15.2.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 43/34

1.1

EESK välkomnar kommissionens meddelande ”En EU-agenda för barns rättigheter” (nedan kallat ”meddelandet”), som offentliggjordes den 15 februari 2011. Vi hoppas att detta kommer att utgöra startpunkten för ett fullständigt genomförande av FN:s konvention om barnets rättigheter och en så omfattande integrering som möjligt av barns rättigheter i annan politik. Meddelandet offentliggjordes efter fyra års förberedelser. Det föregicks av kommissionens meddelande Mot en EU-strategi för barnets rättigheter från juli 2006, som EESK har avgett ett yttrande om (1).

1.2

Barnen utgör en befolkningsgrupp i EU vars välfärd och välbefinnande är av mycket stor vikt, oavsett om man ser till deras allmänna situation och deras livskvalitet eller betraktar dem som en investering i framtiden. En barndom av hög kvalitet uppbackad av rättigheter säkerställer den socioekonomiska utvecklingen och ger EU möjlighet att uppnå sina mål på alla områden. Det ska framhållas att idén att betrakta barnen som en ”investering i framtiden” måste gå hand i hand med begreppet ”lycklig barndom”, med tanke på att för både barnen och samhället är nuet lika viktigt som framtiden.

1.3

Kommittén betonar att artikel 3.3 i EU-fördraget införde skydd av barnens rättigheter som ett mål för Europeiska unionen och att detta skydd också är inskrivet i den rättsligt bindande stadgan om de grundläggande rättigheterna. Stadgan är tillämplig på samtliga EU:s institutioners och organs verksamhet, och på medlemsstaternas genomförande av EU:s lagstiftning. Alla nya förslag till EU-lagstiftning bedöms därför med avseende på deras konsekvenser för de grundläggande rättigheterna, inbegripet barnens rättigheter.

1.4

EESK noterar de blygsamma och begränsade mål som sätts upp i meddelandet. Europeiska unionen har inte ratificerat FN:s barnkonvention, men däremot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2). EU bör försöka hitta ett sätt att ensidigt ansluta sig till barnkonventionen (3). Medlemsstaterna bör ta fram omfattande tvåårsrapporter för att övervaka barns situation. Rapporterna bör inte bara röra barnens ekonomiska situation utan också alla andra faktorer som bidrar till deras välbefinnande, baserat på systematisk datainsamling, forskning och analyser. Detta skulle underlätta skapandet av en EU-databas och ett utvärderingsinstrument som komplement till den information som redan finns tillgänglig.

1.5

Kommittén anser att man i större utsträckning bör använda data och information, t.ex. rapporter från regeringar och civilsamhällesorganisationer som utarbetats för FN:s kommitté för barnets rättigheter. Detta skulle möjliggöra jämförelser mellan medlemsstaternas insatser för att skydda och stärka barnens rättigheter. Samtidigt bör olika internationella organisationer, t.ex. Eurostat, OECD och Världsbanken, uppmuntras att samla in data som rör barnens rättigheter och att använda relevanta indikatorer genom systematisk sammanställning och analys. EESK rekommenderar att EU upprättar ett nära samarbete med Europarådet för att skapa samordningsvinster mellan sina program (4).

1.6

Enligt EESK är det problematiskt att det i meddelandet saknas en effektiv genomförande- eller tillämpningsstrategi, även om de indikatorer som utformats av EU:s byrå för grundläggande rättigheter och den omfattande förteckning över utvärderingsinstrument som utarbetats för genomförandet av FN:s barnkonvention skulle kunna tjäna som tillfredsställande grundval för detta. Om det fanns en sådan genomförandestrategi skulle den kunna ge en garanti för att strategin för barnets rättigheter tillämpas och genomdrivs.

1.7

Det är nödvändigt att ge barnen utrymme att delta vid utarbetandet av beslut som rör dem och i utvärderingen av olika program. Det skulle också vara lämpligt att mäta deras tillfredsställelse och ta reda på vad de tycker. EESK välkomnar Europeiska kommissionens ansträngningar för att involvera barnen och stödja deras deltagande i alla frågor som rör dem. Det är också mycket viktigt att beakta de synpunkter som yrkessammanslutningar och yrkesverksamma som arbetar med barn har.

