EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32005L0045

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/45/EG av den 7 september 2005 om ömsesidigt erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG (Text av betydelse för EES)

EUT L 255, 30.9.2005, p. 160–163 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (BG, RO, HR)

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 31/07/2019; upphävd genom 32019L1159

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2005/45/oj

30.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/160


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/45/EG

av den 7 september 2005

om ömsesidigt erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna och om ändring av direktiv 2001/25/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

I sina slutsatser av den 5 juni 2003 — ”Förmedla en positivare uppfattning om gemenskapens sjöfart och väcka ungdomens intresse för sjömansyrket” — betonade rådet nödvändigheten av att främja yrkesmässig rörlighet för sjöfolk inom Europeiska unionen, med särskild tonvikt på förfaranden för erkännande av behörighetscertifikat för sjöfolk, samtidigt som man säkerställer noggrant uppfyllande av kraven i Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) konvention från 1978 om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen), efter uppdatering.

(2)

Sjötransportsektorn är en sektor som befinner sig under intensiv och snabb utveckling och som har en stark internationell prägel. Mot bakgrund av den tilltagande bristen på sjöfolk i gemenskapen kan balansen mellan tillgång och efterfrågan på personal därför upprätthållas mer effektivt på gemenskapsnivå än på nationell nivå. Därför är det nödvändigt att den gemensamma transportpolitiken inom området sjötransport utvidgas så att den underlättar rörlighet för sjöfolk inom gemenskapen.

(3)

När det gäller kvalifikationer för sjöfolk har gemenskapen fastlagt minimikrav avseende utbildning och certifiering inom sjöfartssektorn genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (3). Genom det direktivet införlivas STCW-konventionens internationella normer för utbildning, certifiering och vakthållning med gemenskapens lagstiftning.

(4)

Enligt direktiv 2001/25/EG skall sjöfolk inneha ett behörighetscertifikat som utfärdats och erkänts av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i det direktivet och som berättigar den lagliga innehavaren att tjänstgöra på ett fartyg i den befattning och utföra de uppgifter som hör till den ansvarsnivå som specificeras däri.

(5)

Enligt direktiv 2001/25/EG skall ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av certifikat som innehas av sjöfolk som är medborgare, eller som inte är medborgare, i en medlemsstat, omfattas av direktiven 89/48/EEG (4) och 92/51/EEG (5) om inrättande av en första respektive en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning. Dessa direktiv innehåller inte några bestämmelser om automatiskt erkännande av sjöfolks formella kvalifikationer, eftersom sjöfolk kan vara föremål för kompensationsåtgärder.

(6)

Varje medlemsstat bör erkänna alla certifikat och andra behörighetsbevis som utfärdats av en annan medlemsstat i enlighet med direktiv 2001/25/EG. Därför bör varje medlemsstat tillåta att sjöfolk som har förvärvat sina behörighetscertifikat i en annan medlemsstat, i enlighet med kraven i det direktivet, tar upp eller fortsätter att utöva det sjöfartsyrke för vilket han/hon är kvalificerad, utan att det ställs ytterligare krav utöver dem som gäller för landets egna medborgare.

(7)

Eftersom detta direktiv syftar till att underlätta ömsesidigt erkännande av certifikat reglerar det inte villkoren för möjlighet till anställning.

(8)

I STCW-konventionen fastställs språkkrav för sjöfolk. Dessa krav bör införlivas med gemenskapsrätten i syfte att säkerställa effektiv kommunikation ombord på fartyg och underlätta den fria rörligheten för sjöfolk inom gemenskapen.

(9)

I dag innebär det faktum att det förekommer allt fler behörighetscertifikat som förvärvats genom bedrägeri en allvarlig risk för säkerheten till sjöss och för skyddet av den marina miljön. I de flesta fall uppfyller innehavare av förfalskade behörighetscertifikat inte de minimikrav för certifiering som fastläggs i STCW-konventionen. Sådant sjöfolk kan lätt bli inblandat i sjöolyckor.

