25.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 200/23

—

Regionkommittén välkomnar Europeiska rådets uppdrag till Europeiska kommissionen att utarbeta en strategi för Östersjöregionen. Av flera skäl lämpar sig Östersjöregionen särskilt väl som pilotprojekt för att introducera en intern EU-strategi för en makroregion och, som är fallet med Östersjöstrategin via den nordliga dimensionen, för att utöka samarbetet med tredje land.

—

Regionkommittén understryker behovet av att Östersjöstrategin måste involvera lokala och regionala myndigheter och ges ett tydligt medborgarperspektiv. Regionkommittén framhåller att Östersjöstrategin från utarbetande till genomförande måste inkludera Ryssland och Norge och integreras med den nordliga dimensionen för att kunna bli framgångsrik.

—

Regionkommittén föreslår att rådet ska definiera gemensamma mål och aktiviteter inom ramen för strategin och fatta beslut rörande dessa. Samtliga beslut ska under ledning av Europeiska kommissionen beredas inom en arbetsgrupp med representanter för Östersjöregionens regeringar, Europeiska kommissionen, Europaparlamentariker samt folkvalda representanter för regional och lokal nivå som bl.a. utsetts bland Regionkommitténs ledamöter.

—

Regionkommittén föreslår att ett ”Baltic Sea Forum” som möts en gång om året ska stödja arbetet. I forumet möts ett brett urval av intressenter, utvalda enligt samma principer som för de konferenser för berörda aktörer som anordnats under utarbetandet av Östersjöstrategin, för att diskutera strategins inriktning och handlingsprogrammens genomförande.

Föredragande

:

Uno Aldegren Vice ordförande i regionstyrelsen, Skåne läns landsting (SE-PSE)

1.

Regionkommittén välkomnar Europeiska rådets uppdrag till Europeiska kommissionen att utarbeta en strategi för Östersjöregionen. Av flera skäl lämpar sig Östersjöregionen särskilt väl som pilotprojekt för att introducera en intern EU-strategi för en makroregion och, som är fallet med Östersjöstrategin via den nordliga dimensionen, för att utöka samarbetet med tredje land.

2.

Regionkommittén ställer sig positiv till avsikten att överväga liknande makroregionala initiativ och strategier för Svartahavsområdet, Donauområdet och Nordsjön/Engelska kanalen i syfte att inrätta en multilateral samarbetsram som skulle förbättra befintliga samarbetsformer. Kommittén vill hänvisa till sitt yttrande från 2007 om Svartahavsområdet och det yttrande som för närvarande håller på att utarbetas om Donauområdet. Det är viktigt att Östersjöområdet i egenskap av pilotområde intar en ledande roll när det gäller utformningen av andra strategier samt att vunna erfarenheter förs vidare och på så vis bidrar till utvecklingen av framtida samarbete.

3.

Regionkommittén understryker att inom samtliga mål som kommissionen identifierat för strategin spelar lokala och regionala myndigheter en viktig roll som aktörer.

4.

Regionkommittén noterar att av de nio länder som gränsar till Östersjön är åtta medlemsstater i EU och svarar tillsammans för nästan hela Östersjöns kustområde. Det återstående landet Ryssland är av geopolitiska och ekonomiska skäl av särskild betydelse för EU. Det gäller även Norge som medlem i EES och en traditionell samarbetspartner av stor betydelse för Östersjöregionen. Ser vi till Östersjöns avrinningsområde är också Vitryssland och Ukraina betydelsefulla ur miljömässig synvinkel.

5.

ReK vill peka på att Östersjöregionen uppvisar flera särskilda utmaningar som är väl lämpade att hantera på regional basis. Östersjön är ett ömtåligt och grunt innanhav med bräckt vatten. Det är ett av världens mest trafikerade innanhav. Energitransporterna i Finska viken har t.ex. ökat 7 ggr sedan 1995 och uppgår för närvarande till ca 140 miljoner ton per år. Vidare är de ekonomiska skillnaderna mellan länderna runt Östersjön stora och den ekonomiska dynamiken är stark.

6.

Regionkommittén erinrar om att regionen uppvisar särskilt stora territoriella skillnader. I norra Sverige och Finland finns extremt glesbefolkade regioner med mycket stora avstånd till marknader i Centraleuropa. På Östersjöns södra strand är befolkningstätheten mer ”normal” med europeiska mått mätt och avstånden till marknaderna i Centraleuropa är kortare.

7.

ReK vill påminna om att det i Östersjöregionen finns viktiga råvaror för EU, t.ex. malm och skogsråvaror och om vi inkluderar Ryssland och Norge också olja och gas.

8.

Regionkommittén understryker behovet av att Östersjöstrategin måste involvera lokala och regionala myndigheter och ges ett tydligt medborgarperspektiv.

