(1)

Genom en skrivelse av den 8 december 2016 begärde Frankrike ett bemyndigande från unionen för förhandlingar om ett bilateralt avtal med Algeriet om rättsligt samarbete på privaträttens område. Syftet var att modernisera och konsolidera de tre bilaterala avtalen från 1962, 1964 och 1980 som är i kraft.

(2)

Frankrike lämnade uppgifter till kommissionen som visar att Frankrike, på grund av de exceptionella ekonomiska, kulturella, historiska, sociala och politiska band som Frankrike har med Algeriet, har ett särskilt intresse av att förhandla fram ett bilateralt avtal med Algeriet; ett utkast till avtal har också lämnats till kommissionen.

(3)

Frankrike lämnade i synnerhet uppgifter om det stora antal algeriska medborgare som är bosatta på dess territorium och antalet franska medborgare som bor i Algeriet, samt om den särskilda vikten av handelsutbytet mellan de båda länderna.

(4)

Förbindelserna mellan unionen och Algeriet bygger på Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan (2), (Europa–Medelhavsavtalet) vilket trädde i kraft 2005. Europa–Medelhavsavtalet utgör den rättsliga ramen för parternas förbindelser i ekonomiska, handelsrättsliga, politiska, sociala och kulturella frågor.

(5)

I artikel 85 i Europa-Medelhavsavtalet föreskrivs att det är väsentligt med ett rättsligt och judiciellt samarbete och att det utgör en nödvändig komplettering av annat samarbete mellan unionen och Algeriet som föreskrivs i Europa-Medelhavsavtalet, samt att detta samarbete vid behov även får inbegripa förhandlingar om avtal på dessa områden.

(6)

Unionens förbindelser med tredjeländer i frågor avseende rättsligt samarbete på privaträttens område bygger på den rättsliga ram som utvecklats av Haagkonferensen för internationell privaträtt, i enlighet med principen om multilateralism. Algeriet är dock inte medlem av Haagkonferensen för internationell privaträtt och har hittills vägrat ansluta sig till de centrala konventionerna.

(7)

Trots att Algeriet inte är medlem av Haagkonferensen för internationell privaträtt och hittills inte har anslutit sig till dess centrala konventioner framstår utkastet till avtal som till stor del inspirerat av det system som inrättats av Haagkonventionerna och av unionslagstiftning som antagits i dessa frågor.

(8)

Vissa frågor i utkastet till avtal mellan Frankrike och Algeriet berör relevanta unionsregelverk på privaträttens område. De frågor som regleras genom dessa internationella åtaganden omfattas därmed av unionens exklusiva externa befogenhet. Medlemsstaterna får förhandla om eller ingå sådana åtaganden enbart om de enligt artikel 2.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har fått bemyndigande från unionslagstiftaren att göra detta, i enlighet med det lagstiftningsförfarande som avses i artikel 81.2 i EUF-fördraget.

(9)

Eftersom unionen har befogenhet i majoriteten av de frågor som ska behandlas i utkastet till avtal mellan Frankrike och Algeriet bör Frankrike regelbundet rapportera till kommissionen om hur förhandlingarna genomförs om det bilaterala avtalet. Både Frankrike och kommissionen kommer att regelbundet informera rådet om utvecklingen.

(10)

Det finns inget som tyder på att det framtida avtalet mellan Frankrike och Algeriet nödvändigtvis skulle påverka unionens regelverk i negativ riktning. Det är dock lämpligt att tillhandahålla förhandlingsriktlinjer i syfte att minimera risken för sådana negativa effekter.

(11)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(12)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

a)

Frankrike informerar Algeriet om att kommissionen får delta som observatör i förhandlingarna och att kommissionen kommer att få information om alla framsteg och resultat i de olika stadierna av förhandlingarna.

b)

Frankrike uppmuntrar Algeriet att överväga anslutning till de centrala konventioner som utarbetats av Haagkonferensen för internationell privaträtt (Haagkonventionerna) och att påbörja en analys av hur de hinder som hittills legat i vägen för Algeriets anslutning till Haagkonventionerna lämpligast kan undanröjas.

c)

Frankrike informerar Algeriet om att det efter avslutade förhandlingar krävs ett bemyndigande från Europaparlamentet och rådet innan Frankrike får ingå avtalet.

d)

Frankrike informerar Algeriet om att bemyndigandet från Europaparlamentet och rådet att ingå avtalet, på kommissionens förslag, kan föreskriva att avtalet ska ha en begränsad giltighetstid, med möjlighet att ett system för automatisk förlängning som ska anges i Europaparlamentets och rådets beslut om ingåendet av avtalet.

e)

En bestämmelse införs i avtalet som föreskriver en fullständig eller en partiell uppsägning av avtalet eller att avtalets relevanta bestämmelser ersätts direkt vid ingående av ett efterföljande avtal mellan å ena sidan unionen eller unionen och dess medlemsstater och å andra sidan Algeriet, eller Algeriets anslutning till de relevanta Haagkonventionerna.

f)

En bestämmelse införs i avtalet som föreskriver att ett beslut som erkänts i Frankrike i kraft av avtalet därefter inte kan cirkulera i övriga medlemsstater enligt unionsrätten.

g)

Bestämmelserna i avtalet är förenliga med unionens regelverk och med de relevanta Haagkonventionerna.

h)

Frankrike informerar Algeriet om att andra förhandlingsriktlinjer kan komma att behövas i framtiden, beroende på hur förhandlingarna utvecklas.