(1)

I kommissionens meddelande av den 29 november 2017 med titeln Framtiden för livsmedel och jordbruk fastställs utmaningar, mål och inriktning för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020. Bland dessa mål ingår att göra den gemensamma jordbrukspolitiken mer resultatinriktad, förstärka modernisering och hållbarhet, inklusive den ekonomiska, sociala, miljömässiga och klimatrelaterade hållbarheten inom jord- och skogsbruket och i landsbygdsområden, samt bidra till att minska den administrativa börda för stödmottagare som följer av unionslagstiftningen.

(2)

Eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna reagera bättre på de utmaningar och möjligheter som uppkommer på internationell nivå, unionsnivå, nationell nivå, regional och lokal nivå, och på gårdsnivå, måste förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken förenklas och i sina resultat bättre anpassas till unionens mål, samtidigt som den administrativa bördan måste minskas avsevärt. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör baseras på prestation. Därför bör unionen ställa upp de grundläggande politiska parametrarna, såsom den gemensamma jordbrukspolitikens mål och dess grundläggande regler, samtidigt som medlemsstaterna bör ha större ansvar för hur de uppfyller målen. Genom stärkt subsidiaritet är det möjligt att ta större hänsyn till lokala villkor och behov och jordbruksverksamhetens särskilda karaktär, som är ett resultat av jordbrukets sociala struktur och av strukturella och naturliga skillnader mellan de olika jordbruksregionerna, och skräddarsy stöden så att de så mycket som möjligt bidrar till att unionens mål uppnås.

(3)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (5) (budgetförordningen) och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för att skydda unionens budget.

(4)

I syfte att säkerställa en samstämmig gemensam jordbrukspolitik bör alla framtida interventioner inom denna ingå i en strategisk plan som omfattar interventionstyper inom vissa sektorer som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (6).

(5)

I bilaga II till förordning (EU) nr 1308/2013 fastställs vissa definitioner avseende de sektorer som omfattas av den förordningens tillämpningsområde. Definitionerna för sockersektorn som fastställs i del II avsnitt B i den bilagan bör utgå, då de inte längre är tillämpliga. I syfte att aktualisera definitionerna för övriga sektorer i den bilagan, mot bakgrund av nya vetenskapliga rön eller utvecklingen på marknaden, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att uppdatera definitionerna, men inte befogenheten att lägga till nya definitioner. Följaktligen bör den individuella befogenhet som i del II avsnitt A punkt 4 i den bilagan delegeras till kommissionen med avseende på att ändra definitionen för inulinsirap utgå. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (7). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(6)

I förordning (EU) nr 1308/2013 bör del I förenklas. Överflödiga och föråldrade definitioner och bestämmelser genom vilka kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter bör utgå.

(7)

Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts bör vissa perioder för offentlig intervention förlängas. När inledandet av offentlig intervention sker automatiskt bör perioden för offentlig intervention förlängas med en månad. När inledandet av offentlig intervention beror på marknadsutvecklingen bör perioden för offentlig intervention vara hela året.

(8)

För att öka insynen och i samband med unionens internationella åtaganden är det lämpligt att föreskriva om offentliggörande av relevant volym- och prisinformation om uppköp och avyttring av produkter som köps upp inom ramen för offentlig intervention.

(9)

Stöd för privat lagring av olivolja har visat sig vara ett effektivt verktyg för marknadsstabilisering. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts och för att säkerställa en skälig levnadsstandard och för att stabilisera marknaden inom sektorn för olivolja och bordsoliver är det lämpligt att utvidga förteckningen över produkter som kan komma i fråga för privat lagring till att också omfatta bordsoliver.

(10)

Efter Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur unionen bör de gränser för unionsstödet till utdelning av frukt och grönsaker samt av mjölk och mjölkprodukter vid utbildningsanstalter som fastställs i artikel 23a i förordning (EU) nr 1308/2013 uppdateras. För att skapa rättslig säkerhet är det lämpligt att föreskriva att de uppdaterade gränserna tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.

(11)

Bestämmelserna om stödordningar i del II avdelning I kapitel II avsnitten 2–6 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör utgå, eftersom alla interventionstyper inom de berörda sektorerna anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 (8).

(12)

Unionens vinpolitik, med dess befintliga ordning för tillstånd som sedan 2016 har möjliggjort systematisk ökning av vinstocksplanteringen, har bidragit till att öka unionens konkurrenskraft inom vinsektorn och till att uppmuntra till en produktion av hög kvalitet. Vinsektorn har uppnått en balans mellan produktionsutbud, kvalitet, efterfrågan från konsumenterna och export på världsmarknaden, men den balansen är ännu inte tillräckligt varaktig eller stabil, särskilt när vinsektorn ställs inför allvarliga marknadsstörningar. Dessutom finns det en tendens i riktning mot en fortsatt minskad vinkonsumtion i unionen på grund av konsumenternas ändrade vanor och livsstil. På lång sikt riskerar följaktligen en avreglering av nyplanteringen av vin att hota den balans som hittills åstadkommits mellan sektorns leveranskapacitet, skälig levnadsstandard för producenterna och skäliga priser för konsumenterna. Detta riskerar att äventyra den positiva utveckling som åstadkommits genom unionens lagstiftning och politik under de senaste årtiondena.

(13)

Den befintliga ordningen med tillstånd för plantering av vinstockar anses också vara väsentlig för att säkerställa ett diversifierat utbud av vin och svara mot den specifika karaktären hos unionens vinsektorsektor. Unionens vinsektor har specifika särdrag, däribland vinodlingarnas långa cykel, eftersom framställning sker först flera år efter planteringen, men sedan fortsätter under flera årtionden och mot bakgrund av risken för omfattande fluktuationer i produktionen från en skörd till nästa. Till skillnad från många vinproducerande tredjeländer kännetecknas vinsektorn i unionen också av ett mycket stort antal små familjejordbruk, vilket leder till ett brett utbud av viner. För att garantera projektens ekonomiska bärkraft och förbättra konkurrenskraften för unionens vinsektor på den globala marknaden behöver därför aktörer inom sektorn och producenter långsiktig förutsebarhet mot bakgrund av de omfattande investeringar som krävs vid planteringen av vinstockar.

(14)

För att säkerställa resultaten hittills inom unionens vinsektor och för att åstadkomma en långvarig balans avseende kvantitet och kvalitet i sektorn genom en fortsatt systematisk ökning av vinstocksplanteringen fram till och efter 2030, bör ordningen med tillstånd för plantering av vinstockar förlängas till och med 2045, dvs. för en period motsvarande den inledande perioden som gäller sedan 2016, men med två halvtidsöversyner 2028 och 2040 för att utvärdera ordningen och, vid behov, lägga fram förslag på grundval av resultaten av dessa halvtidsöversyner för att förbättra vinsektorns konkurrenskraft.