9.

Regionkommittén framhåller att Östersjöstrategin från utarbetande till genomförande måste inkludera Ryssland och Norge och integreras med den nordliga dimensionen för att kunna bli framgångsrik. Via den nordliga dimensionen täcker Östersjöstrategin geografiskt även Barentsområdet.

10.

Under de senaste tjugo åren har en rik flora av samarbete skapats på samtliga nivåer, inte minst inom ramen för fördjupade relationer mellan gränsregioner och vänorter. Detta är en viktig resurs i en Östersjöstrategi enligt ReK. Det gäller inte minst i arbetet med att utveckla en tydligare gemensam Östersjöidentitet, vilket är en viktig förutsättning för strategins framgångsrika genomförande.

11.

Sammanfattningsvis erbjuder Östersjöregionen särskilda möjligheter och utmaningar i fråga om att introducera ett makroregionalt perspektiv i EU-samarbetet. Detta perspektiv bygger på övertygelsen att positiv utveckling i en del av regionen inte sker på bekostnad av utvecklingen i en annan del, dvs. den hållbara tillväxten är inte ett nollsummespel. Man bör emellertid i största möjliga utsträckning undvika att detta makroregionala perspektiv leder till att det skapas konkurrerande regleringsområden som ifrågasätter gemenskapens regelverk: EU får inte bli en uppsättning skilda, konkurrerande interna marknader.

12.

Regionkommittén framhåller att Östersjöstrategin kan utgöra ett exempel på genomförandet av en territoriell sammanhållningspolitik.

13.

Regionkommittén understryker också att den inriktning på strategin som Europeiska kommissionen valt på ett utmärkt sätt illustrerar hur hållbar tillväxt vilar på tre pelare – miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. Till detta måste läggas den särskilda betydelse som energifrågorna har i Östersjöområdet, vilket måste återspeglas på ett tillfredsställande sätt i strategin. Säker och miljömässigt hållbar tillgång till energi är av avgörande betydelse för en ekonomiskt hållbar utveckling i regionen.

14.

Kommittén påpekar att det regionala genomförandet av den europeiska havspolitiken bör utgöra en viktig del av Östersjöstrategin. Östersjöstrategin bör kompletteras med en satsning på målet att utveckla Östersjöregionen till en förebild när det gäller Europas havsområden, något som efterlysts av flera organisationer i Östersjöområdet och även av den parlamentariska Östersjökonferensen. Den europeiska havspolitikens integrerande karaktär passar väl ihop med Östersjöstrategins sektorsövergripande ansats, och de bör därför genomföras i samklang.

15.

Kommittén stöder förslaget från sex organisationer i Östersjöområdet (1) till en handlingsplan med fem punkter, ”Ren sjöfart i Östersjön”. Det är samtidigt lämpligt att lyfta fram Östersjöstrategins integrerande karaktär och att angripa ett av regionens allvarligaste problem, nämligen ökningen av skadliga utsläpp från fartyg. Därför rekommenderar vi att konceptet lyfts fram som ett flaggskeppsprojekt i den handlingsplan som planeras inom strategin.

16.

Kommittén erinrar om att det finns flera goda exempel på de lokala partnerskapens betydelse för en positiv ekonomisk och social utveckling. Lokala och regionala partnerskap mellan den sociala ekonomin, privata företag samt lokala och regionala myndigheter bör därför stimuleras i Östersjöstrategin.

17.

ReK anser att de mål som kommissionen ställt upp för Östersjöstrategin – miljömässig hållbarhet, en ekonomiskt blomstrande region, en tillgänglig och attraktiv region samt en trygg och säker region – är bra om än mycket breda. Särskilda krav på prioritering och fokus kommer därför att krävas i handlingsprogrammen. Samverkan med behöriga administrativa organ kommer att bli avgörande för en framgångsrik strategi, liksom förmågan att skapa system för flernivåstyre där den regionala och lokala nivån involveras i genomförandet.

18.

Regionkommittén vill understryka att om Östersjöstrategin ska uppfattas av invånarna i detta område som ett gemensamt projekt och ett gemensamt ansvar måste vi vidareutveckla de band som knyter samman människor runt Östersjön. Det bör ske i form av en mellannationell process som involverar medborgarna och i synnerhet de unga. En handlingslinje skulle kunna vara att undersöka och förbättra vår ömsesidiga förståelse av historien, exempelvis genom att gemensamt utarbeta en historiebok för Östersjöområdet. Målsättningen skulle vara att etablera och stärka en gemensam Östersjöidentitet.

19.

