19.6.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 160/1

---

Meddelande från kommissionen om frivilliga system och normalvärden i EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen

2010/C 160/01

1.   INLEDNING

År 2009 införde EU ett bindande hållbarhetssystem som var det mest omfattande och avancerade i sitt slag någonstans i världen. I direktivet om förnybar energi (1) fastställs dessa hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Motsvarande kriterier för biodrivmedel finns i direktivet om bränslekvalitet (2). De gäller för biodrivmedel/flytande biobränslen som producerats i EU och för importerade biodrivmedel/flytande biobränslen. Medlemsstaterna ska se till att de ekonomiska aktörerna uppfyller hållbarhetskriterierna då biodrivmedel/flytande biobränslen beaktas för de syften (3) som anges i direktivet om förnybar energi, direktivet om bränslekvalitet, gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (4) och förordningen om koldioxidutsläppen från personbilar (5).

Hållbarhetssystemet innehåller följande två redskap som är avsedda att minska den administrativa belastningen för ekonomiska aktörer:

1.	Möjligheten att använda erkända ”frivilliga system” eller ”bilaterala och multilaterala avtal” för att visa att vissa eller samtliga hållbarhetskriterier är uppfyllda.

2.	Möjligheten att använda ”normalvärden” som fastställs i direktivet för att visa att hållbarhetskriteriet avseende minskningar av växthusgasutsläppen är uppfyllt.

Kommissionen kan besluta att frivilliga system eller bilaterala och multilaterala avtal som ingås av EU innehåller tillförlitliga uppgifter beträffande hållbarhetskriterierna. Kommissionen kan lägga till normalvärden för nya produktionsmetoder för biodrivmedel/flytande biobränslen och uppdatera befintliga värden. Detta meddelande beskriver hur kommissionen tänker fullgöra det ansvar som leder fram till sådana beslut. Det innehåller information till medlemsstater, tredjeländer, ekonomiska aktörer och icke-statliga organisationer.

Parallellt med detta meddelande har kommissionen antagit ett meddelande om det praktiska genomförandet av EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen och om beräkningsregler för biodrivmedel (6) som syftar till att underlätta ett konsekvent genomförande av hållbarhetssystemet.

I detta meddelande används numren på artiklarna i direktivet om förnybar energi för att hänvisa till specifika bestämmelser. Av tabellen framgår var motsvarande bestämmelser för biodrivmedel finns i direktivet om bränslekvalitet. De hänvisningar som i detta meddelande görs till ”direktivet” avser direktivet om förnybar energi. I de fall direktivet om bränslekvalitet innehåller en motsvarande bestämmelse gäller de på motsvarande sätt för det direktivet.

Tabell 1.   artiklar och bilagor som detta meddelande hänvisar till.

Direktivet om förnybar energi	Direktivet om bränslekvalitet
Artikel 17: Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen	Artikel 7b: Hållbarhetskriterier för biodrivmedel
Artikel 18: Kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen	Artikel 7c: Kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel
Artikel 19: Beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel och flytande biobränslen	Artikel 7d: Beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel under hela livscykeln
Artikel 24: Öppenhetsplattform (7)	ingår ej (8)
Artikel 25: Kommittéer	ingår ej
Bilaga V: Bestämmelser för beräkning av växthusgaspåverkan av biodrivmedel, flytande biobränslen och deras fossila motsvarigheter	Bilaga IV: Bestämmelser för beräkning av växthusgaspåverkan från biodrivmedel under hela livscykeln

2.   FRIVILLIGA SYSTEM

De ekonomiska aktörerna ska kunna visa för medlemsstaterna att hållbarhetskriterierna beträffande minskning av växthusgasutsläpp, mark som har stort värde för den biologiska mångfalden och mark med stora kollager (9) har uppfyllts (10). De kan göra detta på tre sätt:

1.	Genom att förse relevant nationell myndighet med uppgifter, i enlighet med de krav som medlemsstaten har fastställt (ett ”nationellt system”) (11).

