52008PC0644

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 17.10.2008

KOM(2008) 644 slutlig

2008/0198 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden {SEK(2008) 2615}{SEK(2008) 2616}

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. BAKGRUND

- Motiv och syfte

Det viktigaste syftet med det här förslaget är att komplettera och stödja EU:s nuvarande politiska ram och bidra till den internationella kampen mot den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln.

- Allmän bakgrund

Det rör sig om olaglig avverkning när timmer avverkas, bearbetas eller handlas med i strid med den lagstiftning som är tillämplig i avverkningslandet. Denna avverkning har många orsaker, men först och främst beror det på den höga efterfrågan på timmer och på att de bestämmelser som ska förhindra handel med timmer från olaglig avverkning är svaga. Den olagliga avverkningen är en del av ett större problem som omfattar bland annat skogsbrukets styrelseformer, upprätthållande av lag och ordning och korruption.

Eftersom det hör till sakens natur att sådan avverkning sker i hemlighet är det svårt att bedöma dess omfattning och värde, men mycket tyder på att det är ett stort och växande problem. I många länder är den olagliga avverkningen lika stor eller till och med större än den lagliga avverkningen. Olaglig avverkning sker också i Europa, men inte i någon betydande omfattning.

Den olagliga avverkningen är en starkt bidragande faktor till den globala avskogningen, som medför enorma miljöskador. Avskogningen ligger bakom omkring 20 % av de globala utsläppen av växthusgaser (vilket är mer än de totala globala utsläppen från transportsektorn) och en är en viktig anledning till global förlust av biologisk mångfald.

Den skadar konkurrenskraften för det lagliga skogsbruket i export- och importländer och staten missar stora intäkter. Den underminerar rättsstaten och principerna för demokratiska styrelseformer, hindrar en hållbar utveckling i många utvecklingsländer och kan finansiera väpnade konflikter. Den olagliga avverkningens sociala konsekvenser är mindre kända. Allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna har dock dokumenterats.

Europeiska unionen fortsätter att ta initiativ till och stödja åtgärder på nationell, regional och internationell nivå för att öka engagemanget och stärka arbetet mot den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln. Europeiska kommissionen och många medlemsstater deltar aktivt i många sådana initiativ, t.ex. de regionala Flegtprocesserna. Den deltar också i bilaterala och multilaterala diskussioner med tredjeländer, både i internationella forum som FN:s skogsforum och Internationella organisationen för tropiskt timmer och i bilaterala samtal med viktiga timmerkonsumerande länder som Förenta staterna, Kina, Ryssland och Japan. Kommissionen tar också upp frågan om bevarande och hållbar förvaltning av skogar (även den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln) i pågående förhandlingar om partnerskaps- och samarbetsavtal och om frihandelsavtal.

I sitt meddelande från 2003 till Europaparlamentet och rådet förslog Europeiska kommissionen en EU-handlingsplan om skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel[1] som ett led i arbetet mot olaglig skogsavverkning och den därmed sammanhängande handeln. Det initiativet var kopplat till det åtagande som kommissionsledamot Poul Nielson gjorde 2002 vid världstoppmötet om hållbar utveckling och det arbete som bedrivits inom ramen för regionala processer organiserade av Världsbanken, framför allt det möte på hög nivå om skogslagstiftningens efterlevnad och styrelseformer som hölls i Bali 2001.

Handlingsplanen omfattar ett åtgärdspaket, med bl.a. stöd till timmerproducerande länder, insatser för att utveckla det multilaterala samarbetet för att bekämpa handeln med timmer från olaglig avverkning, initiativ inom den privata sektorn samt åtgärder för att förhindra investeringar i verksamhet som uppmuntrar olaglig avverkning och konflikttimmer.

En viktig del av EU:s handlingsplan var förslaget till ett system som innebär att export av timmer från deltagande länder till EU skulle omfattas av en licens (Flegtlicens) som intygar att timret avverkats i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning. År 2005 antog rådet förordning (EG) nr 2173/2005 (Flegtförordningen)[2], som upprättade en rättslig ram för importen till EU av timmer med ursprung i partnerländer. Rådet gav samtidigt kommissionen i uppdrag att inleda förhandlingar med producentländer och regionala organisationer som uttryckte ett intresse för att ingå frivilliga partnerskapsavtal med EU (Flegtpartnerskapsavtal).

Fram till oktober 2008 hade fem länder – Malaysia, Indonesien, Kamerun, Kongo (Brazzaville) och Ghana – inlett förhandlingar om sådana avtal med EU och informella samråd pågår med flera andra producentländer som har uttryckt sitt intresse. Det första sådana avtalet paraferades med Ghana i september. Tidsramen för genomförandet av varje frivilligt partnerskapsavtal och risken för kringgående och penningtvätt gör att detta inte räcker för att lösa problemet med olaglig avverkning.

I EU:s handlingsplan konstaterade kommissionen att det är möjligt att en del viktiga timmerproducerande länder kommer att välja att inte ingå några frivilliga partnerskapsavtal med EU. Därför ansåg kommissionen att EU, med tanken på att de multilaterala framstegen antingen varit långsamma eller uteblivit helt, borde vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa den olagliga avverkningen globalt, t.ex. lagstiftning för att förhindra EU-import av timmer från olaglig avverkning. Kommissionen åtog sig att utreda sådana alternativ, och Europaparlamentet och rådet har sedan erinrat om det åtagandet i formella resolutioner[3] och slutsatser[4].

Under mellantiden har ett omfattande förberedande arbete gjorts av medlemsstater, tankesmedjor och icke-statliga organisationer för att fastställa bästa vägen framåt. Med beaktande av detta omfattande arbete inledde kommissionen i slutet av 2006 en utvärdering av kompletterande åtgärder. Resultaten av den här processen sammanfattas i en offentlig rapport från kommissionen.

Med beaktande av resultaten av den bedömning som utförts anser kommissionen att EU:s policy för bekämpande av den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln måste stärkas. I brist på ett harmoniserat angreppssätt har flera medlemsstater angett att de skulle vidta nationella åtgärder. Erfarenheterna har dock visat att åtgärder på nationell nivå kan skapa hinder för den fria rörligheten för varor och snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Kommissionen anser därför att det krävs gemenskapsåtgärder. Man föreslår att detta ska ske genom en förordning som fastställer skyldigheterna för de verksamhetsutövare som tillhandahåller timmer och trävaror på gemenskapsmarknaden.

Den föreslagna förordningen utesluter inte andra gemenskapsåtgärder för att motverka avskogning och förlust av biologisk mångfald, t.ex. genom hållbarhetskriterier för biomassa.

- Gällande bestämmelser

De gällande bestämmelserna förklaras ingående i föregående avsnitt.

- Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Klimatförändringspolitiken: Under de senaste åren har medvetenheten ökat om skogarnas stora betydelse för det globala koldioxidkretsloppet, eftersom de lagrar ungefär hälften av världens kolkällor på land. Det anses numera allmänt att om inte något görs mot avskogningen kommer det helt enkelt inte att vara möjligt att begränsa den globala uppvärmningen till 2°C över den förindustriella temperaturen. Det kommer inte heller att vara möjligt att skörda frukterna av EU:s insatser för att bekämpa klimatförändringar.

