—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0095),

—

med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0091/2007),

—

med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0285/2007).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av Republiken Finlands initiativ (16336/2006) (1),

—

med beaktande av artikel 10.1 i konventionen, grundad på artikel K.3 i EU-fördraget, om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen), som undertecknades i Bryssel den 26 juli 1995 (2),

—

med beaktande av artikel 30.1 b, artikel 30.2 och artikel 34.2 c i EU-fördraget,

—

med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0048/2007),

—

med beaktande av rådets akt av den 3 november 1998 om antagandet av regler för Europols analysregister (3),

—

med beaktande av rådets akt av den 27 november 2003 om utarbetande på grundval av artikel 43.1 i konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) av ett protokoll om ändring av konventionen (4),

—

med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0288/2007).

1.

Europaparlamentet godkänner Republiken Finlands initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.

Rådet uppmanas att ändra texten i överensstämmelse härmed.

3.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.

Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Republiken Finlands initiativ.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen och Republiken Finlands regering parlamentets ståndpunkt.

—

med beaktande av artiklarna 2, 6 och 174 i EG-fördraget,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 7 september 2006 om skogsbränder och översvämningar (1), den 5 september 2002 om översvämningskatastrofen i Europa (2), den 14 april 2005 om torkan i Portugal (3), den 12 maj 2005 om torkan i Spanien (4), den 8 september 2005 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) i Europa (5) och sina resolutioner av den 18 maj 2006 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) - jordbruksaspekter (6), - regionala utvecklingsaspekter (7) och - miljöaspekter (8),

—

med beaktande av de två gemensamma utfrågningarna organiserade av utskottet för regional utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om en EU-strategi för naturkatastrofer (den 20 mars 2006) och om en europeisk civilskyddsstyrka: Europe Aid (den 5 oktober 2006),

—

med beaktande av rådets beslut 2001/792/EG, Euratom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskapsindustri för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten (9) samt av det förväntade antagandet av rådets omarbetade beslut om gemenskapens räddningstjänstmekanism och parlamentets ståndpunkt av den 24 oktober 2006 om detsamma (10),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (KOM(2005)0108) och av parlamentets ståndpunkt av den 18 maj 2006 om detsamma (11),

—

med beaktande av Michel Barniers rapport av den 9 maj 2006 om en europeisk civilskyddsstyrka: Europe Aid,

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 25 april 2007 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av ett direktiv om bedömning och hantering av översvämningsrisker (12),

—

med beaktande av rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (13),

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 12-13 juni 2007 om stärkandet av övervaknings- och informationscentrets samarbetsförmåga inom ramen för gemenskapens räddningstjänstmekanism,

—

med beaktande av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) av den 11 december 1997 och gemenskapens ratificering av Kyotoprotokollet den 4 mars 2002,

—

med beaktande av förordning (EG) nr 2152/2003 av den 17 november 2003 (Forest Focus-förordningen) (14),

—

med beaktande av punkt 12 i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15 och 16 juni 2006 om unionens förmåga att agera vid stora olyckor, kriser och katastrofer,

—

med beaktande av kommissionens meddelande om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen KOM(2007)0414,

—

med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

De förödande bränderna och våldsamma översvämningarna sommaren 2007 har orsakat dödsfall och förödelse över hela den europeiska kontinenten, framför allt i Grekland och Förenade kungariket, och drabbat EU:s medlemsstater, vissa avlägsna regioner, särskilt Martinique och Guadalupe som låg i vägen för orkanen Dean, ansökarländer och EU:s närmaste grannar. De områden som brann enbart i juli var lika stora som de som brann under hela förra året. I augusti upplevde Grekland en allvarlig nationell tragedi till följd av en av de mest dödliga brandkatastroferna i världen sedan 1871.

B.

Den växtlighet och de skogsområden - däribland områden av gemenskapsintresse som ingår i Natura 2000, och andra områden som är av ekologisk betydelse och som påverkar hela regionen ekologiskt - vilka drabbats av bränderna i Europa i sommar uppgår till mer än 700 000 hektar. De värst drabbade länderna är Grekland, Italien, Bulgarien, Cypern, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Spanien (särskilt Kanarieöarna och Kastilien), Ukraina, Turkiet och Albanien.

C.

Enbart de förödande skogsbränderna som nyligen härjat i Grekland kostade mer än 60 människor livet och skadade många samt ledde till mer än 250 000 hektar nedbränd skog och snårskog, döda djur, ett stort antal förstörda hus och egendomar samt utplånade byar.

D.

Samtidigt har andra delar av Europa råkat ut för allvarliga översvämningar, särskilt Förenade kungariket, vilka resulterade i minst 10 dödsfall och skador på hus, skolor, infrastruktur och jordbruk till ett värde som uppskattas till 5 miljarder euro samt brist på rent dricksvatten till mer än 420 000 människor, vilket i sin tur ledde till att många människor måste förflyttas. Även företag, jordbruket och turistnäringen drabbades av allvarliga förluster. I Italien har man drabbats av en krissituation med översvämningar i landets centrala norra delar och torka och bränder i landets södra delar. Samtidigt drabbade extrem torka Östeuropa, särskilt Rumänien.

E.

Gemenskapens räddningstjänstmekanism aktiverades tolv gånger för samma slag av nödsituation under två månaders tid, och sju av dessa nödsituationer inträffade samtidigt. Medlemsstaternas bistånd var inte tillräckligt för att garantera ett snabbt och ändamålsenligt räddningstjänstingripande i alla dessa nödsituationer.

F.

F Eftersom somrarna i Sydeuropa blir allt hetare och torrare är skogsbränder och andra vilda bränder ett återkommande fenomen, vars intensitet och geografiska lägen dock varierar kraftigt från år till år. Trenden med dessa katastrofala händelser påverkas också av klimatförändringen och hänger samman med att värmeböljor och torka förekommer allt oftare, såsom påpekades i kommissionens ovannämnda meddelande om torka. Investeringar i att bekämpa klimatförändringar är därför en nödvändig investering för att hindra katastrofer med torka och skogsbränder. Under nuvarande förhållanden med alltmer ihållande torka kommer det att bli allt svårare att återställa skogen efter skogsbränder med den ökenspridning som riskerar att uppstå till följd av bränderna.

G.

Naturkatastroferna får svåra ekonomiska och sociala konsekvenser för regionala ekonomier, produktiv verksamhet och turism.

H.

Det stora antalet skogsbränder i södra Europa under 2007 och deras omfattning beror på flera olika faktorer däribland klimatförändringar, otillräcklig och bristande skogsvård samt en kombination av naturliga orsaker och mänskligt slarv, men även brottslig verksamhet och en bristande tillämpning av lagar som förbjuder olaglig byggnation på nedbrunnen mark.

I.

EU måste erkänna särdragen hos naturkatastroferna (såsom torka och bränder) i Medelhavsområdet, samt anpassa sina instrument för förebyggande, forskning, riskhantering, civilskydd och solidaritet.

1.

Europaparlamentet uttrycker sitt djupa deltagande och sin starka solidaritet med anhöriga till dem som förlorat sina liv och med invånarna i de berörda områdena.

2.

Europaparlamentet betygar sin vördnad för de brandmän, andra fackmän och frivilliga som oförtröttligt arbetat och riskerat sina liv med att släcka bränder, rädda människor och begränsa de skador som uppstått till följd av sommarens naturkatastrofer och alla de enskilda medborgare som kämpat med att försöka rädda det som var deras livsuppehälle och den omgivande miljön.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utnyttja den nuvarande solidaritetsfonden (EUSF) inom EU på ett så flexibelt sätt som möjligt och undvika tidsödande förfaranden eller byråkratiska hinder. Parlamentet anser därför att de nödvändiga resurserna omedelbart måste göras tillgängliga genom EUSF, andra gemenskapsinstrument (t.ex. strukturfonder eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)) eller andra medel i enlighet med villkoren för användning av gemenskapsmedel, som partnerskapsprincipen och hållbar utveckling, för att minska lidandena för dem som fallit offer för naturkatastrofer och deras närmaste anhöriga och tillfredsställa deras behov.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå särskilt ekonomiskt gemenskapsbistånd till stöd för återställandet av de regioner som har drabbats hårt, återskapa de drabbade områdenas produktionspotential, försöka återuppta arbetet med att skapa arbetstillfällen och vidta lämpliga åtgärder för att kompensera de sociala kostnader som följer av förlusten av arbetstillfällen och andra inkomstkällor.

5.

Europaparlamentet understryker behovet av att påskynda förfarandet att få tillgång till EU-medel för att återställa odlingsmark efter översvämningarna och bränderna och för att frigöra mer finansiellt stöd till att utveckla skyddet mot översvämningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över och utbyta information om bästa metoder mot bakgrund av nya vetenskapliga rön som gör gällande att riskerna för översvämning och skogsbränder kan öka beroende på hur mark, livsmiljöer och frågan om vattenavrinning hanteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i så stor utsträckning som möjligt underlätta naturlig vattenavrinning och vattenabsorption i miljön. Samtidigt måste medlemsstaterna också öka kapaciteten hos åtgärder för bekämpning av översvämningar och hos infrastruktur för vattenavrinning för att begränsa skadeverkningarna av extremt kraftiga regn.

6.

Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för den solidaritet som Europeiska unionen, dess medlemsstater och andra länder visat när det gällt att bistå de drabbade områdena under skogsbränderna genom att bidra med flygplan, brandbekämpningsutrustning och sakkunskap samt den lovvärda hjälp som getts relevanta myndigheter och räddningstjänster. Parlamentet anser att omfattningen av dessa händelser och följderna av dem ofta överstiger den omfattning och kapacitet som finns på regional och nationell nivå och efterlyser omedelbart ett effektivt europeiskt åtagande.

7.

Europaparlamentet erkänner den roll som övervaknings- och informationscentret spelat för att stödja och underlätta utnyttjandet och samordningen av räddningstjänstinsatserna under nödsituationerna. Parlamentet noterar dock att medlemsstaternas resurser för att bekämpa skogsbränder, särskilt från luften, är begränsade och att medlemsstaterna inte alltid kan ge stöd då samma resurser behövs inom det egna landet. Parlamentet noterar därför att vissa medlemsstater fått mindre bistånd än andra och blev tvungna att ty sig till bilaterala överenskommelser med stater utanför EU för att få bistånd. Parlamentet beklagar mot bakgrund av detta att EU i vissa fall på det hela taget misslyckades med att visa tillräcklig solidaritet.

8.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att skyndsamt nå en överenskommelse om den nya föreslagna förordningen om en solidaritetsfond för EU mot bakgrund av att parlamentet antog sin ståndpunkt i maj 2006. Parlamentet anser att rådets dröjsmål i detta fall är oacceptabelt. Parlamentet anser att den nya förordningen, som bland annat kommer att sänka trösklarna för utnyttjande av EU:s solidaritetsfond, kommer att göra det möjligt att hantera skador på ett mer effektivt och flexibelt sätt och i rätt tid. Parlamentet uppmanar det portugisiska ordförandeskapet, samt EU:s ministrar med ansvar för finansiella frågor, miljö, jordbruk och regional utveckling, att omedelbart vidta snabba och kraftiga åtgärder. Parlamentet föreslår därför att ett extra gemensamt rådsmöte med dessa ansvariga EU-ministrar bör anordnas och att parlamentet och kommissionen bör delta i mötet som observatörer.

9.

Europaparlamentet kräver att en europeisk styrka inrättas som skulle kunna reagera omedelbart vid katastrofer, såsom föreslås i kommissionär Barniers rapport, och beklagar bristen på gensvar och uppföljning i detta sammanhang. Parlamentet betonar i detta sammanhang också behovet av att räddningstjänstmekanism utvecklas ytterligare, med medlemsstaternas civilskydd som förebild, såsom efterlystes vid Europeiska rådet i Bryssel den 16 och 17 juni 2006. Parlamentet ber kommissionen att utarbeta ett konkret förslag i ärendet. Parlamentet understryker den roll som medlemsstaterna och de lokala myndigheterna spelar för att förebygga och bekämpa bränder.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in information från medlemsstaterna om operativa program för naturkatastrofer och erfarenheter av dem, och dessutom undersöka om de förebyggande åtgärderna samt beredskaps- och svarsåtgärderna varit tillräckliga, för att kunna utbyta erfarenheter och dra slutsatser om omedelbara åtgärder, samordning av administrativa och operativa organ och tillgång till nödvändiga personalresurser och material. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka ett eventuellt samarbete med EU:s grannländer och andra tredjeländer för att bekämpa förödande bränder, utbyta uppgifter om bästa metoder och dela resurser under riskfyllda sommarmånader för att vara bättre förberedda inför sommaren 2008.

11.