2.	Genom att använda ett ”frivilligt system” som kommissionen har erkänt för detta ändamål (12).

3.	I enlighet med villkoren i bilaterala eller multilaterala avtal som EU har ingått med tredjeländer och som kommissionen har erkänt för detta ändamål (13).

Ett frivilligt system bör omfatta vissa eller samtliga av direktivets hållbarhetskriterier (14). Det får också omfatta andra hållbarhetsaspekter (15) som inte omfattas av kriterierna i direktivet (16).

Då kommissionen får en begäran om erkännande av ett frivilligt system ska den bedöma huruvida systemet uppfyller de relevanta kraven. Bedömningsförfarandet beskrivs nedan.

2.1   Förfarande för bedömning och erkännande

När det gäller bedömningen av system har kommissionen för avsikt att

—	påbörja bedömningsförfarandet när en begäran om erkännande inkommer,

—	bedöma ett system oavsett ursprung, om det t.ex. har tagits fram av en statlig eller privat organisation,

—	bedöma ett system oavsett om något annat erkänt system redan omfattar samma typ av råvaror, område etc.,

—	bedöma ett system mot bakgrund av hållbarhetskriterierna i direktivet (17) och kraven för bedömning och erkännande i nästa avsnitt,

—	bedöma huruvida systemet också kan användas som källa för tillförlitliga uppgifter om andra hållbarhetsaspekter (18) som inte omfattas av hållbarhetskriterierna i direktivet (19).

Om det vid bedömningen visar sig att systemet uppfyller hållbarhetskriterierna och kraven för bedömning och erkännande har kommissionen för avsikt att

—	inleda förfarandet (20) som ska mynna ut i att kommissionen antar ett beslut,

—	erkänna systemet oavsett ursprung, om det t.ex. har tagits fram av en statlig eller privat organisation,

—	erkänna systemet oavsett om något annat erkänt system redan omfattar samma typ av råvaror, område etc.,

—	i regel erkänna systemet för den längsta tillåtna perioden på fem år (21),

—	i beslutet ange vilken eller vilka delar av direktivets hållbarhetskriterier som omfattas av systemet,

—	i beslutet ange för vilka eventuella andra hållbarhetsaspekter systemet innehåller tillförlitliga uppgifter (22),

—	hänvisa till beslutet på kommissionens öppenhetsplattform när det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Om bedömningen visar att ett system inte uppfyller kraven ska kommissionen informera den organisation som lämnat in begäran om detta.

Om innehållet i ett frivilligt system, efter det att det har erkänts, ändras så att grunden på vilken det ursprungligen erkändes kan påverkas förväntar sig kommissionen att bli underrättad därom. Kommissionen kan då bedöma huruvida det ursprungliga erkännandet fortfarande är giltigt.

2.2   Krav för bedömning och erkännande

Ett frivilligt system bör omfatta vissa eller samtliga av direktivets hållbarhetskriterier (23). Systemet skulle behöva omfatta ett system för kontroll (24), för vilket krav fastställs i detta avsnitt.

2.2.1   Dokumentation

Ett villkor för att delta i frivilliga system bör vara att de ekonomiska aktörerna

—	har ett system som kan granskas med avseende på de underlag som är förknippade med den försäkran de lämnar eller har som grund,

—	behåller underlagen i minst fem år, och

—	åtar sig ansvaret att förbereda information för granskningen av sådana underlag.

Detta granskningsbara system bör normalt sett vara ett kvalitetssystem som bygger på punkterna 2 och 5.2 i modul D1 (”Kvalitetssäkring av produktionen”) i bilaga II till beslutet om en gemensam ram för saluföring av produkter (25).

2.2.2   Lämplig standard för oberoende granskning

I regel bör ett frivilligt system säkerställa att de ekonomiska aktörerna granskas innan de tillåts delta i systemet (26).