Den olagliga avverkningen är en av de viktigaste faktorerna bakom avskogningen. Den underminerar också styrelseformerna för skogssektorn och det hållbara skogsbruket, som är en förutsättning för effektiviteten i de åtgärder för skogssektorn som bör vidtas enligt klimatavtalet för tiden efter 2012.

De billiga träprodukter som härrör från olaglig avverkning skadar också de europeiska timmerföretagen och deras arbetstagare. Det här förslaget syftar till att bekämpa detta problem och skapa lika konkurrensvillkor för alla företag och anställda inom näringen.

Syftet med det här förslaget är i linje med kommissionens strategiska mål och principen om bättre lagstiftning, framför allt genom att det tillhandahåller effektiva åtgärder, säkrar ett entydigt rättsläge i hela EU och hjälper verksamhetsutövarna att bli mer dynamiska, utan att för den skull öka bördorna i någon betydande omfattning, och på så vis stärker det gemenskapens trovärdighet i medborgarnas ögon.

I linje med EU:s handlingsplan fokuserar förslaget endast på frågan om laglighet och inte på hållbarhetsfrågor. I många länder baseras dock skogslagstiftningen på premissen hållbart skogsbruk och därför kan lagligheten inte helt särskiljas från hållbarhetsfrågan. Eftersom förslaget syftar till att uppmuntra ett effektivare upprätthållande av lag och ordning och bättre styrelseformer och kommer det att utgöra ett stort steg mot hållbarhet, särskilt i länder som är utsatta för olaglig avverkning. Syftena med det här förslaget har övervägts i förhållande till strategin för hållbar utveckling, som antogs av Europeiska rådet i juni 2006, och den strategiska europeiska energiöversynen som kommissionen lade fram för Europeiska rådet i januari 2007. Förslaget och alla genomförandeåtgärder bör vara förenliga med dessa syften.

2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNING

En omfattande samrådsprocess, som hölls mellan december 2006 och juni 2008, innefattade ett webbaserat offentligt samråd och en mängd möten med berörda parter. Kommissionen har också gjort en bedömning av de föreslagna alternativens konsekvenser, vilken mynnade ut i en rapport.

Från början övervägdes följande fyra alternativ:

Alternativ 1 Utvidgning av det bilaterala arbetet genom frivilliga Flegtpartnerskapsavtal.

Detta alternativ innebär att gemenskapen intensifierar satsningen på frivilliga partnerskapsavtal. Detta tillvägagångssätt kan dock endast få några betydande effekter om alla producent-, transit- och bearbetningsländer ingår sådana partnerskapsavtal eller om detta skulle utvecklas till ett multilateralt initiativ. Det förstnämnda anses allmänt vara en omöjlig uppgift medan det sistnämnda tycks högst otroligt.

Alternativ 2 Vidareutveckling av satsningen på frivilliga åtgärder i den privata sektorn

Detta alternativ innebär att gemenskapen främjar stärkta åtgärder i den privata sektorn, t.ex. uppförandekoder och certifieringssystem för skogsbruket. Gemenskapen kan göra detta genom att t.ex. erkänna sådana initiativ i de frivilliga partnerskapsavtalen, göra det obligatoriskt med medlemskap i sådana sammanslutningar och främja stödåtgärder som finansiella eller rättsliga incitament.

Uppförandekoder har införts av timmerbranschens sammanslutningar och organ som utvecklar och ger sina medlemmar råd om ansvarsfull inköpspolicy. Privata certifieringssystem har inrättats för att fastställa standarder för skogsförvaltning och för att ackreditera skogar, produkter och förvaltare utifrån dessa standarder. Dessa initiativ har visserligen sina förtjänster, som flexibilitet, stark motivation och god kostnadseffektivitet, men under årens lopp har deras trovärdighet och hållbarhet urholkas av att de är frivilliga, att genomförandet inte övervakas och att det saknas påföljder för bristande efterlevnad.

Alternativ 3 Gränsåtgärder för att förhindra import av timmer från olaglig avverkning

Detta alternativ innebär att det förklaras som olagligt att till EU importera trävaror som kommer från olaglig avverkning och att villkoret för import av timmer till gemenskapen är att lagligheten kan styrkas. Förbudet och kravet skulle gälla alla länder oavsett risken för handel med timmer från olaglig avverkning. Kontrollen av efterlevnaden skulle ske vid EU:s gränser, på grundval av dokument som styrker timrets laglighet.

Det här alternativet innebär att gemenskapen gör antagandet att olaglig avverkning endast sker utanför EU:s gränser och att handelsåtgärder är den viktigaste insatsen mot olaglig avverkning. Det här alternativet skapar problem i förhållande till Världshandelsorganisationens bestämmelser (diskriminerande behandling av skogsindustriföretag) och vad gäller proportionalitet.

Alternativ 4 Förbud mot att släppa ut timmer från olaglig avverkning på EU-marknaden.

Det här alternativet innebär att det blir olagligt att på EU-marknaden släppa ut olagligt avverkat timmer eller produkter som härrör från sådant timmer. Detta alternativ omfattar både importerade skogsprodukter och skogsprodukter som produceras i EU.

Detta kan göras på två olika sätt:

Alternativ 4A: Lagstiftning som förbjuder handel och innehav av timmer och trävaror från avverkning som strider mot lagstiftningen i ursprungslandet.

Detta alternativ innebär att det blir olagligt att släppa ut olagligt avverkat timmer på EU-marknaden. Det skulle vara de rättsvårdande myndigheternas ansvar att bevisa lagstridigheten och verksamhetsutövarna skulle endast åläggas att visa att de följt lagstiftningen om detta bestrids.

I det här alternativet ligger fokus på högriskfall, och det skulle därmed ge verksamhetsutövarna ett incitament att skaffa timmer från källor som kan garantera lagligheten på ett tillfredsställande sätt. Tillämpningen av det här alternativet är dock förbunden med problem, eftersom det blir svårt att styrka den underliggande olagligheten då trävaror har komplicerade leveranskedjor som kan omfatta flera olika länder och verksamhetsutövare. Därmed skulle europeiska domstolar behöva ta ställning till överträdelser som ägt rum i tredjeländer utifrån lagstiftningen i dessa länder. Alternativet ger inte heller det entydiga rättsläge som krävs för en väl fungerande marknad.

Det här alternativet liknar bestämmelserna i tillägget om olaglig avverkning till Förenta staternas Lacey Act, som antogs den 2 juni 2008 och som utökar skyddet till att omfatta växter och träd från olaglig avverkning utanför Förenta staterna.

Alternativ 4B: Lagstiftning som uppställer kravet att endast timmer och trävaror från laglig avverkning får släppas ut på marknaden.

Detta alternativ innebär att saluföring av timmer och trävaror i gemenskapen kopplas till villkoret att verksamhetsutövaren måste styrka lagligheten. För tillsynsändamål skulle måste detta styrkas med skriftlig dokumentation som täcker varje enskild leverans. Följaktligen riskerar detta alternativ att skapa ett betungande och dyrt system som stör handeln.

I viss mån bygger det här alternativet på ett liknande tillvägagångssätt som alternativ 3. Verksamhetsutövarna måste tillhandahålla dokument som styrker lagligheten för varje leverans av timmer och trävaror som de bjuder ut på EU-marknaden, oavsett ursprunget. Detta skulle behöva styrkas antingen på begäran eller systematiskt och med tanke på upprätthållande av lag och ordning bör det styrkas med dokumentation som bevisar lagligheten.

