EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52010AE1174

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Gröna jobb”

EUT C 48, 15.2.2011, p. 14–20 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

15.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 48/14


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Gröna jobb”

2011/C 48/04

Föredragande: Edgardo Maria IOZIA

I sitt brev av den 7 juni 2010 uppmanade Joëlle Milquet, Belgiens vice premiärminister och minister för sysselsättning och lika möjligheter, ansvarig för immigrations- och asylpolitiken, å det kommande belgiska ordförandeskapets vägnar och i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om

Gröna jobb”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 2 september 2010.

Vid sin 465:e plenarsession den 15–16 september 2010 (sammanträdet den 16 september 2010) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 142 röster för, 3 röster emot och 8 nedlagda röster.

1.   Förslag och rekommendationer

1.1

Eftersom EESK väntar sig mycket stora insatser från alla sektorer i arbetet med att minska växthusgasutsläppen anser kommittén i första hand att det vore bättre att tala om ”att göra arbeten grönare” (greening of jobs) än ”gröna jobb” (green jobs).

1.2

Unionen ställer ofta upp ambitiösa mål utan att samtidigt ange vilka instrument och resurser som krävs. Också när det gäller ”att göra arbeten grönare” har det varit många vackra ord men få konkreta initiativ. Kommissionen, rådet och parlamentet bör fastställa en europeisk plan för arbetet med att främja gröna jobb, och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ser mycket positivt på det belgiska ordförandeskapets initiativ – frågan har förts upp bland ordförandeskapets prioriteringar. Detta är ett mycket viktigt svar på den sysselsättningskris som har drabbat hela Europa.

1.3

EESK rekommenderar kommissionen att utarbeta ett särskilt meddelande om ”Främjandet av att göra arbeten grönare” med utgångspunkt i den analys av uppgifter som kommittén för Europeiska socialfonden håller på att genomföra och det arbetsdokument som GD Sysselsättning håller på att utarbeta. Frågans strategiska betydelse är sådan att den förtjänar en bred och ingående debatt.

1.4

Kommittén är övertygad om att unionen kan lämna ett grundläggande bidrag när det gäller att ta fram instrument och gemensamma mål och för att hjälpa medlemsstater med mindre ekonomisk och teknisk potential att tillsammans med övriga länder nå de fastställda målen. All unionens politik bör genomsyras av intentionen att skapa grönare jobb (mainstreaming).

1.5

Att använda struktur- och Sammanhållningsfonderna i det syftet, när man väl har fastställt de konkreta förhållanden där de kan användas och överföras, kan med säkerhet bidra till att täcka de enorma ekonomiska behoven. En tydlig politik i detta avseende skulle kunna bidra till att göra framtidsutsikterna mer konkreta för de gröna jobben. I den kommande finansieringsramen (2014–2020) bör man beakta detta oundvikliga krav och anpassa de tillgängliga medlen i de olika strukturfonderna, mot bakgrund av en helhetsvision och med fokus på programmens effektivitet och funktion.

1.6

Europeiska socialfonden (ESF) kan spela en särskilt viktig roll. För att stödja Europa 2020-strategin, som har ”smart och hållbar tillväxt för alla ” som mål, bör man förändra ESF så att fonden mer inriktar sig på konkreta prioriteringar som ligger i linje med den nya strategin. Kommittén för Europeiska socialfonden offentliggjorde i juni i år ett yttrande om Europeiska socialfondens framtid där man framhöll vikten av att förstärka fondens inriktning på sysselsättningsaspekterna, och man nämnde uttryckligen de gröna jobben. EESK anser inte att det är nödvändigt att inrätta en fjärde pelare för gröna jobb inom fonden, men menar att tilldelningen av resurser särskilt bör inriktas på all den verksamhet som kan bidra till att minska klimatpåverkan (carbon footprint).

1.7

För att kunna möta de ekonomiska krav som är kopplade till olika omskolningsprogram kan Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter utgöra ett lämpligt instrument om man förbättrar tillgången, som för närvarande begränsas till företag med minst 500 anställda, så att minimiantalet anställda bara behöver vara 50 personer.