(10)

Medlemsstaterna bör därför införa och tillämpa särskilda bestämmelser för att förhindra och straffbelägga bedrägerier med anknytning till behörighetscertifikat samt fortsätta sina ansträngningar inom IMO för att uppnå strikta och genomförbara överenskommelser om internationell bekämpning av sådana bedrägerier. Kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) är ett lämpligt forum för utbyte av information, erfarenheter och bästa metoder i detta avseende.

(11)

Genom förordning (EG) nr 1406/2002 (6) inrättades en europeisk sjösäkerhetsbyrå (nedan kallad ”byrån”) i syfte att skapa en hög, enhetlig och effektiv sjösäkerhetsnivå och en hög nivå på förhindrandet av utsläpp från fartyg. En av de uppgifter som byrån tilldelats är att bistå kommissionen vid genomförandet av de arbetsuppgifter som uppdragits åt kommissionen genom gemenskapslagstiftning som är tillämplig på fartygsbesättningars utbildning, certifiering och vakthållning.

(12)

Byrån bör därför bistå kommissionen i kontrollen av att medlemsstaterna upprätthåller de krav som fastställs i detta direktiv och i direktiv 2001/25/EG.

(13)

Ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av certifikat som innehas av sjöfolk, oavsett om de är medborgare i en medlemsstat eller inte, bör inte längre omfattas av direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG, utan bör regleras av det här direktivet.

(14)

Direktiv 2001/25/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen ömsesidigt erkännande av certifikat för sjöfolk utfärdade av medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(16)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (7) bör medlemsstaterna uppmuntras att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på sjöfolk som

a)

är medborgare i en medlemsstat,

b)

inte är medborgare i en medlemsstat och som innehar ett certifikat som utfärdats av en medlemsstat.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv används följande definitioner:

a)

sjöfolk: utbildade personer som certifierats av en medlemsstat åtminstone i enlighet med kraven i bilaga I till direktiv 2001/25/EG.

b)

certifikat: ett giltigt dokument i den mening som avses i artikel 4 i direktiv 2001/25/EG.

c)

vederbörligt certifikat: ett certifikat enligt definitionen i artikel 1.27 i direktiv 2001/25/EG.

d)

intyg om erkännande: ett giltigt dokument som utfärdats av behörig myndighet i en medlemsstat i enlighet med artikel 5.2 och 5.6 i direktiv 2001/25/EG.

e)

erkännande: godkännande av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten av ett certifikat eller ett vederbörligt certifikat, som utfärdats av en annan medlemsstat.

f)

värdmedlemsstat: en medlemsstat i vilken sjöfolk ansöker om erkännande av sitt/sina vederbörliga certifikat eller annat/andra certifikat.

g)

STCW-konventionen: Internationella konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, 1978, efter uppdatering.

h)

STCW-koden: koden för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW) sådan den antogs genom resolution 2 vid parternas STCW-konferens 1995, efter uppdatering.

i)

byrån: Europeiska sjösäkerhetsbyrån, inrättad genom förordning (EG) nr 1406/2002.

Artikel 3

Erkännande av certifikat

1.   Varje medlemsstat skall erkänna de vederbörliga certifikat eller andra certifikat som utfärdats av en annan medlemsstat i enlighet med kraven i direktiv 2001/25/EG.

2.   Erkännandet av vederbörliga certifikat skall begränsas till utövandet av de befattningar, funktioner och kompetensnivåer som fastställs i dessa och åtföljas av ett intyg om sådant erkännande.

3.   Medlemsstaterna skall säkerställa rätten att överklaga varje vägran att erkänna ett giltigt certifikat eller avsaknaden av svar, i enlighet med nationell lagstiftning och nationella förfaranden.

4.   Utan hinder av punkt 2 får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter fastställa ytterligare begränsningar av befattningar, funktioner och kompetensnivåer när det gäller kustnära resor enligt artikel 7 i direktiv 2001/25/EG eller alternativa certifikat som utfärdas i enlighet med regel VII/1 i bilaga I till direktiv 2001/25/EG.