Europaparlamentet anser att de erfarenheter som man gjort under tidigare år och den senaste tiden understryker behovet av att öka gemenskapens förebyggande åtgärder, beredskap och insatser inom räddningstjänsten när det gäller skogsbränder och andra vilda bränder, och uppmanar med kraft kommissionen att ta ett initiativ i denna riktning.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att på förhand ordna tillgång till ytterligare resurser från andra källor, inbegripet den kommersiella marknaden, för att göra det möjligt att reagera snabbt vid större katastrofer. Parlamentet föreslår att kostnaden för dessa reservresurser kunde täckas genom användning av det finansiella instrumentet för civilskydd.

13.

Europaparlamentet välkomnar rådets nyligen antagna beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättandet av ett finansiellt instrument för civilskydd och anser att de åtgärder som finansieras genom detta instrument bör garantera ett synligt uttryck för europeisk solidaritet och ge ytterligare ett europeiskt mervärde till den effektiva förvaltningen av naturkatastrofer. Parlamentet är dock oroat över att det belopp som öronmärkts för detta nya instrument inte kommer att vara tillräckligt för att instrumentets ambitiösa uppgifter skall kunna utföras på ett effektivt sätt.

14.

Europaparlamentet betonar behovet av kraftfullare åtgärder för att förebygga naturkatastrofer, och ser därför fram emot de två kommissionsstudier som skall offentliggöras 2008 och som syftar till att införa en integrerad strategi för förebyggandet av naturkatastrofer. Parlamentet föreslår dessutom att kommissionen undersöker om man eventuellt kunde använda sig av öppen samordning för att förebygga naturkatastrofer genom omfattande markvård för att öka vattenförekomsternas genomrinningstid och genom omfattande skogsvård för att i så stor utsträckning som möjligt minska brandrisken i skogen och spridningen av bränderna och mildra förloppet. Parlamentet anser att den återvunna biomassan skulle kunna bidra till finansieringen av denna typ av skogsvård.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att forska mer i möjligheterna att förbättra förebyggandet av skogsbränder och om effektivare metoder och material för bekämpning av dessa bränder samt att granska stadsplanerings- och markanvändningsåtgärder. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att avsevärt förbättra och på ett bättre sätt tillämpa ramlagstiftningen om skogsskydd och att avstå från försäljning, omklassificering och privatisering för att på så sätt begränsa intrång och spekulation. Parlamentet anser att alla tillgängliga kunskaper och erfarenheter inom EU, bland annat satellitsystem, bör användas för detta ändamål.

16.

Europaparlamentet beklagar att så många av dessa skogsbränder verkar vara anlagda och är särskilt oroat över att mordbrand allt mer verkar vara orsaken till skogsbränder i Europa. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att införa strängare påföljder för kriminella handlingar som skadar miljön, i synnerhet för sådana handlingar som förorsakar skogsbränder. Parlamentet anser att en snabb och effektiv utredning för att fastställa av vem som bär ansvaret, kombinerat med välavvägda påföljder, skulle avskräcka från vårdslöst och medvetet beteende av ovannämnda slag.

17.

Europaparlamentet är oroat över det ökande antal katastrofer som förorsakats av extrema klimatfenomen som enligt experterna till stor del kan hänga samman med den klimatförändring som skett till följd av den globala uppvärmningen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att göra de insatser som krävs för att Kyotomålen skall uppnås samt kommissionen att vidta åtgärder för att se till att åtagandena inom ramen för Kyotoprotokollet fullgörs och att en uppföljning sker i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar kommissionen och alla relevanta offentliga myndigheter att beakta klimatförändringen och den ökade risken för katastrofer som översvämningar och skogsbränder i sitt arbete med att fastställa budget och reserver för räddningstjänsterna.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att samarbeta med nationella myndigheter för att utveckla strategier som minimerar brändernas påverkan på miljön. Parlamentet efterlyser en politik för skogsåterhämtning som baseras på respekt för biologi, klimat och miljöfaktorer. Parlamentet understryker behovet av att samla in och registrera uppgifter om naturkatastroferna i varje medlemsstat genom att inrätta ”gröna nationalräkenskaper” i form av en databas som är öppen för alla medborgare.

19.

Europaparlamentet betonar att det i samband med naturkatastrofer måste tas särskild hänsyn till funktionshindrades särskilda behov i alla åtgärder som vidtas med användning av räddningstjänstmekanismerna.

20.

Europaparlamentet anser att en frivillig civilskyddsåtgärd bör främjas och stödjas utan dröjsmål, med grundläggande utbildningsverksamhet och utrustning som kan innehålla avancerad teknik, eftersom detta är en av de huvudsakliga resurserna som står till medlemsstaternas förfogande när det gäller att hantera kristillstånd till följd av naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra samhället medvetet om värdet av våra skogar och deras tillgångar samt fördelarna med att bevara dem samt främja det civila samhällets medverkan genom organiserad frivillig verksamhet eller andra metoder.

21.

Europaparlamentet anser att det för att garantera ett långsiktigt skogs- och områdesskydd krävs en hållbar programplanering och tillämpning av regionala utvecklingsplaner och landsbygdsutvecklingsplaner som syftar till att minska avfolkningen av landsbygdsområden och som genererar nya diversifierade landsbygdsinkomster, särskilt för den yngre generationen, och som inrättar den nödvändiga moderniserade infrastruktur som främjar en hållbar turism och hållbara tjänster i landsbygdsområdena.

22.

Europaparlamentet understryker att monument och arkeologiska platser, som är av stor betydelse för det europeiska kulturarvet, i år har allvarligt hotats av naturkatastrofer och särskilt skogsbränder. Parlamentet fäster i detta sammanhang uppmärksamheten mot hotet mot gamla Olympia, de olympiska spelens födelseplats, och särskilt dess museum som finns på världsarvslistan. Parlamentet anser att resurser omedelbart bör frigöras om en plats som hör till det europeiska kulturarvet skadas av pågående skogsbränder.

23.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att alla brandhärjade skogsområden fortsätter att vara skogar och omfattas av återbeskogningsprogram , inbegripet bindande villkor, och att ingen ändring i markanvändningen bör tillåtas. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att tillämpa lämplig lagstiftning om bevarande och god markanvändning, inbegripet hållbara jord- och skogsbruksmetoder, vattenförvaltning och effektiv riskhantering och att omgående planera omfattande återuppbyggnadsstrategier för turism och den lokala ekonomi som drabbats.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka att alla katastrofmedel som medlemsstaterna ställt till förfogande används på ett korrekt, ändamålsenligt och effektivt sätt för att hantera följderna av naturkatastroferna och uppmanar medlemsstaterna att se till att gemenskapsstöd som använts på felaktigt sätt betalas tillbaka, exempelvis i samband med återbeskogningsprogram som inte fullföljts, och att se till att fastighetsregistren uppdateras.

25.

Europaparlamentet fördömer legalisering av olaglig byggverksamhet på skyddade områden och i områden där bygglov i allmänhet inte ges och uppmanar till att alla försök att minska skogsskyddet genom ändring av den grekiska konstitutionen (artikel 24) omedelbart stoppas.

26.

Europaparlamentet föreslår att det sänds en delegation från parlamentet till de länder som drabbats värst av den senaste tidens naturkatastrofer för att uttrycka parlamentets medkänsla med befolkningen, för att se hur allvarlig förstörelsen är när det gäller liv, egendomar, sociala nätverk, miljö och ekonomi och att dra nödvändiga slutsatser för att förebygga och svara på liknande extrema situationer inom EU i framtiden.

27.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

—

med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2000 om kommissionens rapporter till Europeiska rådet: ”Bättre lagstiftning 1998 - Ett delat ansvar (1998)” och ”Bättre lagstiftning 1999” (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 29 november 2001 om kommissionens vitbok Styrelseformerna i EU (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 april 2003 om kommissionens rapport till Europeiska rådet om bättre lagstiftning 2000 och om kommissionens rapport till Europeiska rådet om bättre lagstiftning 2001 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2004 om kommissionens rapport ”Bättre lagstiftning 2002” (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2004 om kommissionens meddelande om en bättre och enklare lagstiftning (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om granskning av gemenskapsbestämmelsernas konsekvenser och samrådsförfarandena (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om en strategi för förenkling av lagstiftningen (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om bättre lagstiftning 2004: tillämpning av subsidiaritetsprincipen - tolfte årsrapporten (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om resultatet av granskningen av aktuella lagförslag (9),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 14 november 2006: En strategisk översyn av programmet ”Bättre lagstiftning” inom Europeiska unionen (KOM(2006)0689),

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling (A6-0273/2007), och av följande skäl:

A.

Att nå målen i programmet ”Bättre lagstiftning” utgör en av Europeiska unionens huvudprioriteter, eftersom det på så sätt är möjligt att maximera fördelarna med en modern, rationell och effektiv lagstiftning samtidigt som kostnaderna minimeras, vilket garanterar högsta möjliga produktivitet, tillväxt, acceptans och sysselsättning inom EU.

B.

I det ovannämnda meddelandet av den 14 november 2006 analyserar kommissionen de framsteg som har gjorts på området bättre lagstiftning och redogör för kommande utmaningar. Kommissionen påpekar de framsteg som måste göras både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå och utvecklar således en samlad strategi med målsättningen att förenkla tillämpningen av gemenskapslagstiftningen och de nationella lagstiftningarna, vilket i sin tur leder till att kostnaderna minskas.

C.

Denna strategi utgör ett användbart verktyg för kommissionen, rådet och Europaparlamentet att nå målen i Lissabonstrategin. Det krävs dock ett nära partnerskap på detta område, dels mellan EU-institutionerna och dels mellan dem och de nationella myndigheterna.

D.

I sitt meddelande föreslår kommissionen en grundligare genomgång av konsekvensbedömningar genom inrättandet av en oberoende konsekvensbedömningsnämnd under kommissionsordförandens överinseende, och åtar sig att vidta fler förebyggande åtgärder och göra uppföljningar med medlemsstaterna på ett tidigt stadium för att underlätta ett korrekt införlivande av viktiga direktiv.

E.

Kommissionen anser att parlamentet och rådet bör tillhandahålla mer systematiska konsekvensbedömningar vid viktiga ändringar av kommissionsförslag och ge högre prioritet till föreliggande förenklingsförslag, kodifiering och upphävande av föråldrad lagstiftning.

F.

Kommissionen föreslår att medlemsstaterna i sin tur skall utforma och genomföra samrådsmekanismer och utarbeta förenklingsprogram om sådana saknas, främja mer systematiska bedömningar av ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter, samt förbättra tillämpningen av gemenskapsrätten.

G.

Bättre lagstiftning handlar inte uteslutande om att minska mängden byråkrati och den administrativa bördan, förenkla befintlig lagstiftning eller avreglera, utan också om att garantera att samtliga berörda statliga och icke-statliga aktörer på alla nivåer deltar i lagstiftningsprocessen och att ett nära partnerskap inrättas mellan EU-institutionerna och de nationella, regionala och lokala myndigheterna för att utforma lagstiftning av hög kvalitet.

H.

Samtliga myndighetsnivåer måste verka för bättre lagstiftning om den administrativa bördan skall kunna minskas.

I.

Det är ofta de lokala och regionala myndigheterna som har till uppgift att genomföra och verkställa EU:s lagstiftning.

J.

Slutligen föreslår kommissionen att både EU och medlemsstaterna skall inleda en ambitiös strategi för att minska den administrativa börda som har sin grund i både EU-lagstiftning och nationell lagstiftning, och att ett gemensamt mål för att minska de administrativa kostnaderna bör nås till 2012.

1.

Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till processen för bättre lagstiftning i syfte att stärka effektivitet, ändamålsenlighet, samstämdhet, ansvarighet och öppenhet i EU:s lagstiftning, men betonar att detta stöd baseras på att ett antal förhandsvillkor är uppfyllda:

2.

Europaparlamentet stöder kommissionens mål att förbättra kvaliteten på lagstiftningen och att minska den administrativa bördan. De åtgärder som skisseras i kommissionens meddelande visar på ett tydligt och fortgående åtagande mot detta mål, men parlamentet anser att ännu större ansträngningar krävs inom ett antal områden för att säkerställa att maximala ekonomiska fördelar kan dras av lagstiftningen för den inre marknaden.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra alla nödvändiga insatser för att rationalisera och modernisera den befintliga gemenskapslagstiftningen genom en lämplig förenklingsstrategi varigenom såväl medlemsstater som berörda parter involveras på vederbörligt sätt. Parlamentet bekräftar återigen att målet att nå bättre lagstiftning är gemensamt för alla EU-institutioner, men att kommissionen kan fylla en central funktion genom att utarbeta lagstiftningsförslag av hög kvalitet, vilket är den bästa utgångspunkten för hela förenklingsprocessen.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kraftigare betona genomförandet, upprätthållandet och utvärdering av gemenskapslagstiftningen, som en grundläggande del av arbetet med att förbättra lagstiftningen.

