23.7.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 218/69

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen”

KOM(2010) 791 slutlig – 2011/0001 (COD)

2011/C 218/12

Föredragande: Bernardo HERNÁNDEZ BATALLER

Rådet och Europaparlamentet beslutade den 19 januari 2011 respektive den 18 januari 2011 att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen”

KOM(2010) 791 slutlig – 2011/0001 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 5 april 2011.

Vid sin 471:a plenarsession den 4–5 maj 2011 (sammanträdet den 5 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 104 röster för, 13 röster emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   EESK stöder kommissionens förslag och ser positivt på dess avsikt att göra EU:s rättsregler klarare och tydligare och stärka rättssäkerheten.

1.2   Kommittén beklagar emellertid att den föreslagna översynen inte är särskilt omfattande och inte inbegriper alla aspekter av förordningen som behöver ändras mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts sedan förordning (EG) nr 2006/2004 trädde i kraft.

1.3   EESK uppmanar kommissionen att vid nästa översyn av förordning (EG) nr 2006/2004 ta hänsyn till förslagen i detta dokument för att förbättra det nuvarande samarbetet mellan de myndigheter som ansvarar för konsumentfrågor.

2.   Bakgrund

2.1   EESK uttryckte sitt stöd till förslaget (1) till förordning (EG) nr 2006/2004, men beklagade också vissa brister i förordningen, i synnerhet med avseende på planerade systemet för ömsesidigt bistånd och det föreslagna systemet för ömsesidighet, som kan leda till situationer som strider mot den inre marknadens funktion.

2.2   Den 27 oktober 2004 antogs förordning (EG) nr 2006/2004 (2) om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, som i allt väsentligt överensstämmer med förslaget.

3.   Genomföranderapport

3.1   Den 2 juli 2009 lade kommissionen fram en rapport om genomförandet av förordning (EG) nr 2006/2004 (3). I rapporten undersöks den institutionella ram som tillämpades då nätverket inrättades, hur nätverket fungerar och ramen för samarbetet. Kommittén beklagade i sitt yttrande (4) att man inte rådfrågades av kommissionen beträffande rapporten om genomförandet av förordningen.

3.2   Sammanfattningsvis anser kommissionen att nätverket ännu inte uppnått sin fulla potential. Man påpekar att nätverkets verksamhet måste effektiviseras genom en rad åtgärder som i ett senare skede också kan omfatta en översyn av förordning (EG) nr 2006/2004 med avseende på följande aspekter när det gäller genomförandebestämmelserna: antagande av en årlig handlingsplan för tillämpningen av lagstiftningen, gemensamma aktioner som exempelvis punktvisa kontroller eller främjande av en enhetlig tolkning och definition av EU:s lagstiftning för att förstärka nätverkets synlighet.

4.   Kommissionens förslag

4.1   Den 3 januari 2011 lade kommissionen fram ett förslag till ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 i syfte att uppdatera innehållet i bilagan till förordningen om konsumentskyddssamarbete med hänsyn till den senaste utvecklingen av lagstiftningen på konsumentskyddsområdet.

4.2   Bilagan uppdateras genom att man dels tar bort hänvisningar till lagstiftning som inte är relevant för de nationella myndigheternas konsumentskyddssamarbete, dels ersätter hänvisningar till gammal lagstiftning som inte längre gäller med hänvisningar till den konsumentskyddslagstiftning som ersatt denna.

4.3   Detta innebär bland annat att vissa hänvisningar faller bort (exempelvis till direktivet om vilseledande och jämförande reklam) (5) eller ersätts (direktiven om konsumentkrediter, audiovisuella medietjänster och nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis).

5.   Allmänna kommentarer

5.1   EESK välkomnar kommissionens förslag, eftersom en tydlig utformning av EU:s lagstiftning innebär större klarhet och stärkt rättssäkerhet för alla medborgare. Kommittén är bekymrad över situationen för egenföretagen och småföretagen som liknar den som konsumenterna befinner sig i när de ingår avtal med storföretag, särskilt nätindustrier.

5.2   EESK stöder också kommissionens arbete när det gäller att systematiskt stärka det administrativa samarbetet, och anser att det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera effektivt. Vi uppskattar kommissionens insatser för att uppnå insyn och öppenhet i och med antagandet av rekommendationen av den 1 mars 2011 som innehåller ”Riktlinjer för tillämpningen av reglerna för uppgiftsskydd i systemet för konsumentskyddssamarbete (CPCS)” (6).