1.8

EESK anser att de europeiska sektorsspecifika råden för sysselsättning och färdigheter är en utmärkt idé som bör stödjas och menar att dessa kan utgöra ”ett viktigt stöd vid hanteringen av sektorsspecifika förändringar, framför allt när det handlar om att förutse behov av sysselsättning och färdigheter och anpassa färdigheter till utbud och efterfrågan”. Inrättandet av de sektorsspecifika råden bör bygga vidare på initiativ som ”de europeiska ramarna för kvalifikationer (ERK), det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS), det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet), den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQARF) samt Europass, och bidra till att dessa stärks ytterligare” (1).

1.9

Att inrätta en ”europeisk statsfond” som förvaltas av EIB, som redan utför ett utmärkt arbete när det gäller att stödja initiativ för att främja energieffektivitet, och att ge ekonomiskt stöd till investeringar som beslutats av borgmästarförsamlingen, skulle kunna vara ett svar på de problem som i dag tycks nästan olösliga, och som beror på de enorma svårigheterna när det gäller att skaffa fram kapital på marknaden.

1.10

EESK anser att det krävs en ny ”Marshall-plan” för miljön och den sociala hållbarheten, för en ny utveckling som är förenlig med jordens förmåga att behålla sin entropinivå, dvs. sitt ”åldrande”, så oförändrad som möjlig. En särskild europeisk plan skulle innebära en signal om att vi står inför en historisk förändring som vi måste ta itu med så snabbt som möjligt för att skapa en ny sorts tillväxt som är miljövänlig, hållbar och leder till en positiv utveckling i linje med målen i fördragen. På så sätt kan diskussionen om utarbetande av nya indikatorer som går bortom BNP berikas.

1.11

Det är av största betydelse att allmänheten förstår behovet av en hållbar ekonomisk politik, bl.a. genom korrekt och detaljerad information. Ett gott exempel på stöd till information för allmänheten är programmet Life+, som EESK anser bör förlängas också till nästa budgetperiod 2014–2020.

1.12

Hanteringen av övergången mellan den gamla och den nya utvecklingsmodellen är det som kräver den största insatsen, där den europeiska, nationella och regionala nivån, de offentliga myndigheterna och arbetsmarknadsparterna bör delta. Inom ramen för den sociala dialogen och dialogen mellan olika fackföreningar och branscher bör man planera särskilda projekt för att föregripa förändringarna vad avser följderna för produktionssystemen i olika berörda sektorer. På företagsnivå är det nödvändigt att utveckla en fortlöpande dialog mellan arbetsmarknadsparterna, att arbeta med tydliga mål vad avser de yrkesmässiga behoven, de ökade kompetenskraven och beredskap för nya processer. En seriös policy för konsekvensbedömning krävs i utvärderingen av energi- och klimatplanerna, med kopplingar till den europeiska och nationella lagstiftningen.

1.13

Övergången kan innebära en förlust av många arbetstillfällen, men å andra sidan kan en utvecklingspolitik inriktad på verksamheter med låga utsläpp leda till att många nya arbetstillfällen skapas. Man bör tidigt utarbeta lämpliga instrument för inkomststöd och omskolning. Arbetsmarknadsparterna och de lokala myndigheterna har i det sammanhanget en viktig roll att spela. Därtill är det viktigt att intensifiera FoU, för att se vart den tekniska utvecklingen leder och skapa nya sysselsättningsmöjligheter.

1.14

Budgetpolitiken har inneburit minskat stöd och finansiering, i vissa fall drastiskt, och därmed orsakat minskad sysselsättning, bl.a. i Spanien, vad gäller vindenergi och solceller. Det är önskvärt att de offentliga investeringarna och den rättsliga ramen är stabila, att eventuella förändringar är förutsägbara och om möjligt samordnade på global nivå, så att de privata företagen kan göra en stabil programplanering.

1.15

Utveckling och forskning är strategiska handlingslinjer som unionens tillväxtstrategi även fortsättningsvis kommer att grunda sig på. I Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla lanseras på nytt målet om att minst 3 % av BNP årligen ska investeras i FoU.

1.16

Minst 50 % av de medel som kommer från försäljningen av utsläppsrätter bör investeras i stöd för energieffektivitet och den gröna ekonomin. En överföring av resurser bör ske från de företag som orsakar de största utsläppen till dem som tvärtemot bidrar till minskade växthusgasutsläpp. För de sektorer som inte omfattas av systemet med handel med utsläppsrätter, t.ex. väg- och sjötransporter, bör alternativa åtgärder vidtas.

