilka man ändrar de villkor för utövande av föräldraansvaret som har fastställts i domar avkunnade vid skilsmässa eller separation, är det nödvändigt att också dessa omfattas av bestämmelserna om behörighet, erkännande och verkställighet i Bryssel II-förordningen. Denna utveckling bör gälla såväl beslut om gifta par som beslut inom ramen för separation mellan ogifta par.

På de nya områden som för närvarande inte omfattas av något instrument kommer det att vara nödvändigt att utreda medlemsstaternas interna rättssystem samt befintliga internationella instrument, för att få en uppfattning om vilken räckvidd man bör ge åt de instrument man planerar utarbeta.

B. OMRÅDEN SOM REDAN OMFATTAS AV GÄLLANDE INSTRUMENT

Det gäller att förbättra de befintliga mekanismernas sätt att fungera genom att minska eller undanröja hindren för fri rörlighet för domar. Slutsatserna från Tammerfors avser allmänt alla "civilrättsliga frågor", men där betonas också att man som ett första steg bör avskaffa dessa mellanliggande förfaranden när det gäller beslut i mindre konsument- och handelstvister och vissa domar i familjerättsliga processer (till exempel underhållstvister och umgängesrätt).

Man pekar sålunda på två områden, å ena sidan familjerätten, i synnerhet umgängesrätt och underhållsbidrag, och å andra sidan handelsrätten och konsumenträtten. Dessa områden fastställs härigenom som prioriterade.

1. Umgängesrätt

På detta område har Frankrike redan lagt fram ett initiativ. Det syftar till att avskaffa exekvaturförfarandet för att umgängesrätten skall kunna utövas gränsöverskridande på grundval av ett beslut inom tillämpningsområdet för Bryssel II-förordningen.

2. Underhållsbidrag

Denna fråga omnämns uttryckligen i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors och har, liksom den förra frågan, en direkt betydelse för medborgarnas vardagsliv. Utan att detta innebär att det är nödvändigt att utarbeta ett särskilt juridiskt instrument, är garantier för en effektiv och snabb indrivning av underhållsbidrag väsentliga för många personers välbefinnande i Europa. I Brysselkonventionen och i den kommande Bryssel I-förordningen finns det redan delbestämmelser till förmån för de underhållsberättigade, men på sikt bör dessa underhållsberättigade också få dra fördel av att exekvaturförfarandet avskaffas, vilket kommer att förbättra deras möjligheter att göra sina rättigheter gällande.

3. Obestridda fordringar

Avskaffande av exekvaturförfarandet för obestridda fordringar bör tillhöra gemenskapens prioriteringar.

Innehållet i begreppet obestridda fordringar kommer att fastställas närmare i samband med att gränsdragningar görs för de instrument som utarbetas med tillämpning av programmet. För närvarande täcker detta begrepp rent allmänt de situationer i vilka en fordringsägare, med hänsyn till att gäldenären bevisligen ej har bestridit arten och storleken av sin skuld, har erhållit en exekutionstitel mot gäldenären.

Att ett exekvaturförfarande kan försena verkställigheten av beslut som rör obestridda fordringar är i sig motsägelsefullt. Detta motiverar till fullo att området i fråga blir ett av de första där exekvaturförfarandet avskaffas. En snabb indrivning av innestående fordringar är en absolut nödvändighet för handeln och utgör ett ständigt bekymmer för de ekonomiska kretsar som berörs av att den inre marknaden fungerar väl.

4. Mindre rättstvister

Begreppet "mindre" rättstvister, som Europeiska rådet i Tammerfors hänvisar till, täcker olika situationer av varierande vikt, vilka leder till olika förfaranden i de olika medlemsstaterna. Arbetet med att förenkla och påskynda förfaranden vid mindre, gränsöverskridande tvister i enlighet med slutsatserna från Tammerfors, kommer genom upprättandet av specifika gemensamma processrättsliga förfaranden eller miniminormer också att underlätta erkännande och verkställighet av domar(5).

II. OLIKA NIVÅER AV ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

NULÄGET

Nuvarande nivåer för ömsesidigt erkännande

På de områden som inte omfattas av befintliga instrument följer erkännande och verkställighet av utländska domar den anmodade statens lagstiftning samt befintliga bi- och multilaterala internationella avtal i denna fråga.