(15)

Att ge producenterna möjlighet att senarelägga återplanteringen av vinodlingar kan ha en positiv miljöeffekt genom att markens hälsotillstånd förbättras i och med minskad kemikalieanvändning. Det är därför lämpligt att medge en förlängning av giltigheten för återplanteringstillstånden från tre till sex år om återplanteringen sker på samma skifte, för att bidra till en bättre markvård inom vinodling.

(16)

På grund av den kris i unionens vinsektor som orsakats av covid-19-pandemin föreskrevs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2220 (9) förlängning till och med den 31 december 2021 av giltigheten för de planteringstillstånd för nyplantering eller återplantering som skulle löpa ut 2020. På grund av de utdragna effekterna av den kris som orsakats av covid-19-pandemin fortsätter producenter som innehar planteringstillstånd för nyplantering eller återplantering som skulle löpa ut 2020 eller 2021 att i stor utsträckning vara förhindrade att använda dessa tillstånd under det sista året av deras giltighet. För att undvika att dessa tillstånd går förlorade och minska risken för att planteringen skulle behöva göras under sämre förhållanden, är det lämpligt att medge en ytterligare förlängning av giltigheten för de planteringstillstånd för nyplantering eller återplantering som löper ut 2020 och en förlängning av dem som löper ut 2021. Alla planteringstillstånd för nyplantering eller återplantering som skulle löpa ut 2020 eller 2021 bör därför förlängas till och med den 31 december 2022.

(17)

Med hänsyn till förändrade marknadsutsikter bör innehavare av planteringstillstånd som löper ut 2020 och 2021 dessutom kunna avstå från att använda sina tillstånd utan att bli föremål för administrativa sanktioner. För att undvika varje form av diskriminering bör dessutom producenter som, i enlighet med förordning (EU) 2020/2220, senast den 28 februari 2021 underrättade den behöriga myndigheten om att de inte avsåg att använda sitt tillstånd, och som inte kände till möjligheten till förlängning av giltigheten av sina tillstånd med ett andra år, få dra tillbaka sina underrättelser genom ett skriftligt meddelande till den behöriga myndigheten senast den 28 februari 2022 och få använda tillståndet till och med den 31 december 2022.

(18)

På grund av de marknadsstörningar som covid-19-pandemin gett upphov till och den ekonomiska osäkerhet den orsakade när det gäller utnyttjandet av dessa tillstånd bör bestämmelserna i förordning (EU) nr 1308/2013 om planteringstillstånd för nyplantering eller återplantering som skulle upphöra att gälla 2020 och 2021 tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2021.

(19)

Med tanke på att den areal som faktiskt är planterad med vinstockar har minskat i flera medlemsstater under åren 2014–2017 och med tanke på det produktionsbortfall som följer därav, bör medlemsstaterna, i samband med fastställandet av den areal för vilken tillstånd för nyplantering får beviljas som avses i artikel 63.1 i förordning (EU) nr 1308/2013, kunna välja mellan det befintliga underlaget och en procentandel av den areal som faktiskt var planterad med vinstockar på deras territorier den 31 juli 2015 ökad med en areal motsvarande de planteringsrätter enligt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (10) som fanns tillgänglig för konvertering till tillstånd i den berörda medlemsstaten den 1 januari 2016.

(20)

Det bör tydliggöras att medlemsstater som begränsar utfärdandet av tillstånd på regional nivå för specifika arealer som kan komma i fråga för framställning av vin med skyddad ursprungsbeteckning eller för arealer som kan komma i fråga för framställning av vin med skyddad geografisk beteckning, får kräva att sådana tillstånd används i dessa regioner.

(21)

Det bör tydliggöras att medlemsstater vid beviljandet av tillstånd för plantering av vinstockar får tillämpa objektiva och icke-diskriminerande behörighetskriterier och prioritetskriterier på nationell eller regional nivå. Dessutom visar medlemsstaternas erfarenheter att det är nödvändigt att se över vissa av prioritetskriterierna för att kunna ge företräde för vinodlingar som bidrar till att bevara vinstockarnas genetiska resurser och företag vilkas ökade kostnadseffektivitet, konkurrenskraft eller närvaro på marknaderna har visats.

(22)

För att säkerställa att inga förmåner beviljas fysiska eller juridiska personer, för vilka det konstaterats att de förutsättningar som krävs för att få sådana förmåner har skapats artificiellt, är det lämpligt att förtydliga att medlemsstater bör tillåtas att anta åtgärder för att förhindra kringgående av reglerna om säkerhetsmekanismen för nyplantering och behörighets- och prioritetskriterierna för beviljande av tillstånd för nyplantering.

(23)

Sista inlämningsdag för ansökan om omvandling av planteringsrätter till tillstånd är den 31 december 2022. I vissa fall kan omständigheter såsom den ekonomiska kris som orsakats av covid-19-pandemin ha begränsat omvandlingen av planteringsrätter till planteringstillstånd. Av det skälet, och för att möjliggöra för medlemsstaterna att bevara den produktionskapacitet som motsvaras av planteringsrätterna, bör, från och med den 1 januari 2023, de planteringsrätter som fortfarande var tillgängliga för omvandling till planteringsrätter den 31 december 2022 men som ännu inte har omvandlats till planteringstillstånd fortfarande vara tillgängliga för de berörda medlemsstaterna, som får bevilja dessa senast den 31 december 2025 i form av tillstånd för nyplantering av vinstockar, utan att dessa tillstånd tas i beaktande för i begränsningarna enligt artikel 63 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(24)

I vissa medlemsstater finns traditionella vinodlingar som planterats med sorter som inte är tillåtna för vinframställning, vilkas produktion, inbegripet produktion för att producera andra jästa druvdrycker än vin, inte är avsedd för vinmarknaden. Det är lämpligt att förtydliga att sådana vinodlingar inte omfattas av röjningsskyldigheten och att ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar som fastställs i denna förordning inte är tillämplig på plantering och omplantering av sådana sorter för andra ändamål än för vinframställning.

(25)

Enligt artikel 90 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska, om inte annat föreskrivs i internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget, unionsregler om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, märkning, definitioner, beteckningar och varubeskrivningar för vissa produkter i vinsektorn och de oenologiska metoder som godkänts av unionen gälla för produkter som importeras till unionen. För att skapa enhetlighet är det därför lämpligt att föreskriva att regler om intyg om överensstämmelse och om analysrapporter för import av dessa produkter även bör tillämpas i enlighet med de internationella avtal som ingåtts på grundval av EUF-fördraget.

(26)

Inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör bestämmelser om tillbakadragande från marknaden av produkter som inte uppfyller märkningsreglerna införlivas i förordning (EU) nr 1308/2013. Med tanke på konsumenternas ökande efterfrågan på produktkontroller bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att produkter som inte är märkta i överensstämmelse med bestämmelserna i den förordningen inte släpps ut på marknaden, eller, om sådana produkter redan har släppts ut på marknaden, att de dras tillbaka från marknaden. Tillbakadragande inbegriper möjligheten att korrigera märkningen av produkterna utan att definitivt ta bort dem från marknaden.