Slutsatsen från bedömningen av de fyra olika alternativ som beskrivs ovan var att samtliga hade negativa bieffekter som kunde begränsa deras effektivitet. Den olagliga avverkningen är av mycket specifik art och förutsätter därför ett nytt angreppssätt som beaktar hela timmersektorns struktur, som syftar till en systematisk ändring av verksamhetsutövarnas och kundernas beteende och som fokuseras på att främja sektorspecifika system som kan förhindra att timmer och trävaror från olaglig avverkning förs in på gemenskapsmarknaden. Utifrån detta framträdde ett nytt alternativ.

Alternativ 5 Lagstiftning som bygger på att alla verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på gemenskapsmarknaden visar tillbörlig aktsamhet.

Enligt det här alternativet ska verksamhetsutövarna visa tillbörlig aktsamhet och efter bästa förmåga fastställa att timmer och trävaror som de släpper ut på gemenskapsmarknaden kommer från laglig avverkning. Det bygger på principen att en effektiv strategi måste stödja utvecklingen av robusta system för att få bort timmer från olaglig avverkning från gemenskapsmarknaden.

En viktig fördel med det här alternativet är att det tenderar att gynna varor från länder med tillförlitlig skogsförvaltning, i synnerhet länder som ingått frivilliga partnerskapsavtal med EU, eftersom Flegtlicensen ger en hög grad av säkerhet om de berörda trävarornas laglighet. Kostnaderna står i proportion till gemenskapens behov av att effektivisera sina insatser mot den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln. På sikt kommer också verksamhetsutövarna att gagnas av att man får bort olagliga trävaror från marknaden.

Detta alternativ innebär att de verksamhetsutövare som omfattas tillämpar system och förfaranden för att efter bästa förmåga fastställa att de endast släpper ut timmer och trävaror från laglig avverkning på EU-marknaden.

- Offentligt samråd

Kommissionen höll ett webbaserat offentligt samråd i början av 2007. Man ville få in synpunkter på behovet av och lämpligheten och genomförbarheten för EU-åtgärder för att lösa problemet med timmer och trävaror från olaglig avverkning som förs in på den europeiska marknaden. Bidragen behandlade endast de ursprungliga fyra alternativen, eftersom alternativ 5 utvecklades till följd av den ursprungliga bedömningen. Även om antalet svar som inkom inte var så stort (93 bidrag) motsvarade de kommissionens förväntningar i fråga om innehåll och bredd. Kommissionen fick också 7 161 e-postmeddelanden genom Greenpeaces kampanj för förbud mot olagligt timmer.

De flesta som svarade ansåg att den täckningen för den bilaterala Flegtstrategin inte räckte för att lösa problemet med olaglig avverkning. De ansåg också att frivilliga ordningar för den privata sektorn kunde användas som komplement till en robust bindande ram. Några ansåg att en kombination av dessa tillvägagångssätt skulle möjliggöra målinriktade åtgärder mot de områden där risken för olaglig avverkning är störst. En betydande andel av deltagarna uttryckte en stark önskan att EU-politiken inom det här området skulle ändras och framför allt att man skulle undanröja eventuella kryphål i ett system med frivilliga partnerskapsavtal. I allmänhet förespråkades en lagstiftningsstrategi, men inget särskilt alternativ föredrogs. En rapport där resultaten av samrådet sammanfattas finns på http://www.cc.cec/dgintranet/env/i/e2/doc/pdf_docs/forests/AddlOptionsSynthFinal.pdf

- Nationella studier

I sina slutsatser uppmanade rådet medlemsstaterna att ge kommissionen relevant information om i vilken utsträckning det är möjligt att utnyttja befintlig nationell lagstiftning för att stoppa handeln med trä som produceras, köps eller säljs i strid med lag. Flera medlemsstater gjorde sådana analyser som rådet begärt. Analysen visar att det finns möjligheter att åtgärda olaglig avverkning genom befintlig lagstiftning, som lagarna om stöld och häleri, penningtvätt, korruption och smuggling.

- Samråd med tredjeländer

Samråd hölls med flera internationella partner. Högnivåmöten hölls med andra viktiga timmerimportörer som Kina, Japan och USA. Möten anordnades med länder som för närvarande förhandlar om frivilliga Flegtpartnerskapsavtal med gemenskapen (t.ex. Malaysia, Indonesien, Ghana och Kamerun) och med vissa timmerexporterande länder (Ryssland och Brasilien) samt med länder som visat intresse för att diskutera frivilliga partnerskapsavtal med EU.

- Konsekvensanalys

Kommissionen har utarbetat en rapport om de miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenserna av de olika alternativen inom EU och utanför EU. Rapporten kan läsas på GD Miljös webbplats. Kommissionen gav en konsultfirma i uppdrag att genomföra en undersökning som underlag för rapporten.

- Andra samråd

I samband med konsekvensbedömningen konsulterades aktörerna i workshops eller genom intervjuer. De uppmanades att rangordna de kompletterande alternativen. Alternativ 5 hade ännu inte utarbetats, vilket innebär att det var de fyra tillgängliga alternativen som behandlades.

I samband med utarbetandet av alternativ 5 höll kommissionen ett antal möten med berörda parter för att diskutera fördelar och nackdelar med detta alternativ. Reaktionerna på alternativ 5 var i allmänhet positiva. En skiljepunkt mellan aktörerna var huruvida inhemskt producerat timmer skulle omfattas, eftersom det finns mycket få fall av olaglig avverkning inom EU. En annan fråga som togs upp var om det var tekniskt möjligt att tillämpa lagstiftningskrav på sammansatta produkter. Flertalet aktörer stödde dock ett enhetligt tillvägagångssätt som skulle ge samma spelregler för alla aktörer på timmermarknaden.

Man ansåg det också problematiskt att alternativ 5 faktiskt inte förbjuder utsläppande på marknaden av timmer och timmerprodukter som härrör från olaglig avverkning, utan i stället ålägger sektorns verksamhetsutövare att med tillräcklig omsorg säkerställa att de inte släpper ut timmer från olaglig avverkning på marknaden. Det erkändes dock att de föreslagna åtgärderna, genom att förlita sig på att de ansvariga verksamhetsutövarna har potential att åstadkomma permanenta och genomförbara förändringar av EU:s timmermarknad och därmed kan erbjuda bättre lösningar på det svåra problemet med den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln.

3. FÖRSLAGET

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Förslaget fokuseras på det tillfälle då timmer och trävaror för första gången bjuds ut på gemenskapsmarknaden, oavsett ursprung, genom att fastställa skyldigheterna för de verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på gemenskapsmarknaden. Förslaget bygger på principen om tillbörlig aktsamhet och innebär att de verksamhetsutövare som omfattas ska tillämpa ett system (system för tillbörlig aktsamhet) som minimerar risken för att timmer och trävaror från olaglig avverkning ska släppas ut på gemenskapsmarknaden. Systemet för tillbörlig aktsamhet omfattar åtgärder och förfaranden som gör det möjligt för verksamhetsutövarna att spåra timmer och trävaror, att ha tillgång till information som visar att den tillämpliga lagstiftningen följts och att begränsa risken för att de ska släppa ut timmer och trävaror från olaglig avverkning på gemenskapsmarknaden. De föreslagna åtgärderna syftar till att avskräcka verksamhetsutövarna från att släppa ut timmer och trävaror på gemenskapsmarknaden utan att med rimlig säkerhet ha fastställt deras laglighet. Därmed bidrar de till de globala insatserna för att bekämpa olaglig avverkning. De ger också konsumenterna säkerhet om att de när de köper timmer och trävaror inte bidrar till problemet med olaglig avverkning och därmed sammanhängande handel.

