EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02010R1093-20210626
Regulation (EU) No 1093/2010 of the European Parliament and of the Council of 24 November 2010 establishing a European Supervisory Authority (European Banking Authority), amending Decision No 716/2009/EC and repealing Commission Decision 2009/78/EC
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG
In force
)
Den här konsoliderade texten omfattar kanske inte följande ändringar:
Ändringsakt | Ändringstyp | Berörd underavdelning | Dag för ikraftträdande |
---|---|---|---|
32023R1114 | ändrad genom | artikel 1 punkt 2 stycke 1 | 30/12/2024 |
02010R1093 — SV — 26.06.2021 — 008.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 (EGT L 331 15.12.2010, s. 12) |
Ändrad genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1022/2013 av den 22 oktober 2013 |
L 287 |
5 |
29.10.2013 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 |
L 60 |
34 |
28.2.2014 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/59/EU av den 15 maj 2014 |
L 173 |
190 |
12.6.2014 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 |
L 225 |
1 |
30.7.2014 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 |
L 337 |
35 |
23.12.2015 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/1717 av den 14 november 2018 |
L 291 |
1 |
16.11.2018 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 |
L 314 |
1 |
5.12.2019 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 |
L 334 |
1 |
27.12.2019 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1093/2010
av den 24 november 2010
om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG
KAPITEL I
INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS
Artikel 1
Inrättande och verksamhetsområde
Myndigheten ska också agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 ( 8 ) och för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 ( 9 ) i den mån det direktivet och den förordningen tillämpas på finanssektorsaktörer och de behöriga myndigheter som övervakar dem. Myndigheten ska endast för det ändamålet utföra de uppgifter som rättsligt bindande unionsakter tilldelar den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 10 ), eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 11 ). När myndigheten utför sådana uppgifter ska den samråda med dessa europeiska tillsynsmyndigheter och hålla dem underrättade om alla åtgärder som vidtas rörande en enhet som är ett finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller en finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden bidra till att.
förbättra den inre marknadens funktion, särskilt genom reglering och tillsyn på en sund, verkningsfull och enhetlig nivå,
säkerställa finansmarknadernas integritet, transparens, effektivitet och korrekta funktion,
stärka den internationella samordningen av tillsynen,
förebygga tillsynsarbitrage och främja likvärdiga konkurrensvillkor,
säkerställa att tagandet av kreditrisker och andra risker regleras och övervakas på lämpligt sätt,
stärka kundskyddet och konsumentskyddet,
stärka enhetligheten i tillsynspraxisen på den inre marknaden, och
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism.
I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de akter som avses i punkt 2 i denna artikel, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden i enlighet med artikel 16a till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Myndigheten ska vid utövandet av de uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning särskilt uppmärksamma de systemrisker som finansinstitut kan utgöra, vars fallissemang kan inverka negativt på finanssystemets eller realekonomins sätt att fungera.
När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självständigt, objektivt och på ett icke-diskriminerande och transparent sätt i hela unionens intresse, och den ska, när så är relevant, respektera principen om proportionalitet. Myndigheten ska vara ansvarig och handla med integritet och den ska säkerställa att alla berörda parter behandlas rättvist.
Innehållet i och formen för myndighetens verksamhet och åtgärder, i synnerhet riktlinjer, rekommendationer, yttranden, frågor och svar samt förslag till tillsynsstandarder och förslag till genomförandestandarder ska fullt ut respektera tillämpliga bestämmelser i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i punkt 2. Myndighetens verksamhet och åtgärder ska i den mån den är tillåten och relevant enligt dessa bestämmelser, i enlighet med proportionalitetsprincipen, ta vederbörlig hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna hos den verksamhet som bedrivs av ett finansiellt institut, ett företag, en annan enhet eller en finansiell verksamhet som påverkas av myndighetens verksamhet och åtgärder.
Artikel 2
Europeiska systemet för finansiell tillsyn
ESFS ska omfatta följande:
Europeiska systemrisknämnden (ESRB), när det gäller de uppgifter som fastställs i förordning (EU) nr 1092/2010 och i denna förordning,
myndigheten,
Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 12 ),
Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 13 ),
den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna (den gemensamma kommittén), när det gäller utförandet av de uppgifter som anges i artiklarna 54-57 i denna förordning, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010,
de behöriga myndigheter eller tillsynsmyndigheter som anges i de unionsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, inbegripet Europeiska centralbanken med avseende på de uppgifter som den tilldelats enligt förordning (EU) nr 1024/2013, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010.
Utan att det påverkar nationella befogenheter ska hänvisningar i denna förordning till tillsyn innefatta all relevant verksamhet som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Artikel 3
Myndigheternas ansvarighet
Artikel 4
Definitioner
I denna förordning avses med
finansiellt institut: företag som omfattas av reglering och tillsyn enligt någon av de unionsrättsakter som avses i artikel 1.2.
finanssektorsaktör: en enhet som avses i artikel 2 i direktiv (EU) 2015/849 som är antingen ett finansiellt institut enligt definitionen i led 1 i den här artikeln eller i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller en finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010.
behöriga myndigheter:
behöriga myndigheter enligt definitionerna i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom förordning (EU) nr 1024/2013,
när det gäller direktiv 2002/65/EG, de myndigheter och organ som har behörighet att säkerställa att finansiella institut uppfyller kraven i det direktivet,
när det gäller direktiv (EU) 2015/849, de myndigheter och organ som utövar tillsyn över finanssektorsaktörer och som har ansvar för att säkerställa att dessa uppfyller kraven i det direktivet,
när det gäller system för garanti av insättningar, organ som förvaltar ett system för garanti av insättningar enligt direktiv 2014/49/EU, eller, om det är ett privat företag som står för verksamheten i ett system för garanti av insättningar, den offentliga myndighet som utövar tillsynen över de systemen, enligt det direktivet, och relevanta administrativa myndigheter enligt vad som anges i det direktivet,
när det gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU ( 14 ) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 ( 15 ), de resolutionsmyndigheter som utsetts i enlighet med artikel 3 i direktiv 2014/59/EU, Gemensamma resolutionsnämnden, som inrättats genom förordning (EU) nr 806/2014 samt rådet och kommissionen vad gäller vidtagande av åtgärder enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 806/2014, utom om de utför skönsmässiga bedömningar eller gör policyval,
behöriga myndigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU ( 16 ), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 ( 17 ), direktiv (EU) 2015/2366, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG ( 18 ), och i och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 ( 19 ),
organ och myndigheter enligt artikel 20 i direktiv 2008/48/EG,
Artikel 5
Rättslig status
Artikel 6
Sammansättning
Myndigheten ska bestå av följande:
En tillsynsstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 43.
En förvaltningsstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 47.
En ordförande, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 48.
En verkställande direktör, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 53.
En överklagandenämnd, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 60.
Artikel 7
Säte
Myndigheten ska ha sitt säte i Paris, Frankrike.
Lokaliseringen av myndighetens säte ska inte påverka hur myndigheten utför sina uppgifter och befogenheter, hur dess styrningsstruktur organiseras, hur dess huvudsakliga organisation drivs eller hur dess verksamhet i huvudsak finansieras, samtidigt som den ska göra det möjligt, i tillämpliga fall, att med unionens byråer dela sådana administrativa stödtjänster och lokalförvaltningstjänster som inte har någon anknytning till kärnverksamheten. Senast den 30 mars 2019 och därefter var tolfte månad ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur de europeiska tillsynsmyndigheterna uppfyller detta krav.
KAPITEL II
MYNDIGHETENS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER
Artikel 8
Myndighetens uppgifter och befogenheter
Myndigheten ska ha följande uppgifter:
Att på grundval av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 bidra till upprättandet av gemensamma standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt genom att utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder och tillsynsstandarder, riktlinjer, rekommendationer och andra åtgärder, inbegripet yttranden.
Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen som beskriver bästa tillsynspraxis samt metoder och processer av hög kvalitet och, bland annat, beaktar förändringar i affärspraxis och affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek.
Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för resolution av finansiella institut i unionen som beskriver bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet för resolution, med beaktande av Gemensamma resolutionsnämndens arbete och förändringar i affärspraxis och affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek.
Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande unionsakter, särskilt genom att bidra till en gemensam tillsynskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, förebygga tillsynsarbitrage, främja och övervaka oberoende i tillsynsverksamheten, medla och lösa tvister mellan behöriga myndigheter, säkerställa en verkningsfull och enhetlig tillsyn av finansiella institut och inbördes överensstämmelse i tillsynskollegiernas verksamhet samt vidta åtgärder bland annat i krissituationer.
Att underlätta delegering av uppgifter och ansvar till olika behöriga myndigheter.
