Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Bestämmelser om skatter och avgifter — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt — Undantag enligt sjätte direktivet — Undantag för sjukhusvård, sjukvård och närbesläktade verksamheter — Begreppen närbesläktade verksamheter samt sjukvård — Psykoterapeutisk behandling som utförs av legitimerade psykologer — (Rådets direktiv 77/388, artikel 13 A.1, b och c)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt — Undantag enligt sjätte direktivet — Undantag för sjukhusvård, sjukvård och närbesläktade verksamheter — Begreppet andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar av liknande natur — Erkännande som förutsätter att tjänster utförs under tillsyn av läkare — Otillåten — (Rådets direktiv 77/388, artikel 13A .1 b)

3. Bestämmelser om skatter och avgifter — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt — Undantag enligt sjätte direktivet — Undantag för sjukhusvård, sjukvård och närbesläktade verksamheter — Begreppet andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar av liknande natur — Medlemsstaternas befogenhet att företa en skönsmässig bedömning — Gränser — De nationella domstolarnas skyldigheter — (Rådets direktiv 77/388, artikel 13 A.1 b)

4. Bestämmelser om skatter och avgifter — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt — Undantag enligt sjätte direktivet — Undantag från skatteplikt för sjukvårdande behandling som ges av medicinska eller paramedicinska yrkesutövare — Räckvidd — Behandling som ges av praktiserande läkare som är anställda hos en privat stiftelse — Omfattas — (Rådets direktiv 77/388, artikel 13 A.1 c)

5. Bestämmelser om skatter och avgifter — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt — Undantag enligt sjätte direktivet — Undantag för sjukhusvård, sjukvård och närbesläktade verksamheter samt för sjukvårdande behandling som ges av medicinska eller paramedicinska yrkesutövare — Möjligheten för skattskyldiga att åberopa motsvarande bestämmelser — (Rådets direktiv 77/388, artikel 13 A.1 b och c)

Sammanfattning

1. Sådan psykoterapeutisk behandling som utförs på en öppenvårdsmottagning av en stiftelse med hjälp av legitimerade psykologer som inte är läkare utgör inte med sjukhusvård och sjukvård ”närbesläktade verksamheter”, i den mening som avses i undantaget enligt artikel 13 A.1 b i rådets sjätte direktiv 77/388, annat än om denna behandling verkligen är underordnad i förhållande till sjukhusvård eller sjukvård av patienterna, som utgör den huvudsakliga tjänsten.

Däremot skall uttrycket ”sjukvård” enligt artikel 13 A.1 b i sjätte direktivet tolkas så, att det omfattar all sjukvårdande behandling som avses i artikel 13 A.1 c, bland annat tjänster som tillhandahålls av personer som inte är läkare men som tillhandahåller paramedicinska tjänster, såsom sådan psykoterapeutisk behandling som ges av legitimerade psykologer. Sådan behandling uppfyller kravet på att ha ett terapeutiskt syfte, nämligen att diagnostisera, tillhandahålla vård för och, i möjligaste mån, bota sjukdomar eller komma till rätta med hälsoproblem.

(se punkterna 35, 48, 51, samt punkt 1 i domslutet)

2. En medlemsstat kan inte, för tillämpningen av undantaget enligt artikel 13 A.1 b i sjätte direktivet 77/388, som förutsättning för ett erkännande av andra inrättningar av liknande natur, som sjukhus eller centra för medicinsk behandling eller diagnos, med framgång uppställa det villkoret att sådana paramedicinska tjänster som tillhandahålls av dessa andra inrättningar skall tillhandahållas under tillsyn av läkare. Såvitt ett sådant villkor har till syfte att från undantaget från skatteplikt utesluta de tjänster som tillhandahålls endast på paramedicinska yrkesutövares ansvar, sträcker det sig nämligen bortom det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har enligt nämnda bestämmelse. Uttrycket ”sjukvård” i denna bestämmelse omfattar nämligen inte bara tjänster som tillhandahålls direkt av läkare eller andra yrkesutövare inom vården under läkartillsyn, utan även paramedicinska tjänster som tillhandahålls i sjukhusmiljö av personer som inte är läkare.

(se punkterna 70 och 71)

3. Erkännandet av en ”annan” inrättning av liknande natur, som sjukhus eller centra för medicinsk behandling eller diagnos i den mening som avses i artikel 13 A.1 b i sjätte direktivet 77/388, förutsätter inte ett formellt förfarande för erkännande, och ett sådant erkännande behöver inte nödvändigtvis följa av nationella skatterättsliga bestämmelser.

När nationella bestämmelser angående erkännande innehåller begränsningar som går utöver det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har enligt denna bestämmelse, i synnerhet ett åsidosättande av principen om likabehandling i förhållande till andra aktörer som utför samma tjänster i jämförbara situationer, ankommer det på den nationella domstolen att med beaktande av samtliga relevanta omständigheter avgöra om en skattskyldig ändå skall anses utgöra en ”annan i vederbörlig ordning erkänd inrättning av liknande natur” i den mening som avses i denna bestämmelse.

(se punkterna 69, 74, 76, samt punkt 2 i domslutet)

4. Med hänsyn till att det undantag från skatteplikt för behandling av personer som utförs inom ramen för tillhandahållande av medicinska och paramedicinska tjänster som avses i artikel 13 A.1 c i sjätte direktivet 77/388 inte är beroende av vilken rättslig form den skattskyldige har som tillhandahåller däri angivna tjänster, får undantaget tillämpas på sådan psykoterapeutisk behandling som getts av en privaträttslig stiftelse med hjälp av psykoterapeuter som anställts av denna.

(se punkt 21, samt punkt 3 i domslutet)

5. Bestämmelserna i artikel 13 A.1 b och c i sjätte direktivet 77/388 angående undantag för sjukhusvård, sjukvård och närbesläktade verksamheter samt angående sjukvårdande behandling som ges av medicinska eller paramedicinska yrkesutövare får åberopas av en skattskyldig vid en nationell domstol för att motsätta sig tillämpningen av en nationell bestämmelse som strider mot denna bestämmelse. Den omständigheten att medlemsstaterna enligt dessa bestämmelser har ett utrymme för skönsmässig bedömning för att bestämma dels vilka inrättningar som inte är ”offentligrättsliga” men som kan undantas från skatteplikt enligt artikel 13 A.1 b, dels vilka paramedicinska yrken som kan omfattas av undantaget enligt artikel 13 A.1 c, hindrar nämligen inte enskilda, som enligt objektiva kriterier tillhandahåller sådana allmännyttiga tjänster som avses med dessa undantag, från att direkt åberopa bestämmelserna i sjätte direktivet gentemot nationella bestämmelser som strider mot direktivet.

(se punkterna 81, 84, samt punkt 4 i domslutet)