Det bör noteras att tillbörlig aktsamhet inte bara är en moralisk förpliktelse utan ett rättsligt krav på aktiva handlingar. Systemet innebär att verksamhetsutövare måste visa försiktighet och gott omdöme och vidta positiva åtgärder för att fastställa lagligheten för timmer och trävaror som tas med i deras leveranskedja, för att minimera risken för att de ska släppa ut timmer och trävaror från olaglig avverkning på gemenskapsmarknaden.

Lagligheten fastställs på grundval av den lagstiftning i avverkningslandet som är tillämplig på skogsförvaltning, avverkning och timmerhandel.

Timmer och trävaror som omfattas av Flegtlicenser eller Citestillstånd anses lagenligt avverkade.

Verksamhetsutövare som ska tillämpa ett system för tillbörlig aktsamhet kan antingen utveckla ett eget system eller förlita sig på ett redan erkänt system, eftersom förslaget omfattar erkännande av de system för tillbörlig aktsamhet som utvecklas av övervakningsorganisationer. Detta betyder att förslaget både fastställer vilka principer som ska beaktas vid tillämpningen av ett system för tillbörlig aktsamhet och ger verksamhetsutövarna flexibilitet att själva välja mekanismerna för att uppnå önskat resultat.

De vägledande principerna bakom den föreslagna förordningen är effektivitet och tydlighet i fråga om rättsliga skyldigheter. Verksamhetsutövarna har ansvaret att minimera risken för att släppa ut timmer och trävaror från olaglig avverkning på marknaden genom att använda ett system av åtgärder och förfaranden. De viktigaste delarna av det här systemet anges i förslaget. Ytterligare detaljer kommer att fastställas i tillämpningsföreskrifter för att underlätta tillämpningen, i synnerhet när det gäller kriterierna för fastställande av om det föreligger stor eller liten risk för att timmer och träprodukter från olaglig avverkning ska släppas ut på gemenskapsmarknaden. Följande principer ska beaktas vid fastställandet av dessa tillämpningsföreskrifter: Behovet av att undvika onödiga bördor för verksamhetsutövarna, förhållandet mellan kostnad och nytta för verksamhetsutövare som omfattas av förordningen, behovet av flexibilitet i tillämpningen av tillämpningsföreskrifterna och behovet av att underlätta mindre verksamhetsutövares anpassning till kraven enligt denna förordning. Ett effektivt genomförande av den föreslagna åtgärden förutsätter att kompletterande åtgärder antas, och därför ska förordningen börja tillämpas först när dessa åtgärder antagits.

Inte ens den mest heltäckande strategi kan fungera effektivt om inte alla aktörer som berörs av tillämpningen visar engagemang och samverkar fullt ut. I alla aspekter som rör det här förslaget måste aktörerna, i synnerhet näringslivet och det civila samhället, konsulteras så att man kan hitta bästa tänkbara metod för genomförandet. Detta ska ske genom en strukturerad ram av diskussioner och informationsutbyte.

- Rättslig grund

Bestämmelserna i denna förordning avser miljöskydd. Därmed utgör artikel 175.1 i EG-fördraget lämplig rättslig grund.

- Val av regleringsform

Det instrument som föreslås är en förordning eftersom det krävs en sådan för att säkerställa högsta möjliga nivå av harmonisering och undvika att olika standarder existerar samtidigt i olika medlemsstater.

- Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom förslaget inte omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet.

Mycket tyder på att olaglig avverkning är ett ofta förekommande fenomen, som medför betydande miljöskador och bidrar till förlorad biologisk mångfald, underminerar konkurrenskraften för det lagliga skogsbruket, samtidigt som den olagliga avverkningen har nära kopplingar till korruption, organiserad brottslighet och våldsamma konflikter. Förslaget syftar till att minimera risken för att timmer och trävaror från olaglig avverkning ska komma in på gemenskapsmarknaden. Detta sker genom ett antal skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på gemenskapsmarknaden. Trots att olaglig avverkning är relativt ovanlig inom EU – och mot bakgrund av att det saknas gemenskapskrav för utsläppande på marknaden av timmer och trävaror som produceras inom EU – omfattar den föreslagna förordningen även verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror från inhemsk produktion på gemenskapsmarknaden. Den vägledande principen har varit icke-diskriminering för att säkra ett heltäckande och integrerat tillvägagångssätt och undvika konflikt med internationella handelsbestämmelser. Det centrala i den föreslagna gemenskapsåtgärden är fastställandet av gemensamma skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på gemenskapsmarknaden. Genom det riskbaserade angreppssättet kan man minska de administrativa bördorna för verksamhetsutövarna och i högre grad styra kontrollerna till fall som utgör en högre risk. Det harmoniserade angreppssätt som föreslås skulle förenkla kraven för verksamhetsutövarna och därigenom främja konkurrens, samtidigt som konsumenterna skulle få bättre information om tillämpliga standarder. Systemet skulle också ge den säkerhet om rättsläget och den entydighet som krävs för en väl fungerande marknad.

En beräkning av kostnaderna för de olika alternativen ingick i konsekvensbedömningen. Kostnaderna för EU-importörer och producenter enligt förslaget är små jämfört med andra alternativ som utretts i konsekvensbedömningen. Det bör noteras att det här förslaget beaktar den privata sektorns gällande praxis för säkerställande av laglighet och är förenligt med befintliga mekanismer. Därmed täcks redan en del av kostnaderna inom ramen för existerande system.

Det har framförts att de åtgärder som berör importen av timmer och trävaror endast skulle flytta handeln till marknader med mindre urskiljning. EU är dock en viktig aktör på den internationella arenan och skulle med ett sådant initiativ föregå med gott exempel och sända en tydlig signal om sin beslutsamhet att bekämpa olaglig avverkning, förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar. Detta kan sedan stimulera liknande reaktioner i andra viktiga konsumentländer.

Mot bakgrund av ovanstående är EU-åtgärder motiverade och står i proportion till problemet.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget har begränsade finansiella konsekvenser för gemenskapens budget för administrativa syften.

5. ÖVERSYN/ÄNDRING/TIDSBEGRÄNSNING

Förslaget innehåller ingen bestämmelse om översyn.

6. FÖRENKLINGAR

Förslaget innebär ingen förenkling eftersom det inte rör någon befintlig lagstiftning.

7. UPPHÄVANDE

Förslaget innebär inte att befintlig lagstiftning upphävs.

8. OMARBETNING

Förslaget medför ingen omarbetning.

9. JÄMFÖRELSETABELL

Ingen jämförelsetabell är aktuell eftersom sådana endast krävs för direktiv.

10. EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET (EES)

Förslaget berör en EES-fråga och bör därför omfatta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

2008/0198 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag[5],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[6],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[7],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[8], och

av följande skäl:

(1) Skogen tillhandahåller en stor mängd miljömässiga, ekonomiska och sociala nyttigheter, som timmer, andra typer av skogsprodukter och miljötjänster.

(2) Den ökande efterfrågan på timmer och trävaror har, tillsammans med de institutionella brister och bristfälliga styrelseformer som karakteriserar skogssektorn i flera timmerproducerande länder, lett till att den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln blivit allt mer oroande.

(3) Den olagliga avverkningen är ett stort problem med internationell dimension. Denna avverkning utgör ett allvarligt hot mot skogarna eftersom den bidrar till avskogningen, som orsakar omkring 20 % av koldioxidutsläppen. Den hotar också den biologiska mångfalden och underminerar det hållbara skogsbruket och dess utveckling. Den har också sociala, politiska och ekonomiska konsekvenser.

(4) Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en handlingsplan för EU om skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (Flegt) innehöll förslag om ett åtgärdspaket till stöd för de internationella insatser som görs för att lösa problemet med den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln[9].

(5) Europaparlamentet och rådet anser att gemenskapen bör bidra till de globala insatserna för att lösa problemet med olaglig avverkning och välkomnade därför meddelandet.

(6) I enlighet med meddelandets syfte, som är att garantera att endast trävaror som producerats i enlighet med producentlandets nationella lagstiftning förs in i gemenskapen, har gemenskapen förhandlat fram frivilliga partnerskapsavtal med timmerproducerande länder (partnerländer). Dessa avtal ålägger parterna att införa ett licenssystem och att reglera sådan handel med timmer och trävaror som anges i avtalen.

(7) Med tanke på problemets omfattning och angelägenhetsgrad är det nödvändigt att aktivt stödja kampen mot den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln, att komplettera och stärka initiativet med frivilliga partnerskapsavtal och att bättre samordna olika strategier som syftar till bevarande av skogar och en hög grad av miljöskydd, däribland kampen mot klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

(8) De insatser som gjorts av de länder som ingått frivilliga Flegtpartnerskapsavtal med gemenskapen och de principer som ingår i dessa avtal bör erkännas, framför allt när det gäller definitionen av lagligt producerat timmer. Det bör också beaktas att enligt Flegtlicenssystemet är det endast timmer och trävaror från avverkning som skett i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning som exporteras till gemenskapen. Därför bör trävaror som finns förtecknade i bilagorna II och III till rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen[10], med ursprung i partnerländer som finns förtecknade i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 2173/2005 anses komma från laglig avverkning om de uppfyller kraven i den förordningen och alla tillämpningsföreskrifter.

(9) Hänsyn bör också tas till det faktum att konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) ålägger parterna i konventionen att endast bevilja Citestillstånd för export när en art som finns förtecknad i Cites avverkats, bland annat, i enlighet med inhemsk lagstiftning i exportlandet. Därför bör trävaror från arter som finns förtecknade i bilagorna A, B och C i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem[11] anses komma från laglig avverkning om de uppfyller kraven i den förordningen och dess tillämpningsföreskrifter .

(10) Den olagliga avverkningen är mycket komplex, med sina underliggande faktorer och konsekvenser, och mot bakgrund av detta bör incitamenten för olagliga handlingar minskas genom fokusering på verksamhetsutövarnas beteende.

(11) I brist på internationellt erkänd definition bör lagstiftningen i det land där timret avverkas ligga till grund för definitionen av vad som utgör olaglig avverkning.

(12) Många trävaror genomgår ett stort antal processer både innan de släpps ut på marknaden första gången och efter. För att undvika att införa onödiga administrativa bördor bör kraven i den här förordningen endast omfatta de verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden för första gången, och inte alla verksamhetsutövare som deltar i distributionskedjan.

(13) Det övergripande målet, som är att uppnå hållbarhet genom att främja hållbarhetskriterier, är och förblir gemenskapens prioritering. Mot bakgrund av det här målet, och för att minska bördan för verksamhetsutövare som på marknaden släpper ut timmer och trävaror som omfattas av obligatoriska hållbarhetskrav enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EG) nr XX/XX om främjande av användningen av förnybar energi, bör denna förordning inte omfatta sådana produkter[12].

(14) Verksamhetsutövare som för första gången släpper ut timmer och trävaror på gemenskapsmarknaden bör visa tillbörlig aktsamhet genom ett system av åtgärder och förfaranden (systemet för tillbörlig aktsamhet) som minimerar risken för att timmer och trävaror från olaglig avverkning ska släppas ut på marknaden.

(15) Systemet för tillbörlig aktsamhet bör ge tillgång till källorna och leverantörerna för timmer och trävaror som släpps ut på gemenskapsmarknaden samt till information om efterlevnaden av tillämplig lagstiftning.

(16) Timmersektorn har stor betydelse för ekonomin i gemenskapen. Verksamhetsutövarnas organisationer är en viktig del av sektorn eftersom de företräder sektorns intressen i bred skala och interagerar med en mångfald olika aktörer. Organisationerna har också den expertis och kapacitet som krävs för att analysera tillämplig lagstiftning och underlätta medlemmarnas efterlevnad av den, så länge de inte använder denna kompetens i syfte att dominera marknaden. För att främja genomförandet av denna förordning och bidra till utveckling av god praxis är det lämpligt att erkänna organisationer som har utarbetat krav för genomförandet av system för tillbörlig aktsamhet. En förteckning över sådana erkända organisationer kommer att offentliggöras, och därmed kommer de övervakningsorganisationer som finns med i förteckningen att kunna erkännas av de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater.

(17) De behöriga myndigheterna bör övervaka att verksamhetsutövarna fullgör de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Därför bör de behöriga myndigheterna genomföra officiella kontroller och ålägga verksamhetsutövarna att vidta korrigerande åtgärder när så krävs.

(18) De behöriga myndigheterna bör föra register över kontrollerna och offentliggöra en sammanfattning i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 23 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation[13].

(19) Eftersom den olagliga avverkningen och den därmed sammanhängande handeln är internationell till sin karaktär, bör de behöriga myndigheterna samarbeta sinsemellan och med de administrativa myndigheterna i tredjeländer och/eller kommissionen.

(20) Medlemsstaterna bör se till att överträdelser av den här förordningen bestraffas genom effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder.

(21) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[14].

(22) Kommissionen bör i synnerhet få befogenhet att ändra de närmare bestämmelserna om tillämpningen av systemet för tillbörlig aktsamhet, framför allt kriterierna för bedömning av risken för att timmer och trävaror från olaglig avverkning ska släppas ut på marknaden, liksom att fastställa kriterier för erkännande av system för tillbörlig aktsamhet som utarbetats av övervakningsorganisationer och att ändra förteckningen över timmer och trävaror som omfattas av denna förordning i de fall då de tekniska egenskaperna, slutanvändningen eller produktionsprocesserna gör det nödvändigt med sådana ändringar. Eftersom de åtgärderna har allmän räckvidd och är avsedda att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(23) För att ge verksamhetsutövare och behöriga myndighet möjlighet att förbereda sig för att uppfylla kraven i denna förordning bör den bli tillämplig två år efter ikraftträdandet.