Sådan granskning kan utföras i form av ”gruppgranskning” – framför allt för småbrukare, producentorganisationer och kooperativ. I sådana fall kan kontroll göras av alla berörda enheter på grundval av ett urval enheter (27), eventuellt enligt en relevant standard som har utvecklats för detta ändamål (28). Gruppgranskning av överensstämmelse med systemets markrelaterade kriterier kan bara godtas om de berörda områdena ligger nära varandra och har liknande egenskaper. Gruppgranskning för beräkning av minskning av växthusgasutsläpp kan bara godtas om enheterna har liknande produktionssystem och produkter.

Genom det frivilliga systemet bör dessutom regelbundna retroaktiva granskningar utföras, åtminstone varje år, av ett urval av de försäkringar som gjorts inom ramen för systemet (29). Det är kontrollörerna som är ansvariga för att bestämma hur stort urval som krävs för att tillräcklig säkerhet ska kunna uppnås för utfärdande av ett kontrollutlåtande.

För båda typer av granskningar som avses ovan bör en kontrollör väljas som

—	är extern – granskningen utförs inte av den ekonomiska aktören eller systemet,

—	är oberoende – granskarna är oberoende av den verksamhet som granskas och har inga intressekonflikter,

—	har allmänna kunskaper – kontrollorganet har allmänna kunskaper för att utföra granskningar, och

—	har lämpliga särskilda kunskaper – granskarna har de kunskaper som krävs för att utföra granskningen i förhållande till systemets kriterier.

Av det frivilliga systemets begäran om erkännande bör framgå hur systemet ska säkerställa detta när urvalen för kontrollörer anordnas. Exempel på metoder för att visa detta finns i tabell 2.

Det är att föredra, men inte nödvändigt, att granskare, där så är möjligt och lämpligt, är ackrediterade för den typ av granskningsuppdrag de ska utföra (30).

Tabell 2:   Exempel på sätt att visa att kontrollörerna uppfyller kraven

Kontrollörens egenskaper	Krav som uppfyllts
Erfarenhet av granskning i enlighet med ISO (31)-standard 19011 om vägledning för revision av kvalitets- och/eller miljöledningssystem.	— Oberoende. — Allmänna kunskaper. — Särskilda kunskaper beträffande kriterierna i direktivet och andra miljöaspekter.
Ackreditering enligt ISO-standard 14065 om krav på validerare och verifierare av växthusgaser för användning vid ackreditering eller annan form av erkännande (32).	— Oberoende. — Allmänna kunskaper. — Särskilda kunskaper om växthusgasrapporter.
Erfarenhet av granskning i enlighet med ISO-standard 14064-3 om kravspecifikation med vägledning för validering och verifiering av växthusgasrapporter.	— Oberoende. — Allmänna kunskaper. — Särskilda kunskaper om växthusgasrapporter.
Erfarenhet av granskning i enlighet med International Standard on Assurance Engagements (ISAE) 3000 om bestyrkandeuppdrag som avser andra sakförhållanden än historisk finansiell information.	— Oberoende. — Allmänna kunskaper.
Ackreditering enligt ISO-guide 65 (33) om allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringsprogram (34).	— Oberoende. — Allmänna kunskaper.

Av varje begäran om erkännande som lämnas till kommissionen bör framgå att granskningar på ett korrekt sätt kommer att planeras, genomföras och avrapporteras. Detta innebär vanligtvis att granskaren

—	ska kartlägga den ekonomiska aktörens verksamhet som är relevant för systemets kriterier,

—	ska kartlägga den ekonomiska aktörens relevanta metoder och övergripande organisation med avseende på systemets kriterier och kontrollerar att relevanta kontrollmetoder tillämpas effektivt,

—	åtminstone ska fastställa en ”begränsad säkerhet” (35) mot bakgrund av egenskaperna och komplexiteten hos den ekonomiska aktörens verksamhet,

