52018AE2962

Language
- My EUR-Lex
- Sign in
- Register
- My recent searches (0)

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52018AE2962 - EN

Document 52018AE2962

Help

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+ (ESF+) [COM(2018) 382 final– 2018/0206 (COD)]

EESC 2018/02962

EUT C 62, 15.2.2019, p. 165–172 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

15.2.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 62/165

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+ (ESF+)

[COM(2018) 382 final– 2018/0206 (COD)]

(2019/C 62/27)

Föredragande:	Krzysztof BALON
Medföredragande:	Cinzia DEL RIO

Remiss	Europaparlamentet, 11.6.2018 Europeiska unionens råd, 19.6.2018
Rättslig grund	Artiklarna 46 d, 149, 153.2 a, 164, 168.5, 175.3 och 349 i EUF-fördraget

Ansvarig facksektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	26.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	17.10.2018
Plenarsession nr	538
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	183/2/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar kommissionens förslag om Europeiska socialfonden+ (ESF+), som syftar till att förbättra samstämmigheten och synergin mellan EU:s instrument, slå samman vissa EU-fonder och förenkla vissa förfaranden. Kommittén framhåller att förslaget rymmer vissa kritiska aspekter, men efterlyser ett snabbt, ansvarsfullt och välavvägt beslut om det före valet till Europaparlamentet nästa år.

1.2

Europa behöver en välavvägd blandning av ekonomisk politik, investeringspolitik, och social politik för att förbli konkurrenskraftigt i världsekonomin och säkerställa sysselsättning av god kvalitet, utbildning av hög kvalitet som är allmänt tillgänglig och åtkomlig samt lika tillgång till hälso- och sjukvård, social delaktighet och aktivt deltagande i samhället. Det krävs en EU-budget som kan bemöta nya kraftfulla utmaningar, såsom ungdomsarbetslöshet, kompetensglapp, långtidsarbetslöshet, en snabbt föränderlig arbetsmarknad och de nya arbetsformernas inverkan på människor – utmaningar som leder till en ny typ av social utestängning av marginaliserade grupper och som går hand i hand med de ihållande höga fattigdomsnivåerna i vissa länder. Dessutom har helt nya utmaningar uppstått till följd av digitaliseringen, och dessa kräver innovativa strategier för EU-finansiering (1).

1.3

Kommittén är mycket kritisk till förslaget eftersom det föreskriver en nedskärning av EU:s sammanhållningspolitik. Med särskild hänvisning till ESF+ är minskningen 6 % i reala termer. Vi motsätter oss även avskaffandet av minimiandelen (för närvarande 23,1 %) sammanhållningspolitiska medel inom ESF+. Med tanke på att ESF+ är det viktigaste finansieringsinstrumentet för genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter efterlyser EESK att 30 % av de totala resurserna till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning ska anslås till ESF+ och, inom ramen för ESF+, att 30 % av medlen öronmärks för social inkludering.

1.4

Sammanslagningen av olika fonder och program under det nya ESF+-”paraplyet” bör ske varsamt, med beaktande av en eventuell ökning av deras effektivitet och ändamålsenlighet jämfört med separata genomföranderamar. EESK uppmanar kommissionen att ytterligare förenkla reglerna för ESF+, såväl för förvaltningsmyndigheterna som för stödmottagarna, och samtidigt se till att projekten är förenliga med EU:s värden. Aktiv integration som ett nödvändigt villkor, enligt vilket medlemsstaterna måste ha nationella strategier mot fattigdom och socialt utanförskap för att vara berättigade till finansiering från ESF+, bör fortsätta att gälla för alla medlemsstater under EU:s nästa fleråriga budgetram.