Regionkommittén erinrar om att det inom Östersjöregionen redan finns många strategier för olika politikområden, såväl makroregionala och nationella. Dessutom finns det en rad exempel på framgångsrika projekt inom delområden. Östersjöstrategins stora möjlighet att skapa mervärde ligger i att ta ett territoriellt och politiskt helhetsgrepp och att se till att ett samlat och kraftfullt genomförande kommer till stånd.

20.

Regionkommittén understryker att strategin, för att bli en framgång, måste utgå från en bred samling av europeiska, makroregionala, nationella, regionala och lokala aktörer som involveras från utformandet till genomförandet.

21.

Kommittén välkomnar därför den breda konsultationsprocess som Europeiska kommissionen genomför om Östersjöstrategin. Värdefulla konferenser och rundabordsdiskussioner har genomförts. Dessa har visat att det finns ett brett och djupt engagemang för Östersjöfrågorna, ett engagemang som är en viktig resurs att bygga på i genomförandet av strategin. Evenemangen har också visat att regionala och lokala myndigheter är nyckelaktörer inom alla de fyra mål som identifierats.

22.

ReK understryker att det krävs resurser för genomförandet om Östersjöstrategin ska lyckas. Blir beslutet att inga nya resurser ska skjutas till måste dessa i stället frigöras genom en omprioritering av befintliga resurser. Diskussionerna om hur detta ska åstadkommas måste inledas snarast, med siktet inställt på Östersjöstrategins mål och krav. På flera politikområden pågår utvärderingar eller reformdiskussioner och Östersjöstrategins perspektiv behöver lyftas in i dessa diskussioner.

23.

Även om det finns en bred kunskap om utmaningarna, och även om de åtgärder som krävs för att komma tillrätta med dessa, bör svårigheterna enligt ReK:s åsikt inte underskattas. Det förefaller finnas en ovilja att bygga nya institutioner och att skjuta till nya resurser. I stället har det hävdats att det gäller att använda befintliga strukturer och resurser på ett effektivare sätt. Detta är en lovvärd utgångspunkt men Regionkommittén påpekar att den inte får bli en ursäkt för att inte göra de omprioriteringar och insatser som krävs. Kraven på ledarskap och ett tydligt ägarskap blir därför särskilt stora.

24.

Även om en utgångspunkt har varit att det inte ska byggas upp nya strukturer och organisationer krävs enligt ReK arenor och fora där strategins utformning och genomförandet diskuteras och där lämpliga beslut fattas.

25.

Regionkommittén föreslår att rådet ska definiera gemensamma mål och aktiviteter inom ramen för strategin och fatta beslut rörande dessa. Samtliga beslut ska under ledning av Europeiska kommissionen beredas inom en arbetsgrupp med representanter för Östersjöregionens regeringar, Europeiska kommissionen, Europaparlamentariker samt folkvalda representanter för regional och lokal nivå som bl.a. utsetts bland Regionkommitténs ledamöter.

26.

Regionkommittén föreslår att ett ”Baltic Sea Forum” som möts en gång om året ska stödja arbetet. I forumet möts ett brett urval av intressenter, utvalda enligt samma principer som för de konferenser för berörda aktörer som anordnats under utarbetandet av Östersjöstrategin, för att diskutera strategins inriktning och handlingsprogrammens genomförande. Vid det årliga mötet i forumet framläggs en rapport om uppföljning och resultat baserad på regionala indikatorer och exempel. I den mån det finns ansvariga för särskilda politikområden rapporterar dessa. Inom miljöområdet svarar t.ex. HELCOM för rapporteringen. I forumet är också Ryssland och Norge representerade.

27.

Regionkommittén begär att få bli representerad i Baltic Sea Forum. Den interna ReK-grupp för Östersjöpolitiken som redan finns täcker in frågan om Östersjöstrategin på ett tillfredsställande sätt och fortsätter sitt arbete.

28.

Regionkommittén framhåller att även om Östersjöstrategin är en strategi för medlemsstaterna i regionen spelar Ryssland en viktig roll för strategins framgångsrika genomförande inom flertalet av de politikområden som omfattas. Inom ramen för strategin och i konkreta frågor måste därför en dialog med Ryssland ske, byggd på en jämbördig relation, och som komplement till den övergripande formella dialogen inom ramen för den nordliga dimensionen.

29.

ReK anser att det i vart och ett av länderna som omfattas av Östersjöstrategin bör utses en ledande regeringsföreträdare med särskilt ansvar för strategins genomförande. Denna person kan också fungera som kontaktpunkt. Modellen kan bygga på modellen för Lissabonstrategins genomförande sedan 2005.

30.