5.3   EESK anser emellertid att förslaget är alltför knapphändigt, och att det inte behandlar många av de frågor som berör samarbetet mellan konsumentskyddsmyndigheterna. Kommissionen behandlar inte ens de frågor som man betecknade som ”svaga punkter” i rapporten om tillämpningen av förordning (EG) nr 2006/2004.

5.3.1   Enligt EESK:s åsikt borde man i förslaget till ändring ha berört några av följande punkter:

5.4   Systematisk övervakning av marknaden

5.4.1   Att övervaka och inspektera varor och tjänster som regleras i EU:s lagstiftning kräver en omfattande gemensam planering, både tids- och innehållsmässigt, av vilka åtgärder som ska vidtas av medlemsstaternas konsumentskyddsmyndigheter i varje enskilt fall. Man bör införa jämförbara kontrollmekanismer för att säkerställa att de överstatliga bestämmelserna följs, med hjälp av systematiska marknadsövervakningskampanjer som gör det möjligt att hela tiden bevara en hög och enhetlig konsumentskyddsnivå på den inre marknaden.

5.4.2   Denna årliga samordning av inspektionsverksamheten, särskilt när det gäller de övergripande bestämmelserna, skulle kunna kompletteras med informationsverksamhet och initiativ för marknadsundersökningar, genom screeningar som syftar till att standardisera de punktvisa kontroller som för närvarande genomförs vid behov.

5.5   Påföljder

5.5.1   För att undvika en gränseffekt vid tillämpningen av korrigeringsåtgärder vid eventuella överträdelser av gällande EU-lagstiftning, bör man fastställa en miniminivå för harmoniseringen av de gemensamma kriterierna för påföljdsförfarandet och de påföljder konsumentskyddsmyndigheterna ska tillämpa. Detta ska säkra effektivitet och likvärdiga garantier vid inledande av och beslut i ärenden som berör samma typ av överträdelser.

5.6   Skillnaderna med avseende på grundläggande aspekter av påföljdsförfarandena kan innebära att EU:s lagstiftning inte följs, att konsumentskyddet och marknadsintegriteten utsätts för allvarliga risker, att konkurrensen på den inre marknaden snedvrids och, sist men inte minst, att konsumenternas förtroende undergrävs.

5.7   EESK anser att ökad samstämmighet och skärpta sanktionssystem är absolut nödvändigt för att undvika risken för en dåligt fungerande inre marknad. Vi föreslår därför att man fastställer en uppsättning gemensamma minimikriterier för att så långt som möjligt få till stånd en tillnärmning av de nationella sanktionssystemen med följande innehåll:

—	Lämpliga typer av administrativa påföljder för överträdelser av viktiga bestämmelser.

—	Offentliggörande av allvarliga påföljder.

—	Tillräckligt höga administrativa böter med hänsyn till överträdelsens art.

—	Vilka kriterier man bör ta hänsyn till vid tillämpningen av påföljderna.

—	Påföljder för fysiska och juridiska personer.

—	Möjlighet att införa straffrättsliga påföljder för de allvarligaste överträdelserna.

—	Lämpliga stödmekanismer för att säkra en effektiv tillämpning av sanktionerna.

5.8   Övervakning av varors och tjänsters kvalitet

5.8.1   En särskild aspekt av det ovannämnda initiativet ”Systematisk övervakning av marknaden” är metoden för övervakning av varor och tjänster samt relevanta analyser i syfte att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna, liksom den information som offentliggörs, och framför allt förebyggande åtgärder och kvalitetssäkring av varor och tjänster.

5.8.2   Det gäller att fastställa ett gemensamt förfarande för denna övervakning i syfte att få fram enhetliga metoder, samt utarbeta en gränsöverskridande planering som gör det möjligt att utvidga övervakningsspektrumet och använda de resurser som varje deltagande myndighet har till sitt förfogande så effektivt som möjligt för att undvika dubbelarbete och överlappningar som kan leda till icke önskvärda skillnader i fråga om övervakning.

5.8.3   Förutom att fastställa enhetliga kriterier för urvalet av produkter som ska övervakas, måste det gemensamma förfarandet även omfatta aspekter som rör märkningen av proverna, registrering av dokumentationen, genomförande av inledande, jämförande och slutgiltiga analyser samt alla övriga frågor som inte omfattas av kvalitetsbestämmelserna eller någon annan lagstiftning på området.

