16.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/6

(1)

Den 17 juni 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till gemenskapen av vissa appreterade klädtyger av polyesterfilament med ursprung i Kina (ibland kallat ”det berörda landet”).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål ingivet av AIUFFASS (nedan kallad ”den klagande”), som är medlem i Euratex, såsom företrädare för sju enskilda tillverkare vilka svarar för en betydande del av gemenskapens produktion av den berörda produkten, dvs. i detta fall 26 % av gemenskapsproduktionen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av produkten i fråga och om därav följande väsentlig skada vilken ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt den klagande, de exporterande tillverkarna, importörer, leverantörer, användare och användarsammanslutningar som såvitt känt var berörda samt företrädarna för Kina om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

De klagande tillverkarna, andra samarbetsvilliga tillverkare i gemenskapen, exporterande tillverkare, importörer, leverantörer, användare och intresseorganisationer för dem lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom tidsfristerna i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från sex av de sju gemenskapstillverkare som var med i klagomålet (ett företag kunde inte medverka till fullo eftersom det gjort konkurs), en annan gemenskapstillverkare, en leverantör, en icke-närstående importör och nio icke-närstående användare i gemenskapen.

(6)

För att de exporterande tillverkarna i Kina skulle kunna inge en begäran om behandling som företag verksamma under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) eller individuell behandling, om de så önskade, sände kommissionen även blanketter för ansökan om marknadsekonomisk status respektive individuell behandling till de kinesiska företag som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. 49 företag ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen, och sju företag ansökte endast om individuell behandling.

(7)

Mot bakgrund av det påtagligt stora antalet exporterande tillverkare, importörer och gemenskapstillverkare förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning och skada enligt artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och, i så fall, göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare, importörer och gemenskapstillverkare att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under undersökningsperioden (1 april 2003–31 mars 2004) som angavs i tillkännagivandet om inledande. Efter det att de inlämnade uppgifterna hade granskats, beslutades att ett stickprovsförfarande var nödvändigt endast när det gäller exportörerna. Urvalet för stickprovsundersökningen är baserat på den största representativa exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Det omfattar de åtta största exporterande kinesiska tillverkare (och dem närstående parter) som står för mer än 50 % av de samarbetsvilliga parternas exportvolym till gemenskapen.

(8)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök genomfördes på platsen hos de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna och följande företag:

(9)

Eftersom det var nödvändigt att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, utfördes ett kontrollbesök på plats hos följande företag i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land, i detta fall Turkiet:

(10)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2003 till och med den 31 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av hur sådana faktorer som är relevanta för bedömningen av skada utvecklades omfattade perioden från och med den 1 januari 2000 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(11)

Den berörda produkten är appreterade klädtyger av polyesterfilament, som är vävda av syntetiska filamentgarn innehållande minst 85 viktprocent texturerade eller otexturerade polyesterfilament, färgade eller tryckta. Den används normalt för klädapplikationer, t.ex. för tillverkning av foder till kläder och tillverkning av anoraker, sportkläder, skidkläder, underkläder och modeplagg.

(12)

Den berörda produkten tillverkas genom vävning av ofärgat polyesterfilamentgarn som därefter trycks eller färgas i syfte att erhålla ett visst mönster eller en viss färg. Den skiljer sig därför från oblekta eller blekta vävnader av syntetiska filamentgarn, som är en redan vävd men ännu inte färgad produkt, vilken utgör råmaterialet för den berörda produkten. Den kan också särskiljas från vävnader av polyesterfilament där färgat garn vävs till tyger och mönstret skapas genom vävning. Den senare produkten har andra grundläggande fysiska och kemiska egenskaper, eftersom det används ett annat råmaterial (färgat garn) och mönstret erhålles genom vävning och inte genom tryck eller färgning. Dessutom används sådana typer av appreterade vävnader normalt till mjuka möbeltyger, medan den berörda produkten nästan uteslutande används för tillverkning av kläder.

(13)

Undersökningen visade att alla typer av den berörda produkten enligt definitionen i skäl 11, trots skillnader i fråga om flera av faktorerna, såsom färg, garnstorlek och slutbehandling, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och används för samma ändamål. Alla typer av den berörda produkten betraktas därför i detta antidumpningsförfarande som en och samma produkt. Den berörda produkten omfattas av KN-numren 5407 52 00, 5407 54 00, 5407 61 30, 5407 61 90 och ex 5407 69 90.

(14)

Inga skillnader konstaterades mellan den berörda produkten och de appreterade klädtyger av polyesterfilament som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kina eller i Turkiet, vilket land fungerade som ett jämförbart land för fastställandet av normalvärdet när det gäller viss import från Kina. Båda produkttyperna har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden.

(15)

Likaledes konstaterades inga skillnader mellan den berörda produkten och de appreterade klädtyger av polyesterfilament som tillverkas av gemenskapsindustrin och säljs på gemenskapsmarknaden. De konstaterades också båda ha samma fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden.

(16)

Dessa produkter anses därför preliminärt vara likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(17)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen skall normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel när det gäller de tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(18)

Kriterierna för erhållande av marknadsekonomisk status är i korthet följande:

(19)

I den nuvarande undersökningen gav sig 49 exporterande tillverkare i Kina till känna och begärde marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. Alla enskilda ansökningar om marknadsekonomisk status analyserades. På grund av det stora antal företag som berördes genomfördes undersökningar på plats endast hos åtta företag (skäl 7). När det gäller de återstående företagen gjordes en noggrann skrivbordsundersökning av alla uppgifter som lämnats in, och en omfattande skriftväxling ägde rum med de berörda företag för vilka det saknades uppgifter i inlagorna, eller i de fall där dessa uppgifter var oklara. I de fall den sökande i Kina hade ett dotterbolag eller ett annat närstående företag som också tillverkade eller exporterade den berörda produkten uppmanades även den närstående parten att fylla i en blankett för marknadsekonomisk status. Marknadsekonomisk status kan beviljas endast om samtliga närstående företag uppfyller de villkor som anges ovan.