5.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att bättre lagstiftning inte kan åstadkommas utan att ha en samlad bild av de ekonomiska, sociala, miljömässiga, hälsomässiga och internationella effekterna av varje lagstiftningsförslag. Parlamentet stöder följaktligen helhjärtat inrättandet av en oberoende konsekvensbedömningsnämnd inom kommissionen under kommissionens ordförandes överinseende, i syfte att se till att ansvariga tjänstemän vid kommissionen följer dessa principer då de utarbetar konsekvensbedömningar.

6.

Europaparlamentet betonar emellertid att för att garantera att utarbetandet av konsekvensbedömningar blir föremål för någon mån av oberoende granskning, bör en oberoende expertpanel upprättas med uppdrag att göra stickprov för att kontrollera kvaliteten på konsekvensbedömningsnämndens yttranden och att även representanter för berörda parter bör få delta i genomförandet av dem.

7.

Europaparlamentet anser det viktigt att konsekvensbedömningsnämnden ser till att en gemensam metod används för alla konsekvensbedömningar i syfte att undvika motstridiga tillvägagångssätt och för att underlätta jämförelser.

8.

Europaparlamentet insisterar på att det regelbundet skall informeras om de beslut som antagits av konsekvensbedömningsnämnden under överinseende av kommissionens ordförande i syfte att garantera en öppen dialog mellan de två institutionerna.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att konsekvensbedömningarna innehåller ett tillräckligt antal scenarier och politiska alternativ (inklusive alternativet ”ingen åtgärd” i förekommande fall) som en grund för kostnadseffektiva, hållbara och socialt godtagbara lösningar.

10.

Europaparlamentet anser att en allmän regel bör vara att alla konsekvensbedömningar utförs med vederbörlig hänsyn tagen till alla tänkbara betydande effekter som ett lagstiftningsförslag kan få för samhället, miljön och ekonomin. Närhelst det är möjligt och i överensstämmelse med den relevanta lagstiftningen måste vederbörlig hänsyn även tas till alla tänkbara betydande effekter på sårbara grupper eller minoritetsgrupper, till integrering av jämställdhetsaspekter och till andra känsliga målgrupper, till exempel etniska minoriteter, föräldrar som uppfostrar barn, äldre, kroniskt sjuka och funktionshindrade personer (”social riktmärkning”).

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att höra alla berörda parter, särskilt nationella, regionala och lokala myndigheter när man planerar att genomföra en konsekvensanalys, så att lokala eller regionala skillnader på lämpligt sätt kan beaktas, och att i god tid informera parlamentet, Regionkommittén och alla relevanta regionala och lokala myndigheter om resultatet av konsekvensanalysen.

12.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att vid varje steg genomföra samråd med alla berörda parter för detta ändamål, eventuellt genom att utnyttja kommissionens webbplats för att genomföra offentliga utfrågningar i större utsträckning, eftersom resultaten av utfrågningarna i annat fall riskerar att bli slumpartade, och genom nya och mer strukturerade samrådsmetoder, vilket kommissionen tar upp i sitt meddelande ”Mot en bättre struktur för samråd och dialog - Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter” (KOM(2002)0704). Parlamentet anser i detta sammanhang att kommissionen måste säkra största möjliga insyn och öppenhet genom att offentliggöra de berörda parternas reaktioner.

13.

Europaparlamentet understryker att parlamentet och rådet bör se till att mer systematiska konsekvensbedömningar av omfattande ändringar i kommissionens förslag utförs.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera om hur långt man har kommit med konsekvensbedömningar som ännu inte publicerats och även informera om dessa konsekvensbedömningar fortfarande pågår eller har dragits tillbaka, skjutits upp eller inletts på nytt av andra skäl etc., samt höra berörda parter i fråga om de som ännu pågår.

15.

Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna skall tillhandahålla en konsekvensbedömning för sina initiativ på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete enligt artikel 34.2 i EU-fördraget, och anser att medlemsstaterna bör erkänna att de har en verklig skyldighet i detta avseende.

16.

Europaparlamentet stöder kommissionens arbete med periodiska granskningar och tillbakadragande av föreliggande förslag. Parlamentet vidhåller emellertid att detta arbete måste ses mot bakgrund av de olika institutionernas befogenheter i lagstiftningsprocessen enligt fördragen och att principen om lojalt samarbete mellan institutionerna måste beaktas.

17.

Europaparlamentet är positivt till att främja principbaserad lagstiftning och en inriktning på kvalitet snarare än kvantitet. Debatten om en bättre lagstiftning är ett tillfälle att reflektera över lagstiftning som en process för att uppnå klart definierade politiska mål genom att engagera samtliga berörda parter i processens alla etapper från utarbetandet till genomförandet och att involvera parterna i detta.

18.

Europaparlamentet betraktar erfarenheterna från Lamfalussyförfarandet i samband med förordningen om finansmarknaderna, och särskilt dialogen mellan tillsynsorganen och marknadsdeltagarna, såsom ett värdefullt argument för en dynamisk lagstiftningsprocess.

19.

Europaparlamentet anser att Lamfalussyförfarandet är en användbar metod. Sammanförandet av olika tillsynsmetoder är av avgörande betydelse. Parlamentet välkomnar nivå 3-kommittéernas arbete i detta hänseende och stöder deras begäran om en adekvat uppsättning instrument. Genom att ge tillsynsorganen manöverutrymme kan man i hög grad minska bördan av tekniska detaljer i lagstiftningen och skapa adekvata regler för en dynamisk marknad. Parlamentet betonar dock att detta aldrig kan ersätta det politiska ansvaret för de slutliga målen. Lagstiftarna måste noggrant övervaka processen och parlamentet återupprepar att dess rättigheter i lagstiftningsförfarandet till fullo skall respekteras.

20.

Europaparlamentet anser att kommissionen ständigt bör se över om pågående lagstiftning är relevant och inte endast då en ämbetsperiod inleds samt att den bör dra tillbaka förslag som inte längre är relevanta och då rikta särskild uppmärksamhet på förslag som föreligger sedan en längre tid.

21.

Europaparlamentet betonar att förenkling också krävs i kommissionens kontakter med medborgarna, till exempel inom områdena för upphandling, finansiella tjänster, forskningsprogram, regler för statsstöd och bidragsansökningar.

22.

Europaparlamentet stöder i princip ett snabbare godkännande av aktuella förenklingsförslag, men anser det nödvändigt att från fall till fall bedöma om ett förslag får mer allmänna konsekvenser, vilket i så fall innebär att mer tid krävs.

23.

Europaparlamentet är medvetet om att lagstiftningsarbetet i unionen skulle kunna bedrivas mer systematiskt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över sina arbetsmetoder och sin organisation så att man kan ta itu med olika frågor på ett mer övergripande sätt, med huvudsyftet att nå ökad samstämdhet, bygga på möjliga synergieffekter och undvika inkonsekvens.

24.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör ta parlamentets synpunkter i beaktande då den drar tillbaka förslag som är under behandling. Detta för att bibehålla det förtroende som är en nödvändig del av samarbetet mellan kommissionen och parlamentet.

25.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om att den drar tillbaka 68 förslag som den anser vara oförenliga med Lissabonstrategins mål och principerna om bättre lagstiftning men beklagar att kommissionen har dragit tillbaka förslaget till direktiv om en stadga för europeiska ömsesidiga bolag, trots att den är en av de viktigaste beståndsdelarna i Lissabonstrategin, och uppmanar därför kommissionen att anta ett initiativ före utgången av 2007 så att en stadga för europeiska ömsesidiga bolag och europeiska sammanslutningar kan utarbetas.

26.

Europaparlamentet accepterar att rådet, liksom parlamentet, måste överväga följderna av större ändringar för kommissionens konsekvensbedömning. Parlamentet betonar behovet av kostnads-nyttoanalyser som bättre återspeglar lagstiftningens komplexa kostnadsstrukturer när direktiv genomförs genom nationell lagstiftning och förändrar den lagstiftningsram inom vilken företag och enskilda verkar. Parlamentet förespråkar med eftertryck insyn i och oberoende granskning av genomförandet av konsekvensbedömningarna under lagstiftarnas fulla ansvar i samband med deras politiska prioriteringar.

27.

Europaparlamentet stöder helhjärtat alla insatser från kommissionens sida som syftar till att allmänt förstärka genomförandet av gemenskapsrätten genom fler förebyggande åtgärder, i förening med uppföljningar tillsammans med medlemsstaterna på ett tidigt stadium för att underlätta ett korrekt införlivande av viktiga direktiv, och rekommenderar att parlamentet skall vara vederbörligen delaktigt i sådana initiativ.

28.

Europaparlamentet anser att kommissionen, när den övervakar medlemsstaternas tillämpning av gemenskapsrätten, skall kräva och inte bara uppmana medlemsstaterna att ta fram jämförelsetabeller och noteringar om införlivandet, särskilt för att kontrollera de nationella processerna för införlivande av direktiv. Parlamentet anser därför att kommissionen bör uppmana medlemsstaterna att anta en gemensam referensmetod.

29.

Europaparlamentet anser att den betydelse som ges åt konsekventbedömningar inte bör leda till en situation inom kommissionen där resurser avsedda för kontroll av att gemenskapslagstiftningen införlivas på rätt sätt i den nationella lagstiftningen och att överträdelseförfaranden tillämpas, omfördelas till konsekvensbedömningar. Parlamentet understryker behovet att öka tilldelningen av resurser för att se till att tillämpningen av gemenskapens lagstiftning övervakas på ett effektivt sätt.

30.

Europaparlamentet beklagar medlemsstaternas användning av så kallad ”gold plating”, dvs. införande av ”förbättringar” som inte föreskrivs i EU-lagstiftningen i samband med att direktiv införlivas med nationell lagstiftning, och uppmanar kommissionen att undersöka vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för att förhindra detta, inbegripet införandet av rätten för medborgarna att föra talan direkt. Parlamentet efterfrågar en uppföljande konsekvensbeskrivning som analyserar hur beslut faktiskt genomförs i medlemsstaterna och på lokal nivå. Parlamentet stöder en ökad användning av förordningar där så är lämpligt.

31.

Europaparlamentet påminner om vikten av en rationell användning av tidsfristklausuler (”sunset clauses”) för att garantera att lagstiftningen förblir relevant.

32.

Europaparlamentet framhåller att kommissionen måste undvika oklara och överflödiga formuleringar när den lägger fram lagstiftningsinitiativ och använda ett enkelt och begripligt språk, samtidigt som den ser till att terminologin är exakt och den rättsliga säkerheten bevaras. Parlamentet anser särskilt att ovanan att använda obegripliga akronymer och ett övermått av onödiga skäl måste upphöra. Parlamentet uppmanar samtidigt alla myndighetsnivåer att när detta är möjligt använda ett tydligt språk som är lättbegripligt för medborgarna.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med utformningen av bättre lagstiftning se till att all ny lagstiftning och genomförandet av den är konsekvent, berättigat, transparent och överskådligt för de berörda parterna och för alla som påverkas av lagstiftningen.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med avseende på förordningar i förväg utarbeta riktlinjer beträffande genomförandet för medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och specialiserade organ.

35.

Europaparlamentet upprepar med kraft att parlamentet alltid måste vara fullt delaktigt i arbetet för att skapa bättre lagstiftning, både i den interinstitutionella debatten och som medlagstiftare, och att det skall vara delaktigt i antagandet av lagstiftning som är föremål för denna process. Parlamentet betonar även att det alltid skall ha möjlighet att överväga lämpligheten av valet av ett rättsligt instrument (förordningar, direktiv eller beslut) och/eller att bedöma huruvida andra regleringsmetoder är att föredra.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alternativ till lagstiftning i syfte att förbättra den inre marknadens funktion, inbegripet självreglering och ömsesidigt erkännande av nationella regler, samtidigt som det betonar att detta inte får hindra att en demokratisk granskning genomförs av Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament. Parlamentet betonar att gemenskapslagstiftningen måste övervägas inom ramen för internationell konkurrens och globala marknader.

37.

Europaparlamentet anser att de nya bestämmelserna för kommittéförfarandet, som medför ökade möjligheter för parlamentet och rådet att granska de genomförandebefogenheter som har tilldelats kommissionen, utgör ytterligare ett sätt att förenkla gemenskapsrätten eftersom detta gör det möjligt att överföra omfattande reglerande befogenheter till kommissionen när det gäller mindre viktiga detaljer och tekniska detaljer, så att parlamentet och rådet i stället kan koncentrera sin lagstiftande verksamhet på mer väsentliga bestämmelser.

38.

Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från Europeiska rådets vårmöte 2007 om bättre lagstiftning och särskilt beslutet att minska de administrativa bördorna till följd av gemenskapslagstiftningen med 25 procent för små och medelstora företag senast 2012. Parlamentet anser att det målet bör leda till en intelligentare, effektivare och mer användarvänlig lagstiftning som i mindre grad tynger de små och medelstora företagen utan att sänka de standarder som finns i den nuvarande lagstiftningen. Parlamentet stöder särskilt Europeiska rådets beslut att uppmana medlemsstaterna att fastställa nationella mål senast 2008 och ber kommissionen och medlemsstaterna att fastställa homogena övervakningsmekanismer så att en sådan process effektivt kan genomföras i medlemsstaterna på nationell, regional och lokal nivå.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen redogöra för sina resultat och planer när det gäller att uppnå utlovade mål för en minskning av den administrativa bördan.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med rådet och Europaparlamentet utveckla institutionella reformer inom gemenskapen som bidrar till ökade besparingar och underlättar samarbetet när det gäller att garantera bättre och intelligentare lagstiftning.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt fortsatta arbete för en bättre lagstiftning beakta resultaten av den undersökning om förenklingsprocessen som beställdes av parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, ”Simplifying EU Environmental Policy” (10).

42.

Europaparlamentet är oroat över att olika oberoende undersökningar (11) visat att kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar inte fullt ut följs av kommissionens generaldirektorat, att bedömning och kvantifiering av ekonomiska konsekvenser har betonats på bekostnad av miljö- och samhällskonsekvenser och internationella konsekvenser, att lagstiftningens kostnader bedöms i mycket större omfattning än dess nytta och att kortsiktiga överväganden överskuggar de långsiktiga. Parlamentet välkomnar kommissionens planer att inrätta en kommitté för konsekvensbedömningar och införa en extern utvärdering av kommissionens system för konsekvensbedömning. Båda dessa åtgärder bör bidra till att garantera att de ihållande brister som beskrivs ovan till slut kan övervinnas.

43.

Europaparlamentet stöder slutsatsen i undersökningen ”Simplifying EU Environmental Policy” att konsekvensbedömningar kan spela en nyckelroll för att åstadkomma bättre lagstiftning och att kvaliteten i vissa bedömningar måste förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till

Konsekvensbedömningarna skulle också kunna spela en nyckelroll i fråga om ändringar som föreslås av Europaparlamentet eller rådet och kan få betydande konsekvenser.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta främja informationsutbyte om bästa praxis när det gäller att förenkla EU:s miljöpolitik i medlemsstaterna, exempelvis

45.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma och genomföra samrådsmekanismer med de regionala och lokala myndigheterna under lagstiftningsprocessen och att ta hänsyn till deras synpunkter i samband med förhandlingarna på ministernivå samt att utöka deras roll i samband med införlivandet och genomförandet av EU-lagstiftningen.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta i nära samarbete med alla de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för införlivandet av EU:s lagstiftning och rekommenderar samtidigt kommissionen att anordna seminarier på lokal nivå om införlivande av EU-lagstiftning med den nationella lagstiftningen, för att med enkla medel se till att all relevant information direkt når de berörda parterna.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma och genomföra nödvändiga, effektiva och tydliga förfaranden för ett bättre samarbete mellan regionala och centrala regeringar för att underlätta införlivandet och erkänna den viktiga roll som regioner med lagstiftningsbefogenheter spelar.

48.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i medlemsstaterna att utarbeta formella strategier för införlivandet för att tydligt fastställa de regionala och nationella regeringarnas roll och ansvar och därmed säkra ett bättre och snabbare införlivande.

49.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att om möjligt offentliggöra riktlinjerna för införlivandet av direktiven samtidigt med själva direktiven, så att de nationella och regionala regeringarna kan ta del av dem innan de inleder införlivandet och därmed säkra att införlivandet görs på korrekt sätt i medlemsstaterna inom utsatt frist.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda slutförandet av en omfattande och fritt tillgänglig offentlig databas över nationella genomförandebestämmelser, inbegripet vid behov regionala variationer.

51.

Europaparlamentet anser att bättre lagstiftning inte får leda till att man ger avkall på miljö- och kvalitetsstandarder samt sociala standarder.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att man inte inom ramen för införlivandet av EU-lagstiftningen påtvingar fysiska och juridiska personer skyldigheter som går utöver den införlivade lagstiftningen och som innebär en överdriven administrativ börda, särskilt för de små och medelstora företagen som är drivkraften för en hållbar utveckling av EU:s regioner.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra tillhandahållandet av information om införlivandet och förfarandena vid överträdelser, och att se till att denna information blir offentlig och lätt tillgänglig på kommissionens hemsida.

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

—

med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2000 om kommissionens rapporter till Europeiska rådet: ”Bättre lagstiftning 1998 - Ett delat ansvar (1998)” och ”Bättre lagstiftning 1999” (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 29 november 2001 om kommissionens vitbok om styrelseformerna i EU (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 april 2003 om kommissionens rapporter till Europeiska rådet ”Bättre lagstiftning 2000” och ”Bättre lagstiftning 2001” (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2004 om kommissionens rapport ”Bättre lagstiftning 2002” (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2004 om kommissionens meddelande om en bättre och enklare lagstiftning (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om granskning av gemenskapsbestämmelsernas konsekvenser och samrådsförfarandena (6),

—

med beaktande av kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet: ”Lagstifta bättre för tillväxt och arbetstillfällen i Europeiska unionen” (KOM(2005)0097),

—

med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 16 maj 2006 om en strategi för förenkling av lagstiftningen (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om bättre lagstiftning 2004: tillämpning av subsidiaritetsprincipen - tolfte årsrapporten (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om resultatet av granskningen av aktuella lagförslag (9),

—

med beaktande av kommissionens rapport ”Bättre lagstiftning 2005” i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (13:e årsrapporten) (KOM(2006)0289),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument - Beräkning av administrativa kostnader och minskning av de administrativa bördorna i Europeiska unionen (KOM(2006)0691),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - Åtgärdsprogram för minskning av administrativa bördor i Europeiska unionen (KOM(2007)0023),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - En strategisk översyn av programmet ”Bättre lagstiftning” inom Europeiska unionen (KOM(2006)0689),

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0280/2007), och av följande skäl:

A.

Att nå målen i programmet ”Bättre lagstiftning” utgör en av EU:s huvudprioriteter, eftersom det på så sätt är möjligt att maximera fördelarna med en modern, rationell och effektiv lagstiftning samtidigt som kostnaderna minimeras, vilket garanterar högsta möjliga produktivitet, tillväxt och sysselsättning inom EU.

B.

Subsidiaritetsprincipen fyller en grundläggande funktion för att fastställa gemenskapsrättens räckvidd och besluta om huruvida lagstiftning skall antas på EU-nivå, och utgör således en central faktor för att övervaka uppdelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna. Den är också ett användbart verktyg för medlemsstaterna när de utövar sin lagstiftningsbehörighet.

C.

För att öka den rättsliga säkerheten är det absolut nödvändigt att proportionalitetsprincipen respekteras fullt ut i EU-lagstiftningen och de nationella lagstiftningarna.

D.

EG-domstolen har ansvar för att övervaka tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

E.

EU-lagstiftningen, som ofta är följden av en komplicerad politisk kompromiss, kan sakna klarhet ochmedlemsstaterna kan vara oförmögna eller ovilliga att genomföra den på lämpligt sätt.

F.

EU-lagstiftningens rykte och effektivitet påverkas negativt av onödiga och oproportionerliga administrativa bördor som ofta åläggs medborgarna och företagen genom EU-bestämmelserna.

G.

En minskning av de onödiga administrativa bördorna med 25 procent kan leda till att tillväxten i EU:s BNP stimuleras avsevärt, och utgör följaktligen ett värdefullt bidrag för att nå Lissabonmålen.

H.

Onödiga administrativa bördor till följd av EU-lagstiftningen undergräver EU-lagstiftningens effektivitet och trovärdighet.

I.

EU-lagstiftningen bör göra det lättare för medborgarna och företagen att dra så stor nytta som möjligt av fördelarna med den inre marknaden, och de får inte betungas med höga kostnader som skulle kunna undvikas.

J.

Rationaliseringen av gemenskapens regelverk genom en förenkling och minskning av onödiga administrativa bördor får inte ske på bekostnad av den rättsliga säkerhet och det skydd som EU-lagstiftningen ger.

1.

Europaparlamentet håller med om att lagstiftningsklimatet för företagen är avgörande för deras konkurrenskraft, för en hållbar tillväxt och för sysselsättning och att det borde vara ett centralt mål för EU:s politik att se till att lagstiftningen är och förblir öppen, tydlig, effektiv och håller en allmänt hög kvalitet.

2.

Europaparlamentet anser att dålig lagstiftning på medlemsstats- och gemenskapsnivå försvagar rättsstatsprincipen och ökar klyftan mellan medborgarna och EU-institutionerna.

3.

Europaparlamentet stöder helhjärtat alla kommissionens insatser för att främja en allmän förstärkning av gemenskapsrättens effektivitet och genomförande genom relevanta initiativ.

4.

Europaparlamentet välkomnar framgångarna med webbportalen ”Din röst i Europa” och uppmanar kommissionen att utforma nya och effektiva metoder för samråd med berörda parter innan lagstiftningsförslag läggs fram om förslagets alla olika aspekter, inklusive en konsekvensbedömning.

5.

Europaparlamentet betonar vikten av lämpliga och oberoende konsekvensbedömningar, som grundar sig på ett omfattande samråd med de berörda parterna, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla ett tillräckligt antal scenarier och politiska alternativ (inklusive alternativet ”ingen åtgärd” i förekommande fall) som en grund för kostnadseffektiva och hållbara lösningar.

6.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att öka öppenheten och ansvarigheten för sina expertgrupper och utarbeta en förteckning över befintliga fall av självreglering och samreglering på EU-nivå.

7.

Europaparlamentet understryker vikten av att gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna, genom regionala och lokala myndigheter samt på central regeringsnivå, håller ständig uppsikt över tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

8.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsprogram för att mäta de administrativa kostnaderna för företagen i EU och minska de onödiga och oproportionerliga administrativa bördorna med 25 procent till 2012.

9.

Europaparlamentet konstaterar att strategin för en minskning på 25 procent avser onödiga administrativa bördor för företag, och därför inte kan anses vara liktydig med en avreglering, och inte heller får leda till att de politiska målen och ambitionsnivån i kommissionens gemenskapslagstiftning förändras, och uppmanar kommissionen att se till att minskningen av onödiga administrativa bördor till följd av EU-reglerinte undergräver lagstiftningens ursprungliga mål.

10.

Europaparlamentet stöder slutsatsen att detta måste vara ett gemensamt mål som kan uppnås endast på grundval av medlemsstaternas och de europeiska institutionernas gemensamma ansträngningar.

11.

Europaparlamentet betonar särskilt att en effektiv strategi för att minska onödiga administrativa bördor på EU-nivå måste genomföras både av kommissionen i fråga om onödiga administrativa bördor som uppstår på grund av EU-förordningar och direktiv, och av medlemsstaterna, som har ansvaret för att minska onödiga administrativa bördor till följd av nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå i täten för detta arbete och påpekar att kommissionens åtgärder för att minska den onödiga administrativa bördan på EU-nivå inte får vara beroende av de åtgärder som medlemsstaterna vidtar på nationell nivå för att minska onödiga administrativa bördor med ursprung i nationell lagstiftning.

12.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har identifierat 13 prioriterade områden där de administrativa kostnaderna skall mätas och onödiga administrativa bördor skall minskas och anser att det är en praktisk och effektiv strategi, men uppmanar kommissionen att på längre sikt även mäta administrativa kostnader och minska onödiga administrativa bördor som inte omfattas av dessa prioriterade områden. Parlamentet anser att detta bland annat kan göras i samband med den utvärdering som skall genomföras enligt de relevanta EU-bestämmelserna.

13.

Europaparlamentet ser det som ytterst problematiskt att kommissionen i sitt meddelande (KOM(2007)0023) (i bilaga I) föreslår att tillämpningsområdet för handlingsprogrammet reduceras till företagens skyldigheter. Parlamentet anser tvärtom att strategin för utveckling och sysselsättning gör det nödvändigt att utvidga handlingsprogrammet till att omfatta samtliga administrativa bördor.

14.

Europaparlamentet betonar vikten av att göra berörda aktörer delaktiga i arbetet med att identifiera förslag som orsakar onödiga administrativa bördor och utformningen av åtgärder för att minska sådana bördor. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog mellan varje generaldirektorat inom kommissionen och de berörda aktörerna på EU-nivå, både när det gäller de 13 prioriterade områdena och arbetet med att identifiera nya prioritetsområden.

15.

Europaparlamentet betonar att minskningen med 25 procent av onödiga administrativa bördor måste avspegla den faktiska minskningen av bördorna på ett realistiskt sätt och framhåller därför vikten av utgångsmätningar och att 25-procentsmålet fastställs som ett nettomål, så att ytterligare administrativa bördor till följd av nya EU-regler kan beaktas i den slutliga utvärderingen 2012 för att fastslå om de onödiga administrativa bördorna inom EU har minskats med en fjärdedel.

16.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att införa trösklar för alla informationskrav, och begränsa dessa för små och medelstora företag närhelst detta är möjligt.

17.

