1)

Ska artikel 5 i direktiv 93/13/EEG, (1) som föreskriver att ”villkor som erbjuds konsumenten … alltid [skall] vara klart och begripligt formulerade”, mot bakgrund av tjugonde skälet i samma direktiv, tolkas så, att den kräver att konsumenten alltid ska ha möjlighet att ta del av samtliga villkor?

2)

Ska artikel 4.2 i direktiv 93/13/EEG, enligt vilken prövningen av avtalsvillkors oskälighet inte ska avse villkor rörande avtalets huvudföremål, i den mån ”dessa villkor är klart och begripligt formulerade”, tolkas så, att den kräver att konsumenten alltid ska ha möjlighet att ta del av de villkoren?

3)

3) Mot bakgrund av en nationell lagstiftning som medger en domstolsprövning av huruvida villkor som inte har förhandlats fram individuellt och som rör beskrivningen av avtalets huvudföremål är oskäliga önskas svar på följande frågor: i) Utgör artikel 3.1 i direktiv 93/13/EEG, jämförd med led i i den vägledande lista som det hänvisas till i punkt 3 i samma artikel, hinder för att försäkringsbolaget vid ett avgiftsfinansierat gruppförsäkringsavtal får åberopa ett villkor om undantag från eller begränsning av den försäkrade risken gentemot den försäkrade som denne inte har upplysts om och följaktligen inte har haft möjlighet att ta del av? ii) Gäller det även om den nationella lagstiftningen, vid underlåtenhet att uppfylla upplysnings- och informationsplikten rörande villkoren, samtidigt ålägger försäkringstagaren ett ansvar att ersätta den skada som den försäkrade personen har lidit, vilket emellertid inte försätter den försäkrade personen i den situation som denne skulle ha befunnit sig i om försäkringsskyddet hade trätt in?