(20)

När det gäller de företag beträffande vilka undersökningar genomfördes på plats visade undersökningen att tre av de åtta exporterande kinesiska tillverkarna uppfyllde samtliga villkor för marknadsekonomisk status (se förteckningen över företag i skäl 23). Ansökningarna från de fem andra företagen måste avslås. De kriterier som inte uppfylldes av de fem exporterande tillverkarna anges i tabellen nedan.

(21)

När det gäller de återstående 41 företagen var slutsatsen från den undersökning som genomfördes för varje enskilt företag att marknadsekonomisk status inte borde beviljas 19 företag, eftersom de uppenbarligen inte uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen. Tio av dessa 19 företag ansågs inte samarbeta i tillräcklig utsträckning i undersökningen, eftersom de inte lämnade de nödvändiga begärda upplysningarna. Inte ens efter det att de mottagit en skrivelse om att deras svar var ofullständiga, kunde dessa företag på ett tillfredsställande sätt visa att de själva, eller de dem närstående företag som deltog i tillverkningen eller försäljningen av den berörda produkten, uppfyllde de relevanta kriterierna vad gäller marknadsekonomisk status. De kriterier som inte uppfyllts av de övriga nio av dessa 19 företag anges också i tabellen nedan. De återstående 22 företagen kunde bevisa att de uppfyllde de fem relevanta kriterierna för marknadsekonomisk status.

(22)

Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av vad som fastställts för vart och ett av de företag som inte beviljats marknadsekonomisk status mot bakgrund av de fem kriterier som fastställs i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(23)

På denna grundval är de exporterande tillverkare i Kina som beviljats marknadsekonomisk status följande:

(24)

I enlighet med artikel 2.7 a bör en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av artikel 2.7, utom i de fall där företagen kan bevisa att de uppfyller alla kriterier som fastställs i artikel 9.5 i grundförordningen för erhållande av individuell behandling.

(25)

De exporterande tillverkare som ansökte om marknadsekonomisk status ansökte även om individuell behandling för den händelse de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. Ytterligare sju exporterande tillverkare ansökte endast om individuell behandling.

(26)

För det första konstaterades det när det gäller de företag som ansökte om men inte erhöll marknadsekonomisk status att 13 företag uppfyllde alla de krav för individuell behandling som anges i artikel 9.5 i grundförordningen. Vad de övriga företagen beträffar samarbetade tio av dem inte i tillräckligt hög grad för att beviljas marknadsekonomisk status, och deras samarbetsnivå var så låg att deras bevisning inte ens var tillräcklig för att underbygga en ansökan om individuell behandling. Ett annat företag kunde inte beviljas individuell behandling, eftersom det inte i tillräcklig utsträckning kunde bevisa att dess exportpriser och exportmängder samt dess försäljningsvillkor bestäms fritt. När det gäller merparten av exportförsäljningen var det i själva verket inte ens möjligt att fastställa den slutliga kunden eller betalningen av varorna, och företaget kunde under dessa omständigheter inte skingra de starka misstankarna om statlig inblandning i företagets prissättning.

(27)

För det andra konstaterades att av de sju företag som endast begärde individuell behandling uppfyllde fem kraven i artikel 9.5 i grundförordningen. De båda andra företagen kunde inte på ett tillfredsställande sätt bevisa att deras exportpriser och exportmängder samt deras försäljningsvillkor fastställdes fritt och utan statlig inblandning. Inget av de båda företagen lämnade de nödvändiga begärda upplysningarna, dvs. företagens gällande bolagsordning under hela undersökningsperioden, och ett av dem konstaterades också vara statsägt under större delen av undersökningsperioden.

(28)

Slutsatsen var därför att följande 18 företag borde beviljas individuell behandling:

(29)

Det erinras om att det mot bakgrund av det stora antalet inblandade företag beslutades att ett stickprovsförfarande skulle användas, och att åtta företag med den största exportvolymen till EU valdes ut för detta ändamål i samförstånd med de kinesiska myndigheterna.

(30)

När det gäller detta visade undersökningen att av de åtta ursprungligen utvalda företagen kunde marknadsekonomisk status beviljas tre företag och individuell behandling fyra av de berörda företagen. Stickprovsförfarande har därför tillämpats mot denna bakgrund.

(31)

När det gäller normalvärdet fastställde kommissionen först för varje berörd exporterande tillverkare huruvida företagets sammanlagda inhemska försäljning av appreterade klädtyger av polysterfilament var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på den inhemska marknaden vara representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på den marknaden för varje exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av tillverkarens sammanlagda exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(32)

För de exporterande tillverkare som totalt sett hade en representativ försäljning på den inhemska marknaden fastställde kommissionen därefter vilka typer av appreterade klädtyger av polyesterfilament sålda på den inhemska marknaden som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(33)

För var och en av dessa typer fastställdes det huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningen av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda exportförsäljningen till gemenskapen av den jämförbara typen.

(34)

Kommissionen undersökte även huruvida den inhemska försäljningen av varje typ av den berörda produkten kunde anses ha skett vid normal handel genom att fastställa andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder.

(35)

I de fall där försäljningsvolymen av en viss typ av appreterade klädtyger av polyesterfilament, såld till ett nettoförsäljningspris som var lika stort som eller högre än dess tillverkningskostnad, utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, och det vägda genomsnittliga priset för denna typ var lika högt som eller högre än dess tillverkningskostnad, baserades normalvärdet på det faktiska inhemska priset. Detta pris beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna på all inhemsk försäljning av denna typ under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(36)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en viss typ av appreterade klädtyger av polyesterfilament utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, eller det vägda genomsnittliga priset för denna typ var lägre än tillverkningskostnaden, baserades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, som beräknades som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen av denna typ, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(37)

I de fall slutligen där den lönsamma försäljningsvolymen för alla typer utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den berörda typen, ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara lämpligt att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(38)

I de fall där det inte var möjligt att använda de inhemska priserna för en särskild typ som sålts av en exporterande tillverkare, användes ett konstruerat normalvärde i stället för andra exporterande tillverkares inhemska priser. På grund av antalet olika typer och de många faktorer (såsom typ av fibrer, garnstorlek och färdigbehandling) som påverkar dem, skulle användandet av andra exporterande tillverkares priser på den inhemska marknaden ha inneburit att en mängd justeringar måste göras, varav de flesta skulle ha baserats på uppskattningar. Kommissionen ansåg därför att konstruerandet av ett normalvärde för varje exporterande tillverkare var en lämpligare metod.