5.9   Det är uppenbart att detta initiativ verkligen behövs på en global marknad där det blir allt vanligare att konsumenterna gör gränsöverskridande inköp för att tillgodose sina önskemål och behov.

5.10   Produktsäkerhet: Trots att detta är det allra viktigaste samarbetsområdet, och följaktligen det område där harmoniseringen kommit längst, uppvisar det fortfarande vissa brister som inte är kopplade till det snabba informationsutbytet, vanligtvis kallat systemet för tidig varning. Det skulle kunna förbättras ytterligare genom införande av verktyg och instrument för att identifiera, hantera och sprida information om risker, i likhet med vad som är fallet för risker knutna till livsmedel.

5.10.1   Mer konkret kommer genomförandet av regelbundna Eurobarometerundersökningar i syfte att analysera konsumenternas uppfattning om riskerna med produkter som inte är avsedda till livsmedel utan tvivel att vara till nytta när man griper sig an andra relevanta aspekter, bland annat information till och utbildning av medborgarna i konsumentfrågor.

5.10.2   En annan åtgärd som skulle kunna föreslås på detta område för att göra de nuvarande systemen för tidig varning effektivare är att samla alla i ett enda instrument som möjliggör driftskompatibilitet, det vill säga utbyte av information oberoende av ursprung eller källor och från alla behöriga förvaltningsorgan (hälso- och sjukvårdsområdet, jordbruk och livsmedel, konsumentområdet, skatteområdet, etc.).

5.11   Hänsynstagande till etiska och miljömässiga aspekter vid godkännande av marknadsföring av varor och tjänster: Det vore mycket intressant och samtidigt absolut nödvändigt att utvidga förfarandena för ovannämnda system för tidig varning till att även omfatta produkter som bör dras tillbaka från marknaden av miljömässiga, etiska eller andra skäl som hänför sig till användandet av affärsmetoder som kränker den mänskliga värdigheten eller skadar den omgivande miljön enligt de definitioner som anges i Internationella arbetsorganisationens konventioner, miljöförstöring eller utarmning av naturresurserna såväl i produktions- och distributionsfasen som när det gäller marknadsföring och leverans av varor och tjänster.

5.11.1   Det är särskilt allvarligt om konsumenterna inte får relevant information om produkternas ursprung i samband med utlokalisering av produktionen. Denna information ska innehålla uppgifter om var och hur produkterna framställts och distribuerats, liksom de ekonomiska och sociala konsekvenserna för det samhälle där de producerats. Därför måste konsumenterna i största möjliga utsträckning ha tillgång till information via internet eller andra medier om dessa ämnen och till upplysningar som gör det möjligt för dem att undgå att medverka till konsumtion av produkter som tillverkats på ett olagligt sätt. Produkterna bör också innehålla upplysningar som gör att konsumenterna kan ta hänsyn till andra kriterier i sina inköpsbeslut än de traditionella som rör kvalitet och pris. På så sätt kan de vara säkra på att de genom sin konsumtion inte ofrivilligt bidrar till att stödja olagligheter som direkt eller indirekt är knutna till ifrågavarande produkt, som de utan tvivel inte skulle ha valt om de haft tillgång till adekvat information.

5.11.2   Konsumenternas rätt till fullständig information om de varor som erbjuds, vilket skulle kunna kallas ”produkternas sociala spårbarhet”, har också betydelse för konkurrensskyddet och den stärker konsumenternas potentiella handlingskraft och deras roll på marknaden via de val som de har frihet att göra då de gör sina inköp (”ditt inköp är din röst”).

5.12   Främjande av god praxis bland företagen i samband med ansvarsfull konsumtion

5.12.1   Mot bakgrund av den ökande betydelse och genomslagskraft som programmen för socialt ansvarstagande inom företagen har fått måste konsumentpolitiken spela en huvudroll på detta område, och konsumenterna måste konsulteras vid utarbetandet av respektive ansvarsrapporter.

5.12.2   Antagande av gemensamma kriterier och strategier när det gäller utvärdering av programmen för gränsöverskridande företags sociala ansvar med avseende på effekterna för konsumenter och användare över nationsgränserna bör också kompletteras med mekanismer som stimulerar erkännande av god praxis, exempelvis självreglering, uppförandekoder, kvalitetsmärkning och andra frivilliga alternativ som är avsedda att tillgodose respektive intressen.

