28.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 187/1

(1)

Det aktiva skyddet för brottsoffer är en hög prioritering för Europeiska unionen och dess medlemsstater. I Europeiska unionen, i stadgan om de grundläggande rättigheterna (nedan kallat ”stadgan”) och konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad ”konventionen”), till vilka alla medlemsstater är parter, uppmanas staterna att aktivt skydda brottsoffer.

(2)

Europeiska unionen har med framgång upprättat ett område med fri rörlighet och vistelse, som medborgarna drar nytta av genom att i ökande omfattning resa, studera och arbeta i andra länder än det där de är bosatta. Emellertid har avskaffandet av de inre gränserna och det ökande utövandet av rättigheterna till fri rörlighet och vistelse som en oundviklig följd lett till att ett ökande antal människor blir offer för brott och föremål för straffrättsliga förfaranden i en annan medlemsstat än den där de är bosatta.

(3)

Detta kräver särskilda åtgärder för att säkerställa gemensamma miniminormer för skydd av brottsoffer och deras rättigheter i straffrättsliga förfaranden i hela unionen. Sådana åtgärder, som kan inbegripa lagstiftning och andra åtgärder, kommer att stärka medborgarnas förtroende för att Europeiska unionen och dess medlemsstater kommer att skydda och garantera deras rättigheter.

(4)

I Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (1) betonade Europeiska rådet betydelsen av att tillhandahålla särskilt stöd och rättsligt skydd för dem som är mest utsatta eller befinner sig i en särskild utsatt belägenhet, exempelvis personer som utsätts för upprepat våld i nära relationer, offer för könsbaserat våld eller personer som blir offer för andra typer av brott i en medlemsstat där de inte är medborgare eller bofasta. I linje med rådets slutsatser om en strategi för att se till att brottsoffer får sina rättigheter (2) tillgodosedda och bättre stöd har Europeiska rådet uppmanat till en integrerad och samordnad strategi för offer. Som en första reaktion på Stockholmsprogrammet har Europeiska kommissionen föreslagit ett paket med åtgärder för brottsoffer inbegripet ett direktiv om brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer (3) samt en förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden (4).

(5)

Mot bakgrund av de avsevärda framsteg som gjorts i enlighet med färdplanen för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (5) anser rådet att ett liknande tillvägagångssätt bör antas på området för skydd av brottsoffer.

(6)

Åtgärder på detta område planeras särskilt som en del av processen för att genomföra principen om ömsesidigt erkännande som en grundläggande princip för att skapa ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa: I artikel 82.2 c i EUF-fördraget föreskrivs att unionen, genom direktiv, får fastställa minimiregler om det är nödvändigt för att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar och rättsliga avgöranden samt polissamarbete och rättsligt samarbete i sådana straffrättsliga frågor som har en gränsöverskridande dimension.

(7)

Frågan om brottsoffers roll i straffrättsliga förfaranden har redan tagits upp på unionsnivå genom rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden. Emellertid har det gått mer än tio år sedan godkännandet av det instrumentet och de framsteg som gjordes för att skapa området med frihet, säkerhet och rättvisa samt de kvarstående frågorna för genomförande på området för brottsoffers rättigheter kräver att unionen ser över och stärker innehållet i rambeslutet, även mot bakgrund av kommissionens rön avseende genomförandet och tillämpningen av instrumentet (6).

(8)

Befintliga mekanismer för att säkerställa att brottsoffer kan ges rättvis och lämplig ersättning för de skador de har lidit, såsom föreskrivs i rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer bör också ses över och om nödvändigt förbättras för att förbättra deras funktion och bidra till att komplettera instrumenten för skydd av brottsoffer.

(9)

Vidare bör det inrättas en mekanism för att säkerställa ömsesidigt erkännande bland medlemsstaterna av beslut om skyddsåtgärder, i enlighet med kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden. Denna mekanism bör komplettera den som planeras genom Europaparlamentets och rådets direktiv om en europeisk skyddsorder, när det gäller ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder som antas i straffrättsliga förfarande, som för närvarande diskuteras. Bestämmelserna i båda förslagen bör inte utgöra skyldigheter för att ändra nationella system för skyddsåtgärder utan överlåta till medlemsstaterna att besluta enligt vilket system de får utfärda eller verkställa skyddsåtgärder.

(10)

Med tanke på frågornas vikt och komplexitet verkar det lämpligt att ta itu med dem steg för steg, samtidigt som en övergripande balans säkerställs. Genom att ta upp framtida åtgärder inom ett område åt gången kan ökad uppmärksamhet ägnas varje enskild åtgärd så att problemen kan identifieras och behandlas på ett sätt som ger mervärde till varje åtgärd.

(11)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas processen att genomföra instrument på detta område. Praktiska åtgärder och bästa praxis skulle kunna samlas i ett icke bindande rättsligt instrument, exempelvis en rekommendation, för att hjälpa och inspirera medlemsstaterna i genomförandeprocessen.

(12)

När nödvändiga åtgärder för att stärka skyddet för brottsoffer behandlas bör vederbörlig hänsyn tas till principer som de i rekommendationen från Europarådets ministerkommitté Rec(2006)8 om stöd till brottsoffer. Unionen bör särskilt beakta de standarder som anges i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet som antogs av Europarådets ministerkommitté den 7 april 2011.

(13)

Förteckningen över åtgärder i bilagan till detta dokument bör anses som vägledande och tar endast upp en första grupp åtgärder som ska behandlas med prioritet. Ytterligare åtgärder, både lagstiftningsåtgärder och andra typer av åtgärder, samt praktiska åtgärder kan föreslås i framtiden om det bedöms lämpligt, även mot bakgrund av den pågående processen för godkännande och tillämpning av de rättsakter som planeras i denna färdplan.

1.

Åtgärder bör vidtas på unionsnivå för att stärka brottsoffers rättigheter och skyddet av brottsoffer, särskilt vid straffrättsliga förfaranden. Dessa åtgärder kan omfatta såväl lagstiftning som andra åtgärder.

2.

Rådet välkomnar Europeiska kommissionens förslag till ett paket med åtgärder när det gäller brottsoffer och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag avseende de åtgärder som anges i färdplanen.

3.

Som utgångspunkt för framtida åtgärder godkänner rådet Färdplan för att stärka brottsoffers rättigheter och skyddet av brottsoffer (nedan kallad färdplanen) som återfinns i bilagan till denna resolution. Åtgärderna i färdplanen, som kan kompletteras med andra åtgärder, bör ges prioritet.

4.

Rådet kommer att granska alla förslag som läggs fram i samband med färdplanen och avser behandla dem som prioriterade ärenden.

5.

Rådet kommer till fullo att samarbeta med Europaparlamentet i enlighet med tillämpliga bestämmelser.