(27)

Mot bakgrund av att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (11) upphävs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 (12) bör bestämmelserna om kontroller och sanktioner när det gäller handelsregler, skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och traditionella uttryck införlivas med förordning (EU) nr 1308/2013.

(28)

I syfte att göra det möjligt för producenter att använda druvsorter som är bättre lämpade med tanke på klimatförändringar och som har bättre motståndskraft mot sjukdomar, bör bestämmelser antas som tillåter användning av ursprungsbeteckningar för produkter som framställts från både druvsorter av arten Vitis vinifera och druvsorter som kommer från korsningar mellan Vitis vinifera och andra arter av släktet Vitis.

(29)

Definitionerna för begreppen ursprungsbeteckning och geografisk beteckning i förordning (EU) nr 1308/2013 bör anpassas efter de definitioner som ges i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet), vilket godkändes genom rådets beslut 94/800/EG (13), särskilt artikel 22.1 i Trips-avtalet, såtillvida att de geografiska beteckningarna anger att produkten har sitt ursprung i en viss ort, region eller ett visst land. Av tydlighetsskäl är det lämpligt att uttryckligen fastställa att den reviderade definitionen av begreppet ursprungsbeteckning innefattar traditionellt använda namn. Förteckningen över krav för att ett traditionellt använt namn ska utgöra en ursprungsbeteckning inom vinsektorn som anges i förordning (EU) nr 1308/2013 kommer som ett resultat därav att bli föråldrad och bör utgå. Av konsekvensskäl bör ett sådant förtydligande också föras in i definitionen av geografisk beteckning inom vinsektorn som fastställs i förordning (EU) nr 1308/2013 och i definitionerna av ursprungsbeteckning och geografisk beteckning inom livsmedelssektorn som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (14).

(30)

Den geografiska omgivningen, med sina naturliga och mänskliga faktorer, är en avgörande aspekt som påverkar kvaliteten och egenskaperna hos vinprodukter, jordbruksprodukter och livsmedel som gynnas av skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar i enlighet med förordningarna (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 1151/2012. Särskilt när det gäller färska produkter som endast bearbetas lite eller inte alls kan naturliga faktorer vara det som främst fastställer kvaliteten och egenskaperna hos produkten i fråga, medan de mänskliga faktorer som bidrar till produktens kvalitet och egenskaper kan vara mindre precisa. De mänskliga faktorer som bör beaktas vid beskrivningen av kopplingen mellan kvaliteten eller egenskaperna hos en produkt och en särskild geografisk omgivning som ska ingå i produktspecifikationen för skyddade ursprungsbeteckningar i enlighet med artikel 94 i förordning (EU) nr 1308/2013 och artikel 7 i förordning (EU) nr 1151/2012 bör därför inte begränsas till särskilda produktionsmetoder eller bearbetningsmetoder, som ger produkten i fråga en särskild kvalitet, utan kan även inbegripa faktorer som markvård och landskapsvård, odlingsmetoder och annan mänsklig verksamhet som bidrar till att bevara de väsentliga naturliga faktorer som främst är avgörande för den geografiska omgivningen och produktens kvalitet och egenskaper.

(31)

I syfte att säkerställa ett enhetligt beslutsfattande när det gäller ansökningar om skydd och invändningar som lämnas in inom ramen för det förberedande nationella förfarande som avses i artikel 96 i förordning (EU) nr 1308/2013 och i artikel 49 i förordning (EU) nr 1151/2012, bör kommissionen underrättas i god tid och regelbundet när förfaranden inleds vid nationella domstolar eller andra organ avseende en ansökan om skydd som medlemsstaten vidarebefordrat till kommissionen i enlighet med artikel 96.5 i förordning (EU) nr 1308/2013 och i artikel 49.4 i förordning (EU) nr 1151/2012. Av samma skäl bör kommissionen, när en medlemsstat underrättar kommissionen om ett nationellt beslut som ligger till grund för ansökan om skydd som sannolikt kommer att förklaras ogiltigt efter avslutat nationellt rättsligt förfarande, undantas från skyldigheten att fullgöra granskningsförfarandet i artikel 97 i förordning (EU) nr 1308/2013 och artikel 50 i förordning (EU) nr 1151/2012 med avseende på en ansökan om skydd inom den föreskrivna tidsfristen, och från skyldigheten att informera sökanden om skälen till dröjsmålet. För att skydda sökanden från rättsliga åtgärder utan skälig anledning och för att bevara den sökandes grundläggande rätt att säkra skyddet för en geografisk ursprungsbeteckning inom skälig tid bör undantaget begränsas till fall där ansökan om skydd har ogiltigförklarats på nationell nivå genom ett omedelbart tillämpligt men ej slutligt rättsligt avgörande, eller där medlemsstaten anser att ifrågasättandet av ansökans giltighet har giltiga grunder.

(32)

Registreringen av geografiska beteckningar bör göras enklare och snabbare genom att bedömningen av överensstämmelse i förhållande till reglerna om immateriella rättigheter skiljs från bedömningen av huruvida produktspecifikationen följer handelsnormerna och märkningsreglerna.

(33)

Den bedömning som görs av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna är ett avgörande steg i registreringsförfarandet. Medlemsstaterna har kunskap, expertis och tillgång till uppgifter som innebär att de är bäst lämpade att kontrollera att uppgifterna i ansökan är korrekta och sanningsenliga. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att resultatet av bedömningen samlas i ett sammanfattande dokument som bör innehålla en sammanfattning av relevanta delar av produktspecifikationen, samt sörja för att bedömningsresultaten är tillförlitliga och korrekta. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör kommissionen därefter granska ansökningarna för att säkerställa att de inte innehåller några uppenbara fel, framför allt för att säkerställa att de innehåller de uppgifter som krävs, att de inte innehåller några uppenbara sakfel, att den motivering som läggs fram stöder ansökan och att unionsrätten och intressen som företräds av aktörer utanför ansökningsmedlemsstaten och utanför unionen beaktas.

(34)

Inom vinsektorn bör den period under vilken invändningar kan göras förlängas till tre månader för att säkerställa att alla berörda parter får tillräckligt med tid för att granska ansökan om skydd och möjlighet att lämna in invändningar. I syfte att säkerställa att det är samma förfarande för invändningar som tillämpas, enligt förordningarna (EU) nr 1308/2013 och (EU) nr 1151/2012 och för att möjliggöra för medlemsstaterna att vidarebefordra invändningar från fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade på deras territorier till kommissionen på ett samordnat och effektivt sätt, bör invändningar från fysiska eller juridiska personer lämnas in till myndigheterna i den medlemsstat där de fysiska eller juridiska personerna är bosatta eller etablerade. I syfte att förenkla förfarandet för invändningar bör kommissionen tilldelas befogenhet att avvisa ogiltiga invändningar i den genomförandeakt genom vilken skyddet för ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen beviljas.

