15.2.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 43/94

1.1

EESK ställer sig bakom kommissionens förslag, i synnerhet när det gäller utvidgningen av den rättsliga basen för tillämpning av programmet för utdelning av livsmedel 2012 och 2013. Därmed kan programmet svara mot målen för GJP samtidigt som den sociala sammanhållningen i unionen förstärks. Denna ändring får dessutom särskilt stor betydelse eftersom den hänför sig till målen för Europa 2020-strategin.

1.2

EESK håller med om att det finns behov av att även i fortsättningen genomföra programmet och att finansiera det via GJP-budgeten under 2012 och 2013, och i samma omfattning som nu. Solidariteten med missgynnade grupper har alltid varit ett värde som försvarats av unionen på dess olika politikområden, och så bör det vara även i fortsättningen.

1.3

EESK ser detta stöd som något ytterst väsentligt eftersom den ekonomiska och finansiella krisen har lett till att antalet medborgare som behöver programmet ständigt ökar.

1.4

EESK har uppstått ur det civila samhället och stöder därför programmet i allra högsta grad eftersom det genomförs i medlemsstaterna av ett stort antal frivilliga som ingår i hjälporganisationer, och som skulle ha svårt att förstå en minskning på 75 % av de tillgängliga medlen för livsmedelsprogrammet mellan 2011 och 2012 eller ännu mindre en närmast total nedläggning på grund av bristande interventionslager 2013. Enligt kommitténs åsikt gör detta EU-finansierade program att EU-medborgarna får en positiv bild av unionen.

1.5

EESK ser i övrigt positivt på att kommissionen beaktar vissa rekommendationer i kommitténs tidigare yttrande från januari 2011 (1), till exempel att behålla tidigare finansieringsnivå till 100 % under 2012 och 2013 och att möjliggöra ersättningar för vissa av hjälporganisationernas utgifter för administration, transport och lagring.

1.6

EESK stöder möjligheten att låta medlemsstaterna välja produkter med ursprung i EU. Därmed kan systemet inte bara fungera som en stabilisator på inre marknaden, utan även fullt ut garantera att de utdelade produkterna uppfyller de höga normer som ålagts producenterna i EU.

2.1

Utdelningen av kostnadsfria livsmedel till de fattigaste i gemenskapen inleddes 1986–1987 efter en särskilt sträng vinter. Livsmedlen som delades ut av hjälporganisationer i medlemsstaterna kom från interventionslager.

2.2

Då programmet sedan formaliserades gav metoden med interventionslager möjlighet att sträva efter två olika mål, nämligen att hjälpa de fattigaste i unionen samtidigt som man bidrar till att återställa en viss stabilitet på jordbruksmarknaden.

2.3

De upprepade reformerna av GJP sedan 1992 har gjort det möjligt att betydligt minska interventionslagren. Under en tid var de strukturella men har efter hand blivit mer konjunkturinriktade. Under de senaste åren har de nuvarande lagren inte räckt till för att ensamma svara mot efterfrågan på livsmedelshjälp.

2.4

Redan 1995 blev det genom en anpassning i programmet möjligt att kompensera bristen på varor i interventionslagren med uppköp på marknaden.

2.5

Europeiska unionens utvidgning ledde till att kommissionen måste anpassa programmet 2009 och höja dess anslag.

2.6

Med hänsyn till utvecklingen inledde kommissionen 2008 en översyn av programmet för livsmedelshjälp. Denna ledde till ett förslag till rådets förordning om att göra systemet med livsmedelshjälp permanent.

2.7

Förslaget innebar en rad ändringar i de gällande reglerna: anskaffningskällor, ökad variation i tillgängliga produkter, treårig utdelningsplan, medlemsstaternas prioriteringar i verksamheten, successivt införande av medfinansiering, anpassning uppåt av den tillgängliga budgeten. I rådet föll förslaget på grund av en blockerande minoritet.

2.8

Den 17 september 2010 antog kommissionen ett ändrat förslag som delvis beaktade Europaparlamentets ursprungliga betänkande från den 26 mars 2009. I detta föreslogs ökad samfinansiering, ett tak för EU-stödet på 500 miljoner euro årligen och möjlighet för medlemsstaterna att ge företräde åt livsmedel producerade i EU.

2.9

I rådet (jordbruk och fiske) den 27 september 2010 utmynnade debatten i en ny låsning på grund av en blockerande minoritet.