När det gäller projekt som omfattas av Östersjöstrategin hanteras dessa inom den befintliga strukturen för strukturfonderna. Östersjöstrategins prioriteringar integreras i godkännandekriterierna och beslutsorganet följer upp resultaten. Ett särskilt ansvar blir att främja ett antal s.k. flaggskeppsprojekt. Dessa projekt ska stärka Östersjöperspektivet i frågor som är särskilt viktiga för strategins framgångsrika genomförande. De bör enligt ReK också ha hög synlighet och belysa ambitionen att Östersjöregionen ska vara en ”Best Practice Region”.

31.

I och med att projekt kommer att spela en central roll för genomförandet ställs särskilda krav på ett resultatinriktat och effektivt lärande bland projektägare och intressenter, med utgångspunkt i erfarenheter från framgångsrika projekt. Ett exempel på hur detta skulle kunna gå till är det lärandeuppdrag som formulerats inom ramen för den svenska nationella strategin för strukturfondernas genomförande 2007–2013.

32.

Regionkommittén rekommenderar att befintliga samarbetsorganisationer i Östersjöregionen tilldelas en särskild roll, t.ex. genom att delta i Baltic Sea Forum. Organisationerna illustrerar väl den tradition av samarbete som byggts upp i regionen under snart 20 år. I organisationerna finns många exempel på hur de länder i Östersjöregionen som gränsar till EU deltar i arbetet på ett konstruktivt och framgångsrikt sätt.

33.

Samarbetet i Östersjöregionen tydliggörs också av de tusentals vänortsrelationer som existerar i regionen. De har dels tjänat som utgångspunkt för ett fördjupat samarbete inom kommunala och regionala kärnverksamheter, dels som arena för möten mellan människor från olika delar av regionen. Genom dessa möten har broar slagits och en gemensam bank av kunskap och förståelse har byggts upp. Gemensamma bilder av historia, utmaningar och problem har skapats.

34.

Regionkommittén rekommenderar att deltagarna i Baltic Sea Forum ges ett särskilt ansvar för att sprida kunskap och informera om Östersjöstrategin till medborgarna, utan vars aktiva engagemang och medverkan vi inte kan skapa det gemensamma medvetande som krävs.

35.

Regionkommittén understryker att Östersjöstrategin måste utgå från befintliga strategier och initiativ och från att dessa fullföljs på ett kraftfullt sätt. Framför allt gäller detta HELCOM:s handlingsplan för Östersjön och ramdirektivet om en marin strategi. HELCOM:s program har dessutom fördelen av att ha godkänts av Ryssland.

36.

Det övergripande målet bör enligt ReK vara en hållbar utveckling som vilar på de tre pelarna i Lissabonstrategin och Göteborgsagendan, dvs. ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Strategin måste också tydligt vila på insikten att hållbar utveckling inte är ett nollsummespel där det bara kan finnas vinnare och förlorare. Helhetsperspektivet måste bevaras och utgå från hur olika politikområden hänger ihop och tillsammans utgör grunden för hållbar utveckling.

37.

Den dramatiska försämringen av det ekonomiska läget i Östersjöregionen under den senaste tiden får inte innebära att de miljömässiga aspekterna sätts på undantag, anser ReK.

38.

Målet miljömässig hållbarhet illustrerar särskilt väl hur viktigt det är att beakta Ryssland och hela Östersjöregionens avrinningsområde i Östersjöstrategin, dvs. också Vitryssland och Ukraina. Det räcker att erinra om frågor som rör rening av vatten, transporter, energianvändning, Kaliningrad och Sankt Petersburg.

39.

Kommittén anser att ett mål för arbetet på miljöområdet bör vara att göra Östersjöregionen till en miljömässig föregångsregion, en ”Best Practice Region”, inom miljömässig hållbarhet.

40.

Ett särskilt problem i Östersjön är att det är ett grunt hav med begränsad kontakt med det öppna havet. Vattnet är förhållandevis kallt vilket innebär att kemikalier bryts ner långsamt. Slutligen är antalet arter litet på grund av det bräckta vattnet och det kalla klimatet. Vattnet omsätts över en lång tid. Sammantaget innebär det att det tar avsevärd tid att minska halterna av kemikalier eller att komma till rätta med övergödning.

41.

Regionkommittén framhåller behovet av en utvecklad fysisk planering av kustområdena i enlighet med de förslag som framförts av de 6 baltiska regionalt baserade organisationerna/nätverken (BSSSC, B7 Baltic Islands Network, Euroregion Baltic, Baltic Development Forum, CPMR:s Östersjökommitté, UBC – Union of Baltic Cities). Samtidigt måste man här utgå från de planeringskompetenser som finns och fullt ut respektera subsidiariteten.

42.

ReK framhåller att utsläppen av växthusgaser måste minskas genom användning av förnybar och mer miljövänlig energi samt effektivare rening av utsläpp. Utsläppen från såväl landtransporter, sjötransporter och flygtransporter måste minskas till en nivå som är förenlig med hållbarheten.