(39)

I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades därför normalvärdet genom att man adderade varje exportörs tillverkningskostnader för de exporterade typerna, vid behov justerade, med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. För detta ändamål undersökte kommissionen huruvida uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för var och en av de exporterande tillverkarna på den inhemska marknaden var tillförlitliga.

(40)

De faktiska försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna på den inhemska marknaden bedömdes som tillförlitliga när det berörda företagets sammanlagda försäljning på den marknaden kunde anses som representativ i förhållande till volymen av exportförsäljningen till gemenskapen. Den inhemska vinstmarginalen fastställdes på grundval av den inhemska försäljningen av de typer som såldes vid normal handel. Vid denna beräkning användes den metod som anges i skäl 34. I de fall där dessa kriterier inte var uppfyllda, användes ett vägt genomsnitt av de administrations- och försäljningskostnader och andra allmänna kostnader samt de vinstmarginaler som noterats för de övriga företag som hade representativ försäljning vid normal handel i det berörda landet.

(41)

Två företag hade totalt sett en representativ försäljning, men det konstaterades att endast vissa typer av den berörda produkt som exporterades såldes på den inhemska marknaden eller såldes vid normal handel på den inhemska marknaden. För de återstående typer av appreterade klädtyger av polyesterfilament som exporterades av dessa företag måste normalvärdet konstrueras enligt den metod som beskrivs i skälen 38–40.

(42)

Ett företag konstaterades inte ha en totalt sett representativ försäljning av appreterade klädtyger av polyesterfilament på den inhemska marknaden, och normalvärdet måste därför konstrueras enligt den metod som det redogörs för i skälen 38–40.

(43)

Det bör påpekas att i fråga om två företag visade undersökningen att inte alla relevanta kostnader togs upp i de tillverkningskostnader som dessa företag rapporterade, och justeringar har därför gjorts i enlighet med detta.

(44)

I enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställdes normalvärdet för företag som inte kunde beviljas marknadsekonomisk status på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(45)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att för fastställande av normalvärde för Kina använda Mexiko som ett lämpligt jämförbart land och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val.

(46)

Flera exporterande tillverkare i Kina som inte beviljats marknadsekonomisk status gjorde invändningar mot detta förslag. De viktigaste argumenten var att Mexiko inte ansågs vara ett lämpligt jämförbart land på grund av dess begränsade tillverkningsvolym och begränsade antal tillverkare jämfört med Kina. Frågeformulär sändes till alla kända exporterande tillverkare i Mexiko, men inget svar mottogs. Mexiko kunde därför inte väljas som jämförbart land.

(47)

Kommissionen övervägde därför alternativa lösningar och konstaterade att Turkiet kunde anses vara ett lämpligt jämförbart land. Undersökningen visade att Turkiet faktiskt är en konkurrensutsatt marknad för den berörda produkten med flera inhemska olika stora tillverkare och betydande import från tredjeland. De inhemska tillverkarna konstaterades tillverka produkttyper liknande dem som tillverkas i Kina och ha liknande tillverkningsmetoder. Den turkiska marknaden bedömdes därför vara tillräckligt representativ för fastställande av normalvärde.

(48)

Alla kända exporterande tillverkare i Turkiet kontaktades, och ett företag gick med på att samarbeta. Ett frågeformulär sändes därför till denna tillverkare, och de uppgifter som lämnats i svaret kontrollerades på platsen.

(49)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet, dvs. på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas på den inhemska marknaden i Turkiet för produkttyper som konstaterats ha sålts vid normal handel, i enlighet med den metod som anges i skäl 35. Där det var nödvändigt justerades dessa priser i syfte att sörja för en rättvis jämförelse med de produkttyper som exporterades till gemenskapen av de berörda kinesiska tillverkarna.

(50)

Till följd av detta fastställdes normalvärdet som det vägda genomsnittliga inhemska försäljningspris som den samarbetsvilliga tillverkaren i Turkiet tagit ut av icke-närstående kunder.

(51)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(52)

När det gäller de företag som beviljats individuell behandling exporterades den berörda produkten direkt till icke-närstående kunder i gemenskapen, och exportpriset beräknades därför i enlighet med den metod som anges i skäl 51.

(53)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik. I syfte att sörja för en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Lämpliga justeringar för transport och försäkring, kredit, provisioner och bankavgifter beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning. Justeringar gjordes också i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen i de fall där exportförsäljningen skedde via ett närstående företag i ett annat land än det berörda landet eller gemenskapen.

(54)

Det konstaterades att en lägre mervärdesskatt återbetalas på exportförsäljningen än på den inhemska försäljningen. För att ta hänsyn till denna skillnad justerades exportpriserna på grundval av skillnaderna när det gäller återbetald moms mellan exportförsäljningen och den inhemska försäljningen, dvs. med 2 % år 2003 och 4 % år 2004.

(55)

För de tre företag som beviljats marknadsekonomisk status efter undersökningen på plats och som ingick i urvalet, jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten. Eftersom dessa tre företag var varandra närstående, beräknades den preliminära dumpningsmarginalen uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns som ett vägt genomsnitt av de tre samarbetsvilliga tillverkarnas dumpningsmarginaler, i enlighet med gemenskapens praxis för exporterande tillverkare som är varandra närstående.