—	ska analysera de risker som kan leda till väsentliga felaktigheter, på grundval av kontrollörens yrkeskunskap och den information som den ekonomiska aktören har lagt fram,

—	ska upprätta en kontrollplan som motsvarar riskanalysen och omfattningen och komplexiteten hos den ekonomiska aktörens verksamhet, och som definierar de provtagningsmetoder som ska användas för den aktörens verksamhet,

—	ska genomföra kontrollplanen genom att samla in underlag i enlighet med de definierade provtagningsmetoderna samt alla övriga underlag av betydelse som kontrollören ska stödja sina slutsatser från kontrollen på,

—	ska begära att aktören tillhandahåller saknade delar av verifieringskedjor, förklarar variationer eller reviderar försäkringar eller beräkningar innan de definitiva slutsatserna från kontrollen läggs fram.

2.2.3   Massbalanssystem

Produktionskedjan för biodrivmedel/biobränslen är vanligtvis lång, med många länkar, från den plats där råvaran hämtas till distributionen av drivmedlet. Råvaran omvandlas ofta till en mellanprodukt och därefter till en slutprodukt. Det är beträffande slutprodukten som det ska visas att kraven i direktivet har uppfyllts. Därför ska en försäkran göras avseende de råvaror och/eller mellanprodukter som använts.

Metoden enligt vilken uppgifter eller en försäkran angående en råvara eller mellanprodukt förknippas med försäkran angående en slutprodukt kallas spårbarhetskedja (chain of custody). Spårbarhetskedjan skulle i normala fall omfatta alla steg från råvaruproduktion till det tillfälle då bränslena frisläpps för förbrukning. Den metod för spårbarhetskedjan som fastställs i direktivet är massbalansmetoden (36).

Det frivilliga systemet bör innehålla krav på att kontroll av massbalanssystemet sker samtidigt som kontroll av att systemets kriterier uppfylls på ett korrekt sätt (37). Detta bör även omfatta kontroll av underlag eller system som används för att uppfylla kraven i massbalanssystemet.

Massbalanssystemet är (38) ett system där ”hållbarhetsegenskaper” förblir kopplade till ”partier”. Hållbarhetsegenskaperna kan t.ex. innefatta

—	underlag som visar att direktivets hållbarhetskriterier är uppfyllda, och/eller

—	en förklaring om att de råvaror som använts har erhållits på ett sätt som är förenligt med de markrelaterade hållbarhetskriterierna i direktivet, och/eller

—	ett utsläppsvärde för växthusgaser, och/eller

—	en beskrivning av de råvaror som använts (39), och/eller

—	förklaringen ”produktionen har tilldelats ett certifikat av typen X från det erkända frivilliga systemet Y”, etc.

Hållbarhetsegenskaperna skulle behöva innehålla information om råvarans ursprungsland, utom för flytande biobränslen (40).

I de fall partier med olika (eller inga) hållbarhetsegenskaper blandas (41) förblir de olika storlekarna (42) och hållbarhetsegenskaperna för varje parti kopplade till blandningen (43). Om en blandning delas upp kan partier som skiljs från den kopplas till någon annan uppsättning hållbarhetsegenskaper (44) (åtföljda av storlekar) så länge kombinationen av alla partier som skiljts från blandningen är av samma storlekar för varje uppsättning hållbarhetsegenskaper som ingick i blandningen. En ”blandning” kan ha vilken form som helst där partierna normalt sett står i kontakt med varandra, t.ex. i en behållare eller i en bearbetnings- eller logistikanläggning (definierad som en geografisk plats med exakta gränser inom vilka produkter kan blandas).

