Förenade målen C‑688/15 och C‑109/16

Talan väckt av Agnieška Anisimovienė m.fl.

(begäran om förhandsavgörande, som har hänskjutits av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas)

”Begäran om förhandsavgörande – System för insättningsgaranti och ersättning till investerare – Direktiv 94/19/EG – Artikel 1.1 – Insättningar – Tillfälligt led i normala banktransaktioner – Direktiv 97/9/EG – Artikel 2.2 andra stycket – Medel som tillkommer eller tillhör investerare och som innehas för dennes räkning av ett värdepappersföretag i samband med investeringsverksamhet – Kreditinstitut som emitterar värdepapper – Medel som enskilda överlämnat till detta kreditinstitut för teckning av nya värdepapper – Tillämpning av direktiv 2004/39/EG – Kreditinstitutet har försatts i konkurs före emissionen av de aktuella värdepapperna – Offentligt företag med ansvar för system för insättningsgaranti och ersättning till investerare – Möjlighet att åberopa direktiven 94/19/EG och 97/9/EG mot detta företag”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 22 mars 2018

1. Etableringsfrihet–Frihet att tillhandahålla tjänster–Marknader för finansiella instrument–Direktiv 2004/39–Investeringstjänster eller investeringsverksamhet–Utförande av order för kunds räkning–Begrepp–Ingående av ett avtal om tecknande av finansiella instrument–Omfattas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39, i dess lydelse enligt direktiv 2006/31, artikel 4.1 led 2 och 5 samt bilaga I,avsnitt A led 2)

2. Etableringsfrihet–Frihet att tillhandahålla tjänster–Marknader för finansiella instrument–Direktiv 2004/39–Investeringstjänster eller investeringsverksamhet–Begrepp–Ingående av ett avtal om tecknande av finansiella instrument med dess kunder avseende nya värdepapper–Omfattas–Kreditinstitut som har ställning som utfärdare av värdepapper–Saknar betydelse

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39, i dess lydelse enligt direktiv 2006/31, artikel 4.1 led 2)

3. Etableringsfrihet–Frihet att tillhandahålla tjänster–Kreditinstitut–System för garanti av insättningar och för ersättning till investerare–Direktiv 94/19 och 97/9–Tillämpningsområde–Fordran som hänför sig till medel som enskilda överlämnat till ett kreditinstitut för teckning av nya värdepapper som emitteras av kreditinstitutet och som satts in på ett konto i kreditinstitutets namn–Omfattas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14 och 97/9)

4. Etableringsfrihet–Frihet att tillhandahålla tjänster–Kreditinstitut–System för garanti av insättningar och för ersättning till investerare–Direktiv 94/19 och 97/9–Instrument som omfattas av båda direktiven–Medlemsstaten har inte hänfört en viss fordran till ett system enligt ett av direktiven–Val av tillämpligt system ska göras av innehavaren av fordran

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14 och 97/9, artikel 2.3)

5. Etableringsfrihet–Frihet att tillhandahålla tjänster–Kreditinstitut–System för garanti av insättningar och för ersättning till investerare–Direktiv 94/19 och 97/9–Offentligt företag med ansvar för nämnda system–Möjlighet att åberopa direktiv mot detta företag–Räckvidd

   (Artikel 288 tredje stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, artikel 1 led 1, och direktiv 97/9, artiklarna 1 led 4 och 2.2 andra stycket)

1.  Se domen.

   (se punkterna 62–64)

2.  Se domen.

   (se punkterna 66–69)

3.  Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009, ska tolkas så, att fordringar som hänför sig till medel som debiterats konton som enskilda innehar hos ett kreditinstitut och som krediterats konton som öppnats i kreditinstitutets namn för att genomföra en teckning av nya överlåtbara värdepapper som kreditinstitutet hade för avsikt att emittera, i en situation där värdepapperna i slutändan inte emitterades på grund av kreditinstitutets konkurs, omfattas av såväl system för ersättning till investerare enligt direktiv 97/9 som system för insättningsgaranti enligt direktiv 94/19.

   (se punkt 99 samt punkt 1 i domslutet)

4.  Artikel 2.3 i direktiv 97/9 ska tolkas på så sätt att i en situation där fordringar omfattas av såväl system för insättningsgaranti i direktiv 94/19 som system för ersättning till investerare i direktiv 97/9, och där den nationella lagstiftaren inte har hänfört sådana fordringar till ett system enligt något av dessa direktiv, får den domstol vid vilken talan väckts inte på grundval av denna bestämmelse själv avgöra enligt vilket system innehavarna av dessa fordringar kan göra dessa gällande. I en sådan situation ankommer det i stället på nämnda fordringshavare att välja att begära ersättning enligt det ena eller det andra av de system som införts i nationell lagstiftning för att genomföra dessa direktiv.

   (se punkt 105 samt punkt 2 i domslutet)

5.  Artikel 1.1 i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, respektive artiklarna 1.4 och 2.2 andra stycket i direktiv 97/9 ska tolkas så, att de kan åberopas av enskilda vid en nationell domstol till stöd för yrkanden om ersättning från ett offentligt företag som i en medlemsstat är ansvarigt för systemen för insättningsgaranti och för ersättning till investerare.

   (se punkt 111 samt punkt 3 i domslutet)