(35)

I syfte att effektivisera förfaranden och säkerställa att enhetliga villkor tillämpas för beviljande av skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta genomförandeakter om sådant skydd inom vinsektorn utan tillämpning av granskningsförfarandet i de fall då en giltig invändning mot en ansökan om skydd inte inkommit. För de fall då en giltig invändning inkommer bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att anta genomförandeakter som antingen beviljar skydd eller avslår ansökan om skydd, i enlighet med granskningsförfarandet.

(36)

Förhållandet mellan varumärken och geografiska beteckningar för vinprodukter bör förtydligas med avseende på kriterierna för avslag, ogiltigförklaring och samexistens. Ett sådant förtydligande bör inte påverka de rättigheter som förvärvas av innehavare av geografiska beteckningar på nationell nivå eller som föreligger på grund av internationella avtal som ingåtts av medlemsstaterna för perioden före inrättandet av unionens skyddssystem för vinprodukter.

(37)

Regler som rör nationella förfaranden, förfarandet för invändningar, uppdelningen av ändringar i unionsändringar och standardändringar, inbegripet de huvudsakliga reglerna för antagandet av sådana ändringar, samt tillfällig märkning och presentation, som för närvarande fastställs i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 (15) är en viktig del i ordningen för skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar i vinsektorn. Av hänsyn till konsekvensen med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1151/2012 och (EU) 2019/787 (16) och för att underlätta tillämpningen bör dessa bestämmelser integreras i förordning (EU) nr 1308/2013.

(38)

När det gäller skyddet av geografiska beteckningar är det viktigt att vederbörligen beakta Allmänna tull- och handelsavtalet, inklusive artikel V om rätten till fri transitering, som godkändes genom beslut 94/800/EG. I syfte att stärka skyddet av geografiska beteckningar och bekämpa förfalskning mer effektivt bör skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, inom den rättsliga ramen, även tillämpas med avseende på varor som förs in i unionens tullområde utan att övergå till fri omsättning och som hänförts till särskilda tullförfaranden som förfaranden för transitering, lagring, användning för särskilda ändamål eller bearbetning. Därför bör det skydd som följer av artikel 103.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 och artikel 13.1 i förordning (EU) nr 1151/2012 utvidgas till att även omfatta varor som transiteras genom unionens tullområde och det skydd som följer av artikel 103.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 och artiklarna 13.1 och 24 i förordning (EU) nr 1151/2012 för geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter bör utvidgas till att även omfatta varor som säljs via internet eller genom andra former av elektronisk handel. Dessutom bör ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inom vinsektorn också skyddas mot direkt eller indirekt kommersiellt bruk där de hänvisar till produkter som används som ingredienser. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inom vinsektorn och garanterade traditionella specialiteter bör också skyddas mot obehörigt bruk, imitation och anspelning när de används för att hänvisa till produkter som används som ingredienser.

(39)

Det bör vara möjligt att dra in skyddet för en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning om den inte längre används eller om den sökande som avses i artikel 95 i förordning (EU) nr 1308/2013 inte längre önskar behålla skyddet.

(40)

Med tanke på konsumenternas ökande efterfrågan av nya vinprodukter som har en lägre alkoholhalt än den lägsta verkliga alkoholhalt för vinprodukter som anges i bilaga VII del II till förordning (EU) nr 1308/2013 bör det även vara möjligt att producera sådana innovativa vinprodukter i unionen. Det är därför nödvändigt att fastställa under vilka villkor vissa vinprodukter får avalkoholiseras helt eller delvis och att fastställa de processer för avalkoholiseringen som är tillåtna. Dessa villkor bör beakta följande resolutioner från Internationella vinorganisationen (OIV): OIV-ECO 432-2012 Beverage Obtained By Partial Dealcoholisation of Wine, OIV-ECO 433-2012 Beverage Obtained By Partial Dealcoholisation of Wine, OIV-ECO 523-2016 Wine With An Alcohol Content Modified by Dealcoholisation och OIV-OENO 394A-2012 Dealcoholisation Of Wines.

(41)

Dessa innovativa vinprodukter har aldrig saluförts som vin i unionen. Av det skälet krävs vidare forskning och försök för att förbättra dessa produkters kvalitet och framför allt för att säkerställa att en fullständig eliminering av alkoholinnehållet medger att de särskiljande egenskaperna hos kvalitetsviner som är skyddade av en geografisk beteckning eller en ursprungsbeteckning bevaras. Därför bör endast delvis avalkoholisering tillåtas för viner med skyddad geografisk beteckning eller skyddad ursprungsbeteckning, även om både hel och delvis avalkoholisering bör tillåtas för viner utan geografisk beteckning eller ursprungsbeteckning. Det är dessutom, för att säkerställa tydlighet och insyn för både producenter och konsumenter av vin med geografisk beteckning eller ursprungsbeteckning, lämpligt att föreskriva att produktspecifikationen för viner med geografisk beteckning eller ursprungsbeteckning som får avalkoholiseras delvis bör innehålla en beskrivning av det delvis avalkoholiserade vinet och, i tillämpliga fall, de särskilda oenologiska metoder som ska användas för att framställa det eller de delvis avalkoholiserade vinerna och de relevanta restriktionerna för deras framställning.

(42)

För att tillhandahålla konsumenterna bättre information bör de obligatoriska uppgifterna enligt artikel 119 i förordning (EU) nr 1308/2013 inkludera en näringsdeklaration och en ingrediensförteckning. Producenterna bör dock ha möjlighet att begränsa innehållet i näringsdeklarationen på förpackningen eller på en etikett fäst på denna till enbart energivärdet och göra den fullständiga näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen tillgänglig på elektronisk väg, under förutsättning att de undviker insamling och spårning av användardata och inte tillhandahåller information i saluföringssyfte. Dock bör möjligheten att inte tillhandahålla en fullständig näringsdeklaration på förpackningen eller på en etikett fäst på denna inte påverka det befintliga kravet att ämnen som orsakar allergi eller intolerans ska förtecknas på etiketten. I artikel 122 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör befogenheten att anta e akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera förordning (EU) nr 1308/2013 genom att fastställa regler för angivandet och beteckningen av ingredienser. Det bör vara tillåtet att fortsättningsvis saluföra befintliga lager av vin efter tillämpningsdatumen för nya märkningskraven, till dess att dessa lager är uttömda. Aktörer bör ges tillräckligt med tid för att anpassa sig till de nya märkningskraven innan de blir tillämpliga.

(43)

I syfte att säkerställa att konsumenterna informeras om avalkoholiserade vinprodukters karaktär och att reglerna om märkning och presentation av produkter inom vinsektorn även gäller avalkoholiserade eller delvis avalkoholiserade vinprodukter, bör artikel 119 i förordning (EU) nr 1308/2013 ändras. För att bibehålla den nuvarande nivån på informationen om minsta hållbarhet som krävs för drycker med en alkoholhalt som understiger 10 volymprocent enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (17) är det dock lämpligt att kräva att produkter som har genomgått en behandling för avalkoholisering med en faktisk alkoholhalt på under 10 volymprocent som obligatorisk uppgift innehåller en angivelse av datum för minsta hållbarhet.