(56)

De återstående 22 företag som beviljats marknadsekonomisk status, men som inte ingick i urvalet, tilldelades en preliminär dumpningsmarginal motsvarande nivån för den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts preliminärt för de parter som ingick i urvalet och som beviljats marknadsekonomisk status.

(57)

För de fyra företag som ingick i urvalet och som beviljats individuell behandling jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset till gemenskapen. När det gäller de återstående 18 företag som beviljats individuell behandling, men som inte ingick i urvalet, fastställdes den preliminära dumpningsmarginalen på samma nivå som den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts preliminärt för de parter i urvalet som beviljats individuell behandling.

(58)

De preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(59)

I syfte att beräkna en landsomfattande dumpningsmarginal för alla övriga exportörer i Kina fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetet hade varit. Den totala importen av den berörda produkten med ursprung i Kina, beräknad på grundval av uppgifter från Eurostat, jämfördes med svaren i det frågeformulär som mottagits från exportörer i Kina. På denna grundval, och med beaktande av den höga grad av fragmentering som kännetecknar exportindustrins uppbyggnad, fastställdes att samarbetsviljan var stor, dvs. att den motsvarade 77 % av den samlade kinesiska exporten till gemenskapen.

(60)

Dumpningsmarginalen beräknades därför med hjälp av det vägda genomsnittliga exportpris som rapporterats av en samarbetsvillig exportör, som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling, och det exportpris som erhållits från Eurostat, samt genom en jämförelse mellan det uppkomna priset och det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet för jämförbara produkttyper. Användningen av Eurostat-uppgifter som tillgängliga uppgifter från enligt artikel 18 i grundförordningen var nödvändig, eftersom det saknades närmare uppgifter om exportpriserna för att fastställa den landsomfattande tullen.

(61)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 109,3 % av priset cif vid gemenskapens gräns.

(62)

Under undersökningsperioden tillverkades den likadana produkten av följande företag:

(63)

Alla dessa företags produktion utgör gemenskapens totala produktion av appreterade klädtyger av polyesterfilament och beräknas till cirka 330 miljoner löpmeter.

(64)

Den samlade produktionen för de sju gemenskapstillverkare som samarbetade till fullo ut i undersökningen var 97 miljoner löpmeter under undersökningsperioden, eller cirka 30 % av den beräknade totala produktionen av appreterade klädtyger av polyesterfilament i gemenskapen. De sju gemenskapstillverkare som samarbetade till fullo har därför preliminärt ansetts utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(65)

Den synbara förbrukningen av appreterade klädtyger av polyesterfilament i gemenskapen fastställdes på grundval av följande:

(66)

Gemenskapens förbrukning av appreterade klädtyger av polyesterfilament var relativt stabil under skadeundersökningsperioden. Efter att ha nått en topp på 754 miljoner löpmeter 2001, uppgick den till 732,34 miljoner löpmeter under undersökningsperioden, vilket är 0,92 % under förbrukningsnivån i början av skadeundersökningsperioden. Den något minskade förbrukningen beror på den ökade importen av färdiga klädesprodukter, eftersom tillverkningen av dessa i allt högre grad har förlagts utanför gemenskapen. Detta har lett till att tillverkningen av klädesprodukter har stannat upp i gemenskapen, trots den ökade förbrukningen av färdiga klädesprodukter.

(67)

Importen från Kina sett till volym och marknadsandel utvecklades på följande sätt:

(68)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från Kina konstant från 134 miljoner löpmeter år 2000 till 287 miljoner löpmeter under undersökningsperioden, dvs. med 114 %. Dess marknadsandel av gemenskapsförbrukningen ökade från 18,2 % år 2000 till 36,4 % år 2003 och till 39,3 % under undersökningsperioden.

(69)

De genomsnittliga importpriserna cif från Kina ökade något mellan år 2000 och år 2001 och minskade med 8 procentenheter år 2002. Denna minskning accelererade år 2003 (12 procentenheter) och fortsatte under undersökningsperioden. Under hela perioden skedde en minskning med 23 procentenheter.

(70)

För undersökningen av prisunderskridande gjordes en jämförelse mellan priserna på appreterade klädtyger av polyesterfilament sålda av gemenskapsindustrin och importpriserna från Kina till gemenskapen under undersökningsperioden på grundval av de vägda genomsnittliga priserna per produkttyp. Denna jämförelse gjordes efter avräkning för rabatter och andra avdrag. Gemenskapsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik, medan importpriserna noterades på nivån cif vid gemenskapens gräns, med tillägg av tullar och justeringar för handelsled och hanteringskostnader på grundval av uppgifter som inhämtats under undersökningen, särskilt från samarbetsvilliga icke-närstående importörer.

(71)

Jämförelsen visade att under undersökningsperioden såldes appreterade klädtyger av polyesterfilament med ursprung i Kina i gemenskapen till priser som, uttryckta i procent av gemenskapsindustrins priser, underskred dessa priser med mellan 8,8 % och 51,1 %. Dessutom rådde prisnedgång, eftersom det pris som gemenskapsindustrin kunde ta ut inte täckte dess tillverkningskostnader.

(72)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade undersökningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som hade betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från och med år 2000 (basåret) till och med undersökningsperioden.

(73)

Uppgifterna nedan beträffande gemenskapsindustrin är samlade upplysningar från de sju samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna.

(74)

Produktionskapaciteten fastställdes på grundval av den teoretiska maximiproduktionen per timme för de installerade maskinerna, multiplicerad med det teoretiska antalet arbetstimmar per år, med beaktande av underhåll och andra liknande uppehåll i produktionen.