På de områden som redan omfattas kan man skilja mellan två nivåer:

Den första nivån är den som ännu finns i Brysselkonventionen från 1968 samt i Bryssel II-förordningen: automatiskt erkännande utan bestridande, förklaring om verkställbarhet (exekvatur) erhålls efter ansökan, som dock kan avslås på någon av de grunder som uppräknas i det tillämpliga instrumentet. Det handlar om ett mindre omständligt exekvaturförfarande än vad som allmänt gäller vid tillämpning av nationell lagstiftning.

Den andra nivån är ett resultat av revideringen av Bryssel- och Luganokonventionerna och kommer att genomföras efter antagande av Bryssel I-förordningen, som skall ersätta Brysselkonventionen från 1968. Förfarandet för att erhålla verkställighetsförklaringen är avsevärt förenklat: den utfärdas efter det att vissa formaliteter är uppfyllda och kan först i ett senare skede bestridas av den andra parten (ett system med omvänt förfarande i tvistemål). Detta förenklade exekvaturförfarande är tillämpligt på alla områden som omfattas av den nuvarande Brysselkonventionen från 1968 samt insolvensförfaranden som omfattas av förordningen av den 29 maj 2000.

FÖRSLAG

Att uppnå nya nivåer för ömsesidigt erkännande

A. ÅTGÄRDER SOM DIREKT BERÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1. Områden som inte omfattas av existerande instrument

Man bör satsa på att genom en progressiv metod uppnå den nivå man nått med Bryssel II-förordningen innan man uppnår nivån i den framtida Bryssel I-förordningen och sedan gå vidare. Det kommer emellertid att vara möjligt att i vissa fall direkt uppnå nya nivåer av ömsesidigt erkännande utan någon övergångsetapp.

2. Områden som redan omfattas av existerande instrument

På dessa områden bör man gå ännu längre genom två serier av åtgärder.

a) Första serien åtgärder: att ytterligare minska de mellanliggande åtgärderna och i den anmodade staten förstärka verkan av de beslut som fattas i ursprungsstaten

i) Begränsning av de grunder som kan åberopas för att bestrida erkännande eller verkställighet av en utländsk dom (exempelvis upphävande av den grund som hänvisar till allmän rättsordning, med beaktande av fall där denna motivering för närvarande används inom medlemsstaternas rättsväsende).

ii) Införande av en preliminär verkställighet, på så vis att den dom som i den anmodade staten innehåller beslut om verkställighet i sig blir preliminärt verkställbar, trots ett eventuellt utövande av rätten att överklaga.

Denna utveckling kräver en ändring av artikel 47.3 i utkastet till Bryssel I-förordningen (artikel 39 första stycket i Brysselkonventionen).

iii) Införande av säkerhetsåtgärder på europeisk nivå, genom att möjliggöra att en dom som meddelas i en medlemsstat på hela unionens territorium medför bemyndigande att initiera säkerhetsåtgärder rörande gäldenärens tillgångar.

Denna möjlighet, som i dag inte förekommer i utkastet till Bryssel I-förordningen, skulle t.ex. möjliggöra att en person, som erhållit en dom mot sin gäldenär i en medlemsstat, om denne bestrider indrivningen av fordran, omedelbart kan låta frysa gäldenärens egendom i en annan medlemsstat av säkerhetsskäl, utan något ytterligare förfarande. Dessa åtgärder har inte på något vis någon inverkan på att viss egendom enligt nationell lagstiftning till sin natur inte går att ta i beslag.

iv) En förbättring i fråga om beslag av bankmedel, till exempel genom införandet av ett europeiskt förfarande för beslagtagande av banktillgångar. Om det finns en bestyrkt exekutionstitel i den ursprungliga medlemsstaten, skulle den i varje annan medlemsstat, utan exekvatur och med omedelbar rättsverkan, kunna leda till kvarstad på gäldenärens innestående banktillgodohavanden. Domen skulle verkställas i den stat där kvarstaden görs, åtminstone enligt den statens anspråk, om inte gäldenären kommer med bestridanden.

b) Andra serien åtgärder: avskaffande av mellanliggande åtgärder

Ett fullständigt slopande av rättslig prövning av utländska domar i den anmodade staten gör det möjligt för en nationell dom att fritt cirkulera i gemenskapen. I varje anmodad stat betraktas en sådan dom på samma sätt som om den hade avkunnats i den staten.