1.5

ESF+ bör användas på ett sätt som är förenligt med stadgan om de grundläggande rättigheterna, FN:s konvention om barnets rättigheter (UNCRC) och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD). Efterlevnad av den europeiska uppförandekoden för partnerskap (ECCP) måste betraktas som ett nödvändigt villkor, och partnerskapsavtalen och de operativa programmen bör ses över och bli föremål för påföljder om de inte fullt ut respekterar skyldigheterna enligt ECCP.

1.6

EU bör fullt ut utnyttja erfarenheterna och kapaciteten hos arbetsmarknadsparterna och andra civilsamhällesorganisationer som verkar på lokal, nationell och europeisk nivå genom att involvera dem, samt användarna av tjänsten i enlighet med deras olika roller, i programplaneringen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EU:s finansiering. Arbetsmarknadens parter och de andra organisationerna i det civila samhället är viktiga aktörer i det europeiska demokratiska projektet. I anslutning till ESF+ innebär detta att offentliga myndigheter bör underlätta organisationernas tillgång till tillgängliga resurser. EESK stöder översynen av den sammansättning av ESF+-kommittén som anges i artikel 40.2 i förordningen, i enlighet med artikel 6.1 c i förordningen om gemensamma bestämmelser och med respekt för principerna i den europeiska uppförandekoden för partnerskap.

1.7

En lämplig andel av de tillgängliga resurserna bör öronmärkas för projekt som drivs av små lokala organisationer samt för omfördelning, för att stödja lokalt aktiva organisationers verksamhet. Bidrag i natura bör behandlas på samma sätt som finansiella bidrag.

1.8

Transnationalitet (eller gränsöverskridande verksamhet) bör normalt sett ingå i de operativa programmen i alla medlemsstater. Detta är viktigt för att främja en känsla av europeisk identitet bland medborgare från olika medlemsstater.

1.9

EESK anser att det är viktigt att fastställa en hög nivå av finansiering för åtgärdsområden som är viktiga för Europas och dess befolknings framtid. Detta omfattar bland annat: kvalitativ sysselsättning för ungdomar, jämställdhet, integration och sysselsättning för utsatta grupper, livslångt lärande och kompetensutveckling mot bakgrund av en snabbt föränderlig och digitaliserad arbetsmarknad, förstärkning av offentliga tjänster av allmänt intresse samt kapacitetsuppbyggnad hos den offentliga förvaltningen och arbetsmarknadens parter – med en särskild strategi för att stärka den sociala dialogen och bedriva gemensam verksamhet – och andra organisationer i det civila samhället, inklusive deras deltagande i fondens förvaltning för att säkerställa bättre styrning.

1.10

Med tanke på den sociala ekonomins växande roll i EU:s sociala dimension anser EESK dessutom att stöd till verksamhet inom den sociala ekonomin bör bli ett separat, specifikt mål i ESF+.

1.11

EESK välkomnar kommissionens förslag om att fastställa nya indikatorer för tilldelning av finansiering. Det nuvarande systemet baseras alltjämt huvudsakligen på bruttonationalprodukten (BNP). Kommittén menar dessutom att kopplingen mellan ESF+ och de landsspecifika rekommendationerna i den europeiska planeringsterminen måste förbättras. EESK oroas av att stränga villkor kan komma att tillämpas. Kommittén betonar därför att denna koppling bör förhandlas fram mellan de nationella och europeiska myndigheterna, med fullt och aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället.

1.12

Arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället bör betraktas som likvärdiga aktörer i övervakningskommittéerna, ha rösträtt och möjlighet att utöva vissa styrfunktioner. Dessutom bör man vid övervakningen bedöma hur de sociala inkluderingsåtgärderna fortlöper, och inte bara nöja sig med att tillämpa en uppsättning kvantitativa indikatorer.

1.13

EESK betonar vikten av att behålla ESF+ inom ramen för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningspolitiken.

1.14

EESK stöder inte förslaget om att minska den europeiska medfinansieringssatsen för ESF+. En sådan minskning bör i vilket fall som helst inte belasta initiativtagarna till projekten.