(24) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att komplettera och stödja den nuvarande politiska ramen och stödja den internationella kampen mot den olagliga avverkningen och den därmed förbundna handeln, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och målet därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte

Genom denna förordning fastställs skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden.

Artikel 2Definitioner

I denna förordning avses med

(a) timmer och trävaror: timmer och trävaror som anges i bilagan, med undantag för timmer och trävaror som omfattas av obligatoriska hållbarhetskrav enligt direktiv (EG) nr XX/XX,

(b) utsläppande på marknaden: varje förstaleverans av timmer och trävaror på gemenskapsmarknaden för distribution eller användning i samband med kommersiell verksamhet, oavsett om det är mot betalning eller gratis,

(c) verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som släpper ut timmer eller trävaror på marknaden,

(d) från laglig avverkning: avverkat i enlighet med den lagstiftning som är tillämplig i avverkningslandet,

(e) riskhantering: en uppsättning åtgärder och förfaranden som utförs av verksamhetsutövare för att minimera risken för att timmer och trävaror från olaglig avverkning ska släppas ut på marknaden,

(f) tillämplig lagstiftning: den lagstiftning i avverkningslandet som reglerar skogens bevarande och förvaltning samt avverkning, liksom den lagstiftning om handel med timmer eller trävaror som rör skogens bevarande och förvaltning samt avverkning,

(g) avverkningsland: det land där timret eller det timmer som använts i trävaran avverkades,

(h) övervakningsorganisation: ett rättssubjekt eller en medlemskapsbaserad sammanslutning som har rättskapacitet att övervaka och säkerställa tillämpningen av system för tillbörlig aktsamhet av verksamhetsutövare certifierade som användare av sådana system.

Artikel 3Verksamhetsutövarnas skyldigheter

1. Verksamhetsutövarna ska visa tillbörlig aktsamhet för att minimera risken för att släppa ut timmer och trävaror från olaglig avverkning på marknaden. I detta syfte ska de utnyttja en ram av förfaranden och åtgärder, nedan kallade systemet för tillbörlig aktsamhet.

2. Verksamhetsutövarna ska inrätta ett system för tillbörlig aktsamhet som omfattar de aspekter som avses i artikel 4.1 eller ett sådant system som utarbetats av en erkänd övervakningsorganisation enligt artikel 5.1.

3. Trävaror som finns förtecknade i bilagorna II och III i förordning (EG) nr 2173/2005 vilka har sitt ursprung i partnerländer som finns förtecknade i bilaga I till förordning (EG) nr 2173/2005 och som uppfyller kraven i den förordningen och dess tillämpningsföreskrifter ska anses komma från laglig avverkning för denna förordnings syften.

4. Trävaror tillverkade av arter som finns förtecknade i bilagorna A, B och C till förordning (EG) nr 338/97 och som uppfyller kraven i den förordningen och dess tillämpningsföreskrifter ska anses komma från laglig avverkning för denna förordnings syften.

Artikel 4 System för tillbörlig aktsamhet

1. Ett system för tillbörlig aktsamhet enligt artikel 3.1 ska

(a) ge tillgång till följande uppgifter om timmer och trävaror som släpps ut på marknaden av verksamhetsutövaren:

(i) Beskrivning.

(ii) Avverkningsland.

(iii) Volym och/eller vikt.

(iv) Om tillämpligt, namn och adress för den verksamhetsutövare som har tillhandahållit timret eller trävarorna.

(v) Information om uppfyllandet av kraven i tillämplig lagstiftning.

(b) innefatta ett riskhanteringsförfarande, och

(c) omfatta intern kontroll som säkerställer en effektiv tillämpning av systemet för tillbörlig aktsamhet.

2. Kommissionen ska anta åtgärder för genomförandet av denna artikel. Kommissionen ska, framför allt, fastställa kriterier för att bedöma om det finns en risk för att timmer och trävaror från olaglig avverkning släpps ut på marknaden.

Sådana åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 11.2.

Artikel 5 Erkännande av övervakningsorganisationer

1. De behöriga myndigheterna ska erkänna övervakningsorganisationer som ansöker om ett sådant erkännande, om övervakningsorganisationen uppfyller följande krav:

(a) Den är en juridisk person.

(b) Den har inrättat ett system för tillbörlig aktsamhet som omfattar de aspekter som fastställs i artikel 4.1.

(c) Den ålägger de verksamhetsutövare den certifierar att använda dess system för tillbörlig aktsamhet.

(d) Den har infört en övervakningsmekanism som säkerställer att systemet för tillbörlig aktsamhet faktiskt används av de verksamhetsutövare som den har certifierat som användare av dess system för tillbörlig aktsamhet.

(e) Den vidtar lämpliga disciplinära åtgärder mot varje certifierad verksamhetsutövare som brister i genomförandet av övervakningsorganisationens system för tillbörlig aktsamhet.

2. Övervakningsorganisationen ska till en behörig myndighet lämna följande uppgifter tillsammans med sin ansökan om erkännande:

(a) Sina stadgar.

(b) Namnet på personer som har befogenhet att agera på dess vägnar.

(c) En ingående beskrivning av dess system för tillbörlig aktsamhet.

3. Den behöriga myndigheten ska besluta om en övervakningsorganisation ska erkännas inom tre månader från det att organisationen lämnat in sin ansökan.

Den ska regelbundet kontrollera om övervakningsorganisationen uppfyller de krav som fastställs i punkt 1.

4. En behörig myndighet ska dra in en övervakningsorgansations erkännande om det fastställts att kraven i punkt 1 inte längre uppfylls.

5. De behöriga myndigheterna ska inom två månader underrätta kommissionen om varje beslut om att bevilja, vägra eller dra in ett erkännande till en övervakningsorganisation.

6. Kommissionen ska anta åtgärder för genomförandet av denna artikel.

Sådana åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 11.2.

Artikel 6Förteckning över övervakningsorganisationer

Kommissionen ska offentliggöra förteckningen över övervakningsorganisationer som erkänns av de behöriga myndigheterna i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och offentliggöra den på sin webbplats. Förteckningen ska uppdateras regelbundet.

Artikel 7Övervakningsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska utföra kontroller för att fastställa om verksamhetsutövarna uppfyller kraven enligt artiklarna 3.1, 3.2 och 4.1.

2. Verksamhetsutövarna ska erbjuda allt bistånd som är nödvändigt för att underlätta genomförandet av de kontroller som avses i punkt 1.

3. Till följd av de kontroller som avses i punkt 1 kan de behöriga myndigheterna begära att verksamhetsutövaren vidtar korrigerande åtgärder.

Artikel 8Register över kontroller

1. De behöriga myndigheterna ska föra register över de kontroller som avses i artikel 7.1 och särskilt ange deras art och resultaten, inbegripet eventuella korrigerande åtgärder som ska vidtas. Register över alla kontroller ska sparas i minst tio år.

2. En sammanfattning av de register som avses i punkt 1 ska offentliggöras i enlighet med direktiv 2003/4/EG.

Artikel 9Samarbete

1. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra, med de administrativa myndigheterna i tredjeländer och med kommissionen för att säkerställa att denna förordning följs.