Europaparlamentet betonar att alla kommissionens generaldirektorat måste delta i arbetet för att minska onödiga administrativa bördor. Generaldirektoraten måste med hjälp av utgångsmätningar göras medvetna om de onödiga administrativa bördor som det orsakar och minskningsmål för varje generaldirektorat måste fastställas på grundval av dessa mätningar.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år offentliggöra vidtagna och planerade åtgärder för att minska onödiga administrativa bördor inom EU, ökningen av administrativa bördor inom EU till följd av nya bestämmelser och det beräknade nettobidraget för dessa åtgärder, uttryckt i procent, för att nå minskningsmålet på 25 procent till 2012.

19.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att, i avvaktan på slutförandet av utvärderingen av onödiga administrativa bördor 2008, avsevärt bidra till att minska de onödiga administrativa bördorna på kort sikt genom så kallade påskyndade förfaranden för de mest uppenbara onödiga administrativa bördorna. Parlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av erfarenheterna från de medlemsstater som redan har genomfört utgångsmätningar identifiera ytterligare områden där onödiga administrativa bördor enkelt kan minskas samt föreslå minskningsmål.

20.

Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för att kartlägga de onödiga administrativa bördor som uppstår till följd av ny EU lagstiftning genom att integrera standardkostnadsmodellen (SCM) i konsekvensbedömningsförfarandet. Det är mycket viktigt att berörda parter bidrar vid sammanställandet av den information som krävs för tillämpning av standardkostnadsmodellen. Parlamentet betonar att konsekvensbedömningsnämnden skall kontrollera och avge offentliga yttranden om kvaliteten på konsekvensbedömningarna.

21.

Europaparlamentet betonar att parlamentet inte bör överväga några lagförslag från kommissionen som inte åtföljs av en oberoende granskad konsekvensbedömning som inkluderar en utvärdering av förekomsten av onödiga administrativa bördor genom standardkostnadsmodellen.

22.

Europaparlamentet anser att man innan utgången av 2008 bör utvärdera vilket mervärde konsekvensbedömningsnämndens förfarande för konsekvensbedömning ger. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte ta fram indikatorer som grundar sig på internationella organisationers och medlemsstaternas aktuella erfarenhet.

23.

Europaparlamentet föreslår att de anslag som nyligen frigjorts i EU-budgeten för ett pilotprojekt för att minska de administrativa bördorna kan användas för att inrätta en oberoende expertgrupp som skall övervaka kvaliteten på de yttranden som avges av konsekvensbedömningsnämnden genom stickprov, särskilt när det gäller kartläggning av onödiga administrativa bördor, och för att övervaka genomförandet av det europeiska handlingsprogrammet för att minska de administrativa bördorna.

24.

Europaparlamentet betonar vikten av en klar skiljelinje mellan fall med föråldrade, överflödiga eller detaljstyrda informationsskyldigheter och fall där informationsskyldigheter kommer att vara nödvändiga även i framtiden, t.ex. för att skydda folkhälsan, hälsa, säkerhet och kvalitet i arbetet, arbetstagares rättigheter, miljön och gemenskapens ekonomiska intressen.

25.

Europaparlamentet konstaterar att rådet och parlamentet måste anta förenklade förslag snabbare och betonar därför att rådet och parlamentet bör ändra sina arbetsmetoder i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 16 december 2003 (10), till exempel genom inrättande av ad hoc-strukturer som skall ha särskilt ansvar för att förenkla lagstiftningen.

26.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen, parallellt med handlingsprogrammet för att minska onödiga administrativa bördor, skall genomföra en studie för att

27.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka fall där olika parter ofta måste tillhandahålla samma information samt att avskaffa överlappningar i samband med tillhandahållandet av information.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar för att minska den börda som har sin upprinnelse i uteslutande nationell lagstiftning.

29.

Europaparlamentet uppmanar också medlemsstaterna att ersätta tryckt information med elektronisk information via Internet, och att i möjligaste mån använda sig av intelligenta Internetportaler.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 16 december 2003 (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2000 om kommissionens rapporter till Europeiska rådet ”Bättre lagstiftning 1998 - Ett delat ansvar” och ”Bättre lagstiftning 1999” (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 29 november 2001 om kommissionens vitbok ”Styrelseformerna i EU” (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 april 2003 om kommissionens rapporter till Europeiska rådet ”Bättre lagstiftning 2000” och ”Bättre lagstiftning 2001” (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2004 om kommissionens rapport ”Bättre lagstiftning 2002” (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2004 om kommissionens meddelande om en bättre och enklare lagstiftning (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om granskning av gemenskapsbestämmelsernas konsekvenser och samrådsförfarandena (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om en strategi för förenkling av lagstiftningen (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om bättre lagstiftning 2004: tillämpning av subsidiaritetsprincipen - tolfte årsrapporten (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om resultatet av granskningen av aktuella lagförslag (10),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 14 november 2006 med titeln ”Första lägesrapporten om strategin för förenkling av lagstiftningen” (KOM(2006)0690),

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0271/2007), och av följande skäl:

A.

Kommissionen, rådet och Europaparlamentet arbetar för närvarande kontinuerligt med att fastställa, genomföra och förbättra verktygen för en förenklad lagstiftning.

B.

En förenkling av lagstiftningen för att säkerställa klarhet, effektivitet och kvalitet utgör en grundförutsättning för att åstadkomma en bättre lagstiftning, vilket är en prioriterad fråga för EU i syfte att stärka tillväxt och sysselsättning.

C.

Ett av de viktigaste resultaten av förenklingsarbetet är att gemenskapens alla lagstiftningsområden successivt täcks in.

D.

Det är viktigt att åtagandena och målen i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppfylls, framför allt de som handlar om en förenkling och minskning av EU-lagstiftningens omfattning och lagstiftningens konsekvenser i medlemsstaterna.

E.

Kommissionens arbetsdokument är en direkt uppföljning av meddelandet av den 25 oktober 2005, ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram - En strategi för förenkling av lagstiftningen” (KOM(2005)0535),

F.

Detta dokument innehåller en uppdaterad version av det löpande programmet för förenkling för perioden 2006-2009 och en beskrivning av planerade åtgärder för formell förenkling. Åtgärderna är uppdelade i 43 omarbetningar, tolv kodifieringar och åtta upphävanden samt 46 andra åtgärder för en förenkling av innehållet som allmänt benämns ”översyner”.

G.

Till dessa förenklingsåtgärder kan läggas omkring 500 nya lagstiftningsinitiativ (varav nästan 200 enbart under 2007) som räknas upp i ett separat löpande program för kodifiering.

H.

Kommissionen framhåller att kodifieringsprogrammet endast har en vägledande funktion, eftersom slutförandet beror på om alla språkversioner av de berörda rättsakterna finns tillgängliga. Kommissionen anser dessutom att kodifieringen bör skjutas fram när nya ändringar av rättsakterna planeras, vilket medför att den ordningsföljd i vilken rättsakterna behandlas i det löpande programmet kan komma att variera beroende på dessa båda faktorer.

I.

I det ovannämnda arbetsdokumentet erbjuder sig kommissionen att regelbundet bifoga en motivering till sina förslag där förenklingsmålen förklaras mer utförligt.

J.

Faktorer som bidrar till uppfyllelsen av de mål som ställts upp för förenklingsinitiativen är gedigna metoder som förstärks av samråd med alla berörda parter, sektorsspecifika analyser, ett nära samarbete mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet samt ökad användning av samreglering och självreglering.

K.

Förenklingen på EU-nivå bör kompletteras med en lämplig förenkling på nationell nivå, så att fördelarna med en förenklad gemenskapslagstiftning inte motverkas av nationella bestämmelser eller hinder av teknisk natur.

1.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att kraftigare betona genomförande, efterlevnad och utvärdering av gemenskapslagstiftningen som ett nyckelelement i processen för bättre lagstiftning.

2.

Europaparlamentet gläder sig över att förenklingsinitiativen för första gången ingår i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2007, vilket visar den politiska vikt som läggs vid denna strategi.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hädanefter regelbundet infoga förenklingsinitiativen som en del av sitt lagstiftnings- och arbetsprogram och att dessutom ange vilken vikt som kommer att läggas vid varje initiativ. Kommissionen bör därför redan vid den årliga presentationen av sin politiska strategi ange vilka förslag till förenkling som kommer att finnas med i början av den årliga planeringen av lagstiftningsarbetet. För att få en så exakt referensram som möjligt bör kommissionen dessutom avstå från att offentliggöra dokument med förteckningar över förenklingsinitiativ.

4.

När det gäller förenklingsåtgärder föreslår Europaparlamentet att man, liksom vid kodifieringen av gemenskapens regelverk (11), sluter ett interinstitutionellt avtal mellan parlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod.

5.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete med att påskynda kodifieringen av gemenskapens regelverk, eftersom kodifiering är en viktig och grundläggande metod för att åstadkomma en förenklad lagstiftning.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast ta itu med översättningsproblemen och att se till att nya lagförslag inte får negativa konsekvenser för kodifieringsinitiativen och hämmar hela förenklingsförfarandet. Parlamentet framhåller att kommissionen måste vara konsekvent och avstå från att i sitt lagstiftnings-och arbetsprogram skriva in kodifieringsprojekt som rör områden inom vilka den ämnar utarbeta lagförslag.

7.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen en gång för alla väljer omarbetning som sedvanlig lagstiftningsmetod, för att på så sätt kunna lägga fram en fullständig text i samband med varje lagstiftningsinitiativ även när det handlar om enstaka ändringar, och då tydligt anger vilka avsnitt som är nya och vilka som är oförändrade. Detta skulle göra texten mer lättbegriplig och underlätta insynen i gemenskapslagstiftningen.

8.

Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att uppmärksamma att om en omarbetning inte är möjlig bör kodifiering på det aktuella lagstiftningsområdet inom en tidsfrist på sex månader vara den sedvanliga lagstiftningsmetoden. Parlamentet anser att man i enlighet med det interinstitutionella avtal som nämnts ovan kunde inrätta särskilda ad hoc-strukturer tillsammans med rådet och kommissionen, och samtidigt säkra ett tillräckligt deltagande av alla intressenter, för att främja förenkling.

9.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens engagemang för att utarbeta gedigna metoder för förenklingsarbetet. Kommissionen uppmanas därför att gå vidare på den inslagna vägen med samråd mellan berörda parter, till exempel genom att utvidga de initiativ på jordbruks- och fiskeområdet som lades fram efter oktober 2005 till andra områden och genom att förstärka de planerade åtgärderna avseende bolagsrätt och upphovsrätt. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fördjupa de sektorsspecifika analyserna och att utvärdera den administrativa börda som gemenskapslagstiftningen medför.

10.

Europaparlamentet betonar att EU-institutionernas samarbete är av grundläggande betydelse och en viktig förutsättning för framgången med varje förenklingsstrategi. Parlamentet framhåller de bevis på god vilja som det självt gett i detta sammanhang genom att införa ändringar i sin arbetsordning som syftar till att förenkla förfarandet för att anta kodifierad lagstiftning och genom att införa ett ad hoc-förfarande för omarbetning av lagstiftning.

11.

Europaparlamentet upprepar att de traditionella lagstiftningsinstrumenten bör användas även i fortsättningen om man skall nå målen i fördraget. Parlamentet anser att samreglering och självreglering är de metoder som med framgång kan integrera eller ersätta lagstiftningsåtgärderna, eftersom de leder till lika stora eller större förbättringar än dem som uppnås genom lagstiftning. Användning av alternativa lagstiftningsmetoder, oavsett vilka, bör ske i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Parlamentet påpekar att kommissionen måste fastställa de villkor och begränsningar som skall gälla för parterna under dessa omständigheter. Även om det är möjligt att använda alternativa metoder under kommissionens överinseende får detta inte påverka Europaparlamentets rätt att motsätta sig dessa metoder.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att förenklingsprocessen, och en allmän förbättring av lagstiftningens kvalitet, på EU-nivå inte motverkas på nationell nivå genom nationella bestämmelser eller tekniska hinder. Kommissionen uppmanas att leda och övervaka denna process även på nationell nivå, till exempel genom att fungera som ett centrum för insamling och spridning av bästa metoder som utvecklats inom unionen och medlemsstaterna, även utifrån intressenternas synpunkter.

13.

Europaparlamentet betonar att regelbundna och grundliga konsekvensanalyser spelar en nyckelroll i förenklingsprocessen och att sådana analyser bör beaktas av rådet och parlamentet när ändringsförslag görs till ett förslag under lagstiftningsprocessen.

14.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

—

med beaktande av EG-fördraget, i synnerhet artiklarna 211, 230 och 249,

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt utskottet för kultur och utbildning (A6-0259/2007), och av följande skäl:

A.

Det allmänt använda begreppet icke-bindande instrument (s.k. soft law) är tvetydigt och vanskligt och bör undvikas i de olika gemenskapsinstitutionernas dokument.

B.

