12.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 268/32

(1)

I samband med övervakningen av omstruktureringen av den polska stålindustrin underrättades kommissionen om förekomsten av oriktigheter i den polska stålrörssektorn. Efter Polens anslutning till EU genomfördes en kontroll å tjänstens vägnar av stödet till förmån för företagen Walcownia Rur Jedność Sp. z.o.o., (nedan kallat WRJ) och WRJ-Serwis Sp. z o.o., (nedan kallat WRJ-Serwis). Kommissionen bad de polska myndigheterna om upplysningar genom skrivelser av den 6 april 2005, den 4 augusti 2005, den 3 november 2005, den 4 maj 2006, den 17 november 2006 och den 11 juli 2007. De polska myndigheterna svarade genom skrivelser av den 7 juni 2005, den 29 september 2005, den 2 december 2005, den 18 maj 2006, den 31 maj 2006, den 10 januari 2007 och den 3 augusti 2007.

(2)

Genom en skrivelse av den 23 oktober 2007 underrättade kommissionen Polen om sitt beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) (3) med anledning av en rad stödåtgärder som genomförts till förmån för företagen WRJ och WRJ-Serwis.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 24 november 2007 (4), och kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på de berörda stödåtgärderna.

(4)

Kommissionen mottog synpunkter från en berörd part. Kommissionen översände dem till de polska myndigheterna och gav dem möjlighet att lägga fram sina synpunkter. De polska myndigheterna gjorde detta i en skrivelse av den 16 februari 2009. De tog ställning till det formella granskningsförfarandet i skrivelser av den 21 januari 2008 och den 1 februari 2008.

(5)

Den 16 februari 2009 bad kommissionen om ytterligare upplysningar, som de polska myndigheterna lämnade i en skrivelse av den 4 juni 2009.

(6)

Företaget WRJ har sitt säte i Katowice och har 12 anställda inom administrationen. 40,736 % av företagets aktier innehas av Towarzystwo Finansowe Silesia Sp. z o.o., (nedan kallat TFS), ett företag som till 99,6 % ägs av staten. 7,235 % av aktierna innehas av Walcownia Rur Silesia SA (nedan kallat Walcownia Rur Silesia), ett helägt dotterbolag till TFS.

(7)

De återstående aktieägarna är följande:

(8)

Företaget WRJ grundades 1995 i syfte att bygga ett nytt valsverk för sömlösa rör med en årlig produktionskapacitet på 160 000 ton (nedan kallat WRJ-projektet).

(9)

Ursprungligen började ett annat företag, Huta Jedność, år 1978 bygga ett valsverk för sömlösa rör med en planerad produktionskapacitet på 400 000 ton. Byggarbetena upphörde 1980, eftersom företaget inte längre fick statligt stöd. Efter flera försök att sätta igång projektet på nytt lämnade Huta Jedność in en konkursansökan som inbegrep likvidering av tillgångar. Ansökan avslogs dock av domstolen. För närvarande är Huta Jedność ett företag i likvidation vars verksamhet består i att hyra ut sina produktionstillgångar till andra företag och tillhandahålla tjänster.

(10)

WRJ-projektet omfattade delar av infrastruktur, maskiner och anläggningar som Huta Jedność tidigare hade införskaffat för sitt ursprungliga projekt, och tanken var att valsverket skulle byggas på den tomt som tidigare ägdes av Huta Jedność. Nya investerare inbjöds att delta i WRJ-projektet, som inleddes 1997. Genomförandet av WRJ-projektet avbröts 2001, och sedan dess har investerarna dragit sig ur. Även om det förefaller som om 86 % av arbetena har genomförts har WRJ inte inlett någon produktionsverksamhet.

(11)

Walcownia Rur Silesia, ett helägt dotterbolag till TFS som grundades i samband med planerna på att konsolidera den polska stålrörssektorn (se skälen 15–17), ansökte den 4 september 2007 om att WRJ skulle försättas i konkurs och att dess tillgångar skulle likvideras. Den 23 januari 2008 försatte distriktsdomstolen i Katowice WRJ i konkurs och meddelade att dess tillgångar skulle likvideras, för vilket den utsåg en konkursförvaltare. Det förefaller dock som om inga av WRJ:s tillgångar har sålts inom ramen för konkursförfarandet.

(12)

Företaget WRJ-Serwis grundades 2001 genom ombildning av företaget Zakład Usług Energomechanicznych ”Jedność” SA, som grundats 1999. Aktierna i företaget ägs av TFS (54,66 %), PIW ENPOL Sp. z o.o. (36,77 %), Commplex Sp. z o.o. (8,29 %) och Huta Jedność (0,28 %).