1.17

Främjandet av gröna jobb (EESK skulle hellre se att begreppet hållbara jobb för en hållbar ekonomi användes) bör ske genom en kombination av stimulansåtgärder och sanktioner, enligt modellen för handeln med utsläppsrätter, och de nödvändiga resurserna bör tillhandahållas utan att det i alltför stor utsträckning drabbar de redan nedtyngda offentliga finanserna. Finansieringsfrågan kommer att vara avgörande och förutsätter att alla parter följer spelreglerna, eftersom Europa 2020-strategin och stödprogrammen inte kommer att fungera om medlemsstaterna inte längre har något budgetmässigt handlingsutrymme. De företag som åtar sig att förbättra kvaliteten i arbetet och producera på ett hållbarare sätt bör få hjälp och stöd. Företagen efterlyser en tydlig rättslig ram som är stabil, helst med bestämmelser som samordnats på global nivå. En gemensam och snabb lösning på problemet med Europapatentet skulle utan tvivel vara ett steg i rätt riktning.

1.18

De offentliga resurserna bör i första hand användas för stöd till personer som blivit av med ett ”smutsigt jobb”, dvs. ett jobb inom en sektor som producerar stora växthusgasutsläpp och föroreningar. En stor andel bör avsättas för yrkesutbildning i form av lämpliga kurser som ingår i det livslånga lärandet.

1.19

EESK anser att det vore lämpligt att använda EKSG-modellen, som har möjliggjort en betydande övergång, nämligen från kol till olja, naturligtvis med beaktande av den utveckling som ägt rum. Modellen förutsatte ett omfattande deltagande från arbetsmarknadsparternas sida. EESK vill upprepa att dessa parter bör ha en framträdande roll i den historiska omvälvning vi ser framför oss. Därtill förutsatte modellen också hållbara stödplaner.

1.20

Särskild uppmärksamhet bör riktas mot lika möjligheter för kvinnor när det gäller utbildning, men också i fråga om ersättningsnivåer och kvalifikationer. I synnerhet bör man börja tala om grundläggande utbildning i grön ekonomi och om att göra utbildningen mer miljöinriktad. Den sociala dialogen bör vara ett riktmärke för fortbildningen i fråga om grön ekonomi.

1.21

Vad gäller förnybar energi kan man konstatera att antalet kvinnor i administrativ verksamhet är i stort sett lika stort som antalet män, men att andelen kvinnor sjunker till minimala nivåer när det gäller mer kvalificerade arbeten och tekniska arbeten i samband med installation och underhåll.

1.22

I ett av sina yttranden lyfter EESK fram utbildningens roll i ett samhälle med låga växthusgasutsläpp. Kommittén har därför undertecknat ett samarbetsprotokoll med Fondazione Nazionale Carlo Collodi, Pinocchio-projektet, som innebär att trädockan Pinocchio används i europeiska kampanjer för miljö- och energifostran (2).

1.23

Utbildningen bör tillhandahållas av skolan och offentliga arbetsförmedlingar.

1.24

Man måste överbrygga klyftan mellan de yrkesmässiga behoven och utbildningsutbudet genom närmare förbindelser mellan samtliga aktörer. Permanenta rådgivningsorgan utspridda över EU behövs, där arbetsmarknadsparternas sakkunniga på yrkesutbildningsområdet kan sammanträffa med företrädare för offentliga myndigheter som ansvarar för arbetsförmedling samt lokala och regionala myndigheter. De bör arbeta tillsammans för att med lämplig framförhållning förutse arbetsmarknads- och utbildningsbehov.

1.25

Ett europeiskt system för certifiering av yrkeskvalifikationer skulle kunna utgöra ytterligare ett incitament för att få ungdomar inriktade mot mer hållbar verksamhet och öppna framtidsutsikterna för en europeisk arbetsmarknad där rätten till fri rörlighet kunde omsättas i praktiken – det mest uppseendeväckande exemplet på en rättighet som inte går att utnyttja på grund av bristande eller obefintlig harmonisering mellan utbildningssystemen. Projektet ESCO (European Skill, Competencies and Occupations taxonomy) kommer att utgöra ett grundläggande instrument för avstämningen mellan utbud och efterfrågan, i synnerhet vad avser de så kallade nya arbetena. Det vore även lämpligt att utnyttja Eures-nätverket (rörlighet inom Europa).

1.26

Företag och fackföreningar har ansvar för att staka ut riktningen för utbildningen och bör ha ett fortlöpande samarbete för att förbättra resultaten. I många europeiska länder är detta samarbete institutionaliserat i bilaterala institut eller särskilda yrkesutbildningsinstitut som samarbetar fortlöpande med varandra. Dessa exempel bör spridas genom ett särskilt program inom Europa 2020-strategin, där kunskap är en av de tre prioriteringarna.

1.27

Den sociala och civila dialogen har en viktig roll. Utan deltagande från det civila samhället kan inget program av denna epokgörande typ genomföras. Arbetsmarknadsparterna kan åta sig att arbeta långsiktigt för att göra alla arbetstillfällen mer ”gröna”. Målen för energieffektivitet och besparingar bör inkluderas i avtalsförhandlingarna för att i form av kollektiva utdelningar sprida en del av de verkliga besparingarna. Det finns redan vissa exempel på detta i Storbritannien och andra länder.

1.28

För att vi tillsammans ska kunna föra samhället mot en hållbar ekonomi bör det finnas klara mål, informationsspridning, en grundläggande social och politisk sammanhållning samt gemensamma instrument. Unionen kan spela en mycket viktig roll dels genom stödjande lagstiftning som t.ex. klimatpaketet, dels och framför allt genom att föreslå en sammanhängande metod för dialog och möten som bör tillämpas på nationell och lokal nivå. Kraven på att stärka den gemensamma politikens roll på energi- och miljöområdet ökar ständigt. EESK har redan uttryckt sitt stöd för en europeisk offentlig energitjänst (3). Med tanke på de stora svårigheterna skulle kommittén gärna som ett första steg se ett system för fördjupat samarbete mellan medlemsstaterna på energiområdet, t.ex. med utgångspunkt i sammankoppling av näten och en successiv spridning av ”smart grids”, dvs. intelligenta nät som kan bidra stort till att lösa energidistributionen. EESK, Italiens ekonomiska och sociala råd (CNEL, Consiglio nazionale dell'economia e del lavoro) håller i samarbete med Frankrikes respektive Spaniens ekonomiska och sociala råd på att utarbeta ett gemensamt förslag i frågan. När det gäller den allt större användningen av förnybar energi måste man inte enbart bygga ut nätet, utan framför allt lösa lagringsfrågan.

1.29

Medborgarna måste vara övertygade om att det handlar om en oerhört viktig fråga, som kräver en extraordinär mobilisering av energi och resurser eftersom vi lever i en extraordinär tid där vi successivt måste överge de konsumtions- och utvecklingsmodeller som vi tidigare följt och övergå till andra som är mer återhållsamma, som respekterar naturen i större utsträckning och som är mer mänskliga.

1.30

Information spelar en grundläggande roll, liksom allmänhetens och sammanslutningarnas deltagande. God informationsspridning kan ge mycket goda resultat om målen är tydliga och arbetet präglas av öppenhet.

1.31

Anpassningspolitiken bör inte bara vara inriktad mot personer, arbetstagare och arbetsledning, utan också mot företag och offentliga myndigheter. Vi måste göra mer med mindre. På energiområdet innebär detta att man minskar energiintensiteten (mängd energi per enhet BNP) och konstant förbättrar EROEI-faktorn (den nettoenergi som en energiinvestering ger).

1.32

En viktig roll tillkommer näringslivsorganisationer, i synnerhet regionala och lokala sådana, som kan sprida information och en företagskultur med fokus på hållbarhet. Om man vill bygga upp hållbara och integrerade energidistrikt där det går att utveckla stora samverkanseffekter t.ex. genom kraftvärme, krävs en samordning och stöd från sammanslutningarna i förhållande till både företagen och de offentliga myndigheterna.

1.33

Geotermisk energi är ett tydligt exempel på detta. I Sverige har utvecklingen av geotermisk energi och ett gynnsamt regelverk möjliggjorts genom ett avgörande bidrag från näringslivet och en medvetenhet hos de offentliga myndigheterna, som har beslutat att stödja en bredare användning av värmepumpar. Ett liknande exempel utgör Lombardiet, där man genom lagstiftning har stimulerat företagen att använda slutna kretslopp som inte förstör miljön och som ger en mycket god nettoenergieffekt.

1.34

Jordbruket har en grundläggande betydelse för utvecklingen av gröna jobb. Distribuerad energiproduktion, ökad användning av biomassa och minskad användning av biocider och bekämpningsmedel är de stora utmaningar som jordbruket står inför.

1.35

En stabil regelram, stort deltagande från det civila samhällets sida, en särskild mobilisering av kapital och intellektuella resurser, stöd till forskning och utveckling, tydliga program för stöd till omställning och utbildning för ett samhälle med låga utsläpp, stöd till politiken för ekologiska transporter i och utanför städerna, lansering av en särskild plan för hållbar ekonomi med lämpligt stöd från europeiska fonder, skapande av förutsättningar för en ny sorts tillväxt – det är hörnstenarna i ett europeiskt åtgärdsprogram för att stimulera och främja hållbar ekonomi och gröna jobb, som motsvarar de europeiska kriterier för bra arbete som Europeiska rådet redan fastställde i mars 2007.

2.   Inledning

2.1

Det belgiska ordförandeskapet har begärt ett yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om främjandet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom ramen för övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp eftersom detta ämne återfinns bland det belgiska ordförandeskapets prioriteringar.

2.2

EESK har antagit ett initiativyttrande om ett liknande ämne (4): ”Att främja gröna och hållbara arbetstillfällen för EU:s energi- och klimatpaket”. Föreliggande yttrande kompletterar det föregående och behandlar mer specifikt vissa frågor.

2.3

Bland allmänheten har medvetenheten spridit sig om att det nu är nödvändigt att förändra utvecklingsmodellen avsevärt.

2.4

Vi står inför utmaningar som rör

programmen för energieffektivitet,

klimatförändringarna,

den successivt minskade tillgången till kolväten,

behovet av att minska beroendet på energiområdet,

behovet av att successivt ersätta uttjänta och förorenande kraftverk,

den sociala, ekonomiska och miljömässiga hållbarheten.

Det finns därför skäl att utarbeta ett strategiskt, långsiktigt program som på ett övergripande sätt möter de problem som dessa radikala förändringar för med sig.

2.5

Arbetsmarknaden kommer i högsta grad att beröras av följderna av denna politik. Byggnation, transporter, energi och nätverk är de sektorer som berörs i första hand och som kommer att behöva ändra sina aktuella produktionsmodeller radikalt.

2.6

Dessa förändringar kommer att medföra allvarliga problem i fråga om anpassning och omställning, yrkesmässig och geografisk rörlighet, i synnerhet i de länder som är mer beroende av energikällor som ger stora växthusgasutsläpp (t.ex. olja och kol), och har energiintensiva industrier (t.ex. cement och aluminium) för vilka tillgång till energi till rimliga priser är en nyckelfaktor för de befintliga anläggningarnas ekonomiska överlevnad.

2.7

Fram till 2030 förväntas en nettoökning på mer än en miljon arbetstillfällen i Europa. Dessa prognoser bör uppdateras med tanke på den negativa effekten på tillväxten som orsakas av de politiska åtgärderna för att stabilisera det offentliga underskottet, som hämmar den ekonomiska återhämtningen. Hittills har utvecklingen av gröna jobb i synnerhet på energiområdet fått hjälp av politiken för stöd till förnybar energi, i synnerhet solceller, termisk solenergi och vindenergi samt på transportområdet stöd till hybridbilar, elbilar och gasdrivna bilar.

2.8

Stimulansåtgärder i fråga om nybyggnation och ombyggnad har spelat en mycket viktig roll i utvecklingen av en hållbar industri som i dag har en tydlig uppfattning om framtidens krav, men också om möjligheterna till arbete med upprustning av offentliga och privata bostäder, ombyggnad för att uppnå hög energieffektivitet i offentliga byggnader avsedda för förvaltning och tjänster, samt för kontor och industrilokaler.

2.9

Ny konkurrenskraft bör eftersträvas och främjas. Innovativa och mer miljövänliga produkter, renare tillverkningsprocesser och mer måttfull konsumtion är nyckeln till en ny period av utveckling och framsteg. Europa kommer även fortsättningsvis att vilja inneha en framskjuten plats i förändringarna mot en ekonomi med nollutsläpp. För detta måste industrin få hjälp att upprätthålla sin konkurrenskraft, i synnerhet småföretagen, som löper den största risken att försvinna från marknaden. Small Business Act bör genomföras i praktiken, i synnerhet på innovationsområdet.

2.10

Företagens och arbetstagarnas behov bör beaktas i första hand (nedifrån-och-upp), och man bör undvika strategier som baseras på centralstyrning (uppifrån-och-ned). Kommissionen bör därför inrikta arbetet i denna riktning och utforma unionens strategier så att särskild uppmärksamhet ägnas dessa behov. Det övergripande målet bör vara att skapa förutsättningar som främjar en ny sorts tillväxt som är hållbar och miljövänlig och som samtidigt skapar nya arbetstillfällen och utvecklingsmöjligheter.

2.11

När det gäller bilaterala och multilaterala förhållanden med tredje land, i synnerhet Kina, Indien och Brasilien, vore det lämpligt att planera informations- och utbytesprogram med dessa länder om goda metoder som har tillämpats eller bör användas.

3.   Hållbar ekonomi, främjande av gröna jobb

3.1

Europas möjligheter till goda framtidsutsikter i den globala ekonomin ligger i dess förmåga att behålla ledarskapet i fråga om utvecklingen av förnybar energi, ett ledarskap som redan ifrågasatts genom den våldsamma tillväxten i de asiatiska ekonomierna med Kina och Taiwan i täten. Den nya amerikanska administrationen avser att komma ikapp och stärka sin enorma potential genom stora investeringar i energisektorn. Den ekologiska katastrof som oljeborrplattformen Deepwater Horizon nyligen utlöst i Mexikanska golfen, ironiskt nog på Jordens dag (Earth Day), har påskyndat besluten om en övergång till en hållbar ekonomi.

3.2

Behovet av yrkeskompetens för att kunna möta utmaningarna i samband med klimat- och miljöpolitiken är enormt. Alla sektorer och alla verksamheter berörs potentiellt av denna politik. Det krävs en jätteinsats i fråga om planering och samordning, fastställande av prioriteringar och framtagande av nödvändiga ekonomiska resurser, men framför allt en bra politik, stödd av god teknisk kapacitet och en lämplig nivå vad gäller mänskliga resurser.

3.3

Arbetsmarknaden kommer att behöva möta den utmaning som förändringarna innebär och bör med hänsyn till omständigheterna verka för att omplacera arbetstagare från föråldrade verksamheter och förse dem med nödvändig ny kompetens.

3.4

De offentliga arbetsförmedlingarna bör med full kraft ta sig an uppgiften att hantera en övergång som kommer att beröra hundratusentals arbetstagare. Yrkesutbildningsprogram av hög kvalitet som respekterar kraven på jämställdhet mellan kvinnor och män är helt nödvändiga. De offentliga myndigheternas roll kommer att vara central när det gäller att säkerställa kvaliteten i utbildningen, respekten för lika möjligheter och inträdet på arbetsmarknaden.

3.5

De privata företagen bör också åta sig att fullt ut stödja den erforderliga tekniska utveckling som krävs för att övergå från en ekonomi som i huvudsak använder kolväten som energikälla till en ekonomi med låga växthusgasutsläpp, dvs. en hållbar ekonomi.

3.6

I synnerhet behöver de små och medelstora företagen hjälp och stöd. Krediter är, trots banksystemets goda föresatser, allt svårare att få och allt dyrare, och kapitalmarknaden kan inte i dagsläget förutse något överflöd inom en snar framtid vad gäller kredittillgången.

3.7

Jobb som skapas inom en grön ekonomi bör enligt definitionen vara goda, högkvalitativa och adekvat betalda arbeten. Hur ska detta bli verklighet? Det är endast fortlöpande och ständiga möten mellan arbetsmarknadsparterna och de offentliga myndigheterna som kan göra detta möjligt. Man kan t.ex. använda skattesystemet för att bibehålla balansen i ett system där man måste konfronteras med den hårda konkurrensen från dem som har kontrollen över de nuvarande energikällorna och som inte gärna vill förlora marknader och vinster.

3.8

Det går inte att överföra hela omställningskostnaden på slutanvändarpriset, och det går inte heller att bekosta omställningen enbart med skattemedel. Åtminstone på detta område borde man harmonisera medlemsstaternas skattelagstiftning. Den kris som euron nyligen drabbades av vittnar ännu en gång om behovet av att öka harmoniseringen mellan skattesystemen.

4.   Unionens roll: strukturfonderna

4.1

GD Sysselsättning har tillhandahållit en del intressanta bedömningar som svar på en rad frågor som EESK ställt. Dessa svar sammanfattas nedan.

4.2

I artikel 3 i allmänna strukturfondsförordningen återfinns hållbar utveckling bland gemenskapens prioriteringar. Genom förordningen stimuleras medlemsstaterna att i sina program integrera tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning och social integrering samtidigt som man skyddar och förbättrar miljön.

4.3

I artikel 3 i allmänna strukturfondsförordningen anges också att förordningen ska stödja initiativ som syftar till att öka anpassningsförmågan hos arbetstagarna, företagen och företagsledningen, med särskilt stöd till utveckling av kvalifikationer och kompetens och till spridning av miljövänlig teknik.

4.4

Det går inte att exakt ange antalet strukturfondsåtgärder för gröna jobb och kompetensutveckling eftersom de inte utgör särskilda prioriteringar eller utgiftskategorier (på det sätt som avses i artikel 2 i förordningen). Med tanke på hur vag definitionen av gröna jobb är (alla jobb kan göras ”grönare”) anser inte EESK att det är nödvändigt att skapa en sjätte, särskild kategori för de gröna jobben, utan efterlyser snarare riktlinjer för anpassnings- och omskolningsprogrammen.

4.5

Det är mycket svårt att tänka sig att man skulle kunna ändra de befintliga operativa programmen för att skapa en europeisk ”Marshall-plan” med hjälp av de EU-fonderna inom den nuvarande ekonomiska programperioden. Man skulle kunna planera särskilda åtgärder för nästa programplaneringsperiod som inom ramen för Europa 2020-strategin skulle kunna målinrikta de olika strukturfondernas åtgärdsområden (ERUF och Sammanhållningsfonden för infrastruktur och boende, ESF för att upprätthålla program för yrkesutbildning och kompetensutveckling).

4.6

I nästa finansieringsram (2014–2020) skulle man kunna välja att lyfta fram att göra arbeten grönare som särskild prioritering i ESF-strategierna, utöver den övergripande principen om hållbar utveckling, vilket skulle göra det möjligt att konkret främja och bättre följa upp genomförandet av relaterade projekt. Det är inte säkert att detta är det effektivaste alternativet. EESK anser att man på ett övergripande sätt bör stödja alla åtgärder som syftar till att minska miljöpåverkan och koldioxidavtrycket. All produktionsverksamhet måste bidra, liksom offentliga och privata tjänster, för att vi ska kunna uppnå målen om minskade växthusgasutsläpp och förbättrad hållbarhet vad avser föroreningar orsakade av människor.

4.7

Kommissionen är aktivt engagerad i forskning och utveckling i linje med unionens åtagande. GD Sysselsättning har nyligen inlett en undersökning inom myndigheter som förvaltar projekt som finansieras via ESF, med anknytning till färdigheter och att göra arbeten grönare, och utarbetar samtidigt en studie om ”ESF och hållbar utveckling”. Dessa dokument kommer att spridas och diskuteras i kommittén för Europeiska socialfonden. EESK hoppas att dokumenten ska offentliggöras och ingå i ett separat meddelande från kommissionen och att man där också ska beakta resultaten av det arbetsdokument om gröna jobb som GD Sysselsättning håller på att utarbeta. I detta meddelande borde kommissionen undersöka de olika möjligheter som är kopplade till ”främjandet av gröna jobb” som bakgrund till vissa beslut i sammanhanget inför nästa budgetplan.

5.   Svarta jobb – gröna jobb

5.1

Övergången kommer också att innebära att många arbetstillfällen försvinner. Unionens nya sociala marknadsekonomi innebär att man måste hitta lösningar för de arbetstagare som drabbas av förändringarna. Omskolning, inkomststöd och flyttstöd är några åtgärder som kan vidtas. Den europeiska sektorsvisa dialogen och dialogen mellan olika fackföreningar, på nationell och regional nivå, bör handla om hur man föregriper omvandlingarna genom en inkluderande utvecklingsmodell.