Distinktionen mellan ”dura lex” och ”mollis lex” leder till begreppsförvirring och bör inte accepteras eller erkännas.

C.

Icke-bindande instrument, såsom rekommendationer, grön- och vitböcker och rådsslutsatser har inte något rättsligt värde, och de är inte heller rättsligt bindande.

D.

Icke-bindande instrument erbjuder inte något fullgott juridiskt skydd.

E.

Att på bred front ta till icke-bindande instrument skulle innebära att man övergick från den unika gemenskapsmodellen till modellen för en traditionell internationell organisation.

F.

För närvarande pågår en diskussion om hur Europeiska unionens regleringsfunktion skulle kunna göras effektivare med hänsyn till både icke-bindande och bindande instrument.

G.

I målet Van Gend en Loos fastställde EG-domstolen att fördraget ”är något mer än ett avtal som enbart skapar ömsesidiga skyldigheter mellan de avtalsslutande staterna. ( ...) Europeiska ekonomiska gemenskapen utgör en ny rättsordning inom folkrätten till vars förmån staterna, låt vara inom begränsade områden, har inskränkt sina suveräna rättigheter och som inte enbart medlemsstaterna utan även dessas medborgare lyder under. ( ...) På samma sätt som gemenskapsrätten ålägger de enskilda förpliktelser, är den avsedd att oberoende av medlemsstaternas lagstiftning skapa rättigheter som blir en del av de enskildas rättsliga arv. Rättigheterna uppkommer inte enbart då detta uttryckligen sägs i fördraget, utan även på grund av de skyldigheter som fördraget på ett väl angivet sätt ålägger såväl de enskilda som medlemsstaterna och gemenskapens institutioner”. (1)

H.

Gemenskapsrätten kan således särskiljas från folkrätten genom det faktum att den är bindande, inte bara för staterna utan även för de enskilda som får rättsligen bindande rättigheter genom den. Gemenskapsrätten inbegriper också en uppsättning institutioner, bland andra Europaparlamentet som väljs direkt av EU:s medborgare. Därutöver grundar sig rättsordningen i EU på demokrati och rättsstatsprincipen vilket klargörs i artikel 6 i ingressen till EU-fördraget.

I.

Detta innebär att EU-institutionerna endast får handla i enlighet med legalitetsprincipen, det vill säga när det finns en rättslig grund för behörighet och inom gränserna för sina befogenheter. Det finns en EG-domstol för att se till att så sker.

J.

I de fall då gemenskapen har behörighet att lagstifta är det rätta tillvägagångssättet att EU:s demokratiska institutioner, nämligen parlamentet och rådet, antar lagstiftningen, om så tycks vara nödvändigt även med beaktande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Det är bara genom att lagstiftning antas genom de institutionella förfaranden som anges i fördraget som rättssäkerhet, rättsstatsprincipen, möjlighet till rättslig prövning och verkställighet kan garanteras. Detta medför också att den institutionella jämvikt som finns inskriven i fördraget respekteras, och ger möjlighet till öppenhet i beslutsfattandet.

K.

I allmänhet när gemenskapen har behörighet att lagstifta utesluter detta användningen av icke-bindande instrument eller uppföranderegler som fastställs i instrument som inte har fått rättsligen bindande verkan som sådan men som ändå kan ha en viss - indirekt - rättslig effekt och som syftar till och kan ge upphov till effekter i praktiken (2). Dessa har historiskt använts för att avhjälpa en brist på formell lagstiftningsförmåga och/eller medel för verkställande och är därför typiska för folkrätten.

L.

I de fall då fördraget uttryckligen föreskriver dem är icke-bindande instrument legitima, förutsatt att de inte används som ersättning för lagstiftning på områden där gemenskapen har lagstiftande behörighet och i fall där det tycks vara nödvändigt med gemenskapslagstiftning, med hänsyn tagen till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eftersom detta också skulle utgöra en överträdelse av principen om tilldelade särskilda befogenheter. Detta gäller med nödvändighet för kommissionens meddelanden där avsikten är att tolka gemenskapsrätten. Förberedande instrument såsom grön- och vitböcker utgör också ett legitimt bruk av icke-bindande instrument, liksom kungörelser och riktlinjer som offentliggörs av kommissionen för att förklara hur konkurrens- och statsstödspolitiken tillämpas.

M.

Sådana instrument som kan användas i tolkningssyfte eller under förberedande faser inför bindande rättsakter bör inte betraktas som lagstiftning och inte heller ges någon normerande verkan.

N.

En sådan situation skulle medföra förvirring och osäkerhet på ett område som, med tanke på medlemsstaterna och medborgarna, bör präglas av klarhet och säkerhet om rättsläget.

O.

Kommissionens initiativrätt respekteras av parlamentet, som samtidigt håller på sin rätt att få uppmana kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag (artikel 192 i EG-fördraget).

P.

Den öppna samordningsmetoden kan vara till nytta för att främja förverkligandet av den inre marknaden, men det är beklagligt att parlamentets och EG-domstolens roll där är mycket svag. På grund av detta demokratiska underskott i samband med den så kallade öppna samordningsmetoden får denna metod inte missbrukas för att kompensera för brister i gemenskapens lagstiftningsbehörighet och på så sätt de facto ge medlemsstaterna skyldigheter som kan likställas med lagstiftning, men som uppstår utan tillämpning av de lagstiftningsförfaranden som föreskrivs i fördraget.

Q.

I artikel 211 i EG-fördraget fastställs att ”För att säkerställa den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall kommissionen lämna rekommendationer ( ...) i ämnen som behandlas i detta fördrag, om fördraget uttryckligen anger detta eller kommissionen anser det nödvändigt”. Enligt artikel 249 femte stycket är emellertid rekommendationer inte bindande, och enligt domstolen är de ”rättsakter som inte ens i förhållande till dem de riktar sig till är avsedda att ha bindande verkan” (3) och ger inte upphov till rättigheter som de enskilda kan åberopa vid nationella domstolar (4). I artikel 230 i EG-fördraget utesluts annullering av rekommendationer eftersom dessa inte är bindande.

R.

Emellertid har domstolen framhållit att ”rättsakterna i fråga likväl inte kan vara helt utan rättsverkningar. De nationella domstolarna är skyldiga att vid lösande av tvister ta hänsyn till rekommendationerna, särskilt när dessa bidrar till tolkningen av nationella bestämmelser som antagits för deras genomförande, eller när de har till syfte att utfylla bindande gemenskapsrättsliga bestämmelser” (5),

S.

Det är möjligt att rekommendationerna, om de används utan tillräcklig omsorg, kan få till följd att vissa av kommissionens dokument uppfattas som verkningslösa.

T.

I artikel I-33 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa finns en liknande bestämmelse som den i artikel 211 i EG-fördraget men med följande tillägg: ”När ett utkast till lagstiftningsakt läggs fram för Europaparlamentet och rådet skall dessa avstå från att anta akter som inte anges i det lagstiftningsförfarande som är tillämpligt på det berörda området.”

U.

Kommissionen antog 2005 en rekommendation om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet på grundval av artikel 211 i EG-fördraget som beskrevs som en icke-bindande rättsakt, utformad för att ge marknaden en möjlighet att gå i rätt riktning, och skenbart utformad för att fylla ut de befintliga direktiven om upphovsrätt i informationssamhället (6) och om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter (7). Eftersom huvudsyftet är att uppmuntra gränsöverskridande rättigheter och rekommendera hur dessa bör regleras verkställer kommissionen särskilda politikalternativ genom icke-bindande instrument.

V.

Kommissionen har för avsikt eller tycks överväga att handla genom rekommendationer på andra områden där gemenskapen har lagstiftande behörighet, inklusive när det gäller reglering av upphovsrättsavgifter och begränsningar av revisorers ansvar.

W.

Projektet med en europeisk avtalsrätt fortsätter dessutom att vara icke-bindande.

X.

När gemenskapen har lagstiftande behörighet men den politiska viljan tycks saknas för att lagstifta kan användningen av icke-bindande instrument leda till att de lagstiftande organ som egentligen är behöriga kringgås, att demokrati- och rättsstatsprinciperna enligt artikel 6 i EU-fördraget och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna enligt artikel 5 i EG-fördraget åsidosätts och att kommissionen överskrider sina befogenheter.

Y.

Icke-bindande instrument tenderar också att skapa en uppfattning hos allmänheten om en ”överbyråkrati” som inte bara är avlägsen medborgarna utan till och med medborgarfientlig, utan någon demokratisk legitimitet, som är beredd att göra upp med företrädare för mäktiga intressen utom synhåll för medborgarna, varvid förhandlingarna är varken öppna eller begripliga för medborgarna, och de kan väcka legitima förväntningar hos berörda tredje parter (t.ex. konsumenter) som sedan inte har något sätt att försvara dem inför rätta när de ställs inför akter som har negativa rättsliga konsekvenser för dem.

Z.

Arbetet med att förbättra lagstiftningen bör inte undergrävas genom att man tillåter gemenskapens verkställande organ att faktiskt lagstifta genom icke-bindande instrument och därigenom potentiellt undergräver rättsordningen i gemenskapen, undviker att blanda in det demokratiskt valda parlamentet och EG-domstolens rättsliga översyn samt fråntar medborgarna rättsmedel.

AA.

Det finns inget fastställt förfarande för samråd med parlamentet om den föreslagna användningen av icke-bindande instrument, såsom rekommendationer och tolkningsmeddelanden.

1.

Europaparlamentet anser att i gemenskapen utgör icke-bindande rättsakter alltför ofta ett tvetydigt och ineffektivt instrument som kan ha en skadlig effekt på gemenskapslagstiftningen och den institutionella jämvikten och som bör användas försiktigt även när de är tillåtna enligt fördraget.

2.

Europaparlamentet påminner om att icke-bindande instrument inte kan ersätta rättsakter och rättsliga instrument som skapats för att trygga kontinuiteten i lagstiftningsprocessen, i synnerhet när det gäller kultur- och utbildningsfrågor.

3.

Europaparlamentet betonar att alla EU-institutioner, och även Europeiska rådet, måste överväga både lagstiftning och icke-lagstiftning som valmöjligheter när de från fall till fall beslutar om vilken åtgärd, om någon, som skall vidtas.

4.

Den öppna samordningsmetoden är enligt Europaparlamentets uppfattning oroande ur rättslig synvinkel, eftersom den inte innebär tillräcklig parlamentarisk delaktighet och tillräcklig rättslig granskning. Den bör därför användas endast i undantagsfall, och man bör undersöka möjligheter att låta parlamentet bli delaktigt i detta förfarande.

5.

Europaparlamentet beklagar kommissionens användning av icke-bindande instrument när de används i stället för EU-lagstiftning, som fortsätter att vara nödvändig som sådan, med hänsyn till tagen subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen, eller när EG-domstolens rättspraxis utvidgas till outforskad mark.

6.

Europaparlamentet uppmanar institutionerna att agera i enlighet med artikel I-33 i konstitutionsfördraget genom att avstå från att anta icke-bindande instrument när förslag till lagstiftning står under övervägande. Denna skyldighet gäller redan i det nuvarande rättsläget, nämligen enligt rättsstatsprincipensom föreskrivs i artikel 6 i EU-fördraget.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra särskilda insatser för att garantera öppenhet och insyn, synlighet och offentlig ansvarsskyldighet inom processen för antagande av icke-bindande gemenskapsregler, samt att öka användningen av konsekvensbedömningar i beslutsprocessen.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt överväga de konsekvenser som icke-bindande instrument får för konsumenterna och deras möjligheter till rättelse, innan den föreslår någon åtgärd som omfattar sådana icke-bindande instrument.

9.

När det gäller kommissionens grön- och vitböcker följer det inga omedelbara rättsliga skyldigheter av dessa. Europaparlamentet anser dock att antagandet av samrådsdokument och politiska avsiktsförklaringar inte bör ses som något som medför en rättslig skyldighet att anta motsvarande reglering.

10.

Europaparlamentet anser att tolkningsmeddelanden från kommissionen bör utfärdas i det legitima syftet att skapa rättssäkerhet, men att de inte bör utfärdas i andra syften. I de fall då tolkningsmeddelanden fastställer nya skyldigheter utgör de en otillåten utökning av lagstiftningen genom icke-bindande instrument. Om ett meddelande innehåller detaljreglering vars bestämmelser inte omedelbart ingår i de grundläggande friheterna enligt fördraget skall meddelandet betraktas som avvikande från sitt egentliga syfte och därmed vara ogiltigt (8).

11.

Meddelanden som uppfyller dessa kriterier bör således begränsas till de fall där lagstiftarna, det vill säga parlamentet och rådet, uppmanat kommissionen att utarbeta relevanta tolkningsmeddelanden. Europaparlamentet anser att det är förbehållet lagstiftaren att konkretisera fördraget och åt domstolen att tolka det.

12.