(13)

WRJ-Serwis ursprungliga syfte var att genomföra en del av WRJ:s projekt och även att ge WRJ bättre möjligheter till kredit. WRJ-Serwis inledde dock aldrig någon investeringsverksamhet. Efter det att Huta Jedność avslutade sin tillverkning i drageriet i början av 2004 har WRJ-Serwis däremot tillverkat kalldragna sömlösa stålrör sedan maj 2004. Denna verksamhet skedde till en början med hjälp av tillgångar som hyrdes ut av Huta Jedność. Dessa tillgångar togs därefter över av ING Bank Śląski SA, och slutligen av Walcownia Rur Silesia. WRJ-Serwis förvärvade dessutom 9/10 av den permanenta nyttjanderätten till den tomt där WRJ:s projekt är beläget och 9/10 av äganderätten till de byggnader som har uppförts på tomten.

(14)

WSJ-Serwis upphörde med sin operativa verksamhet i april 2008, då Walcownia Rur Silesia tog över produktionen av stålrör i drageriet.

(15)

År 2004 började TFS söka en strategisk investerare till WRJ och WRJ-Serwis. År 2005 uppmanades berörda parter lämna in anbud, och anbud mottogs av två av dessa. Med den ena av anbudsgivarna upprättades slutligen ett ramavtal, enligt vilket denna skulle förvärva WRJ:s och WRJ-Serwis tillgångar inteckningsfritt. Avtalet upplöstes dock i oktober 2006 till följd av att villkoren i avtalet inte hade uppfyllts. I december 2006 inledde TFS ett nytt anbudsförfarande, men något bindande anbud inkom inte.

(16)

Efter följande anbudsinfordran som offentliggjordes 2007 beslöt TFS att konsolidera WRJ och WRJ-Serwis, för att underlätta en privatisering av dem. I detta syfte grundades två nya företag, nämligen FEREX Sp. z o.o. (nedan kallat FEREX) och Walcownia Rur Silesia. TFS äger 100 % av aktierna i båda företagen. Genom Walcownia Rur Silesia och FEREX förvärvade TFS de tillgångar som behövdes för att genomföra WRJ-projektet och tog över WRJ:s och WRJ-Serwis skulder.

(17)

I augusti 2008 gjorde de polska myndigheterna ett nytt försök att sälja företagen WRJ, WRJ-Serwis, FEREX och Walcowni Rur Silesia. TFS och Walcownia Rur Silesia bjöd in berörda parter till förhandlingar om ett gemensamt inköp av Walcownia Rur Silesias egendom, aktiekapitalet i FEREX, TFS fordringar på FEREX och TFS andel av WRJ-Serwis aktiekapital. Förfarandet avslutades den 15 januari 2009. Det ledde dock inte till försäljning av någon av de tillgångar som erbjudits.

(18)

De åtgärder som beviljats till förmån för WRJ består av kapitalinvesteringar av TFS (2.2.1), garantier som beviljats av TFS (2.2.2.) och säkerhet som beviljats av statskontoret (2.2.3). Åtgärderna till förmån för WRJ-Serwis omfattar de kapitalinvesteringar som genomförts av TFS.

(19)

TFS första kapitalinvestering i WRJ genomfördes den 26 juni 2002, då WRJ:s aktieägare beslutade höja aktiekapitalet. TFS erhöll i utbyte mot fordringar aktier till ett nominalt värde av 15 miljoner zloty. Det rörde sig om TFS fordringar på Huta Andrzej och Huta Katowice, som uppgick till 15 miljoner zloty. Höjningen av aktiekapitalet registrerades och trädde i kraft den 22 november 2002.

(20)

Den 17 januari 2003 beslutade WRJ:s aktieägare att höja aktiekapitalet en andra gång. TFS erhöll i utbyte mot sina fordringar på WRJ aktier till ett nominellt värde av 40 miljoner zloty (omvandling av skulder till aktiekapital). Det nominella värdet av fordringarna uppgick till 40 miljoner zloty. TFS hade övertagit dem redan i december 2002 av ING Bank Śląski SA Höjningen av kapitalet registrerades och trädde i kraft den 25 augusti 2003.

(21)

År 2001 beviljade TFS WRJ en garanti på 5 miljoner zloty som avsåg ett lån på 20 miljoner zloty. WRJ hade beviljats detta lån 1999 av Wojewódzki Funduszu Ochrony Środowiska i Gospodarki Wodnej (vojvodskapets fond för miljöskydd och vattenförvaltning).