2.10

EESK avgav ett yttrande om det ändrade förslaget den 20 januari 2011 (2).

2.11

Den 13 april 2011 meddelade EU-domstolen ett avgörande (mål T-576/08) som svar på en talan väckt av Tyskland mot 2009 års plan för tillhandahållande av livsmedel från interventionslager i syfte att dela ut dem till de mest utsatta i unionen. Annulleringen gäller alla uppköp på marknaden, medan varuvolymen från interventionslagren inte ifrågasattes.

2.12

Därmed har kommissionen planerat stora nedskärningar i budgeten 2012 eftersom endast interventionslagren kan komma i fråga.

2.13

Vid rådets (jordbruk och fiske) sammanträde den 20 september 2011 uppnåddes inte tillräcklig majoritet till förmån för förslaget av den 17 september 2010.

2.14

Ett nytt ändrat förslag av den 3 oktober 2011 lades fram för rådet (jordbruk och fiske) vid sammanträdet den 20 oktober 2011, och även denna gång fick det motstånd från en blockerande minoritet trots de kompletteringar som gjorts i förhållande till det ursprungliga förslaget. Det är detta nya förslag som EESK brådskande har ombetts yttra sig om.

3.1

Under mer än 20 år har livsmedelshjälpen kunnat använda produkter i interventionslagren. Även om dessa ursprungligen innehöll betydande volymer, har de upprepade reformerna av GJP gjort det möjligt att kraftigt minska dem. De fungerade tidigare strukturellt men är numera konjunkturbundna.

3.2

Det främsta målet i den ursprungliga GJP var att öka produktiviteten. Detta har dock stegvis fått ge vika för hållbarhet i jordbruket, inklusive en bättre anpassning mellan utbud och efterfrågan. Denna nya inriktning innebär att livsmedelshjälpens rättsliga ram måste anpassas.

3.3

De successiva utvidgningarna, höjda livsmedelspriser och den högaktuella ekonomiska krisen har lett till betydligt ökade behov. Antalet fattiga i unionen ökar oavbrutet. Därför fick mer än 13 miljoner personer hjälp genom denna stödordning 2008. 2010 fanns det över 18 miljoner mottagare i de 20 medlemsstater där livsmedelsprogrammet har varit verksamt.

3.4

Mot bakgrund av denna utveckling behövs det tillfälligt möjligheter till uppköp på marknaden i syfte att kompensera otillräckliga lager, även om livsmedelsprogrammet i dag fortfarande bygger på utdelning av varor från europeiska interventionslager.

3.5

I april 2011 ogiltigförklarade Europeiska unionens domstol i ett avgörande bestämmelserna om inköp på marknaden för 2009 års utdelningsplan då interventionslagren var otillräckliga.

3.6

Till följd av avgörandet har kommissionen i sina genomförandebestämmelser sett till att livsmedelsprogrammet 2012 endast får bygga på interventionslagren. Konkret innebär detta att planen för 2012 på 113 miljoner euro motsvarar en fjärdedel av de tidigare årliga planernas budget.

3.7

I det förslag som kommittén har förelagts för yttrande beaktar kommissionen Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2011, i vilken parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta fram en övergångslösning för de återstående åren av innevarande fleråriga budgetram för att undvika en kraftig minskning av livsmedelshjälpen och säkerställa att människor som är beroende av livsmedelsbistånd slipper hamna i livsmedelsfattigdom.

3.8

Detta nya förslag från kommissionen utgår från en dubbel rättslig grund genom att inte bara hänvisa till fördragets artiklar om GJP utan även till bestämmelserna om ekonomisk och social sammanhållning.

3.9

Förslaget innehåller delvis samma element som förslaget 2010, till exempel möjligheten för medlemsstaterna att välja varor producerade i EU eller att ersätta vissa administrativa kostnader och transportutgifter som för närvarande ankommer på de utsedda hjälporganisationerna. Förutsättningen är naturligtvis att det finns tillgängliga resurser.

3.10

Införandet av samfinansiering, som infördes i det ursprungliga förslaget 2008 och bekräftades i förslaget 2010, har i det nya förslaget övergivits. I det senaste förslaget föreslås i stället att unionens budget ska stå för 100 % av kostnaderna för livsmedelshjälpen. Det årliga taket på 500 miljoner euro för unionens ekonomiska åtaganden har behållits.