Europaparlamentet anser att standardisering och uppföranderegler utgör viktiga element i självregleringen. Standardisering får dock inte leda till överreglering och därmed utgöra en extra belastning särskilt för små och medelstora företag. Därför bör man i de berörda rättsliga grunderna bygga in skyddsregler mot överreglering.

13.

Europaparlamentet påpekar att även om det är lagligt att kommissionen använder sig av lagstiftningsförberedande dokument bör den lagstiftningsförberedande processen inte missbrukas eller förhalas i onödan. På områden såsom avtalsrättsprojektet måste kommissionen förr eller senare besluta huruvida den skall göra bruk av sin initiativrätt eller inte och på vilken rättslig grund.

14.

Europaparlamentet betonar att parlamentet, gemenskapens enda demokratiskt valda institution, för närvarande inte hörs om användningen av icke-bindande instrument, såsom kommissionens rekommendationer/som grundar sig på artikel 211 i EG-fördraget, och tolkningsmeddelanden och andra dokument av liknande karaktär.

15.

Interinstitutionella avtal kan få rättslig verkan endast EU-institutionerna emellan. De utgör således inte några icke-bindande instrument i bemärkelsen rättslig verkan gentemot tredje part.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med parlamentet utveckla en arbetsmetod som garanterar att de demokratiskt valda organen deltar, bland annat eventuellt genom ett avtal mellan institutionerna, och således att utveckla en effektivare kontroll av behovet av icke-bindande instrument.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med parlamentet om hur parlamentets åsikt kan inhämtas innan kommissionen antar icke-bindande instrument, så att sådana förslag till ickebindande instrument kan granskas och för att undvika att det verkställande organet missbrukar sina befogenheter. Europaparlamentet föreslår sålunda att ett samråd inleds om ett interinstitutionellt avtal i denna fråga. I avtalet bör man i synnerhet se till att åtgärda den motstridighet som uppstått mellan å ena sidan artiklarna 211, 249.5 och 230 i EG-fördraget och å andra sidan EG-domstolens rättspraxis, i det att EG-domstolen fastställer att de nationella domstolarna i sina kommande avgöranden måste tahänsyn till rekommendationer som enligt fördragen egentligen inte är bindande.

18.

När det gäller att bidra till att minska misstron hos medborgarna mot integrationen inom EU och de värderingar som ligger till grund för unionen, framhåller Europaparlamentet på nytt vikten av att parlamentet, som den viktigaste företrädaren för EU-medborgarnas intressen, involveras i alla typer av beslutsfattande.

19.

Europaparlamentet betonar att man genomgående bör undvika att använda uttrycket icke-bindande instrument (soft law) och att åberopa sådana instrument i de olika EU-institutionernas officiella handlingar.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”En inre marknad för medborgarna - Delrapport till Europeiska rådets vårmöte 2007” (KOM(2007)0060),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europeiska rådet med titeln ”En agenda för EU-medborgarna - EU skall visa resultat” (KOM(2006)0211),

—

med beaktande av kommissionens meddelande inför Europeiska rådets vårmöte med titeln ”Genomförandet av den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning - Ett år av resultat” (KOM(2006)0816),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Årlig politisk strategi för 2008” (KOM(2007)0065),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln ”Den inre marknaden för varor: en hörnsten för Europas konkurrenskraft” (KOM(2007)0035),

—

med beaktande av kommissionens grönbok om översynen av konsumentregelverket (KOM(2006)0744),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”En strategisk översyn av programmet ’Bättre lagstiftning’ inom Europeiska unionen” (KOM(2006)0689),

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 8-9 mars 2007,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2007 om sociala tjänster av allmänt intresse i Europeiska unionen (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om effekterna och konsekvenserna av att undanta vårdtjänster från direktivet om tjänster på den inre marknaden (2),

—

med beaktande av slutförklaringen från den fjärde europeiska konferensen för hantverkssektorn och småföretagen, vilken hölls i Stuttgart den 16-17 april 2007,

—

med beaktande av Berlindeklarationen av den 25 mars 2007,

—

med beaktande av kommissionens ekonomiska rapport nr 271 med titeln ”Steps towards a deeper economic integration: the Internal Market in the 21st century - A contribution to the Single Market Review”,

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0295/2007), och av följande skäl:

A.

Den inre marknaden har varit en succé utan motstycke i Europa eftersom den har lett till ett större utbud och lägre priser för konsumenterna, skapat ett konkurrenskraftigt och dynamiskt företagsklimat och möjliggjort ett utbyte av idéer och erfarenheter mellan de europeiska folken.

B.

Lissabonstrategin har lyft fram målet om social sammanhållning och gett den sociala dimensionen i EU:s sektorspolitik en större roll.

C.

Den inre marknaden och dess fyra grundstenar, dvs. den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital, har på ett avgörande sätt bidragit till den europeiska integrationen.

D.

Den inre marknadens inrättande 1992 baserade sig på följande tre principer:

E.

Lissabonstrategin kommer att leda till strukturreformer i medlemsstaterna och marknadsöppningar men kommer också att öka behovet av regleringar för att garantera en sund konkurrens.

F.

Antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (3) har möjliggjort stora framsteg på vägen mot fullbordandet av den inre marknaden för tjänster.

G.

Tack vare euron har den inre marknaden blivit öppen, effektiv och lättillgänglig.

H.

Det finns alltjämt öppna och dolda protektionistiska tendenser i medlemsstaternas förvaltningar.

I.

Det finns fortfarande många hinder för genomförandet av de fyra grundläggande friheterna. Det är nödvändigt att förbättra den inre marknadens funktion och att fokusera på att få till stånd en inre marknad utan hinder.

J.

Det är angeläget att ta fram en dynamisk, övergripande och flexibel strategi för den inre marknaden för att på så sätt vinna folkets stöd.

K.

Det är angeläget att fullborda liberaliseringen av nätverksuppbyggda industrier såsom transport-, telekommunikations-, post- och energiöverföringssektorerna, som per definition är avsedda att koppla samman företag och privatpersoner. Att utveckla och liberalisera dessa industrier är därför det bästa man kan göra för att fullborda den inre marknaden inom ramen för en ansvarsfull marknadsekonomi som understöds av effektiva lagstiftningsmekanismer.

L.

Under senare år har Europeiska unionen antagit diverse lagstiftningsåtgärder för att förbättra den inre marknaden för finansiella tjänster, såsom banktjänster, kapitalförvaltning, försäkringar, pensionsfonder och redovisningstjänster, vilket har medfört fördelar både för företagen och konsumenterna och gjort EU till en global ledare, trendsättare och normgivare inom branschen för finansiella tjänster.

M.

Även om ordentliga framsteg har gjorts när det gäller att fullborda den inre institutionsmarknaden för finansiella tjänster, finns det än så länge mycket få tecken på att detta också har medfört väsentliga förändringar på privatmarknaden, vilket ofta berott på medborgarnas kulturella och traditionsbundna preferenser, men också på rättsliga och skattemässiga hinder.

N.

Kommissionen har ett viktigt ansvar att se till att konkurrensbestämmelserna efterlevs, så att rättvisa och lika villkor för EU:s företag kan garanteras och så att EU:s konsumenter kan utnyttja den inre marknadens alla fördelar.

O.

Även om medlemsstaterna kommer att behålla sin behörighet i skattefrågor kan kommissionen ändå spela en värdefull roll beträffande vissa aspekter av skattepolitiken, vilket främjar uppkomsten av en verklig inre marknad.

P.

Det är angeläget att minska den administrativa bördan för företagen, inte minst för de små och medelstora företagen.

Q.

Europeiska unionen har ett innovationsunderskott gentemot sina största konkurrenter.

R.

Den inre marknaden är det effektivaste verktyget för att klara av globaliseringsutmaningarna eftersom den gör det möjligt att stärka den europeiska ekonomins konkurrenskraft och dynamik.

S.

Kommissionen måste ta full hänsyn till EU:s utvidgning när dess politik, särskilt politiken för den inre marknaden, tillämpas. Dessutom måste kommissionen till fullo beakta politikens effekter i de nya medlemsstaterna och nya utvecklingstendenser, till exempel samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen.

T.

Utvidgningen, som har ökat möjligheterna att dra fördel av den inre marknaden, har också inneburit en utmaning när det gäller hur väl marknaden fungerar, på grund av att dess medlemmar skiljer sig alltmer åt. Skillnader i företagsbeskattning kan medföra en risk för spänningar mellan medlemsstaterna.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens aktiva roll och framåtblickande vision för den inre marknaden och det arbete som man lagt ned på att se över den inre marknaden, och betonar vikten av att samtliga berörda aktörer engageras i denna process.

2.

Europaparlamentet hoppas att man vid översynen av den inre marknaden kan visa EU-medborgarna alla de fördelar som ett fullbordande av den inre marknaden kan innebära. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att minska klyftan mellan den inre marknadens potential och dess faktiska tillämpning.

3.

Europaparlamentet betonar vikten av att garantera att den inre marknaden kommer alla medborgare till del. Parlamentet anser att vissa utsatta grupper inte har full tillgång till den inre marknaden, och påminner om att det i förklaring 22 som bifogats till slutakten till Amsterdamfördraget fastställs att gemenskapen skall beakta funktionshindrade personers behov när åtgärder utarbetas enligt artikel 95 i fördraget.

4.

Europaparlamentet hoppas att förbindelserna med de nationella parlamenten kan förstärkas, så att problemen och fördelarna med den inre marknaden blir tydligare för företrädarna för medborgarna i medlemsstaterna. I detta sammanhang lyfter parlamentet fram den konstruktiva dialog som finns mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet inom ramen för de årliga mötena om Lissabonagendan. Parlamentet betraktar denna dialog som ett bra exempel på samarbete som skulle kunna utökas i framtiden.

5.

Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att sätta i kraft innehållet i slutförklaringen från den fjärde europeiska konferensen för hantverksföretagen och småföretagen, med tanke på att dessa företag har en central roll i den europeiska ekonomin. Parlamentet begär därför att dessa slutsatser beaktas när gemenskapspolitik utarbetas och genomförs, särskilt inom ramen för översynen av den inre marknaden och översynen av politiken för de små och medelstora företagen.

6.

Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte känner ett tillräckligt praktiskt egenansvar för den inre marknaden.

7.

Europaparlamentet konstaterar att en inre marknad som har som mål att skapa livskvalitet måste ta hänsyn till skyddet av miljön och konsumenterna.

8.

Europaparlamentet anser att nya politiska initiativ i större utsträckning bör bygga på en analys av vilka konsekvenser de har för olika marknader, olika ekonomiska sektorer, miljön och det sociala området.

9.

Europaparlamentet påpekar att social och territoriell sammanhållning är en av de centrala faktorerna på den inre marknaden och betonar därför vikten av att stärka medborgarnas förtroende genom att främja gemensamma sociala mål och miljömål i medlemsstaterna, till exempel bra arbetstillfällen, jämställdhet, folkhälsoskydd och miljöskydd. Samtidigt är det viktigt att respektera den kulturella mångfalden i Europa. Kommissionen uppmanas att se till att EU utövar sin skyddsfunktion på dessa områden. Dessutom uppmanas kommissionen att förhindra konkurrerande lagstiftning mellan medlemsstaterna.

10.

Europaparlamentet understryker att social sammanhållning i kombination med ett konsekvent konsumentskydd kan ge allmänheten en bättre förståelse för fördelarna med den inre marknaden.

11.

Europaparlamentet betonar vikten av att uppmuntra fri rörlighet för arbetstagare på den inre marknaden. Parlamentet påpekar att den fria rörligheten för arbetstagare inom unionens gränser är en stor fördel som gynnar företagens konkurrenskraft, och att den främjar innovation genom utbyte av know-how och genom ökad konkurrens.

12.

Europaparlamentet betonar att en bra politik för den inre marknaden är av grundläggande betydelse för att kunna stimulera innovation genom ökad konkurrens och för att kunna skapa ett företagsvänligt klimat, vilket är av särskild vikt för små och medelstora företag. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas framför allt att vidta praktiska åtgärder för att stödja hantverksföretagens och småföretagens innovativa potential, särskilt redskap för finansiering av innovation som är avpassade efter dessa företags särskilda egenskaper.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en global strategi för immateriella rättigheter och att stärka skyddet av dessa rättigheter för att stödja innovation, främja EU:s industrikapacitet och gynna dess tillväxt. Parlamentet betonar vikten av att skapa ett gemenskapspatent och ett högkvalitativt, kostnadseffektivt och innovationsvänligt rättssystem för europeiska patent som är förenligt med EG-domstolens befogenheter. Parlamentet noterar kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om ett förbättrat patentsystem i Europa (KOM(2007)0165).

14.

Europaparlamentet anser att en reell konkurrenspolitik kommer att göra det möjligt att öka konsumenternas förtroende och sörja för att medborgarna får ett större utbud, lägre priser och bättre kvalitet. Kommissionen uppmanas att undersöka hur konkurrenspolitiken bättre kan integreras i den bredare politiken för den inre marknaden.

