12.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/12

1)

Är den myndighet som är behörig att utreda eller beivra oegentligheter behörig myndighet vad avser avbrott i preskriptionen i den mening som artikel 3.1 tredje stycket i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (1) oavsett om den har beviljat de finansiella medlen? Måste de åtgärder som har till syfte att utreda eller beivra oegentligheten avse administrativa åtgärder eller påföljder?

2)

Kan den berörda personen i den mening som avses i artikel 3.1 tredje stycket i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 även vara en anställd i ett företag som har hörts som vittne?

3)

Måste ”varje åtgärd som … den berörda personen [underrättas] om och som har till syfte att utreda eller beivra oegentligheten” (artikel 3.1 tredje stycket i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95) avse konkreta fel som har uppstått vid sockertillverkarens redovisning av sockerproduktionen (sakförhållandena), vilka normalt sett först kommer fram eller konstateras inom ramen för en undersökning som genomförts i vederbörlig ordning? Kan även en slutrapport, genom vilken undersökningen avslutas eller resultatet av undersökningen utvärderas och i vilken det inte ställs några ytterligare frågor avseende vissa sakförhållanden, utgöra en ”åtgärd som vidtagits i syfte att utreda oegentligheten”, vilken den berörda personen underrättats om?

4)

Krävs det för att ”upprepade oegentligheter” i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 ska anses föreligga att de handlingar eller underlåtna handlingar som betraktas som oegentligheter har ett nära tidsmässigt samband och således kan anses som en ”upprepning”? Om den första frågan besvaras jakande: Innebär en sådan omständighet som att oegentligheten vid redovisningen av en sockerkvantitet enbart begås en enda gång under ett sockerregleringsår och därefter först upprepas ett påföljande eller ett senare sockerregleringår att det inte längre föreligger något nära tidsmässigt samband?

5)

Kan det förhållandet att det är fråga om upprepade oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 anses ha upphört på grund av att den behöriga myndigheten, trots kännedom om att sakförhållandena är komplexa, underlåtit att undersöka företaget eller i förekommande fall inte genomfört regelbundna eller noggranna undersökningar av företaget?

6)

När börjar den dubbla preskriptionstiden på åtta år enligt artikel 3.1 fjärde stycket i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 för kontinuerliga eller upprepade oegentligheter att löpa? Börjar preskriptionstiden löpa i slutet av varje åtgärd som kan anses som en oegentlighet (artikel 3.1 första stycket i förordningen) eller i slutet av den sista upprepade handlingen (artikel 3.1 andra stycket i förordningen)?

7)

Kan den dubbla preskriptionstiden på åtta år enligt artikel 3.1 fjärde stycket i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 avbrytas genom åtgärder som den behöriga myndigheten vidtar i syfte att utreda eller beivra oegentligheten?

8)

Om olika sakförhållanden föreligger som påverkar bedömningen av stödet, ska då de preskriptionstider som ska beräknas enligt artikel 3.1 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 fastställas separat utifrån varje sakförhållande (oegentlighet)?

9)

Krävs det att myndigheten har kännedom om oegentligheterna för att den dubbla preskriptionstiden enligt artikel 3.1 fjärde stycket i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 ska börja löpa?