2. Inledning: kommissionens förslag till flerårig budgetram 2021–2027 och den nuvarande situationen i EU

2.1

Den 2 maj 2018 utfärdade kommissionen ett meddelande om sina förslag till den fleråriga budgetramen 2021–2027, åtföljt av ett offentliggörande av förordningarna om den fleråriga budgetramen och Europeiska socialfonden Plus den 29–31 maj respektive den 1 juni 2018.

2.2

I enlighet med Europaparlamentets begäran bör EU:s budget ökas till 1,3 % av bruttonationalprodukten (BNP) (förslaget motsvarar en ökning med 1,08 %) och systemet för egna medel bör reformeras för att stabilisera finansieringen av nya åtgärder och ta itu med nya interna utmaningar. Endast med en ökad budget kan EU, även efter brexit, leva upp till sitt åtagande att genomföra FN:s mål för hållbar utveckling och den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som fastställer mål och principer för en ny social- och arbetsmarknadspolitik på europeisk nivå, främja arbetstillfällen av hög kvalitet och lika möjligheter samt utbildning och yrkesutbildning av hög kvalitet (som bör vara allmänt tillgänglig och åtkomlig), i syfte att reagera på de snabba förändringarna på arbetsmarknaden och trygga rättvisa arbetsvillkor samt en bredare social inkludering och ett socialt skydd som gör att alla kan delta aktivt i samhället.

2.3

Europa måste förbli konkurrenskraftigt i den globala ekonomin och säkerställa hög sysselsättning och höga sociala normer. EESK efterlyser ett snabbt, ansvarsfullt och välavvägt beslut om den fleråriga budgetramen och förslaget om EFS+ före valet till Europaparlamentet.

2.4

Unionen står nu inför nya utmaningar som följer av behovet att ta sig ur en lång period av ekonomisk och social kris och den måste hantera effekterna av en arbetsmarknad som snabbt förändras och de nya arbetsformer som hänger samman med denna, kompetensbrister, låg arbetskraftsrörlighet, otillfredsställande resultat i den aktiva arbetsmarknadspolitiken och i utbildningssystemen samt en ”ny” typ av social utestängning av marginaliserade grupper, bland annat romer och invandrare.

2.5

Ungdomsarbetslösheten är fortfarande hög i EU. Till detta kommer den ökade användningen av atypiska anställningsavtal, särskilt bland unga, samtidigt som en fortsatt hög andel unga människor varken arbetar eller studerar. Glappet mellan den kompetens som finns och den som arbetsgivarna efterfrågar är något som har tagits upp i flera EESK-yttranden. Utmaningen i dag handlar om att skapa fler arbetstillfällen av god kvalitet och prioritera ungdomssysselsättningen. I vissa medlemsstater ligger dock arbetslösheten inom andra grupper, såsom bland kvinnor, äldre och migranter, på en kritisk nivå och kräver särskilda lösningar.

2.6

Införandet av ny teknik, digitalisering och artificiell intelligens har stor inverkan på arbetstillfällena. God grundläggande utbildning, ändamålsenlig yrkesutbildning av god kvalitet, livslångt lärande, kompetensutveckling och omskolning samt att med riktade färdigheter och kompetenser matcha EU-ekonomiernas växlande behov kommer att bli nödvändiga verktyg för att fullt ut ta vara på framtidens jobbmöjligheter och främja företagens konkurrenskraft (2). Sådana verktyg måste åtföljas av en välavvägd blandning av ekonomisk politik, investeringspolitik och social politik till stöd för en inkluderande och hållbar innovationsdriven tillväxt.

2.7

En annan kritisk aspekt är fattigdomsnivån hos befolkningen: 118 miljoner EU-medborgare (eller 23,7 % av EU:s totala befolkning) lever fortfarande i, eller riskerar att drabbas av fattigdom och socialt utanförskap (3). Samtidigt är fattigdomen bland förvärvsarbetande fortfarande hög i vissa länder, samtidigt som undersysselsättningen ökat betydligt (4).