(22)

Även 2001 beviljade TFS WRJ en garanti på 50 miljoner zloty som avsåg ett lån på 115 miljoner zloty. WRJ hade beviljats detta lån 1996 av Narodowy Fundusz Ochrony Środowiska i Gospodarki Wodnej (den nationella fonden för miljöskydd och vattenförvaltning).

(23)

Den 14 oktober beviljade statskontoret en garanti som täckte 45 % av kapitalet och räntorna för två lån till ett sammanlagt belopp av 262,5 miljoner zloty. Dessa lån – det ena i utländsk valuta och det andra i zloty – hade beviljats av ett bankkonsortium 1997.

(24)

Den 2 januari 2003 höjde regeringen den statliga garantin till 55 % genom att underteckna de relevanta handlingarna. Garantihöjningen har dock inte genomförts.

(25)

I december 2003 gick TFS in med kapital i WRJ-Serwis i syfte att få aktiemajoritet i företaget och därmed kontroll över WRJ-projektet. Genom ett beslut i december 2003 gav aktieägarna i WRJ-Serwis sitt samtycke till att TFS kunde ta över deras aktier. Aktiernas nominella värde uppgick till 7 910 000 zloty. TFS förvärvade största delen av aktierna i utbyte mot de fordringar TFS hade i Huta Jedność. Dessa fordringar överfördes till WRJ-Serwis. Dessutom erlade TFS betalning i kontanter (890 000 zloty) och in natura (metallspån från Huta Jedność som råmaterial för vidare bearbetning, med ett överföringsvärde på 450 000 zloty.) En överenskommelse om förvärvet av aktierna undertecknades den 8 juni 2004. Höjningen av kapitalet registrerades dock först den 17 augusti 2007.

(26)

En annan befintlig aktieägare, PIW Enpol Sp. z o.o., och en ny aktieägare, Commplex Sp. z o.o. (båda privatföretag) förvärvade samtidigt som TFS aktier som ingick i det höjda aktiekapitalet. Företagen förvärvade aktierna genom att överföra sina fordringar från Huta Jedność till WRJ-Serwis.

(27)

Såsom anges i skäl 3 fattade kommissionen den 23 oktober 2007 beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet (nedan kallat beslutet om att inleda förfarandet). I beslutet om att inleda förfarandet meddelade kommissionen inledningsvis att den ansåg sig vara behörig att fatta ett avgörande i fallet och att de berörda åtgärderna utgör statligt stöd som inte är förenligt med den inre marknaden.

(28)

I sitt beslut om att inleda förfarandet ansåg kommissionen att artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, dvs. de dåvarande artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget, vanligen inte är tillämpliga på stöd som beviljats före EU-anslutningen och som inte längre tillämpas efter anslutningen. Bestämmelserna i protokoll nr 8 till anslutningsfördraget om omstruktureringen av den polska stålindustrin (nedan kallat protokoll nr 8) kan anses som en lex specialis i förhållande till artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget. Enligt dessa bestämmelser utvidgades kontrollen av statligt stöd på grundval av EUF-fördraget till att omfatta allt stöd som beviljats för omstrukturering av den polska stålindustrin mellan 1997 och 2006. Kommissionen skulle således i princip vara behörig att bedöma sådant stöd.

(29)

När det gäller frågan om tillverkare av stålrör såsom WRJ och WRJ-Serwis utgör en del av ”stålindustrin” i den mening som avses i protokoll nr 8 beaktade kommissionen följande: Protokoll nr 8 byggde på det nationella omstruktureringsprogrammet (program för omstrukturering och utvecklingsplanen för den polska järn- och stålindustrin, nedan kallat det nationella omstruktureringsprogrammet). Räckvidden för både det nationella omstruktureringsprogrammet och protokoll nr 8 var inte begränsad till räckvidden för bilaga I till fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (nedan kallat EKSG-fördraget), utan omfattade också vissa järn- och stålindustrisektorer, såsom sömlösa rör och stora svetsade rör.

(30)

Enligt beslutet om att inleda förfarandet var, för det första, denna tolkning förenlig med definitionen av stålindustrin i EU:s regler om statligt stöd, dvs. definitionen i bilaga B till de sektorsöverskridande rambestämmelserna (5). För det andra framgick detta av det nationella omstruktureringsprogrammet, vars stödmottagare till hälften utgjordes av tillverkare av rör. Huta Jedność deltog i själva verket i den process som fastställdes i omstruktureringsprogrammet och nämndes flera gånger i utkastet till det nationella omstruktureringsprogrammet, men företaget betraktades slutligen inte som en potentiell stödmottagare, eftersom företaget hade gått i konkurs 2002 och avsikten var att det skulle likvideras.