4.1

EESK konstaterade redan i sitt tidigare yttrande att ”Programmet för utdelning av livsmedel till de sämst ställda genomförs i 20 medlemsstater. […] utdelningen av livsmedel till mottagarna [sker] i samarbete med […] frivilligorganisationer.”

4.2

Dessa organisationer fungerar med hjälp av ett stort antal frivilliga. De frivilliga kan ha svårt att förstå att deras humanitära insatser hotar minskas med 25 % i förhållande till tidigare års nivå ifall ingen lösning snarast kan nås på EU-nivå. Samtidigt har behoven ute på fältet aldrig varit lika stora som nu.

4.3

De återkommande reformerna av GJP sedan 1992 har gradvis lett till att interventionslagren har återfått sin konjunkturbundna roll. I framtiden torde resultaten av dessa reformer tillsammans med utsikterna på marknaden innebära begränsade eller tömda lager under vissa perioder i fråga om vissa produkter.

4.4

I detta sammanhang, då det gäller att kompensera bristande lager, anser EESK att det vore ytterst värdefullt att så snart som möjligt lägga fram ett förslag som ger medlemsstaterna möjlighet att göra uppköp på marknaden för att komplettera interventionslagren. Denna möjlighet anser vi vara desto mer värdefull som ett ökande antal personer behöver livsmedelshjälpen.

4.5

För att undvika en kraftig minskning av tillgängliga livsmedel inom programmet fram till 2014, då nya bestämmelser om den fleråriga budgetplanen planeras för perioden 2014–2020, anser EESK att det är brådskande att tillgodose önskemålet i punkt 4.4.

4.6

EESK företräder det civila samhället i EU i all sin mångfald och har ingen förståelse för varför EU minskar sitt stöd till de fattigaste, i synnerhet i en tid som präglas av den ekonomiska och finansiella krisen. Man bör komma ihåg att mottagarna av livsmedelshjälp tidigare var 13 miljoner personer i 18 medlemsstater, medan siffran 2010 hade stigit till över 18 miljoner personer.

4.7

Mot bakgrund av detta är det glädjande att det polska ordförandeskapet – trots nederlaget i rådet (jordbruk och fiske) den 20 oktober 2011 i denna fråga – önskar fortsätta ansträngningarna för att finna en lösning och undvika en minskning på 75 % av anslagen till livsmedelshjälpen 2012 och avvärja risken för att livsmedelshjälpen till de sämst ställda upphör 2013 på grund av att interventionslagren blivit otillräckliga.

4.8

EESK ger sitt fulla stöd åt att förslaget, som alltså ska tillämpas endast 2012 och 2013, hädanefter vilar på en dubbel rättslig grund som innebär att programmet inte endast svarar mot målen för GJP (bl.a. att säkerställa livsmedelsförsörjningen bland befolkningen), utan även stärker den sociala sammanhållningen i unionen.

4.9

Dessa aspekter är grundläggande delar av Europa 2020-strategin. När det gäller social sammanhållning vill EESK påminna om att strategin innehåller ett kapitel om fattigdomsbekämpning. Rätten till tillräcklig och balanserad kost är basen för alla program som bekämpar utslagning.

4.10

EESK välkomnar att kommissionen föreslår att det även i fortsättningen ska vara tillåtet att ersätta hjälporganisationerna för vissa administrativa kostnader, transportutgifter och lagringskostnader. Kommittén vill dock samtidigt fästa uppmärksamhet vid att detta dras från anslagen för planens genomförande.

4.11

I likhet med Europaparlamentet godkänner EESK möjligheten för medlemsstaterna att i anbudsinfordran gynna varor som producerats i unionen. Eftersom detta biståndsprogram har ett socialt och ekonomiskt mål kan det bidra till stabilisering på inre marknaden. Dessutom vore det olämpligt om varorna inom livsmedelshjälpen inte omfattades av garantier som svarar mot de höga krav som ställs på producenterna i EU.

4.12

När det gäller samfinansieringen konstaterar EESK att det nu, i motsats till tidigare förslag till ändring, lyckligtvis föreslås att 100 % av livsmedelshjälpen även i fortsättningen ska betalas ur EU:s budget. Detta svarar mot en av de rekommendationer som lades fram i EESK:s förra yttrande. Denna aspekt är ytterst viktig eftersom den pågående ekonomiska och finansiella krisen kunde leda till att vissa medlemsstater med lägre ekonomisk kapacitet inte skulle kunna samfinansiera programmet, om de andelar som föreslogs i den tidigare versionen bibehållits.