3. Viktiga aspekter i förslaget till förordning om Europeiska socialfonden+

3.1

För att öka samstämmigheten och synergierna mellan kompletterande EU-instrument, öka flexibiliteteten, anpassa medlen så att de bättre kan svara mot utmaningarna och förenkla programplanering och förvaltning av fonden, slås följande fonder och program samman i Europeiska socialfonden+ (ESF+) i den fleråriga budgetramen 2014–2020:

—	Europeiska socialfonden (ESF) och sysselsättningsinitiativet för unga,

—	Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead).

—	Programmet för sysselsättning och social innovation (EaSI) och

—	Programmet för unionens åtgärder på hälsoområdet (folkhälsoprogrammet)

3.2

Den totala budgeten för ESF+ uppgår till omkring 101 miljarder euro (i löpande priser) för perioden 2021–2027, varav 100 miljarder euro kommer att gå till ESF+-delen med delad förvaltning (f.d. ESF och Fead). Finansieringsramen för den direkta förvaltningen av ESF+ kommer att uppgå till 1 174 miljoner euro i löpande priser, varav 761 miljoner euro kommer att gå till sysselsättning och social innovation och 413 miljoner euro till hälsa. ESF+ omfattar även sysselsättningsinitiativet för unga, med 10 % av de finansiella anslagen inriktade på ungdomar i åldern 15–29 år. Minst 25 % av de nationella ESF+-resurserna kommer att öronmärkas för att främja social inkludering och bekämpa fattigdom. Därutöver kommer medlemsstaterna att avsätta åtminstone 2 % av sina ESF+-medel för åtgärder som är inriktade på de mest utsatta.

3.3

För att förenkla genomförandet av ESF+, minska den administrativa bördan för stödmottagarna och flytta fokus till uppnåendet av resultat, införs flera bestämmelser i förordningen om gemensamma bestämmelser. I ESF+-förordningen föreskrivs även åtgärder för att ta itu med materiell fattigdom, i syfte att tillgodose de berörda parternas begäran om att få bibehålla förenklade krav för denna typ av bistånd och förenkla insamling av uppgifter, övervakning och rapporteringskrav.

4. Allmänna kommentarer om förslaget till förordning

4.1

EESK välkomnar kommissionens förslag om ESF+, särskilt med hänsyn till

—	dess anpassning till den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

—	dess riktlinjer för kvalitativa resultat genom förbättrade indikatorer,

—	erkännandet av behovet av förenkling och ökad flexibilitet,

—	inriktningen på tre politikområden: sysselsättning, utbildning och social inkludering,

—	införandet av prioriteringen ”innovativa åtgärder” för att stödja social innovation och sociala experiment som stärker nedifrån och upp-strategier som bygger på partnerskap,

—	dess samstämmighet och förenlighet med andra finansieringsprogram såsom Erasmus (5) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) i kapitlet ”Investera i människor” i den fleråriga budgetramen,

—	att det samlar enskilda fonder och program under ett tak i syfte att stärka kampen mot fattigdom, social utslagning, arbetslöshet och undersysselsättning i Europeiska unionen.

4.2

EESK kritiserar att den föreslagna totala nivån på den kommande fleråriga budgetramen uppgår till ca 1,1 biljoner euro, vilket i reala termer är lägre än nivån på den nuvarande fleråriga budgetramen. Kommittén är vidare mycket kritisk till förslaget om att skära ned anslaget till EU:s sammanhållningspolitik, som uppgår till omkring 7 % i den fleråriga budgetramen 2021–2027. Med särskild hänvisning till ESF+ rymmer förslaget 27 % av de totala anslagen till sammanhållningspolitiken. I reala termer innebär detta en minskning med 6 % i ESF+. EESK motsätter sig även avskaffandet av minimiandelen (för närvarande 23,1 %) sammanhållningspolitiska medel inom ESF+. Med tanke på att ESF+ är det viktigaste finansieringsinstrumentet för genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter efterlyser EESK också att 30 % av de totala resurserna till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning ska anslås till ESF+ och rekommenderar att 30 % av ESF+-medlen öronmärks för social inkludering. EESK stöder inte förslaget om att minska den europeiska medfinansieringssatsen för ESF+. En sådan minskning bör i vilket fall som helst inte belasta initiativtagarna till projekten.