Balansen i systemet kan vara kontinuerlig över tiden, och i sådana fall får det inte uppstå någon ”förlust”, dvs. en situation där vid någon given tidpunkt mer hållbart material har avlägsnats än vad som har tillförts. Alternativt skulle balansen kunna uppnås över en lämplig tidsperiod och kontrolleras regelbundet. I båda fallen är det nödvändigt att det finns lämpliga arrangemang för att säkerställa att balansen bibehålls.

2.3   Icke typiska frivilliga system

I avsnitt 2.2 beskrivs de krav som kommissionen har för avsikt att bedöma för erkännande av ”typiska” frivilliga system som direkt omfattar ett eller flera av direktivets kriterier. ”Icke typiska” system kan ta andra former, t.ex. kartor över vissa geografiska områden som uppfyller eller inte uppfyller kriterierna, beräkningsverktyg för bedömning av minskning av växthusgasutsläpp eller regionala värden för växthusgaser inom jordbruket som är förknippade med en viss råvara. För dessa system kommer kommissionen att fastställa ett lämpligt bedömningsförfarande när den får en begäran om erkännande av ett sådant system. Kommissionen kommer att överväga huruvida de principer och krav som beskrivs ovan ska tillämpas eller om andra metoder krävs.

2.4   Uppdatering

Eftersom inga erfarenheter kommer att göras innan bedömningarna har påbörjats kan flexibilitet behövas. På grundval av gjorda erfarenheter eller utvecklingen på marknaden, inbegripet arbete inom standardiseringsorgan, kommer kommissionen eventuellt att se över det förfarande som fastställs här. I så fall har kommissionen för avsikt att informera om detta på öppenhetsplattformen.

2.5   Frivilliga system för flytande biobränslen

När det gäller flytande biobränslen kan kommissionen inte uttryckligen erkänna ett frivilligt system som en källa för tillförlitliga uppgifter för de markrelaterade kriterierna (45). Om kommissionen emellertid beslutar att tillförlitliga uppgifter beträffande biodrivmedel tillhandahålls genom ett frivilligt system uppmuntrar kommissionen medlemsstaterna att godta sådana system även för flytande biobränslen.

2.6   Erkännande av bilaterala eller multilaterala avtal

EU kan med tredjeländer ingå bilaterala eller multilaterala avtal som innehåller bestämmelser om hållbarhetskriterier som motsvarar de kriterier som fastställs i direktivet (46). Ett sådant avtal skulle, efter det att det har ingåtts, enligt direktivet ändå behöva erkännas på liknande sätt som frivilliga system (47). Vid detta förfarande skulle relevanta delar av avsnitt 2.2.2 kunna tas i beaktande.

3.   NORMALVÄRDEN

Direktivet innehåller ”normalvärden” som de ekonomiska aktörerna kan använda för att visa på överensstämmelse med hållbarhetskriterierna avseende minskningar i utsläppen av växthusgaser. Detta bör minska den administrativa bördan för de ekonomiska aktörerna eftersom företagen kan välja att använda dessa förutbestämda värden i stället för att beräkna ett faktiskt värde (48). För att göra det osannolikt att en ekonomisk aktör – genom att använda normalvärden – lämnar en försäkran om värden som är bättre än det faktiska värdet är normalvärdena försiktiga. Normalvärdena kan uppdateras till följd av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen (49).

3.1   Bakgrund till beräkningen av normalvärdena

Normalvärdena i direktivet är konstruerade på grundval av tre delar – en uppsättning vetenskapliga uppgifter, metoden i direktivet (50) och en regel för omvandling av typiska värden till normalvärden. De vetenskapliga uppgifterna för en särskild produktionskedja för biodrivmedel/flytande biobränslen bearbetas i enlighet med metoden för framtagning av ett typiskt värde för kedjan. En faktor på + 40 % tillämpas sedan på utsläppen från den ”bearbetande” delen för omvandling av typiska värden till försiktiga normalvärden. För ”transport och distribution” tillämpas inte någon sådan faktor eftersom bidraget därifrån till de totala utsläppen är litet (51). Någon faktor för ”odling” tillämpas inte heller eftersom frågan om försiktiga värden i det här fallet hanteras genom vissa restriktioner för användningen av normalvärden (52).