2. De behöriga myndigheterna ska utbyta information om resultaten av de kontroller som avses i artikel 7.1 med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater samt med kommissionen.

Artikel 10Behöriga myndigheter

1. Varje medlemsstat bör fastställa vilka behöriga myndigheter som ansvarar för tillämpningen av denna förordning.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de behöriga myndigheternas namn och adress senast den 31 december 20XX. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om alla ändringar av de behöriga myndigheternas namn och adress.

2. Kommissionen ska offentliggöra förteckningen över behöriga myndigheter.

Artikel 11Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska bistås av kommittén för timmerhandel, nedan kallad kommittén.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 12Ändringar

Kommissionen får ändra förteckningen över timmer och trävaror i bilagan mot bakgrund av tekniska egenskaper, slutanvändning och produktionsprocesser.

Sådana åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 11.2.

Artikel 13 Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa regler om de påföljder som ska tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och de ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att påföljderna verkställs. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla bestämmelserna till kommissionen senast den 31 december 20XX och utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla eventuella senare ändringar som påverkar dessa bestämmelser.

Artikel 14Rapportering

1. Medlemsstaterna ska senast den 30 april vartannat år från den dag då denna förordning börjar tillämpas lämna en rapport om tillämpningen av förordningen under de föregående två åren.

2. På grundval av dessa rapporter ska kommissionen utarbeta en rapport som lämnas till Europaparlamentet och rådet vartannat år.

Artikel 15Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den ska tillämpas från och med den […][15].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar Ordförande

Ordförande Ordförande

BILAGA – Timmer och trävaror enligt klassifikationen i Kombinerade nomenklaturen som fastställs i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87[16], som omfattas av denna förordning

1. Produkter enligt bilagorna II och III till rådets förordning (EG) 2173/2005 som omfattas av systemet med Flegtlicenser:

2. Massa och papper i kapitel 47 och 48 i Kombinerade nomenklaturen, med undantag för bambubaserade produkter och återvinningsprodukter (avfall och förbrukade varor).

3. Trämöbler med KN-nummer 9403 30, 9403 40, 9403 50 00, 9403 60 och 9403 90 30.

4. Monterade eller monteringsfärdiga byggnader med KN-nummer 9406 00 20;

5. Brännved i form av stockar, kubbar, vedträn, kvistar, risknippen e.d., trä i form av flis eller spån, sågspån och annat träavfall, även agglomererat till vedträn, briketter, pelletar eller liknande med KN-nummer 4401.

6. Byggnadssnickerier och timmermansarbeten, av trä, inkl. cellplattor, sammansatt parkettstav, vissa takspån – shingles och shakes – av trä (inkl. icke-sammansatt parkettstav) likformigt bearbetat utefter hela längden (spontat, falsat, fasat, försett med pärlstav, profilerat, bearbetat till rund form e.d.) på kanter, ändar eller sidor, även hyvlat, slipat eller längdskarvat med KN-nummer 4418.

7. Spånskivor, oriented strand board (OSB) och liknande skivor av trä, även agglomererade med harts eller andra organiska bindemedel med KN-nummer 4410.

8. Fiberskivor av trä eller andra vedartade material, även innehållande harts eller andra organiska bindemedel med KN-nummer 4411.

9. Förtätat trä i block, plattor, ribbor eller profilerade former med KN-nummer 4413 00 00.

10. Träramar för målningar, fotografier, speglar e.d. med KN-nummer 4414 00.

11. Packlådor, förpackningsaskar, häckar, tunnor och liknande förpackningar, av trä; kabeltrummor av trä; lastpallar, pallboxar och liknande anordningar, av trä; pallflänsar av trä; kistor med KN-nummer 4415.

12. Fat, tunnor, kar, baljor och andra tunnbinderiarbeten samt delar till sådana arbeten, av trä, inbegripet tunnstav med KN-nummer 4416 00 00.

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1. FÖRSLAGETS BENÄMNING

2. BERÖRDA DELAR I DEN VERKSAMHETSBASERADE FÖRVALTNINGEN/BUDGETERINGEN

Politikområde/verksamhet som berörs:

0703 – Genomförande av miljöpolitiken

3. BERÖRDA BUDGETRUBRIKER

3.1. Budgetrubriker (driftsposter och tillhörande poster för tekniskt och administrativt stöd (före detta B/A-poster) ¬– nummer och benämning:

Ej tillämpligt

3.2. Tid under vilken åtgärden kommer att pågå och påverka budgeten:

Ej tillämpligt

3.3. Budgettekniska uppgifter (lägg till rader vid behov)

Budgetrubrik | Typ av utgifter | Nya | Bidrag från Eftaländer | Bidrag från ansökande länder | Rubrik i budgetramen |

4. ÖVERBLICK ÖVER RESURSER

4.1. Finansiella resurser

4.1.1. Överblick över åtagandebemyndiganden (ÅB) och betalnings-bemyndiganden (BB)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Typ av utgifter | Avsnitt nr | År 2010 | År 2011 | År 2012 | År 2013 | År 2014 | År 2015 | Totalt |

Driftsutgifter[17] |

Åtagandebemyndiganden (ÅB) | 8.1. | a |

Betalningsbemyndiganden (BB) | b |

Administrativa utgifter som ingår i referensbeloppet[18] |

Tekniskt och administrativt stöd | 8.2.4. | c |

TOTALT REFERENSBELOPP |

ÅB | a+c |

BB | b+c |

Administrativa utgifter som inte ingår i referensbeloppet[19] |

Personalutgifter och därtill hörande utgifter | 8.2.5. | d | 0.334 | 0.334 | 0.334 | 0.334 | 0.334 | 0.334 | 2.004 |

Andra administrativa utgifter än personalutgifter och därtill hörande utgifter som inte ingår i referensbeloppet | 8.2.6. | e | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.732 |

Totala beräknade utgifter för åtgärden |

TOTALA ÅTAGANDE-BEMYNDIGANDEN inklusive personalutgifter | a+c+d+e | 0.456 | 0.456 | 0.456 | 0.456 | 0.456 | 0.456 | 2.736 |

TOTALA BETALNINGS-BEMYNDIGANDEN inklusive personalutgifter | b+c+d+e | 0.456 | 0.456 | 0.456 | 0.456 | 0.456 | 0.456 | 2.736 |

Uppgifter om samfinansiering

Om förslaget innefattar samfinansiering från medlemsstaterna eller andra parter (ange vilka) ska en beräkning av nivån på samfinansieringen anges i nedanstående tabell (ytterligare rader kan läggas till om det gäller flera parter):

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Samfinansierande part | År n | n + 1 | n + 2 | n + 3 | n + 4 | n + 5 och följande budgetår | Totalt |

…………………… | f |

TOTALA ÅTAGANDE-BEMYNDIGANDEN inklusive samfinansiering | a+c+d+e+f |

4.1.2. Förenlighet med den ekonomiska planeringen

( Förslaget är förenligt med gällande ekonomisk planering.

( Förslaget kräver omfördelningar under den berörda rubriken i budgetplanen.

( Förslaget kan kräva tillämpning av bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet[20] (dvs. mekanism för flexibilitet eller revidering av budgetramen).