(31)

Kommissionen ansåg därför att förbudet att bevilja stöd utanför ramen för det nationella omstruktureringsprogrammet och protokoll nr 8 var tillämpligt på Huta Jedność, WRJ och WRJ-Serwis.

(32)

När det gäller de investeringar i WRJ som gjordes av TFS och den säkerhet som ställts av TFS uttryckte kommissionen allvarliga farhågor för att detta inte skett i enlighet med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. När åtgärderna genomfördes befann sig WRJ i svårigheter och kunde inte få finansiering på kapitalmarknaden. Kommissionen uttryckte också tvivel i fråga om företagets möjligheter att få tillräcklig avkastning på investeringarna. Kommissionen ansåg också att det skulle vara svårt att motivera investeringen med det faktum att TFS hade för avsikt att privatisera WRJ i framtiden.

(33)

När det gäller den garanti som statskontoret beviljat WRJ ansåg kommissionen att det inte är klart om WRJ år 1997, vid tiden för beviljandet av garantin, befann sig i svårigheter. När det gäller höjningen av garantin 2003 kan man dock betrakta WRJ som ett företag i svårigheter och kommissionen uttryckte därför tvivel på att höjningen av garantin var förenlig med principen om en privat investerare.

(34)

När det gäller de investeringar i WRJ som gjordes av TFS uttryckte kommissionen sina farhågor om att de inte skett i enlighet med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Kommissionen konstaterade att företaget 2003 befann sig i svårigheter och att det därför var tvivelaktigt om investeringarna skulle kunna ge en tillfredsställande avkastning.

(35)

Kommissionen kunde inte konstatera några skäl till varför det eventuella statliga stödet skulle ha kunnat betraktas som förenligt med den inre marknaden, eftersom investeringar i eller omstruktureringsstöd till stålindustrin mellan 1997 och 2006 var förbjudet enligt protokoll nr 8 och därmed enligt EU:s regler om statligt stöd.

(36)

I skrivelser av den 21 januari 2008 och den 1 februari 2008 lämnade de polska myndigheterna sina synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet. Sammanfattningsvis håller de inte med om kommissionens tolkning av protokoll nr 8 och vidhåller att de berörda åtgärderna inte utgör statligt stöd.

(37)

De polska myndigheterna anser att protokoll nr 8, som utgör ett undantag från principen om att inte ingripa när det gäller statligt stöd före anslutningen, inte ska ges en vid tolkning.

(38)

De påpekar för det första att rörtillverkarna och deras produkter inte omfattades av bilaga I till protokoll 2 till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Polen, å andra sidan (6) (nedan kallat protokoll 2 till Europaavtalet) och att de därför inte faller inom dess tillämpningsområde.

(39)

För det andra infördes förbjudet mot att bevilja statligt stöd till rörtillverkare i medlemsstaterna den 24 juli 2002 genom ikraftträdandet av bilaga B till de sektorsövergripande rambestämmelserna, där räckvidden för begreppet ”stålindustrin” fastställs. Enligt den definitionen ingick sömlösa rör och stora svetsade rör i stålindustrin. Av denna anledning omfattas rörtillverkarna även av det nationella omstruktureringsprogram som godkändes av kommissionen 2003 och av protokoll nr 8. Tidigare, när EKSG-fördraget var tillämpligt, ingick inte rörindustrin.

(40)

De polska myndigheterna hävdar att protokoll 8 ska tolkas så, att stöd till rörtillverkare som beviljats före den 24 juli 2002 inte ska vara underkastat kommissionens kontroll, på samma sätt som andra åtgärder som genomfördes innan anslutningsfördraget trädde i kraft. Efter detta datum har rörtillverkarna omfattats av de nämnda begränsningarna.

(41)

När det gäller stödmottagarnas medvetenhet anser de polska myndigheterna att WRJ-Serwis kan betraktas som en tillverkare av stålprodukter först från och med 2004, då företaget inledde sin verksamhet i drageriet, och eventuella statliga åtgärder fram till detta datum inte kan anses som statligt stöd till förmån för stålindustrin.

(42)

De polska myndigheterna understryker vidare att WRJ-projektet inte utgör en fortsättning på det tidigare Huta Jedność-projektet.