15.

Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att bekämpa bedrägerier och piratkopiering på den inre marknaden.

16.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att ta itu med klimatförändringarna och att verka för en hållbar utveckling, vilket bara kan uppnås med en balanserad energimix, och betonar att en inremarknadspolitik som främjar hållbar och konkurrenskraftig energi är av avgörande betydelse för att dessa mål skall kunna uppnås. Parlamentet välkomnar de ovannämnda slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel men beklagar att kärnkraftens roll inte nog betonas.

17.

I enlighet med regeringskonferensens mandat för 2007 (avsnitt III, punkt 19 i) (4) beträffande ett protokoll om tjänster av allmänt intresse, vilket kommer att bifogas fördragen, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i en första etapp fastställa hur man skall komma till rätta med det oklara rättsläget när det gäller tjänster av allmänt intresse, särskilt reglerna för statligt stöd och offentlig upphandling. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ som syftar till att reda ut oklarheter när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster av allmänt intresse på den inre marknaden. Kraftfulla och moderna tjänster av allmänt intresse är nödvändiga för att uppnå allmännyttiga mål såsom exempelvis social och territoriell sammanhållning, miljöskydd och kulturell mångfald.

18.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att stärka konsumenternas rättigheter på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar därför kommissionens grönbok om översynen av konsumentlagstiftningen. De nuvarande minimiharmoniseringsbestämmelser som ingår i de åtta direktiv som omfattas av översynen ökar den rättsliga osäkerheten för företagen och konsumenterna. Parlamentet anser således, utan att vilja föregripa resultatet av samrådet, att den mest lämpliga metoden för att öka konsumenternas förtroende kan vara ett s.k. blandat tillvägagångssätt med ett horisontellt instrument.

19.

Europaparlamentet påminner om att bara 6 procent av konsumenterna använder sig av gränsöverskridande e-handel med varor. Parlamentet understryker därför vikten av att stärka konsumenternas förtroende i samband med gränsöverskridande köp genom att sätta stopp för fragmenteringen av den inre marknaden i den digitala miljön. Kommissionen uppmuntras i detta syfte att ge sitt stöd till en lämplig ram för att utveckla e-handeln. Dessutom uppmanas kommissionen att förbättra lagstiftningens kvalitet, stärka konsumenternas rättigheter och förbättra de små och medelstora företagens ställning på marknaderna.

20.

Europaparlamentet betonar att varken konsumenter eller tjänsteleverantörer alltid kan avgöra vilket rättssystem som är tillämpligt på varje aspekt av deras verksamhet. Kommissionen uppmanas därför att föreslå ett förtydligande av den samverkan som finns mellan internationella privaträttsliga instrument och inremarknadsregler, så att det inte råder något tvivel om när ursprungs- eller värdlandets lagar eller bestämmelser gäller, och så att det inte finns några luckor i det ansvarssystem som gäller för tjänsteleverantörerna.

21.

Europaparlamentet efterlyser en fortsatt utveckling av standarder i syfte att ytterligare förbättra tillgängligheten för funktionshindrade, äldre och barn. Parlamentet betonar den betydelse som standardiseringarna har haft när det gäller stadsbussar, hissar, elektroniska apparater och informations- och kommunikationsteknik (IKT). Standardiseringarna har nämligen medfört att fördelarna med den inre marknaden även har kommit utsatta medborgare till del. Dessutom har de skapat större tydlighet och förebyggt hinder för industrin i unionen.

22.

Europaparlamentet betonar att offentliga kontrakt måste tilldelas på ett rättvist och öppet sätt enligt reglerna för offentlig upphandling och att de också kan bidra till att främja innovation och teknisk utveckling och uppfylla miljökrav och sociala krav, bland annat tillgänglighet för funktionshindrade. Kommissionen uppmanas att förbättra de små och medelstora företagens tillträde till offentlig upphandling och att upphandla i den förkommersiella fasen för att på så sätt förbättra innovationskapaciteten på den inre marknaden.

23.

Europaparlamentet anser att fri rörlighet för varor är central betydelse för den inre marknadens effektivitet. Parlamentet påminner om att 25 procent av de varor som tillverkas i EU fortfarande inte omfattas av harmoniseringsåtgärder. Parlamentet välkomnar därför kommissionens initiativ att förbättra den inre marknadens funktion inom detta område. Medlemsstaterna uppmanas att fullt ut tillämpa ett ömsesidigt erkännande för att säkra genomförandet av denna grundläggande frihet, som är av intresse för konsumenterna och företagen.

24.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att avlägsna hindren för att inrätta ett gemensamt betalningsområde samt ytterligare avreglera marknaderna för posttjänster samtidigt som finansieringen av en effektiv service för alla garanteras.

25.

Europaparlamentet anser att fortsatt ekonomisk integration inom Europeiska unionen är nödvändig som ett bidrag till den hållbara tillväxten, särskilt genom lägre transaktionskostnader, större möjligheter till riskdelning och en effektivare resursfördelning.

26.

Europaparlamentet är av den uppfattningen att det rådande systemet för mervärdesskatter och punktskatter är ett hinder för fullbordandet av den inre marknaden, särskilt i samband med gränsöverskridande handel. Kommissionen uppmanas att undersöka skatteproblemen i samband med privatpersoners postorderhandel och Internethandel, och att lägga fram förslag till hur man kan underlätta för medborgarna att fullt ut dra fördel av den fria rörligheten för varor.

27.

Europaparlamentet uppmanar till särskild uppmärksamhet på de små och mindre företagens intressen på den inre marknaden, särskilt genom att göra rutinerna för företagsetablering billigare och snabbare, förbättra tillgången till riskkapital/startkapital, sänka kostnaderna och minska tidsåtgången för betaltjänster samt förbättra rörligheten för människor, varor och tjänster. Kommissionen uppmanas att se till att riskkapital från Europeiska investeringsfonden på ett ändamålsenligt sätt når små och medelstora företag och innovativa företag.

28.

Europaparlamentet anser att informella nätverk som Solvit och ECC-nätverket (European Consumer Centres Network) utgör ett viktigt komplement till de formella och rättsliga verktyg som står till medborgarnas och företagens förfogande. Parlamentet välkomnar initiativet att inrätta ett informationsnätverk för den inre marknaden (IMI - Internal Market Information System). Kommissionen uppmanas att öka sin personal och förbättra sin informationsstrategi för att göra dessa nätverk kända för medborgarna och företagen och se till att de blir så effektiva som möjligt.

29.

Europaparlamentet anser att man, för att åstadkomma snabbare lösningar av konflikter, måste undersöka utökat samråd och utnyttjandet av lämpliga mekanismer. Därför efterlyser parlamentet en effektiv snabbmekanism för gottgörelse genom ett medlingsförfarande på EU-nivå för att främja en snabb lösning av tvister som gäller reglerna för den inre marknaden.

30.

Europaparlamentet gläds åt kommissionens initiativ att minska företagens administrativa börda och uppmanar till fler sådana insatser för att förbättra tillgången till den inre marknaden utan att minska det nödvändiga skyddet för medborgarna, konsumenterna och de anställda.

31.

Europaparlamentet framhåller att ömsesidigt erkännande utgör ett viktigt inslag i den inre marknaden, vilket inte hindrar tillnärmning av lagstiftning där så är lämpligt.

32.

Europaparlamentet poängterar att 2000-talets inre marknad måste fungera inom ramen för nödvändiga och rimliga bestämmelser. Det kan bli nödvändigt med en mer omfattande harmonisering inom vissa områden, framför allt när det gäller finansiella tjänster som riktar sig till privatpersoner och mindre företag (däribland betalningsmedel) och skattesystemets mekanismer. Parlamentet välkomnar kommissionens grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden (KOM(2007) 0226). Parlamentet medger att dessa finansiella tjänster är av lokal karaktär men uppmanar kommissionen att ytterligare främja de åtgärder som redan vidtagits och som nu vidtas för att skapa förutsättningar för en inre marknad där konsumenterna och leverantörerna kan välja att delta. Parlamentet anser i detta syfte att konsumenttester av möjliga initiativ alltid bör genomföras. Kommissionen uppmanas att fullfölja sina förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

33.

Europaparlamentet betonar att ”bättre” lagstiftning inte nödvändigtvis innebär ”mindre” lagstiftning. Kommissionen uppmanas att överväga nya initiativ för att förbättra funktionen och integrationen av den inre marknaden och konsolidera och förenkla lagstiftningen.

34.

Europaparlamentet anser att kommissionens samrådsförfaranden bör vara mer öppna och riktade, så att alla aktörer, särskilt de små och medelstora företagen, uppmuntras att delta.

35.

Europaparlamentet anser att en skärpning av konkurrensen genom lagstiftningsreformer är den stimulans som Europa behöver för att förbättra produktiviteten. Parlamentet upprepar att dess rättigheter i samband med lagstiftningsreformer måste respekteras fullt ut.

36.

Europaparlamentet anser att kommissionens konsekvensbedömningar bör vara mer följdriktiga och fästa större avseende vid samtliga aktörers åsikter. Parlamentet välkomnar därför inrättandet av kommissionens konsekvensbedömningsnämnd och uppmanar kommissionen att offentliggöra nämndens yttranden. Vidare önskar parlamentet få utföra fler konsekvensbedömningar som underlag för sina förslag.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införliva ett ”inremarknadstest” i mekanismerna för bättre lagstiftning, vilket efterlysts av parlamentet, för att se till att lagstiftarna alltid tar hänsyn till de följder som deras åtgärder har för de fyra friheterna på den inre marknaden liksom till de övriga aspekter som måste beaktas, särskilt hållbarheten och sysselsättningen.

38.

Europaparlamentet påpekar att utvärderingar också bör utföras efter det att lagar antagits för att kontrollera att bestämmelserna fungerar så som det var tänkt och för att uppmärksamma eventuella oförutsedda negativa konsekvenser.

39.

Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning om att samreglering och självreglering är verktyg som kan fungera som komplement till lagstiftningsinitiativ inom vissa områden, förutsatt att den lagstiftande myndighetens befogenheter respekteras. Parlamentet understryker också att det på vissa områden är effektivt med förstärkt samarbete, vilket kan leda till en frivillig harmonisering.

40.

Europaparlamentet anser att införlivandeunderskottet är ett av de största hindren för fullbordandet av den inre marknaden och att medlemsstaterna skall ansvara för att förbättra införlivandet och genomförandet av EU-lagstiftningen. Parlamentet gläds över uppgifterna om att införlivandet av EU-lagstiftningen i nationell lagstiftning har förbättrats och över den målsättning som fastställdes vid Europeiska rådets ovannämnda möte om att se till att underskottsmålet i fråga om införlivandet av gemenskapslagstiftningen gradvis minskas till 1 procent. Medlemsstaterna uppmanas att avhålla sig från nationell överreglering (”gold plating”).

41.

Europaparlamentet framhåller vikten av att stärka och förbättra förvaltningssamarbetet mellan de myndigheter i medlemsstaterna som är ansvariga för den inre marknaden.

42.

Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater vidtar åtgärder för att skydda sin hemmamarknad. Parlamentet understryker att det är viktigt att skapa lika villkor på hela den inre marknaden och att en väl fungerande inre marknad utgör en konkurrensfördel för EU med hänsyn till globaliseringen.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av den interna politiken systematiskt utvärdera och ta hänsyn till jämförbar politik i EU:s viktigaste partnerländer, såsom bland annat USA, Ryssland, Kina, Indien, Brasilien och Japan, för att förbättra EU:s konkurrenskraft och undanröja hindren för världshandeln.

44.

Europaparlamentet betonar att initiativ som syftar till att öka konkurrenskraften inte behöver leda till att EU:s normer sänks. Det är viktigt att utveckla en konstruktiv och balanserad dialog med de externa parterna för att på så sätt påverka utarbetandet av internationella normer.

45.

Europaparlamentet noterar kommissionens initiativ att inleda en grundlig översyn av unionens handelspolitiska skyddsinstrument. Parlamentet betonar att verkningsfulla handelspolitiska skyddsinstrument är av central betydelse för konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen i en snabbt föränderlig världsekonomi. Parlamentet påminner om att EU bör bibehålla sin ledarroll när det gäller att förbättra och stärka disciplinen på WTO-nivå.

46.

Europaparlamentet anser att EU bara kommer att kunna lyckas i en global ekonomi om man i förhållande till sina handelspartner har en lika hög eller rentav högre innovativ kapacitet. Parlamentet vidhåller att EU behöver specifika åtgärder för att göra den inre marknaden mer innovativ. EU-institutionerna uppmanas dessutom att se till att unionen agerar som en enhet i samband med framtida tendenser i den globala ekonomin för att på så sätt säkra effektiviteten i unionens handelspolitiska skyddsåtgärder och dess hållbara konkurrenskraft. Den transatlantiska inre marknaden skulle kunna vara ett lämpligt instrument för dessa ändamål.

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.