(44)

Dessutom omfattar för närvarande bilaga I del XII till förordning (EU) nr 1308/2013, där de produkter som omfattas av vinsektorn förtecknas, delvis avalkoholiserade viner med en alkoholhalt som är högre än 0,5 volymprocent. För att säkerställa att alla avalkoholiserade viner, inbegripet sådana viner med en alkoholhalt på 0,5 volymprocent eller mindre, omfattas av vinsektorn är det lämpligt att ändra bilaga I del XII till förordning (EU) nr 1308/2013 genom att lägga till en ny post.

(45)

Vad gäller regler om villkoren för användningen av nedläggningar inom vinsektorn i syfte att se till att konsumenterna skyddas från vilseledande användning av nedläggningar i samband med vissa drycker och om farliga material som används vid nedläggning och som kan förorena dryckerna, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(46)

Regler och krav avseende systemet med sockerkvoter upphörde att gälla vid utgången av regleringsåret 2016/2017. Artikel 124 och artiklarna 127–144 i förordning (EU) nr 1308/2013 är nu föråldrade och bör utgå.

(47)

I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 (18) fastställs ett undantag från senaste förfallodag vid försäljning av druvor och must inom vinsektorn. För att bidra till stabiliteten i leveranskedjan för vin och ge jordbruksproducenterna den säkerhet som långvariga handelsförbindelser medför bör försäljningen av otappat vin behandlas på samma sätt. Det är därför lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna, genom undantag från de tillämpliga senaste förfallodagar som fastställs i direktiv (EU) 2019/633, om en branschorganisation så begär, får besluta att de tillämpliga senaste förfallodagarna inte gäller för försäljningen av otappat vin, förutsatt att de specifika förfallodagsvillkoren ingår i de standardavtal som omfattas av utvidgningen av reglernas räckvidd enligt artikel 164 i förordning (EU) nr 1308/2013 före den 31 oktober 2021 och att leveransavtalen mellan leverantörer av otappat vin och deras direkta köpare är eller blir fleråriga.

(48)

När leveranser av jordbruksprodukter från en producent till ett bearbetningsföretag eller en distributör omfattas av ett skriftligt avtal eller anbud enligt artiklarna 148 och 168 i förordning (EU) nr 1308/2013 och det pris som ska betalas för leveransen beräknas utifrån en kombination av olika faktorer som är fastställda i avtalet, ska dessa faktorer, som kan inkludera objektiva indikatorer, index och beräkningsmetoder, vara lätta att förstå för parterna. Dessutom bör medlemsstaterna ha möjlighet att ange frivilliga indikatorer som avtalsparterna får använda på grundval av tillgänglig objektiv marknadsinformation och tillgängliga objektiva marknadsstudier.

(49)

Efter Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen har unionens sammanlagda produktion av obehandlad mjölk minskat. För att inte underminera de befogenheter att föra avtalsförhandlingar som tillerkänns producentorganisationerna inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter bör den kvantitativa begränsning som är tillämplig på volymen av obehandlad mjölk som omfattas av sådana förhandlingar, uttryckt i procentandel av unionens sammanlagda produktion, ökas. För att skapa rättslig säkerhet är det lämpligt att föreskriva att de ökade kvantitativa begränsningarna tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2021.

(50)

För att bidra till att uppnå unionens miljömål bör medlemsstaterna kunna erkänna producentorganisationer som eftersträvar specifika mål rörande hantering och tillvaratagande av biprodukter, kvarvarande flöden och avfall, framför allt för att skydda miljön och stärka cirkulariteten, samt producentorganisationer som eftersträvar mål rörande förvaltningen av gemensamma fonder för olika sektorer. Det är därför lämpligt att utvidga den befintliga förteckningen över mål för producentorganisationer i artikel 152 i förordning (EU) nr 1308/2013. För att öka insynen i producentorganisationer bör producentorganisationernas stadgar också göra det möjligt för producentmedlemmar att på ett demokratiskt sätt granska organisationens räkenskaper och budgetar. Det är dessutom lämpligt att, för att underlätta de kommersiella transaktioner som producentorganisationen är delaktiga i, fastställa att en producentorganisations stadgar får tillåta att producentmedlemmarna har direktkontakt med köparna, förutsatt att sådan direktkontakt inte äventyrar producentorganisationens funktion i fråga om koncentration av utbudet och utsläppande av produkter på marknaden och under förutsättning att producentorganisationen fortsätter att ensam besluta om de väsentliga inslagen i försäljningar.

(51)

Mot bakgrund av de gjorda erfarenheterna och utvecklingen av sektorn för mjölk och mjölkprodukter sedan kvotsystemet upphörde är det inte längre lämpligt att bibehålla särskilda regler för målen och bestämmelserna om erkännande som föreskrivs för branschorganisationer inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

(52)

Erfarenheterna från olika sektorer visar att medlemsstaterna kan erkänna branschorganisationer på olika geografiska nivåer utan att organisationernas roll och syften undermineras. Det är därför lämpligt att förtydliga att medlemsstaterna får välja att erkänna sådana branschorganisationer på en eller flera geografiska nivåer. Branschorganisationernas uppgift är att eftersträva ett särskilt syfte i medlemmarnas och konsumenternas intressen. Mot bakgrund av unionens miljömål är det lämpligt att utvidga förteckningen över mål i artikel 157 i förordning (EU) nr 1308/2013 till att innefatta tillhandahållande av nödvändig information och bedrivande av nödvändig forskning för att utveckla produkter som är mer lämpade för, klimatåtgärder och skydd av djurhälsa och djurskydd, bidra till tillvaratagande av biprodukter och till minskningen och hanteringen av avfall, främja och genomföra åtgärder för att förebygga, kontrollera och hantera risker för djurhälsa, växtskydd och miljö, bland annat genom att inrätta och förvalta gemensamma fonder eller genom att bidra till sådana fonder som syftar till att betala ut ekonomisk ersättning till jordbrukare för kostnader och ekonomiska förluster till följd av främjandet och genomförandet av sådana åtgärder. För att undvika risken att makten koncentreras till organisationer i ett visst led av livsmedelsförsörjningskedjan bör medlemsstaterna endast erkänna branschorganisationer som eftersträvar en välavvägd representation för de organisationer i livsmedelsförsörjningskedjans olika led som branschorganisationen är sammansatt av.

(53)

Definitionen av ekonomiskt område i artikel 164 i förordning (EU) nr 1308/2013 med avseende på utvidgningen av reglernas räckvidd och obligatoriska bidrag bör kompletteras för att anpassa den förordningen till de särskilda produktionsförhållandena för produkter med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning som är erkänd enligt unionsrätten. I syfte att främja hållbara metoder bör det vara möjligt att göra avtal, beslut och samordnade förfaranden för branschorganisationer rörande risker för växtskydd, djurhälsa, livsmedelssäkerhet eller miljö bindande för icke-medlemmar. Med tanke på vikten av biologisk mångfald i det utsäde som används vid ekologisk odling bör reglerna för användning av certifierat utsäde dock inte göras bindande genom utvidgning till icke-medlemmar som bedriver ekologiskt jordbruk.