(43)

De polska myndigheterna hävdar dessutom att TFS, även om det kontrolleras av statskontoret, handlar i enlighet med marknadsekonomiska principer för att generera vinst. Dess handlande med avseende på WRJ och WRJ-Serwis hängde inte samman med någon särskild kontroll eller övervakning från statens sida. Av denna anledning utövade statskontoret inte nödvändigtvis kontroll i den mening som avses i målet Stardust Marine (7).

(44)

När det gäller kapitalhöjningen i WRJ och de garantier som TRJ lämnat anser de polska myndigheterna att TFS inte gav WRJ något betydande tillskott av medel för WRJ-projektet. Bytet av fordringar till aktier i WRJ var dessutom ekonomiskt sett mer rationellt än att driva in fordringarna direkt. Vid tidpunkten för TFS investering i WRJ förfogade TFS dessutom över affärsplaner av vilka WRJ-projektets lönsamhet framgick. Även bankkonsortiet var redo att trygga ytterligare finansiering för WRJ. TFS agerade därför på samma sätt som en privat investerare i en marknadsekonomi.

(45)

De polska myndigheterna anser att höjningen av den statliga garantin till förmån för WRJ var förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi, eftersom värdet av säkerheten var betydande och WRJ för höjningen av garantin hade betalat en garantiavgift till statskontoret i enlighet med marknadsräntan. Dessutom hade det ställs som villkor för garantin att bankerna skulle bevilja ytterligare finansiering för WRJ-projektet, vilket dock inte skedde. Höjningen av garantin ägde därför aldrig rum och de polska myndigheterna anser att WRJ inte kunde dra några fördelar.

(46)

De polska myndigheterna anser att kapitalinvesteringen till förmån för WRJ-Serwis är förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. För det första förvärvades aktier inte bara av TFS utan också av privata aktieägare. För det andra befann sig WRJ-Serwis inte i finansiella svårigheter och TFS fattade sitt beslut för att i framtiden få del av den vinst som WRJ-Serwis skulle generera. Vidare lyckades TFS få kontrollen över WRJ-serwis och de fastigheter där WRJ-projektet byggdes.

(47)

De polska myndigheterna hävdar att konsolideringen av WRJ och WRJ-Serwis var den enda möjligheten att överföra WRJ-projektet på en privat investerare som skulle slutföra projektet och samtidigt se till att en så stor del som möjligt av statens investeringar skulle återvinnas.

(48)

Kommissionen mottog synpunkter från en berörd tredje part, som bestämt motsatte sig det stöd som beviljats av Polen. Denna part påpekade att rören aldrig ingick bland de produkter som omfattades av EKSG-fördraget och att rörindustrin måste genomföra omstruktureringen på egen bekostnad, utan statligt stöd. Om stödet i det aktuella fallet godkändes skulle detta skada den europeiska rörindustrin. Den berörda parten hävdade också att ett godkännande av stödet kan hota dess försök att påvisa att vissa rörimporterande länder bedriver import till EU till dumpade eller subventionerade priser. Parten hävdade dessutom att en särskild ekonomisk situation rådde i den europeiska sektorn för sömlösa stålrör med tanke på den överkapacitet som rådde i Europa, vilket krävde att en stor del av produktionen exporterades, eftersom importen från Kina ökade 2007.

(49)

Den berörda partens synpunkter framfördes för de polska myndigheterna som lade fram sina synpunkter den 16 februari 2009. De polska myndigheterna håller med om att det behövs klara regler för att åstadkomma en rättvis konkurrens på rörmarknaden.

(50)

De polska myndigheterna håller med den tredje parten om att rören aldrig hade omfattats av EKSG-fördraget och vidhåller att det var först i och med de sektorsövergripande rambestämmelserna, som trädde i kraft den 24 juli 2002, som rörtillverkarna inbegreps i stålindustrin. Förbudet mot statligt stöd till förmån för rörindustrin gäller därför först från och med den 24 juli 2002, då denna utvidgade definition av rörindustrin trädde i kraft.

(51)

De polska myndigheterna påpekar ånyo att WRJ aldrig inledde någon produktionsverksamhet och att WRJ-Serwis upphörde med sin produktion 2008. De betonar att Polen aldrig har beviljat statligt stöd till WRJ.

(52)

De berörda åtgärderna beviljades före Polens anslutning till EU den 1 maj 2004. I princip är artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget inte tillämpliga på stöd som beviljats före anslutningen och som inte tillämpas efter anslutningen (8). Genom avvikelse från denna allmänna princip och undantagsvis har kommissionen, på grundval av protokoll nr 8 till anslutningsfördraget, behörighet att granska det statliga stöd som Polen har beviljat i samband med omstruktureringen av landets stålindustri före anslutningen till EU.