Att samarbeta nära med ESRB, bland annat genom att ge detta organ alla uppgifter som krävs för att det ska kunna genomföra sina verksamhetsuppgifter och säkerställa att dess varningar och rekommendationer följs upp korrekt.
Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter, och i detta sammanhang utfärda riktlinjer och rekommendationer samt fastställa bästa praxis för att uppnå mer enhetliga tillsynsresultat.
Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde, om relevant även utveckling som rör trender för krediter, i synnerhet krediter till hushåll och små och medelstora företag, och trender för innovativa finansiella tjänster med vederbörligt beaktande av utvecklingen rörande miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.
Att genomföra marknadsanalyser för att ge vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter.
Att, om det relevant, främja skyddet av insättare, konsumenter och investerare, särskilt i fråga om brister i ett gränsöverskridande sammanhang och med beaktande av relaterade risker.
Att verka för enhetligt och konsekvent fungerande tillsynskollegier, övervakning, bedömning och mätning av systemrisker och till utveckling och samordning av planer för återhämtning, rekonstruktion och avveckling, att sörja för en hög skyddsnivå för insättare och investerare i hela unionen och utveckla metoder för rekonstruktion och avveckling av fallerande finansiella institut samt en bedömning av behovet av lämpliga finansieringsinstrument, i syfte att främja samarbetet mellan de behöriga myndigheter som är involverade i hanteringen av kriser hos gränsöverskridande institut som kan utgöra en systemrisk, i enlighet med artiklarna 21–26.
Att bidra till upprättandet av en gemensam strategi för finansiella uppgifter inom unionen.
Att fullgöra varje annan specifik uppgift som anges i denna förordning eller i andra lagstiftningsakter.
Att offentliggöra och regelbundet uppdatera information som rör dess verksamhetsområde på den egna webbplatsen, i synnerhet, och inom ramen för sin behörighet, angående registrerade finansinstitut, i syfte att se till att allmänheten ges lättillgänglig information.
Att på sin webbplats offentliggöra, och regelbundet uppdatera, alla tekniska tillsynsstandarder, tekniska genomförandestandarder, riktlinjer, rekommendationer och frågor och svar för varje lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2, inbegripet översikter som gäller läget för pågående arbete och planerad tidpunkt för antagande av förslag till tekniska tillsynsstandarder och förslag till tekniska genomförandestandarder.
▼M1 —————
Att bidra till att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet genom att främja en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig tillämpning av lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i den här förordningen, artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 och artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010, vad gäller förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
När myndigheten utför sina uppgifter i enlighet med denna förordning ska den
använda alla sina befogenheter till fullo, och
med beaktande av det övergripande målet att säkerställa finansiella institutens säkerhet och sundhet, ta full hänsyn till olika typer av finansiella institut och finansiella instituts storlek och affärsmodeller, och
beakta tekniska innovationer, innovativa och hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.
För fullgörandet av de uppgifter som anges i punkt 1 ska myndigheten ha de befogenheter som fastställs genom denna förordning, i synnerhet när det gäller att
utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i de specifika fall som avses i artikel 10,
utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i de specifika fall som avses i artikel 15,
utfärda riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16,
utfärda rekommendationer som fastställs i artikel 29a,
utfärda rekommendationer i de specifika fall som avses i artikel 17.3,
utfärda varningar i enlighet med artikel 9.3,
fatta enskilda beslut riktade till behöriga myndigheter i de specifika fall som avses i artiklarna 18.3 och 19.3,
fatta enskilda beslut riktade till finansinstitut, när det gäller direkt tillämplig unionsrätt, i de specifika fall som avses i artiklarna 17.6, 18.4 och 19.4,
avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i enlighet med artikel 16a,
utfärda svar på frågor som föreskrivs i artikel 16b,
vidta åtgärder i enlighet med artikel 9c,
samla in nödvändiga uppgifter om finansinstitut i enlighet med artikel 35,
utveckla gemensamma metoder för att utvärdera hur produktens särdrag och distributionsprocesserna inverkar på institutens finansiella ställning och konsumentskyddet,
tillhandahålla en centralt tillgänglig databas med registrerade finansinstitut inom sitt behörighetsområde, om detta specificeras i de akter som avses i artikel 1.2,
De öppna offentliga samråd som avses i artiklarna 10, 15, 16 och 16a ska genomföras så brett som möjligt för att säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och ska ge berörda parter rimlig tid att svara. Myndigheten ska offentliggöra en sammanfattning av de berörda parternas synpunkter och en översikt över hur information och synpunkter som samlats in från samrådet användes i ett förslag till teknisk tillsynsstandard och i ett förslag till teknisk genomförandestandard.
Artikel 9
Uppgifter som rör konsumentskydd och finansiell verksamhet
Myndigheten ska spela en ledande roll för att främja transparens, enkelhet och rättvisa på marknaden för finansiella produkter eller tjänster som riktar sig till konsumenter på hela den inre marknaden, bl.a. genom att
samla in uppgifter om, analysera och rapportera om konsumenttrender, såsom utvecklingen av kostnader och avgifter för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner i medlemsstaterna,
göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden och bygga upp en gemensam bild av praxis på marknaderna, i syfte att identifiera potentiella problem och att analysera deras effekter,
utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att utan onödigt dröjsmål upptäcka möjliga upphov till skada för konsumenterna,
se över och samordna de behöriga myndigheternas initiativ för att öka konsumenternas förmåga att förstå finansiell information samt utbildningsinitiativ,
utveckla normer för utbildningen inom branschen, och
bidra till utvecklingen av gemensamma regler om utlämnande av uppgifter,
bidra till likvärdiga konkurrensvillkor på den inre marknaden, där konsumenter och andra användare av finansiella tjänster har rättvis tillgång till finansiella tjänster och produkter,
främja den fortsatta utvecklingen när det gäller reglering och tillsyn, vilket skulle kunna underlätta en djupare harmonisering och integration på unionsnivå, och
samordna behöriga myndigheters anonyma kundbesöksundersökningar, i tillämpliga fall.
Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med lämpliga mellanrum, dock minst en gång var sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys för att bedöma effekten på kunden eller konsumenten får myndigheten besluta om en årlig förlängning av förbudet.
En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller det beslutet.
Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud mot eller begränsningar av vissa former av finansiell verksamhet eller praxis och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna för att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.
Artikel 9a
Särskilda uppgifter som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden spela en ledande, samordnande och övervakande roll för att främja integritet, transparens och säkerhet i det finansiella systemet genom att anta åtgärder för att förhindra och bekämpa att det systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism. I linje med proportionalitetsprincipen får dessa åtgärder inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och ska vederbörligen beakta riskernas art, omfattning och komplexitet, samt finanssektorsaktörernas och marknadernas affärspraxis, affärsmodeller och storlek. Dessa åtgärder ska innefatta följande:
Samla in information från behöriga myndigheter om svagheter som har upptäckts under pågående tillsyn och tillståndsförfaranden avseende finanssektorsaktörers processer och förfaranden, styrformer, duglighet och lämplighet, förvärv av kvalificerade innehav, affärsmodeller och verksamhet i syfte att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samt om de åtgärder som behöriga myndigheter vidtagit som svar på dessa materiella svagheter som påverkar en eller flera krav i lagstiftningsakterna som avses i artikel 1.2 i den här förordningen, artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 och artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010 samt nationell rätt som införlivar dem, med hänsyn till förhindrande och bekämpning av att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, nämligen
en finanssektorsaktörs överträdelse eller en potentiell överträdelse av sådana krav,
en finanssektorsaktörs olämpliga eller ineffektiva tillämpning av sådana krav, eller
en finanssektorsaktörs olämpliga eller ineffektiva tillämpning av sina interna riktlinjer och förfaranden när det gäller uppfyllandet av sådana krav.
Behöriga myndigheter ska utöver sina eventuella skyldigheter enligt artikel 35 i denna förordning tillhandahålla all sådan information till myndigheten och ska i god tid underrätta myndigheten om eventuella förändringar som rör denna information. Myndigheten ska ha ett nära samarbete med EU:s finansunderrättelseenheter (FIU) som avses i direktiv (EU) 2015/849, och respektera deras ställning och skyldigheter, och inte skapa onödigt dubbelarbete.
De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell rätt, dela eventuell ytterligare information som de anser vara relevant för att förhindra och motverka att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism i den centrala databas som avses i punkt 2.
Noggrant samordna sitt arbete och, om så är lämpligt, utbyta information med behöriga myndigheter, bland annat Europeiska centralbanken vad gäller frågor som rör de uppgifter som den tilldelats genom förordning (EU) nr 1024/2013 och med myndigheter som anförtrotts det offentliga uppdraget att utöva tillsyn över de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i direktiv (EU) 2015/849 samt med FIU, varvid FIU:s ställning och skyldigheter enligt direktiv (EU) 2015/849 respekteras.
Utarbeta gemensamma riktlinjer och standarder för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inom finanssektorn och verka för att dessa genomförs konsekvent, i synnerhet genom att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder och genomförandestandarder, i linje med de uppdrag som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2, riktlinjer, rekommendationer och andra åtgärder, bland annat yttranden, vilka ska vara grundade på de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Bistå behöriga myndigheter, i enlighet med deras specifika önskemål.
Övervaka marknadsutvecklingen och bedöma sårbarheter och risker i banksektorn med avseende på penningtvätt och finansiering av terrorism.
Senast den 31 december 2020 ska myndigheten utarbeta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder för fastställande av svagheter, som avses i första stycket a inbegripet motsvarande situationer där svagheter kan förekomma, svagheternas väsentlighet och det praktiska genomförandet av myndighetens informationsinsamling samt vilken typ av information som ska tillhandahållas enligt första stycket a. Vid utarbetandet av dessa tekniska standarder ska myndigheten beakta mängden av information som ska tillhandahållas och behovet av att undvika dubbelarbete. Den ska också fastställa arrangemang för att säkerställa effektivitet och sekretess.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14.
Senast den 31 december 2020 ska myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar hur informationen analyseras och görs tillgänglig för behöriga myndigheter på grundval av behovsenlig behörighet och konfidentialitet.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14.
Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska myndigheten, genom den interna kommitté som inrättats enligt punkt 7 i denna artikel, utveckla och tillämpa metoder för att möjliggöra en objektiv bedömning samt en enhetlig översyn av hög kvalitet av bedömningarna och tillämpningen av metoden och för att säkerställa lika villkor. Den interna kommittén ska genomföra översynen av riskbedömningarnas kvalitet och enhetlighet. Den ska utarbeta utkast till riskbedömningar som ska antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.
Varje institut, myndighet och organ som avses i första stycket ska utnämna en suppleant från sin personal, som kan ersätta ledamoten när den personen är förhindrad att närvara. Medlemsstater där mer en myndighet har befogenhet när det gäller att säkerställa efterlevnad av direktiv (EU) 2015/849 för finanssektorsaktörer får utnämna en företrädare för varje behörig myndighet. Oberoende av hur många behöriga myndigheter som är företrädda under mötet ska varje medlemsstat ha en röst. Den kommittén får inrätta interna arbetsgrupper för särskilda aspekter av dess arbete i syfte att ta fram utkast till kommitténs beslut. Dessa grupper ska vara öppna för personal från alla behöriga myndigheter som finns representerade i den kommittén och från myndigheten, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).
Myndigheten, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) får när som helst lämna in skriftliga synpunkter om kommitténs utkast till beslut som avses i punkt 7 i denna artikel. Tillsynsnämnden ska vederbörligen beakta dessa synpunkter innan den fattar sitt slutgiltiga beslut. Om ett utkast till beslut grundas på eller är kopplat till de befogenheter som myndigheten har tilldelats enligt artikel 9b, 17 eller 19 och rör
finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 förordning (EU) nr 1094/2010 eller någon av de behöriga myndigheter som övervakar dem, eller
finansmarknadsaktörer enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010 eller någon av de behöriga myndigheter som övervakar dem.
Får myndigheten endast fatta beslut i samförstånd med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), i fråga om led a, eller med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i fråga om led b. Den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) ska lämna sina synpunkter till myndigheten inom 20 dagar från och med dagen för det utkast till beslut av kommittén som avses i punkt 7. Om de inte lämnar några synpunkter till myndigheten inom 20 dagar och inte heller på vederbörligt sätt begär förlängning för lämnande av sådana synpunkter ska samförstånd antas föreligga.
Artikel 9b
Begäran om utredning som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
Artikel 9c
Skrivelser om att inte vidta åtgärder
Myndigheten ska endast vidta åtgärderna som avses i punkt 2 i denna artikel under exceptionella omständigheter när den anser att tillämpningen av en av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller av någon delegerad akt eller genomförandeakt som baseras på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande problem, av något av följande skäl:
Myndigheten anser att det finns bestämmelser i akten som kan stå i direkt strid med en annan relevant akt.
Om akten är en sådan lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2 och avsaknaden av delegerade akter eller genomförandeakter för att komplettera eller specificera akten i fråga ger upphov till befogat tvivel gällande de rättsliga följderna av lagstiftningsakten eller en korrekt tillämpning av den.
Avsaknaden av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 innebär praktiska problem avseende tillämpningen av lagstiftningsakten i fråga.
I de fall som avses i punkt 1 a och b ska myndigheten till kommissionen lämna ett yttrande om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan enligt myndighetens mening är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.
I det fall som avses i punkt 1 c i denna artikel ska myndigheten så snart som möjligt utvärdera behovet av att anta relevanta riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.
Myndigheten ska handla snabbt, framför allt med målet att bidra till förhindrande av de problem som avses i punkt 1, närhelst det är möjligt.
Artikel 10
Tekniska standarder för tillsyn
Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar befogenheten att anta tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska tillsynsstandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.
Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på.
Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.
▼M8 —————
Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk tillsynsstandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet att antagandet inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk tillsynsstandard endast till viss del eller med ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk tillsynsstandard eller att anta det endast delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till teknisk tillsynsstandard till myndigheten, med en förklaring till varför det inte antas eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk tillsynsstandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten när denna period på sex veckor löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för tillsyn, eller har överlämnat ett förslag till standard som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska standarden för tillsyn med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.
Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk standard för tillsyn som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.
Endast när myndigheten inte överlämnar något förslag till teknisk standard för tillsyn till kommissionen inom tidsfristen i enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk standard för tillsyn genom en delegerad akt utan ett förslag från myndigheten.
Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.
Kommissionen ska omgående vidarebefordra förslaget till teknisk standard för tillsyn till Europaparlamentet och rådet.
Kommissionen ska lämna sitt förslag till teknisk standard för tillsyn till myndigheten. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget och överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för tillsyn inom den period på sex veckor som avses i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska standarden för tillsyn.
Om myndigheten har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för tillsyn inom sex veckor får kommissionen ändra förslaget på grundval av myndighetens föreslagna ändringar, eller anta den tekniska standarden för tillsyn med de ändringar den anser relevanta. Kommissionen får inte ändra innehållet i de förslag till tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.
Artikel 11
Utövande av delegering
Artikel 12
Återkallande av delegering
Artikel 13
Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn
Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader.
▼M8 —————
Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den period som avses i punkt 1 har invänt mot den tekniska standarden för tillsyn ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges däri.
Den tekniska standarden för tillsyn får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna period, om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte göra någon invändning.
Artikel 14
Uteblivet godkännande eller ändring av förslag till teknisk standard för tillsyn
Artikel 15
Tekniska standarder för genomförande
Myndigheten ska innan den överlämnar ett förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen genomföra öppna offentliga samråd och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.
Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk genomförandestandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk genomförandestandard endast till viss del eller med ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk genomförandestandard eller att anta det endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk genomförandestandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk genomförandestandard, eller har överlämnat ett förslag till teknisk genomförandestandard som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska genomförandestandarden med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.
Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk genomförandestandard som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.
Endast när myndigheten inte lämnar ett förslag till teknisk standard för genomförande till kommissionen inom tidsfristerna i enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk standard för genomförande genom en genomförandeakt, utan ett förslag från myndigheten.
Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.
Kommissionen ska omgående vidarebefordra förslaget till teknisk standard för genomförande till Europaparlamentet och rådet.
Kommissionen ska lämna förslaget till teknisk standard för genomförande till myndigheten. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget och överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för genomförande inom den period på sex veckor som avses i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska standarden för genomförande.
Om myndigheten har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för genomförande inom perioden på sex veckor får kommissionen ändra förslaget till teknisk standard för genomförande på grundval av myndighetens föreslagna ändringar eller anta den tekniska standarden för genomförande med de ändringar den anser relevanta.
Kommissionen får inte ändra innehållet i de förslag till tekniska standarder för genomförande som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.
Artikel 16
Riktlinjer och rekommendationer
Riktlinjer och rekommendationer ska överensstämma med mandatet i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller i den här artikeln.
De behöriga myndigheterna och finansinstituten ska med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer.
Inom två månader efter utfärdandet av en riktlinje eller rekommendation, ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer eller tänker följa denna riktlinje eller rekommendation. Om en behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen, ska den informera myndigheten och ange skälen för detta.
Myndigheten ska offentliggöra att en behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Myndigheten får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför för att den inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Den behöriga myndigheten ska få en förhandsanmälan om ett sådant offentliggörande.
Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska finansinstituten på ett klart och detaljerat sätt rapportera om huruvida de följer den berörda riktlinjen eller rekommendationen.
Artikel 16a
Yttranden
Artikel 16b
Frågor och svar
Innan finansiella institut ställer en fråga till myndigheten ska de bedöma huruvida de ska ställa frågan i första hand till sin behöriga myndighet.
Innan myndigheten offentliggör svar på godkända frågor får den begära kompletterande förtydliganden av frågor som ställts av de fysiska eller juridiska personer som avses i denna punkt.
Artikel 17
Överträdelser av unionsrätten
Myndigheten ska, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen, bankintressentgruppen eller på eget initiativ, inbegripet när detta bygger på faktauppgifter och väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer, och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, redogöra för hur den avser gå vidare med fallet och, när så är lämpligt, utreda den påstådda överträdelsen av eller underlåtenheten att tillämpa unionsrätten.
Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet hur akterna som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.
Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten, efter att ha informerat den berörda behöriga myndigheten, rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra behöriga myndigheter, när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig vara eller anses vara otillräcklig för att få den information som anses vara nödvändig för att utreda en påstådd överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.
Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan onödigt dröjsmål.
Myndigheten får senast inom två månader från det att den inledde sin utredning till den behöriga myndigheten rikta en rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för att följa unionsrätten.
Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten.
Om den behöriga myndigheten inte har rättat sig efter unionsrätten inom en månad från mottagandet av myndighetens rekommendation får kommissionen, efter underrättelse från denna myndighet eller på eget initiativ, avge ett formellt yttrande med krav på den behöriga myndigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter unionsrätten. Kommissionens formella yttrande ska beakta myndighetens rekommendation.
Kommissionen ska avge ett sådant formellt yttrande senast tre månader efter antagandet av rekommendationen. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad.
Myndigheten och de behöriga myndigheterna ska överlämna alla nödvändiga uppgifter till kommissionen.
Om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 inte är direkt tillämpliga på finanssektorsaktörer i fråga om ärenden som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, får myndigheten anta ett beslut om att den behöriga myndigheten ska rätta sig efter det formella yttrande som avses i punkt 4 i den här artikeln inom den där angivna fristen. Om den behöriga myndigheten inte rättar sig efter beslutet får myndigheten också anta ett beslut i enlighet med första stycket. För detta ändamål ska myndigheten tillämpa all relevant unionsrätt, och där unionsrätten består av direktiv, nationell rätt i den mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ ska myndigheten även tillämpa nationell rätt i den mån sådana alternativ har utnyttjats.
Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.
När behöriga myndigheter vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de rätta sig efter det formella yttrandet eller beslutet.
Artikel 17a
Skydd av rapporterande personer
Artikel 18
Åtgärder i krissituationer
För att kunna uppfylla denna underlättande och samordnande roll ska myndigheten ha fullständiga uppgifter om relevant utveckling, och ska bjudas in att delta såsom observatör vid alla relevanta möten i de behöriga tillsynsmyndigheter som berörs.
Rådet får, i samråd med kommissionen och ESRB och, där så befinns lämpligt, de europeiska tillsynsmyndigheterna, anta ett beslut riktat till myndigheten om att en krissituation enligt denna förordning föreligger, efter begäran från myndigheten, kommissionen eller ESRB. Rådet ska se över detta beslut med lämpliga mellanrum, dock minst en gång i månaden. Om beslutet inte förlängts efter en månad, ska det automatiskt upphöra att gälla. Rådet får när som helst förklara att krissituationen har upphört.
Om ESRB eller myndigheten anser att en krissituation kan uppstå, ska de utfärda en konfidentiell rekommendation till rådet och tillhandahålla en utvärdering av situationen. Rådet ska därefter bedöma behovet av ett möte. I det sammanhanget ska det garanteras att vederbörlig hänsyn tas till konfidentialiteten.
Om rådet fastslår att det föreligger en krissituation ska det på vederbörligt sätt och utan dröjsmål informera Europaparlamentet och kommissionen.
Beslut som antagits enligt punkt 4 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna.
Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende ärenden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet.
Artikel 19
Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer
I de fall som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 2–4 i den här artikeln i något av följande fall:
På begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna, om en behörig myndighet är oenig med en annan behörig myndighet vad gäller förfarandet för en åtgärd eller åtgärdens innehåll, en föreslagen åtgärd eller avsaknaden av åtgärder.
I de fall det i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 föreskrivs att myndigheten får bistå, på eget initiativ, om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva skäl.
I de fall de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter och där myndigheten i enlighet med dessa akter på eget initiativ får bistå de berörda behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–4 i den här artikeln, ska det antas att oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.
I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om att en överenskommelse inte har nåtts:
Om en tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:
Tidsfristen löper ut.
Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.
Om ingen tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:
Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.
Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa dessa akter, och den anmodade myndigheten ännu inte har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.
Då ett gemensamt beslut krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.3a, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 i den här artikeln är avslutat.
I ärenden som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism får myndigheten också anta ett beslut i enlighet med första stycket i denna punkt om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 inte är direkt tillämpliga på finanssektorsaktörer. För detta ändamål ska myndigheten tillämpa all relevant unionsrätt, och där sådan unionsrätt består av direktiv, nationell rätt i den mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ ska myndigheten även tillämpa nationell rätt i den mån dessa alternativ har utnyttjats.
Artikel 20
Lösande av sektorövergripande tvister mellan behöriga myndigheter
Den gemensamma kommittén ska, i enlighet med förfarandet i artiklarna 19 och 56, lösa sektorövergripande tvister som kan uppstå mellan behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i denna förordning, i förordning (EU) 1094/2010 respektive i förordning (EU) 1095/2010.
Artikel 20a
Enhetligheten i översynsprocessen
Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja enhetligheten i översyns- och utvärderingsprocessen i enlighet med direktiv 2013/36 EU för att åstadkomma starka tillsynsstandarder i unionen.
Artikel 21
Tillsynskollegier
Myndigheten ska inta en ledande roll för att säkerställa att i tillsynskollegier för gränsöverskridande institut i hela unionen fungerar konsekvent, med beaktande av den systemrisk som de finansiella institut som avses i artikel 23 utgör och ska där det är lämpligt sammankalla ett möte i ett kollegium.
I denna punkt och i punkt 1 i denna artikel ska myndigheten anses vara en ”behörig myndighet” enligt definitionen i relevant lagstiftning.
Myndigheten får
i samarbete med de behöriga myndigheterna samla in och delge alla relevanta uppgifter i syfte att underlätta kollegiets arbete samt upprätta och driva ett centralt system för att göra uppgifterna tillgängliga för de behöriga myndigheterna i kollegiet,
inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlighet med artikel 32, för att bedöma de centrala finansiella institutens förmåga, särskilt den systemrisk som centrala finansiella institut utgör och som avses i artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling, och utvärdera den potentiella ökade systemrisken som centrala finansiella institut kan utgöra i stressituationer, varvid det ska säkerställas att enhetliga metoder tillämpas på nationell nivå för dessa tester, och i lämpliga fall rikta en rekommendation till den behöriga myndigheten att åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten, inbegripet en rekommendation för att genomföra specifika bedömningar. Den får rekommendera att behöriga myndigheter genomför inspektioner på plats, och får delta i sådana inspektioner på plats, i syfte att säkerställa att de unionsomfattande bedömningarnas metoder, praxis och resultat är jämförbara och tillförlitliga,
främja ändamålsenlig och effektiv tillsynsverksamhet, inbegripet bedömning av de risker som finansinstitut är eller kan vara utsatta för i enlighet med vad som konstaterats under översynen av tillsynsprocessen eller i stressituationer,
i enlighet med de uppgifter och befogenheter som anges i denna förordning, övervaka de uppgifter som de behöriga myndigheterna utför, och
begära fortsatta överläggningar i ett kollegium i ärenden där den anser att beslutet skulle medföra felaktig tillämpning av unionsrätten eller att det inte skulle bidra till enhetlighet i tillsynspraxisen. Den får även begära att den samordnande tillsynsmyndigheten planerar ett möte i kollegiet eller lägger till ett ärende på dagordningen för ett möte.
Artikel 22
Allmänna bestämmelser om systemrisker
Myndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till systemrisker enligt definitionen i förordning (EU) nr 1092/2010. Den ska hantera varje risk för störningar av det finansiella systemet som
orsakas av en försämring av hela det finansiella systemet eller en del av det och
kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin.
Myndigheten ska när så är lämpligt ta hänsyn till den övervakning och bedömning av systemrisker som ESRB utarbetat och reagera på varningar och rekommendationer från ESRB i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 1092/2010.
Myndigheten ska, i samarbete med ESRB, och i enlighet med artikel 23, utarbeta en gemensam uppsättning kvantitativa och kvalitativa indikatorer (risk dashboard) för att identifiera och mäta systemrisker.
Myndigheten ska också utveckla ett lämpligt stresstestsystem för identifiering av de institut som kan utgöra en systemrisk. Dessa institut ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och avveckling som avses i artikel 25.
Myndigheten ska, utan att det påverkar tillämpningen av de akter som avses i artikel 1.2, vid behov utarbeta ytterligare riktlinjer och rekommendationer för finansinstitut så att den systemrisk som de utgör beaktas.
Myndigheten ska säkerställa att den systemrisk som finansinstituten utgör beaktas vid utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande på de områden som föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Efter en sådan undersökning som avses i första stycket får tillsynsstyrelsen göra lämpliga rekommendationer om åtgärder till den berörda behöriga myndigheten.
I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas enligt denna förordning, inklusive artikel 35.
Artikel 23
Identifiering och mätning av systemrisker
Artikel 24
Permanent kapacitet att motverka systemrisker
Artikel 25
Förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och avveckling
Artikel 26
Europeiskt system för insättningsgarantisystem
Artikel 27
Europeiskt system för rekonstruktion och avveckling av banker samt finansieringsordningar
Myndigheten ska tillhandahålla sin bedömning av behovet av ett system med samstämmiga, stabila och trovärdiga finansieringsmekanismer med lämpliga finansieringsinstrument som är kopplade till en uppsättning samordnade krishanteringsarrangemang.
Myndigheten ska bidra till arbetet med frågor om likvärdiga förutsättningar och den samlade effekten av de system med avgifter och skatter för finansinstitut som kan komma att införas för att åstadkomma en rättvis fördelning av bördorna och incitament att tygla systemriskerna, som en del av ett samstämmigt och trovärdigt regelverk för rekonstruktion och avveckling.
▼M8 —————
Artikel 28
Delegering av uppgifter och ansvar
De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om de avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta i kraft avtalen förrän tidigast en månad efter att ha underrättat myndigheten.
Myndigheten får yttra sig om det avsedda avtalet inom en månad från det att den underrättats om det.
Myndigheten ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om delegering som ingås mellan behöriga myndigheter, så att det säkerställs att alla berörda parter underrättas i tillfredsställande utsträckning.
Artikel 29
Gemensam tillsynskultur
Myndigheten ska bidra aktivt till att bygga upp en gemensam tillsynskultur i unionen och en konsekvent tillsynspraxis samt säkerställa att enhetliga förfaranden och konsekventa metoder tillämpas i hela unionen. Myndigheten ska åtminstone göra följande:
Avge yttranden till behöriga myndigheter.
Upprätta unionens strategiska gemensamma tillsynsprioriteringar i enlighet med artikel 29a.
Inrätta samordningsgrupper i enlighet med artikel 45b för att främja konvergens i tillsynen och fastställa bästa praxis.
Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter, på alla relevanta områden inklusive cybersäkerhet och cyberattacker, under fullständigt iakttagande av tillämpliga bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i unionens lagstiftningsakt på området.
Bidra till utvecklingen av enhetliga tillsynsstandarder av hög kvalitet, även avseende rapportering, och internationella redovisningsstandarder i enlighet med artikel 1.3.
Utvärdera tillämpningen av de tekniska standarder för tillsyn och genomförande på området som antagits av kommissionen, och av de riktlinjer och rekommendationer som den själv utfärdat och i tillämpliga fall föreslå ändringar.
Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, även rörande teknisk innovation, underlätta personalutbyte och uppmuntra behöriga myndigheter att öka utnyttjandet av system för att utstationera personal och andra instrument.
Inrätta ett övervakningssystem för bedömning av väsentliga miljörisker, sociala risker och bolagsstyrningsrelaterade risker med beaktande av Parisavtalet om Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.
I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och finansiella institutens och marknadernas storlek. Myndigheten ska också utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för resolution av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och finansiella institutens och marknadernas storlek. Både unionshandboken för tillsyn och unionshandboken för resolution ska beskriva bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet.
Myndigheten ska, om så är lämpligt, genomföra öppna offentliga samråd om de yttranden som avses i punkt 1 a och de medel och instrument som avses i denna punkt. Den ska också, om så är lämpligt, analysera de därmed förknippade potentiella kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till yttrandenas eller medlens och instrumentens omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära råd från den relevanta bankintressentgruppen som avses i artikel 37.
Artikel 29a
Unionens strategiska tillsynsprioriteringar
Efter en diskussion i tillsynsstyrelsen och med beaktande av bidrag som mottagits från behöriga myndigheter, befintligt arbete som utförts av unionens institutioner, och analyser, varningar och rekommendationer som offentliggjorts av ESRB, ska myndigheten, åtminstone vart tredje år senast den 31 mars, fastställa högst två prioriteringar av unionsomfattande relevans som ska återspegla framtida utveckling och trender. De behöriga myndigheterna ska beakta de prioriteringarna när de utarbetar sina arbetsprogram, och lämna upplysning till myndigheten i enlighet därmed. Myndigheten ska diskutera de behöriga myndigheternas verksamhet som ska genomföras påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta. Myndigheten ska diskutera en eventuell uppföljning som kan omfatta riktlinjer, rekommendationer till behöriga myndigheter och inbördes utvärderingar på respektive område.
De prioriteringar av unionsomfattande relevans som myndigheten fastställer ska inte hindra behöriga myndigheter från att tillämpa sin bästa praxis, på grundval av sina ytterligare prioriteringar och nationella utveckling, och hänsyn ska tas till nationella särdrag.
Artikel 30
Inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter
Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:
Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser är, dess grad av självständighet och dess styrformer, med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten att anpassa sig till marknadsutvecklingen.
Den ändamålsenlighet och den grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxis, även med avseende på de tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsynspraxis uppfyller målen i unionsrätten.
Den tillämpning av bästa praxis som utvecklats av behöriga myndigheter och som med fördel kan antas av andra behöriga myndigheter.
Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i genomförandet av de bestämmelser som antagits för att genomföra unionsrätten, även med avseende på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder gentemot ansvariga personer då dessa bestämmelser inte har följts.
I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna och rekommendationerna.
När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av den inbördes utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.
Artikel 31
Samordningsfunktion
Myndigheten ska främja ett samordnat unionssvar, bl.a. genom att
underlätta utbytet av uppgifter mellan de behöriga myndigheterna,
fastställa omfattningen av och, när så är lämpligt, kontrollera tillförlitligheten hos de uppgifter som ska göras tillgängliga för alla berörda behöriga myndigheter,
genomföra icke-bindande medling efter begäran av de behöriga myndigheterna eller på eget initiativ, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 19,
utan dröjsmål underrätta ESRB, rådet och kommissionen om krissituationer som kan komma att uppstå,
vidta lämpliga åtgärder i samband med utveckling som kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte att samordna åtgärder vidtagna av relevanta behöriga myndigheter,
vidta lämpliga åtgärder för att samordna relevanta behöriga myndigheters insatser i syfte att underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av tekniska innovationer,
centralisera uppgifter som mottagits från behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 21 och 35 till följd av lagstadgade rapporteringskrav för institut. Myndigheten ska vidarebefordra dessa uppgifter till de övriga berörda behöriga myndigheterna.
Artikel 31a
Informationsutbyte om duglighet och lämplighet
Myndigheten ska, tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrätta ett system for utbyte av information som är relevant för de behöriga myndigheternas bedömning av duglighet och lämplighet för innehavare av kvalificerade innehav, direktörer och personer som innehar nyckelfunktioner inom finansiella institut, i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Artikel 32
Bedömning av marknadsutvecklingen, inklusive stresstester
Myndigheten ska ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av finansiella institutens förmåga att på ett realistiskt sätt stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta följande:
Gemensamma metoder för att bedöma effekten av ekonomiska scenarier på ett finansiellt instituts finansiella ställning med hänsyn till bland annat de risker som härrör från ogynnsam miljömässig utveckling,
Gemensamma metoder för identifiering av finansiella institut som ska inbegripas i unionsomfattande bedömningar,
Gemensamma tillvägagångssätt för att förmedla resultaten av dessa bedömningar av finansiella instituts motståndskraft,
Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av specifika produkter eller distributionsprocesser på ett finansiellt institut,
Gemensamma metoder för värdering av tillgångar, när det är nödvändigt, i syfte att genomföra stresstester,
Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av miljörisker på de finansiella institutens finansiella stabilitet.
Vid tillämpning av denna punkt ska myndigheten samarbeta med ESRB.
Myndigheten ska en gång per år och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde, i kombination med de indikatorer (risk dashboard) som avses i artikel 22.2 i den här förordningen.
Myndigheten ska i dessa bedömningar även införa en klassificering av de huvudsakliga riskerna och sårbarheterna och, när så krävs, rekommendera förebyggande eller korrigerande åtgärder.
Artikel 33
Internationella förbindelser samt likvärdighet
Om ett tredjeland, i enlighet med en gällande delegerad akt som antagits av kommissionen enligt artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849 ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system ska myndigheten inte ingå administrativa arrangemang med reglerings-, tillsyns- och i förekommande fall resolutionsmyndigheter i detta tredjeland. Detta ska inte hindra andra former av samarbete mellan myndigheten och motsvarande myndigheter i tredjeland som syftar till att minska hot mot unionens finansiella system.
Myndigheten ska dessutom kontrollera om de kriterier som ligger till grund för dessa beslut om likvärdighet och alla villkor som anges i dessa fortfarande är uppfyllda.
Myndigheten får samarbeta med berörda myndigheterna i tredjeländerna. Myndigheten ska lämna in en konfidentiell rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) med en sammanfattning av slutsatserna av dess övervakning över alla likvärdiga tredjeländer. Rapporten ska särskilt fokusera på konsekvenserna för finansiell stabilitet, marknadsintegritet, investerarskydd eller den inre marknadens funktion.
Om myndigheten upptäcker relevanta utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller i tillämpliga fall resolution eller praxis för efterlevnadskontroll i de tredjeländer som avses i denna punkt vilka kan påverka den finansiella stabiliteten i unionens eller i en eller flera av dess medlemsstater, marknadens integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, ska den underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen på konfidentiell basis och utan onödigt dröjsmål.
Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 andra meningen i den här artikeln, ska myndigheten när så är möjligt samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna och i tillämpliga fall även med resolutionsmyndigheterna, i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Detta samarbete ska i princip ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser om följande:
De mekanismer som gör det möjligt för myndigheten att inhämta relevant information, inklusive information om den rättsliga ordningen, tillsynssystemet, relevant marknadsutveckling och alla förändringar som kan påverka beslutet om likvärdighet.
I den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, inbegripet vid behov inspektioner på plats.
Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta.
I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten utför i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.
▼M8 —————
Artikel 35
Insamling av uppgifter
Om fullständiga eller korrekta uppgifter inte finns tillgängliga eller inte tillhandahålls i tid enligt punkterna 1 eller 5 får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran om uppgifter direkt till:
relevanta finansiella institut,
holdingbolag eller filialer till ett relevant finansiella institut,
operativa enheter inom en finanskoncern eller ett finanskonglomerat som inte är föremål för tillsyn men som är betydande för den finansiella verksamheten hos de relevanta finansiella instituten.
Mottagaren av en sådan begäran ska snabbt och utan onödiga dröjsmål förse myndigheten med tydliga, korrekta och fullständiga upplysningar.
Myndigheten ska informera de relevanta behöriga myndigheterna om begäran i enlighet med denna punkt och punkt 5.
På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna bistå den vid insamlingen av uppgifterna.
Artikel 36
Relationer till ESRB
▼M8 —————
Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning, besluta om eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningarna och rekommendationerna.
Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en varning eller rekommendation ska den ange skälen för att inte göra detta till ESRB. ESRB ska informera Europaparlamentet om detta i enlighet med artikel 19.5 i förordning (EU) nr 1092/2010. ESRB ska även informera rådet om detta.
Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte agera.
Om den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010 underrättar Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om de åtgärder den har vidtagit med anledning av en rekommendation från ESRB, ska den ta vederbörlig hänsyn till tillsynsstyrelsens synpunkter.
▼M8 —————
Artikel 37
Bankintressentgruppen
Bankintressentgruppen ska sammanträda på eget initiativ när det är nödvändigt, och i alla händelser minst fyra gånger om året.
Bankintressentgruppen ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfattas av
13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, finansiella institut som bedriver verksamhet i unionen, varav tre ska företräda kooperativa banker och sparbanker,
13 ledamöter som företräder representanter för anställda i finansiella institut som bedriver verksamhet i unionen, konsumenter, användare av banktjänster och små och medelstora företag, och
fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.
Europaparlamentet får uppmana ordföranden i bankintressentgruppen parlamentet att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs.
Myndigheten ska tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter, med förbehåll för den tystnadsplikt som anges i artikel 70 i denna förordning, och se till att bankintressentgruppen ges tillfredsställande sekretariatsstöd. De ledamöter i bankintressentgruppen, med undantag för branschföreträdare, som företräder ideella organisationer ska få tillfredsställande ekonomisk ersättning. Denna ersättning ska ta hänsyn till ledamöternas förberedande arbete och uppföljningsarbete och minst motsvara ersättningsnivåerna för tjänstemän enligt avdelning V kapitel 1 avsnitt 2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa gemenskaper som fastställts i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 ( 25 ) (tjänsteföreskrifterna). Bankintressentgruppen får inrätta arbetsgrupper för tekniska frågor. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska förordnas på fyra år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.
Ledamöterna i bankintressentgruppen får delta under två på varandra följande perioder.
Om ledamöterna i bankintressentgruppen inte kan enas om något råd ska en tredjedel av dess ledamöter eller ledamöter som företräder en grupp av intressenter tillåtas att utfärda separata råd.
Bankintressentgruppen, intressentgruppen för värdepapper och marknader, intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner får lämna ett gemensamt råd om frågor som rör arbetet i de europeiska tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56 om gemensamma ståndpunkter och akter.
Artikel 38
Skyddsåtgärder
Om en medlemsstat anser att ett beslut som fattats enligt artikel 19.3 inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får den, inom två veckor efter det att myndighetens beslut delgetts dess behöriga myndighet, till myndigheten och kommissionen anmäla att den behöriga myndigheten inte kommer att genomföra beslutet.
I sin anmälan ska medlemsstaten tydligt och specifikt förklara varför och hur beslutet inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden.
Vid en sådan anmälan ska myndighetens beslut vara vilande.
Myndigheten ska inom en månad från medlemsstatens anmälan underrätta denna om huruvida den vidhåller, ändrar eller återkallar sitt beslut. Om beslutet vidhålls eller ändras ska myndigheten förklara att finanspolitiska ansvarsområden inte påverkas.
Om myndigheten vidhåller sitt beslut ska rådet vid ett av sina möten senast två månader efter det att myndigheten har informerat medlemsstaten i enlighet med det fjärde stycket med majoritet av de avgivna rösterna besluta om huruvida myndighetens beslut ska vidhållas.
Om rådet, efter att ha övervägt frågan, inte beslutar att vidhålla myndighetens beslut i enlighet med det femte stycket ska myndighetens beslut upphöra att gälla.
Om en medlemsstat anser att ett beslut som fattats enligt artikel 18.3 inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får den, inom tre arbetsdagar efter det att myndighetens beslut delgetts dess behöriga myndighet, till myndigheten, kommissionen och rådet anmäla att den behöriga myndigheten inte kommer att genomföra beslutet.
I sin anmälan ska medlemsstaten tydligt och specifikt förklara varför och hur beslutet inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden.
Vid en sådan anmälan ska myndighetens beslut vara vilande.
Rådet ska inom tio arbetsdagar sammankalla ett möte och med enkel majoritet bland medlemmarna besluta om huruvida myndighetens beslut ska återkallas.
Om rådet, efter att ha övervägt frågan, inte beslutar att återkalla myndighetens beslut i enlighet med det fjärde stycket ska myndighetens beslut upphöra att vara vilande.
Om rådet i enlighet med punkt 3 har fattat ett beslut att inte återkalla ett beslut av myndigheten som avser artikel 18.3 och den berörda medlemsstaten fortfarande anser att myndighetens beslut inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får den medlemsstaten anmäla detta till kommissionen och myndigheten och begära att rådet ska behandla ärendet på nytt. Den berörda medlemsstaten ska tydligt ange skälen till att den finner rådets beslut oriktigt.
Inom fyra veckor efter den anmälan som avses i första stycket ska rådet bekräfta sitt ursprungliga beslut eller fatta ett nytt beslut i enlighet med punkt 3.
Fyraveckorsperioden får förlängas med ytterligare fyra veckor av rådet om de särskilda omständigheterna i fallet kräver detta.
Artikel 39
Beslutsförfaranden
KAPITEL III
ORGANISATION
AVSNITT 1
Tillsynsstyrelsen
Artikel 40
Sammansättning
Tillsynsstyrelsen ska bestå av följande:
En ordförande.
Varje medlemsstats chef för den nationella offentliga myndighet som är behörig att utöva tillsyn över kreditinstitut, som ska delta personligen åtminstone två gånger om året.
En företrädare (utan rösträtt) för kommissionen.
En företrädare (utan rösträtt) utsedd av Europeiska centralbanken tillsynsnämnd.
En företrädare (utan rösträtt) för ESRB.
En företrädare (utan rösträtt) för var och en av de båda andra europeiska tillsynsmyndigheterna.
Ledamöter i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b får när frågor inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU behandlas, om så krävs, åtföljas av en företrädare (utan rösträtt) för resolutionsmyndigheten i varje medlemsstat.
Ordföranden för den gemensamma resolutionsnämnden ska när frågor inom tillämpningsområdet för direktiv 2014/59/EU behandlas vara observatör i tillsynsstyrelsen.
Tillsynsstyrelsen får besluta att inbjuda observatörer.
Verkställande direktören får delta (utan rösträtt) i tillsynsstyrelsens sammanträden.
Artikel 41
Interna kommittéer
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
Artikel 42
Tillsynsstyrelsens oberoende
Artikel 43
Uppgifter
▼M8 —————
Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på förslag av förvaltningsstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram för det kommande året och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.
Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens fleråriga arbetsprogram och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Det fleråriga arbetsprogrammet ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.
Artikel 43a
Transparens kring beslut som antas av tillsynsstyrelsen
Utan hinder av vad som sägs i artikel 70 ska myndigheten, inom högst sex veckor från varje möte i tillsynsstyrelsen, åtminstone förse Europaparlamentet med ett omfattande och meningsfullt protokoll från överläggningarna vid det mötet som gör det möjligt att fullt ut förstå diskussionerna, inbegripet en kommenterad förteckning över beslut. Sådana protokoll ska inte spegla diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Artikel 44
Beslutsfattande
När det gäller de akter som anges i artiklarna 10–16 i denna förordning samt åtgärder och beslut som antas enligt artikel 9.5 tredje stycket i denna förordning och kapitel VI i denna förordning, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, enligt definitionen i artikel 16.4 i EU-fördraget och i artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, vilket ska inbegripa minst en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i medlemsstater som är deltagande medlemsstater enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 (nedan kallade deltagande medlemsstater) och en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i medlemsstater som inte är deltagande medlemsstater (nedan kallade icke-deltagande medlemsstater).
Ordföranden får inte rösta om de beslut som avses i andra stycket.
När det gäller panelernas sammansättning i enlighet med artikel 41.2, 41.3 och 41.4 och ledamöterna i den kommitté för inbördes utvärdering som avses i artikel 30.2 ska tillsynsstyrelsen när den överväger ordförandens förslag sträva efter konsensus. Om konsensus inte kan nås ska tillsynsstyrelsens beslut fattas av en tre fjärdedelars majoritet av dess ledamöter med rösträtt. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.
När det gäller beslut som antas enligt artikel 18.3 och 18.4, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en enkel majoritet av dess röstberättigade ledamöter, vilken ska inbegripa en enkel majoritet av dess ledamöter från deltagande medlemsstater, och en enkel majoritet av dess ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.
Genom undantag från första stycket ska det beslut som föreslås, från och med den dag då fyra eller färre röstberättigade ledamöter är från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater, antas av en enkel majoritet av de röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen, vilken ska inbegripa minst en röst från ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.
Första stycket ska inte tillämpas på den verkställande direktören och de företrädare från Europeiska centralbanken som nominerats av dess tillsynsstyrelse.
AVSNITT 2
Förvaltningsstyrelsen
Artikel 45
Sammansättning
Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltningsstyrelsen som utses av tillsynsstyrelsen ha en suppleant som kan ersätta personen om denne är förhindrad att delta.
Artikel 45a
Beslutsfattande
Artikel 45b
Samordningsgrupper
Artikel 46
Förvaltningsstyrelsens oberoende
Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.
Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka förvaltningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.
Artikel 47
Förvaltningsstyrelsens uppgifter
AVSNITT 3
Ordförande
Artikel 48
Utnämning och uppgifter
Myndigheten ska företrädas av en ordförande, som ska vara en oberoende yrkesverksam på heltid.
Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsstyrelsens arbete, inbegripet genom att fastställa den dagordning som tillsynsstyrelsen ska anta, kalla till möten lägga fram punkter för beslut samt fungera som ordförande för tillsynsstyrelsens möten.
Ordföranden ska ansvara för att fastställa dagordningen för förvaltningsstyrelsen för antagande av förvaltningsstyrelsen och ska fungera som ordförande för förvaltningsstyrelsens möten.
Ordföranden får uppmana förvaltningsstyrelsen att överväga att inrätta en samordningsgrupp i enlighet med artikel 45b.
Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet, efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen i fråga från dennes uppdrag.
Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Den vice ordföranden ska inte utses bland förvaltningsstyrelsens medlemmar.
Under nio månader före utgången av ordförandens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera
resultaten under den första mandatperioden och hur dessa uppnåtts, och
myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.
Vid den utvärdering som avses i första stycket ska ordförandens uppgifter utföras av vice ordföranden.
Rådet får, på förslag av tillsynsstyrelsen, med bistånd av kommissionen och med beaktande av utvärderingen som avses i första stycket, förnya ordförandens mandat en gång.
Artikel 49
Ordförandens oberoende
Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, från någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.
Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller andra offentliga eller privata organ får försöka påverka ordföranden när han utför sina uppgifter.
I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 68 är ordföranden, även efter att ha lämnat tjänsten skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner.
Artikel 49a
Utgifter
Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits med externa intressenter inom två veckor efter sammanträdet i fråga samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.
▼M8 —————
AVSNITT 4
Verkställande direktör
Artikel 51
Utnämning
Under nio månader före utgången av verkställande direktörens mandatperiod ska tillsynsstyrelsen särskilt utvärdera
resultaten under den första mandatperioden och hur dessa uppnåtts, och
myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av den utvärdering som avses i första stycket förnya verkställande direktörens mandat en gång.
Artikel 52
Oberoende
Utan att det påverkar förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens respektive funktioner i fråga om verkställande direktörens uppgifter, ska denne varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.
Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller andra offentliga eller privata organ får försöka påverka den verkställande direktören när denne utför sina uppgifter.
I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 68 är den verkställande direktören även efter att ha lämnat tjänsten skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner.
Artikel 52a
Utgifter
Den verkställande direktören ska offentliggöra möten som hållits samt mottagen gästfrihet. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.
Artikel 53
Verkställande direktörens uppgifter
KAPITEL IV
GEMENSAMMA ORGAN FÖR DE EUROPEISKA TILLSYNSMYNDIGHETERNA
AVSNITT 1
Den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna
Artikel 54
Inrättande
Gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet för att säkerställa sektorövergripande konvergens, samtidigt som sektoriella särdrag beaktas, med europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i synnerhet, när så krävs enligt unionsrätten, i fråga om
Artikel 55
Sammansättning
Den gemensamma kommittén ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. I denna kan ytterligare deltagare i kommitténs sammanträden komma att anges.
Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst var tredje månad.
Artikel 56
Gemensamma ståndpunkter och akter
Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II i denna förordning, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall eftersträva att genom konsensus, om så är lämpligt, nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).
När så krävs enligt unionsrätten ska åtgärder enligt artiklarna 10–16 och beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, som också ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), antas parallellt, om så är lämpligt, av myndigheten och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).
Artikel 57
Underkommittéer
AVSNITT 2
Överklagandenämnd
Artikel 58
Sammansättning och verksamhet
Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska vara välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper om unionsrätt och med internationella professionella erfarenheter, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster, med uteslutande av personer som är anställda vid behöriga myndigheter eller andra nationella institutioner eller unionsinstitutioner eller organ som deltar i myndighetens verksamheter och ledamöter i bankintressentgruppen. Ledamöterna och suppleanterna ska vara medborgare i en medlemsstat och ska ha gedigna kunskaper i åtminstone två av unionens officiella språk. Överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten, inbegripet proportionaliteten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter.
Överklagandenämnden ska utse sin ordförande.
Efter att ha mottagit slutlistan får Europaparlamentet uppmana kandidater till ledamöter eller suppleanter att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter.
Europaparlamentet får uppmana ledamöterna i överklagandenämnden att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs, med undantag för uttalanden, frågor och svar som rör enskilda fall som avgjorts eller som är under behandling av överklagandenämnden.
Artikel 59
Oberoende och opartiskhet
En part i ett överklagandeförfarande får invända mot att en ledamot i överklagandenämnden deltar i förfarandet, om parten anser att något av skälen i punkterna 1 och 2 föreligger eller misstänker att ledamoten är partisk.
En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet, ej heller tas upp till prövning om parten i överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vidtagit andra åtgärder i förfarandet än att invända mot överklagandenämndens sammansättning.
Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 2 utan att den berörda ledamoten deltar.
Vid beslutet ska den berörda ledamoten i överklagandenämnden ersättas av sin suppleant. Om suppleanten befinner sig i en liknande situation ska myndighetens ordförande utse en ersättare bland de tillgängliga suppleanterna.
Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att handla oberoende och i allmänhetens intresse.
De ska i detta syfte avge en åtagandeförklaring och en intresseförklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende, eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende.
Dessa förklaringar ska offentliggöras skriftligen varje år.
KAPITEL V
RÄTTSMEDEL
Artikel 60
Överklaganden
Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom tre månader efter att det ingivits.
Ett överklagande som ges in enligt punkt 1 ska inte medföra att beslutet blir vilande.
Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet.
Artikel 60a
Myndighetens överskridande av befogenhet
Alla fysiska eller juridiska personer får lämna ett motiverat råd till kommissionen om de personerna anser att myndigheten har överskridit sin befogenhet, inbegripet att inte handla i enlighet med proportionalitetsprincipen som avses i artikel 1.5, när den handlar enligt artiklarna 16 och 16b, och att detta innebär ett direkt och individuellt problem för denna person.
Artikel 61
Talan inför Europeiska unionens domstol
KAPITEL VI
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
Artikel 62
Myndighetens budget
Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) 2018/1046 ( 26 ) (nedan kallad budgetförordningen), ska särskilt omfatta alla kombinationer av följande:
Obligatoriska bidrag från de nationella offentliga myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över finansinstitut, som ska ges enligt en formel baserad på den viktning av röster som anges i artikel 3.3 i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser. I enlighet med denna artikel ska artikel 3.3 i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser fortsätta att tillämpas även efter den tidsfrist, den 31 oktober 2014, som fastställs där.
Ett bidrag från unionen, vilket tas upp i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt).
Eventuella avgifter som betalas till myndigheten i de fall som anges i unionsrättens relevanta instrument.
Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer.
Överenskomna avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster som myndigheten tillhandahåller, om de särskilt har begärts av en eller flera behöriga myndigheter.
Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer som avses i första stycket d ska inte godtas om detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet. Frivilliga bidrag som utgör ersättning för kostnader för uppgifter som en behörig myndighet delegerat till myndigheten ska inte anses leda till tvivel om den senast nämndas oberoende.
Artikel 63
Upprättande av budgeten
Artikel 64
Genomförande och kontroll av budgeten
Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 15 juni varje år, sända ett redovisningspaket till kommissionens räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen.
Artikel 65
Finansiella regler
Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella regler efter samråd med kommissionen. Dessa regler får inte avvika från kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 ( 27 ) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande.
Artikel 66
Bestämmelser om bedrägeribekämpning
KAPITEL VII
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 67
Privilegier och immunitet
Protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier som fogas till fördraget om Europeiska unionen och till EUF-fördraget ska tillämpas på myndigheten och dess personal.
Artikel 68
Personal
Artikel 69
Myndighetens ansvar
Artikel 70
Tystnadsplikt
Med undantag för sådana fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som de personer som avses i punkt 1 erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet över huvud taget, utom i sammanfattad eller aggregerad form som omöjliggör identifiering av enskilda finansinstitut.
Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel och första stycket i denna punkt ska inte hindra myndigheten och de behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.
Samma krav på tystnadsplikt ska även tillämpas på observatörer som deltar i förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.
För dessa uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras praktiskt.
Artikel 71
Dataskydd
Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning (EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 ( 30 ) inom ramen för dess ansvarsområden.
Artikel 72
Tillgång till handlingar
Artikel 73
Språkordning
Artikel 74
Överenskommelse om säte
De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.
Denna medlemsstat ska tillhandahålla bästa möjliga verksamhetsvillkor för myndigheten, däribland en flerspråkig skolundervisning med europeiskt innehåll samt lämpliga kommunikationer.
Artikel 75
Deltagande av tredjeländer
KAPITEL VIII
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 76
Förhållande till kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter
Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS). CEBS alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten automatiskt överföras till myndigheten. CEBS ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skulder vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas av CEBS och av kommissionen.
Artikel 77
Övergångsbestämmelser för personal
Alla kontraktsanställda som avses i punkt 1 ska ges möjlighet att ingå avtal som tillfälligt anställda enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i de olika lönegrader som anges i myndighetens anställningsplan.
Ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har avtal med CEBS eller dess sekretariat, ska genomföras efter det att denna förordning trätt i kraft av den myndighet som ingår anställningsavtal för att kontrollera kompetensen, lämpligheten och integriteten hos dem som ska anställas. Det interna urvalsförfarandet ska till fullo beakta den kompetens och erfarenhet som individen uppvisat före anställningen.
Artikel 78
Nationella bestämmelser
Medlemsstaterna ska införa lämpliga bestämmelser för att säkerställa att denna förordning tillämpas på ett effektivt sätt.
Artikel 79
Ändringar
Beslut 716/2009/EG ändras härmed genom att CEBS avförs från förteckningen över stödmottagare i avsnitt B i bilagan till det beslutet.
Artikel 80
Upphävande
Kommissionens beslut 2009/78/EG om inrättande av CEBS ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011.
Artikel 81
Översynsklausul
Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat:
vilken grad av effektivitet och konvergens som har uppnåtts av de behöriga myndigheterna när det gäller tillsynspraxis,
de behöriga myndigheternas oberoende och konvergens när det gäller standarder motsvarande bolagsstyrning,
myndighetens opartiskhet, objektivitet och oberoende,
tillsynskollegiernas funktionssätt,
framsteg som har gjorts på väg mot konvergens inom områdena förebyggande, hantering och lösande av kriser, inklusive unionens finansieringsmekanismer,
myndighetens roll i fråga om systemrisk,
tillämpningen av den skyddsklausul som föreskrivs i artikel 38,
tillämpningen av den rättsligt bindande medlarroll som föreskrivs i artikel 19,
gemensamma kommitténs funktionssätt,
hindren för eller effekterna av konsolidering av tillsynen enligt artikel 8.
Den rapport som avses i punkt 1 ska också innehålla en utvärdering av huruvida
det är lämpligt att fortsätta med separat tillsyn av bankverksamhet, försäkringar, tjänstepensioner, värdepappers- och finansmarknader,
det är lämpligt att övervaka tillsynsverksamhet och affärsverksamhet separat eller av samma tillsynsorgan,
det är lämpligt att förenkla och stärka strukturen för ESFS för att öka samstämmigheten mellan makro- och mikronivåerna och mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna,
utvecklingen av ESFS följer den globala utvecklingen,
det finns tillräcklig mångfald och kompetens inom ESFS,
transparensen och ansvarigheten är tillräckliga när det gäller kraven på offentliggörande,
myndigheten har tillräckliga resurser för att utföra sina arbetsuppgifter,
myndigheten ska ha kvar sitt säte eller om det är lämpligt att flytta de europeiska tillsynsmyndigheterna till ett gemensamt säte för att utveckla bättre samordning dem emellan.
Artikel 81a
Översyn av omröstningsförfaranden
Från och med den dag då antalet icke-deltagande medlemsstater blir fyra ska kommissionen se över och rapportera till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet om hur de omröstningsförfaranden som anges i artiklarna 41 och 44 fungerar, med beaktande av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av denna förordning.
Artikel 82
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011, med undantag för artiklarna 76, 77.1 och 77.2, vilka ska tillämpas från och med den dag denna förordning träder i kraft.
Myndigheten ska inrättas den 1 januari 2011.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214).
( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).
( 7 ) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).
( 8 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
( 9 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).
( 10 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
( 11 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
( 12 ) Se sidan48 i detta nummer av EUT.
( 13 ) Se sidan 84 i detta nummer av EUT.
( 14 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
( 15 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).
( 16 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).
( 17 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (EUT L 123, 19.5.2015, s. 1).
( 18 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).
( 19 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).
( 20 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (EUT L 1, 5.12.2019, s. 1).
( 21 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU (EUT L 314, 5.12.2019, s. 64).
( 22 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
( 23 ) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
( 24 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).
( 25 ) EGT L 56, 4.3.1968, p. 1.
( 26 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
( 27 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).
( 28 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
( 29 ) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).
( 30 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
( 31 ) EGT 17, 6.10.1958, s. 385.