(54)

Mot bakgrund av vikten av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar för jordbruksproduktion i unionen och med tanke på den framgång som införandet av regler för hanteringen av utbudet i fråga om ost och torkad skinka med geografiska beteckningar rönt när det gäller att säkerställa produkternas mervärde och bevara dessa produkters rykte och stabilisera priserna på dem, bör möjligheten att tillämpa regler för hanteringen av utbudet utvidgas till jordbruksprodukter med skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning enligt förordning (EU) nr 1308/2013 eller förordning (EU) nr 1151/2012. För tydlighetens och konsekvensens skull är det lämpligt att införliva de befintliga reglerna om reglering av utbudet i en enda bestämmelse som omfattar alla jordbruksprodukter. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att tillämpa dessa regler för att reglera utbudet av jordbruksprodukter med geografiska beteckningar på begäran av en branschorganisation, producentorganisation eller grupp av producenter eller aktörer, förutsatt att minst två tredjedelar av producenterna av den produkten, eller deras företrädare, godkänner det och, där så är tillämpligt, jordbruksproducenterna av de berörda råvarorna har hörts och, när det gäller ost, för kontinuitetens skull, har gett sitt godkännande. Dessa regler bör omfattas av stränga villkor, särskilt för att undvika att skada handeln med produkter på andra marknader och för att skydda minoritetens rättigheter. Medlemsstaterna bör omedelbart offentliggöra och underrätta kommissionen om de antagna reglerna, säkerställa regelbundna kontroller och upphäva reglerna i fall av åsidosättande. Kommissionen bör ges befogenhet att anta genomförandeakter som kräver att en medlemsstat upphäver sådana regler om kommissionen anser att reglerna inte uppfyller vissa villkor, att de förhindrar eller snedvrider konkurrensen på en stor del av den inre marknaden, att de äventyrar frihandeln eller uppnåendet av målen i artikel 39 i EUF-fördraget. Med tanke på kommissionens befogenheter inom området för unionens konkurrenspolitik och med tanke på dessa akters speciella karaktär bör kommissionen anta sådana genomförandeakter utan att tillämpa förordning (EU) nr 182/2011.

(55)

Värdefördelningsklausuler inom livsmedelskedjan är av intresse, inte bara i avtal mellan producenter och första köpare utan också där de kan göra det möjligt för jordbrukare att delta i prisutvecklingen i senare led av kedjan. Det bör därför vara möjligt för jordbrukare och deras sammanslutningar att enas om sådana klausuler med aktörer i senare led än de första köparna.

(56)

Det särskilda marknadsvärdet för viner som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller skyddad geografisk beteckning (SGB) följer av att de tillhör ett premiumsegment på marknaden, tack vare sitt kvalitetsrykte som baseras på deras produktspecifikationer. Sådana viner tenderar att säljas till högre priser eftersom konsumenterna värdesätter de egenskaper som ursprungsbeteckningen och den geografiska beteckningen vittnar om. För att förhindra att den trovärdighet som kvaliteten medför urholkas av skadliga priskampanjer bör branschorganisationer som företräder de aktörer som gynnas av den trovärdighet som kvaliteten medför kunna ge vägledning om priser för försäljningen av relevanta druvor genom undantag från artikel 101.1 i EUF-fördraget. Sådan vägledning bör emellertid inte vara obligatorisk, i syfte att undvika att priskonkurrensen inom SUB/SGB inte försvinner helt och hållet.

(57)

I artikel 5 i Världshandelsorganisationens (WTO) jordbruksavtal ingår de beräkningsmetoder som kan användas för att fastställa den utlösande volymen för den särskilda skyddsklausulen i relevanta sektorer. För att beakta alla tänkbara beräkningsmetoder för att fastställa den utlösande volymen för tillämpningen av tilläggsimporttullar, inbegripet när inhemsk konsumtion inte räknas med, bör artikel 182.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 ändras för att återspegla den beräkningsmetod som fastställs i artikel 5.4 i WTO:s jordbruksavtal.

(58)

Artiklarna 192 och 193 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör utgå, då sådana åtgärder inte längre behövs mot bakgrund av att produktionsregleringen i sockersektorn upphör. I syfte att trygga försörjningen av unionsmarknaden genom import från tredjeländer bör kommissionen tilldelas delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter med avseende på att tillfälligt avskaffa importtullarna för melass från sockerrör eller sockerbeta.

(59)

I ministerbeslutet av den 19 december 2015 om exportkonkurrens från WTO:s 10:e ministerkonferens i Nairobi fastställs regler om åtgärder avseende exportkonkurrens. Vad gäller exportsubventioner uppmanas WTO:s medlemmar att ta bort sina exportsubventioner från och med dagen för det beslutet. Unionens bestämmelser om exportbidrag i artiklarna 196–204 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör därför utgå. När det gäller exportkrediter, exportkreditgarantier, försäkringsprogram avseende dessa, statliga handelsföretag för jordbruksexport och internationellt livsmedelsbistånd får medlemsstaterna anta nationella åtgärder i enlighet med unionsrätten. Eftersom unionen och dess medlemsstater är medlemmar i WTO bör sådana nationella åtgärder också överensstämma med de regler som anges i WTO:s ministerbeslut av den 19 december 2015, som ett led i unionsrätten och internationell rätt.

(60)

Den inre marknaden vilar på den samstämmiga tillämpningen av konkurrensreglerna i samtliga medlemsstater. Detta kräver ett fortsatt nära samarbete mellan nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen inom det europeiska nätverket av konkurrensmyndigheter, där frågor om tolkning och tillämpning av konkurrensregler kan diskuteras och insatser för att tillämpa konkurrensregler kan samordnas, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1/2003 (19).

(61)

För att säkerställa att branschorganisationerna använder artikel 210 i förordning (EU) nr 1308/2013 på ett effektivt sätt, samt för att förenkla och minska den administrativa bördan bör det för branschorganisationernas avtal, beslut och samordnade förfaranden inte krävas något förhandsbeslut från kommissionen i den mån de inte omfattas av tillämpning av artikel 101.1 i EUF-fördraget, förutsatt att dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden uppfyller kraven i artikel 210 i förordning (EU) nr 1308/2013. Kommissionen bör dock, på begäran av sökanden, avge ett yttrande om huruvida sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden är förenliga med artikel 210 i förordning (EU) nr 1308/2013. Utan hinder av ett yttrande från kommissionen med innebörden att sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden är förenliga med den artikeln bör kommissionen ha kvar möjligheten att när som helst efter utfärdandet av ett sådant yttrande förklara att artikel 101.1 i EUF-fördraget kommer att vara tillämplig i framtiden på de berörda avtalen, besluten och samordnade förfarandena, om den anser att de relevanta villkoren för tillämpning av artikel 210 i förordning (EU) nr 1308/2013 inte längre uppfylls.