(75)

Enligt vad som framgår av tabellen ovan minskade produktionen under skadeundersökningsperioden med 21 %, trots en relativt stabil förbrukning i gemenskapen (en minskning på totalt 1 %). Under samma period minskade produktionskapaciteten med 9 %. Trots den minskade produktionskapaciteten framgår det att kapacitetsutnyttjandet minskade ännu mera under skadeundersökningsperioden, eftersom det under undersökningsperioden låg på 56 %, vilket var 8 procentenheter lägre än i början av perioden.

(76)

Siffrorna nedan visar lagervolymen vid utgången av varje period.

(77)

Lagernivån i absoluta tal visade vissa fluktuationer men minskade i allmänhet mellan år 2000 och undersökningsperioden. Uttryckt i procent av produktionen ökade lagren emellertid från 13,6 % år 2000 till 14,9 % år 2003 och 15,8 % under undersökningsperioden. Detta visar att gemenskapsindustrins lagernivåer ökade i förhållande till dess produktionsnivåer.

(78)

Tabellen nedan visar uppgifter om gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder i gemenskapen.

(79)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolymer har stadigt minskat. De minskade med 21 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen av försäljningsvolymen bör ses mot bakgrund av att importen från Kina ökade under samma period med 114 %.

(80)

Mellan 2000 och 2001 minskade gemenskapsindustrins marknadsandelar från 12,3 % till 10,5 %, trots att förbrukningen i gemenskapen ökade med 2 %. Gemenskapsindustrins marknadsandel fortsatte att minska mellan 2001 och undersökningsperioden, då den föll till 9,8 %.

(81)

Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser ökade med 7 % mellan 2000 och 2001 och har sedan dess förblivit relativt stabila och varierat mellan 1,36 euro och 1,40 euro. Prisökningen mellan 2000 och 2001 berodde på en ändring av produktsammansättningen, allteftersom gemenskapsindustrin i allt högre grad inriktade sig på mera specificerade, tekniskt avancerade och dyrare produkter med ett högre mervärde. Denna ökning var dock mindre än vad som kunde ha förväntats, eftersom kvaliteten och specialiseringen ökade och kostnaderna därmed blev högre. Gemenskapsindustrin fortsatte därefter att förbättra sin produktsammansättning och övergick till produkter som är mera avancerade, har ett högre mervärde och medför ett högre pris. Den kunde dock inte ta ut högre priser trots att de sålda varornas kvalitet och specialisering förbättrats. Under undersökningsperioden föll priserna åter till nivån 2001.

(82)

Under hela perioden var tillväxten negativ med avseende på produktion, försäljningsvolym och marknadsandel. Detta ledde till negativa ekonomiska resultat.

(83)

Det lönsamhetsmått som använts nedan är lönsamheten före skatt, som när det gäller ”lönsamheten från försäljningen i EG” är den vinst som genererats genom försäljningen av appreterade klädtyger av polyesterfilament på gemenskapsmarknaden, men som när det gäller ”avkastning på investeringar” och ”kassaflöde” är den vinst som genererats på företagsnivå, och motsvarar den minsta varugrupp som inbegriper den likadana produkten och för vilken nödvändiga uppgifter kan lämnas i enlighet med artikel 3.8 i grundförordningen.

(84)

Avkastningen på investeringar har beräknats på grundval av avkastningen på nettotillgångar, eftersom denna anses mera relevant för analysen av utvecklingen.

(85)

Såsom anges ovan ökade gemenskapsindustrins genomsnittliga pris per enhet med 7 % under skadeundersökningsperioden, vilket berodde på en ändring av produktsammansättningen. Lönsamheten från försäljningen i EG minskade emellertid från 1,2 % år 2000 till —4 % år 2003 och —3,9 % under undersökningsperioden. Detta visar att gemenskapsindustrin, trots åtgärder för att övergå från basprodukter till mera sofistikerade produkter i syfte att förbli lönsam, i själva verket började gå med förlust.

(86)

Avkastningen på investeringar visar samma allmänna utveckling som lönsamheten. Den minskade från —5,6 % till —24,2 % under skadeundersökningsperioden. Det bör noteras att denna siffra avser dessa företags hela verksamhet, eftersom det inte var möjligt att fastställa vilka investeringar som avsåg den berörda produkten.

(87)

Kassaflödet minskade med 11 % mellan 2000 och 2002, innan det ökade med 6 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade kassaflödet med 6 %.

(88)

Investeringsnivån ökade med 76 % 2001, men minskade därefter med 63 % 2002, innan den återgick till sin tidigare nivå (cirka 7,1 miljoner euro) 2003 och under undersökningsperioden. Den stora ökningen 2001 och minskningen 2002 berodde snarare på den tidpunkt då investeringarna registrerades än på att investeringsstrategin ändrades under dessa år.

(89)

Trots svårigheterna har gemenskapsindustrin fortsatt att göra nyinvesteringar. Dessa investeringar har dock inte varit inriktade på att öka kapaciteten utan snarare på att se till att den maskinella utrustningen är fullt modern och kan framställa en produkt som alltid är av hög kvalitet, samtidigt som kostnaderna minskas genom effektivare användning av energi, vatten och andra resurser och genom en högre grad av automatisering.

(90)

Det är en tidsintervall på cirka två år mellan beslutet att investera i mera storskaliga projekt och det ögonblick då denna investering genomförs och är klar att tas i bruk. Detta förklarar delvis varför investeringsnivån låg kvar på samma nivå under skadeundersökningsperioden trots försämrade ekonomiska resultat.

(91)

En stor del av gemenskapsindustrin utgörs av små och medelstora företag. Gemenskapsindustrins förmåga att anskaffa kapital var därför i viss mån begränsad under skadeundersökningsperioden, särskilt under dess senare del, när lönsamheten blev negativ.

(92)

Såsom framgår ovan minskade gemenskapsindustrin sin produktion med 21 % under skadeundersökningsperioden. Till följd av denna minskning, men även till följd av investeringar i automatiserade system, tvingades den också minska antalet anställda. Antalet anställda minskade stadigt från 928 år 2000 till 790 under undersökningsperioden, en minskning med 15 %. Samtidigt, och som en följd av personalminskningen, minskade personalkostnaderna från 35,3 miljoner euro år 2000 till 32,2 miljoner euro under undersökningsperioden, en minskning med 9 %.