1.8

EESK rekommenderar att det utformas program för att säkerställa att tillämpning och skydd av barnens rättigheter samordnas och samverkar med andra EU-program (om utbildning, ungdomar, romers integration, kamp mot fattigdom, ett rättssystem som tar hänsyn till barns behov, solidaritet mellan generationerna, yttre förbindelser). Dessa program bör också tydligt framhålla frågor som rör barnens rättigheter och deras välfärd och välbefinnande. Vi anser också att det är viktigt att garantera barnens rättigheter genom en integrerad arbetsmetod, i nära samarbete och samordning mellan olika generaldirektorat inom kommissionen.

1.9

EESK rekommenderar att genomförandet av Europa 2020-strategin utvärderas inte minst med utgångspunkt i barnens rättigheter och välbefinnande, på ett sätt som ligger i linje med strategins mål, samtidigt som man skapar förutsättningar för separat utvärdering av dessa mål med utgångspunkt i långsiktig planering (med tanke på att barnen är en investering i framtiden).

1.10

EESK rekommenderar att EU riktar särskild uppmärksamhet mot att skydda och genomdriva rättigheterna för speciellt sårbara grupper av barn (barn som lever i fattigdom, långt från sina föräldrar, i institutioner; barn som hotas av eller utsätts för våld och exploatering, som lever med funktionshinder, som tillhör en etnisk minoritet eller har invandrarbakgrund; ensamkommande barn, flyktingar, barn som rymt hemifrån och barn som har lämnats av migrerande föräldrar) både på nationell och på europeisk nivå. Skyddet av barns rättigheter, liksom rätten till integritet och mänsklig värdighet, innebär att EESK fördömer allt användande av våld mot barn, även det våld som används i ”uppfostringssyfte” i hemmet. Kommittén uppmanar därför alla medlemsstater att lagstifta om ett förbud mot barnaga och återupprepar kravet om en särskild representant.

1.11

Kommittén anser att det är särskilt viktigt att ge spridning åt och undervisning om barnens rättigheter i kombination med olika medel för att skydda och genomdriva dessa rättigheter. Man bör förutom att ge allmänheten högkvalitativ information rikta särskild uppmärksamhet mot att informera beslutsfattare, jurister och andra yrkesutövare samt nationella och europeiska specialister och politiker. Fokus bör också sättas på att utbilda dem som arbetar med barn och familjer tillsammans med föräldrarna och barnen själva, inte bara för att säkerställa medvetenhet om barnens rättigheter utan också så att de inser behovet av att barn ska vara innehavare av mänskliga rättigheter – inte bara ”minivuxna med minirättigheter” – och dessutom ges ett starkare skydd med tanke på deras sårbarhet, ålder och situation. Medlemsstaterna bör på alla upptänkliga sätt stödja familjerna, eftersom detta är av yttersta vikt för barnen.

1.12

Kommittén konstaterar att man måste betrakta barnens rättigheter på ett holistiskt och komplext sätt, och inte som en separat fråga, och vi rekommenderar att särskild uppmärksamhet riktas mot vissa frågor, t.ex. högkvalitativ, tillgänglig och kostnadsfri vård för mödrar under och efter graviditeten, som en aspekt av folkhälsa och barnhälsa, samt mot olika problem som behandlas i meddelandet, t.ex. ett rättssystem som tar hänsyn till barns behov, inbegripet ungdomsbrottslingar (5).

1.13

För att säkerställa rättvisa som inte får negativa effekter för underåriga anser EESK att man bör möjliggöra skyddade utfrågningar av barn som utsatts för sexuella övergrepp eller som är indragna i föräldrarnas skilsmässoförhandlingar. Vittnesmålen bör höras på ett sådant sätt att barnen inte utsätts för ytterligare trauman, och de bör därför genomföras med bistånd av särskilt utbildade experter, eventuellt på en neutral plats utanför domstolen.

1.14

Barnfattigdom, materiell nöd, diskriminering och utanförskap utgör några av de allvarligaste hindren för att genomdriva barnens rättigheter. EESK upprepar därför rekommendationen i sitt tidigare yttrande att man på dessa områden bör rikta särskild uppmärksamhet mot att genomföra, övervaka och utvärdera programmen i nära förbindelse med Europa 2020-strategins mål när det gäller minskad fattigdom och alla typer av utbildning. Adekvata resurser måste avsättas för detta. Politiska åtgärder och insatser relaterade till barn bör alltid prioriteras.