På vissa områden skulle exekvaturförfarandet kunna avskaffas genom införandet av en regelrätt europeisk exekutionstitel som resultat av ett särskilt, enhetligt och harmoniserat förfarande(6), som inrättats inom gemenskapen.

B. KOMPLETTERANDE ÅTGÄRDER I SAMBAND MED ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1. Miniminormer för vissa aspekter av civilprocessen

Det kommer ibland att bli nödvändigt, för att inte säga oundgängligt, att på europeisk nivå fastställa ett antal processrättsliga regler, som skall utgöra gemensamma minimigarantier och vara avsedda att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättsväsenden. Dessa garantier skall göra det möjligt att bland annat säkerställa ett strikt iakttagande av kraven på en rättvis process, i överensstämmelse med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

För varje planerad åtgärd kommer frågan om vissa av dessa minimigarantier skall utarbetas att behandlas för att fastställa om de är ändamålsenliga och betydelsefulla. Inom vissa områden, och särskilt när man planerar att avskaffa exekvaturförfarandet, kan utarbetandet av dessa minimigarantier utgöra en förutsättning för de framsteg man eftersträvar.

Om upprättandet av minimigarantier verkar otillräckligt, bör arbetet inriktas mot en viss harmonisering av förfarandena.

För att grundläggande rättsprinciper i medlemsstaterna skall beaktas, kommer åtgärder för upprättande av minimigarantier eller en viss harmonisering av förfarandena särskilt att eftersträvas för ömsesidigt erkännande av domar rörande föräldraansvar (inklusive umgängesrätt). Frågan om hänsynstagande till barnets bästa och barnets plats i förfarandet kommer att tas upp inom denna ram.

För att öka säkerheten, effektiviteten och snabbheten i delgivningen av handlingar i sådana mål som uppenbarligen är grundläggande för det ömsesidiga förtroendet mellan olika nationella rättssystem kommer man att planera för en harmonisering av gällande bestämmelser i denna fråga eller för utarbetande av miniminormer.

Genom att göra det möjligt för parterna i tvisten att föra fram sin argumentation under förhållanden som alla medlemsstater erkänner som giltiga, förstärker man från början förtroendet för rättskipningen och det blir därför lättare att avskaffa all kontroll i efterföljande led.

Vid en sådan utveckling kommer man att beakta de framsteg som redan har gjorts tack vare att rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur har trätt i kraft.

2. Effektiva åtgärder för att förbättra verkställighet av domar

Andra kompletterande åtgärder är att försöka effektivisera verkställigheten i den anmodade staten av de domar som avkunnats i en annan medlemsstat.

Vissa av dessa åtgärder skulle i synnerhet kunna gälla gäldenärens tillgångar. Verkställigheten av domar inom Europeiska unionen skulle i själva verket kunna underlättas om det vore möjligt att få exakt kännedom om gäldenärens finansiella situation. Åtgärder skulle således kunna vidtas, så att det exakt skulle kunna avgöras vad som ingår i en gäldenärs tillgångar på medlemsstaternas territorium.

Vid utarbetandet av åtgärder av denna art bör man beakta de konsekvenser de kan få för dataskyddet och att vissa uppgifter är sekretessbelagda, i enlighet med vad som föreskrivs i medlemsstaternas interna lagstiftning eller i internationell rätt.

3. Förbättring av hela det civilrättsliga samarbetet

Som kompletterande åtgärder skall även räknas de åtgärder som gör att tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande kan införas i en gynnsam kontext, dvs. i ett bättre samarbete mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter.

Införandet av det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område bör således stå på åtgärdsprogrammet, som kompletterande åtgärd(7).

Nämnas bör även utarbetandet av ett instrument som gör att samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar kan förstärkas när det gäller bevisupptagning i mål och ärenden av civil och kommersiell natur(8).

I åtgärdsprogrammet ingår också åtgärder som kan underlätta medborgarnas möjlighet till domstolsprövning. Inom ramen för detta kommer man att beakta uppföljningen av den grönbok om rättshjälp som kommissionen lade fram i februari 2000 för att initiativ på rättshjälpsområdet skall tas i gränsöverskridande ärenden.

Det förefaller även särskilt lämpligt att ge bättre information till allmänheten om de bestämmelser som är tillämpliga för ömsesidigt erkännande(9).