(93)

Oaktat denna minskning av antalet anställda och den ökade automatiseringen minskade faktiskt produktiviteten, eftersom gemenskapsindustrin till följd av de sjunkande försäljningsvolymerna var tvungen att minska produktionen. De fördelar som investeringarna i ny maskinell utrustning skulle ha fört med sig kunde därför i viss mån aldrig uppnås.

(94)

Med tanke på omfattningen av och priserna på den dumpade importen kan verkningarna av de faktiska dumpningsmarginalerna inte anses vara försumbara.

(95)

Gemenskapsindustrin var inte i en sådan situation att den behövde återhämta sig från tidigare verkningar av skadevållande dumpning.

(96)

Praktiskt taget alla ekonomiska indikatorer visar en allmän negativ utveckling under skadeundersökningsperioden. Produktionsvolymen minskade med 21 %, produktionskapaciteten med 9 % och kapacitetsutnyttjandet med 12,5 %. Samtidigt som lagren minskade i absoluta tal, ökade de uttryckt i procent av produktionen. Försäljningsvolymen i EG minskade med 20 % och marknadsandelen med 21 %. Även om priserna ökade med totalt 7 %, var detta inte tillräckligt för att avspegla ändringen i produktsammansättningen i det att gemenskapsindustrin övergick till alltmera sofistikerade produkter som medförde ökade kostnader. Gemenskapsindustrins svåra situation avspeglades i att lönsamheten minskade från 1,2 % 2000 till en förlust på 3,9 % under undersökningsperioden. Avkastningen på tillgångar blev också alltmera negativ, och kassaflödet minskade. Sysselsättningen och lönekostnaderna minskade, allteftersom antalet anställda minskades för att sänka kostnaderna mot bakgrund av den sjunkande produktionen, försäljningen och lönsamheten. Produktiviteten sjönk också, eftersom den minskade produktionen inte gjorde det möjligt att dra fördel av det minskade antalet anställda och de fortsatta investeringarna i moderna anläggningar och modern utrustning.

(97)

Även om gemenskapsindustrin hittills har lyckats att upprätthålla en god investeringsnivå, har dess förmåga att anskaffa kapital helt klart påverkats av de ökade förlusterna, och den kan inte förväntas vara i stånd att fortsätta att hålla denna investeringsnivå, om inte dess ekonomiska situation förbättras.

(98)

Mot bakgrund av ovanstående är den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(99)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit hade vållats av den dumpade importen från det berörda landet. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även andra kända faktorer som kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada i syfte att sörja för att skada som vållats av dessa faktorer inte oriktigt tillskrevs den dumpade importen.

(100)

Importvolymen av appreterade klädtyger av polyesterfilament med ursprung i Kina ökade väsenligt under skadeundersökningsperioden. Såsom framgår av tabellen i skäl 69 ökade importen från Kina från cirka 135 miljoner löpmeter år 2000 till 288 miljoner löpmeter under undersökningsperioden, dvs. med 114 %. Följden blev att marknadsandelen för importen av appreterade klädtyger av polyesterfilament från Kina mer än fördubblades, då den ökade från 18,2 % till 39,3 %.

(101)

Såsom fastställs i skäl 73 underskred priserna på importen från Kina gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser betydligt, dvs. med en underskridandemarginal som varierade mellan 8,8 % och 51,1 %. Det pristryck som utövades av den berörda importen hindrade gemenskapsindustrin från att höja sina priser i syfte att avspegla det ökade mervärde som följde av specialiseringen av produktsammansättningen för de produkter som såldes av gemenskapsindustrin.

(102)

Den väsentliga ökningen av importvolymen från Kina och dess ökade marknadsandel mellan 2000 och undersökningsperioden, till priser som konstant var långt under gemenskapsindustrins priser, sammanföll tidsmässigt med gemenskapsindustrins försämrade situation under samma period, vilket framgår av utvecklingen när det gäller nästan alla skadeindikatorer. Gemenskapsindustrin tvingades att försöka anpassa priserna för att upprätthålla sin marknadsandel och sin produktion. I de fall där priserna var alltför låga för att täcka de rörliga kostnaderna tvingades den ge upp marknadsandelar i syfte att undvika att ådra sig ännu större förluster.

(103)

Den preliminära slutsatsen är därför att det tryck som utövades av den berörda importen, vars volym och marknadsandel ökade betydligt från och med 2000, och som skedde till låga, dumpade priser, var en avgörande orsak till prisnedgången, det nedåtgående pristrycket och till att gemenskapsindustrin förlorade marknadsandelar och därigenom till att dess ekonomiska situation försämrades.

(104)

Importen från tredjeländer som inte berörs av denna undersökning visade följande utveckling under skadeundersökningsperioden:

(105)

Efter en ökning av importvolymen 2001 och 2002 minskade den sammanlagda importen från alla övriga länder med totalt 14 % under skadeundersökningsperioden. På samma sätt minskade marknadsandelen för alla övriga länder, som först ökade till 38,4 % 2001, till 31,1 %. Importen från alla övriga länder tappade därför mark både volymmässigt och uttryckt som marknadsandel, samtidigt som Kinas exportvolym och marknadsandel ökade. Priserna på importen från alla övriga länder var konstant högre än de kinesiska priserna.

(106)

Den preliminära slutsatsen är därför att importen av appreterade klädtyger av polyesterfilament med ursprung i andra länder än Kina inte har bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(107)

Såsom anges i skäl 68 minskade förbrukningen av appreterade klädtyger av polyesterfilament i gemenskapen med mindre än 1 % under skadeundersökningsperioden. Om gemenskapsindustrin hade varit i stånd att upprätthålla sin marknadsandel skulle dess förlust av försäljningsvolym i gemenskapen till följd av denna minskning av förbrukningen ha varit endast 900 000 löpmeter. Den faktiska minskningen av försäljningsvolymen i EG var emellertid 19 miljoner löpmeter, vilket är mer än 21 gånger större. Konsumtionsmönstret anses därför preliminärt inte ha varit en väsentlig orsak till den eventuella skada som gemenskapsindustrin lidit.