5.2

Det krävs en modell som präglas av samarbete och deltagande i arbetsmarknadsrelationerna, där man bör fastställa höga och gemensamma mål för att stärka det ekonomiska systemet och göra det socialt och miljömässigt mer hållbart.

5.3

Utöver de nya arbetstillfällena behöver man också omvandla de gamla i grunden, och göra dem lite grönare, dvs. mer hållbara. Program för energieffektivitet bör också genomföras i alla företag och på alla offentliga och privata arbetsplatser. En ny medvetenhet om det nödvändiga i att konsumera mer måttfullt kommer också att frigöra resurser som kan läggas på annat. Fackliga avtal om mätbara mål och en fördelning av vinsterna mellan företag och arbetstagare kan vara ett lämpligt system för att sprida medvetenheten om vikten av att spara energi.

6.   Transporter i och utanför städerna

6.1

I samverkan med en politik för minskning av växthusgasutsläppen bör man stimulera kollektivtrafiken – spårvagn, buss, tunnelbana, och järnväg för transporter utanför staden. Man bör dessutom stimulera minskad bilkörning, särskilt i städerna, så att utbudet av arbetstillfällen inom kollektivtrafiken (som ständigt måste bli renare) ökar. Bussar som går på el, miljövänligt väte och kolväten med låga utsläpp (t.ex. metan) finns redan i de europeiska huvudstäderna. De offentliga myndigheterna har ett ansvar för att främja rena transporter genom upphandling som gynnar sådana transportmedel.

6.2

Försök med utsedda transportansvariga i företagen har i vissa fall gett avsevärda resultat, och dessa försök bör spridas och göras effektivare. Man bör också överväga att sprida tanken på en ”miljöansvarig”, som har till uppgift att minska företagets miljöpåverkan och utsläpp, inte bara i produktionscykeln, utan också från kontor, transporter av de varor som framställs, leveranser av råvaror eller halvfabrikat, eventuellt med tillämpning av närhetsprincipen.

6.3

Den nya digitala agenda som Europeiska kommissionen föreslår kan också i hög grad bidra till grön tillväxt och grön ekonomi samt till att göra arbetena grönare. Distansarbete kan i många fall göra arbetslivet grönare och avsevärt minska den energi som går åt till resor till och från arbetet. De europeiska arbetsmarknadsparterna har redan för länge sedan förhandlat fram ett ramavtal om detta. Kommissionen bör stödja distansarbete i praktiken genom initiativ som kan bidra till att det sprids. Informationskampanjer, konferenser, studier om utveckling av verksamheten och goda metoder bör utnyttjas i planeringen i samband med åtgärder om begränsning av utsläppen. Om dagens teknik gör det möjligt för arbetstagare att utföra en stor mängd arbetsuppgifter i hemmet, med större inriktning på kvalitet än på kvantitet, måste dessa personers specifika arbetsvillkor ses över.

7.   Det civila samhället och främjandet av gröna jobb

7.1

Utan tvekan har det civila samhället en mycket viktig roll att spela för att vi ska lyckas hantera de stora utmaningar vi står inför. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är övertygad om att resultaten inte kommer att motsvara förväntningarna om inte de offentliga myndigheterna, däribland EU-institutionerna, gör allt de kan för att involvera arbetsmarknadsparterna och ge dem en aktiv roll som förslagsställare, engagera dem i initiativ och projekt och stödja dem i deras arbete för att främja en hållbar ekonomi. Europa kommer då definitivt att halka efter i utvecklingen.

Bryssel den 16 september 2010

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI


(1)  EUT C 347, 18.12.2010, s. 1.

(2)  EUT C 277, 17.11.2009, s. 15–19.

(3)  EUT C 175, 28.7.2009, s. 43EUT C 128, 18.5.2010, s. 65–68EUT C 306, 16.12.2009, s. 51–55.

(4)  Se EESK:s yttrande av den 14 juli 2010 om ”Att främja gröna och hållbara arbetstillfällen för EU:s energi- och klimatpaket”, föredragande Edgardo Maria Iozia, som antogs vid plenarsessionen den 14–15 juli 2010.


Top