43.

Kommittén vill påpeka att övergödningen är ett av de allvarligaste miljöproblemen i Östersjöregionen. HELCOM:s handlingsplan för Östersjön har som mål att Östersjöns miljöstatus ska vara god år 2021. När det gäller övergödning är detta ett ambitiöst mål. Inledningsvis kan betydande resultat till rimliga kostnader uppnås genom insatser riktade mot de största utsläppen. Efterhand kommer emellertid marginalkostnaden för insatser att öka och kraven på uthållighet likaså.

44.

I samband med den pågående översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste de miljömässiga konsekvenserna klargöras och beaktas, menar ReK. En annan åtgärd som rekommenderas är förbud mot fosfater i rengöringsmedel. Ett sådant förbud har redan genomförts i Tyskland, Sverige och andra medlemsstater, framför allt med avseende på tvättmedel för hushållsbruk. Det finns nu behov av att se över direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 och förordning (EG) 648/2004 av den 31 mars 2004 i syfte att på EU-nivå förbjuda användningen av denna substans i alla tvättmedel, inklusive rengöringsmedel för industriellt bruk och maskindiskmedel. Mer effektiv borttagning av fosfater i avloppsvatten skulle också ge goda resultat.

45.

Regionkommittén konstaterar att marina transporter spelar och kommer att fortsätta spela en avgörande roll för den ekonomiska integrationen i Östersjöregionen. De växande miljömässiga konsekvenserna måste emellertid hanteras. HELCOM:s handlingsplan utgör då en god grund att stå på och det finns flera kostnadseffektiva åtgärder som skulle kunna vidtas. Framför allt måste utsläppen av svavel- och kväveoxider reduceras. Vid rundabordskonferensen i Gdansk i oktober redovisades flera förslag om att t.ex. förbjuda fartyg som inte uppfyller gällande sjösäkerhetskrav (s.k. undermåliga fartyg). En annan åtgärd skulle vara att introducera handel med utsläppsrätter för svavel- och kväveoxid för fartyg enligt samma modell som gäller för landbaserad verksamhet. Vidare bör koppar förbjudas i påväxthämmande system för fartyg och båtar. Möjligheterna för fartyg att använda landström när de ligger i hamn bör även förbättras.

46.

ReK anser att vattenrening också är ett viktigt förbättringsområde där kommunal och regional kompetens spelar en central roll. Här kan nämnas det ”Water Users Partnership” som Euroregion Baltic lyfter fram i sitt bidrag till konsultationerna om Östersjöstrategin och som tar fasta på bättre förvaltning av vattentillgångar.

47.

Regionkommittén understryker att fiskebestånden inte bara ska bevaras på dagens nivå utan att de ska byggas upp igen. Förvaltningen av fiskebestånden måste ske utifrån principer anpassade till Östersjöns ömtåliga ekosystem. Regionkommittén välkomnar i sammanhanget det faktum att Östersjöns fiskeresursers särdrag erkänns i förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund. Regionkommittén vill i synnerhet framhålla att denna förordning, som antogs efter ett brett samråd med berörda aktörer, sedan januari 2006 påtagligt har förenklat förvaltningen av fiskeresurserna i Östersjön och gjort det möjligt att ersätta den multilaterala fiskeriförvaltningen mellan kuststater inom Internationella fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) med en bilateral förvaltning (EU och Ryska federationen).

48.

Regionkommittén erinrar om att samtidigt som turism ses som ett viktigt inslag i en ekonomiskt blomstrande Östersjöregion måste denna turism vara miljömässigt hållbar. God och oförstörd miljö är en viktig del av det varumärke som ska locka till turism i regionen men samtidigt riskerar turismen att slita på miljön och underminera detta varumärke.

49.

Regionkommittén noterar att ekonomierna efter en längre tid av stark tillväxt i Östersjöregionen nu har gått in i en djup lågkonjunktur. Krav ställs på akuta insatser men samtidigt får inte det strategiska perspektiv som är Östersjöstrategins utgångspunkt gå förlorat. Omvandling är en integrerad del av ekonomisk utveckling och även om de akuta problemen skymmer det strategiska perspektivet kvarstår de övergripande utmaningarna demografisk utveckling och internationell konkurrens i globaliseringens spår.

50.