3.2   Framtida uppdateringar och komplettering av normalvärden

De vetenskapliga uppgifterna sammanställs av oberoende experter (53) och publiceras på GFC:s webbplats (54). För att kommentera uppgifterna med en vetenskapligt motiverad försäkran måste experterna kontaktas direkt så att uppgifterna kan revideras på lämpligt sätt under nästa uppdateringsomgång (55).

Direktivet innehåller både

—	”allmänna kedjor”, dvs. kedjor som kännetecknas av råvarutyp och typ av biodrivmedel/flytande biobränsle, t.ex. ”etanol av sockerbetor”, och

—	”särskilda kedjor”, dvs. kedjor som kännetecknas av en mer specifik beskrivning än allmänna kedjor, t.ex. ”etanol av vete (halm som processbränsle i kraftvärmeverk)”.

Kommissionen har för avsikt att komplettera ytterligare allmänna kedjor med normalvärden om

—	de har betydelse för marknaden i EU och det åtminstone finns en anläggning/kedja, eller det är en allmän kedja som med säkerhet kan förväntas komma till användning för EU i en nära framtid, och

—	det finns relevanta uppgifter av tillfredsställande kvalitet och säkerhet enligt de oberoende experternas bedömning.

För införandet av särskilda kedjor har kommissionen för avsikt att beakta följande två ytterligare kriterier:

—	Huruvida skillnaden mellan normalvärdena för de särskilda och de allmänna kedjorna är storleksmässigt signifikant, och

—

(i fråga om särskilda kedjor med normalvärden för minskning av växthusgasutsläpp som är lägre än för den allmänna kedjan) huruvida det kan bedömas att minst en tiondel av EU:s förbrukning av den berörda allmänna kedjan av biodrivmedel/flytande biobränslen produceras med metoder som leder till utsläpp som är större än dem som avspeglas av normalvärdet för denna allmänna kedja.

Kommissionen har inte för avsikt att införa normalvärden för särskilda kedjor med hänsyn till det geografiska ursprunget för var råvarorna eller biodrivmedlen/de flytande biobränslena produceras, utan snarare i förhållande till särskild praxis, teknik etc.

Kommissionen har för avsikt att vartannat år från och med 2010 uppdatera/lägga till normalvärden om så är lämpligt, parallellt med den rapport som kommissionen är skyldig att lägga fram 2012 och vartannat år därefter om normalvärdena för framtida biodrivmedel (56). Uppdateringar kan emellertid göras mellan dessa tidpunkter om så krävs. Under förberedelserna av detta kommer kommissionen att bedöma huruvida villkoren för att inbegripa särskilda kedjor, enligt ovan, är uppfyllda. Förfarandet för berörda parter för att föreslå ändringar av kedjorna eller nya kedjor är detsamma som för att kommentera uppgifter (se ovan).

4.   SLUTSATSER

År 2009 införde EU ett bindande hållbarhetssystem som var det mest omfattande och avancerade i sitt slag någonstans i världen. I detta meddelande beskriver kommissionen hur den under de kommande åren ska hantera två verktyg i hållbarhetssystemet vilka är avsedda att minska den administrativa bördan för ekonomiska aktörer: dels bedömning och erkännande av frivilliga system eller bilaterala och multilaterala avtal, dels komplettering och uppdatering av normalvärden. Detta bör underlätta hanteringen av hållbarhetssystemet. Frivilliga system kan ha en inverkan på varumarknaderna som inte bara sträcker sig till biodrivmedel och flytande biobränslen, och som bieffekt kan leda till en mer hållbar produktion av jordbruksråvaror. Bilaterala och multilaterala avtal kan leda till ytterligare förbättringar. Förutom dessa processer, som har satts igång genom EU:s nya politik för förnybar energi, kommer kommissionen också att aktivt arbeta genom internationella forum för att främja hållbarhetskriterier på global nivå.