(62)

Vissa vertikala och horisontella initiativ rörande jordbruks- och livsmedelsprodukter som syftar till att tillämpa krav som är strängare än de obligatoriska kraven, kan ha positiva effekter på hållbarhetsmålen. Ingåendet av sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan producenter och aktörer på olika nivåer inom produktionen, bearbetningen och handeln skulle också kunna stärka producenternas ställning i leveranskedjan och öka deras förhandlingsstyrka. Därför bör, under särskilda omständigheter, sådana initiativ inte omfattas av tillämpningen av artikel 101.1 i EUF-fördraget. För att säkerställa en effektiv användning av detta nya undantag, och i syfte att minska den administrativa bördan, bör det inte krävas något förhandstillstånd från kommissionen för sådana initiativ i den mån de inte omfattas av tillämpning av artikel 101.1 i EUF-fördraget. Eftersom detta är ett nytt undantag är det lämpligt att föreskriva att kommissionen bör ta fram riktlinjer för aktörer om tillämpningen av undantaget inom två år från denna förordnings ikraftträdande. Efter den dagen bör producenterna också ha möjlighet att begära ett yttrande från kommissionen om tillämpningen av undantaget på deras avtal, beslut och samordnade förfaranden. I motiverade fall bör kommissionen därefter kunna revidera innehållet i sitt yttrande. Nationella konkurrensmyndigheter bör kunna besluta att ett avtal, beslut och samordnat förfarande ska ändras, avbrytas eller inte alls äga rum om de anser det nödvändigt för att skydda konkurrensen, varvid de bör informera kommissionen om sina åtgärder.

(63)

I artikel 214a i förordning (EU) nr 1308/2013 fastställs att Finland, under vissa förutsättningar, får bevilja nationellt stöd i södra Finland till och med 2022 om kommissionen lämnar sitt tillstånd. Beviljandet av det nationella stödet bör fortsätta att vara tillåtet för perioden 2023–2027. För att säkerställa att detta stöd kan fortsätta att beviljas under övergångsperioden 2021 till 2022 bör de nya arrangemangen för detta tillämpas endast från och med 1 januari 2023.

(64)

Begränsningar av den fria omsättningen för produkter i sektorn för frukt och grönsaker till följd av tillämpningen av åtgärder som avser att bekämpa spridningen av växtskadegörare kan orsaka svårigheter på marknaden i en eller flera medlemsstater. Särskilt mot bakgrund av den ökade förekomsten av växtskadegörare är det lämpligt att möjliggöra exceptionella stödåtgärder för att ta hänsyn till handelsbegränsningar till följd av växtskadegörare och att utvidga förteckningen över produkter för vilka exceptionella stödåtgärder får antas i sektorn för frukt och grönsaker.

(65)

Unionens befintliga marknadsobservatorier och arbetsgrupper för jordbruksmarknaderna har visat sig spela en positiv roll för ekonomiska aktörers och offentliga myndigheters möjlighet att göra välgrundade val och för att underlätta övervakningen av marknadsutvecklingen. I detta syfte och för att förbättra insynen i jordbruks- och livsmedelsmarknaden på unionsnivå samt för att bidra till jordbruksmarknadernas stabilitet bör dessa instrument förstärkas. Det är därför lämpligt att inrätta en enda formell rättslig ram för inrättandet och driften av unionens marknadsobservatorier inom de olika jordbrukssektorerna och fastställa relevanta skyldigheter avseende anmälan och rapportering för dessa observatorier.

(66)

På grundval av de statistiska data och den information som samlas in för övervakningen av jordbruksmarknaderna bör unionens marknadsobservatorier identifiera hot om marknadsstörningar i sina rapporter. Kommissionen bör regelbundet inför Europaparlamentet och rådet lägga fram information om marknadssituationen för jordbruksprodukter, hot om marknadsstörningar och eventuella åtgärder som kan vidtas, genom att regelbundet delta i mötena i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och särskilda jordbrukskommittén.

(67)

Av tydlighetsskäl bör kommissionens roll när det gäller dess befintliga skyldigheter att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (20) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) fastställas uttryckligen i artikel 223 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(68)

Föråldrade rapporteringskrav för kommissionen avseende marknaden för mjölk och mjölkprodukter och utvidgningen av skolprogrammets tillämpningsområde bör utgå. Rapporteringskraven inom biodlingssektorn bör införlivas med förordning (EU) 2021/2115 Nya skyldigheter och tidsfrister avseende rapportering bör fastställas avseende tillämpningen av konkurrensregler på jordbrukssektorn, inrättandet av unionens marknadsobservatorier och användningen av undantagsåtgärder. Kommissionen bör också rapportera om situationen när det gäller varubeteckningar och klassificering av slaktkroppar inom sektorn för får- och getkött.

(69)

Bestämmelserna om reserven för kriser inom jordbrukssektorn i del V kapitel III i förordning (EU) nr 1308/2013 bör utgå, eftersom aktualiserade bestämmelser om jordbruksreserven fastställs i förordning (EU) 2021/2116.

(70)

Mot bakgrund av det befintliga undantaget från de varubeskrivningar som ska användas för kalvkött med skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som registrerats före den 29 juni 2007 bör medlemsstaterna, med tanke på enhetlighet och för att ge konsumenterna otvetydig information, ges möjlighet att tillåta grupper som ansvarar för skyddade ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar att registreras före samma datum, för att göra undantag från obligatorisk klassificering av slaktkroppar för kalvkött.

(71)

Regler om bedömning av konflikter mellan ett namn som är föremål för en ansökan om registrering som ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning enligt förordning (EU) nr 1151/2012 och namnet på en växtsort eller en djurras inom unionen bör fastställas, för att skapa en mer rättvis avvägning mellan de intressen som står på spel.

(72)

För att öka konsumenternas medvetenhet i fråga om skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter enligt förordning (EU) nr 1151/2012 bör den obligatoriska användningen av därmed sammanhängande unionssymboler utvidgas till att omfatta reklammaterial.

(73)

Särskilda undantag som gör det möjligt att använda andra namn vid sidan av de registrerade namnen för garanterade traditionella specialiteter bör fastställas. Kommissionen bör fastställa övergångsperioder för användningen av beteckningar som innehåller namn på garanterade traditionella specialiteter, i enlighet med de villkor för sådana övergångsperioder som redan finns för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

(74)

Förfarandena för registrering av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter i enlighet med förordning (EU) nr 1151/2012 bör rationaliseras och förenklas för att säkerställa att nya namn kan registreras inom kortare tidsperioder. Invändningsförfarandet bör förenklas. I den motiverade invändningen bör alla skäl för invändning och närmare uppgifter om dessa skäl anges. Detta bör inte hindra den myndighet eller den person som har lämnat in invändningen från att lägga till och utveckla ytterligare uppgifter i samband med de samråd som avses i artikel 51.3 i förordning (EU) nr 1151/2012.