Regionkommittén understryker att man måste arbeta vidare för att den inre marknaden ska vara genomförd på ett effektivt och samordnat sätt i Östersjöregionen. Detta är en viktig framgångsfaktor för att Östersjöregionen ska vara en ekonomiskt blomstrande region. I första hand är det små och medelstora företag som drabbas av handelshinder och försvårande byråkratisk hantering. Olika tolkningar av bestämmelser riskerar att skapa nya regionala handelshinder. Kunskaperna om den inre marknaden behöver bli bättre i ländernas förvaltningar och domstolar. Det är viktigt med arenor för avstämning och utbyte av erfarenheter. I detta sammanhang vill vi hänvisa till onlinenätverket SOLVIT (http://ec.europa.eu/solvit/), dit man kan vända sig vid problem i samband med genomförandet av lagstiftningen för inre marknaden.

51.

Regionkommittén betonar att företagarverksamhet, framför allt i små och medelstora företag, är en förutsättning för en ekonomiskt blomstrande Östersjöregion. Entreprenörskap och företagande behöver därför stödjas. Tillgången till riskkapital för små och medelstora företag bör förbättras.

52.

Kommittén anser att insatser bör göras för att förbättra tillgången till riskkapital för nyföretagande, framför allt s.k. såddkapital (seed money). Insatser bör också göras för att uppmuntra entreprenörskap, framför allt bland unga entreprenörer.

53.

Nyföretagande handlar ofta om kommersialisering av innovationer, vare sig dessa har hög teknikhöjd eller inte. Regionkommittén rekommenderar därför att Östersjöstrategin behandlar frågor som samordnad klusterpolitik, samordnade innovationssystem, innovationsprogram och flaggskeppsprojekt. Möjligheterna för aktörer att söka FoU-stöd i andra Östersjöländer än det egna landet bör öka.

54.

Regionkommittén erinrar också om att attityderna till entreprenörskap utvecklas på ett tidigt stadium. Därför krävs undervisning om entreprenörskap och utbildning i detta i skolan och på universitet och högskolor.

55.

Kommittén anser att länderna som omfattas av Östersjöstrategin bör utarbeta gemensamma program för ökad hållbar turism i regionen. I det sammanhanget bör särskilt naturvärden och miljö lyftas fram liksom det rika kulturarvet och det historiska arvet.

56.

Östersjöregionen besitter rika råvarutillgångar, framför allt i form av mineraler och skogsråvaror. Man bör överväga att utforma en särskild mineralstrategi för Östersjön, med beaktande av förslaget till ett direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd (KOM(2006) 232 slutlig) (se ReK:s yttrande CdR 321/2006), som anger gemensamma bestämmelser om markskydd men samtidigt ger medlemsstaterna stor flexibilitet när det gäller hur dessa mål ska uppnås (krav på att uppnå resultat, men fritt val av instrument). En viktig faktor för ekonomisk blomstring är att dessa råvaruresurser kan utvinnas och förvaltas på ett hållbart och effektivt sätt. Detta ställer också stora krav på en infrastruktur för hållbara transporter.

57.

Regionkommittén konstaterar att energifrågorna är och förblir centrala för Östersjöregionens ekonomiska utveckling. Satsningar på ökad energieffektivitet är en viktig del, men säker och stabil tillgång till energiråvaror och el är central. Av historiska skäl är de baltiska länderna fortfarande knutna till det ryska elnätet. De måste i stället integreras i ett nordiskt och europeiskt elnät och medverka i en energimarknad för EU och Östersjöregionen. Det kräver anslutningar, anpassade regelverk och infrastruktursatsningar.

58.

ReK understryker att arbetskraftens rörlighet är en viktig del av integrationen i Östersjöregionen. Ett konsekvent genomförande av den fria rörligheten för personer är viktigt.

59.

Kommittén ställer sig bakom den ståndpunkt som framförts av Baltic Sea Trade Union Network (BASTUN) att den sociala dimensionen bör inkorporeras i Östersjöstrategin. Strategin bör användas för att skapa en rättvis och välfungerande arbetsmarknad i denna region. Anständiga arbetsvillkor bör ses som en viktig aspekt av regionens konkurrenskraft. Sådana villkor är en allt viktigare fördel i konkurrensen om välutbildad arbetskraft.

60.

För framtida konkurrenskraft och ekonomisk utveckling kommer kunskap enligt kommittén att spela en central roll och därmed den s.k. 5:e friheten, dvs. fri rörlighet för kunskap. Studenters rörlighet inom Östersjöregionen är en viktig aspekt. I dag är denna inte i första hand inriktad på regionen. Andelen studenter som väljer studier i Östersjöregionen är liten trots att detta är en viktig del i en fördjupad ekonomisk integration. Studier i Östersjöregionen upplevs uppenbarligen inte ha ett karriärmässigt mervärde. En viktig uppgift för Östersjöstrategin är att analysera varför det förhåller sig så och vad som kan göras för att studier i andra Östersjöländer ska framstå som ett attraktivare alternativ. Det handlar om studiernas kvalitet och sannolikt också om språkkunskaper.

61.