4.3

Mot denna bakgrund upprepar EESK bestämt att finansieringen på både EU-nivå och nationell nivå måste

—	ta itu med problem som rör livskvalitet och balans mellan arbetsliv och privatliv,

—	investera i högkvalitativ, inkluderande utbildning, som bör vara tillgänglig och ekonomiskt överkomlig för alla och inriktad på arbetsmarknadens nuvarande och framtida behov,

—	få bukt med arbetslösheten och kompetensglappet, särskilt långtids- och ungdomsarbetslösheten och undersysselsättningen, samt utvidga utbildningsmöjligheter och rättvisa arbetsvillkor så att de omfattar de arbetstagare som är anställda i nya (atypiska), och i vissa fall olagliga, arbetsformer,

—	hantera demografiska utmaningar och se till att alla omfattas av adekvat och hållbart socialt skydd under hela livet,

—	främja inkludering av och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning,

—	utveckla, testa, utvärdera och utöka innovativa lösningar och stärka nedifrån och upp-strategier och sociala experiment som bygger på partnerskap som involverar offentliga myndigheter, den privata sektorn, arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället,

—	främja lika möjligheter och bekämpa alla former av diskriminering,

—	förbättra anställbarheten och den socioekonomiska integreringen av marginaliserade grupper, inklusive hemlösa personer,

—	underlätta integrering av migranter,

—	tillhandahålla individanpassat familje- och samhällsbaserat stöd, förbättra tillgången till överkomliga och hållbara sociala tjänster av god kvalitet samt till hälso- och sjukvårdstjänster och bostadstjänster,

—	stödja arbetsmarknadsparternas gemensamma insatser,

—	stödja kapacitetsuppbyggnad för myndigheter/institutioner, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer.

4.4

Eftersom EU:s strukturfonder är viktiga drivkrafter i ett mer konkurrenskraftigt, samstämmigt, motståndskraftigt och socialt Europa har medlemsstaterna ett särskilt ansvar för att investera ESF+-finansiering i sociala tjänster som tillhandahålls av offentligrättsliga aktörer, aktörer inom den sociala ekonomin och andra ideella organisationer.

4.5

Sammanslagningen av olika fonder och program under det nya ESF+-”taket” bör ske varsamt, med beaktande av eventuella ökningar i deras effektivitet och ändamålsenlighet jämfört med separata genomföranderamar (6).

4.6

Kommissionen föreslår att sysselsättningsinitiativet för unga ska införlivas i ESF+ för att säkerställa samstämmigheten och effektiviteten i åtgärder som riktar sig till ungdomar. Förslaget syftar till att stärka sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna. Förfarandena för att få tillgång till finansiering via sysselsättningsinitiativet för unga bör förenklas och garantera en tydlig tilldelning av resurser. Om detta inte är möjligt skulle det kunna vara lämpligare att låta sysselsättningsinitiativet för unga förbli ett separat initiativ. Dessutom måste åtgärder vidtas för att se till att beräkningarna enligt vilka medlemsstaterna ska avsätta minst 10 % av budgeten för ESF+ till sysselsättningsinitiativet för unga är effektiva och rimliga. Man bör undvika att riskera att sysselsättningsinitiativet för unga hamnar i skymundan och att den anslagna budgeten minskas under 2021–2027 (7).