(75)

Förfarandet för ändring av produktspecifikationer, vilket fastställs i förordning (EU) nr 1151/2012, bör förenklas genom att det införs en distinktion mellan unionsändringar och standardändringar. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna ansvara för godkännandet av standardändringar av produktspecifikationer och kommissionen bör ansvara för godkännandet av unionsändringar av produktspecifikationer. Det bör införas bestämmelser för att säkerställa att det finns tillräckligt med tid för att underlätta en smidig övergång från de regler som föreskrivs i förordning (EU) nr 1151/2012 beträffande ändring av produktspecifikationer till de nya regler som fastställs i den här förordningen.

(76)

Mot bakgrund av den ökande efterfrågan från unionens konsumenter på bivax, den ökande användningen av bivax inom livsmedelssektorn och dess nära koppling till jordbruksprodukter och landsbygdens ekonomi bör förteckningen över jordbruksprodukter och livsmedel i bilaga I till förordning (EU) nr 1151/2012 utvidgas till att omfatta den produkten.

(77)

Mot bakgrund av att det endast registrerats ett begränsat antal geografiska beteckningar för aromatiserade vinprodukter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 (21) bör den rättsliga ramen för skydd av geografiska beteckningar för sådana produkter förenklas. Aromatiserade vinprodukter och andra alkoholhaltiga drycker, med undantag för de spritdrycker och vinprodukter som förtecknas i bilaga VII del II till förordning (EU) nr 1308/2013, bör omfattas av samma rättsliga ram och samma förfaranden som andra jordbruksprodukter och livsmedel. Tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 1151/2012 bör utvidgas till att även omfatta dessa produkter. Förordning (EU) nr 251/2014 bör, för att avspegla denna ändring, ändras med avseende på dess titel, tillämpningsområde och definitioner samt vad gäller bestämmelser om märkningen av aromatiserade vinprodukter. Det bör säkerställas att övergången går smidigt vad gäller de beteckningar som är skyddade enligt förordning (EU) nr 251/2014.

(78)

För att underlätta handeln med tredjeländer bör det fastställas att medlemsstaterna får tillåta att det på förpackningen eller på en etikett fäst på denna, för aromatiserade vinprodukter som framställts för export, inkluderas de försäljningsbeteckningar som krävs av tredjeländer, inklusive på andra språk än unionens officiella språk, under förutsättning att de korrekta försäljningsbeteckningarna enligt bilaga II också förekommer på förpackningen eller på en etikett fäst på denna.

(79)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget med avseende på att komplettera de försäljningsbeteckningar och beskrivningar av aromatiserade vinprodukter som fastställs i bilaga II till förordning (EU) nr 251/2014 i syfte att anpassa dem för att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, den vetenskapliga utvecklingen och marknadsutvecklingen, konsumenthälsan eller konsumenternas informationsbehov.

(80)

För att tillhandahålla bättre information till konsumenterna bör en obligatorisk märkning av aromatiserade vinprodukter med en näringsdeklaration och en ingrediensförteckning läggas till i förordning (EU) nr 251/2014. Producenterna bör dock ha möjlighet att begränsa innehållet i näringsdeklarationen på förpackningen eller på en etikett fäst på denna till endast energivärdet och göra den fullständiga näringsdeklarationen och ingrediensförteckningen tillgänglig på elektronisk väg, under förutsättning att de undviker insamling och spårning av användardata och inte tillhandahåller information i saluföringssyfte. Möjligheten att inte tillhandahålla en fullständig näringsdeklaration på förpackningen eller på en etikett fäst på denna bör dock inte påverka det befintliga kravet att ämnen som orsakar allergi eller intolerans ska förtecknas på etiketten. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera förordning (EU) nr 251/2014 genom att fastställa närmare regler för angivande och beteckning av ingredienser för aromatiserade vinprodukter. Det bör vara tillåtet att fortsättningsvis saluföra befintliga lager av aromatiserade vinprodukter efter det att de nya märkningskraven har börjat tillämpas, till dess att dessa lager är uttömda. Aktörerna bör ges tillräckligt med tid för att anpassa sig till de nya märkningskraven innan de blir tillämpliga.

(81)

Det är lämpligt att tillåta att en begränsad mängd spritdrycker tillsätts för att smaksätta aromatiserade viner i någon av de kategorier som fastställs i bilaga II punkt A till förordning (EU) nr 251/2014. Eftersom den tekniska utvecklingen i dag gör det möjligt att framställa vermouth utan tillsats av alkohol bör det inte längre krävas att alkohol tillsätts till vermouth. Mot bakgrund av konsumenternas efterfrågan är det lämpligt att tillåta att rött och vitt vin kombineras för att framställa Glühwein. För att ta hänsyn till en aromatiserad vinbaserad dryck som finns på den polska marknaden är det lämpligt att inrätta den nya kategorin ”wino ziołowe” och i unionsrätten fastställa de traditionella kraven för dess framställning.

(82)

De lokala marknaderna i Réunion är särskilt utsatta för prissvängningar eftersom ön är liten och avlägset belägen och situationen rörande livsmedelstrygghet är speciell. Branschorganisationer sammanför producenter och andra aktörer i olika led av livsmedelsförsörjningskedjan och kan spela en roll för att stödja bevarandet och diversifieringen av den lokala produktionen. När det gäller den specifika situationen för livsmedelstryggheten i Réunion är det lämpligt att föreskriva att Frankrike, genom undantag från artikel 165 i förordning (EU) nr 1308/2013, ifall tillämpningen av reglerna för en erkänd producentorganisation har utvidgats till aktörer som inte är medlemmar i branschorganisationen, efter samråd med de berörda aktörerna, får besluta att aktörer som inte är medlemmar i branschorganisationen är skyldiga att erlägga ekonomiska bidrag för den verksamhet som omfattas av utvidgade regler och som ligger i det allmänna ekonomiska intresset för ekonomiska aktörer vars verksamhet enbart bedrivs i Réunion och som rör produkter som enbart är avsedda för den lokala marknaden.

(83)

Förordningarna (EU) nr 1308/2013, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 251/2014 och (EU) nr 228/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(84)

Övergångsåtgärder bör fastställas för de ansökningar om skydd och registrering av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter som har lämnats in före den dag då denna förordning träder i kraft, för de utgifter som uppkommer före den 1 januari 2023 inom de stödordningar för olivolja och bordsoliver, frukt och grönsaker, vin, biodling och humle, för verksamhetsprogram från erkända producentorganisationer eller sammanslutningar av dem inom sektorn för frukt och grönsaker och för stödprogram inom vinsektorn som fastställs i artiklarna 29–60 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(85)

För att säkerställa en smidig övergång till den nya rättsliga ram som fastställs i förordning (EU) 2021/2115, bör ändringar av förordning (EU) nr 1308/2013 som rör denna nya rättsliga ram tillämpas från och med den 1 januari 2023.

(86)

För att säkerställa ett smidigt genomförande av de planerade åtgärderna och av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.