4.1.3. Påverkan på inkomsterna

( Inkomsterna påverkas inte

( Inkomsterna påverkas enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till en decimal)

Före åtgärden [År n-1] | Situation efter åtgärden |

Personal totalt (antal) |

5. BESKRIVNING OCH MÅL

5.1. Behov som ska tillgodoses på kort eller lång sikt

5.2. Mervärdet av en åtgärd på gemenskapsnivå – förslagets förenlighet med övriga finansiella instrument – eventuella synergieffekter

5.3. Förslagets mål och förväntade resultat samt indikatorer för dessa inom ramen för den verksamhetsbaserade förvaltningen

5.4. Metod för genomförande (preliminärt)

( Centraliserad förvaltning

( Direkt av kommissionen

( Indirekt genom delegering till:

( genomförandeorgan

( organ som inrättats av gemenskapen enligt artikel 185 i budgetförordningen

( nationella offentligrättsliga organ eller organ som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning

( Delad eller decentraliserad förvaltning

( Tillsammans med medlemsstaterna

( Tillsammans med tredjeländer

( Gemensam förvaltning med internationella organisationer (ange vilka)

Anmärkningar:

6. ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING

6.1. Övervakningssystem

6.2. Utvärdering

6.2.1. Förhandsutvärdering

6.2.2. Åtgärder som har vidtagits med anledning av en interims- eller efterhandsutvärdering (lärdom som dragits av liknande åtgärder)

6.2.3. Bestämmelser om och tidsintervall för framtida utvärderingar

7. Bestämmelser om bedrägeribekämpning

8. NÄRMARE UPPGIFTER OM RESURSBEHOVEN

8.1. Kostnader för förslaget fördelade på mål

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

År 2010 | År 2011 | År 2012 | År 2013 | År 2014 | År 2015 |

Fast eller tillfälligt anställda[23] (XX 01 01) | A*/AD | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |

B*, C*/AST | 0.5 | 0.5 | 0.5 | 0.5 | 0.5 | 0.5 |

Personal som finansieras[24] via artikel XX 01 02 |

Övrig personal[25] som finansieras via artikel XX 01 04/05 |

TOTALT | 1.5 | 1.5 | 1.5 | 1.5 | 1.5 | 1.5 |

8.2.2. Beskrivning av de arbetsuppgifter som den planerade åtgärden för med sig

Uppgifterna innefattar utarbetande av genomförandebestämmelser och anordnande av möten.

8.2.3. Rekrytering (bland personal som omfattas av tjänsteföreskrifterna)

( Tjänster som för närvarande är avsedda för förvaltning av det program som ska ersättas eller förlängas.

( Tjänster som redan har avdelats inom ramen för den årliga politiska strategin/det preliminära budgetförslaget för år n.

( Tjänster som kommer att begäras i samband med nästa årliga politiska strategi/preliminära budgetförslag.

( Tjänster som kommer att tillföras genom omfördelning av befintliga resurser inom den förvaltande avdelningen (intern omfördelning).

( Tjänster som krävs för år n, men som inte planerats inom ramen för den årliga politiska strategin/det preliminära budgetförslaget för det berörda året.

8.2.4. Övriga administrativa utgifter som ingår i referensbeloppet (XX 01 04/05 – Utgifter för administration)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Budgetrubrik (nummer och benämning) | År n | År n+1 | År n+2 | År n+3 | År n+4 | År n+5 och följande budgetår | TOTALT |

Övrigt tekniskt och administrativt stöd |

- internt |

- externt |

Totalt tekniskt och administrativt stöd |

8.2.5. Kostnader för personal och därtill hörande kostnader som inte ingår i referensbeloppet

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Typ av personal | År 2010 | År 2011 | År 2012 | År 2013 | År 2014 | År 2015 |

Tjänstemän och tillfälligt anställda (XX 01 01) | 0.234 | 0.234 | 0.234 | 0.234 | 0.234 | 0.234 |

Personal som finansieras genom artikel XX 01 02 (extraanställda, nationella experter, kontraktsanställda, etc.) (ange budgetrubrik) |

Totala kostnader för personal och därtill hörande kostnader som INTE ingår i referensbeloppet | 0.234 | 0.234 | 0.234 | 0.234 | 0.234 | 0.234 |

Beräkning – Tjänstemän och tillfälligt anställda |

Beräkning – Personal som finansieras genom artikel XX 01 02 |

Ej tillämpligt |

8.2.6. Övriga administrativa utgifter som inte ingår i referensbeloppet Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) |

År 2010 | År 2011 | År 2012 | År 2013 | År 2014 | År 2015 | TOTALT |

XX 01 02 11 01 – Tjänsteresor | 0.002 | 0.002 | 0.002 | 0.002 | 0.002 | 0.002 | 0.012 |

XX 01 02 11 02 – Konferenser och möten |

XX 01 02 11 03 – Kommittémöten[27] | 0.120 | 0.120 | 0.120 | 0.120 | 0.120 | 0.120 | 0.72 |

XX 01 02 11 02 – Studier och samråd |

XX 01 02 11 05 - Informationssystem |

2 Andra administrativa utgifter, totalbelopp (XX 01 02 11) | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.732 |

3 Övriga utgifter av administrativ karaktär (med hänvisning till budgetrubrik) |

Totala administrativa utgifter, utom personalkostnader och därtill hörande kostnader (som INTE ingår i referensbeloppet) | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.122 | 0.732 |

Beräkning – Övriga administrativa utgifter som inte ingår i referensbeloppet |

Från och med 2010, två tjänsteresor per år till en kostnad av 1 000 euro per tjänsteresa. Möten med den föreskrivande kommitté som inrättas genom förordningen (kostnad per enhet:30 000 euro per möte) fyra gånger om året. |

[1] KOM 251, 21.5.2003.

[2] EUT L 347, 30.12.2005, s. 1.

[3] Rådets dokument 7014/04.

[4] Rådets slutsatser 268 (2003), s. 1.

[5] EUT C , , s.

[6] EUT C , , s.

[7] EUT C , , s.

[8] EUT C , , s.

[9] KOM(2003) 251, 21.5.2003.

[10] EUT L 347, 30.12.2005, s. 1.

[11] EUT L 61, 3.3.1997, s. 1.

[12] *note to OJ: reference to be included when the act is adopted.

[13] EGT L 41, 14.2.2003, s. 26.

[14] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[15] Note to OJ: two years after the date of entry into force of this Regulation.

[16] Rådets förordning ( EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ( EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

[17] Utgifter som inte omfattas av kapitel xx 01 i avdelning xx.

[18] Utgifter som omfattas av artikel xx 01 04 i avdelning xx.

[19] Utgifter som omfattas av andra artiklar inom kapitel xx 01 än artiklarna xx 01 04 eller xx 01 05.

[20] Se punkterna 19 och 24 i det interinstitutionella avtalet.

[21] Ytterligare kolumner kan läggas till vid behov, dvs. om åtgärdens löptid är längre än 6 år.

[22] Enligt beskrivningen i avsnitt 5.3.

[23] Denna kostnad ingår INTE i referensbeloppet.

[24] Denna kostnad ingår INTE i referensbeloppet.

[25] Denna kostnad ingår i referensbeloppet.

[26] Det ska göras en hänvisning till den särskilda finansieringsöversikten för rättsakt för berörda genomförandeorgan.

[27] Ange vilken typ av kommitté samt vilken kategori den tillhör.