4.7

Det är också viktigt att ta fasta på att arbetsmarknadens parter och – på lika villkor – andra organisationer i det civila samhället, är viktiga aktörer i det europeiska demokratiska projektet. De offentliga myndigheterna måste därför underlätta deras tillgång till tillgängliga resurser.

4.8

EU bör fullt ut utnyttja erfarenheterna och kapaciteten hos arbetsmarknadsparter och andra civilsamhällesorganisationer som verkar på lokal, nationell och europeisk nivå genom att involvera dem, i enlighet med deras olika roller, samt användarna av tjänsterna, i programplaneringen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EU:s finansiering (8). Det måste därför göras en tydlig hänvisning till den europeiska uppförandekoden för partnerskap. Efterlevnad av denna kod måste betraktas som ett nödvändigt villkor. Arbetsmarknadsparterna och andra civilsamhällesorganisationer bör så snart de har mottagit adekvat stöd ta fram lämpliga utvärderingsinstrument och, i den mån det är möjligt, dra nytta av de direkta mottagarnas expertis (9). Detta kan endast ske när de byråkratiska bördorna minskas och finansieringsreglerna för stöd för arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället förenklas.

4.9

En lämplig andel av de tillgängliga resurserna bör öronmärkas för projekt som drivs av små lokala organisationer samt för omfördelning. Detta skulle göra det möjligt att stödja lokalt verksamma organisationer och självhjälpsgrupper och skulle också undvika eller mildra den avskräckande effekten av alltför stor medfinansieringsbyråkrati på civilsamhällesorganisationer. Bidrag i natura bör behandlas på samma sätt som finansiella bidrag.

4.10

Det bör noteras att finansiella instrument som lån, garantier eller aktier i de flesta fall inte ger tillräcklig finansiering för sociala projekt. Bidrag bör därför väljas som den huvudsakliga genomförandemekanismen, om inte andra finansiella instrument är mer ändamålsenliga.

4.11

EESK uppmanar kommissionen att ytterligare förenkla reglerna för ESF+, såväl för förvaltningsmyndigheterna som för stödmottagarna. Kommissionen och förvaltningsmyndigheterna bör vidta särskilda åtgärder för att se till att förenklingen inte leder till att civilsamhällesorganisationer som arbetar för och med personer som drabbats av fattigdom och social utestängning utsätts för finansiella risker. Sådana risker är särskilt förknippade med omfattande krav för insamling av personuppgifter.

4.12

En eventuell förenkling av fondernas regler bör inte leda till ett avskaffande av mekanismer (t.ex. de nödvändiga villkoren) som syftar till att säkerställa att projekt som finansieras med EU-medel är förenliga med EU:s värden, särskilt skyldigheten att respektera mänskliga rättigheter. Aktiv som ett nödvändigt villkor, enligt vilket medlemsstaterna måste ha nationella strategier mot fattigdom och socialt utanförskap för att vara berättigade till finansiering från ESF+, bör fortsätta att gälla för alla medlemsstater under EU:s nästa fleråriga budgetram.

4.13

Eftersom ESF+ är en europeisk fond bör transnationalitet (eller gränsöverskridande verksamhet) normalt sett ingå i de operativa programmen i alla medlemsstater. Detta är också nödvändigt för att främja en känsla av europeisk identitet bland medborgarna i de olika medlemsstaterna och för att bättre synliggöra det ekonomiska stöd som EU ger sina medborgare. För att underlätta genomförandet av gränsöverskridande projekt bör god praxis och lyckade format från den innevarande finansieringsperioden (2014–2020) fortsätta och spridas bland medlemsstaterna.