5.12.3   Sådana åtgärder stärker också företagens konkurrenskraft på en marknad med rättvis konkurrens, vilket kan få en positiv inverkan på alla andra aktörer på marknaden (producenter, distributörer och konsumenter) genom samverkanseffekter som visar att motsättningar inte är oundvikliga, framför allt då olika aktiviteter utövas ömsesidigt och när konsumenter och användare är medvetna om det mervärde detta innebär.

5.12.4   I detta initiativ bör man även ta särskild hänsyn till frågor relaterade till agroekologi, rättvis handel, ansvarsfulla inköp, inhemsk livsmedelssuveränitet, etc., samt andra aktuella, relevanta aspekter, exempelvis genmodifierade organismer.

5.13   Grupptalan

5.14   Grupptalan om förbudsföreläggande regleras i EU:s lagstiftning, men detta gäller inte grupptalan för skadestånd. EESK har flera gånger uttalat sig till förmån för införandet av en harmoniserad EU-ram, som också erbjuder möjlighet att kräva ersättning för så kallade ”bagatellartade skador”.

5.15   Vid allvarliga överträdelser bör konfiskering av otillbörliga vinster som gjorts på grund av överträdelser och straffliknande skadestånd vara kopplade till det straff myndigheterna beslutar om. EESK (7) har redan upprepade gånger framhållit att de medel som då indrivs bör gå till en särskild grupptalefond som ska underlätta för konsumentorganisationerna att driva denna typ av grupptalan. Även konsumentorganisationer och myndigheter bör delta i förvaltningen av denna fond. I detta syfte vill kommittén (8) påminna kommissionen om behovet av att anta överstatliga bestämmelser som syftar till en harmonisering av ramarna för grupptalan för att därigenom uppnå en hög skyddsnivå när det gäller konsumenternas ekonomiska intressen.

5.16   EESK påpekar än en gång att man i förordningens artikeldel bör införa en bestämmelse som möjliggör förstärkt samarbetet mellan myndigheter och konsumentorganisationer så att den behöriga nationella myndigheten kan lägga över ansvaret att stoppa eller förbjuda överträdelser inom gemenskapen på ”annan instans”.

5.17   Alternativ tvistlösning

5.17.1   Kommissionen har offentliggjort ett samrådsdokument ”om användningen av alternativ tvistlösning för att lösa konsumenttvister i Europeiska unionen”, som kommittén inte rådfrågats om. EESK ser fram emot kommissionens förslag, så att vi återigen kan uttala oss om dessa kompletterande system för tillgång till ett effektivt rättsskydd.

5.17.2   För att öka konsumenternas förtroende bör man överväga möjligheten att införa en ”europeisk kvalitetsstämpel” för de företag som tillämpar dessa system.

5.18   Resursnätverk och knutpunkter

5.18.1   De europeiska knutpunkterna bör främjas genom åtgärder för att utveckla de nuvarande samarbetsnätverken i syfte att främja information till och utbildning av konsumenterna (till exempel europeiska informationscentrum för konsumenter, publikationer, program, projekt, osv.).

5.19   Spårbara priser. På en inre marknad där konsumenterna har liknande bekymmer och svårigheter, samtidigt som dess övergripande karaktär kan förhindra tillgång till pålitlig information och dölja prissättningen av varor, bör man utarbeta en metod för att spåra prissättningen av likartade basprodukter. Detta skulle bidra till en mer enhetlig inre marknad, vilket gynnar konsumenter och användare, men framför allt skulle det bidra till en större öppenhet och därigenom återställa konsumenterna förtroende, som är en mycket viktig indikator för ett områdes ekonomiska hälsa, i detta fall Europeiska unionens.

---

(1)  EUT C 108, 30.4.2004, s. 86.

(2)  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.

(3)  KOM(2009) 336 slutlig.

(4)  EUT C 18, 19.1.2011, s. 100.

(5)  Direktiv 2006/114/EG syftar till att skydda konsumenternas intressen endast när det gäller jämförande reklam. I bilagan till förordningen finns bara en hänvisning till de berörda artiklarna i direktivet.

(6)  EUT L 57, 2.3.2011, s. 44.

(7)  EUT C 162, 25.6.2008, s. 1 och EUT C 175, 28.7.2009, s. 20.

(8)  EUT C 324, 30.12.2006, s. 1.

---

---