8.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 184/127

A.

Det finns ett behov att ytterligare stärka icke-spridningsavtalets samtliga tre pelare: icke-spridning, nedrustning och samarbete kring den civila användningen av kärnkraft.

B.

Det är mycket oroväckande med bristen på framsteg när det gäller att uppnå konkreta målsättningar (såsom de ”13 stegen” (6)) för att fullfölja de mål i fördraget om icke-spridning av kärnvapen som man kommit överens om vid tidigare konferenser för översyn av icke-spridningsfördraget. Särskilt oroväckande är det med tanke på de hot som nu uppstår från en rad olika källor, inbegripet den ökande spridningen, risken för att teknik och radioaktivt material hamnar i händerna på kriminella organisationer och terrorister samt motviljan hos de kärnvapenstater som har undertecknat icke-spridningsfördraget att minska eller avskaffa sina kärnvapenarsenaler och att helt och hållet överge den militära doktrinen om kärnvapenavskräckning.

C.

Spridningen av massförstörelsevapen och deras bärare till såväl statliga som icke-statliga aktörer utgör ett av de allvarligaste hoten mot den internationella stabiliteten och säkerheten.

D.

Såsom tydligt anges i den EU-strategi mot spridning av massförstörelsevapen som Europeiska rådet antog den 12 december 2003 har EU åtagit sig att använda alla tillgängliga instrument för att förebygga, avskräcka, stoppa och om möjligt avveckla spridningsprogram som inger oro på global nivå.

E.

EU måste anstränga sig ytterligare för att motverka spridningen av kärnvapen och finansieringen av denna, beivra spridning genom införande av sanktioner samt vidta åtgärder för att förhindra immateriella överföringar av kunskap och kompetens med alla till buds stående instrument, inbegripet multilaterala fördrag och kontrollmekanismer, nationella och internationellt samordnade exportkontroller, samarbetsprogram för hotminskning samt politiska och ekonomiska påtryckningsmedel.

F.

De nya förslagen om nedrustning är mycket uppmuntrande, exempelvis de förslag som lades fram av Henry Kissinger, George P. Shultz, William J. Perry och Sam Nunn i januari 2007 och i januari 2008, modellen för en kärnvapenkonvention och Hiroshima-Nagasaki-protokollet, som främjas globalt av det civila samhällets organisationer och politiska ledare. Uppmuntrande är även kampanjer som ”Global Zero” som bygger på argumentet att en avgörande metod att förebygga spridning av kärnvapen och åstadkomma världsomfattande säkerhet är att verka för ett avskaffande av kärnvapen.

G.

Den franska och den brittiska regeringens initiativ för att minska sina respektive kärnvapenarsenaler bör välkomnas.

H.

Starkt uppmuntrande är i synnerhet den amerikanska presidenten Barack Obamas tydliga ställningstagande till kärnvapenfrågor i Prag den 5 april 2009, hans åtagande att fortsätta med kärnvapennedrustningen och hans vision om en värld utan kärnvapen. Det konstruktiva samarbetet mellan Förenta staterna och Ryssland för att förnya START-fördraget, ta ballistiska missiler ur hög beredskap och avsevärt minska Förenta staternas lager av kärnvapen och material är välkommet. Förenta staternas beslut att fullt ut delta i E3+3-processen med Iran bör också välkomnas. Förenta staternas ratificering av tilläggsprotokollet till IAEA:s avtal om säkerhetskontroll bör välkomnas som ett positivt och förtroendeskapande steg. President Obamas avsikt att slutföra Förenta staternas ratificering av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) och inleda förhandlingar om ett fördrag om förbud mot klyvbart material är mycket välkommen.

I.

Det krävs nära samordning och samarbete mellan EU och dess partner, i första hand Förenta staterna och Ryssland, för att återuppliva och stärka icke-spridningssystemet.

J.

Det är mycket viktigt att stärka icke-spridningsfördraget roll som hörnsten i det världsomspännande icke-spridningssystemet och att erkänna att det omgående krävs djärvt politiskt ledarskap och många progressiva, stegvisa åtgärder för att bekräfta icke-spridningsavtalets betydelse och för att stärka de avtal, fördrag och organ som utgör de nuvarande icke-spridnings- och nedrustningsinstrumenten, i första hand CTBT och IAEA.

K.

Det gemensamma brittiskt-norska initiativet för att bedöma genomförbarheten av, och utarbeta tydliga förfaranden för, en eventuell avveckling av kärnvapen samt kontrollförfarandena för detta bör välkomnas. Detta är ett mycket positivt initiativ för EU, Nato och andra berörda aktörer.

L.

Det franska ordförandeskapet sände en skrivelse daterad den 5 december 2008 till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, som innehöll EU:s nedrustningsförslag som antogs av Europeiska rådet i december 2008.

M.

Javier Solana, EU:s höge representant för Gusp, höll ett tal den 9 december 2008 vid konferensen ”Peace and Disarmament: A World without Nuclear Weapons” där han välkomnade att frågan om kärnvapennedrustning återigen har hamnat överst på den internationella dagordningen och underströk att EU måste integrera icke-spridning i sin allmänna politik.

N.

Förenta staternas president Obama höll ett välkommet tal i Prag den 5 april 2009, i vilket han uppgav att Förenta staterna har en moralisk skyldighet att föra en kampanj för att befria världen från alla kärnvapen. Han medgav dock att detta mål kanske inte kan uppnås under hans livstid, och betonade att fördraget om icke-spridning av kärnvapen måste stärkas som en utgångspunkt för samarbete och en stegvis lösning. Den nya amerikanska regeringen bör fullt ut låta Europeiska unionen delta i denna kampanj, och särskilt i det globala sammanträde som ska hållas 2009 för att ta itu med kärnvapenhotet.

O.

Det har blivit allmänt bruk att införa ”icke-spridningsklausuler” i de överenskommelser som EU ingått med tredje land sedan 2003.

P.

EU har ställt sig bakom icke-spridnings- och nedrustningsinitiativ utanför FN:s ram, exempelvis initiativet för säkerhet mot spridning av massförstörelsevapen (Proliferation Security Initiative) och G8-gruppens globala partnerskap.

Q.

Kommissionen har observatörsstatus i såväl gruppen för kärnmaterialsleverantörer som konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet, och rådets sekretariat deltar också i den sistnämnda konferensen genom antingen EG-delegationen eller EU:s ordförandeskap.

1.

Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, FN:s generalsekreterare, ordföranden för konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2010, medlemsstaternas parlament, det globala parlamentariska nätverket för kärnvapennedrustning (PNND) samt till Borgmästare för fred.