5. Särskilda kommentarer och krav i fråga om den föreslagna förordningen

5.1

EESK anser att det är viktigt att fastställa specifika mål (10) för ESF+ med en hög nivå av finansiering för viktiga åtgärdsområden för Europas och dess befolknings framtid, såsom

—	kvalitativ sysselsättning för ungdomar,

—	jämställdhetsinitiativ,

—	inkludering av och sysselsättning för utsatta grupper, t.ex. personer med funktionsnedsättning och invandrare,

—	tillgång till livslångt lärande mot bakgrund av den snabbt föränderliga och digitaliserade arbetsmarknaden,

—	förstärkning av offentliga tjänster av allmänt intresse, eftersom de bidrar till bättre livskvalitet och en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv,

—	kapacitetsuppbyggnad för offentliga förvaltningar, arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället för att säkerställa bättre styrning, inbegripet i fondens förvaltning.

5.2

Med tanke på den sociala ekonomins växande roll i EU:s sociala dimension anser EESK dessutom att stöd till verksamhet inom den sociala ekonomin bör fastställas som ett separat, specifikt mål för ESF+ (11). De planerade åtgärderna bör inriktas på hela den sociala ekonomin i hela dess mångfald i medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att samarbeta med medlemsstaterna för att främja ett gynnsamt ekosystem för den sociala ekonomin.

5.3

EESK välkomnar kommissionens förslag om att fastställa nya indikatorer för tilldelningen av medel till områden som ungdomsarbetslöshet, låga utbildningsnivåer, klimatförändringar och mottagande/integration av migranter, så att de bättre återspeglar den sociala och ekonomiska situationen i EU:s regioner och territorier och är anpassade till den sociala resultattavlan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Det nuvarande systemet för tilldelning av medel baseras dock fortfarande huvudsakligen på BNP (12).

5.4

Kommittén anser att kopplingen mellan ESF+ och de landsspecifika rekommendationerna i den europeiska planeringsterminen är mycket viktig. Samtidig oroas EESK av att stränga villkor kan komma att tillämpas. Kommittén betonar därför att denna koppling bör förhandlas fram mellan de nationella och europeiska myndigheterna, med fullt och aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället (13) eftersom det är viktigt att garantera en strategi på såväl medellång som lång sikt.

5.5

EESK betonar vikten av att behålla ESF+ inom ramen för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningspolitiken, med tanke på den starka komplementariteten mellan tillväxt, sysselsättningsmål och social inkludering. Mervärdet av ESF+ jämfört med åtgärder på medlemsstatsnivå är kopplat till de territoriella behoven och integreringen med andra strukturfonder för att kunna genomföra enhetliga och övergripande initiativ på lokal nivå. Här är den regionala/lokala dimensionen viktig för programplaneringen och genomförandet av skräddarsydda åtgärder.

5.6

EESK välkomnar skyldigheten för medlemsstaterna att säkerställa ett lämpligt deltagande från arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i genomförandet av strategier som stöds av ESF+ och avsätta en lämplig andel ESF+-medel till kapacitetsuppbyggnad och gemensamma insatser. Detta bör inkludera en särskild strategi för kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter, i linje med 2016 års fyrpartsuttalande om en ny start för den sociala dialogen, och säkerställa att förvaltningsmyndigheterna anslår resurser, alltefter behov, i form av utbildning, nätverksarbete, åtgärder för att stärka den sociala dialogen och gemensamma åtgärder som vidtas av arbetsmarknadens parter (14).

5.7

I syfte att uppmuntra tillräckligt deltagande av andra civilsamhällesorganisationer i insatser som stöds av ESF+, särskilt på områdena social inkludering, jämställdhet och lika möjligheter, ska förvaltningsmyndigheterna se till att en lämplig andel ESF+-medel avsätts till kapacitetsuppbyggnad hos dessa organisationer.