ReK anser att rörligheten hos forskare och för forskningsresultat är en viktig framgångsfaktor för utvecklingen i Östersjöregionen. För att främja rörlighet bland forskare är tillgången på intressanta projekt och finansiering central. Samarbete mellan olika aktörer behöver utvecklas, dels mellan universitet och högskolor men också mellan den akademiska världen, näringsliv och offentliga aktörer inom ramen för en triple-helix-modell.

62.

Regionkommittén framhåller att satsningarna på att göra Östersjöregionen till en tillgänglig och attraktiv region bör utgå från att det handlar om både fysisk infrastruktur, t.ex. transportsystem, och kunskapsbaserad infrastruktur för överföring av kunskap, information, tjänster m.m. Vidare handlar det i särskilt hög grad om att knyta samman nationella strukturer och system till ett regionalt system. Det finns i dag en tendens att låta infrastrukturplaneringen göra halt vid gränsen. Slutligen måste perspektiven vara att skapa en integrerad Östersjöregion, vilket förutsätter att de öst-västliga perspektiven är lika viktiga som det nord-sydliga. Öst-västliga transportkorridorer innebär även en öppning till marknaderna öster och sydost om regionen.

63.

Kommittén erinrar om att det territoriella mönstret i Östersjöregionen är mycket obalanserat, med mycket glest befolkade områden i norr och mer tätbefolkade områden i söder. Avstånden mellan befolkningscentrumen är långa i norr och transportnätet är glest. Förbindelserna för de baltiska länderna och de nordligaste regionerna med Östersjöområdets centrala områden bör förbättras och ingå i de transeuropeiska transportnäten. Det finns ett akut behov av förbättrade järnvägsförbindelser.

64.

För att påskynda integreringen bör gränsöverskridande transportflöden i långt högre grad än i dag samplaneras, menar kommittén. Exempelvis skulle ett mer sammanhållet sätt att hantera järnvägstransporter och en mer samordnad tolkning av EG-direktiv som rör järnvägssektorn ge betydande vinster i form av bättre transportflöden.

65.

Ett särdrag hos ett regionalt transportsystem i Östersjöregionen är att samtliga transportmedel kommer att vara lika viktiga. Transporterna måste ske till lands och till sjöss, t.ex. godstransporter på järnväg och korta sjötransporter, men även i luftrummet. Därför anser ReK att det är viktigt att tänka i transportkorridorer med smidiga övergångar mellan transportslag, dvs. intermodalitet. Det ställer stora krav på logistik och på att hållbarhetsaspekterna inte minskar i betydelse.

66.

Kommittén understryker att en viktig uppgift blir att utgå från befintliga system och använda dessa bättre. Flaskhalsar måste kartläggas och åtgärdas. Transnationella, nationella och regionala och lokala transportsystem behöver kopplas ihop.

67.

ReK anser att de gränsöverskridande delarna av TEN-T skyndsamt måste utvecklas med siktet inställt på förbättrad ”modalitet” och samarbete inom konkurrenskraftiga logistiska nätverk.

68.

Även om transporter till lands och sjöss kommer att utgöra ryggraden i transportsystemen för godstransporter och för huvuddelen av persontransporter får inte flygtrafikens betydelse för människors rörlighet inom regionen glömmas bort. Det finns ett behov av att också utveckla infrastrukturen för luftburna transporter, inte minst när det gäller regionala flygplatser.

69.

Regionkommittén erinrar om den betydelse som en infrastruktursatsning som Öresundsbron haft för den regionala ekonomin och hur den eliminerat en flaskhals. En bro över Fehmarn kommer också att spela en viktig roll och måste byggas så fort som möjligt.

70.

Vid sidan av investeringar i fysisk infrastruktur måste utbyggnaden av en fungerande och integrerad kunskapsbaserad infrastruktur, t.ex. för ITK, prioriteras, anser ReK. Sådana satsningar kommer att vara särskilt viktiga för den framtida konkurrenskraften och utvecklingen och kräva satsningar på såväl mjukvara som hårdvara. Till den senare kategorin hör fortsatt utbyggnad av bredband i regionen, vilket kan bli ett flaggskeppsprojekt. En regionalt baserad tillsyn bör inrättas för att säkerställa transparens och samordning. Leverantörsneutralitet är viktig för att bredbandsutbyggnaden inte ska bli leverantörsspecifik och leda till lokala eller regionala monopol. Den mjuka infrastrukturen består t.ex. av gemensamma standarder för exempelvis elektronisk identifiering i hela Östersjöregionen. Det är en förutsättning för handel med IT-baserade tjänster.

71.