(53)

Protokoll nr 8 innehåller en bestämmelse som tillåter att Polen slutför den omstrukturering av stålindustrin som påbörjades före anslutningen. Omstruktureringen av den polska stålindustrin före anslutningen genomfördes på grundval av protokoll 2 till Europaavtalet och förlängdes genom ett beslut av associeringsrådet EU–Polen (nedan kallat associeringsrådets beslut) (9).

(54)

I protokoll 2 till Europaavtalet beviljades Polen en femårig period med amorteringsfrihet, från 1992 till 1996, under vilken landet fick använda statligt stöd för att omstrukturera sin stålindustri enligt definitionen i EKSG-fördraget.

(55)

Den amorteringsfria perioden förlängdes genom ett beslut av associeringsrådet med ytterligare åtta år från och med den 1 januari 1997 eller till och med Polens anslutning till EU. Under denna period hade Polen undantagsvis rätt att bevilja statligt stöd för omstrukturering i fråga om ”stålprodukter” enligt de villkor som anges i protokoll nr 2 till Europaavtalet (och vilkas tillämpning förlängdes genom associeringsrådets beslut) och på grundval av det nationella omstruktureringsprogram som Polen hade lagt fram för kommissionen i april 2003. Efter kommissionens bedömning av det nationella omstruktureringsprogrammet godkände medlemsstaterna den polska ansökan i juli 2003 (10).

(56)

Enligt protokoll nr 8 har kommissionen efter Polens anslutning till EU behörighet att övervaka det statliga stöd som Polen beviljar på grundval av protokoll 2 till Europaavtalet (och senare på grundval av associeringsrådets beslut) och det nationella omstruktureringsprogrammet. Dessutom fastställs i protokoll nr 8 att kommissionen har rätt att återkräva stöd som beviljats i strid med protokoll 2 till Europaavtalet och det nationella omstruktureringsprogrammet. Protokoll nr 8 har därför karaktären av lex specialis, som undantagsvis och med avvikelse från de allmänna principerna medger retroaktiv övervakning och granskning av statligt stöd som Polen beviljat den polska stålindustrin före anslutningen. Detta bekräftades av tribunalen, som konstaterade att protokoll nr 8 utgör lex specialis i förhållande till artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, genom vilken kommissionens granskning av statligt stöd på grundval av EUF-fördraget utvidgas till stöd som beviljats till förmån för omstruktureringen av den polska stålindustrin 1997–2003 (11).

(57)

I föreliggande förfarande måste kommissionen bedöma om den exceptionella retroaktiva kontrollbehörighet som behandlas i skälen 53–56 även omfattar åtgärder som Polen genomfört till förmån för rörtillverkare före EU-anslutningen. I detta syfte måste de rättsliga grunder som är tillämpliga i detta fall, dvs. protokoll nr 8 jämfört med protokoll nr 2 till Europaavtalet och associeringsrådets beslut, tolkas för att fastställa om dessa bestämmelser omfattar åtgärder till förmån för polska rörtillverkare före EU-anslutningen.

(58)

Det är en allmänt omfattad rättslig princip att bestämmelserna i en lex specialis, som avviker från allmänna bestämmelser, måste tolkas restriktivt. En restriktiv tolkning av de ovan nämnda rättsliga grunderna (se skälen 59–65) leder till slutsatsen att kommissionens exceptionella retroaktiva kontrollbehörighet är begränsad till åtgärder som beviljats till förmån för tillverkare av EKSG-produkter före EU-anslutningen. Denna behörighet omfattar således inte åtgärder till förmån för rörtillverkare.

(59)

Kommissionens retroaktiva behörighet att kontrollera och övervaka stödet till den polska stålindustrin före anslutningen anges i punkterna 12 och 18 i protokoll nr 8. Genom punkt 12 bemyndigas kommissionen och rådet att övervaka hur omstruktureringen genomförs före och efter anslutningen fram till 2006. Genom punkt 18 bemyndigas kommissionen att återkräva det statliga stöd som har beviljats i strid med villkoren i protokoll nr 8.

(60)

I punkt 1 i protokoll nr 8 anges att det statliga stöd som Polen beviljat för ”bestämda delar av den polska stålindustrin” anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att ”den period som anges i artikel 8.4 i protokoll 2 om EKSG-produkter till Europaavtalet […] har förlängts så att det gäller fram till anslutningen”, de villkor som anges i omstruktureringsplanen uppfylls, de villkor som anges i protokoll nr 8 är uppfyllda, och ”inget statligt stöd för omstrukturering betalas till den polska stålindustrin efter anslutningsdagen”.