(108)

Även om det endast finns begränsade uppgifter om övriga gemenskapstillverkares resultat, kan det mot bakgrund av det faktum att tolv tillverkare stödde klagomålet och mot bakgrund också av de allmänna marknadsupplysningarna om denna sektor rimligen antas att även de led väsentlig skada till följd av den dumpade importen. Eftersom det inte finns några uppgifter om att övriga gemenskapstillverkares situation skulle vara en annan än gemenskapsindustrins, kan dessa tillverkare inte anses vara en orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(109)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från Kina väsentligt både volymmässigt och uttryckt som marknadsandel, priserna på importen underskred betydligt gemenskapsindustrins priser och uppgången i volym och marknadsandel för importen från Kina sammanföll på ett påfallande sätt tidsmässigt med gemenskapsindustrins försämrade situation.

(110)

Inga andra faktorer har framförts eller konstaterats som kunde ha haft någon betydande inverkan på gemenskapsindustrins situation.

(111)

På grundval av ovanstående undersökning, i vilken det har gjorts en klar åtskillnad mellan alla kända faktorer som har en inverkan på gemenskapsindustrins situation och de skadliga verkningarna av den dumpade importen, är därför den preliminära slutsatsen att importen från Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(112)

Det undersöktes huruvida det, trots slutsatserna om skadevållande dumpning, fanns några bindande skäl till att dra slutsatsen att det inte skulle vara i gemenskapens intresse att anta antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall. För detta ändamål och i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen grundades fastställandet av gemenskapens intresse på en bedömning av alla inblandade parters intressen, dvs. gemenskapsindustrins intresse, intresset hos övriga tillverkare i gemenskapen, importörernas och handlarnas intresse samt intresset hos användarna och hos leverantörerna av råmaterialet för den produkt som är föremål för undersökning.

(113)

Kommissionen sände frågeformulär till importörer och handlare, leverantörer av råmaterial, industriella användare samt till flera intresseorganisationer för användare. Endast en leverantör och en importör/användare lämnade några relevanta svar.

(114)

Det erinras om att gemenskapsindustrin utgörs av sju tillverkare som har cirka 1 800 direkt anställda, av vilka 790 var sysselsatta inom produktionen och försäljningen av appreterade klädtyger av polyesterfilament under undersökningsperioden. Deras produktion beräknas utgöra cirka 30 % av den samlade produktionen i gemenskapen.

(115)

Införandet av åtgärder förväntas återställa rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden och förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada. Gemenskapsindustrin bör därefter vara i stånd att öka sin försäljning och marknadsandel och åter bli lönsam. Detta bör leda till en allmän förbättring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(116)

Å andra sidan anses det att om antidumpningsåtgärder inte införs mot importen av appreterade klädtyger av polysterfilament från Kina kommer gemenskapsindustrins situation att förvärras genom ökad import till dumpade priser från Kina, vilket i sin tur leder till ökade ekonomiska förluster. Industrins grundläggande överlevnadsförmåga skulle vara hotad om åtgärder inte införs för att undanröja den skadevållande dumpningen, och faktum är att en av de klagande redan har blivit insolvent.

(117)

Vad de övriga gemenskapstillverkarna beträffar har några av dem uttryckt sitt stöd för klagomålet, och ingen har motsatt sig det. Det är därför rimligt att dra den preliminära slutsatsen att antidumpningsåtgärder inte skulle vara emot deras intressen.

(118)

Den preliminära slutsatsen är därför att införandet av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från verkningarna av den skadevållande dumpningen och är i gemenskapsindustrins intresse.

(119)

Endast en importör gav sig till känna för kommissionen. Denne importör uppgav att han köpte appreterade klädtyger av polyesterfilament från Kina, eftersom de var annorlunda till sin konstruktion och hade lägre priser, men framförde inga synpunkter på ett eventuellt införande av åtgärder. Denne importör, som stod för en försumbar andel av importen från Kina, lämnade emellertid inte något underbyggt svar på frågeformuläret. Inga handlare gav sig till känna för kommissionen.

(120)

Det var därför, när det gäller importörerna och handlarna, omöjligt att göra någon riktig bedömning av de eventuella verkningarna av om åtgärder vidtas eller inte. Det bör dessutom erinras om att antidumpningsåtgärder inte är avsedda att förhindra import utan att se till att den inte sker till skadevållande dumpade priser. Eftersom import till rättvisa priser fortfarande kommer att tillåtas komma in på gemenskapsmarknaden och importen från tredjeland också kommer att fortsätta, är det sannolikt att importörernas traditionella verksamhet inte kommer att påverkas avsevärt, även om antidumpningsåtgärder införs mot dumpad import. Avsaknaden av synpunkter från icke-närstående importörer stöder ytterligare denna slutsats.

(121)

Den preliminära slutsatsen är därför att införandet av åtgärder inte skulle ha några betydande verkningar för importörer.

(122)

Det erinras om att några gemenskapstillverkare får sitt råmaterial från företag inom samma koncern (integrerade tillverkare). Andra förlitar sig på leverantörer som är oberoende av gemenskapstillverkarna.

(123)

Gemenskapsindustrins klagomål understöddes av International Rayon and Synthetic Fibres Committee, en sammanslutning som företräder fibertillverkares intresse, inbegripet tillverkare av polyesterfilamentgarn, som är råmaterialet för framställning av appreterade klädtyger av polyesterfilament. Denna sammanslutning påpekade att försäljningen av garn till tillverkare av appreterade klädtyger av polyesterfilament i gemenskapen utgör 25 % av dess medlemmars sammanlagda produktion, och att den därför är av stor betydelse för deras medlemmar.