5.   Värdmedlemsstaten skall se till att sjöfolk som lämnar in certifikat för erkännande, vilka avser funktioner på ledningsnivå, har tillräcklig kunskap om de avsnitt av medlemsstatens sjörättsliga lagstiftning som berör de funktioner som de tillåts att utöva.

Artikel 4

Ändringar i direktiv 2001/25/EG

Direktiv 2001/25/EG ändras enligt följande:

1)

Artikel 4 skall ersättas med följande:

”Artikel 4

Certifikat

Med certifikat avses ett giltigt dokument, oberoende av hur det benämns, utfärdat av eller på uppdrag av en medlemsstats behöriga myndighet i enlighet med artikel 5 och kraven i bilaga I.”

2)

Följande artikel skall införas:

”Artikel 7a

Förhindrande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet

1.   Medlemsstaterna skall införa och tillämpa lämpliga bestämmelser för att förhindra bedrägerier och annan olaglig verksamhet som inbegriper certifieringsförfarandet eller de certifikat som utfärdats och erkänts av deras behöriga myndigheter och skall införa sanktioner som skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna skall utse de nationella behöriga myndigheter som skall ansvara för att uppdaga och bekämpa av bedrägerier och annan olaglig verksamhet samt utbyta information med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och i tredjeländer avseende certifiering av sjöfolk. Medlemsstaterna skall genast underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om närmare detaljer avseende dessa nationella behöriga myndigheter. Medlemsstaterna skall också genast underrätta de tredjeländer med vilka de slutit en överenskommelse i enlighet med regel I/10 punkt 1.2 i STCW-konventionen om närmare detaljer avseende dessa nationella behöriga myndigheter.

3.   På begäran av en värdmedlemsstat skall behöriga myndigheter i en annan medlemsstat skriftligen styrka huruvida certifikat för sjöfolk, motsvarande intyg om erkännande eller andra skriftliga bevis på genomgången utbildning som utfärdats i den medlemsstaten är äkta eller inte.”

3)

Artikel 18.1 och 18.2 skall upphöra att gälla med verkan från och med den 20 oktober 2007.

4)

Följande artiklar skall införas:

”Artikel 21a

Regelbunden kontroll av att reglerna iakttas

Utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens befogenheter enligt artikel 226 i fördraget skall kommissionen, biträdd av Europeiska sjösäkerhetsbyrån, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 (8) regelbundet och minst vart femte år kontrollera att medlemsstaterna iakttar de minimikrav som fastläggs i detta direktiv.

Artikel 21b

Rapport om kravuppfyllelse

Senast den 20 oktober 2010 skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en utvärderingsrapport som grundar sig på information som erhållits i enlighet med artikel 21a. Kommissionen skall i rapporten analysera medlemsstaternas iakttagande av detta direktiv och om nödvändigt föreslå ytterligare åtgärder.

5)

Följande punkt skall införas i bilaga I, kapitel I:

”1a.   Medlemsstaterna skall se till att sjöfolk har språkkunskaper enligt beskrivningarna i avsnitt A-II/1, A-III/1, A-IV/2 och A-II/4 i STCW-koden som är tillräckliga för att de skall kunna utföra sina fastställda uppgifter på ett fartyg som för en värdmedlemsstats flagga.”

Artikel 5

Införlivande

1.   Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 20 oktober 2007. De skall genast informera kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 6

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 7

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 7 september 2005.

På Europaparlamentets vägnar

J. BORRELL FONTELLES

Ordförande

På rådets vägnar

C. CLARKE

Ordförande


(1)  EUT C 157, 28.6.2005, s. 53.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 23 februari 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT). Rådets beslut av den 27 juni 2005.

(3)  EGT L 136, 18.5.2001, s. 17. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/23/EG (EUT L 62, 9.3.2005, s. 14).

(4)  Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 19, 24.1.1989, s. 16). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001, s. 1).

(5)  Rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG (EGT L 209, 24.7.1992, s. 25). Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 724/2004 (EUT L 129, 29.4.2004, s. 1).

(7)  EGT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 724/2004 (EUT L 129, 29.4.2004, s. 1).”


Top