Slutligen kan genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande underlättas genom en harmonisering av reglerna vid lagkonflikter.

III. ETAPPER

METOD

Det är alltid svårt att fastställa tidsfrister för arbete som skall utföras inom gemenskapen. Alltför korta tidsfrister är orealistiska, alltför långa tidsfrister gör att medlemsstaterna förlorar motivationen. Det förefaller därför nödvändigt att gå framåt i etapper, utan att fastställa några exakta datum, men med några viktiga riktlinjer.

1. Programmet genomförs från och med antagandet av Bryssel I-förordningen, som är det grundläggande instrumentet för ömsesidigt erkännande.

2. Programmet är uppdelat i följande fyra åtgärdsområden:

- De områden inom privaträtten som omfattas av Bryssel I-förordningen.

- De områden av familjerätten som omfattas av Bryssel II-förordningen samt familjebildningar som uppkommit genom andra relationer än äktenskap.

- System för makars förmögenhetsförhållanden och förmögenhetsrättsliga konsekvenser av separation mellan par som inte är gifta.

- Arv och testamente.

3. Inom varje område fastställs etapper för att göra gradvisa framsteg. En etapp påbörjas när den föregående har avslutats, åtminstone när det gäller huvudinnehållet (t.ex. rådets godkännande av ett instrument, även om det ännu inte antagits formellt av tekniska skäl). Detta krav bör emellertid inte hindra att det görs snabbare framsteg i vissa frågor.

4. Flera initiativ kan tas samtidigt på flera områden.

5. De kompletterande åtgärder som nämns i programmet vidtas varje gång de verkar nödvändiga inom alla områden och i alla etapper av genomförandet av programmet.

FÖRSLAG

A. OMRÅDEN SOM OMFATTAS AV BRYSSEL I-FÖRORDNINGEN

Första etappen

- Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar.

- Förenkling och påskyndande av förfaranden för gränsöverskridande mindre rättstvister.

- Avskaffande av exekvatur för underhållsbidrag.

Andra etappen

Översyn av Bryssel I-förordningen.

- Införlivande av tidigare arbete.

- Utvidgning av avskaffandet av exekvatur.

- Åtgärder för att förstärka verkan i den anmodade staten av de domar som har avkunnats i ursprungsstaten (tillfällig verkställighet, säkerhetsåtgärder, inbegripet beslag av banktillgångar).

Tredje etappen

Avskaffande av exekvatur inom de områden som omfattas av Bryssel I-förordningen.

B. FAMILJERÄTT (BRYSSEL II OCH FAMILJEBILDNINGAR SOM UPPKOMMIT GENOM ANDRA RELATIONER ÄN ÄKTENSKAP)(10)

Första etappen

- Avskaffande av exekvatur för de domar som rör umgängesrätt(11).

- Instrument om familjebildningar som uppkommit genom andra relationer än äktenskap: antagande av Bryssel II-förordningens mekanismer. Det kan röra sig om ett nytt instrument eller en översyn av Bryssel II-förordningen, genom utvidgning av den senares tillämpningsområde.

- Utvidgning av tillämpningsområdet för det eller de instrument som tidigare antagits till de domar vilka ändrar de villkor för utövande av föräldraansvar som har fastställts i domar avkunnade vid skilsmässa eller separation.

Andra etappen

För varje tidigare antaget instrument:

- Tillämpning av förenklade förfaranden för erkännande och verkställighet av Bryssel I-förordningen.

- Åtgärder för att förstärka verkan i den anmodade staten av de domar som har avkunnats i ursprungsstaten (preliminär verkställighet och säkerhetsåtgärder).

Tredje etappen

Avskaffande av exekvatur på de områden som omfattas av Bryssel II-förordningen för familjebildningar som uppkommit genom andra relationer än äktenskap.

C. UPPLÖSNING AV SYSTEM FÖR MAKARS FÖRMÖGENHETSFÖRHÅLLANDEN OCH FÖRMÖGENHETSRÄTTSLIGA KONSEKVENSER AV SEPARATION MELLAN PAR SOM INTE ÄR GIFTA

Första etappen

Utarbetande av ett eller flera instrument om domstols behörighet, erkännande och verkställighet av domar i fråga om upplösning av system för makars förmögenhetsförhållanden och förmögenhetsrättsliga konsekvenser av separation mellan par som inte är gifta: antagande av Bryssel II-förordningens mekanismer.