5.8

Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja artikel 17 i den europeiska uppförandekoden för partnerskap. Eftersom partnerskapsavtal och operativa program är ett resultat av förhandlingar mellan kommissionen och nationella myndigheter skulle kommissionen i framtiden kunna ställa högre krav när dessa avtal ska godkännas och kräva att de revideras om de inte fullt ut respekterar de skyldigheter som följer av partnerskapsprincipen (15). Inför den nya perioden 2021–2027 bör den europeiska uppförandekoden för partnerskap dessutom ses över och arbetsmarknadsparternas och andra civilsamhällesorganisationers roll definieras tydligt. EESK stöder översynen av den sammansättning av ESF+-kommittén som anges i artikel 40.2 i förordningen, i enlighet med artikel 6.1 c i förordningen om gemensamma bestämmelser och med respekt för principerna i den europeiska uppförandekoden för partnerskap. I artikel 40.2 bör det därför anges att varje medlemsstat till ESF+-kommittén ska utse en företrädare för regeringen, en företrädare för arbetstagarorganisationerna, en företrädare för arbetsgivarorganisationerna och en företrädare för det civila samhället.

5.9

Kommissionen bör på ett tydligt sätt klargöra de minimikrav som medlemsstaternas myndigheter ska uppfylla när ett partnerskap genomförs, inklusive påföljder om de inte uppfylls i tillräcklig utsträckning. Medlemsstaters eventuella brister i efterlevnaden av den europeiska uppförandekoden för partnerskap bör leda till olika slags påföljder, i sista hand inställda utbetalningar vid särskilt allvarliga brister i efterlevnaden, enligt vad som föreskrivs i de europeiska struktur- och investeringsfonderna (16).

5.10

Övervakningskommittéerna bör fungera på ett mer insynsvänligt och meningsfullt sätt och även utöva särskilda styrfunktioner. Arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället bör betraktas som likvärdiga aktörer och därför vara obligatoriska medlemmar i övervakningskommittéerna och ha rösträtt. Övervakningen bör också säkerställa att alla medel används på ett sätt som är förenligt med stadgan om de grundläggande rättigheterna och internationella människorättsstandarder, inklusive FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerats av EU och 27 av dess medlemsstater. Dessutom bör man vid övervakningen bedöma hur de sociala inkluderingsåtgärderna fortlöper, och inte bara nöja sig med att tillämpa en uppsättning kvantitativa indikatorer (17).

Bryssel den 17 oktober 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Se t.ex. EESK:s yttrande om Den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020 (EUT C 440, 6.12.2018, s. 106).

(2) Se EUT C 237, 6.7.2018, s. 8.

(3) Europeiska kommissionen, Gemensam rapport om sysselsättningen 2017.

(4) Eurostat, EU-Silc. Här, och på andra ställen i dokumentet, upprepas de ståndpunkter som framförs i EESK:s informationsrapport ”Uppföljning till SOC/537”, som översändes till kommissionen efter att den antagits enhälligt av EESK vid dess 534:e plenarsession den 18–19 april 2018. Denna informationsrapport citerar på flera ställen yttrandet (EUT C 173, 31.5.2017, s. 15).

(5) EESK rekommenderar i sitt yttrande om Erasmus (se sidan 194 i detta nummer av EUT) att benämningen ”Erasmus+” bibehålls.

(6) Se studien om övervakning, slutrapport, avtal nr VC/2017/0131, genomförande av ramavtal nr VC/2013/0017, s. 50.

(7) Se Europeiska ungdomsforumets analys på: https://www.youthforum.org/sites/default/files/2018-07/_ESF%2B%20data%20analysis_website.pdf.

(8) Se EUT C 173, 31.5.2017, s. 15.

(9) Dito och ”Uppföljning till SOC/537”.

(10) Se artiklarna 3 och 4 i förslaget till förordning.

(11) Se artikel 4 i förslaget till förordning.

(12) Se artikel 4 i förslaget till förordning.

(13) Se artikel 7 i förslaget till förordning.

(14) Se artikel 8 i förslaget till förordning.

(15) Se artikel 4 i förslaget till förordning.

(16) Se artikel 34 i förslaget till förordning.

(17) Se artiklarna 38 och 39 i förslaget till förordning.

Top