(124)

Dessutom gav en enskild leverantör av råmaterial till gemenskapsindustrin sig till känna för kommissionen. Denne hävdade att hans förmåga att fortsätta att investera skulle påverkas negativt om den dumpade importen från Kina tilläts fortsätta.

(125)

Mot bakgrund av ovanstående argument är den preliminära slutsatsen att det inte är emot råmaterialleverantörernas intresse att införa åtgärder mot appreterade klädtyger av polyesterfilament från Kina.

(126)

Appreterade klädtyger av polyesterfilament används huvudsakligen inom klädesindustrin. Allt efter de exakta specifikationerna används de för att tillverka foder till kläder, nattdräkter och damunderkläder, samt för tillverkning av sportkläder, arbetskläder och ytterkläder. De används också i viss utsträckning i samband med tillverkningen av sådana föremål som barnbilstolar, barnvagnar etc.

(127)

Nio inlagor från användare av appreterade klädtyger av polyesterfilament mottogs. Av dessa är det endast en användare som för närvarande importerar en del av de appreterade klädtygerna av polyesterfilament från Kina. Denne hävdade att de priser som togs ut av gemenskapsindustrin var högre, och att åtgärder inte borde införas, eftersom detta skulle leda till ökade kostnader för dem och minska deras produkters konkurrenskraft, särskilt i förhållande till importen av kläder från Kina. Denna användare hävdade vidare att, eftersom han för närvarande anskaffar appreterade klädtyger av polyesterfilament både inom gemenskapen och i Kina, skulle en ökning av kostnader som leder till minskad konkurrenskraft, ha negativa verkningar inte bara för hans företag utan också för den gemenskapsindustri från vilken han gör sina inköp. De andra användarna noterade att införandet av tullar troligtvis skulle leda till en ökad kostnad för den importerade produkten, men att de sannolikt inte skulle påverkas direkt av en sådan ökning.

(128)

Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats anses de eventuella kostnadsökningarna för användarna sannolikt inte bli betydande. Dessutom bör det påpekas att importen från Kina får fortsätta att komma in på gemenskapsmarknaden, men till rättvisa priser, och att övriga icke-dumpade leveranskällor fortfarande kommer att vara tillgängliga. Mot bakgrund av detta är den preliminära slutsatsen att provisoriska åtgärder mot Kina inte kommer att ha några betydande verkningar för användarnas intressen.

(129)

Införandet av åtgärder är av intresse för gemenskapsindustrin, övriga gemenskapstillverkare och leverantörer till gemenskapsindustrin. Därigenom kommer gemenskapsindustrin att kunna öka sin produktion, försäljning och marknadsandel och åter bli lönsam. Om åtgärder inte införs, förväntas gemenskapsindustrin komma att lida betydande förluster till följd av ytterligare minskad försäljning och fortsatt prisnedgång på gemenskapsmarknaden, vilket leder till fortsatt förlust av marknadsandel i förhållande till den ökade importen från Kina, och en ytterligare försämring av försäljningspriserna, när gemenskapsindustrin försöker att bromsa förlusten av marknadsandelar. Dessa negativa verkningar för gemenskapsindustrin skulle, i sin tur, ha negativa verkningar för gemenskapsindustrins leverantörer som även skulle drabbas av minskad efterfrågan vilken skulle tvinga dem att minska produktionen.

(130)

Även om åtgärderna kan förväntas leda till ökade importpriser, har importörerna inte uttryckt någon oro över eventuella åtgärder, och införandet av åtgärder anses inte komma att få några betydande verkningar för dem. Vad användarna beträffar konstaterades det att införandet av åtgärder inte skulle få några betydande verkningar för deras vinstmarginal och följaktligen för deras verksamhet, eftersom det finns alternativa leveranskällor och det faktum att det stora flertalet av användarna inte reagerade.

(131)

Efter att ha vägt de inblandade parternas intressen drar kommissionen den preliminära slutsatsen att det inte finns några bindande skäl till att inte införa provisoriska antidumpningsåtgärder mot import av appreterade klädtyger av polyesterfilament med ursprung i Kina.

(132)

Mot bakgrund av de preliminära slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(133)

Vid fastställandet av nivån på de provisoriska åtgärderna har hänsyn tagits både till den dumpningsmarginal som konstaterats och till det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(134)

De provisoriska åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräckligt hög för att undanröja den skada som vållats genom denna import utan att den dumpningsmarginal som konstaterats överskrids. Vid beräkningen av det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och sammanlagt uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. Den vinstmarginal före skatt som användes för denna beräkning var 8 % av omsättningen (dvs. 5,7 miljoner euro) vilket överensstämmer med den vinst som gemenskapsindustrin gjorde 1998 och 1999, innan den kinesiska exporten började bli ett problem. På denna grundval beräknades för gemenskapsindustrins del ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten genom att denna vinstmarginal på 8 % lades till produktionskostnaden.

(135)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpris som fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet och det genomsnittliga icke-skadevållade priset. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif. Dessa skillnader var i samtliga fall högre än den konstaterade dumpningsmarginalen.

(136)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på nivån för den lägsta av de dumpnings- och skademarginaler som konstaterats i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(137)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De återspeglar således den situation som konstaterats i denna undersökning när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla övriga företag”) gäller alltså endast import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag och därmed de specifika rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, kan inte omfattas av dessa satser utan bör omfattas av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(138)

Alla ansökningar om att få tillämpa dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller upprättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör omgående sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i samband med tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning med anknytning till t.ex. namnändringen eller förändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(139)

De föreslagna antidumpningstullsatserna är följande:

(140)

Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig till känna inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande kan lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla avgöranden i denna förordning rörande införandet av tullar är preliminära och kan behöva omprövas för fastställandet av en eventuell slutgiltig tull.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

Kontor J-79 5/16

B-1049 Bryssel.