---

(1)  Direktiv 2009/28/EG.

(2)  Direktiv 98/70/EG, ändrat genom direktiv 2009/30/EG.

(3)  För ytterligare uppgifter: http://ec.europa.eu/energy/renewables/transparency_platform_en.htm

(4)  EUT C 82, 1.4.2008, s. 1.

(5)  Förordning (EG) nr 443/2009.

(6)  Véase la página 8 de este Diario Oficial.

(7)  Se http://ec.europa.eu/energy/renewables/transparency_platform_en.htm

(8)  I de fall dokument är relevanta för direktivet om bränslekvalitet har kommissionen för avsikt att även offentliggöra dem på webbplatsen för direktivet om bränslekvalitet.

(9)  Artikel 17.2–5.

(10)  Artikel 18.1.

(11)  Artikel 18.3.

(12)  Artikel 18.4 andra stycket, artikel 18.7.

(13)  Artikel 18.4 första stycket, artikel 18.7.

(14)  Frivilliga system förväntas inte omfatta kriteriet avseende de krav och normer för jordbruk och miljö som gäller för jordbrukare i EU (artikel 17.6). Jfr avsnitt 2.2 i meddelandet om det praktiska genomförandet av hållbarhetssystemet.

(15)  Detta skulle kunna omfatta de aspekter som avses i artikel 18.4 andra stycket.

(16)  Då sådana andra hållbarhetsaspekter har införts i ett frivilligt system får medlemsstaterna emellertid inte använda detta som grund för att vägra att beakta biodrivmedel/biobränslen som inte omfattas av systemet om dessa biodrivmedel/biobränslen uppfyller hållbarhetskriterierna i direktivet.

(17)  De organisationer som lämnar in en begäran uppmanas att ange för vilka kriterier (eller aspekter relaterade till dessa) i artikel 17.2–5 och för vilken information i kommissionens kommande beslut som avses i artikel 18.3 tredje stycket de begär erkännande.

(18)  Jfr artikel 18.4 andra stycket. De organisationer som lämnar in en begäran uppmanas att ange huruvida sådana aspekter omfattas av systemet de lämnar in.

(19)  Kommissionen gör eventuellt inte detta omedelbart, beroende på om det är praktiskt möjligt eller inte, men har för avsikt att göra det så snart som möjligt.

(20)  Detta inbegriper kommittén för hållbarhet för biodrivmedel och flytande biobränslen, som inrättats genom artikel 25.2.

(21)  Artikel 18.6.

(22)  Åtminstone avseende dem som anges i artikel 18.4 andra stycket.

(23)  Ibid. fotnot [15].

(24)  Begreppen ”granskning”/”granskare” och ”kontroll”/”kontrollör” betraktas som utbytbara i detta meddelande.

(25)  Beslut nr 768/2008/EG.

(26)  Det kan finnas undantag från denna regel beroende på vissa systems särskilda egenskaper (t.ex. system som endast består av normalvärden för beräkningar av växthusgaser); i sådana fall bör detta tydligt anges när systemet läggs fram för erkännande.

(27)  Det är kontrollörerna som är ansvariga för att bestämma hur stort urval som krävs för att tillräcklig konfidensnivå ska kunna uppnås.

(28)  T.ex. ISEAL:s (International Social and Environmental Accreditation and Labelling Alliance) standard P035 för gemensamma krav för certifiering av producentgrupper.

(29)  Det bör vara olika ekonomiska aktörer i urvalet från en period till en annan.

(30)  Sådan ackreditering skulle utföras av medlemmar i International Accreditation Forum, av de organ som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 765/2008 eller av organ som har ett bilateralt avtal med European Co-operation for Accreditation.

(31)  Internationella standardiseringsorganisationen.