(61)

Dessutom anges i punkt 2 i protokoll nr 8 att omstruktureringen av den polska stålindustrin, som den beskrivs i de individuella verksamhetsplanerna för de företag som förtecknas i bilaga 1, ska vara avslutad senast den 31 december 2006. Enligt punkt 3 i protokoll nr 8 ska endast företag som förtecknas i bilaga 1 till det protokollet vara berättigade till statligt stöd inom ramen för omstruktureringsprogrammet för den polska stålindustrin.

(62)

I punkt 1 i protokoll nr 8 hänvisas uttryckligen till artikel 8.4 i protokoll 2 till Europaavtalet (vars tillämpning förlängdes genom associeringsrådets beslut). Protokoll 2 till Europaavtalet var tillämpligt endast på EKSG-stålprodukter (artikel 8.4 i protokoll 2) och de berörda stålprodukterna förtecknas i bilagan. I bilagan återgavs förteckningen av EKSG-produkter enligt bilaga 1 till EKSG-fördraget, där definitionen av EKSG-stålprodukter uttryckligen utesluter rör (”stålrör (sömlösa eller svetsade) […] dragen tråd, blankglödgat stål och järngjutgods (rör, rörledningar och tillhörande anordningar samt annat järngjutgods)”).

(63)

EKSG-fördraget upphörde att gälla den 23 juli 2002. Från och med den dagen omfattas statligt stöd till stålindustrin av EU:s allmänna rättsliga ram. Det beslutades vid detta tillfälle att definitionen av den europeiska stålindustrin skulle utvidgas till att även omfatta rörtillverkare. Den ändrade definitionen infördes i artikel 27 i bilaga B till de sektorsövergripande rambestämmelserna, enligt vilken EU:s stålindustri omfattar ”sömlösa rör och ihåliga profiler” […] ”svetsade rör av järn eller stål”. Denna utvidgade definition av stålindustrin övertogs senare i bilaga I till riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013 (12) och i artikel 2.29 i den allmänna gruppundantagsförordningen (13).

(64)

Det har dock inte gjorts någon motsvarande uttrycklig ändring av protokoll 2 till Europaavtalet eller av associeringsrådets beslut, som skulle beakta den nya definitionen av EU:s stålindustri, som inbegriper rörtillverkare. Protokoll 2 till Europaavtalet upphörde att gälla den 31 december 1996. Associeringsrådets beslut förlängde giltigheten av protokoll 2 till Europaavtalet med åtta år från och med den 1 januari 1997 eller fram till dagen för Polens anslutning till EU (beroende på vilken dag som infaller först). Artikel 1 i associeringsrådets beslut rör ”stålprodukter” i allmänhet, och dess tillämpningsområde är också uttryckligen knutet till artikel 8.4 i protokoll 2 till Europaavtalet, som uteslutande gäller EKSG-stålprodukter. Som villkor för förlängningen av giltighetstiden för protokoll 2 till Europaavtalet angavs särskilt att Polen skulle förelägga kommissionen ett nationellt omstruktureringsprogram och företagsplaner för stödmottagarna som ”uppfyller kraven i artikel 8.4 i protokoll 2 och har utvärderats och godkänts av landets nationella tillsynsmyndighet för statligt stöd (byrån för konkurrens och konsumentskydd)”.

(65)

Med anledning av ovanstående konstaterar kommissionen att punkt 18 i protokoll nr 8, tolkad i ljuset av punkterna 1–3 i protokoll nr 8, protokoll 2 till Europaavtalet och associeringsrådets beslut, inte ger kommissionen behörighet att kontrollera stöd som beviljats polska rörtillverkare före anslutningen.

(66)

Utöver den rättsliga tolkningen av tillämpningsområdet för de relevanta rättsliga grunderna (dvs. protokoll nr 8, protokoll 2 till Europaavtalet och associeringsrådets beslut – se skälen 59–65 ovan) undersökte kommissionen också om genomförandereglerna för tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd i Europaavtalet och protokoll 2, såsom de antagits av associeringsrådet EG–Polen 2001 (nedan kallade genomförandereglerna) (14) är relevanta för fastställandet av räckvidden för kommissionens retroaktiva kontrollbehörighet när det gäller åtgärder som genomförts till förmån för polska rörtillverkare före anslutningen.