Regionkommittén erinrar om att Östersjön är och kommer att fortsätta vara ett av världens mest trafikerade innanhav. För närvarande trafikeras det av mer än 2 000 fartyg dagligen. Även om lågkonjunkturen kommer att sätta spår kommer antalet enligt trenden att öka. Vidare har Östersjön, bortsett från de ryska territorialvattnen, av FN:s sjöfartsorganisation IMO klassats som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA) vilket innebär möjligheter att vidta skyddsåtgärder avseende trafiken i Östersjön.

72.

I spåren av ökad trafik kommer kraven på gemensam beredskap och insatsförmåga att öka. Frågan har drastiskt formuleras som att den relevanta frågan inte är om, utan snarare när det kommer att inträffa en större olycka i Östersjön. Konsekvenserna kommer då att vara gränsöverskridande och kraven på gränsöverskridande beredskap och insatsförmåga blir därefter.

73.

Regionkommittén förespråkar en samordnad insatsberedskap och en samordnad struktur för effektiva insatser. Lokala och regionala perspektiv måste integreras från början. Regionkommittén föreslår att ”Baltic Master Project Action Plan” genomförs genom förebyggande beredskapsplanering, utvecklande och förstärkande av planeringen av kustområden i hela Östersjöregionen samt förbättrad övervakning av fartygs förflyttningar i Östersjön. Regionkommittén vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på förordningen om oljetankfartyg med enkelskrov (2) och välkomnar Europaparlamentets antagande av det tredje lagstiftningspaketet om sjösäkerhet – det så kallade Erika III-paketet – den 11 mars 2009. Paketet, som träder i kraft 2012, behandlar inte bara ersättningen till passagerare utan även inspektioner, fiskefartygs utrustning med automatiska identifieringssystem (AIS), hamnstatskontroller, fartygsförsäkringar, utredningar av sjöolyckor och valet av vilken myndighet som ska besluta om nödhamn för fartyg i sjönöd. Kommittén vill emellertid framhålla behovet av att utvidga den kapacitet att övervaka transporter som finns i Finska viken till att omfatta hela Östersjön. Vidare rekommenderas att det inrättas en gemensam mekanism för att övervaka att bestämmelserna följs.

74.

ReK konstaterar att ett viktigt område att hantera inom ramen för Östersjöstrategin är folkhälsoområdet. Problemen kan ha sin utgångspunkt i den snabba ekonomiska omvandlingen där unga människor flyttar från landsbygd till stad. Stora klyftor mellan befolkningsgrupper, där fattigdomen t.o.m. kan öka bland t.ex. barn, är och förblir ett stort socialt problem. Utslagning som leder till alkohol- och drogmissbruk, livsstilsrelaterade hälsoproblem är andra sociala problem som behöver hanteras samordnat och på regional basis.

75.

Kommittén anser att det är särskilt viktigt att folkhälsoarbetet sker i samarbete med de länder i Östersjöregionen som gränsar till EU. I Ryssland, Vitryssland och Ukraina finns betydande problem på folkhälsoområdet. En viktig utgångspunkt måste då vara den nordliga dimensionen och den plattform som finns inom denna, den nordliga dimensionen när det gäller folkhälsa och socialt välbefinnande (NDPHS). Detta partnerskap bör vara en viktig utgångspunkt och medvetandet om det behöver öka.

76.

Regionkommittén erinrar om att den första prioriteringen för NDPHS är att minska spridningen av smittosamma sjukdomar. Dit hör t.ex. hiv/aids, tuberkulos och antibiotikaresistenta mikroorganismer. En andra prioritering gäller att förbättra invånarnas sociala välbefinnande.

77.

Kommittén vill också påpeka att organiserad brottslighet utgör ett allvarligt hot mot tryggheten och säkerheten i Östersjöregionen. Brottsliga nätverk blir alltmer sofistikerade och verkar över gränserna. Länderna runt Östersjön måste därför fortsätta att ta ett samlat grepp i kampen mot organiserad brottslighet, narkotikasmuggling och trafficking i regionen. Detta bör betonas i Östersjöstrategin. Det finns redan ett regionalt polisiärt samarbete inom aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet (BSTF). Detta samarbete inkluderar också Norge, Island och Ryssland samt organisationer som Europol och Interpol. Inom ramen för Östersjöstrategin bör detta samarbete förstärkas som komplement till det samarbete som också sker inom ramen för EU.

78.

Regionkommittén erinrar om behovet av att skydda kritisk infrastruktur, dvs. anläggningar eller system som är nödvändiga för att upprätthålla centrala samhällsfunktioner, hälsa, säkerhet, trygghet och människors ekonomiska eller sociala välfärd. Driftsstörning eller förstörelse av dessa skulle få betydande konsekvenser. Transporter, energiförsörjning och informationsdelning är exempel på centrala verksamheter som bygger på en fungerande infrastruktur.