Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet”

KOM(2011) 479 slutlig – 2011/0218 (COD)

2012/C 43/12

Föredragande: An LE NOUAIL-MARLIÈRE

Den 6 och 13 september beslutade rådet respektive Europaparlamentet att i enlighet med artikel 43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet”

KOM(2011) 479 slutlig – 2011/0218 (COD).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 21 november 2011.

Vid sin 476:e plenarsession den 7–8 december 2011 (sammanträdet den 7 december 2011), antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 166 röster för, 1 röst emot och 12 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   EESK ställer sig bakom kommissionens förslag till ändring av förordningen från 2006, vars syfte är att skapa ett hållbart fiske i området genom att förbättra utnyttjandet av levande akvatiska resurser och skydda känsliga livsmiljöer med beaktande av det småskaliga Medelhavskustfiskets särart.

1.2   Även om ändringarnas effekter inte har utvärderats, förväntar sig kommittén att de nya åtgärderna endast får begränsad effekt på de totala fiskeresurserna i Medelhavet.

2.   Kommissionens förslag

2.1   Sammanfattning

Förslaget syftar till att identifiera delegerade befogenheter enligt förordning (EG) nr 1967/2006 och fastställa förfaranden för kommissionens antagande av motsvarande delegerade akter. Kommissionen ska härefter ha rätt att

Rättslig grund

Artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), (och artiklarna 290 och 291 i FEUF).

—   Subsidiaritetsprincipen

Förslaget avser ett område där Europeiska unionen är ensam behörig.

—   Proportionalitetsprincipen

Förslaget ändrar åtgärder som redan finns i rådets förordning (EG) nr 1967/2006, och därför uppstår inga problem med proportionalitetsprincipen.

—   Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: Europaparlamentets och rådets förordning.

Övriga regleringsformer är olämpliga av följande skäl: En förordning måste ändras genom en förordning (principen om parallella former).

BUDGETKONSEKVENSER

Denna åtgärd medför inga ytterligare utgifter för unionen.

2.1.1   Förslaget utgör en översyn av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 – slutlig rättakt – om fiskeresurserna i Medelhavet. Den viktigaste rättsliga grunden för denna översyn av förordningen är artikel 43 i EUF-fördraget (f.d. artikel 37 i EG-fördraget), som ger kommissionen befogenhet att lägga fram förslag som rör utformningen och genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, och här mer specifikt den gemensamma fiskeripolitiken.

2.2   Men förslaget bygger också på artikel 290 i EUF-fördraget (f.d. artikel 202 i EG-fördraget), där en ny rättsaktskategori införs, nämligen delegerade akter ”som i detalj utvecklar eller ändrar vissa delar av en rättsakt inom ramen för ett bemyndigande som fastställs av lagstiftaren”.

2.3   Mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befogenhet ska uttryckligen avgränsas i de lagstiftningsakter som omfattas av detta rättsliga förfarande (artikel 290.1 i FEUF). Den akt vars antagande delegeras till kommissionen är en icke-lagstiftningsakt och rör inte de väsentliga delarna av lagstiftningsakten, där villkoren för delegeringen uttryckligen ska anges. Delegeringen till kommissionen är alltså strikt avgränsad, och Europaparlamentet och/eller rådet får besluta att återkalla den (artikel 290.2 a i FEUF).

2.4   Den delegerade akten får dessutom träda i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar inom den tidsfrist som anges i lagstiftningsakten (artikel 290.2 b i FEUF). Adjektivet ”delegerad” ska införas i rubriken till delegerade akter.

2.5   Genom de befogenheter som tilldelats kommissionen får kommissionen dessutom möjlighet att anta enhetliga villkor för genomförandet av unionens rättsligt bindande akter (genomförandeakter, se artikel 291.2 i EUF-fördraget).

2.6   Mot bakgrund av anpassningen av förordning (EG) nr 1967/2006 till EUF-fördragets nya bestämmelser har de befogenheter som kommissionen nyligen tilldelats av den förordningen omklassificerats till åtgärder av delegerad karaktär och åtgärder av genomförandekaraktär i förslaget till ändrad förordning av den 9 augusti 2011 (1).

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Kommittén konstaterar att det endast är lagstiftaren som får avgöra om användningen av delegerade akter ska tillåtas eller ej. Detta ger lagstiftaren möjlighet att koncentrera sig på de viktigaste bestämmelserna i lagstiftningen utan att behöva gå in på de tekniska detaljerna, och att i ett senare skede eventuellt ändra vissa icke väsentliga inslag i den berörda rättsakten. Det är lagstiftaren som i förväg avgör vad som är väsentliga delar och vad som inte är det.

3.2   Europaparlamentets och rådets rätt att återkalla delegeringen ger lagstiftaren makt att i varje ögonblick återfå full lagstiftande makt. Europaparlamentet beslutar här med majoritet bland sina ledamöter och rådet med kvalificerad majoritet. Delegeringen av en befogenhet löper ut vid den tidpunkt som anges i lagstiftningsakten om en sådan tidsfristklausul har införts i den (sunset clause). Om så krävs får delegeringen av en befogenhet till kommissionen förnyas då delegeringen löper ut.

3.3   Den rättsliga grunden till förslaget till ändrad förordning är artikel 43.2 (ny) i FEUF, som ger EU befogenheter i fråga om den gemensamma fiskeripolitiken, och kommittén ställer sig bakom kommissionens uppfattning att förslaget uppfyller proportionalitetsprincipen, eftersom det endast innebär ändringar av inslag som redan finns i förordningen från 2006, där kommissionen ges delegerade befogenheter att uppdatera vissa icke väsentliga bestämmelser.

3.4   Kommittén konstaterar också att principen om överensstämmelse till formen är uppfylld genom lagstiftningsaktens karaktär – en förordning får endast ändras genom en förordning, Slutligen kommer genomförandet av den ändrade förordningen inte att leda till några ytterligare utgifter. Huvuddragen i den förordning som ska ändras är följande:

3.4.1   Genom förslaget till ändrad förordning

4.   Särskilda kommentarer

4.1   I den ändrade förordningen anges två kategorier av bestämmelser: dels förfarandebestämmelser som rör utövandet av de befogenheter som delegeras till kommissionen, dels tekniska åtgärder som rör beviljande av undantag för vissa fiskefartyg på grundval av storlek, motorstyrka och fiskeredskap samt tillåtna fiskezoner.

4.2   Kommittén konstaterar att förfarandebestämmelserna är i linje med det nya EUF-fördraget.

4.3   Kommittén undrar dock om de tekniska bestämmelser som ger möjlighet att göra undantag från de tekniska bestämmelserna i förordningen från 2006 verkligen utgör icke väsentliga bestämmelser enligt artikel 290 i EUF-fördraget, eftersom det i detta fall handlar om undantag från bestämmelser som syftar till att skydda Medelhavets fiskeresurser, vilka hotas av överfiske.

4.4   Kommittén konstaterar att dessa bestämmelser har varit föremål för långvariga diskussioner i rådet, och att en medlemsstat lade ner sin röst. Att de föreslagna ändringarna är ”föga betydelsefulla” är inte klarlagt genom en konsekvensanalys som skulle motivera användningen av de nya bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget.

4.5   Kommittén anser dock att bestämmelserna om undantag ger möjlighet för småskaligt yrkesfiske i regionen att bättre klara den globala ekonomiska krisen och de högre driftskostnaderna, framför allt de ökade bränslekostnaderna.

(1)  KOM(2011) 479 slutlig.