(67)

Genomförandereglerna utgör i princip procedurregler, som bör särskiljas från de materiella bestämmelserna för statligt stöd i Europaavtalet och protokoll 2 till Europaavtalet. Det bör dock noteras att genomförandereglerna även innehåller detaljerade bestämmelser om bedömningskriterierna för ett stöds förenlighet med Europaavtalet och protokoll 2 till Europaavtalet.

(68)

I artikel 2.1 första meningen i genomförandereglerna anges följande: ”Bedömningen av huruvida individuella stöd och stödprogram är förenliga med Europaavtalet i enlighet med artikel 1 i dessa regler skall göras på grundval av de kriterier som följer av tillämpningen av bestämmelserna i artikel 87 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inbegripet gällande och framtida sekundärlagstiftning, ramar, riktlinjer och andra relevanta förvaltningsåtgärder som gäller i gemenskapen samt rättspraxis i Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt och domstol och varje beslut som fattas av associeringsrådet enligt artikel 4.3.” Enligt denna allmänna princip har de materiella kriterierna för förenligheten av statligt stöd med Europaavtalet i allmänhet en ”dynamisk” karaktär, dvs. de beaktar löpande ändringar i EU-lagstiftningen och domstolens rättspraxis.

(69)

Artikel 2.1 andra meningen av genomförandereglerna hänvisar särskilt till de kriterier för förenlighet som tillämpas i enlighet med protokoll 2: ”Om stöd och stödprogram avser produkter som omfattas av protokoll 2 till Europaavtalet, skall den första meningen i denna punkt tillämpas fullt ut med det undantaget att bedömningen inte skall göras på grundval av de kriterier som följer av tillämpningen av reglerna i artikel 87 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen utan på grundval av de kriterier som följer av tillämpningen av reglerna om statligt stöd i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen”. Det framgår klart av denna formulering att i motsats till när det gäller allmänt stöd, som det rör sig om i artikel 2.1 första meningen (se skäl 68), är den dynamiska utvecklingen av kriterierna för det stöd som omfattas av protokoll 2 till Europaavtalet knuten till EKSG-fördraget. Det anges dock inte klart hur kriterierna ska utvecklas efter det att EKSG-fördraget upphörde att gälla 2002.

(70)

I artikel 2.2 och 2.3 i genomförandereglerna fastställs mekanismen för hur ändringar av EU:s kriterier för förenlighet ska beaktas av de polska myndigheterna. De polska myndigheterna ska särskilt underrättas om eventuella ändringar i gemenskapens kriterier för förenlighet som inte har offentliggjorts, men ”om Republiken Polen inte invänder mot sådana förändringar inom tre månader efter mottagandet av den officiella underrättelsen om dem, ska dessa förändringar utgöra kriterier för förenlighet i enlighet med punkt 1. Om Republiken Polen invänder mot sådana förändringar och med beaktande av den tillnärmning av lagstiftning som avses i Europaavtalet ska samråd ske i enlighet med artiklarna 7 och 8.”

(71)

Även om Polen inte inom tidsfristen på tre månader motsatte sig ändringen av gemenskapens definition av stålindustri, genom vilken den utvidgades till att även omfatta rörtillverkare, kunde dessa ändringar i gemenskapslagstiftningen inte bli tillämpliga på åtgärder som föll utanför Europaavtalets tillämpningsområde, dvs. de som inte omfattades av EKSG-fördraget. Dessutom har protokoll nr 8 karaktären av lex specialis, vilket innebär att när kommissionen fastställer dess tillämpningsområde får den inte stödja sig på den utvidgning av EU:s definition av stålindustrin som skedde efter det att EKSG-fördraget upphörde att gälla. Slutsatsen måste därför dras att det måste göras en klar åtskillnad mellan å ena sidan den ”dynamiska” karaktären hos den lag som tillämpas på statligt stöd för stålindustrin i Polen som beviljats på grundval av EKSG-fördraget före anslutningen och å andra sidan den med nödvändighet restriktiva tolkningen av räckvidden för kommissionens retroaktiva kontrollbehörighet enligt protokoll nr 8, protokoll 2 till Europaavtalet och associeringsrådets beslut.

(72)

Med anledning av ovanstående konstaterar kommissionen att den inte har behörighet att granska de stödåtgärder som på grundval av protokoll nr 8 beviljats till förmån för polska rörtillverkare före anslutningen, särskilt under perioden 1997–2003. Detta förfarande avslutas därför att det konstaterats att kommissionen saknar behörighet att bedöma de åtgärder som omfattas av förfarandet.