—

Sökanden gör gällande att beslutet grundar sig på ett antal felaktiga uppgifter, bland annat påståendena att den anmälda åtgärden utgjorde ett svar på kommissionens formella underrättelse och att den syftade till att visa vilka åtgärder Polen vidtagit för att komma till rätta med det åsidosättande som den formella underrättelsen avsåg, det vill säga vissa villkor för att bevilja licenser för att tillhandahålla hasardspel i Polen, även om nämnda villkor i själva verket upphörde att gälla i Polen för mer än två år sedan och även om den anmälda åtgärden inte hade något att göra med kommissionens formella underrättelse.

—

Sökanden gör gällande att kommissionen, mot bakgrund av EU-domstolens dom i målet C 331/15 P, Frankrike/Schlyter, (3) har åsidosatt den insynsprincip som följer av direktiv 2015/1535, genom att tillämpa en allmän presumtion och genom att inte visa att det konkret och faktiskt skulle kunna skada fördragsbrottsförfarandet om de begärda handlingarna lämnades ut.

—

Sökanden gör gällande att kommissionen, eftersom fördragsbrottsförfarandet varit långvarigt och kommissionen inte anser sig ha kunnat utföra någon faktisk verksamhet inom ramen för detta förfarandet inom en rimlig tid, inte kan grunda sin vägran på behovet av att skydda ändamålet med förfarandet.

—

Sökanden gör gällande att de begärda handlingarna inte omfattas av någon allmän presumtion. Kommissionens påstående att det finns ett ”oupplösligt samband” mellan anmälningsförfarandet och fördragsbrottsförfarandet är felaktigt i sak och alltför vagt. Kommissionen kan under alla omständigheter inte visa att handlingarna omfattas av en allmän presumtion, eftersom detta enbart beror på om de ingår i akten i fördragsbrottsärendet. Det riktiga kriteriet för att bedöma om en handling ingår i den akten är huruvida kommissionen fick tillgång till den i samband med det planerade eller pågående fördragsbrottsförfarandet, det vill säga huruvida den upprättade, tog emot, begärde ut etc. handlingen inom ramen för ett sådant förfarande eller i syfte att påbörja ett sådant förfarande. Detta kriterium är enligt sökandens mening inte uppfyllt i detta fall.

—

Endast den omständigheten att kommissionen avser att beakta Maltas detaljerade yttrande och använda sig av det i dess dialog med Polen inom ramen för det pågående fördragsbrottsförfarandet kan inte motivera en vägran att lämna ut det.

—

Sökanden gör gällande att ett utlämnande av de begärda handlingarna, på grund av fördragsbrottsförfarandets varaktighet och dessa handlingars innehåll, art och sammanhang, inte på något sätt kan skada skyddet av dessa förhandlingar, vilket därmed motbevisar den allmänna presumtionen att handlingarna inte ska lämnas ut.

—

Sökanden gör gällande att kommissionen, under alla omständigheter, skulle ha lämnat ut delar av de begärda handlingarna, det vill säga efter att ha maskerat hänvisningar till uppgifter rörande nätbaserade speltjänster som ligger till grund för fördragsbrottsförfarandet.

—

Sökanden gör gällande att det finns ett väsentligt allmänintresse av att få reda på kommissionens reaktion på en anmäld åtgärd som åsidosätter grundläggande unionsrättsliga friheter och rättigheter. Kommissionen har enligt sökanden inte förklarat varför den anser att detta intresse är mindre viktigt än intresset av att inte lämna ut handlingarna.