Andra etappen

Översyn av det eller de instrument som har utarbetats under den första etappen:

- Tillämpning av förenklade förfaranden för erkännande och verkställighet av Bryssel I-förordningen.

- Åtgärder för att förstärka verkan i den anmodade staten av de domar som har avkunnats i ursprungsstaten (preliminär verkställighet och säkerhetsåtgärder).

Tredje etappen

Avskaffande av exekvatur på de områden som omfattas av det eller de instrument som har utarbetats.

D. ARV OCH TESTAMENTE

Första etappen

Utarbetande av ett instrument om domstols behörighet, erkännande och verkställighet av domar i fråga om arv och testamente: antagande av Bryssel II-förordningens mekanismer.

Andra etappen

Översyn av det instrument som har utarbetats under den första etappen:

- Tillämpning av förenklade förfaranden för erkännande och verkställighet av Bryssel I-förordningen.

- Åtgärder för att förstärka verkan i den anmodade staten av de beslut som har fattats i ursprungsstaten (preliminär verkställighet och säkerhetsåtgärder).

Tredje etappen

Avskaffande av exekvatur på de områden som omfattas av det instrument som har utarbetats.

E. KOMPLETTERANDE ÅTGÄRDER

Följande två åtgärder har redan föreslagits och det förefaller nödvändigt att anta dem så snart som programmet inleds:

- Instrument för bevisupptagning.

- Införande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område.

För övrigt kan man tänka sig följande kompletterande åtgärder för varje programområde och etapp:

- Miniminormer för civilprocesser.

- Harmonisering av bestämmelser eller miniminormer för delgivning av handlingar i mål.

- Åtgärder för att underlätta verkställigheten av domar, även sådana åtgärder som gör det möjligt att fastställa vad som ingår i en gäldenärs tillgångar.

- Åtgärder för att underlätta prövning inför domstol.

- Åtgärder för att underlätta information till allmänheten.

- Åtgärder för harmonisering av reglerna vid lagkonflikter.

IGÅNGSÄTTANDE, UPPFÖLJNING OCH AVSLUTNING AV PROGRAMMET

Programmet skall påbörjas med arbetet med den första etappen inom ett eller flera områden. Därefter skall det följa etappordningen inom varje område men framsteg kan göras snabbare på ett område än på ett annat.

Fem år efter det att programmet har antagits skall kommissionen lägga fram en genomföranderapport för rådet och Europaparlamentet. Kommissionen skall ge rådet alla de rekommendationer som den anser vara nödvändiga för att programmet skall fungera bra och särskilt ange de områden där den anser att det behövs särskilda insatser.

Kommissionens uppföljningsrapport kan även innehålla rekommendationer om åtgärder som inte var planerade när programmet påbörjades, men som det senare visar sig nödvändigt att vidta.

Åtgärdsprogrammets slutmål skall vara ett generellt avskaffande av exekvaturförfarandet.

>Plats för tabell>

(1) En konsoliderad version av Brysselkonventionen offentliggjordes i EGT C 27, 26.1.1998.

(2) I fortsättningen kallad Bryssel I-förordningen.

(3) Rådets förordningar (EG) nr 1347/2000 och (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 (EGT L 160, 30.6.2000).

(4) Undantagna är insolvensförfaranden som gäller försäkringsföretag och kreditinstitut, investmentföretag som hanterar medel eller värdepapper för tredje mans räkning samt kollektiva investmentföretag.

(5) Kommissionen förbereder en jämförande rättsstudie på detta område, på grundval av ett frågeformulär som riktats till medlemsstaterna.

(6) Det kan röra sig om antingen ett enhetligt förfarande, fastställt i en förordning, eller ett harmoniserat förfarande, som varje stat genomfört genom tillämpningen av ett direktiv.

(7) Den 25 september 2000 lade kommissionen fram ett förslag till beslut om att inrätta ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område.

(8) Tyskland har lagt fram ett utkast till förordning på detta område.

(9) Bestämmelser om information till allmänheten finns i kommissionens förslag om att inrätta ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område.

(10) Vid sådana åtgärder som rör domar om föräldraansvar (inklusive umgängesrätt) bör hänsyn tas till de kompletterande åtgärderna under punkt II.B.1 i fråga om barnets bästa och barnets plats i förfarandet.

(11) Frankrike har redan lagt fram ett sådant initiativ.