Mål C‑183/13

Fazenda Pública

mot

Banco Mais SA

(begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo)

”Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 77/388/EEG — Artikel 17.5 tredje stycket c — Artikel 19 — Avdrag för ingående skatt — Leasing — Varor och tjänster med blandad användning — Regel för fastställande av det mervärdesskattebelopp som ska dras av — Undantagsbestämmelser — Villkor”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 juli 2014

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående skatt – Varor eller tjänster som använts såväl för transaktioner med avseende på vilka mervärdesskatten är avdragsgill som för transaktioner med avseende på vilka mervärdesskatten inte är avdragsgill – Leasing – Avdragsgill andel – Beräkning – En annan fördelningsnyckel än den som grundar sig på omsättningen – Tillåtet – Villkor

(Rådets direktiv 77/388, artikel 17.5 tredje stycket c)

Artikel 17.5 tredje stycket c i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, ska tolkas på så sätt att den inte utgör något hinder för att en medlemsstat, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, ålägger en bank som bland annat bedriver leasingverksamhet att, i täljaren och nämnaren i det allmänna bråk med hjälp av vilket en och samma avdragsgilla andel fastställs för samtliga varor och tjänster med blandad användning, ta med endast den andel av de hyror som bankens kunder betalar enligt sina leasingavtal som motsvarar räntan, om användningen av dessa varor och tjänster framför allt uppkommer med anledning av finansieringen och förvaltningen av dessa avtal.

Vid utövandet av befogenheten enligt artikel 17.5 tredje stycket c i sjätte direktivet att avvika från den beräkningsregel som föreskrivs i direktivet, är medlemsstaterna visserligen skyldiga att ta hänsyn till syftet med och systematiken i direktivet samt de principer som utgör grunden för det gemensamma systemet för mervärdesskatt.

Med beaktande av för det första lydelsen av artikel 17.5 tredje stycket c i sjätte direktivet, för det andra sammanhanget i vilket denna bestämmelse ingår, för det tredje principerna om skatteneutralitet och proportionalitet och för det fjärde syftet med artikel 17.5 tredje stycket i direktivet, ska medlemsstaterna emellertid – då de använder sig av den möjlighet som anges i artikel 17.5 tredje stycket c i sjätte direktivet – se till att metoderna för att beräkna avdragsrätten gör det möjligt att så exakt som möjligt fastställa den andel av mervärdesskatten som kan hänföras till transaktioner för vilka avdragsrätt föreligger.

Det krävs nämligen enligt principen om skatteneutralitet, som ligger till grund för det gemensamma systemet för mervärdesskatt, att beräkningsmetoderna för avdragsrätten på ett objektivt sätt avspeglar den faktiska andel av kostnader som uppkommit med anledning av förvärv av varor och tjänster med blandad användning som kan hänföras till transaktioner som ger rätt till avdrag.

För detta ändamål utgör sjätte direktivet inte något hinder för att medlemsstaterna för en viss transaktion tillämpar en annan metod eller fördelningsnyckel än den metod som grundar sig på omsättningen, under förutsättning att den valda metoden säkerställer att den avdragsgilla andelen av ingående mervärdesskatt kan fastställas mer exakt än med omsättningsmetoden.

(se punkterna 27, 30–32 och 35 samt domslutet)