22.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 22/29

1)

Ska kravet i artiklarna 4.2 och 5 i rådets direktiv 93/13/EEG (1) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (nedan kallat direktivet) att avtalsvillkor ska vara klart och begripligt formulerade tolkas på så sätt att ett avtalsvillkor i ett konsumentavtal om lån som inte har förhandlats fram individuellt och där det noga anges vilka kostnader, provisioner och avgifter (nedan tillsammans kallade avgifter) som konsumenten ska stå för, hur de ska beräknas och vid vilken tidpunkt de ska betalas, men där det däremot inte anges vilka konkreta tjänster dessa avgifter avser, uppfyller detta krav, eller ska kravet tolkas på så sätt att det i avtalet även ska anges vilka konkreta tjänster avgifterna gäller? I det sistnämnda fallet, räcker det att innehållet i den tillhandahållna tjänsten kan utläsas från avgiftens beteckning?

2)

Ska artikel 3.1 i direktivet tolkas på så sätt att det avtalsvillkor om avgifter som tillämpats i det nu aktuella målet – där det inte är möjligt att på grundval av avtalet tydligt identifiera vilka tjänster som ska tillhandahållas i utbyte mot dessa avgifter – i strid med kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten?