Förenade målen C‑325/18 PPU och C‑375/18 PPU

Hampshire County Council

mot

C.E.
och
N.E.

(begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (Irland))

”Begäran om förhandsavgörande – Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Internationella bortföranden av barn – Förordning (EG) nr 2201/2003 – Artikel 11 – Begäran om återlämnande – Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 – Ansökan om verkställbarhetsförklaring – Ansökan om ändring – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 47 – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Frist för väckande av talan – Beslut om exekvatur – Verkställighet har ägt rum före delgivningen”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 september 2018

1. Begäran om förhandsavgörande – Brådskande mål om förhandsavgörande – Villkor – Ett minderårigt barn lever separerat och åtskilt från sin mor – Ett offentligt organ har vidtagit åtgärder för adoption av barnet

   (Domstolens rättegångsregler, artikel 107; rådets förordning nr 2201/2003)

2. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Rådets förordning nr 2201/2003 – Erkännande och verkställighet – Tillämpningsområde – Beslut av en domstol i en medlemsstat om återlämnande av ett barn där beslutet meddelats utan att en begäran framställts som grundar sig på 1980 års Haagkonvention – Verkställighet i enlighet med de allmänna bestämmelserna i kapitel III i förordningen – Tillåtet

   (Rådets förordning nr 2201/2003, skäl 17 och kapitel III)

3. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Rådets förordning nr 2201/2003 – Tillämpningsområde – Begreppet ”civilrättsliga frågor” – Ska tolkas självständigt

   (Rådets förordning nr 2201/2003, artikel 1.1)

4. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Rådets förordning nr 2201/2003 – Tillämpningsområde – Begreppet ”föräldransvar” – Beslut att placera barnet under förmyndarskap – Omfattas

   (Rådets förordning nr 2201/2003, artiklarna 1.1 b, 1.2 och 2.7)

5. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Rådets förordning nr 2201/2003 – Erkännande och verkställighet – Beslut vari det förordnas om förmyndarskap för och återlämnande av barn och vilket beslut har förklarats verkställbart i den medlemsstat där beslutet görs gällande – Beslutet har verkställts innan de berörda föräldrarna delgetts verkställbarhetsförklaringen – Otillåtet – Förlängning av den frist för ansökan om ändring av verkställbarhetsförklaringen – Omfattas inte

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets förordning nr 2201/2003, artikel 33.1 och 33.5)

6. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Rådets förordning nr 2201/2003 – Interimistiska åtgärder och interimistiska skyddsåtgärder – Åtgärder som vidtagits av den domstol som är behörig att pröva målet i sak – Föreläggande mot ett offentligt organ i en annan medlemsstat med innebörden att nämnda organ förbjuds att inleda eller fullfölja ett adoptionsförfarande – Tillåtet

   (Rådets förordning nr 2201/2003)

1.  Se domen.

   (se punkterna 42–44)

2.  De allmänna bestämmelserna i kapitel III i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 ska tolkas så, att i en situation där det påstås att barn olovligen har bortförts från landet, får ett avgörande av en domstol i det land där barnen hade sitt stadigvarande hemvist om återlämnande av barnen och där detta avgörande är en följd av ett beslut avseende föräldraansvar förklaras verkställbart i den mottagande medlemsstaten i enlighet med dessa allmänna bestämmelser.

   Det ska påpekas att skäl 17 i förordning nr 2201/2003 betonar att förordningen är ett komplement till bestämmelserna i 1980 års Haagkonvention som inte desto mindre förblir tillämplig. Hur de två instrumenten samverkar anges i artikel 11.1 i förordning nr 2201/2003, enligt vilken domstolarna i en medlemsstat ska tillämpa punkterna 2–8 i denna artikel på återlämnandeförfarandet som föreskrivs i 1980 års Haagkonvention. Enligt dessa bestämmelser krävs inte att en person, en institution eller ett organ vid påstående om internationellt bortförande av ett barn grundar sig på 1980 års Haagkonvention för att kräva att barnet omedelbart ska återföras till den stat där barnet har sitt stadigvarande hemvist. En person som har föräldraansvar för ett barn kan således begära erkännande och verkställighet i enlighet med bestämmelserna i kapitel III i förordning nr 2201/2003 av ett beslut om föräldraansvar och återlämnande av barn som antagits av en behörig domstol enligt kapitel II, avsnitt 2, i förordning nr 2201/2003, även om vederbörande inte framställt en begäran om återförande med stöd av 1980 års Haagkonvention.

   (se punkterna 48, 50, 51, 53 och 62 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Se domen.

   (se punkt 55)

4.  Begreppet föräldraansvar har i artikel 2 led 7 i förordning nr 2201/2003 getts en vid definition såtillvida att det omfattar alla rättigheter och skyldigheter som en fysisk eller juridisk person har tillerkänts genom en dom, på grund av lag eller genom en överenskommelse med rättslig verkan, med avseende på ett barn eller på ett barns egendom (dom av den 27 november 2007, C, C‑435/06, EU:C:2007:714, punkt 49, och dom av den 26 april 2012, Health Service Executive, C‑92/12 PPU, EU:C:2012:255, punkt 59).

   Domstolen finner att en domstols utövande av sin behörighet att besluta att placera en person under förmyndarskap innebär utövande av rättigheter med koppling till ett barns välbefinnande och uppfostran som vanligtvis utövas av föräldrarna enligt artikel 1.2 a i förordning nr 2201/2003, eller till och med koppling till förmyndarskap och godmanskap i den mening som avses i artikel 1.2 b i samma förordning. Överförande av vårdnaden av ett barn till en administrativ myndighet omfattas såsom den hänskjutande domstolen har påpekat likaså av förordningens tillämpningsområde.

   (se punkterna 57 och 58)

5.  Artikel 33.1 i förordning nr 2201/2003, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den – i en situation såsom den som är aktuell i det nationella målet – utgör hinder för att verkställa ett beslut från en domstol i en medlemsstat vari det förordnas om förmyndarskap för och återlämnande av barn och vilket beslut har förklarats verkställbart i den medlemsstat där beslutet görs gällande innan de berörda föräldrarna delgetts verkställbarhetsförklaringen. Artikel 33.5 i förordning nr 2201/2003 ska tolkas så, att den frist för ansökan om ändring som föreskrivs i denna bestämmelse inte kan förlängas av den domstol som prövar målet.

   Domstolen erinrar härvid om att kravet på delgivning av beslutet om exekvatur dels fyller en funktion som skydd för den parts rättigheter mot vilken verkställighet av ett beslut begärs, dels fyller en bevisfunktion för att möjliggöra en exakt beräkning av den strikta och tvingande fristen i artikel 33 i förordning nr 2201/2003 (se, analogt, dom av den 16 februari 2006, Verdoliva, C‑3/05, EU:C:2006:113, punkt 34).

   Detta krav på delgivning liksom samtidig information om möjligheten att angripa avgörandet gör det möjligt att säkerställa att den part mot vilken verkställighet begärs åtnjuter rätt till ett effektivt rättsmedel. För att den berörda parten ska anses ha haft möjlighet, i den mening som avses i artikel 33 i förordning nr 2201/2003, att angripa ett beslut om exekvatur krävs följaktligen att vederbörande har fått kännedom om innehållet i beslutet, vilket förutsätter att det har delgetts honom eller henne (se, analogt, dom av den 14 december 2006, ASML, C‑283/05, EU:C:2006:787, punkt 40).

   (se punkterna 69, 70 och 82 samt punkt 2 i domslutet)

6.  Förordning nr 2201/2003 ska tolkas så, att den, i en situation såsom den som är aktuell i det nationella målet, inte utgör hinder för att en domstol i en medlemsstat vidtar interimistiska skyddsåtgärder i form av ett föreläggande mot ett offentligt organ i en annan medlemsstat med innebörden att nämnda organ förbjuds att inleda eller fullfölja ett adoptionsförfarande inför domstol i denna andra medlemsstat avseende barn som är bosatta där.

   Enligt ordalydelsen i artikel 1.3 b i förordning nr 2201/2003 omfattas beslut om adoption samt åtgärder som utgör förberedelser för adoption inte av förordningens tillämpningsområde.

   (se punkterna 93 och 94 samt punkt 3 i domslutet)