1.15

Mot bakgrund av den ekonomiska krisen, de finansiella restriktionerna och de begränsade resurserna, rekommenderar EESK att man riktar särskild uppmärksamhet på denna fråga och ser till att de rådande problemen inte förvärras och att aktuella aktiviteter till skydd och förstärkning av barnens rättigheter inte drabbas av kostnadsbesparingar.

2.1

Samtliga EU-medlemsstater har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter (6) (nedan kallad ”barnkonventionen”), och i de flesta av dessa länder har den integrerats i den nationella lagstiftningen; det är därför bindande att tillämpa den. Barnkonventionen är den konvention om mänskliga rättigheter som har ratificerats av flest länder i världen. Under de två senaste årtiondena har den lett till en fundamental förändring av principer och praxis beträffande barnens position, rättigheter och roll.

2.2

Kommissionen prioriterade barnen högt bland de strategiska målen för perioden 2005–2009, och i juli 2006 offentliggjorde kommissionen ett separat meddelande med titeln Mot en EU-strategi för barnets rättigheter  (7). I meddelandet planerade man en omfattande strategi för barnens rättigheter samtidigt som man skulle integrera skydd och genomdrivande av barnens rättigheter i EU:s samtliga interna och externa politikområden samt stödja medlemsstaternas insatser på detta område.

2.3

EESK har efterlyst en övergripande, sammansatt och holistisk EU-strategi för att fullt ut och effektivt garantera att barnens rättigheter genomdrivs i enlighet med barnkonventionen i EU:s interna och externa politik samt i samband med medlemsstaternas aktiviteter för att genomföra strategin för barnens rättigheter (8).

2.4

I det yttrande som publicerades 2006 menade EESK att EU i sin politik för barnens rättigheter bör utgå från FN:s barnkonvention och dess två frivilliga protokoll samt relevanta millenniemål (9) och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. EESK har på senare tid avgett flera yttranden som handlar om olika aspekter av barnens rättigheter (10).

2.5

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, vars artikel 24 omfattar principen om skydd och främjande av barnens rättigheter, blev rättsligt bindande i och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009. För första gången i EU:s historia nämns uttryckligen skyddet av barnens rättigheter i EU-fördragets artikel 3 (11). ”Skydd och främjande av barnens rättigheter är ett av Europeiska unionens mål. All politik och alla insatser som påverkar barnen måste utformas, genomföras och övervakas med hänsyn tagen till barnets bästa” (12).

2.6

Vi har hittat följande fyra gemensamma teman i EU:s, Europarådets och FN:s program för barnens rättigheter: fattigdom och socialt utanförskap, barnen som våldsoffer, speciellt sårbara grupper av barn, samt behovet att aktivt involvera, rådfråga och lyssna till barnen i frågor som är av betydelse för dem. Ett annat gemensamt tema för EU och Europarådet är ett rättssystem och en familjepolitik som tar hänsyn till barns behov.

2.7

I sitt yttrande (13) från juni 2010 framhöll Regionkommittén att barnens rättigheter måste betraktas som en flerdimensionell fråga som rör alla områden. Detta kräver en flerdimensionell angreppsmetod, där barnrelaterade frågor inbegrips i all relevant politik på EU-nivå och nationell nivå.

2.8

Kommissionen har inrättat ett europeiskt forum om barnens rättigheter för civilsamhällesorganisationer. Detta forum har sammanträtt fem gånger och framfört sina synpunkter på den strategi som nu håller på att utarbetas. Dessutom har det genomförts två enkäter om vad barnen har för kunskaper om sina rättigheter och om deras åsikter på detta område. Enkätresultaten utgjorde underlag vid utarbetandet av programmet (14). I meddelandet hänvisas också till barns rättigheter enligt Europarådet, med särskild hänsyn tagen till våld riktat mot barn och satsningar på att skapa ett rättssystem som tar hänsyn till barns behov, kompletterat med relevanta rekommendationer och konventioner.

2.9

Handlingsgruppen för barns rättigheter (Child Rights Action Group, CRAG) (15) är en viktig grupp som består av olika civilsamhällesorganisationer. CRAG är en informell grupp med icke-statliga organisationer vars målsättning är att samarbeta för att följa upp och genomföra Europeiska kommissionens meddelande Mot en EU-strategi för barnets rättigheter.

2.10

En informell allians över partigränserna i Europaparlamentet bildades våren 2011 för att arbeta med barnens rättigheter, och den prioriterar en samordnad och enhetlig arbetsmetod i barnrelaterade frågor, särskilt de frågor som rör barnens rättigheter (16).

3.1

EESK välkomnar Europeiska kommissionens första rapport om tillämpningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (17), offentliggjord den 31 mars 2011, där stadgans sex kapitel behandlas (värdighet, friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter och rättskipning), med ett separat avsnitt om barnens rättigheter under rubriken ”Jämlikhet”. Stadgan om grundläggande rättigheter innebär ett fast åtagande för EU att stärka barnens rättigheter och garantera deras rätt till liv, skydd, utveckling och aktiv medverkan.

3.2

EESK ser positivt på att EU:s byrå för grundläggande rättigheter, efter ett brett samråd med specialister och civilsamhällesorganisationer, har utformat indikatorer för att mäta hur barnens rättigheter genomdrivs (18) och att man har utarbetat en studie med information om barns välbefinnande i EU. Denna studie innehåller dock endast uppgifter om materiella villkor och välfärd, men inte några sammansatta indikatorer för att mäta vare sig konkreta arrangemang eller nivå i fråga om livskvalitet och skydd av barn (19).

3.3

Kommittén understryker att endast ett övergripande partnerskap kan lyckas med att skydda och effektivt tillämpa barnens rättigheter. I ett sådant partnerskap försöker man uppnå vissa mål genom samarbete mellan medlemsstater, olika myndighetsnivåer, nationella och internationella icke-statliga organisationer och civilsamhällesorganisationer, forum som företräder olika intressen, t.ex. barnen och de organisationer som företräder dem, samt arbetsmarknadens parter, t.ex. arbetsgivare, fackförbund och aktörer inom näringslivet.

3.4

Visserligen tar man i meddelandet upp barnfattigdom och olika speciellt sårbara grupper av barn, men man fokuserar inte på dessa frågor, trots deras avsevärda betydelse för barnens allmänna välbefinnande och för deras framtida inträde i vuxenlivet och integration i samhället, inte minst mot bakgrund av de välkända demografiska problem som Europa står inför. Särskild uppmärksamhet bör också riktas mot att även när det gäller barn förhindra alla former av könsdiskriminering.

3.5

Den ekonomiska krisen utgör en riskfaktor för barnens välfärd och välbefinnande, och den påverkar barnen på många sätt, särskilt de som lever under svåra omständigheter: I de flesta fall står de samhällsorgan och yrkesverksamma som arbetar med barn själva inför svårigheter, och fler och fler grundläggande tjänster antingen saknas eller finns att tillgå i endast begränsad utsträckning.

3.6

I sina yttre förbindelser fäster EU stor vikt vid specifika frågor som är av betydelse för att skydda och genomdriva barnens rättigheter, bl.a. gränsöverskridande förmyndarskap, försvunna barn, migrerande eller ensamkommande barn, frihetsberövade illegalt invandrade barn och utnyttjade barn samt barn som är offer för sexuella övergrepp eller sexturism (20). EU beaktar dock inte det allt allvarligare problemet med barn som lämnas kvar i ursprungslandet av migrerande föräldrar. För sådana barn utgör bristen på tillsyn medan föräldrarna arbetar i en EU-medlemsstat ett allvarligt problem, liksom när föräldrar inte kan ta med sig sina barn på grund av att villkoren är olämpliga. I denna situation har barnen inga rättigheter och är utsatta för allvarliga risker, trots att föräldrarnas arbete behövs i ett annat land och att de betalar skatt där.

3.7

EESK anser att det är synnerligen viktigt att en första rekommendation har utformats när det gäller kopplingen mellan barnens rättigheter och näringslivet (21), nämligen i samband med att Unicef, FN:s Global Compact-initiativ och Rädda Barnen lanserade en process för att utforma principer och riktlinjer i syfte att hjälpa företagen att skydda och stödja barnens rättigheter. Förutom att skapa utrymme för aktiva åtgärder, leder denna process till att man kan uppmärksamma potentiellt negativa återverkningar, särskilt i relation till reklam (som uppmuntrar barn att konsumera produkter som är skadliga för den fysiska och mentala hälsan, eller som uppmuntrar våldsamt, riskfyllt eller erotiskt-pornografiskt beteende), konsumtionsmönster, inbegripet hälsa och kostvanor, turism, barnarbete och diskriminering. Samtliga sektorer har en viktig roll på detta område och bör därför bedriva ett nära samarbete med statliga och icke-statliga organisationer, det civila samhället, näringslivsorganisationer och fackförbund, för att uppnå dessa mål både i Europeiska unionen och i medlemsstaterna.

3.8

De flesta barnrelaterade program faller inom medlemsstaternas ansvarsområde, men EESK är av den uppfattningen att det finns alltfler EU-rekommendationer och aktiviteter på en rad områden (t.ex. barnomsorg, yrkesutbildning, ungdomar som lämnar skolan i förtid och försvunna barn). Dessa påverkar medlemsstaternas politik, men i hur stor utsträckning de påverkar det nationella genomförandet är ofta inte tydligt.

3.9

I olika EU-program (t.ex. om ungdomar, utbildning, livslångt lärande, integration av romerna, kamp mot fattigdomen, solidaritet mellan generationerna, balans mellan arbetsliv och privatliv, yttre förbindelser) bör möjligheterna att skydda och genomdriva barnens rättigheter prioriteras, med fokus på olika speciellt sårbara grupper av barn, bl.a. barn som lämnas kvar i sina ursprungsländer av föräldrar som arbetar utomlands.

3.10

EESK har i ett tidigare yttrande (22) uppmanat kommissionen att tillsätta en särskild representant för frågor om våld mot barn för att försvara barns rättigheter och uppmanat medlemsstaterna att förbjuda våld mot barn i alla dess former. EESK beklagar därför att kommissionen inte tar ställning mot barnaga. Barnaga kränker barnens rätt att inte bli slagna. Barn som blir slagna lär sig att använda våld. Skyddet av barns rättigheter, liksom rätten till integritet och mänsklig värdighet, innebär att EESK fördömer allt användande av våld mot barn, även det våld som används i ”uppfostringssyfte” i hemmet. Kommittén uppmanar därför alla medlemsstater att lagstifta om ett förbud mot barnaga. Vi upprepar kravet om en särskild representant och att kommissionen och medlemsstaterna ska förbjuda barnaga i alla EU:s medlemsländer

3.11

Kommittén håller med om att man genom att lyssna på barnen, rådfråga dem och involvera dem i alla frågor som är av betydelse för dem kan säkerställa att deras rättigheter går att genomdriva, samtidigt som de förbereds för ett aktivt medborgarskap. För att detta ska bli verklighet är det också viktigt att se till att det finns barnvänliga versioner av dokumenten och att också på ett barnvänligt sätt utforma och hantera broschyrer och webbplatser eller specifika sektioner inom dem, något som GD Rättsliga frågor har planerat att göra (23).

3.12

För att säkerställa rättvisa som respekterar de underåriga och inte skadar dem psykiskt bör man inom alla EU:s rättsystem vidta följande åtgärder:

3.13

För att på ett mer effektivt sätt sprida information om barnens rättigheter är massmedias och de sociala mediernas aktiva roll mycket viktig för att nå ut till föräldrar och yrkesverksamma och till barnen själva.

3.14

EESK förespråkar användningen av den öppna samordningsmetoden – samt andra potentiella mekanismer – eftersom denna har bevisat sitt värde när det gäller att se till att samarbetet mellan medlemsstaterna och identifieringen och användningen av bästa praxis kan bidra till att skydda och stärka barnens rättigheter i samband med att barnrelaterade frågor integreras i annan politik.

3.15

EESK är en viktig företrädare för det civila samhället och vill bidra genom att systematiskt övervaka resultaten och genom att sprida information om och stärka barnens rättigheter via kommitténs ledamöter.

3.16

För att genomdriva lagstiftningen mer effektivt anser EESK att det är både lämpligt och nödvändigt att bygga upp ett närmare samarbete och samråd än hittills mellan olika FN-organ, kommittén för barnets rättigheter, Europarådet och internationella barnorganisationer och organisationer som företräder barn, eftersom dessa organisationers mål och verksamhet bl.a. syftar till ett brett och omfattande genomdrivande av barnens rättigheter.