(32)  Ackreditering enligt denna standard inbegriper ofta samtidigt ackreditering enligt ett särskilt ”program för växthusgaser”, t.ex. EU:s utsläppshandelssystem. I så fall behöver eventuella ytterligare krav enligt det programmet inte beaktas i fråga om vad som avses i denna tabell. De bör inte beaktas om de strider mot bestämmelserna i direktivet.

(33)  Motsvarande Europastandard är EN 45011.

(34)  Ackreditering enligt denna standard inbegriper ofta samtidigt ackreditering enligt särskilda krav för t.ex. en produkt. I så fall behöver eventuella ytterligare krav enligt det programmet inte beaktas i fråga om vad som avses i denna tabell. De bör inte beaktas om de strider mot bestämmelserna i direktivet.

(35)  En ”begränsad säkerhet” innebär en minskning av risken till en acceptabel nivå som utgångspunkt för ett negativt uttalande från granskarens sida, t.ex. ”utifrån vår bedömning har inget föranlett oss att tro att felaktigheter förekommer i underlagen”, medan en ”hög grad av säkerhet” innebär en minskning av risken till en acceptabelt låg nivå som utgångspunkt för ett positivt uttalande, t.ex. ”utifrån vår bedömning förekommer inga väsentliga felaktigheter i underlagen”. (Jfr ISAE 3000).

(36)  Artikel 18.1.

(37)  Detta krav skulle inte behöva ingå i ett frivilligt system om det bara omfattar en enda länk i kedjan (t.ex. lokaliseringen av råvaruproduktionen).

(38)  Enligt artikel 18.1.

(39)  T.ex. försäkran om ett normalvärde.

(40)  Jfr artikel 7a.1 a i direktivet om bränslekvalitet.

(41)  I de fall partier med samma hållbarhetsegenskaper blandas justeras bara partiets storlek. Hållbarhetsegenskaperna förblir troligtvis oförändrade om samma råvaror används, och ”normalvärden” eller ”regionala faktiska värden” används.

(42)  I de fall processteg eller förluster är inblandade bör lämpliga omvandlingsfaktorer användas för att justera ett partis storlek därefter.

(43)  Om egenskaperna omfattar olika värden för växthusgasutsläpp förblir de således åtskilda; för dessa värden kan inte ett medeltal användas för att påvisa överensstämmelse med hållbarhetskraven.

(44)  Det innebär att där en ”hållbarhetsegenskap” skulle vara beskrivningen av råvaran, t.ex. ”raps”, kan denna egenskap skilja sig från vad partiet innehåller fysiskt, t.ex. en blandning av raps- och solrosolja.

(45)  Jfr artikel 18.4 och hänvisningen där till artikel 17.3–17.5.

(46)  EU:s mekanism för att ingå internationella avtal beskrivs i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(47)  Artikel 18.4.

(48)  Artikel 19.1.

(49)  Artikel 19.7.

(50)  Bilaga V, del C.

(51)  Jfr artikel 19.7 a.

(52)  Artikel 19.2–19.4.

(53)  Institutet för miljö och hållbar utveckling inom kommissionens gemensamma forskningscentrum (GFC), som ingår i JEC Consortium – ett konsortium som består av kommissionens gemensamma forskningscentrum, biltillverkarnas sammanslutning för forskning och utveckling i Europa (EUCAR) och oljebolagens europeiska sammanslutning för miljö, hälsa och säkerhet vid raffinering (CONCAWE).

(54)  http://re.jrc.ec.europa.eu/biof/html/input_data_ghg.htm kommissionen har för avsikt att på sin öppenhetsplattform offentliggöra ett kalkylblad som visar beräkningen av normalvärdena utifrån dessa uppgifter.

(55)  Jfr skäl 83 i direktivet om förnybar energi.

(56)  De som ingår i bilaga V delarna B och E; jfr artikel 19.5.

---